FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNAS VERKSAMHETSBERÄTTELSE

Transkript

1 FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNAS VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2008 Helsingfors förvaltningsdomstol - Kouvola förvaltningsdomstol Kuopio förvaltningsdomstol - Rovaniemi förvaltningsdomstol - Tavastehus förvaltningsdomstol - Uleåborgs förvaltningsdomstol - Vasa förvaltningsdomstol - Åbo förvaltningsdomstol - Ålands förvaltningsdomstol - Marknadsdomstolen - Försäkringsdomstolen - Högsta förvaltningsdomstolen

2 2 1. FÖRORD 2. FÖRVALTNINGSDOMSTOLSSYSTEMET 2.1. Rättsskyddet i förvaltningsärenden 2.2. De allmänna regionala förvaltningsdomstolarna 2.3. Marknadsdomstolen 2.4. Försäkringsdomstolen 2.5. Högsta förvaltningsdomstolen 3. LEDNINGENS ÖVERSIKT ÖVER VERKSAMHETEN De regionala förvaltningsdomstolarna 3.2. Marknadsdomstolen 3.3. Försäkringsdomstolen 3.4. Högsta förvaltningsdomstolen 3.5. Sammandrag 4. DET OMGIVANDE SAMHÄLLET 4.1. Allmänt om förvaltningsdomstolarnas verksamhet 4.2. Förvaltningsdomstolarnas ärenden Till förvaltningsdomstolarna inkomna ärenden Regionala förvaltningsdomstolar Marknadsdomstolen Försäkringsdomstolen Högsta förvaltningsdomstolen 4.3. Gemenskapsrätten och Europeiska människorättskonventionen 4.4. Lagstiftningen Nya författningar Aktuella lagstiftningsprojekt och andra projekt 5. FUNKTIONELL EFFEKTIVITET OCH PRODUKTIVITET 5.1. Förvaltningsdomstolarnas resurser Anslag och realiserade verksamhetsutgifter Personalresurser 5.2. Förvaltningsdomstolarnas resultat 5.3. De regionala förvaltningsdomstolarna Resurser Målsättningar och resultat Produktivitet och resurshushållning Antalet ärenden i de regionala förvaltningsdomstolarna Muntliga förhandlingar, syneförrättningar och inspektioner Faktorer som har bidragit till eller försvagat de regionala förvaltningsdomstolarnas produktivitet Ålands förvaltningsdomstol 5.4. Marknadsdomstolen Resurser Målsättningar och resultat Produktivitet och resurshushållning Muntliga förhandlingar och huvudförhandlingar Antalet ärenden i marknadsdomstolen

3 Försäkringsdomstolen Resurser Målsättningar och resultat Produktivitet och resurshushållning Muntliga förhandlingar Antalet ärenden i försäkringsdomstolen 5.6. Högsta förvaltningsdomstolen Resurser Målsättningar och resultat Produktivitet och resurshushållning Muntliga förhandlingar och syneförrättningar Årsboksavgöranden Antalet ärenden i högsta förvaltningsdomstolen 6. KVALITETSKONTROLL 6.1. Kvalitetskontrollen och statsbudgeten 6.2. Kvalitetsmätare för besluten Allmänt Besvärsfrekvens Ändring av överklagade beslut i högsta förvaltningsdomstolen 6.3. Förvaltningsdomstolarnas gemensamma kvalitetssystem Kvalitetssystemets innehåll Resultat från insamling av kvalitetsdata 7. BEHÄRSKNING OCH UTVECKNING AV IMMATERIELLA RESURSER 7.1. Allmänt 7.2. Uppgifter om personalen Personalens storlek Personalens medelålder Personalens könsfördelning Sjukfrånvaro 7.3. Personalutbildning Utbildning ordnad av justitieministeriet Utbildning ordnad av förvaltningsdomstolarnas utbildningsarbetsgrupp Förvaltningsdomstolarnas interna utbildning 7.4. Utveckling av verksamheten Statens revisionsverks berättelse över sin verksamhet Förvaltningsdomstolarnas utvecklingsprojekt 8. UTLÅTANDE OM UTVÄRDERING OCH BEKRÄFTELSE AV INTERN KONTROLL 9. FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNAS MÅLSÄTTNINGAR FÖR SIN VERKSAMHET 10. KONTAKTUPPGIFTER

4 4 1. FÖRORD Detta är förvaltningsdomstolarnas gemensamma verksamhetsberättelse. Statens budget- och bokslutssystem och följaktligen även innehållet i denna berättelse regleras av Finlands grundlag samt lagen och förordningen om statsbudgeten. Eftersom verksamhetsberättelsen dikteras av statens budget- och bokslutssystem, upptas en stor del av innehållet i berättelsen av siffror och uppgifter om ekonomi, resurser och ärendemängder. Verksamhetsberättelsen innehåller också en redogörelse för hur ärendemängderna har utvecklats i förvaltningsdomstolarna och hur lagstiftningen, förvaltningen och omvärlden har förändrats. Utgående från information från kvalitetsprojektet behandlas även effektiviteten, produktiviteten, resurshushållningen och kvalitetskontrollen i förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Förvaltningsdomstolarnas beslut är viktiga såväl för parterna i en rättegång som mera allmänt, eftersom de i stor utsträckning påverkar samhällets funktions- och konkurrensförmåga. Förvaltningsrättskipningens betydelse för den ekonomiska utvecklingen och välfärdsbygget förtjänar uppmärksamhet särskilt under ekonomiska kriser och i samband med ekonomiska stimulansåtgärder. Stimulansåtgärder följs ofta av överklaganden, där man ibland också yrkar att verkställigheten av beslut ska förbjudas. Snabb rättskipning är således av väsentlig betydelse för att stimulansprogrammen ska kunna genomföras och den ekonomiska situationen förbättras. Högsta förvaltningsdomstolen startade hösten 2008 ett forskningsprojekt för utredning av det funktionella sambandet mellan förvaltning och förvaltningsrättskipning (pyramidprojektet). Som ett led i forskningen ville man också få en bild av hur stor inverkan förvaltningsdomstolarnas beslut har i samhället. Finansministeriet har beviljat startbidrag för projektet, som omfattar insamling av data om förvaltningsdomstolarnas handläggningstider, om i vilken mån förvaltningsdomstolarnas beslut styr förvaltningsmyndigheternas beslut samt om orsakerna till att beslut överklagas. Projektet fokuserar särskilt på ärenden som gäller miljötillstånd, utkomststöd, offentlig upphandling, beskattning av inkomst av näringsverksamhet samt stöd till jordbruket och landsbygden. För att projektet ska kunna slutföras behövs fortsatt finansiering. I sitt utlåtande om statsbudgeten har lagutskottet gett projektet sitt stöd (LaUU 15/2008 rd RP 116/2008 rd). Forskningsprojektet bidrar också med viktigt material för utvärderingen av justitieministeriets produktivitetsprogram. Den snäva ram som har satts för personalutgifterna förutsätter bättre informationsteknologi. De nuvarande informationssystemen är inte kompatibla med de system som används inom andra förvaltningsområden eller av parterna. Största delen av de ärenden som förvaltningsdomstolarna får för avgörande kommer från andra förvaltningsområden än justitieministeriets. Problemen med informationssystemen försvårar effektiviseringen av arbetet. De möjligheter som informationsteknologin erbjuder borde utnyttjas bättre och möjligheterna till elektronisk kommunikation ökas. Detta skulle minska rutinarbetet. Under 2008 gick förvaltningsdomstolarna jämförelsevis väl i land med sin grundlagsenliga uppgift att meddela rättsskydd. De försöker också ytterligare öka öppenheten i sin verksamhet genom flera muntliga förhandlingar och strävar samtidigt efter att snabbt avgöra sina ärenden och minska skillnaderna i förvaltningsdomstolarnas handläggningstider. Förvaltningsdomstolarnas stora betydelse för konkurrenskraften och välfärdsbygget innebär också att man särskilt behöver slå vakt om att förvaltningsdomstolarna har tillräckliga resurser.

