Sotenäs biodlareförening hösten. Varannan torsdag i jämna veckor träffas vi kl i Tossene Bygdegård

Transkript

1 B i s u r r e t! 2009 Sotenäs biodlareförening hösten Bankgiro Varannan torsdag i jämna veckor träffas vi kl i Tossene Bygdegård Arbetsafton i Tossene torsdag den 29 oktober Honungsbedömning med lucia torsdag den 10 december kl Nybörjarkursen börjar preliminärt måndagen den 18 januari Vaxinlämning i Håby sker i år den 20:e november kl Kallelse till årsmöte. Härmed kallas samtliga medlemmar i Sotenäs Biodlareförening till årsmöte i Tossene Bygdegård torsdagen den 26 november kl Sedvanliga årsmötesförhandlingar kommer att hållas. Medlem som önskar ta upp ärende på årsmötet ombedes att till styrelsen snarast inlämna detta för eventuell beredning.

2 Ordföranden har ordet Innan mitt första besök i en bigård tänkte jag kanske inte så mycket på de små flitiga gula, hur de kämpar och strävar, hur det faktiskt fungerar och hur mycket arbete som krävs för att få en burk med honung. Efter min och min fru Helens första gemensamma bikurs så var det ingen återvändo. Varje fråga som får sitt svar väcker två nya frågor, gemenskapen som så snabbt infinner sig i en grupp biodlare och viljan från alla att dela med sig och hjälpa till är häpnadsväckande och för en utomstående antagligen omöjlig att förstå. Fullärd blir man ju aldrig och i bigården är det utan tvekan Helen som står för den största kunskapen i vår familj och det är ju faktiskt hennes fel att vi fått flera hundra tusen små husdjur att umgås med. För det är väl just det man gör känns det som, umgås med sina bin i bigården. Hej kompis, här kommer lite mat.. & förlåt mig men kryp nu ned igen så lägger jag på locket Nu förstår ni att jag varit på mitt första bigårdsbesök. Vår förening i Sotenäs har en lång och intressant historia med enormt mycket samlad kunskap i alla medlemmar, att träffas så ofta som man vill och kan för att ta del av och dela med sig upplever jag som mycket viktigt för föreningens medlemmar. Torsdagarna i Tossene Bygdegård tycker jag skall fortsätta att vara den naturliga mötesplatsen för att kontinuerligt gemensamt styra föreningens aktiviteter och verksamhetens inriktning. Vi alla tillsammans är ju de som avgör vad vi vill göra, lära oss mer om osv. Vi alla tillsamman är också de som får göra jobbet. INGEN är ensam stark i längden. Jag tror att det är avgörande att vi alla bjuder till och gör så gott vi kan för att hjälpas åt med alla saker som behöver göras och fixas med, STORT som smått. Vem är nu jag. Henrik Martinsson är född och uppvuxen i Tanumshede och är 37 år. Bor ihop med min fru Helen och våra barn Joakim och Erika på en liten gård strax söder om Hamburgsund. Jag ser mig själv som en ganska glad och lättsam person som gillar att umgås och trivas.

3 Jag är.. Nej vet ni vad, mer får ni veta när vi träffas. Som tillförordnad ordförande i denna underbara förening vill jag hälsa er alla välkomna till vårt årsmöte, till våra torsdagsträffar, till alla nya och hittills planerade aktiviteter och jag ser fram emot att få lära känna så många som möjligt av er. Tveka inte att höra av er med idéer, tankar och funderingar till mig eller någon annan i styrelsen. Lättast når ni mig på henrik@sotenasbiodlarna.se eller Henrik Martinsson I bigården, Tossene

