Register

Transkript

1 Historiska notiser Sida 1 av 6 Register Nr 1 Vånafjärdens by. Nr 2 Nr 3 Nr 4 del 1 Nr 4 del 2 Nr 4 del 3 Nr 5 Följande citat är hämtat från Buraeus karta över Vånafjärdens by från 1648: Soldater Inhyses Folk Wånafiälen skattehemman...4 Utsäde med --- och alt...73/16 tunnor Starr äng alt till höö lass 1. Pär Nilsson...25 sk Utsäde... Äng till höö...50 lass 2. Nils Olufsson...15 sk Utsäde... Äng till höö...32 lass 3. I bidem Carl Pädersson lika stort med nästföreskrefne hemman No Päder Mickilsson hafver lika stort i alla commoditeter med Pär Nilssons hemman Nr 1. Notandum Pär Nilsson äger och i Näsbyn1 sk. som föres igen i Näsby ---fol. Item i Sangis äger han 1/8 mantal. Till denna by är god lägenhet med timberskog och mulabet ståteligt fiskeri godt laxbruk. I denna bys gärden är mestadels sand i bädd och åkeren pläga någorlunda blifva behållin för köld. Härtill äre tämmeligen gode engier. Denna by är belägen 1 1/2 mil ifrå kyrkian österut. N.B. små quarnar gå höst och Wåhre tijdh. Hemmansnumreringen överensstämmer inte med den nutida. Om 2. och 3. byter plats, så överensstämmer den med nuvarande numrering.textförfattaren Bureus anser utan tvekan att Vånafjärden är en by med goda möjligheter: gott om timmer, gott bete, ståteligt fiskeri. Om man jämför detta med böndernas egna uppgifter till jordeboken år 1750, får man en helt annan beskrivning av byns tillstånd, en by med knappa resurser. Man hade uppenbarligen redan då upptäckt sambandet mellan redovisade tillgångar och skatternas storlek! Delar av kartan återges nedan. Gårdarna i byn anges med symboler, rökar. Det framgår där att tre av gårdarna låg på området söser om bäcken, Jönsbacken och den fjärde gården, Oppigården (senare kallad Erik) låg nedanför skogen på Erikbacken strax ovanför myrmarken. Holmen är vid denna tid ett soldattorp.bokstaven B torde stå för odlad mark, dvs åker och C torde beteckna myrslåtter

2 Historiska notiser Sida 2 av 6 Utdrag ur jordeboken år 1750: Byn: Uppå tillfrågan ärfors att på bysens ängar ej skall finnas flera hemman, torp eller nybruk, skolandes intet heller tillfälle finnas till fleres nyodlande undantagandes att några myrar långt ifrån utmarken til tvenne miler skola finnas som genom utdikning kunna nyttbara göras. Skog vidkännes vara någorlunda brukelig till såg- och hustimmer och gårdstarf, vharföre byamännen tjärubränneri och bräde til vår-- --med 2ne sågquarnar. Diur och fågelfänge samt näfver ringa men nödigt mulbete. Vidgå grannarna at skogen ifrån nästgränzande byar och allmänning skall vara af----. Otaxerade fisken skola ej finnas under denna by. Men fyra sqvaltkvarnar som gå höst och vår. En nutida karta över samma område visas nedan.

3 Historiska notiser Sida 3 av 6 Skatterna hade även då stort inflytande på människans levnadsvillkor. Det finns därför skäl att kortfattat redogöra för skatternas utveckling. För bönderna gällde sedan urminnes tid skyldighet att göra krigstjänst. I och med att denna krigstjänstskyldighet successivt upphörde och det s.k. 'Äldre Indelningsverket' infördes, blev bonden istället skyldig att betala Grundskatterna. Dessa var ursprungligen av två slag, Räntan och TiondetTiondet. Räntan kallades under Gustav Vasas tid och framöver för Ordinarieränta eller Jordeboksränta. Som underlag för bestämmande av skattens storlek, fastställdes hemmanets skattekraft genom taxering. Skattekraften angavs då liksom idag i mantal. Ordets betydelse var ursprungligen 'antal man', dvs hur många krigsmän hemmanet skulle underhålla. På sextonhundratalet tillkom ytterligare en grundskatt, Mantalsräntan. Räntorna betalades dels in natura, dels i kontanter. Tiondet, som betalades till kyrkan, var till sin natur en produktionsskatt. En tiondedel av hemmanets produkter levererades till kyrkan. Tiondet kom till redan under elvahundratalet och fördelningen var sådan att socken-prästen fick en tredjedel och återstoden delades mellan biskopen, sockenkyrkan och de fattiga. I och med reformationen ändrade Gustav Vasa fördelningen så att merparten, två tredjedelar, tillföll Kronan, Kronotionde, och en tredjedel som förut till sockenprästen. Kronan var noggrann med att fordra in sin del av tiondet, medan den del, som gick till sockenprästen inte alltid drevs in, det berodde på hur energiskt prästen ifråga agerade för att få sin skatt. Somliga präster avstod helt från tiondet om församlingen var mycket fattig, vilket ofta var fallet. I slutet av sjuttonhundratalet fick en ny typ av skatter inflytande över bondens liv. Dessa var till sin art lyxskatter. Det var under olika tidsepoker skatt på fönster, tobaksbruk, sidenplaggs nyttjande, fickur, hundar, vin, kaffe, te, brännvinsbruk och 'ekipager' (vagnar). Man kunde därför vid taxeringen avsäga sig tobaksbruk och brännvinsbruk och på så sätt undgå dessa skatter. Mantalslängderna ger därför falskeligen intrycket att endast ett fåtal människor rökte eller drack sprit. Sverige har nog aldrig redovisat så stor andel nykterister som just dessa år i början av 1800-talet! Det var naturligare för en ståndsperson (adel eller präst) att bruka tobak och brännvin och därför betraktades det som mindre 'lyxigt' om en sådan rökte eller drack. Följden av detta blev att skatten bara blev en shilling för en ståndspersons tobaksbruk men två shilling om mantillhörde allmoge eller arbetarklass. Det blev med tiden även skatt på personer som bodde på hemmanet (= skatt på arbetskraften). Därför indelades personerna på gården efter ålder, kön och funktion. Samma princip gällde här: en ståndsperson beskattades med åtta shillingar, övriga med tolv. Skattesystemet förfinades från år till år, man fick så småningom göra avdrag för personer med nedsatt arbetsförmåga. 'fattig och blind' och 'sjuk och fattig' m. fl. omdömen blir vanliga uttryck i mantalslängderna. Dessa nya skatter betalades med penningar. Från och med 1869 betalades även grundskatterna med penningar i sin helhet. Grundskatterna avvecklades efter hand helt mellan åren 1895 och 1903 i takt med att indelningsverket upphörde. Indelningsverket Indelningsverket var vida mer än den krigsorganisation som förknippas med namnet. Det var i själva verket det system som efterträdde Feodalsystemet och syftet var att effektivt använda de skatter, som bönderna betalade. Från början betalades det mesta av skatterna in natura: korn, skinn, lax m.m. som levererades till närmaste stad (Torneå), där staten sedan sålde dem och fick in kontanter. Man delade in hemmanen i grupper och skatterna från en sådan grupp användes helt eller delvis till att avlöna en tjänsteman, officer eller soldat. Tjänstemannen eller officeren bodde vanligtvis på ett hemman och hade som lön avkastningen från detta. Dessutom kunde han vara tilldelad skatten från ett eller flera hemman som 'löneförstärkning'. I denna form hade Indelningsverket funnits sedan slutet av medeltiden.