5 I statsbudgeten antecknas alla andra domstolars än högsta förvaltningsdomstolens ( ) och högsta domstolens ( ) omkostnader som en enda summa på samma moment ( ). För att riksdagen bättre ska kunna bedöma om förvaltningsdomstolssystemet har tillräckliga resurser, borde även de övriga förvaltningsdomstolarna ha ett eget moment i statsbudgeten. Momentet skulle uppta omkostnaderna för de regionala förvaltningsdomstolarna, marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen. En sådan lösning får även stöd i Statens revisionsverks berättelse (Förvaltningsdomstolarna 169/2008). Innehållet i denna verksamhetsberättelse behandlades och antogs av förvaltningsdomstolarnas chefsdomare vid ett sammanträde I sammanträdet deltog högsta förvaltningsdomstolens president samt de regionala förvaltningsdomstolarnas, marknadsdomstolens och försäkringsdomstolarnas överdomare. Utöver denna gemensamma verksamhetsberättelse publicerar de flesta förvaltningsdomstolar även egna årsberättelser, där de närmare redogör för sin verksamhet. 5 Helsingfors, den 13 mars 2009 Pekka Hallberg President i högsta förvaltningsdomstolen

6 6 2. FÖRVALTNINGSDOMSTOLSSYSTEMET 2.1. Rättsskyddet i förvaltningsärenden Enligt grundlagen utövas den dömande makten av oberoende domstolar, av vilka högsta förvaltningsdomstolen och högsta domstolen är de högsta domstolarna. Allmänna förvaltningsdomstolar är högsta förvaltningsdomstolen och de regionala förvaltningsdomstolarna. Allmänna domstolar är högsta domstolen, hovrätterna och tingsrätterna. Om specialdomstolar med domsrätt inom vissa områden bestäms i lag. HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN FÖRSÄKRINGSDOMSTOLEN MARKNADSDOMSTOLEN Statsrådet och ministerierna Ålands landskapsregering Centrala ämbetsverk, landskapsförbund och besvärsnämnder Ev. luth. kyrkan och ortodoxa kyrkosamfundet FÖRVALTNINGSDOMSTOLARNA Förvaltningsdomstolarna i Helsingfors, Kouvola, Kuopio, Rovaniemi, Tavastehus, Uleåborg, Vasa och Åbo samt på Åland Länsstyrelserna Sametinget Konkurrensverket Energimarknadsverket Kommunikationsverket Grundlagens rättsstatsprincip innebär att utövningen av offentlig makt ska grunda sig på lag. I all offentlig verksamhet ska lagen följas. Att den offentliga makten även i praktiken utövas på ett lagenligt sätt garanteras genom möjligheten att överklaga förvaltningsbeslut hos förvaltningsdomstolarna. Miljötillståndsverken och miljöcentralerna Skatterättelsenämnderna, skattemyndigheterna De kommunala myndigheterna Den statliga lokalförvaltningen Genom förvaltningsrättskipningen kan individer, företag och andra privaträttsliga sammanslutningar få rättsskydd, men i vissa grupper av ärenden har även förvaltningsmyndigheter rätt att överklaga en annan förvaltningsmyndighets beslut. Vidare gäller det att observera att förvaltningsdomstolarna inte alltid enbart ger medborgarna rättsskydd mot de myndigheter som utövar offentlig makt, utan avgörandena gäller ofta också hur relationerna mellan medborgarna ska ordnas eller allmänna intressen tryggas. Detta perspektiv framträder särskilt tydligt i olika miljöärenden, såsom

7 markanvändnings- och byggärenden, miljöskydds- och vattenärenden samt konkurrensärenden och ärenden som gäller offentlig upphandling. Huvudregeln är att en förvaltningsmyndighets beslut kan överklagas hos en allmän regional förvaltningsdomstol. I vissa grupper av ärenden söks ändring dock hos en specialdomstol eller överklagas beslutet direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsförfarandet föregås ofta av ett administrativt rättelseförfarande De allmänna regionala förvaltningsdomstolarna De allmänna regionala förvaltningsdomstolarna är förvaltningsdomstolarna i Helsingfors, Kouvola, Kuopio, Rovaniemi, Tavastehus, Uleåborg, Vasa och Åbo. Förvaltningsdomstolarna inledde sin verksamhet De bildades av de 1955 inrättade länsrätterna, som först hade hört samman med länsstyrelserna, men 1989 hade blivit självständiga, samt av vattenöverdomstolen, som hade inrättats 1962 och blivit självständig Förvaltningsdomstolarnas verksamhet regleras i lagen om förvaltningsdomstolarna (430/1999). I landskapet Åland är den allmänna regionala förvaltningsdomstolen Ålands förvaltningsdomstol. Lagen om Ålands förvaltningsdomstol (547/1994) trädde i kraft I beslut av Ålands förvaltningsdomstol kan sökas ändring hos högsta förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolens grundlagsenliga övervakningsskyldighet omfattar även denna förvaltningsdomstol. Ålands förvaltningsdomstol verkar dock i anslutning till Ålands tingsrätt. Förvaltningsdomstolarnas domkretsar består av ett eller flera sådana landskap som avses i lagen om landskapsindelning (1159/1997). I vissa grupper av ärenden kan en förvaltningsdomstols domkrets dock omfatta hela landet. Samtliga mervärdesskatte-, tull- och accisärenden samt asylärenden har t.ex. koncentrerats till Helsingfors förvaltningsdomstol. På motsvarande sätt har alla ärenden som gäller sökande av ändring i beslut om tillstånd eller skyldigheter enligt vattenlagen (264/1961) och miljöskyddslagen (86/2000) koncentrerats till Vasa förvaltningsdomstol. Även i de flesta av dessa ärendegrupper hör landskapet Åland dock till Ålands förvaltningsdomstols domkrets. Såsom ovan har konstaterats, har Helsingfors och Vasa förvaltningsdomstolar i vissa ärendegrupper hela landet som sin domkrets. För de flesta ärendegrupperna är de regionala 7