4 Från styrelsen För att göra Bi-Surret mer läsvärd och kanske också lättare att göra är tanken att ha ett antal stående ämnen eller rubriker ungefär som en dagordning. Första sidan kommer att behållas innehållsmässigt samma som nu med kallelse till nästa möte samt information om andra aktiviteter som är på gång. Däremot går det säkert att göra den mer attraktiv och det på ett sätt som lämpar sig för datorhantering. Att ta fram en mall där man bara ändrar den skrivna informationen som gäller för upplagan är målet. Andra sidan är förbehållen ordföranden att säga några väl valda ord allt efter tycke och smak. Tredje sidan kan användas av styrelsen för att djupare beskriva gångna och kommande händelser. Fjärde och eventuellt fler sidor är förbehållet för medlemmarna att ta till orda. Korta inlägg såväl som hela essäer är välkomna. Nästa sida, eller sidor läggs till vid behov beroende på tillgång av material; Torget, försäljning och efterlysning av material. Bildsida med bilder från senaste äventyren. Saxat från andra källor, (se upp med upphovsrätten), recept, kuriosa etc. Till sist är tanken att varje Bi-Surr skall ha ett tema. Här vill vi gärna ha in förslag på teman, allt beaktas, även sådant som inte anknyter till bin. T.ex. starta eget, småskalig verksamhet, foto, datorer mm, ni bestämmer vad. Dessa teman kan givetvis bli en fördjupning under torsdagskvällarna. Jag är övertygad om att när vi inventerar den kunskapsbank som vi besitter så finns det hur många uppslag som helst. Nu närmast kommer Kurt J att skriva om intressanta bi- och kryddväxter, eventuellt som följetong. Förhoppningsvis blir Bi-surret något man väntar på och med uppskattning lägger välläst åt sidan. Men den blir inte sådan utan att vi alla hjälps åt.

5 Kjell H Lite historik om Bohus-Malmöns parningsstation. Undertecknad som varit med sen starten för 20 år sedan, tyckte att det kunde vara på sin plats med lite historik. Den första tiden var det en kommitté bestående av Martin Gustafsson Kville, John Börjesson Dingle, Johnny Almqvist Brastad samt Erik Karlsson och Ingemar Emanuelsson från Sotenäs. Dessa blev sedan den första styrelsen. Rune Holm Dingle skänkte 2 samhällen med gula bin och sedan även 1100 kr till inköp av material och drottningar. Sotenäs kommun ställde plats till förfogande (muntligt löfte). Det röjdes i Malmöns största skog. Martin hade tillgång till dumpers så vid en arbetsafton hade han med ett lass grus som jämnades ut på vägen upp till parningsstationen. Sedan ordnades stolpar att hänga eller ställa kassetterna på var c:a 50 drottningar utsatta för parning. John Börjesson var den som mest skötte byte av drottningar i drönarsamhällena, han skänkte även några samhällen till parningsstationen. I början av 2000-talet var det restriktioner att flytta bin p.g.a. varroan, men 2004 var det samma zon. De första åren var stationen bra utnyttjad både vad gällde antalet utsatta drottningar och odlare som använde stationen. De senaste åren har den varit mycket litet använd just för parning, däremot har vi haft trevliga arbetsaftnar och grillaftnar även om det ibland varit svårt att besluta om det skulle bli eller ställas in p.g.a. vädret. Stationen har varit bra skyddad för väder och vind till att vara placerad på ett så utsatt läge som Bohus-Malmön, däremot var det en långfredag 2003 som Karl-Erik H. upptäckte att någon vält ett samhälle, men det plockades i ordning och matades, det klarade sig bra. Några svärmar har det blivit under åren, en gång hade en sommargäst fått en i en soptunna, jag åker ut riggar på mig för att ta svärmen, men när jag öppnar soptunnan är det bara ett 15-tal bin kvar. Vi hade också svärmfångstkupor utsatta vid några tillfällen, en blev bemannad med väldigt mörka bin, troligen svärm från Härnäset. Honungen har under åren som gått sålts på rot, de som har skattat har även invintrat och varroabehandlat samhällena. Övervintringarna har gått väldigt bra under åren och kvalsternivån har varit låg. Lev väl och ha en bra höst och vinter och så ser vi fram mot en ny vår med allt vad det innebär hälsar Ingemar E..