4 Historiska notiser Sida 4 av 6 Det s.k. Nya Indelningsverket organiserades av Karl XI och var en vidareutveckling av det tidigare systemet. Då tillkom bl.a. Roteringen, vilken innebär att ett eller flera hemman bildade en rote och roten svarade för en soldat. Stamroten kallades det hemman, som tillsköt torp och mark, övriga kallades stödrotar. I och med att roteringen infördes, upphörde den tidigare använda Utskrivningen av bönder att gälla. Den innebar skyldighet för bonden att göra krigstjänst. Karl XII fick emellertid sådan brist på soldater att han (olagligt) använde sig av utskrivning. Fattigvården löstes med hjälp av indelningssystemet. De flesta sörjde man för inom familje- och släktkretsen. De få som inte omhändertogs på detta sätt, fick vandra mellan de gårdar som ingick i fattigrotan. På varje gård i rotan fick de under en period mat och husrum mot att de utförde de sysslor de klarade av. Nedanstående siffror är officiell statistik för år Tabellverket /numera Statistiska Centralbyrån/ tillkom år 1749 på initiativ av astronomen Pehr Wargentin. Veterligen intagna i hospital 1500 Veterligen intagna i fattighus 6000 Eländiga utom hospital eller fattighus Galna och ursinniga utom hospital 1200 Bräckliga av fallandesot och smittsamma sjukdomar 1100 Rasp- spinnhusfolk 300 Livsfångar på fästningar och slott 200 Lägrade kvinnfolk 7000 Förutom dessa fanns alla inhysehjon, som levde i olika hushåll. De fick kost och logi men räknades inte till hushållet. Antalet var stort. År 1763 kom en förordning om hospitals- och barnhusinrättningar. I denna fanns även bestämmelser om en särskild årlig sockenstämma, vars uppgift var att behandla fattigvården. Härvid försökte man beräkna penningbehovet för det kommande året. De som inte redan var omhändertagna, hänvisades till dessa socknens mer eller mindre regelbundna understöd i pengar eller livsmedel års fattigvårdsförordning fastslog ytterligare varje kommuns skyldighet att sörja för sina fattiga om de inte kunde arbeta och inte försörjdes av sina anhöriga. Enligt denna förordning kunde kommunen auktionera ut vården av barn och åldringar till lägstbjudande. Detta förfaringssätt var tillåtet till Tabellverkets statistik över fattighjon år 1850: Fattiga som underhålls av enskilda Åtnjuter underhåll hemma av församlingen Intagna i fattighus och hospital Fosterbarn intagna i barnhus Föräldralösa barn som av församlingen inackorderats hos enskilda I denna förteckning ingår ej gruppen inhysehjon. Antalet uppskattas till mer än Det har under dessa 100 år skett en anmärkningsvärd ökning av antalet fattighjon. Befolkningstillväxten var starkt beroende av sådana faktorer som variationer i klimatet, krig och fred, epidemier och andra sjukdomar. Detta visar att överlevnadsmarginalerna var små. Under åren mellan 1721 och 1736 var vintrarna milda och skördarna goda. Befolkningen växte därför kraftigt under denna period steg dödligheten kraftigt och befolkningstillväxten blev sedan måttlig under resten av århundradet och några år in på nästa. Med det nya århundradet började en serie kalla vintrar med sena vårar som följd (lilla istiden). Flera epidemier härjade. Ett flertal krig bidrog också till att bromsa tillväxten i befolkningsantalet, inte så mycket på grund av antalet stupade utan på grund av alla sjukdomar som härjade. Det blev både missväxt och krig följande år: , , , 1800, och dessutom Pommerska kriget Medellivslängden var under slutet av 1700-talet 44 år och då har inte spädbarnsdödligheten inräknats. 20% av alla födda barn dog före ett års ålder År 1810 kom ett omslag som varade till mitten av 1850-talet. Under denna tid får vi den kraftigaste folkökning vi någonsin haft. Den berodde på "freden, vaccinen och potäterna" (Tegnér). Den vaccinering som han åsyftar är smittkoppsvaccinering. Den infördes i Sverige år Tidigare hade man gjort prov, misslyckade sådana, med ympning mot smittkoppor. Det var främst präster, som ympade sina barn med levande smittkoppsvirus, men resultatet var inte uppmuntrande. Vaccineringen blev obligatorisk år 1815 och resultatet märktes snabbt, antalet döda i smittkoppor sjönk från 4000 per år till 400. De som vaccinerades, fick en anteckning därom i kyrkboken och man kan där se att de första vaccineringarna i Nederkalix socken gjordes år 1815.

