DRÄNERINGSCENTRALEN RF:S SKÖTSEL AV TÄCKDIKEN MEDLEMSPUBLIKATION 2/01 HELSINGFORS 2001 ISBN

Transkript

1 D RÄNERINGSCENTRALEN RF SKÖTSEL AV TÄCKDIKEN DRÄNERINGSCENTRALEN RF:S MEDLEMSPUBLIKATION 2/01 HELSINGFORS 2001 ISBN

2 Daggmasken är täckdikarens bästa vän J. Saavalainen Beställningar: Dräneringscentralen rf Simonsgatan 12 A HELSINGFORS Tfn. (09) Fax (09) Pärmbilder Frampärm: Bakpärm: Översättning: Från ILRI:s täckdikningskurs i Holland 1993 Bild: Rauno Peltomaa Storteg i Övertorneå hösten 1999 Bild: Soili Honkuri Svenska lantbrukssällskapens förbund Sisällysluettelo Förord Inledning Funktionsprincip för täckdiken Dimensioneringens utgångspunkter Dikesavståndets och -djupets betydelse Vattnets strömning till täckdiket Kringfyllnadsmaterialets betydelse Orsaker till funktionsstörningar Bristfällig grunddränering Anläggningsfel Markpackning Nedsjunken jord Rostfällningar Rörstockningar Ytvattenproblem Utredning av funktionsstörningens orsak Lokalisering av täckdiken Funktionsstörningens orsak Vattenflödets mängd Videofilmning Lokalisering av rör och mätning av anläggningsprecision Eliminera funktionsstörningar Dräneringshöjd Kantdiken och ytvattenfåror Komplettering av täckdikningen Ytplanering Sköljning av täckdiken Sammandrag av orsaker till funktionsstörningar och rekommenderade åtgärder Förebyggande åtgärder Skötsel av jordstrukturen Skötsel av täckdikeskonstruktionerna Specialsituationer Kontaktuppgifter Dräneringstekniker Kartarkiv Entreprenörer som utför sköljning av täckdiken Anteckningar... 48

3 4 1. Inledning 5 FÖRORD Åkertäckdikning är ett ämnesområde som man inte kan studera centralt i någon läroinrättning i Finland. Därför har Dräneringscentralen, som är den förening som ansvarar för täckdikningsrådgivningen, strävat till att upprätthålla sin kunskap på aktuell nivå genom att skicka deltagare också till utländska kurser inom branschen. Av de här kurserna är den internationella utbildnings- och forskningsorganisationen i Holland ILRI:s täckdikningskurser de mest omfattande och långvarigaste. Materialet i denna guide består i huvudsak av ifrågavarande organisations kursmaterial kryddat med inhemska erfarenheter. ILRI har också publicerat en mycket använd dräneringsguide som bäst är känd som organisationens publikation nr. 16. Bilderna i den här guiden är tagna från ovan nämnda ILRI:s publikationer ifall refensuppgifterna inte skilt nämns i samband med bilden. Målsättningen med denna guide är att få utbyte från internationella kurser tillgängligt för finländska odlare. Stödstiftelsen för dränering rf. har stått för guidens kostnader. Undertecknad vill, å alla täckdikares vägnar, framföra ett hjärtligt tack till stiftelsen för det. Dessutom vill jag framföra ett speciellt tack till Jussi Saavalainen som har deltagit med värdefull hjälp vid anskaffningen av guidens material och dess bearbetning till en publikation. Det är meningen är att guiden skall utvecklas vidare på basen av den respons som fås. I Helsingfors juli 2001 Rauno Peltomaa 1 INLEDNING I Finland har täckdikning utförts redan fr.o.m talet och allt som allt har man dränerat 1,4 miljoner hektar. Största delen av täckdikningarna i Finland är gjorda på 1960-, -70- och 80-talen. En stor del har alltså redan uppnått täckdikenas planlagda ålder på år. Funktionstiden för de finländska dräneringarna har varit mycket lång. Täckdikningarnas tekniska funktionstid kan t.o.m. vara över hundra år. Man måste ändå förbereda sig på att funktionsstörningarna ökar då täckdikena åldras och för vissa täckdikningar kan störningar uppstå rätt så snabbt efter dikningen. Bristfällig funktion och funktionsstörningar i täckdikningarna förekommer relativt litet i Finland vilket beror på en god kvalitet på dräneringsarbetet och att man använt grus som kringfyllnadsmaterial. Enligt gjorda utredningar kan man uppskatta att det på de täckdikade åkerskiftena förekommer dräneringsstörningar på ungefär hektar. Det är emellertid i medeltal endast på 15 % av dessa åkerfigurer där för mycket väta är till skada. På så sätt förekommer allvarligare dräneringssvårigheter på uppskattningsvis hektar vilket är knappt 3 % av den täckdikade åkerarealen. Av den här arealen är två tredjedelar ler- och mjäljordar. De allmännaste orsakerna är att jorden packas, vilket förekommer på ungefär hälften av arealen och att utfallsdiket är för grunt på en femtedel av arealen. Stockningar av rost har man likaså konstaterat på ca. 20 procent av problemområdena. Ifall täckdikningens funktionsstörningar beror på fel som har skett i samband med dräneringsarbetet yttrar de sig vanligtvis redan under de första åren efter dikningen. I sådana fall är det lättare att lokalisera och korrigera felet än om det är fråga om gamla dikningar. Entreprenörens ansvar är också i sådana fall lättare att påvisa. Men tyvärr yttrar sig täckdikenas funktionsstörningar i de flesta fall småningom samt på olika sätt under skilda år vilket gör att de är svåra att lokalisera. Ofta beror funktionsstörningen på flera faktorer som inverkar samtidigt, man brukar säga att en dåligt fungerande täckdikning är en multihandikappad patient.