8 8 förvaltningsdomstolarna dock indelade i domkretsar med följande befolkningsunderlag (enligt Statistikcentralen ): Helsingfors förvaltningsdomstol Tavastehus förvaltningsdomstol Åbo förvaltningsdomstol Kuopio förvaltningsdomstol Kouvola förvaltningsdomstol Uleåborgs förvaltningsdomstol Vasa förvaltningsdomstol Rovaniemi förvaltningsdomstol Ålands förvaltningsdomstol Marknadsdomstolen Marknadsdomstolen är en specialdomstol till vilken har koncentrerats alla de ärenden som nämns i lagen om konkurrensbegränsningar (480/1992), lagen om offentlig upphandling (348/2007), elmarknadslagen (386/1995), naturgasmarknadslagen (508/2000), lagen om behandling av vissa marknadsrättsliga ärenden (1528/2001) samt vissa andra ärenden i vilka marknadsdomstolen är behörig. Marknadsdomstolens verksamhet regleras av lagen om marknadsdomstolen (1527/2001). Lagen trädde i kraft , då marknadsdomstolen inledde sin verksamhet. I det processuella förfarandet i konkurrens- och upphandlingsärenden iakttas förutom lagen om konkurrensbegränsningar och lagen om offentlig upphandling även förvaltningsprocesslagen. I marknadsdomstolens beslut i konkurrens-, upphandlings- och energimarknadsärenden söks ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. I marknadsrättsliga ärenden iakttas lagen om behandlingen av vissa marknadsrättsliga ärenden samt rättegångsbalken (4/1734). I marknadsdomstolens beslut i marknadsrättsliga ärenden söks ändring genom besvär hos högsta domstolen, om högsta domstolen beviljar besvärstillstånd Försäkringsdomstolen Försäkringsdomstolen är en specialdomstol till vilken har koncentrerats bland annat arbetspensionsärenden, folkpensionsärenden, ärenden som gäller olycksfall i arbete, rehabilitering, utkomstskydd för arbetslösa, militärskador, brottskador, bostadsbidrag, studiestöd, handikappbidrag samt vårdbidrag för barn och pensionstagare. Försäkringsdomstolen grundades genom lag år 1942 och den ersatte det tidigare försäkringsrådet. Den gällande lagen om försäkringsdomstolen (132/2003) trädde i kraft I rättskipningsärenden tillämpar försäkringsdomstolen förvaltningsprocesslagen. Ändring i ärenden som berör socialförsäkringsbaserat utkomstskydd söks hos försäkringsdomstolen, medan ändring i ärenden som berör socialvårdsbaserat utkomstskydd söks hos de allmänna regionala förvaltningsdomstolarna. Besvär över kommunala myndigheters socialvårdsbeslut, till exempel ärenden som gäller basutkomsten, det vill säga utkomststöd, och besvär som gäller service och stöd på grund av handikapp behandlas av de allmänna regionala förvaltningsdomstolarna.

9 9 I de flesta ärenden som försäkringsdomstolen behandlar är den högsta besvärsinstans och enda domstolsinstans. Ändring i beslut av anstalter och bolag som beviljar förmåner söks först hos besvärsnämnderna, det vill säga besvärsnämnden för arbetspensionsärenden, besvärsnämnden för social trygghet, besvärsnämnden för olycksfallsärenden, besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och besvärsnämnden för studiestöd. I allmänhet är försäkringsdomstolen den högsta besvärsinstansen i de ärenden som den behandlar, men i vissa olycksfallsärenden kan besvärstillstånd sökas hos högsta domstolen. Försäkringsdomstolen kan undanröja sina egna lagakraftvunna avgöranden, men ändring genom extraordinära rättsmedel på den grunden att ett processuellt fel har begåtts söks i huvudsak hos högsta förvaltningsdomstolen Högsta förvaltningsdomstolen Den högsta domsrätten i förvaltningsmål utövas enligt grundlagen av högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen övervakar rättskipningen inom sitt eget förvaltningsområde och kan även göra framställningar till statsrådet om lagstiftningsåtgärder. Högsta förvaltningsdomstolen grundades genom lag (74/1918) och inledde sin verksamhet Genom lagen om högsta förvaltningsdomstolen (1265/2006), som trädde i kraft , upphävdes den tidigare gällande lagen jämte senare ändringar, med undantag av lagens 16 c. Högsta förvaltningsdomstolens arbetsordning (193/2007) har trätt i kraft Största delen av de ärenden som högsta förvaltningsdomstolen behandlar gäller beslut av regionala förvaltningsdomstolar. Vissa beslut av förvaltningsmyndigheterna överklagas dock direkt hos högsta förvaltningsdomstolen. Följaktligen får till exempel statsrådets och ministeriernas beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen på den grunden att beslutet är lagstridigt. Även i vissa nämnders beslut kan ändring sökas hos högsta förvaltningsdomstolen. Sådana nämnder, där processen regleras av förvaltningsprocesslagen, är inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd samt inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde patent- och registerstyrelsens besvärsnämnd. Inom finansministeriets förvaltningsområde överklagas dessutom centralskattenämndens och tjänstemannanämndens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen. De flesta ärendegrupper som behandlas i högsta förvaltningsdomstolen omfattas inte av kravet på besvärstillstånd. De viktigaste grupperna av ärenden för vilka lagarna om dessa ärenden förutsätter besvärstillstånd är skatteärendena, utlänningsärendena och utkomststödsärendena. Besvärstillstånd ska även sökas när någon vill anföra besvär över en förvaltningsdomstols beslut i ett ärende som gäller bygglov, åtgärdstillstånd eller gatuplan och med vilket förvaltningsdomstolen inte har ändrat det överklagade myndighetsbeslutet. Denna ändring av markanvändnings- och bygglagen (1441/2006) har trätt i kraft Den ändring av markanvändnings- och bygglagen, som trädde i kraft (1129/2008), utsträckte i sin tur systemet med besvärstillstånd till att även omfatta sådana beslut där förvaltningsdomstolen har avslagit eller avvisat besvär som har gällt beslut om planläggning, planeringsbehov, undantag, bygglov eller gatuplan. Grunderna för beviljandet av besvärstillstånd är dock utformade så, att ändring kan sökas hos högsta förvaltningsdomstolen i sådan utsträckning att besvärssystemet inte uteslutande blir ett prejudikatsystem.