5 Historiska notiser Sida 5 av 6 Under de första årtiondena av 1800-talet vidtog en omfattande uppodling av Sverige. Till stor hjälp vid detta arbete var stubbrytaren när stora stubbar och stenar skulle avlägsnas. Ovanstående bild är från 1970-talet och arrangerad för att demonstrera hur stubbrutaren fungerade. Personen på bilden är Gunnar Strömbäck. De två ovanstående bilderna är arrangerade för att förevisa hur myrslåttergick till. Övre bilden: Längst bak går Britta med en räfsa, sedan följer Eivor med räfsa och bärträ med kärl innehållande långfil, Gunnar bär på en vinglie och Erik bär på vinglie och svege. Svegen användes för att bära det tokade myrhöet (oftast fräken) till ladan. Nedre bilden: Det var karlarnas uppgift att slå höet och med vingens hjälp lades det i en sträng. Kvinnornas

6 Historiska notiser Sida 6 av 6 uppgift var att breda ut strängen så att den snabbt kunde torka. Jonas Alströmer hade med sig potatisen när han 1724 återkom från en längre vistelse i England. Det gick trögt att introducera den i Sverige. Under Pommerska kriget hade soldaterna lärt sig uppskatta potatisen och bruket spred sig över landet med de hemvändande soldaterna. Grevinnan Eva Ekeblad född de la Gardie lyckades år 1748 framställa brännvin ur potatis. Denna nyhet fick snabb spridning och potatisodlingen fick ett uppsving. Fru Ekeblad fick säte i Kungl Vetenskapsakademin, som instiftats år 1737.

7 Nr 1 Sida 1 av 8 Hemman Nr 1 1/3 mantal. Hemmanet omfattar idag de s.k dalhemmanen, dvs de som ägdes av bröderna Albert och Viktor Johansson och av deras kusin Oskar Johansson. Rågholmen, som nu ägs av SCA, liksom Skatan tillhörde också Nr 1. Nr 1 ingick tillsammans med Nr 2 och två hemman i Sangis i rota Nr 65, Lustigs rota. Som framgår längre fram, var soldaten på rotan till en början placerad i Vånafjärden för att senare förläggas till Sangis. Boningshuset var fram till Laga Skiftet 1863 beläget på Jönsbacken väster om bäcken. De tidigaste ägarna till hemmanet är: Pär Nilsson ägare 1648 Carl Pehrsson ägare 1685 Mickel Olofsson ägare Corporal Bärgs (hustru) ägare Anders Davidsson ägare Johan Andersson Pehr Johansson född 1733 Johan Pehrsson född 1774 Johan Petter Johansson född 1799 Johan Johansson född 1836 Pär Nilsson begravdes 1677 Carl Pehrsson begraver sin hustru år Mickel Olofsson var brorssron till Carl Persson. I soldatrullorna nämns att han går för farbroder Carl Persson i Wånnafjärd mellan åren 1679 till Från och med detta år går Johan Danielsson Lustig för Mickel Olofsson som niuter boskapspeng. Mickel vigdes år1680 och han fick tre döttrar: Ingeborg 1682, Karin 1683 och Kerstin 1686 På det odelade hemmanet Nr 1 fanns Anders Davidsson som ägare vid början av 1700-talet. Far till Anders Davidsson är David Erichsson på Övermorjärv nr 2. Anders Davidsson Jöns Davidsson David Davidsson

8 Nr 1 Sida 2 av 8 Jöns Davidsson blev genom giftemål bonde på hemman nr 2 i Vånafjärden, se dito.anders Davidsson gifte sig första gången med Ingrid Nilsdotter från Börjelsbyn nr 3. Ingrid dog ung och de tycks inte ha haft några barn. Hustru nr 2 var Karin Johansdotter född i Grytnäs 2 och död på Vånsfjärden nr Det är högst troligt att Anders köpte hemmanet. Den tidigare ägaren på nr 1, Mickel Olofsson dog Anders son och efterträdare som bonde var Johan Andersson Johan var gift, först med Mahlin Persdotter född i Gammelgården, död 1770, och sedan med Malin Eriksdotter. Barn: Pehr Johansson Jöns Johansson Från Jordeboken år 1750: No1 1/3 mantal skatte brukas av Johan Andersson som äfven hafver det väl bebyggt och häfdat, åkern till en del lågbördig och en del af sandig jord samt fråst underkastad, skall innehålla 5 tunnor utsäde. Ängarna vidt omkring liggande och stora delar myrländiga, som angifves kasta af sig foder för 2ne hästar, 10 kor, 3 unga nöt och 15 får. Wid detta hemman innehafves i Ängesviken uti Ytterbyn ett lass äng med alla de öfriga hemmansägarna inom byamål. Jöns Johansson gifte sig med Ella Nilsdotter och övertog hemman nr 2 av svärfadern Nils Jönsson, se hemman nr 2. Johan Andersson efterträddes som bonde på Nr 1 av sonen Pehr Johansson och hans hustru Greta Mårtensdotter Enbom De hade 12 barn: Kattarina Pehrsdotter 1764 Margareta Pehrsdotter 1769 Maria Pehrsdotter Johannes (Johan) Pehrsson 1774 Elisabetta Pehrsdotter 1776 Pehr Pehrsson 1777 Jöns Pehrsson 1778 Maria Pehrsdotter 1780 Fredrik Pehrsson 1781 Brita Pehrsdotter Helena Pehrsdotter Fredrik Sandström 1788 Brita Pehrsdotter gifte sig med Jacob Henriksson på hemmanet Ryssbält Nr 6 1/8 mantal. Äldste sonen Johan Pehrsson efterträdde fadern som bonde på Nr 1. Han är i kyrkböckerna även angiven som uppsyningsman. Hustrun Maria Andersdotter var född samma år, Äktenskapet ingicks år 1798 och resulterade i sju barn: Johan Petter Johanssson Anna Brita Johansdotter 1800 Barbro Greta Johansdotter Anders Johansson Carin Johansdotter 1806