6 Fenom Även om biåret inte riktigt är till ända i skrivande stund, så har hösten kopplat greppet. Bina gör tappra försök när det är tillfälliga stopp i regn och blåst men det är nog inte så mycket nytta med flygturerna nu. Men det har gått upp för mig att biflugor är opportunister och tar vara på alla tillfällen att hitta en droppe sött. Till och med min person blir intressant när jag tar en paus från honungsrummet och genar över gården. Det är nog inte så mycket för att jag är söt utan honungsdoften i mina kläder som gör att jag blir populär. För att inte tala om när jag kladdat runt en stund med sockerlag, då kan jag få dem att äta ur mina händer, samma sorter som i somras jagade mig runt huset. Honungsskörden blev inte något att skryta med inför bibekanta från andra delar av världen, för att inte nämna drottningodlingen. Också antalet havererade tillsättningar av köpedrottningar har antagit en pinsamt hög nivå så egentligen borde vi inte tala mer om det här om inte frågan varför? hela tiden återkommer. Efter ett antal mer eller mindre välgjorda analyser blir sammanfattningen i ett enda ord: vädret. Men det var svaret förra året också när vi för all del fick fram drottningar men som efter ofullständiga parningar blev odugliga och samhälle efter samhälle kollapsade och gjorde konkurs. Det kan förvisso ha ett samband med världsekonomin men nu vänder det säger Borg och det kanske han kan gå i borgen för och då måste det bli bättre nästa år. Så med invintrade starka friska samhällen med mycket ungbin i bör förutsättningarna vara goda för ett bra biår Det är väl så att biodlaren bör vara, om inte opportunist så i alla fall optimist. Eller var det bättre förr? Tur med vädret hade vi i alla fall på årets biresa, sol hela dagen över en fullsatt buss med glada resenärer från Uddevalla och Sotenäs biföreningar. Strålade i kapp med solen gjorde också Lars i Torstensbyn vid vårt första fikastopp för dagen. Lika lugn som alltid berättade Lars om sin verksamhet från vax till kaka. Också försäljningen från den lilla affären skötte Lars med bibehållet lugn trots kön till kassan. Nästa stopp blev på marknaden i Arvika och en titt på Brigitte Ness trevliga lilla rullande butik med delikatesser som honung, ost och hembakt bröd. Målet för

7 resan var makarna Ness verksamhet Näsbacka Bigård och Bröd som vi småningom kom fram till efter en välsmakande lunch i Skillingsfors. Franz Ness tog emot oss på gårdsbacken och berättade om verksamheten vilken omfattade inte bara biodling utan även ett bageri och en affär där förutom biprodukter och bröd även lantmatsprodukter som getost, sylt, älgkorv och mycket mera fanns till försäljning. I sammanhanget kan nämnas att 2006 beslutade Skillingmarks Byalag att utnämna makarna Ness till årets Skillingmarkare med följande motivering, Under många år har detta familjeföretag utvecklats och blivit vida känt för sina fina naturprodukter. Då hade man kämpat på i tjugofem år med sitt företag. Ingemar Emanuelsson tackade med en blomma för att vi fått komma och hälsa på och färden gick vidare mot Halden och Svinesund och nu blev kissestoppen få och korta då chaufförens tid höll på att rinna ut. Så vitt jag vet kom alla välbehållna hem igen. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att årets resa blev mycket lyckad med stor uppslutning både från Uddevalla som Sotenäs. En sak som jag aldrig kan sluta att förundras över är att det alltid uppstår flera små möten i ett större möte. Detta uppstod också både hos Lars såväl som hos Franz Ness vilket gjorde att jag inte fick full behållning av vad som sades. Om man nu inte är intresserad av vad huvudtalaren har att säga borde man väl gå där ifrån, inte minst av respekt för den som har ordet. Mera tur med vädret blev det på årets grillafton ute på Bohus-Malmön, alltid lika trevligt och med traditionsenlig underhållning av Bröderna Almqvist. Och visst var det en ljuvlig doft av ljung i luften, om än ganska svag. En annan av årets höjdpunkter utspelades då vi besökte Anna och Robert hemma i Vardås. Där fick vi en inblick i deras exemplariska anläggning för biodling och honungshantering i lite större skala. Många intresserade hade mött upp och följde intresserat Anna och Roberts utläggningar och funderingar kring det här med biodling. När det här surret föreligger i läsbart skick för fler än korrekturläsarna är biåret i huvudsak till ända, slutskattat och utfodrat på ett eller annat sätt. Mötena i Tossene forsätter dock som vanligt så helt avstannar inte funderingarna på bin och honung. I mitt barndomshem förekom ofta kortspel och efter varje spel uppstod alltid en livlig diskussion hur spelet hade gått, eller borde gått. Min