10 10 3. LEDNINGENS ÖVERSIKT ÖVER VERKSAMHETEN De regionala förvaltningsdomstolarna Under 2008 inkom till de regionala förvaltningsdomstolarna sammanlagt nya ärenden ( år 2007), vilket innebar att antalet inkomna ärenden ökade med 5 procent från året innan. De regionala förvaltningsdomstolarna avgjorde sammanlagt ärenden ( år 2007), vilket innebar att antalet avgjorda ärenden i sin tur minskade med 3 procent från året innan. Målsättningen att dessa förvaltningsdomstolar tillsammans skulle avgöra ärenden nåddes således inte, även om vissa förvaltningsdomstolar överträffade sin målsättning. Man har lyckats minska de regionala förvaltningsdomstolarnas genomsnittliga handläggningstid från 9,3 månader (som den var år 2007), till 9,2 månader, även om man ännu inte har lyckats nå det uppsatta målet 8,9 månader. Den genomsnittliga handläggningstiden varierade mellan de olika regionala förvaltningsdomstolarna. I den förvaltningsdomstol där den genomsnittliga handläggningstiden var kortast var den 7,4 månader (6,5 år 2007) och i den förvaltningsdomstol där den var längst var den 9,9 månader (10,2 år 2007). En annan målsättning var att 50 procent av ärendena skulle vara anhängiga kortare tid än 6 månader och att endast 25 procent skulle vara anhängiga längre än 12 månader. Målsättningen nåddes inte helt; man lyckades avgöra 43 procent av ärendena på kortare tid än sex månader, 28 procent på mellan 6 och 12 månader och 29 procent efter en behandlingstid på över 12 månader. Däremot minskade antalet ärenden som varit anhängiga längre tid än 12 månader med ärenden, vilket ska ses som ett tecken på en mycket positiv utveckling. De regionala förvaltningsdomstolarna hade under året sammanlagt 455 anställda (449 under år 2007). Ökningen av personalen har främst berott på den nya barnskyddslagen, som trädde i kraft (417/2007). I enlighet med den nya lagen är det numera förvaltningsdomstolarna som i första instans fattar beslut om omhändertagande av barn, när omhändertagandet inte kan genomföras frivilligt. Detta har naturligtvis krävt tilläggsresurser. Hösten 2007 var det vid resultatförhandlingarna för 2008 meningen att förvaltningsdomstolarnas personalresurser till följd av den nya barnskyddslagen skulle ökas med 15 årsverken. Den personalökning som skedde på denna grund blev dock endast tre årsverken. Under året har de regionala förvaltningsdomstolarna fått in sammanlagt barnskyddsärenden i vilka den nya lagen blir tillämplig. Dessutom har till dem inkommit 157 barnskyddsärenden i vilka den tidigare lagen ska tillämpas. Antalet inkomna barnskyddsärenden har ökat från ärenden år 2007 till ärenden år Antalet ärenden som gäller omhändertagande har dock minskat från 1071 år 2007 till 776. Den betydande ökningen av det totala antalet barnskyddsärenden beror närmast på att den nya barnskyddslagen för de regionala förvaltningsdomstolarna införde beslut om brådskande placering och förlängning av sådan placering. Sammantaget kan man säga att de regionala förvaltningsdomstolarna synnerligen väl har klarat av de utmaningar som den nya barnskyddslagen har medfört för dem, när man tar hänsyn hur litet personalen har ökat. Den genomsnittliga handläggningstiden för omhändertaganden som skulle behandlas enligt den nya lagen var endast 4 månader. För samtliga barnskyddsärenden som skulle behandlas enligt den nya barnskyddslagen var behandlingstiden 4,2 månader. Inkörningen av den nya lagen har dock förutsatt att resurser har kanaliserat till dessa ärenden, vilket har skett på andra ärendegruppers bekostnad. Även utbildning och inskolning har behövts. Dessutom gäller det att observera att den korta handläggningstiden delvis har berott på att långtifrån alla de ärenden

11 11 gällande omhändertagande som har blivit anhängiga under året var mogna för avgörande vid årsskiftet, varför de inte påverkade den genomsnittliga handläggningstiden. Många förvaltningsdomstolar har i barnskyddsärendena tagit sina domarresurser i anspråk så, att de domare som har deltagit i avgörandet av dessa ärenden i tur och ordning har tagit sig an inkommande barnskyddsärenden och föredragit dem för avgörande. När beredningen av ärendena på detta sätt har delats upp mellan flera domare, har man kunnat förkorta handläggningstiderna. En överraskning har varit att antalet muntliga förhandlingar i motsats till vad man hade väntat sig inte har ökat avsevärt efter att den nya lagen har trätt i kraft. Under 2007 ordnades muntliga förhandlingar i sammanlagt 421 ärenden och år 2008 i sammanlagt 445 ärenden. Ärenden som har gällt brådskande placering av barn och förlängning av en sådan placering enligt den nya barnskyddslagen har medfört mycket arbete för samtliga förvaltningsdomstolar. Detsamma gäller interimistiska förordnandena om barns vistelseort. Såväl justitieministeriet som domstolarna måste fortsätta att följa med och utvärdera hur väl den nya barnskyddslagen fungerar och även ta ställning till om det finns behov att ändra lagen. Principerna i den nya barnskyddslagen, som syftar till att främja barns och ungas välfärd, kan visserligen förhoppningsvis på längre sikt minska behovet att omhänderta barn. I detta skede förefaller det dock som om man får vara beredd på att antalet ansökningar om omhändertagande av barn kommer att öka. Ärendenas brådskande natur och antalet muntliga förhandlingar kräver att tillräckliga resurser kan läggas på dessa ärenden utan risk för att antalet obehandlade ärenden ökar i andra ärendegrupper. Även i övrigt gäller det att följa med hur den nya barnskyddslagen fungerar i praktiken. Lagen om ändring av bilskattelagen (267/2008) trädde i kraft Genom denna lag ändrades bilskattelagens bestämmelser om sökande av ändring så, att en skattskyldig som vill söka ändring i allmänhet först måste framställa ett skriftligt rättelseyrkande till skattemyndigheten. Först därefter kan han anföra besvär hos förvaltningsdomstolen. Lagändringen innebär att bilskattebesvär härefter behandlas i samtliga förvaltningsdomstolar, medan de tidigare alla behandlades i Helsingfors förvaltningsdomstol. Under verksamhetsåret fick förvaltningsdomstolarna inte in många bilskatteärenden. Helsingfors förvaltningsdomstol fick 226 nya ärenden och avgjorde under året ärenden. De övriga förvaltningsdomstolarna fick under året in sammanlagt 47 ärenden. Minskningen av antalet bilskatteärenden förklaras delvis med att bilskattelagen har ändrats (genom lag 1252/2007) så, att koldioxidutsläppen utgör skattegrund. Detta har sänkt bilskatten, vilket har lett till att det har blivit mindre lockande att köpa bilar från utlandet. För närvarande har man inga uppgifter om hur många rättelseyrkanden som går vidare till de regionala förvaltningsdomstolarna genom besvär. Lagändringens inverkan kan bedömas närmare först när lagen har varit i kraft en längre tid. Detsamma gäller frågan på vilken nivå antalet bilskatteärenden kommer att stabiliseras. Behandlingen av planläggningsärenden med betydande återverkningar för samhället har i samtliga regionala förvaltningsdomstolar fortsatt att ta stora resurser i anspråk. För samtliga planläggningsärenden var handläggningstiden under verksamhetsåret 12 månader (11,4 månader år 2007), alltså i stort sett densamma som året innan. Handläggningstiderna för dessa ärenden varierade dock mellan 8,9 och 16,4 månader i de olika regionala förvaltningsdomstolarna och bör ytterligare förkortas. Särskilt viktigt är det att samhällets stimulansåtgärder inte fördröjs av långa handläggningstider i de regionala förvaltningsdomstolarna. Antalet vatten- och miljöärenden som har inkommit till Vasa förvaltningsdomstol har under de senaste åren stabiliserats vid cirka 800 ärenden per år. Under verksamhetsåret blev 780 sådana mål anhängiga där. Domstolen har under 2007 och 2008 klarat av att avgöra cirka 200 flera vatten- och miljöärenden än vad som har blivit anhängiga hos den. Till denna positiva utveckling har bidragit att domstolen har avgjort ärendena i en sammansättning med färre domare än tidigare, nya