9 Nr 1 Sida 3 av 8 Carl Fredrik Johansson Margeta Johansdotter 1811 Nr 1 var ett stort och rikt hemman. År 1805 anger taxeringslängden att det fanns en dräng Pehr om 27 år samt två pigor Kajsa 30 år och Maria 22. I huset fanns nio! fönster att betala skatt för. År 1815 fanns en brännare om 19 kannor, bonden fick betala skatt för tre kvinnspersoner som bar klädespersedlar av sidentyg. Hemmanet värderades detta år till 1168 skilling. "Alla avlagt tobak, Johan brännvin". Av Johans och Marias sju barn blev det sonen Johan Petter Johansson, som blev bonde på Nr 1. Hemmanet delades under åren i tre delar: halva hemmanet 1/6 mantal köptes av Johan Fredrik Nilsson, ägare av Nr 3. Hälften av återstoden, nämligen 1/12 mantal köptes av Johan Strömbäck på Skatan. Under Johan Petters tid minskade sålunda hemmanets areal till en fjärdedel av den ursprungliga. Anna Brita Johansdotter gifte sig år 1819 med bonden på Ytterbyn Nr 10 7/48, Storgården, Jacob Pehrsson född Anna Britas farbror Pehr Pehrsson bodde där periodvis. Anders Johansson gifte sig med Anna Brita Andersdotter från Ytterbyn Nr 17 1/8 mantal. Han övertog detta hemman, som ligger på Målsön av svärfadern Anders Karlsson född och hans hustru Anna Stina Berg född Anders son Johan tog sig namnet Rönnbäck. Johan Rönnbäck gifte sig med Brita Johanna Ytterberg och de fick sex barn: Brita Lovisa Rönnbäck Josefina Margareta Rönnbäck Johannes Rönnbäck Hilda Rönnbäck Emilia Rönnbäck hennes oäkta son Oskar Karl Rönnbäck Anders farbror Pehr Pehrsson bodde tidvis hos Anders Johansson på Målsön. Carl Fredrik Johansson gifte sig med Anna Kajsa Ericsdotter född 1809 på Målsön. De ägde och brukade hemmanet Ytterbyn Nr 14 1/22 mantal, som de övertagit av Anna Kajsas föräldrar. Även hos detta brorsbarn bodde Pehr Pehrsson tidvis. Kanske var han handikappad och omhändertogs därför av sina släktingar i tur och ordning, han är i varje fall inte antecknad som dräng. Carl Fredrik var före giftemålet dräng hos brodern Anders i granngården på Målsön. Carin Johansdotter gifte sig med tolvmannen och bonden Erik Ersson på Siknäs 1/6 mantal. Han var änkeman efter ett äktenskap med Anna Greta Wallgren, född 1801 i Gammelgården. Margeta Johansdotter gifte sig med med bonden på Ytterbyn Nr 8 Olof Nilsson Sandberg Olof står som ägare till hemmanet samtidigt som han är fältjägare med namnet Strid. Namnet Sandberg har han troligen tagit sig på äldre dar. Olofs far var liksom sonen bonde på Nr 8 och samtidigt fältjägare med namnet Stridbar. Fadern drunknade utanför Yttersta Ågrundet i Kalix Älv den 3:e okt När Nils Petter Wennström återvände från Norge, köpte han hemmanet av änkan Margeta ( se 'Inhyses') Olof och Margareta hade tre barn: Johan Olof Sandberg Lisa Greta Sandberg Florentina Sandberg

10 Nr 1 Sida 4 av 8 Johan Olof Sandberg var gift med Josefina Elisabet Söderholm från Näsbyn född Husbonden på Nr 1 Johan Petter Johansson och hans hustru Anna Greta Eriksdotter fick sju barn: Maria Johansdotter 1831 Anna Greta Johansdotter Florentina (Flora) Johansdotter Barbro Kattarina Johansdotter Johannes (Johan) Johansson Dalgubben' 1836 ' Margareta Johansdotter Erik Stenberg Det kan kanske förefalla märkligt att Stenberg förekommer som efternamn på ett av barnen medan de övriga heter Johansson eller Johansdotter. Efternamnen bildades ju sedan länge av faderns förnamn med tillägg av -son eller -dotter (patronymicon). I mitten av 1800-talet började man använda släktnamn: Strömbäck, Strömberg Blombäck osv. De som först lämnde det gamla namnsystemet var hantverkarna. Erik, som var smed, tog sig det imponerande släktnamnet Stenberg Maria Johansdotter gifte sig med Johan Johansson Lundbäck från Nr 3. Johan köpte Öbergs (därefter kallat Lundbäcks) på 1870-talet när familjen Öberg flyttade till Ytterbyn. Johan var redan ägare till Nr 1/6 mantal, ty hans far köpte, som tidigare nämnts, denna hemmansdel och Johan står som ägare av den Flora Johansdotter var gift med Olof Andersson på Storgården i Ytterbyn (Nr 10). Floras man Olof dog tidigt, varför Flora gifte sig en andra gång, nu med hornblåsaren Johannes Holm Barn i första äktenskapet: Olof August Olofsson Karl Johan Olofsson Nils Albert Olofsson Karl Johan Olofsson Peder Adolf Olofsson Oskar Olofsson Florentina Olofsdotter Anna Wilhelmina Olofsdotter Barn i andra äktenskapet: John Holm David Holm Simeon Holm Maria Holm Bröderna Olof August och Nils Albert Olofsson delade hemmanet så att var och en fick 7/48 mantal. De tre sönerna i andra giftet utvandrade till Amerika. Till den nya skolan i Ytterbyn, som uppfördes av 'Öbergs-Jotta', från Öbergs i Vånafjärden, och blev färdig 1906, gick tillverkningen av skolbänkar och övrig inredning på anbud och John Holm fick uppdraget. Emellertid upptäckte han ganska snart att han räknat alldeles för lågt. Därför uppsökte han komminister Olsson i Näsbyn för att ackordera om bättre villkor. Olsson gick inte med på några förändringar utan John fick slutföra arbetet på de ursprungliga villkoren. John var en god