4 6 2. Funktionsprincip för täckdiken 7 Man kan försöka lokalisera täckdikenas funktionsstörningar utgående från det ställe där störningen yttrar sig genom att följa vattnets rutt från markytan till utloppet, t.ex. på följande sätt: - vattnet rinner inte vidare från utloppet - vattnet har kommit in i röret, men rinner inte vidare från röret till utloppet - vattnet har kommit nära röret, men inte in i det - vattnet kommer inte ens närheten av röret ämnet som behandlas. Som följande granskas orsaker till funktionsstörningar och metoder för utredning av orsakerna till störningar. Den sista delen tillägnas de vanligaste reparations- och underhållsåtgärderna samt förebyggande underhåll. I slutet av guiden finns dessutom telefonnummer på dräneringstekniker och entreprenörer som erbjuder sköljning av täckdiken. 2 FUNKTIONSPRINCIP FÖR TÄCKDIKEN I det första fallet kan felet vara att utfallsdiket är alltför grunt eller att utloppet befinner sig i ett stillastående vattendrag. I det andra exemplet kan det vara frågan om en stockning i röret som beror på rörskada eller utfällningar. I det tredje fallet kan man misstänka olämpligt kringfyllnadsmaterial eller slambildning som skett under dräneringsarbetet. I det fjärde fallet kommer man först att tänka på packning av markytan varvid vattnets färd förhindras. När man skall åtgärda bristfällig funktion i täckdikningen skall man alltid börja med att utreda orsaken till funktionsstörningen. Förts efter det kan man planera reparationsåtgärderna. I de allra flesta fall är orsaken till täckdikningens funktionsstörning inte i själva täckdiket, utan det är fråga om ett fenomen som är världsomfattande; packning av jorden. Nuförtiden använder man tunga maskiner i jordbruket, odlingen är ensidig och man använder inte stallgödsel vilket leder till att det under bearbetningsskiktet kan bildas en plogsula som släpper igenom vatten dåligt. Det är vanligt speciellt på lerjordar. Man har med varierande framgång med hjälp av mekaniska metoder försökt få plogsulan att släppa igenom vatten bättre. Man har försökt med bl.a. alvluckring och genom att bygga diken fyllda med flis och grusögon. När man strävar till att permanent förbättra jordstrukturen borde man årligen använda stallgödsel och odla gräsvallar så att det småningom skulle bildas mask- och rothål i marken. Man skall komma ihåg att daggmasken är täckdikarens bästa vän. Det är tyvärr lättare att ge goda råd än att alltid följa dem i praktiken. I denna guide har man sammanställt en kort översikt om teorin för täckdikens funktion till den del som det anknyter till Med tanke på underhåll och lokaliserandet av möjliga funktionsstörningar är det bra att känna till de allmänna funktionsprinciperna för täckdiken. Därför inleds denna guide med en kort beskrivning av de principer på basen av vilka täckdikningen är planerad. 2-1 DIMENSIONERINGENS UTGÅNGSPUNKTER De centrala storheterna vid planering av täckdikning är vattenmängden, täckdikets djup och dikesavstånd. I Finland dimensioneras täckdikningsrören i medeltal för en vattenmängd på en liter i sekunden per hektar. Förvandlat till nederbörd betyder det en knapp nio millimeters nederbörd i dygnet. Dvs. i en situation då det inte längre finns lagringsutrymme i markens porer kan täckdikningen per dygn torrlägga en vattenmängd motsvarande ca. 10 millimeter regn. 2-2 DIKESAVSTÅNDETS OCH -DJUPETS BETYDELSE För att bestämma dikesavståndet används för det mesta den holländska Hooghoudts räkneformeln. För beräkningen behövs i så fall många sådana storheter som är rätt arbetsdryga att mäta noggrant. I praktiken bestäms därför dikesavståndet utgående från en utredning av jordarten samt på de erfarenheter från försöksverksamhet och i praktiken som man har av den aktuella jordarten. Den kritiska punkten för dräneringens effektivitet är mittpunkten mellan täckdikena där grundvattnets nivå kommer närmast markytan. Därav följer logiskt ett sådant förhållande mellan dikesdjupet

5 8 2. Funktionsprincip för täckdiken 9 och dikesavståndet att ju grundare täckdikena befinner sig, desto tätare måste de vara för att dräneringsdjupet mellan dikena skall vara lika stort. Exempel på det kalkylmässiga förhållandet mellan dikesdjupet och dikesavståndet på en jordart: - med ett dikesdjup på en meter behöver man 17 meters dikesavstånd - med 0,7 meters dikesdjup behöver man ett dikesavstånd på 11 meter för att uppnå motsvarande torrläggningseffekt. Dvs. då dikesdjupet minskar med 30 cm ökar behovet av täckdiken på en hektar med hälften. markyta nederbörd grundvattennivå därvid av höjdskillnaden på vattenytan mellan täckdikena och vid själva täckdiket. I praktiken uppstår en sådan situation på jämna mojordar. Situationen blir mera komplicerad då det i marken finns flera olika jordlager vars vattengenomsläpplighet också med tiden kan ändra vilket är fallet på lerjordar där sprickbildning sker under torra perioder. Ett ämne som man ofta har diskuterat är att det på täta marker inte lönar sig att anlägga täckdiken djupt eftersom vattnet ändå inte kommer åt att rinna till diket pga. den täta jorden. Upptorkning gör också att marken mognar, med vilket man menar att stora porer bildas då jordens vattenhushållning förbättras, antingen som följd av att jorden torkar eller genom inverkan av växtrötter eller maskar. Då denna process kommit igång kan man också på lerjordar få vattnet att röra sig relativt väl till täckdiket. Ju djupare i marken nätverket av porer når, desto mera bildas det tillfälligt lagerutrymme ifall det skulle komma rikliga regn. Om man inte vill att det bildas stora porer i lerjord är vattnets rörelser i huvudsak beroende på hur bearbetningsskiktet släpper igenom vatten och på vilket material som har använts vid täckning av täckdikningsschaktet. En sådan situation åskådliggörs i bild 2. strömningslinje täckdike vattengenomsläppligt bearbetningsskilt Bild 1. Tvärsnitt av dikesavståndet. 2-3 VATTNETS STRÖMNING TILL TÄCKDIKET Vatten som kommer i form av nederbörd möter olika strömningsmotstånd på väg från markytan till täckdiket. Den mest centrala faktorn är vattengenomsläppligheten i jordlagret eller lagren ovanför täckdiket. Då jordmånen är homogen och släpper igenom vatten relativt väl, formas vattnets strömningslinjer såsom bild 1 åskådliggör. Storleken av den kraft som driver vattnet framåt bestäms Bild 2. grundvattenprofil Grundvattenprofil täckdikningsschakt (vattengenomsläppligt)