8 mor kallade detta för hade spel och är det inte så med biodlare också, när vi träffas blir det rätt mycket hade spel. När vi ändå är inne på avdelningen fenomen tänkte jag gå in på en annan sak som förundrat mig en del. Det verkar som biodlare är lite enstöringar och funderar ut lösningar på egen hand som kan fungera i biodlingen eller i honungshanteringen. Inte minst syns detta i drivan av begagnat material på vinden i Tossene där egna idéer och lösningar gör det svårt att kombinera med annat material. Det räcker faktiskt att titta på sig själv så finns det egensinniga lösningar här och var som gör det lite svårare att gå utanför sitt eget system. Detta trots att biodling är starkt normaliserat med riktlinjer på hur saker skall se ut. Jag hoppas att det är fler än jag som anser det mödan värt att ägna några torsdagskvällar åt att samla in goda idéer och se vad som kan vidareutvecklas. Fenom var något som man gjorde rent med förr och kanske det var fenomenalt till detta men har väl inte så mycket med fenomen att göra. Det har däremot en annan sak som ständigt är aktuellt. När det gäller att få till ett antal föreningsfunktionärer utbreder sig oftast en besvärande tystnad och det kan stundtals vara hart när omöjligt att fylla tomma platser. Tydligtvis är det så att ett fåtal skall göra så mycket som möjligt för så lite som möjligt för så många som möjligt så ofta som möjligt hur mycket det nu kan bli möjligt. Men allt möjligt kan antagligen bli möjligt, åtminstone när möjligheterna inte är alldeles omöjliga. Nu till något helt annat fast även det ett fenomen. Terje Fredh gästade oss, inte på en fredag men väl en torsdag i våras. Terje Fredh visste att berätta om sega bohuslänningar som inte gav sig i första taget, varken i krig eller fred. Att Terje är väl påläst märks inte minst på den långa listan av böcker som passerat under hans penna, oftast med anknytning till ofredsåren. För kustborna blev kriget påtagligt och många på ett eller annat sätt delaktiga. En trevlig kväll med Fredh som smakade mer och som dessutom gav ett visst eko i lokalpressen. En fredagseftermiddag i september gjorde Elisabeth och jag ett försök att länsa förråden i föreningens bigård fast med magert resultat. Jag uppskattade beskattningen till knappa tjugo kilo vilket jag inte uppskattade alls som åkt över flera sockengränser för att få påfyllning i min egen tunna. Enda trösten är att det inte blir någon efterbeskattning. En lustig sak inträffade dock mitt i trafiken mellan bigård, lokal och vind. Det blev plötsligt ganska trångt mitt i vägen då en stor och miljöomässig van ställde sig i vägen. Felkonstruerad dessutom med