12 arbetsmetoder och de tilläggsresurser som justitieministeriet har tilldelat domstolen för denna grupp av ärenden. Antalet inkommande vatten- och miljöärenden förmodas förbli ungefär oförändrat eller minska något till följd av den ekonomiska recessionen. Å andra sidan kan man tänka sig att den ökade miljömedvetenheten och de skärpta miljöbestämmelserna för rörelseidkare i viss mån kommer att göra medborgarna mera benägna att anföra besvär. Gemenskapsrätten utvecklas också ständigt och tillför besvären nya drag. Ärendena blir allt mera invecklade, omfattande och detaljerade, varför förvaltningsdomstolarna måste anstränga sig allt mera för att vara uppdaterade såväl i fråga om utvecklingen inom lagstiftningen som i fråga om den tekniska utvecklingen inom miljöskyddet. De regionala förvaltningsdomstolarna har försökt utveckla sitt ledarskap och sina arbetsmetoder för att öka antalet behandlade ärenden. I detta syfte har flera förvaltningsdomstolar bland annat gått in för att behandla ärenden så, att en av domarna i sammansättningen tar sig an ett inkommande ärende och föredrar det för beslut. Detta arbetssätt har fungerat bra i synnerhet i planläggningsärenden och ärenden som gäller omhändertagande av barn. I vilken mån man har kunnat tillämpa denna arbetsmetod har dock också varit beroende av domstolens tjänstestruktur, det vill säga proportionen mellan domare och föredragande tjänstemän i domstolen. Förvaltningsdomstolarna handlägger även många ärendegrupper där det är ändamålsenligt att ärendena avgörs på föredragning av en föredragande tjänsteman vid domstolen. Att arbeta som föredragande ger även värdefull erfarenhet för domaryrket. Samtidigt har man försökt utveckla kanslipersonalens uppgifter så att dessa ger rättskipningsarbetet ett så gott stöd som möjligt. I syfte att utnyttja videotekniken såväl vid rättegångar som i sin övriga verksamhet har några regionala förvaltningsdomstolar tagit i bruk videokonferensanläggningar. Sådana borde alla förvaltningsdomstolar få med det snaraste. Då skulle det bli lättare att ordna muntliga förhandlingar och den tid som personalen blir tvungen att tillbringa på resor kunde förkortas. Även möjligheterna att utnyttja anläggningarna för utbildning borde utredas. Kuopio förvaltningsdomstols lokaler försattes i användningsförbud på den grunden att inomhusluften där var skadlig för hälsan. Personalen blev tvungen att arbeta på tre olika platser. Förvaltningsdomstolen fick nya temporära lokaler i juni En avdelning arbetar fortfarande på en annan plats än de andra, på cirka en kilometers avstånd från domstolens huvudsakliga verksamhetslokaler. Ändamålsenliga lokaler och tidsenliga arbetsredskap behövs för att förvaltningsdomstolarna ska fungera så väl som möjligt såväl med tanke på personalen som med tanke på de kunder som de betjänar Marknadsdomstolen Till marknadsdomstolen inkom under verksamhetsåret 587 ärenden (425 år 2007), vilket innebar en ökning med 38 procent från år Domstolen avgjorde under verksamhetsåret sammanlagt 643 ärenden (450 år 2007), vilket i jämförelse med år 2007 innebar en ökning med 43 procent samt att marknadsdomstolen med 2 procent överskred sin målsättning, som var att avgöra 630 ärenden. Den genomsnittliga handläggningstiden var densamma som året innan, det vill säga 14,1, månader, och stannade således en aning från målsättningen, som var 12 månader. Den nya lagen om offentlig upphandling (348/2007), som trädde i kraft , förefaller att ytterligare ha ökat antalet ansökningar som gäller offentlig upphandling. År 2008 var detta 451 (386 år 2007). Domstolen har även fått många ansökningar om ändring av villkor som elmarknads- 12