6 10 2. Funktionsprincip för täckdiken KRINGFYLLNADSMATERIALETS BETYDELSE Med täckdikets kringfyllnadsmaterial menar man det material som omringar täckdikesröret och vars uppgift är att fungera som både filter och befrämjare av vattnets tillträde till röret och som skydd för röret under dräneringsarbetets gång. Kringfyllnadsmaterialets betydelse varierar på så sätt på olika jordarter. På mjäl- och mojordar som lätt bildar slam är kringfyllnadsmaterialets filtreringsegenskaper viktiga och på lerjordar som släpper igenom vatten dåligt är vattenledningsegenskaperna viktiga. Ett bra kringfyllnadsmaterial är sådant som fungerar som filter på så sätt att det inte blir tilltäppt med tiden och att det å andra sidan har goda vattenledningsegenskaper. Ett sådant kringfyllnadsmaterial är grus av god kvalitet. Grus är det överlägset säkraste kringfyllnadsmaterialet för täckdiken. Dess långvariga verkan som filter baserar sig på den s.k. broeffekten som beskrivs i bifogade bild 3. Meningen med täckdikets filter är att låta det finfördelade stoff som lätt transporteras ut ur röret med vattnet gå vidare och förhindra att sådant stoff som inte sköljs bort av vattnet kommer in i röret. På så sätt bibehåller kringfyllnadsmaterialet sin goda vattengenomsläpplighet och filtreringsförmåga. Problemet med övriga kringfyllnadsmaterial som lindas runt industriellt tillverkade rör, dvs. rörfilter, är antingen en alltför effektiv filtrering, varvid det uppstår risk för att filtret stockas och vattnets strömning till röret försvåras, eller en alltför svag filtreringsförmåga. Då man använder rörfilter har markens egenskaper en väsentlig betydelse för kvalitetskraven på filtret. I det hänseendet är jordar där det finns risk för rostfällningar ett kapitel för sig. Därvid är tunna rörfilter speciellt riskfyllda att använda. A B riktningen på vattenflödet Bild 3. riktningen på vattenflödet Markpartiklarnas rörelse i närheten av röret: A. Vid en situation med erosion B. Broeffekten, varvid endast det finfördelade materialet förflyttas

7 12 3. Orsaker till funktionsstörningar 13 Grundprincipen är att ju tätare jordart, desto viktigare är kringfyllnadsmaterialets förmåga att släppa igenom vatten och tjockleken på rörfiltret. På marker som lätt bildar slam ligger huvudvikten igen på filtreringsegenskaperna. På täta jordar kan hela täckdikesschaktets vattengenomsläpplighet förbättras antingen med grusfyllning eller andra material som släpper igenom vatten väl såsom matjord, flis eller väl upptorkad fyllnadsjord. Med tanke på täckdikets funktion är det sämsta kringfyllnadsmaterialet lerig, våt fyllnadsjord som bildar en ogenomsläpplig struktur ovanpå röret. Ett kritiskt ställe är täckdikningsrörets omgivning. Strömningsmotståndet vid inloppet av röret står i omvänd proportion till rörets storlek och vattenföringen i rörets omgivning. Ju mindre röret är och ju sämre kringfyllnadsmaterialets vattenföring är, desto större är motståndet. Vid planeringen av dräneringen använder man storheten tillströmningsdiameter. Om det inte finns grus runt omkring röret eller om filtret är mycket tunt, minskar tillströmningsdiameterns värde nästan till samma storlek som rörets omkrets. Genom att utnyttja Hooghoudts räkneformel som nämns på sidan 10 kan man beräkna att på en jordart där det med normal grusfyllnad behövs ett dikesavstånd på 17 meter så behöver man ett dikesavstånd på 15 meter om man använder fiberduk som rörfilter. På så sätt ökar dikesmängden per hektar med i genomsnitt 20 procent. 3 ORSAKER TILL FUNKTIONSSTÖRNINGAR Bristfällig funktion av täckdiken kan bero på många olika orsaker, allt från misstag som gjorts i samband med anläggningsarbetet till jordens försämrade förmåga att släppa igenom vatten pga. odlingsåtgärder. I de flesta fall beror bristfällig funktion inte bara på en orsak utan det är frågan om samverkan av många faktorer eller så är det fråga om orsak och verkan -fenomenet. Då vattnet strömmar i ett ojämnt installerat rör (övre bilden), är strömningshastigheten vid punkterna a 1 och a 2 större än vid punkten b. Därför samlas jordpartiklarna vid punkt b på rörets botten såsom den nedre bilden åskådliggör. luft a 1 b vatten a 2 ståande vatten stocking Bild 4. Uppkomstmekanism för slambildning.

8 14 3. Orsaker till funktionsstörningar BRISTFÄLLIG GRUNDDRÄNERING En förutsättning för att täckdiken skall kunna fungera är att vattnet oförhindrat kommer ut ur täckdikessystemet vilket betyder att dräneringssystemets utlopp för det mesta borde befinna sig ovanför den genomsnittliga vattenytan. Tillfälliga översvämningssituationer förorsakar inte i sig bristfällig funktion i dräneringen. I Finlands förhållanden har man flera gånger varit tvungen att lämna täckdiken antingen delvis eller helt och hållet under vattenytan. I sådana fall beror torkningseffekten på höjdskillnaden mellan markytan och vattenytan vid utloppet. Ifall situationen har varit känd vid dräneringsplaneringen är det beaktat i dikesavstånden och beträffande mängden filtreringsgrus. 3-2 ANLÄGGNINGSFEL En förutsättning för långvarig funktion av täckdiken är att precisionen vid nedläggning av rören har uppfyllt de uppställda kraven. Ifall det har förekommit inexakthet vid läggningen av rören kan det vid eventuella svackor bildas stockningar som beror på slambildning (bild 4) eller så kan det i rören bildas luftfickor som bromsar upp vattnets färd i rörsystemet. Det är mycket arbetsdrygt att i efterhand mäta rörläggningsprecisionen. Det är därför i praktiken svårt att påvisa att just inexakthet ger upphov till störningar. Därför är det viktigt att man redan i det skedet då täckdiken anläggs är medveten om hur viktig precisionen är. Vattengenomsläpplighet m/dygn Lerjord, alv Lerjord, ytskikt 0,01 0,5 Mjäljord, ytskikt 0,1 1 Mojord 1 5 Sandjord 5 20 Grus Tabell 1. Typisk vattengenomsläpplighet för olika jordarter, m/dygn 3-3 MARKPACKNING Markpackning är ett av de svåraste problemen gällande täckdikningens funktion. Den är ofta resultatet av en lång process som beror på en ond cirkel; när den packade jordens förmåga att släppa igenom vatten försvagas ökar markpackningen som en följd av odlingsåtgärderna. Utgångspunkten är ofta den att dräneringen i tiden inte planerats med tanke på den torrläggningskapacitet som den nuvarande odlingstekniken kräver. Packning kan uppstå på olika ställen i markprofilen. Det sammanpackade lagret behöver inte heller vara alltför kraftigt för att det på ett effektivt sätt skall bromsa upp vattnets tillträde till täckdiket. T.ex. redan en plogsula på ett par centimeter förhindrar vattnets framfart nästan helt och hållet trots att marken i övrigt släpper igenom vatten i tillräckligt hög grad. 3-4 NEDSJUNKEN JORD Det att marken sjunker ihop har med tanke på torrläggningen den största betydelsen på torvjordar. Marken sjunker ihop som mest efter att åkern tagits i odling strax efter dräneringen. För täckdikningen innebär det att marken förslits och sjunker ihop att dikesdjupet minskar eftersom jorden sjunker ihop i huvudsak i markens ytskikt varvid markytan närmar sig täckdikessystemet. I den takt som dikesdjupet minskar försvagas täckdikningens förutsättningar att hålla grundvattennivån också mellan dikena tillräckligt djupt. 3-5 ROSTFÄLLNINGAR I jordmånen finns det av naturen järnföreningar som i vissa förhållanden kan upplösas i vattnet som finns i marken. Lösliga järnföreningar utfälls då vattnet kommer i kontakt med syret i luften. Detta sker då man effektiverar torrläggningen och grundvattnets yta sänks. I samband med täckdikningen kan järnföreningarna utfällas både i kringfyllnadsmaterialet, i rörets hål eller i själva täckdikesröret. Fällningen förhindrar vattnets tillträde till röret och dess färd i röret.