11 Nr 1 Sida 5 av 8 snickare och gjorde ett mycket gott arbete, men med stor ekonomisk förlust. Detta misslyckande kan ha bidragit till Johns beslut att utvandra till Amerika. Däröver lyckades det tydligen bättre, ty när han 1912 besökte hemlandet hade han en reskassa på hela 6000 kr och returbiljetten betald. De två bröderna David och Simeon flyttade även de till Amerika. Fadern John tycks också ha haft planer på att emigrera ty följande anteckning står att finna i kyrkboken: "Bör ej få betyg till Amerika emedan instämd till vårtinget 1889 för misshandel av Bengt Willhelm Rönnquist från Nyborg." Eftersom skolväsendet under denna tid var en kyrklig angelägenhet, var komminister Olsson i Kalix ansvarig för skolverksamheten. Komminister Olsson bebodde kyrkans hemman i Näsbyn (där Folkhögskolan finns idag). Han hade som lön avkastningen av detta hemman. Olsson kom att bli den sista präst som avlönades på detta sätt. Barbro Kattarina Johansdotter gifte sig med Erik Gälman född i Ytterbyn.När Barbros svåger Olof Andersson dog 1866, blev Erik arrendator på Storgården intill dess att de två sönerna Olof August och Nils Albert Olofsson blev gamla nog att ta över skötseln av gården. Som tidigare nämnts, gifte sig Olofs änka Flora med hornblåsaren Holm och hon flyttade till hans soldattorp efter giftemålet. När Eriks arrendetid var över, flyttade familjen Gälman till Karlsborg, där Erik blev sågdräng. Eriks farfar var soldaten Henrik Gälman från Vånafjärden (se 'Soldater'. Erik Gälmans och Barbro Kattarina Johansdotters barn: Nils Erik Gälman Herman Gälman Emil Gälman Anna Erika Gälman Karl Johan Gälman Hjalmar Gälman De två äldsta sönerna emigrerade till Amerika år 1886 resp Margareta Johansdotter gifte sig med smeden Karl Anton Lundström född i Nederluleå. De bodde först i Nyborg, senare i Vånafjärden men flyttade slutligen till Kyrkostaden (Kalix). Margareta Johansdotter och Karl Anton Lundströms barn: Emeli Lundström Johan Emil Lundström Viktor Claudius Lundström Hilda Ingegerd Lundström Erik Stenberg flyttade till Ytterbyn och försörjde sig som smed. Han gifte sig med Emma Ulrika Aktsam född från Gammelgården. Hjalmar Stenberg Amalia Stenberg John Stenberg Karl Johan Stenberg Kalle Stenberg blev i likhet med fadern smed. Han hade två smedjor, dels den han övertog av fadern, dels en i Karlsborg. Dalen

12 Nr 1 Sida 6 av 8 Johan Johansson bodde från början i den by, som låg mellan Jöns och Skatan. Före Laga Skiftet på 1860-talet var bebyggelsen koncentrerad till Jönsbacken, där gårdarna till Nr 1, 2 och 3 fanns, Nr 4 på södra sluttningen av Erikberget med utsikt mot jönsbackens gårdar och Nr 5 på Holmen mitt emot Jöns. Laga Skiftet medförde, förutom att åker och skog omskiftades, att den gamla bykärnan sprängdes och gårdarna flyttades ut på de nya ägorna. Johans ägor kom att lokaliseras österut till 'Dalen' och därför ålades det honom att flytta sitt hus dit. Johan Johansson (dalgubben) var först gift med Kajsa Lena Jacobsdotter född 1832 i Ytterbyn. Hennes far Jacob Persson var hälftenägare i Nr 10 Storgården. Och hennes mor var Anna Brita Johansdotter från Nr 1 i Vånafjärden.! Således var 'Dalgubben' och hans första hustru kusiner. Andra hustrun var Anna Lena Strömbäck från Nr 4, Erik Barn i första äktenskapet: Karl Johan Johansson 'Dal-KarlJohan' Oskar Herman Johansson 'Dal-Herman' Barn i andra äktenskapet: Fritioff Johansson Hilda Johansdotter Hilda Johansdotter 'Silver-Hilda' Florentina Johansdotter Fritioff Johansson Emma Johansdotter Karl-Johan och Herman delade på hemmanet efter fadern Johan. Det föll på Hermans lott att bygga nytt bostadshus och nya uthus medan Karl-Johan övertog befintliga byggnader. Karl- Johan gifte sig med Anna Henrika Rönnquist född 1862 i Kosjärv. Under Karl-Johans tid började glasögon användas även av folket ute på landsbygden och det resulterade i att glasögonförsäljare åkte runt i stugorna och så småningom kom det en försäljare även till Karl-Johan. Henrika, som börjat bli skumögd, lät honom därför utrprova ett par åt sig. Något glasögonköp blev det emellertid inte, ty när Karl-Johan fick höra priset, fem kronor, avstyrde han köpet med kommentaren: "Hon har sett vad hon behöver". De fick fyra barn: Johan Albert Johansson 'Dal Albert' Karl Viktor Gotthard Johansson 'Dal-Viktor' Anna Emilia Johansson 'Dal-Anna' 1899 Julia Vilhelmina Johansson Albert förblev ogift. Viktor gifte sig med Linda Brännström från Gammelgården. De fick inga barn. Viktor var ägare till bil nr 2 i byn, en Opel Olympia. Den blev stående under kriget men plockades fram när bensinen åter var tillgänglig.

13 Nr 1 Sida 7 av 8 Bilden är tagen vid Lindas och Viktors bröllopp och här återfinns i stort sett hela Vånafjärdens dåtida befolkning och dessutom ett antal från Risön och Gammelgården. Julia gifte sig med Sigurd Strömberg på Korsnäsbacken och de fick många barn (se 'Hemman Nr 2'). Dal-Anna bodde länge kvar tillsammans med brodern Albert och skötte om honom och huset ända tills hon i mogen ålder gifte sig med en skomakare från Kalix. Herman Johansson gifte sig den 29 april 1899 med Maria Karolina Lindberg född 1870 i Bodträsk. Under en tidsperiod fanns på gården som dräng Esaias Eriksson Åström född 1849 från Bodträsk och det finns anledning tro att just detta är orsaken till att Hermans fru kom från Bodträsk. En dotter till Esaias, Hulda Åström blev så småningom gift i Vånafjärden med Oskar Strömberg, 'Svanbergs-Oskar' (se 'Hemman Nr 2'). Släkten Lindberg kom ursprungligen från bondesläkt i Gammelgården, men gården såldes och familjen flyttade till Bodträsk som nybyggare. Färjkarlen Lindberg i Kalix är från samma släkt, liksom framlidne prosten och riksdagsmannen Arne Lindberg. Herman och Maria fick sex barn: Oskar Johannes Johansson gift med Olga Strömberg. Einar Johansson maskinist, ogift Sven Emanuel (Manne) Johansson Svea Johansson gift med Frans Evald Modig från Rödupp i hans andra äktenskap. Evald Johansson Edit Johansson Oskar Johansson, 'Dal-Oskar', var en mycket beläst och kunnig man. Han var under sin aktiva tid maskinist och senare skeppare på en bogserbåt. Hustrun Olga var från Båtskärsnäs och var till yrket lärare på lågstadiet. Manne Johansson gick till sjöss i unga år och tjänstgjorde i maskin. Han var kunnig på de flesta områden, inte bara motorer. Han var gift med Blenda Brännström från Gammelgården