13 myndigheterna har fastställt och som avses i elmarknadslagen. I bägge dessa ärendegrupper är ärendena av sådan karaktär att handläggningstiderna bör vara korta. Även om handläggningstiden för elmarknadsärenden är skälig, har den ständiga ökningen av antalet inkommande ärenden medfört att domstolen inte har lyckats förkorta handläggningstiden för upphandlingsärendena till 6 månader, vilket var målsättningen Försäkringsdomstolen Till försäkringsdomstolen inkom under verksamhetsåret sammanlagt mål (7 087 år 2007), det vill säga en aning flera än år Domstolen avgjorde under verksamhetsåret sammanlagt mål ( år 2007), vilket i jämförelse med år 2007 innebar en minskning med 6 procent samt att försäkringsdomstolen inte lyckades nå sin målsättning att avgöra ärenden. Personalen minskade visserligen också från 119 år 2007 till 117 år Den genomsnittliga handläggningstiden sjönk från 15 månader, som den varit år 2007, till 13,6 månader, vilket innebar att målsättningen, som var 12,5 månader, inte helt nåddes. Försäkringsdomstolen har under året avgjort betydligt flera ärenden än vad som under året har inkommit till domstolen och antalet anhängiga ärenden har stadigt minskat. Om denna utveckling fortgår, kommer den genomsnittliga handläggningstiden och den genomsnittliga tid som ärendena är anhängiga i försäkringsdomstolen att fortsätta att minska kraftigt, även om andelen krävande ärenden har ökat. Försäkringsdomstolens resultat försvagades avsevärt av den ombyggnad av domstolens tidigare lokaler som år 2008 pågick under cirka sex månaders tid. Det damm och buller som ombygganden förorsakade medförde att en del av personalen blev tvungen att använda hörsel- och andningsskydd medan de arbetade. Situationen underlättades delvis av att försäkringsdomstolen kunde ta i bruk bärbara datorer, som gjorde det möjligt för personalen att distansarbeta med tillgång till ärendehanteringssystemet. Dessutom fick försäkringsdomstolen redan under ombyggnaden tillgång till andra arbetsrum i de nya lokalerna, dit hela domstolen flyttade i november Dessa måste anses ändamålsenliga och tillräckliga och svarar mot verksamhetens behov Högsta förvaltningsdomstolen Till högsta förvaltningsdomstolen inkom under verksamhet sammanlagt ärenden (3 891 år 2007). Detta var 407 flera än året innan och flera än de som man hade räknat med. Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde under verksamhetsåret sammanlagt ärenden (3 797 år 2007), det vill säga nästan lika många som året innan, men målsättningen att avgöra ärenden nåddes inte helt. Personalmängden minskade något under verksamhetsåret och var 98,8 (99,99 år 2007). Den genomsnittliga handläggningstiden steg till 9,9 månader, när den året innan hade varit 9,8 månader, och målsättningen, som var 9 månader, nåddes således inte. Under verksamhetsåret gav högsta förvaltningsdomstolen sammanlagt 92 årsboksavgöranden. Dessutom har högsta förvaltningsdomstolen på sin webbplats och i Finlexdatabasen publicerat så kallade korta referat av sina avgöranden. Under verksamhetsåret avgjorde högsta förvaltningsdomstolen flera stora och för samhället viktiga mål. Som ett exempel kan nämnas årsboksavgörandet HFD:2008:1, som gällde ändring i kommunindelningen mellan Sibbo kommun samt Vanda och Helsingfors städer. Ett annat årsboksavgörande, HFD:2008:58, gällde ett mycket stort mål, där det var fråga om vattentäkt från Virttaankangas grundvattenområde i trakten av Åbo. Vidare har högsta förvaltningsdomstolen 13

14 avgjort bland annat flera stora miljö- och planläggningsärenden. Dessutom har domstolen ytterligare ett stort konkurrensrättsligt ärende, som under verksamhetsåret har sysselsatt domstolen i synnerligen hög grad, men som ännu inte har avgjorts. Därför har högsta förvaltningsdomstolens arbete också präglats av att flera stora och arbetskrävande mål har bundit upp resurser, vilket har försämrat möjligheterna att öka antalet avgöranden. I ett av de mål som avgjordes under verksamhetsåret hade högsta förvaltningsdomstolen begärt förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol. I årsboksavgörandet HFD:2008:4 var det fråga om huruvida den så kallade Bryssel IIa -förordningen( Rådets förordning (EG) nr 2201/2003) skulle tillämpas vid verkställighet i Finland av en svensk myndighets beslut att omhänderta barn i barnskyddssyfte. Efter att ha fått förhandsavgörandet överförde högsta förvaltningsdomstolen målet till behörig tingsrätt för avgörande, eftersom lagen om utlämning till Danmark, Island, Norge eller Sverige för verkställighet av beslut om vård eller behandling (761/1970) till följd av ovan nämnda EU-förordning inte kunde tillämpas i ärendet. Under verksamhetsåret har högsta förvaltningsdomstolen framställt en begäran om förhandsavgörande om tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) Målet nummer är C-388/08 (HFD:2008:33). När man granskar handläggningstiderna, gäller det att observera att när ett förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol har begärts, inräknas i målets handläggningstid i högsta förvaltningsdomstolen även den tid som förhandsavgörandet har tagit i anspråk. Att få ett förhandsavgörande har i genomsnitt tagit två år. I de olika ärendegrupperna har antalet ärenden ökat särskilt i huvudgruppen skatteärenden, där det vid utgången av 2008 fanns 935 anhängiga ärenden. Detta representerade cirka en fjärdedel av antalet ärenden som högsta förvaltningsdomstolen hade avgjort under året. Även i gruppen ekonomiska ärenden, där även trafik- och kommunikationsärendena ingår, samt i gruppen socialoch hälsovårdsärenden har det skett en ökning. I fråga om social- och hälsovårdsärendena kan noteras att vid utgången av året var 185 ärenden som gällde omhändertagande av barn och barnskydd anhängiga i högsta förvaltningsdomstolen. I 75 av dessa skulle den nya barnskyddslagen tillämpas. Ärenden som gäller brådskande placering och fortsättande av sådan placering har sysselsatt också högsta förvaltningsdomstolen. Sammanlagt 46 sådana ärenden har inkommit och 30 har avgjorts. Den nya barnskyddslagens inverkan på högsta förvaltningsdomstolens arbetsbörda kan bedömas bättre först när lagen har varit i kraft en längre tid än ett år. År 2008 firade högsta förvaltningsdomstolen även sitt 90-årsjubileum. Årsdagen firades med festligheter i högsta förvaltningsdomstolen och Ständerhuset. Högsta förvaltningsdomstolen publicerade även festskriften Högsta förvaltningsdomstolen 90 år, som tack vare många förtjänstfulla bidrag ger en bred och mångsidig bild av högsta förvaltningsdomstolens verksamhet Sammandrag Under året har förvaltningsdomstolarna på det hela taget relativt väl lyckats fullgöra sin grundlagsenliga rättsskyddsuppgift. Antalet inkomna ärenden har dock ökat, vilket försämrar möjligheterna att förkorta handläggningstiderna och minska anhopningen av ärenden. Detta har man dock under året delvis lyckats göra. Det finns också skillnader i produktivitet och handläggningstider mellan de regionala förvaltningsdomstolarna. Dessa förklaras delvis av strukturella skillnader i dessa domstolars ärenden. De regionala förvaltningsdomstolarna borde få en 14

15 så enhetlig ärendestruktur som möjligt och utvecklas enligt enhetliga principer, samtidigt som man bör försöka jämna ut skillnaderna i produktivitet och handläggningstider. I detta sammanhang gäller det dock att inte bara stirra sig blind på antalet avgöranden, utan även tänka på avgörandenas kvalitet. Det gäller att finna de bästa arbetsmetoderna och rutinerna, så att besluten kan hålla en så hög kvalitet som möjligt, samtidigt som också verksamhetsresultatet blir så gott som möjligt. För att verksamheten ska vila på hållbar grund och besluten ska hålla hög kvalitet, gäller det att reservera tillräckligt med tid för personalutbildning och personalutveckling. Förvaltningsdomstolarna måste därför även i fortsättningen ha sådana personalresurser att det både i fråga om förvaltningsprocess, kvaliteten hos besluten och handläggningstiderna är möjligt att garantera ett sådant rättsskydd som Finlands grundlag, internationella förpliktelser och de som har ärenden anhängiga i förvaltningsdomstolarna förutsätter av dessa. 15