9 16 3. Orsaker till funktionsstörningar 17 Fällningarna kan bildas rätt långsamt eller så kan de bildas snabbt efter dikningen beroende på hur svårt problem det är frågan om. Vanligtvis uppstår fällningar på relativt nya dräneringar längs med Bottenvikens kust där de lösliga järnföreningarna som finns i marken inte har hunnit utfällas i jordmånen. På dessa områden minskar mängden fällningar vartefter torrläggningssituationen förbättras. Den andra huvudtypen anknyter till områden på vilka järn förekommer i grundvattnet och vatten kontinuerligt strömmar ut från de undre jordlagren genom täckdikena. Typiska sådana situationer uppkommer i dikningar på järnhaltiga torvjordar samt på områden med mycket naturkällor. Härvid är uppkomsten av fällningar inte övergående utan den fortsätter så länge som vatten strömmar ut genom täckdikena. Uppkomsten av fällningar påverkas förutom av vattnets järnhalt dessutom av jordmånens ph. Man har konstaterat att fällningar bildas i det ph-intervall som normalt råder på odlingsområdena redan ifall vattnets järnhalt är ca. 5 milligram per liter. På sura sulfatmarker, å andra sidan, kan det förekomma värden på över 50 milligram och ändå är uppkomsten av fällningar liten. 3-7 YTVATTENPROBLEM Ytvattenproblem är mycket ofta en komplex kombination av orsaker och påföljder. I detta sammanhang granskas endast de mest allmänna problemsituationerna. Ytvattnet bildar lätt problem bl.a. på jämna torvjordar som har långsam förmåga att släppa igenom vatten och å andra sidan stor kapacitet att binda vatten. Situationen tillspetsas ofta på vårvintern pga. tjälen som går ur torvjordar långsamt. Ytvattenproblem uppstår också lätt i svackor om man inte med specialåtgärder säkrat att vattnet rinner bort. Ytvattenproblem kan också uppstå pga. grundvattenförekomster som med tryck bryter sig upp till markytan. Dessutom kan problem förorsakas av rördikning för vatten utanför själva dräneringssystemet då översvämningssituationer kan uppkomma ifall rören dimensionerats i underkant. fuktbalansen mm RÖRSTOCKNINGAR plöjning Orsaker till rörstockningar kan bl.a. vara såsom ovan nämnts att jordpartiklar kommer in eller blir kvar i röret och rost dvs. ockrafällningar. Dessutom kan stockningar uppstå pga. rörskador samt av träd- och buskrötter. På våren kan det också uppstå situationer då vattnet i röret fryser och det kan räcka ända in på försommaren innan isen igen smälter. Ett eget specialfall av rörskador förekommer i gamla täckdikningar med trätrummor där åldern helt enkelt har tagit ut sin rätt harvning förvittring ogräshackning tröskning 0 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Aug Jul Sep Okt Nov Dec Bild 5. Exempel på förändringar i fuktbalansen i åkerytan under året vid odling av vårspannmål i amerikansk molerjord.

10 18 4. Utredning av funktionsstörningens orsak 19 4 UTREDNING AV FUNKTIONSSTÖRNINGENS ORSAK Utgångspunkten för god planering är en täckdikning som har tillräcklig kapacitet att transportera bort överflödigt vatten inom en godtagbar tidsintervall. Systemet borde också fungera tillfredsställande under flera år utan betydande serviceåtgärder. I situationer då bristfällig funktion av en eller annan orsak uppstår, borde serviceåtgärderna kunna förverkligas möjligast effektivt. En typisk situation är att täckdikningen fungerar normalt till en början men småningom under årens gång försvagas funktionen. observationsrör A. Täckdiken fungerar normalt bearbetningsskikt grundvattnet täckdikesrör 4-1 LOKALISERING AV TÄCKDIKEN Då man är tvungen att spåra upp funktionsstörningar i dräneringen är det en absolut förutsättning att man känner till var täckdikena befinner sig. Därför är det ytterst viktigt att det finns en uppdaterad karta över den uppgjorda täckdikningen. Lokalisering av våta ställen på täckdikeskartan ger redan de första hänvisningarna till var den möjliga orsaken kunde vara. Ifall kartan helt och hållet saknas lönar det sig att fråga efter den av dräneringsteknikerna. Om dräneringskartan är uppdaterad hittar man lätt dikena med hjälp av måttband eller famnstake och ett pliktspett. En cm på dräneringskartan motsvarar 20 meter på åkern. Alltid har man ändå inte uppdaterat kartan efter att förändringar blivit gjorda. Då kan det vara arbetsamt att lokalisera täckdiken med hjälp av kartan om man inte har en grävmaskin tillhands. En möjlighet är att markera täckdikena med märken i terrängen under en sådan tid som de kan lokaliseras på åkern, t.ex. en viss tid på våren. Med hjälp av märkena i terrängen är det lätt att uppdatera kartan för möjligt behov senare. För lokalisering av stockningar i täckdikena har man också utvecklat apparater som baserar sig på den signal som en sändare som installeras på sköljningsslangen avger. Signalen kan lokaliseras med en portabel mottagare ovanför markytan. Man har också framgångsrikt använt flygfotografering för lokalisering av täckdiken. (a) (b) B. Täckdikningen fungerar normalt a. Utloppet är under vattnet ellerröret är stockat b. Rörets hål eller fogar är stockade eller kringfyllnadsmaterialet är sammanpackat C. Täckdikningsschaktets vattengenomsläpplighet är dålig Bild 6-1. Täckdikens torrläggningseffekt i olika störningssituationer. Källa: MKL: Tieto tuottamaan 80, Laatuviljan tuotanto