14 Nr 1 Sida 8 av Barn Ragnhild Rönnberg Birgitta Johansson Signhild Strömberg Ulla Franzén Gunnar Johansson Ragnhild bor i Bonässund med sin man Ingvar Rönnberg f Barn: Håkan Rönnberg sambor i Märsta med Madelena Scheinfeldt f Helena Dahlberg sambor i Bromma med Olle Dahlberg f Signhild är gift med Olov Strömberg, se dito (hemman Nr 2). Ulla bor i Öjebyn. Hon är gift med Stig Franzén De har två barn: Anders Franzén och Sofia Franzén Gunnar är sambo med Britt-Marie Nilsson f De bor i Kalix. Gunnar har två barn: Jonas Karlsson och Lars Karlsson Av barnen i Johan Johanssons andra äktenskap överlevde endast ett, Hilda. Hon gifte sig med indelte soldaten Isac Abraham Engberg Silver från Påläng. De bodde i ett soldattorp mitt i byn på en avsöndring från Nr 2, Silvertorp. Isac Abraham blev den siste soldaten i byn (se 'Soldater'). Av barnen dog flickorna, tre stycken, i lungsot. Sönerna Edgard Sigurd och Isac Sigvard bosatte sig i byn och bildade familjer.

15 Nr 2 Sida 1 av Hemman Nr 2 1/4 mantal. Hemman Nr 2 omfattade de s.k. Korsnäsgårdarna, mitten av byn med bl. a. Svanbergs samt samt Jöns, Bergs och Larssons. Bergholmen hörde också till Nr 2. Hemmanet ingick i rota 65, Lustigs rota. De tidigaste ägarna: Carl Pedersson ägare 1648 Eric Carlsson ägare Eric Ersson ägare Jöns Davidsson ägare Nils Jönsson Jöns Johansson Johan Jönsson född 1771 Jöns Fredrik Johansson född 1803 Carl Pedersson gifte sig och dog år1671. Ett år senare, döptes dottern Anna. År 1682 begravde han sin hustru Anna. Carl hade åtminstone två barn till, dottern Margeta Carlsdotter gifte sig med Olof Nilsson, bonde på hemman Nr 3. Sonen Eric Carlsson, som övertog Nr 2 efter fadern Carl, gifte sig år1666 och året därpå fick han en son, Carl Ersson. Denne dog emellertid knappt två år gammal. Den yngre sonen Eric Ersson, övertog hemmanet. Eric är ägare till hemmanet från 1702 och framöver. I sitt äktenskap får han sju barn. Bland dessa finns två söner, Eric Ersson född 1708 och Jacob Ersson född Eric Ersson tycks dör ung 26 nov 1716, ty hans efterlevande hustru Margeta Jacobsdotter, född på Gammelgården nr 8, gifter sig en andra gång, med Jöns Davidsson (Jöns Davidsson har "manshielp af styvsönerna Eric och Jacob"). Hans andra hustru hette Helena Larsdotter enligt kyrkböckerna men tycks kallas Ella. Helena dog Eftersom han var den första i raden av bönder med namn Jöns eller Jönsson, så är det naturligt att gårdsnamnet med tiden blev Jöns. Jöns Davidsson och Anders Davidsson på Nr 1 härstammar från Övermorjärv Nr 2, där man finner fadern David Ersson. Först kom Anders och köpte hemman Nr 1 och sedan kom Jöns och gifte sig till Nr 2. På Nr 2 fanns då Erik och Jacob, som var söner till den avlidne hemmansägaren Erik Ersson. De fick stiga åt sidan till förmån för Jöns son Nils Jönsson. Från Jordeboken år 1750: No 2 1/4 mantal skatte innehafves af Jöns Davidsson som erhåltdet vittnesbörd att hafva hemmanet uti gott skick både till hus och jordägor, at ock utfå 4 1/2 tr korn årligen samt föda tvenne hästar, 12 kor 2 unga nöt och 45 små kreatur, uti Stråkanäs innehafves 4 sielsland åkerjord och 1/2 lass äng, äfven vid Gammelgården Bäckwijken skall ock 1/2 lass och Blötängen i Rolfs 1 lass såsom öfrigt i Sangis1/2 lass äng, det mera i Bohlbyn. Barn till Jöns Davidsson och hustrun Margeta Jacobsdotter:

16 Nr 2 Sida 2 av 18 Nils Jönsson Carin Jönsdotter Lars Jönsson Jöns Jönsson Maria Jönsdotter Erik Forsberg Jöns Jönsson Helena Jönsdotter Lars Jönsson Styvsönerna: Erik Ersson 1708 Jacob Ersson 1710 Erik Forsberg var trumslagare och uppges ha efterträtt Lars Nyström, svärson till Lars Månsson Stråle på nr 5,som "skadat handen". Eriks första hustru var Lisa Olsdotter och andra hustru var Margeta Zachrisdotter född 1761 Barn i första äktenskapet: Erik Forsberg Helena (Ella) Forsberg 1774 Eva Lisa Forsberg Sara Forsberg Jöns Ersson Sandberg Maria Forsberg Maria Forsberg Eva Lisa Forsberg I andra äktenskapet: Erik Forsberg Babba Cajsa Forsberg Helena Forsberg gifte sig med skräddaren Lars Blomquist, se förteckningen av Inhyses folk. Jöns Ersson Sandberg gifte sig med Carin Jonasdotter och de bodde i Hömyrfors på hemman Nr 1. Carin var utomäktenskapligt barn till Jonas Ingvaldsson, make nr 2 till Anna Pehrsdotter på Nr 4. Jonas var dräng i Hömyrfors innan han flyttade till Vånafjärden. Nils Jönsson blev näste bonde på Nr 2. Hans hustru hette Brita Larsdotter De tycks ha haft endast ett barn, som uppnått mogen ålder, nämligen dottern Ella Nilsdotter Ella gifte sig med Jöns Johansson född från hemman Nr 1,se dito. Av slump förblev alltså namnet Jöns vid gården i och med att Ellas man råkade heta Jöns. Emellertid tycks Ella ha dött ung ty Jöns Johansson gifte sig en gång till. Den andra hustrun hette Brita Ersdotter född I första äktenskapet föddes barnen: Johan Jönsson 1771 Brita Jönsdotter Cajsa Lena Jönsdotter I andra äktensskapet Fredrik Jönsson 1788 Cajsa Lena Jönsdotter gifte sig med bonden på Nr 4 Erik Erik Eliasson (se 'Nr 4'). Brita Jönsdotter gifte sig med bonden Eric Magnus Bäckman på hemman Nr 3 i Sangis. Britas svärfar var "afskedade soldaten Magnus Bäckman" född 1772 och bonde på Sangis Nr 3. Johan Jönsson blev bonde på Nr 2 efter fadern Jöns Johansson.

17 Nr 2 Sida 3 av 18 I 1805 års taxering anges gårdsfolket: Johan Jönsson 34, hustru Sofia 28 år, två drängar Nils 30 år och Fredrik 16 år (troligen broder till Johan), två pigor Kajsa 27 år (troligen syster) och Anna 26 år, dessutom Jöns 64 år och änkling andra gången (fadern) samt Johans äldste Son Jöns Fredrik Johansson född Man betalade skatt för sju stora fönster. Av 1815 års taxering framgår att Jöns fortfarande levde, han var 73 år, drängen hette fortfarande Fredrik, nu 26; pigorna var två: Anna Cajsa 27 och Anna Greta 20 år. Tre använde sidentyg, tre använde tobak medan två avlagt brännvinsbruk (Jöns och Fredrik). Det fanns dock en brännare på gården om 21 kannor, som man betalade skatt för. Hemmanet värderades till 875 skilling. Johan Jönsson och hustrun Sofia Nilsdotter född 1776 fick fyra barn: Jöns Fredrik Johansson Nils Johansson Johan Johansson 1807 Brita (He)lena Johansdotter Brita Lena Johansdotter gifte sig med Johan Fredrik Olofsson född i Storön, hemman Nr 2 1/4 mantal. Enligt uppgift var Helena synsk. Svärfadern Olof Johansson född hade två hemmansdelar på vardera 1/4 mantal, Storön Nr 1 och Nr 2. Efter Olofs dagar delades hemmanen så att sonen Johan Fredrik Olofsson fick Nr 2 och sonen Olof Olofsson Wallsten född 1818 fick Nr 1. Johan Fredrik Olofsson och Brita Lena Jönsdotter fick fem barn: Brita Greta Johansdotter Johannes Johansson Olof Johansson Maria Johansdotter Karl Fredrik Johansson 18471?31 Jöns Fredrik Johansson, som blev bonde på Nr 2 Jöns var gift två gånger. I sitt första äktenskap (1829), med Margareta Nilsdotter fick han barnen: Nils Fredrik Jönsson Strömberg Johan Jacob Jönsson Strömberg Johannes Jönsson Strömberg Sofia Greta Jönsdotter Strömberg Brita Jönsdotter Strömberg Brita Kajsa Jönsdotter Strömberg 1838 Johannes Jönsson Strömberg Maria Jönsdotter Strömberg 1842 Anders Jönsson Josefina Jönsdotter Strömberg 1845 Första hustrun dog sedan i "sviterna efter barnsbörd" år Andra hustrun hette Johanna Henricsdotter Lindvall, född på Rånön. Bland Johannas förfäder finns skogvaktaren Olof Lindvall född 1739 och bosatt i Ryssbält. Två av Olofs barn bosatte sig på Rånön: torparen Henrik Olsson Lindvall född 1773 (far till Johanna) och skogvaktaren Karl Petter Lindvall född I Jöns Fredrik Johanssons äktenskap med Johanna Lindvall föddes fyra barn: Albert Strömberg (Jönsson) Oskar Strömberg

18 Nr 2 Sida 4 av 18 Fritioff Strömberg Florentina Strömberg Nils Fredrik Jönsson Strömberg gifte sig med Anna Henrika Svanberg född Anna Henrika kom från Nr 3 och var dotter till Johan Svanberg (Svanbergs). Efter Johans död 1855 övertog de hemmanet Nr 3 och flyttade in i Johans hus. De fick tio barn: Fredrik August Strömberg 'Gretsholm- August' Anna Margareta Strömberg Maria Henrika Strömberg 'Skata-Mari' Karl Johan Strömberg 'Svanbergs-Karl- Johan' Oskar Strömberg 'Svanbergs-Oskar' Emma Strömberg Mina Strömberg Ida Josefina Strömberg Simon Strömberg Elin Amanda Strömberg Bergholmen Fredrik August Strömberg, 'Gretsholm-August', flyttade med sin familj till Bergholmen till den uppodlade mark som fanns där sedan tidigare. Därutöver köpte han en tredjedels träsklott i Lantjärv av Greta Kajsa Gälman, se nedan 'soldater'. Boendet på Bergholmen blev emellertid kortvarigt, ty Berman & Hummel köpte Bergholmen och startade där sågverk år 1896 på den norra delen av holmen. I den överenskommelse, som bolaget träffade med August, ingick att bolaget skulle bygga ett nytt boningshus åt honom på Gretsholmen. När man började timra upp det nya huset, uttrycktes det tvivel här och var om på att bolaget skulle klara sig ekonomiskt -- Att sätta folk att timra hus på timpenning, det kan omöjligt gå ihop! Visserligen gick bolaget med tiden omkull, men det fordrades mer än ett husbygge för detta. Bolaget ägde, när det var som störst, ha skog och hade avverkningsrätten till ytterligare ha. Därutöver var man Sveriges näst största rederi och seglade på alla världens hav med skepp som byggts på egna varv. År 1896 flyttade August med familj in till fastlandet till sitt nya hus på Gretsholmen och Bergman & Hummel startade sågverket. Kyrkböckerna visar att de allra flesta som anställdes, kom söderifrån, oftast från Värmland. Den sysselsättning, som skapades för ortsbefolkningen var mestadels i skogen med huggning och körning. Efter fyra års drift med med ständig förlust, lades sågverksrörelsen ned och sågställaren på bolagets såg i Karlsborg, Johan Oskar Sundquist, köpte Bergholmen av sin arbetsgivare. Oskars fru Kristina kom från Risnäset och var dotter till Nils Strömbäck. Oskar hade sin ladugård i Karlsborg (Bommen) och fraktade det hö, som bärgades på Bergholmen, till Karlsborg. När Oskar så småningom ville sälja Bergholmen, erbjöd han Nils-Fredrik Fredriksson att köpa den, men han hade inte råd. Oskars svåger Simon Strömbäck blev den som köpte Bergholmen och Augusts boningshus flyttades till Risnäset för att användas som bagarstuga. Det forna kontoret flyttades också till Risnäset och blev boningshus. Gretsholmen