16 16 4. DET OMGIVANDE SAMHÄLLET 4.1. Allmänt om förvaltningsdomstolarnas verksamhet En fungerande rättsstat och förtroendet för den offentliga maktutövningen förutsätter att rätten att söka ändring i förvaltningsärenden inte kringskärs. Statens, kommunernas och religiösa samfunds beslut samt beslut av andra organ som utövar offentlig makt kan överklagas hos förvaltningsdomstolarna. De bestämmelser som tillämpas i förvaltningen och således även i förvaltningsdomstolarna kännetecknas av ständiga förändringar i takt med förändringarna i samhället. Samtidigt tenderar de finska, europeiska och internationella rättssystemen att bli allt mera detaljerade. Myndigheter som utövar offentlig makt får därför ständigt komplexare rättskällor att tillämpa när de ska fatta sina beslut. Juridifieringen av samhället, det ökade antalet rättsregler samt gemenskapsrättens ökade inverkan medför å andra sidan att medborgarna söker rättsskydd hos förvaltningsdomstolarna i allt svårare juridiska frågor. Avgöranden i vilka domstolarna tolkar nya bestämmelser och rättspraxis är således viktiga för en fungerande förvaltning. Den offentliga förvaltningens funktionsförmåga och följaktligen det finländska samhällets konkurrensförmåga är även i hög grad betjänta av att förvaltningsdomstolarna så snabbt som möjligt kan avgöra förvaltningsrättsliga rättstvister och motivera sina beslut väl. I sin utövning av offentlig makt fattar myndigheterna årligen miljoner förvaltningsbeslut inom olika områden och på olika nivåer av förvaltningen. Dessa beslut kan vid behov överklagas hos förvaltningsdomstolarna. De största ärendegrupperna gäller beskattning, social- och hälsovård, näringsutövning, miljö och kommunal förvaltning. Uppenbara fel i myndigheternas förvaltningsbeslut kan oftast korrigeras genom administrativa rättelseförfaranden, men eftersom förvaltningsbesluten är så många, får förvaltningsdomstolarna ändå årligen över rättstvister att avgöra. Jämfört med den offentliga förvaltningens andel av landets ekonomi är förvaltningsdomstolarnas resurser anspråkslösa. Inom stats- och kommunalförvaltningen sköts rättsskyddet därför mycket kostnadseffektivt genom förvaltningens rättelseförfaranden och förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Detta beror bland annat på att man har lyckats undvika onödiga formstadganden, att förvaltningsdomstolarna enligt 33 i förvaltningsprocesslagen (586/1996) är skyldiga att aktivt leda processen och utreda ärendena samt att förvaltningsdomstolsprocessen huvudsakligen är skriftlig. Förvaltningsdomstolarnas klienter kan också oftast föra sin talan utan statlig eller privat rättshjälp. Av statens kostnader för offentlig rättshjälp hänför sig således bara en liten del till förvaltningsrättskipningen. Dessutom kan en enskild part endast i undantagsfall förpliktas att ersätta motpartens kostnader, om motparten är en myndighet eller ett offentligt samfund. I förvaltningsärenden garanteras klienterna alltså tillgång till rättsskydd utan att utsättas för någon stor kostnadsrisk. Med tanke på medborgarnas rättsskydd är det motiverat att hålla tröskeln låg för den som vill anhängiggöra ett ärende i en förvaltningsdomstol. Vem som helst kan få behov att söka rättsskydd genom en förvaltningsprocess, till exempel för att han eller hon ansöker om en förmån som hör till den sociala tryggheten, studerar vid en läroanstalt, äger mark som omfattas av planläggning, annars är delaktig i en sak eller är kommunmedlem eller skattskyldig. Förvaltningsbesluten påverkar många olika aspekter av vardagslivet.

17 Kontakterna mellan verksamheten inom förvaltningsrättskipningen och verksamheten inom förvaltningen kan avbildas som en pyramid. Pyramidens bas utgörs av basnivån inom förvaltningen, där årligen miljoner förvaltningsbeslut fattas inom området för beskattning, social trygghet, idkande av näring, miljö och kommunal förvaltning. Det huvudsakliga ansvaret för välfärden vilar på denna nivå. Problem från samtliga dessa områden kanaliseras sedan till förvaltningsdomstolarna. Endast en relativt liten del av förvaltningsbesluten överklagas hos domstolarna. Mellaninstanserna avgör cirka ärenden och högsta förvaltningsdomstolen ärenden. 17 HFD 4000 Regionala förvaltningsdomstolar Försäkringsdomstolen Marknadsdomstolen Årligen miljoner förvaltningsbeslut om beskattning, social, trygghet, miljö, kommuner och näringar Högsta förvaltningsdomstolen har i oktober 2008 med ekonomiskt stöd av finansministeriet startat en så kallad pyramidundersökning, som ska klarlägga de funktionella sambanden mellan förvaltningen och förvaltningsrättskipningen samt hur förvaltningsdomstolarnas avgöranden påverkar förvaltningens produktivitet. Avsikten är inte att följa med hur enskilda ärenden avgörs, utan snarare att klarlägga servicenivån och produktiviteten vid offentlig maktutövning, hur väl denna maktutövning fungerar samt kvaliteten i besluten. Som en del av undersökningen utreds också hur statistik förs över de olika förvaltningssektorernas beslut och den omständigheten huruvida besluten hålls oförändrade i besvärsinstanserna. Man undersöker också hur förvaltningsdomstolarnas avgöranden påverkar verksamheten inom förvaltningen. Eftersom förvaltningsområdena använder sig av olika slags statistik för att följa upp sin verksamhet och även detaljnivån hos denna statistik varierar, bidrar undersökningen även till att göra den statistikbaserade uppföljningen enhetligare samt till att ge en helhetsbild av förvaltningen på dess första nivå. För vissa ärendegrupper finns detaljerade uppgifter om rättelseförfaranden. Förvaltningsdomstolarna tillämpar en gemensam klassificering av ärenden (över 200 kategorier). På detta sätt ger uppföljningen av besvären även material som programmet för en bättre reglering kan