11 20 4. Utredning av funktionsstörningens orsak FUNKTIONSSTÖRNINGENS ORSAK vattensamling vattensamling D. Täckdiken fungerar bra, men bearbetningsskiktets vattengenomsläpplighet är dålig. E. Täckdiken fungerar bra, men då alven packas samman förhindras vattnets tillträde till täckdiket. F. Täckdikningen fungerar bra men dikesavståndet är för stort. Vatten som kommer i form av regn tränger neråt i marken och fyller porerna i jorden. Nedanför grundvattennivån är alla porer fyllda med vatten. Nedanför grundvattennivån strömmar vattnet mot täckdiket och den vägen till vattendraget. Tillströmningen beror på den tryckskillnad som råder mellan grundvattnets nivåer mellan täckdikena och vid själva diket. Tryckskillnaden dvs. den sk. hydrauliska höjden är märkt med ett H i bild 7. Ett av de säkraste sätten att spåra upp orsaker till bristfällig funktion är att följa upp förändringar i grundvattennivån vid täckdikena och mellan dem. Med den metoden kan man dra slutsatser beträffande var vattnets strömningsmotstånd är som störst. Med hjälp av tre grundvattenrör kan man få en tillräckligt noggrann bild över formen på grundvattenytan i förhållande till täckdikena, ifall två av rören placeras på en halv meters avstånd från täckdiket och ett rör mellan dikena såsom i bild 6-1, punkt A. Då man också behöver information om kringfyllnadsmaterialets strömningsmotstånd behöver man observationsrör också vid själva täckdiket (punkterna B-F). De mest typiska hindren för vattnets tillträde från markytan till täckdikningsröret är en alltför liten variationsmån mellan utloppet och vattendragets yta eller rörstockningar (6-1 punkt B-a), stockningar i rörets hål/fogar eller i kringfyllnadsmaterialet (6-1 punkt B-b), täckdikningsschaktets vattengenomsläpplighet är dålig (6-1 punkt C), ytskiktet släpper inte igenom vatten (6-2 punkt D) eller att det har bildats en sk. plogsula (6-2 punkt E). markytan grundvattnets nivå markytan Q H Bild 6-2. Täckdikens torkningseffekt i olika störningssituationer. Källa: MKL: Tieto tuottamaan 80, Laatuviljan tuotanto Bild 7. sidosnitt Hydraulisk höjd (H) tvärsnitt

12 22 4. Utredning av funktionsstörningens orsak 23 Fördelarna med att använda observationsrör är att med dem kan man klart konstatera problemets kärna. Nackdelen är att metoden är arbetsdryg och tidskrävande. Fastän metoden inte i sig direkt skulle tillämpas ger bildserien en god uppfattning om ett analytiskt tillvägagångssätt för lokalisering av problem. 4-3 VATTENFLÖDETS MÄNGD Då man till uppföljningen av grundvattnets höjd kombinerar mätning av den vattenmängd som strömmar ur täckdiken och den mängden följs upp i förhållande till tiden, kan resultaten granskas såsom bild 8 beskriver. Ifall vattenflödets mängd med tiden minskar fastän grundvattnets höjd ökar, såsom bilden demonstrerar, är täckdikningen i behov av underhåll. H tidpunkt 2 tidpunkt VIDEOFILMNING Videokameror som kan föras in i rören togs i bruk på 1970-talet. Nuförtiden finns det också kameror som ryms in i de rör som används till åkertäckdikning. Videofilmning är ett användbart verktyg i specialfall. Med hjälp av det kan man konstatera vad som förorsakar stockningen och på vilket ställe samt kontrollera skicket på rörens perforering. Nackdelen är att metoden är dyr och servicen svår att få i glesbygden. 4-5 LOKALISERING AV RÖR OCH MÄTNING AV ANLÄGGNINGSPRECISION För lokalisering av rör finns det nuförtiden apparater vars sändare som förs in i täckdikningsröret mycket noggrant kan lokaliseras. Med dessa instrument kan man ändå inte mäta sändarens exakta position i höjdled, och på så sätt kan man inte mäta hur jämn rörets botten är. För det ändamålet behövs ett avvägningsinstrument (slangbaserad tryckavkännare): ett instrument vars funktion baserar sig på känslig mätning av tryckskillnader beroende på givarens höjdläge (bild 9-1). Med instrumentet kan man mäta rörets höjdläge med 2 millimeters noggrannhet vid behov som kontinuerlig mätning och skriva ut rörprofilen med datorn (bild 9-2). jämförelsenivå öppen vattenbehöllare h H 1 och H 2 tryckgivare Q 2 Q 1 Q Bild 8. Exempel över hur vattenflödet Q minskar i förhållande till tiden under tidpunkterna 1 och 2, fast grundvattnet är på samma höjd. Bild 9-1 och 9-2. Principbild av tryckgivaren och exempel på utskrift.

13 24 5. Eliminera funktionsstörningar 25 5 ELIMINERA FUNKTIONSSTÖRNINGAR 5-2 KANTDIKEN OCH YTVATTENFÅROR 5-1 DRÄNERINGSHÖJD För att dräneringen skall fungera oklanderligt förutsätts att dräneringshöjden är tillräckligt stor. Med dräneringshöjd avses skillnaden mellan markytan och dräneringsdjupet. I normala fall bestäms dräneringshöjden av utloppets djup i utfallsdiket eller på annat ställe där dräneringssystemets utlopp finns. Ifall den genomsnittliga vattenhöjden vid utloppet inte är tillräcklig för täckdikenas funktion, skall utfallsdiket eller övrigt öppet dike rensas så att det blir tillräckligt djupt. Rensning av utfallsdiket hör för det mesta till den sk. grundtorrläggningen, vilket förutsätter samarbete mellan gårdarna. Ifall samarbetet redan har organiserats i form av ett dikningsbolag i samband med att utfallsdiket grävdes lönar det sig att sköta rensningen inom ramen för bolaget. I sådant fall lönar det sig också att ta reda på om det möjligen går att erhålla statligt stöd för projektet. Landsbygdsavdelningen vid TE-centralen, miljöcentralen och dräneringsteknikerna ger mera information. I projekt som enbart berör den enskilda gården utförs arbetet vanligen i egen regi eller med hjälp av en entreprenör inom branschen. När man rensar utfallsdiket lönar det sig att ha dräneringsteknikern att mäta och märka ut grävningsdjupet i terrängen. Detta garanterar ett tillräckligt rensningsdjup och underlättar arbetet för den som skall utföra grävandet. Huvudregeln är att vattenytan i genomsnitt skall vara lägre än utloppet och att diket rensas så att det finns cm marginal om t.ex. slambildning skulle förekomma. Ifall vattenytan vid utloppet kontinuerligt är ovanför täckdikesnivån, pga. vattenytan t.ex. i en sjö, har det beaktats redan i planeringsstadiet så att dräneringen har utförts som sk. undervattensdränering. Kantdikena är en väsentlig del av dräneringen. Längs kantdikena leder man ofta bort det vatten som kommer från områden som ligger utanför det täckdikade området. På så sätt behöver man inte alls ta med det vattnet i dräneringssystemet. Kantdikenas uppgift är också att leda bort ytvatten under översvämningsperioder. Som djup för kantdikena räcker vanligtvis samma djup som på ett normalt tegdike. När den jord som grävts upp ur kantdiket jämnas ut skall man se till att det inte vid kanten av kantdiket uppstår en vall som förhindrar ytvattnets tillträde till diket. Ibland är terrängen formad på så sätt att ytvatten försvårar höstspannmålens övervintring. I sådana fall kan man ofta minska vinterskadorna genom att på hösten göra tillfälliga vattenavledare eller ytvattenfåror för att leda bort ytvattnet som samlas i svackor. 1:2 1:1.5 1:1 50cm Rekommenderad släntlutning Grävningsdjup Jordart Släntens lutning Stenjord, torv 1:1.0 1:1.25 1:1.5 Morän och lerjordar 1:1.5 1:1.5 1:2.0 Sand 1:1.5 1:2.0 1:2.0 1:1 1:1.5 1:2 Bild 10. Tvärsnitt av utfallsdike. Källa: Dräneringscentralen.