19 Nr 2 Sida 5 av 18 Foto av husen på Gretsholmen. Boningshuset är det hus som Bergman & Hummel timrade upp åt Gretsholm- August som ersättning för det hus han hade på Bergholmen. August blev helt blind på äldre dar. Han var troende och kom för den skull ofta till Holmen på söndagförmiddagarna för att få höra radiogudstjänsten klockan elva. Han hade svårigheter med att ta sig över bäcken utan hjälp, så han brukade stanna och invänta hjälp vid bron. August var gift med Kajsa Lena Sandberg född i Korpikå. De gifte sig och fick tretton barn: Maria Margareta Strömberg Augusta Strömberg Agnes Strömberg Frida Emilia Strömberg Agnar Strömberg Tycko Emanuel Strömberg Artur Strömberg Johannes Natanael Strömberg Nanny Strömberg Helga Strömberg Axel Strömberg Rut Strömberg Hemera Strömberg Augusta Strömberg gifte sig med Nils Olsson från Överkalix. Nils var förman vid timmer-flottläggningen på Bergholmen. De hade åtminstone ett barn, Erling Olsson. Agnar Strömberg for till Amerika tillsammans med Albin Larsson och bröderna Gottfrid och Helmer Silver. Helga Strömberg gifte sig med Frans Evald Modig från Rödupp Modig arbetade på somrarna vid flottläggningen. De övertog Grets-holmen efter Fredrik August. Efter Helgas död gifte Frans Evald om sig med Svea Johansson från Dalen. Barn i första äktenskapet: Gunvor

20 Nr 2 Sida 6 av 18 gift med Sven Nilsson från Holmträsk. De har två barn, Kjell född 1952 och Carina som är fosterdotter. Per-Evert gift med Eivor f Karlsson från Lantjärv. Barn: Karin 1958 Sören 1960 gift m Carola Helena 1965 g. m Stig Berit gift med Lennart från Själevad har tre barn: Lars Johan 1952 Jeanette 1956 Peter 1967 Rut dog vid 17 års ålder. Hemera gifte sig med Johan Lindal från Karlsborg. De övriga av Fredrik Augusts barn dog i lungsot. ************* Anna Margareta Strömberg utvandrade till Amerika år Maria Henrika Strömberg ('Skata-Mari') gifte sig med Johan Adolf Strömbäck, se 'Nr 4'. Karl Johan Strömberg stannade hemma och blev bonde. Han dog emellertid tidigt, varför brodern Oskar, som utvandrat till Amerika 1887, övertalades att återvända för att överta hemmanet. Emma Strömberg gifte sig med John Andersson från Prästholm. De bodde några år på Kors-näsbacken och skötte om hemmanet sedan Fritioff Strömberg tagit sitt liv. De emigrerade därefter till Amerika. John var en av de många tappra som var med att bygga Panamakanalen och han hade turen att överleva detta tack vare att han var arbetsledare och som sådan fick han en något bättre bostad och slapp malarian. Mina Strömberg utvandrade till Amerika år Ida Strömberg gifte sig med Nils Fredrik Fredriksson från Lantjärv. Den första tiden efter giftemålet bodde de på Korsnäsbacken och skötte om hus och hemman efter Hildas och Fritioffs död. När Fritioffs son Sigurd Strömberg blev myndig och återvände från Rånön för att överta hemmanet, blev Ida och Nils-Fredrik utan bostad. Emellertid löstes deras bostadsproblem snabbt. Robert Svanbergs hus (Roberts) gick på exekutiv auktion och Nils-Fredrik ropade in det för 1800 kr. Svågern Adof Strömbäck ('Skata-Adolf') hjälpte till med finansieringen. Robert hade en gång i tiden köpt marken av Nils Strömbäck för 75 kr och dessutom ingick skyldighet för Robert att utföra två dagsverken per år åt Nils. Med hjälp av de äldsta sönerna odlade Nils-Fredrik upp ytterligare en bit av den steniga marken. Efter Idas död gifte Nils-Fredrik om sig. Andra hustrun hette Henrika Lindvall och härstammade från Kamlunge. Henrika hade varit piga hos Karl Johan Strömbäck på Nr 4, Erik. Barn i första äktenskapet: Elis Fredriksson Simon Fredriksson Nils Ragnar Fredriksson Barn i andra äktenskapet: Sixten Fredriksson Simon Fredriksson byggde hus ovanför föräldrahemmet. Han var gift med Adéle Nilsson född år 1909 från Karlsborg. Simon och ett spädbarn drunknade 1948.Några år senare flyttade familjen till Luleå. Huset såldes till Birgit och Börje Utterström. Barn: Maj Öhman 1936 Stig Fredriksson 1938 Arne Fredriksson 1939