Kelterna vilka var de?

Transkript

1 Kelterna vilka var de? Thorsten Sjölin september 2015 öppnades en utställning på British Museum i London som handlade om kelterna, deras konst och identitet. Den första frågan man ställer sig är: vilka var kelterna? Är de de folkstammar som idag befolkar Bretange, Wales, Cornwall, västliga delar av Skottland eller Irland eller Beteckningen kelter kommer, som så mycket annat, från grekerna och var helt enkelt de ociviliserade stammar som fanns norr om Grekland. För romarna var det de likaledels ociviliserade stammar som bodde norr om Alperna. Liksom den klassiska bofinken fick de i princip se ut lite hur som helst. Den moderna uppfattningen är lite annorlunda och har starka nationalistiska drag. Just de folk jag räknat upp ovan räknar sig idag som kelter (utan någon egentlig historisk bakgrund) och visst finns det starka band, inte minst språkliga. Grekerna och romarna ansåg ju sig själva som synnerligen civiliserade och förträffliga, en åsikt som sällan delades av undertryckta eller ännu inte besegrade folkstammar. Inte för att dessa stammar själva stod speciellt högt på ranglistan, men de ville för död och pina inte bli undertryckta av romarna som nog sågs som roffande errövrare (som de ju var). Kelterna var alltså folkstammar från Turkiet till Skottland, men inte längre upp än till Östersjön. Att alla dessa stammar talade en lång rad språk där somliga inte ens var Hjälm i brons från cirka 200 f Kr. Den hittades i Themsen vid Waterloo Bridge i centrala London. The Trustees of the British Museum. Till höger ses Gundestrupskitteln, nästan en meter stor i silver. Den hittades i Gundestrup i norra Danmark och tros vara från tiden runt år 0. The National Museum of Denmark. 6

2 indo-europeiska språk var detsamma för greker och romare. Kelter var de i alla fall. Brisith Museum har varit synnerligen försiktig när det gäller att specifiera vad kelterna egentligen var, man har i stället koncentrerat sig på deras konst. Visst var greker och romare inte oävna på skulptur och guldsmedskonst och liknande, men när man gått igenom utställningen undrar man om inte kelterna var ett strå vassare. Utställningen handlar om de senaste 2500 åren och slutar med det keltiska inflytandet in på 1900-talet. Man förundras över hur enormt skickliga kelternas guldsmeder var och hur de kunde variera ett tema. Den keltiska konsten från Turkiet till Skottland visar stora likheter, men varje folk- 7

3 8

4 stam tycks ha utvecklat sitt eget formspråk inom ramen för den keltiska traditionen. Självfallet inspirerades de keltiska formskaparna av romarna (som ju lånat mycket från grekerna) liksom att de hade ett ganska stort inflytande på vikingatidens formspråk. Vikingarna var väl i princip lika bra på att roffa åt sig som romarna, och guldsmederna i Birka och Hedeby och Uppåkra var nog inte sena att bli inspirerade av vad deras landsmän drog hem från fjärran land. Vä n s t e r, m e d s o l s. Brosch från Hunterston, sydvästra Skottland i silver, guld och bärnsten från talet. National Museums Scotland, Edinburgh. 2,3 meter hög staty i sandsten från Glauberg, Baden-Wüttemberg, Tyskland. Från f Kr. Wüttembergisches Landesmuseum, Stuttgart. Kors från Monifeith, Angus från talet. Gjort i sten, 26 cm högt. National Museums Scotland, Edinburgh. De n n a s i d a. Halskragar i guld från Blair Drummond, Stirling från f Kr. National Museums Scotland, Edinburgh. Hästhjälm i brons från järnåldern. Funnen i Torrs, sydvästra Skottland, f Kr. National Museums Scotland, Edinburgh. 9

5 Ett exempel på denna påverkan är den så kallade Gundestrupkitteln, utlånad från Danmarks Nationalmuseum. Den hittades 1891 i en mosse där den lagts ner för år sedan (innan det blev en mosse). Den är inte keltisk, men visar drag från den keltiska världen. Den visar att det fanns många kontakter mellan de olika folkstammarna. Om ni inte vet vad en torque är (och de inkluderade mig) så kan jag upplysa om att det är en slags halsring i guld, som oftast är öppen i ena änden. Man har funnit många sådana över hela Europa och tack vare ett gott samarbete med museer runt om i Europa, kan man studera ett antal sådana halsringar på utställningen som nog mest har det gemensamt att de är halsringar. Plus att de alla är innovativa och visar hur skickliga guldsmederna var. Utställningen pågår till 31 januari För att slippa köa kan man boka tid via internet. Glöm inte att lyssna på hur ett flera tusen år gammalt horn låter! För övrigt är ett besök i London utan att gå till British Museum, inte ett riktigt besök! Katalogen får man inte glömma, den finns i tre varianter: inbunden och tung, häftad och något lättare och i en förkortad variant på 56 sidor. Alla fulla med färgbilder naturligtvis. Vi tackar BM:s presskontor för lån av foton. Kors i trä och brons från Tully Lough på nordvästra Irland. Från talet. National Museum of Ireland. 10