14 26 5. Eliminera funktionsstörningar KOMPLETTERING AV TÄCKDIKNINGEN Komplettering av täckdiken kommer ofta ifråga för att effektivera funktionen av gamla täckdiken. Vid komplettering används i Finland för det mesta tilläggsdiken och infiltreringsdiken. Tubuleringstekniken är populär i England. Tilläggsdiken görs normalt genom att öka antalet grendiken mellan de gamla grendikena. Då är det viktigt att man säkert känner till var de gamla täckdikena finns innan nya diken börjar göras. Därmed säkrar man en jämn dränering och förhindrar uppkomst av en källa om det gamla täckdiket går sönder och man inte kommer att förena det med det nya täckdiket. I samband med läggandet av tilläggsdiken är det skäl att se till att det finns tillräckligt många grusögon. Också små ytvattenrör i svackor för effektivt bort större mängder ytvatten från åkerns yta (bild 14). Infiltreringsdiken kallas en viss lättare typ av täckdike. Dess främsta uppgift är att säkra vattnens snabba tillträde till det egentliga dräneringssystemet. infilteringsdike infilteringsdike infilteringsdike täckdike Bild 11. Funktionsprincipen för infiltreringsdiken. Källa: Salaojitutkimuksen tutkimusyhdistys Kännetecknande för ett infiltreringsdike är att det är grunt, ibland också smalt, och igenfyllt av material som släpper igenom vatten bra, t.ex. flis. Vanligen installeras också ett dräneringsrör i infiltreringsdiket. Infiltreringsdikena görs vanligen på tvären i förhållande till de gamla täckdikena. Ibland har man utnyttjat en sk. dikesfräs då man har gjort infiltreringsdiken. Infiltreringsdiken har i viss mån studerats i Finland under 1980-talet och man har fått positiva erfarenheter också i praktiken. Funktionsprincipen för infiltreringsdiken framgår ur bild 11. En form av infiltreingsdiken är kalkfilterdiken, i vilka god vattengenomsläpplighet i schaktet uppnås genom att behandla fyllnadsjorden med bränd kalk. Tubulering är en metod som är i allmänt bruk på vissa jordarter i England och som man där länge har undersökt och utvecklat. Tubulatorgångens funktion baserar sig på att det vatten som rinner i gången kan ledas bort på en kort sträcka. Därför görs gången för det mesta på tvären i förhållande till täckdikena. Uppkomsten av ihåligheten och vattnets flöde säkras med hjälp av en vid tubulatorns fot fastsatt utvidgningsdel och den krok som är fäst vid den (bild 12). Tubulatorer finns av olika typer (bild 13). Med de bogserade modellerna (B-D) uppnår man den jämnaste längdprofilen på tubulatorgången. Tubulatorgångarnas funktionstid beror på summan av flera faktorer. I jordarter med en lerhalt som är högre än 45 % och i vilka avlagringar inte förekommer, hålls gångarna bäst öppna. Ifall lerhalten är under 30 % lönar det sig inte att tänka på tubulering. Också arten på lermineralen har sin egen betydelse liksom också jordstrukturen. Förhållandena vid anläggandet av tubulatorgångarna påverkar också väsentligt slutresultatet. Jorden borde befinna sig i ett fuktighetstillstånd mellan den undre och övre plasticitetsgränsen och förhållandena borde vara så torra att tubulatorgången skulle få torka upp 2-3 veckor innan den fylls med vatten. I praktiken görs tubulatorgångarna på ett djup av 0,4-0,7 meter och med 2-4 meters dikesavstånd. Tubuleringen är en metod som förnyas alltid vid behov. I genomsnitt måste tubulatorgångarna förnyas med 3-5 års intervall.

15 28 5. Eliminera funktionsstörningar YTPLANERING En delfaktor vid dräneringen av åkern är avledning av ytvatten vid behov. Dess betydelse framhävs speciellt på områden där man odlar vall och tjälbindningen i marken är kraftig varvid risken för isbränna ökar. Ytvattendränering är också en användbar metod för effektivering av täckdikningen då markens förmåga att släppa igenom vatten är dålig vilket är fallet på täta lerjordar. Pga. terrängens form är det i praktiken inte tillnärmelsevis alltid möjligt att till rimliga kostnader avleda ytvatten utan att störa odlingsåtgärderna. För förhållanden i norra Finland har man utvecklat en storteg-metod där tegen formas så att markytan är högst mitt på tegen (tegrygg) och att krok det uppstår en svag, jämn lutning mot tegdikena. Därvid kan man använda betydligt bredare tegar än den traditionella tegbredden. Av stortegar har man mycket goda erfarenheter, speciellt i Lappland. I typbilden nedan presenteras tegens proportioner (bild 15 och 16). 5-6 SKÖLJNING AV TÄCKDIKEN Principen för sköljning. Sköljning av täckdiken är en metod med vilken man ur täckdikningsröret kan avlägsna sediment och annat som förhindrar vattnets flöde samt rengöra rörens perforering. En sköljningsslang försedd med munstycke förs långsamt in i täckdiket samtidigt som man pumpar vatten med tryck till munstycket. Munstycket har flera hål ur vilka vatten spolas mot dräneringsrörets väggar (bild 19). Sediment som lösgörs spolas med rikligt vatten ut ur röret. Kvaliteten på den massa som kommer ut ur röret indikerar 10 mm Bild 12. Fot, utvidgningsdel och bottenkrok på en tubulator. A B markyta C D stötdämpare Bild 13. Tubulatortyper. markyta Bild 14. Ovan: Amerikansk modell av inloppsrör för ytvatten. Till höger: Motsvarande lösning på en finländsk åker. Bild: R. Peltomaa