18 ha nytta av. Omständigheter som är föremål för särskild uppföljning är handläggningstiden, ärendets utgång, informationen och kostnadseffektiviteten. Av undersökningen ska bland annat framgå vilken typ av ärenden som kommer till högsta förvaltningsdomstolen. Man vill också ta reda på om den omständigheten att besvärsinstanserna ändrar besluten innebär att till exempel lagstiftningen eller det sätt på vilket förvaltningen fungerar borde ses över. Från samhällets synpunkt och med tanke på kvaliteten i förvaltningsdomstolarnas verksamhet är det viktigaste att minska behovet att söka ändring i förvaltningsbeslut, såväl genom lagstiftning som genom att utveckla verksamheten inom förvaltningen. Undersökningen omfattar också en utvärdering av hur tydliga och begripliga förvaltningsdomstolarnas beslut är från förvaltningssynpunkt och hur de styr förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Den information som undersökningen genererar kan till denna del vara till nytta när man vill förbättra förvaltningsdomstolarnas verksamhet. I sitt utlåtande om statsbudgeten för 2009 (LaUB 15/2008) har lagutskottet givit undersökningen sitt stöd, vilket gör det lättare att få fortsatt finansiering så att undersökningen kan slutföras. Avsikten är att detta ska ske hösten Förändringar i samhället har en omedelbar eller fördröjd strukturell inverkan på de ärenden som förvaltningsdomstolarna får att behandla. Den ekonomiska nedgången, som började år 2008, kan förmodas komma att öka antalet ärenden, åtminstone antalet sociala ärenden, som även annars visar en stigande trend i takt med att de äldres andel av befolkningen ökar. Med hänsyn till de stimulansåtgärder och -projekt med vilka man försöker avhjälpa följderna av den ekonomiska nedgången är det viktigt att förvaltningsprocessuella besvär behandlas så snabbt som möjligt. Även recessionen i den globala ekonomin, internationella konflikter och allmän osäkerhet återspeglas i förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Antalet asylsökande ökade i slutet av 2008 med tusentals nya sökande, vilket kan väntas medföra en ökning av antalet besvär. Om ärenden får hopa sig i förvaltningsdomstolarna, blir det omöjligt att ens med tilläggsresurser snabbt avhjälpa den. Därför gäller det att reagera på ökningen genom att redan i förväg se till att förvaltningsdomstolarna har tillräckliga resurser, så att de kan avgöra ärendena inom skäliga behandlingstider. Att i enlighet med produktivitetsprogrammet minska domstolarnas personal är inte heller befogat i en situation där antalet ärenden ökar och sysselsättningsläget är svårt såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn. Att avstå från personalminskningen måste i stället betraktas som en åtgärd som stimulerar såväl domstolarnas verksamhet som sysselsättningen. Förvaltningsdomstolarnas verksamhet och de ekonomiska resurser som dessa domstolar behöver bör inte heller annars betraktas åtskilda från samhället eller dess fenomen. När ett avgörande av en regional förvaltningsdomstol dröjer, innebär detta ofta förutom oskälig olägenhet och osäkerhet för de enskilda parterna i målet och för projekt som är viktiga för samhället även ekonomiska utgifter för olika förvaltningssektorer. Dessa utgifter är ofta av helt annan storleksordning än de anslag som behövs för att förvaltningsdomstolarna ska kunna arbeta effektivt. En förvaltning och ett förvaltningsdomstolssystem som från kundernas synpunkt är välfungerande och effektivt är en viktig framgångsfaktor för samhället under goda tider, men än mer prövas dess värde i tider av ekonomiskt trångmål. Högsta förvaltningsdomstolens grundlagsenliga uppgift är att övervaka förvaltningsrättskipningen i de lägre instanserna. Detta innebär att slå vakt om en enhetlig och snabb rättskipning och att samtidigt delta i utvecklingen av förvaltningsdomstolssystemet. Även utbildningen och bedömningen av vilka resurser som är tillräckliga är viktiga verksamhetsformer. En viktig målsättning är att utveckla förvaltningsdomstolarna enligt enhetliga principer, det vill säga så att ärendena enligt rådande förutsättningar fördelas över hela landet och en alltför kraftig utveckling mot specialdomstolar undviks. 18

19 Förvaltningsdomstolarnas ärenden Till förvaltningsdomstolarna inkomna ärenden Till samtliga förvaltningsdomstolar inkom under 2008 sammanlagt ärenden, vilket var flera än året innan. Antalet inkomna ärenden ökade alltså i förvaltningsdomstolarna. Till samtliga förvaltningsdomstolar inkomna ärenden Alla förvaltningsdomstolar Regionala förvaltningsdomstolar Ålands förvaltningsdomstol Marknadsdomstolen Försäkringsdomstolen Högsta förvaltningsdomstolen Till samtliga förvaltningsdomstolar sammanlagt inkomna rättskipningsärenden År 2002 År 2003 År 2004 År 2005 År 2006 År 2007 År Regionala förvaltningsdomstolar Inkomna ärenden enligt huvudgrupp Till de regionala förvaltningsdomstolarna inkom under 2008 sammanlagt nya rättskipningsärenden, vilket var 972 flera än året innan. Uppdelade enligt huvudgrupp fördelade sig ärendena på följande sätt:

20 Statsrätt och allmän förvaltning ,6 % ,2 % 2. Självstyrelse 952 4,9 % 953 4,6 % 3. Utlänningsärenden ,7 % ,9 % 4. Byggande ,9 % ,5 % 5. Miljö ,0 % ,1 % 6. Social- och hälsovård ,8 % ,8 % 7. Ekonomisk verksamhet inklusive trafik och kommunikation ,4 % ,9 % 8. Skatter ,4 % ,7 % 9. Övriga ärenden 64 0,3 % 46 0,2 % ,8 % 33,8 % ,9 % 14,4 % 15,7 % 16,4 % ,2 % 7,6 % 4,9 % 4,6 % 8,7 % 7,9 % 8,9 % 8,5 % 6,0 % 6,1 % 0,3 % 0,2 % Statsrätt och allmän förvaltning Självstyrelse Utlänningsärenden Byggande Miljö Social- och hälsovård Ekonomisk verksamhet inklusive trafik och kommunikation Skatter Övriga ärenden Fastän det har skett en ökning av antalet ärenden i de regionala förvaltningsdomstolarna, har antalet ärenden inte ökat tydligt i någon huvudgrupp. Den största ökningen har skett i huvudgruppen social- och hälsovård Utvecklingen inom vissa ärendegrupper Nedan presenteras närmare uppgifter om vissa ärendegrupper, för vilkas vidkommande det finns skäl att närmare följa med hur antalet ärenden i dessa grupper utvecklas. Det är fråga om ärenden som har särskild betydelse för samhället, som berörs av ändrad lagstiftning, som är särskilt många till antalet eller som inte har kunnat behandlas i takt med att de har kommit in till de regionala förvaltningsdomstolarna, varför anhopning har uppstått där.