9 ratten på fel sida. Hursomhelst så vevade killen på fel sida ner rutan på rätt sida och frågade om någon kunde prata engelska. Jag vände mig om och kunde inte se någon annan så killen på fel sida menade nog mig. För övrigt så var killen på rätt sida alldeles för ung för att köra bil så det var tur han ingen ratt hade.yes sa jag stolt, efter fyra år i Afrika ansåg jag att jag kunde säga yes alldeles flytande. I det här fallet är yes inte ett flytande diskmedel. Vill du ha en generator frågade killen på fel sida fast på engelska. Vad i all världen ska jag med en generator till när jag just behövde ett par tomlådor med ramar. Det stämde då rakt inte in på vad jag behövde just då, så jag sa detta till killen på fel sida, fast på engelska. Och föresten behöver jag ingen generator över huvud taget, jag är pensionär och dess utom sublimerar jag mig med biodling. Killen på fel sida började bli desperat och var nära att komma över på rätt sida, du behöver verktyg sa han, fina verktyg till fina priser. Inga biodlingsverktyg? Nu tyckte jag att han hade stulit tillräckligt av min dyra pensionärs- och biodlartid, dess utom undrade jag om det inte var mer som var stulet. Killen var nog på fel sida mer än på ett sätt. Rutan på rätt sida åkte igen med ett huj och killarna på rätt och fel sida försvann fortare än de fått en svärm av mina gamla sura bin efter sig. Sensmoral, gör aldrig affär med någon mitt på vägen även om det verkar lockande. På ett eller annat sätt blir man lurad oberoende av var ratten sitter. Till sist vill jag önska alla, nya som gamla, välkomna till vinterns begivenheter, stämningen är alltid hög på våra träffar i Tossene bygdegård. Kjell Hermansson

10 Tankar om blommor och bin Varför är jag biodlare kan man undra? Jag står där med tusen bin surrande runt huvudet. Dom verkar inte så glada (bina alltså) att jag är där. Men när kupan väl är stängd och allt har lugnat ner sig och man går hemåt med tunga ramar med täckt honung. Det luktar så gott Då vet jag varför! Gunilla Rogberg Krokusens strut i blått, maskrosens gula kalott. Plötsligt ser man på naturen med andra ögon, det som förr var förhatligt ogräs betraktas nu ur binas perspektiv. Efter jag blev med bin kan jag inte få nog med maskrosor i gräsmattan och det är med sorg gräsklipparen måste löpa amok på binas smörgåsbord för att dämpa tillväxten av kvickrot, revsmörblomma, grässtjärnblomma och åkersork. Att följa naturens skiftningar från tidig vår till sen höst är ett sällsamt skådespel som inte ens en Bergman skulle kunna regisera bättre. Från tidig sälg och vide över fruktträd och bärbuskar till alla sommarblommor, en hel palett med dramatiska akter. Med pampig final i yvigaste ljung. Det är inte svårt att drömma sig tillbaka till barndomens somrar hos morfar och minnas surret från tusentals bin i den blommande oas som var min mors föräldrahem. Och nog är det väl så att med bin i trädgården blir äpplen och plommon mycket godare. Eller är det bara inbillning? Kjell H

11 This page is dedicated to those readers of this Bee Buzz who have English as native language. I found this poem when I visited a local café in Shinyanga, Tanzania, for a meal of rice and chicken and it was written on a salt-shaker; To one who bears the sweetest name And ads a luster to the same Who shares my joys Who shears when sad The greatest friend I ever had Long life to her for there s no other can take the place of my Dear Mother This is something I got from South Africa; Joke of the day Gauteng Metro policeman pulled a car over and told the driver that because he had been wearing his seat belt he had just won R5 000, in an Arrive Alive safety competition. Being a Zimbabwean, the driver could hardly believe his luck. "What are you going to do with your cash?" asked the traffic cop. "Well I guess I'm going to get a drivers license," he answered. "Oh, don't listen to him," yelled a woman in the passenger seat. "He tries to be smart when he's drunk." This woke up the guy in the back seat who took one look at the cop and moaned, "I knew we wouldn't get far in a stolen car." At that moment there was a knock from the boot and a voice said, "Are we over the border yet?" The cop fainted. Kjell H

12 1 Ness i Skillingmark

13 2 Lunch i Skillingmark 3 Bröderna Almqvist, Bohus-Malmön 4 LP, Lars Pettersson i Torstensbyn