16 30 5. Eliminera funktionsstörningar 31 rörsystemets kondition, detsamma gäller det motstånd som riktas mot munstycket då slangen förs in i täckdiket. Sköljningseffekten beror på hur snabbt slangen förs in i dräneringsröret, vattentrycket vid munstycket, vattenstrålens vinkel och mängden vatten. Sköljningens verkan. I bild 17 presenteras resultaten av ett 16 år långt sköljningsprov på en åker med svåra rostproblem. På den lodräta axeln visas täckdikets vattenföring i mm/dygn och nivån på grundvattnet mellan täckdikena, angivet i meter utgående från täck- dikesdjupet. Den vågräta axeln anger tiden fr.o.m. år 1972, då täckdikningen gjordes, till år Sköljningarna utfördes 1975, 1977, 1981, 1983 och Täckdikens funktion minskade på 3-4 år från anläggningen till en sådan nivå att täckdiket inte längre fungerade ordentligt. Samma fenomen uppstod också efter sköljningarna. På området förekom grundvatten med tryck som innehöll lösligt järn vilket förorsakade att utfällningar bildades. Jordpartiklar, allt från lera till fin sand, kemiska föreningar och växtrötter kan lösgöras och avlägsnas genom sköljning. Ju äldre och mera förhårdnade sedimenten är, desto högre sköljningstryck behövs vilket ökar risken för att kringfyllnadsmaterialet och jorden omkring röret störs. Av denna orsak är det viktigt att sköljningen utförs i tid. Utvecklingen av sköljningsaggregat. Till att börja med använde man vid sköljning av åkertäckdiken speciellt i Holland samma aggregat som vid rengöring av rörsystem för kloakvatten. Ända till de senaste åren har man använt aggregat med pump vars effekt har m ursprungglig markyta 3-4 % lutning Bild 15. Storteg-metoden blev allmännare i norra Finland i medlet av 1980-talet. Ett av de första projekten var det som förverkligades på Veli Koivistos nyodling i Portimojärvi i Övertorneå. Odlaren själv har varit nöjd med lösningen. Bild Soili Honkuri 1 m Bild 16. Profilen på en storteg. Källa: Dräneringscentralen torv mineraljord diket skall nå ända ner till mineraljord

17 32 5. Eliminera funktionsstörningar 33 hydraulisk höjd från täckdikets bottennivå tidpunkterna för sköljning vattenföring (mm/dygn) Pump. Utgående från pumpens effekt klassificeras till sköljningsanordningarna till låg-, medelhög- eller högtrycksaggregat. Pumpens effekt är då under 20, respektive över 60 bar och pumpningseffekten l/min. Trycket vid munstycket beror på flera faktorer, men är grovt taget hälften av pumpens effekt. Pumpen skall till typen vara sådan att den producerar en konstant vattenmängd vid ett visst varvtal och vattenmängden skall vara oberoende av arbetstrycket. Arbetstrycket kan regleras ifall det finns behov för det. I praktiken har det visat sig att en vattenmängd på 70 l/min är tillräcklig, i alla fall upp till en rörstorlek på 65 mm. hydraulisk höjd vattenföring Bild 17. Exempel över fältförsök gjort i Centraleuropa: sköljningens effekt på täckdikets vattenföring och grundvattnets nivå mellan täckdikena varit över 50 bar och över 20 bar vid munstycket. Högt tryck användes för att dra in sköljningsslangen i dräneringsröret. Ju högre trycket är desto bättre drar vattenstrålen som kommer ur munstycket in slangen i röret. Maximilängden som slangen kan avancera beror på rörstorleken, sköljningstrycket, munstyckets storlek, rörets kvalitet, typen av fogar och mängden vatten i röret. Med denna metod kunde man skölja meter långa täckdiken. Med tiden konstaterade man att det höga sköljningstrycket orsakar störningar i jorden omkring röret och på så sätt uppstår också behov att snabbt skölja på nytt. Risken var speciellt stor på sk. lätta jordar. Vid högt tryck användes gummislang, vilken inte kunde skjutas med lågt tryck in i dräneringsröret. Sedermera har man övergått till styvare slangar av polyetylen som mekaniskt kan föras in i röret varvid högt tryck inte behövs. I Holland har man redan fr.o.m. medlet av 1970-talet använt relativt lågt tryck och aggregat försedda med mekanisk matare. Med dessa kommer man upp till ett sköljningsavstånd på över 300 meter. Slang. Slangen är normalt gjord av polyetylen (PE) som håller tryck på ca. 35 bar. Också andra syntetiska material används. Tjockleken på slangen är vanligtvis mm och väggen 5-10 mm. Slangens styvhet borde vara sådan att den förorsakar möjligast lite friktion mot dräneringsrörets vägg. Slangmaterial som har lägre täthet än vatten flyter i täckdikesröret och minskar på så sätt matningsmotståndet. Pumpen i vissa aggregat ger tryckimpulser i sköljningsslangen vilket underlättar slangens avancemang i dräneringsröret. Varje impuls från pumpen får i slangen till stånd ett litet hopp vilket tillfälligt minskar slangens kontakt med ytan av täckdikesröret. sköljningsaggregat sedd från sidan Bild 18. Principskiss av sköljningsaggregat. sköljningsaggregat sedd bakifrån

18 34 5. Eliminera funktionsstörningar 35 Munstycke. Sköljningsanläggningens mest kritiska del är munstycket: Munstycket liknar till formen en torped med ett hål framåt och 4-12 hål bakåt (bild 19). Storleken på hålen i munstycket är 1-2,5 mm. Små hål lämpar sig bättre för ställen där tillgången till sköljvatten är knapp. Formen på hålet bestämmer på vilket sätt vattenstrålen sprids. Munstycket tillverkas av metall. I visa modeller använder man också konsoler på munstycket för att strålen skall spridas jämnt i hela röret. Den framåt riktade strålen öppnar vägen för slangen i sådana situationer då röret helt och hållet är stockat. De bakåt riktade strålarna rengör täckdikesrörets väggar och tillför det vatten som transporterar bort partiklarna från dräneringsröret. Styranordning för inmatningen. Styranordningen säkrar slangens rutt då den förs in i dräneringsröret. Moderna aggregat har motoriserad inmatare. Dessutom tillverkas också sådana styranordningar med vilka man kan mata in slangen från en brunn vars diameter är högst 0,5 m. Bild 19. Principskiss av munstycke. Munstyckets form. Redan under 1980-talet testades på munstycket olika perforeringar och sköljningstryck. Resultaten tydde på att den hastighet med vilken munstycket rörde sig framåt endast hade en marginell inverkan på hur stor mängd sand från kringfyllnadsmaterialet som kom in i röret. Långsamt avancemang ökade mängden jordpartiklar endast i liten skala. Vid olika införingshastigheter var mängden slam nästan lika stor liksom också antalet hål som inte öppnades som en följ av sköljningen. Vattenstrålens infallsvinkel hade inte heller förväntad effekt. I testerna undersöktes infallsvinklar på 40, 60 och 90 grader. Av dessa var resultatet med en infallsvinkel på 60 och 90 grader nästan samma och endast en aning bättre än med 40 graders vinkel. På basen av försöken rekommenderas för munstyckets perforering ett hål som är riktat framåt och 12 hål bakåt, av vilka 6 hål är i 60 graders vinkel och de andra 6 hålen i 40 graders vinkel och att munstyckets avanceringshastighet är m/min. Då slangen dras ut borde hastigheten vara en aning mindre än då den förs in i täckdiket. Ifall införingshastigheten är 30 m/min är det bra om utdragningshastigheten är 25 m/min. Det är också mycket viktigt att avbryta vattentillförseln ifall munstyckets avancemang upphör. Trycket från ett munstycke som har fastnat i röret kan skada täckdikningsröret och marken omkring röret. Trycket vid munstycket. Sköljninganordningarna klassificeras på basen av trycket vid pumpen till hög-, medelhög- och lågtrycksaggregat. Å andra sidan är trycket vid munstycket väsentligare då man granskar sköljningseffekten. Tryckförlusten mellan pumpen och munstycket är i storleksklassen %. Tryckförlusten beror i första hand på slangens längd, inre diameter och vattenmängd. Samma pump kan därför producera olika tryck vid munstycket. Tabellen nedan innehåller exempel på tryck vid munstycket vid olika pumptryck och hålstorlekar i munstycket då antalet hål är fyra. Prov som utförts i Centraleuropa och praktisk erfarenhet har visat att högtryckssköljning ökar risken för att omgivande jordpartiklar kommer in i röret. Därför rekommenderas högtrycksapparater inte för sköljning av täckdiken. Vattenstrålens tryck minskar % / 5cm i riktning från munstyckets yta.

19 36 5. Eliminera funktionsstörningar 37 Munstycke med Munstycke med 2 mm:s hål 1,5 mm:s hål Tryck vid Strömning Tryck vid Strömning Tryck vid munstycket munstycket pumpen bar l/min bar l/min 20 3,2 47 6, ,5 65 8, , , , , , , , , , ,5 80 Tabell 2. Exempel över förhållandet mellan pumptrycket, trycket vid munstycket och strömningen då slangens inre diameter är 20 mm och längden 300 m. Sköljningens funktion. Bild 20 åskådliggör i täckdikets längdriktning hur sköljningen påverkar vattentrycket i täckdiket och vattenmängden i ett tätt och ett perforerat rör. Möjliga negativa effekter av sköljningen yttrar sig lättast då grundvattnets nivå ligger ovanför täckdiket. I sådana fall, då perforeringarna öppnat sig och sköljningen har stört den omkringliggande jorden kan den pga. grundvattentrycket också komma in i täckdiket. Undertrycket som bildas framför munstycket då slangen dras ut ur röret kan också förorsaka att slam sugs in i täckdiket. dräneringsrör vattenföring (l/min) hydraulisk höjd (mm) munstycke markyta slang tryck i täckdikesrör tryck framför munstycke sköljningsaggregat tryck i operforerat rör vattenföring i operforerat rör vattenföring i täckdikesrör Kostnader och fördelar. Med sköljning uppnår man två huvudsakliga målsättningar: - dräneringssystemets livslängd förlängs - dräneringens torrläggningseffekt förbättras En enkel kostnads-nyttoanalys kan uppställas i form av den genomsnittliga sköljningskostnaden per år i förhållande till skördens värde. Till exempel ifall sköljning behövs två gånger under tio år och sköljningskostnaden är 1000 mk/ha och gång, är den genomsnittliga kostnaden 200 mk/år. Om skördens värde är 5000 mk/år är kostnaden 4 % av skördens värde. Med andra ord, ifall sköljningens effekt på skördemängden/kvaliteten överskrider 4 %, är sköljningen lönsam. Dessutom tillkommer den möjliga effekten av täckdikningens ökade livslängd. avstånd från utlopp (m) Bild 20.Under sköljningen avlägsnas en del av sköljvattnet från täckdikesröret ut i jordmånen, speciellt om den är torr. Det påverkar både vattentrycket i täckdiket och mängden vatten som avlägsnas. Bilden presenterar en situation där slangen dras ut ur röret.

20 38 6 SAMMANDRAG AV ORSAKER TILL FUNKTIONSSTÖRNINGAR OCH REKOMMENDERADE ÅTGÄRDER Problemområde Vattnets strömning från markytan till grundvattnet Orsak till Problemet Sammanpackning av jordens ytskikt Observationsmetod Vattenpölar på markytan Grundvattnet i nivå med markytan Rekommenderad åtgärd Använda maskiner med lågt marktryck Odlingsåtgärder endast under torra perioder Plogsula Grundvattenrör Förbättra markprofilen Ogenomsläppligt jordlager Grundvattenrör Kompletteringsdikning Vattnets strömning till dräneringsröret och genom kringfyllnadsmaterialet Förstockningar i kringfyllnadsmaterialet och i rörets perforeringar eller fogar. Rotproppar Grundvattenrör Sköljning av täckdiken Strömningen inne i dräneringsröret Kemiska fällningar Rotproppar och Slambildning Söndriga rör, ihoppressade rör, anläggningsfel Kontroll av utlopp och täckdikesbrunnar Användning av testslang Videofilmning Användning av testslang Videofilmning Användning av testslang Videofilmning Sköljning av täckdiken Sköljning av täckdiken Reparera defekta rör, lägga nytt dräneringsrör 6. Sammandrag av orsaker till funktionsstörningar 39

21 40 7. Förebyggande åtgärder 41 7 FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER Täckdikning är som känt en investering som då den är väl utförd kräver mycket litet årligt underhåll. Såsom tidigare nämnts är omständigheter som anknyter sig till jordens förmåga att släppa igenom vatten den mest centrala faktorn som på långsikt påverkar dräneringsfunktionen. Utöver jordstrukturen är det skäl att tidvis kontrollera dräneringssystemets synliga delar. Dessutom borde byggnadsåtgärder som utförs på täckdikad åker ske på så sätt att täckdikens funktion inte äventyras. 7-1 SKÖTSEL AV JORDSTRUKTUREN finns växter med djupa rötter varvid rötterna stockar stamdiket i den omedelbara närheten av utloppet. Speciellt videväxternas rötter är skickliga på att söka sig in i täckdikena. Stockningar i nackdikesbrunnens kringfyllnadssand är en typisk orsak som förhindrar vatten som kommer från sidorna att komma in i dräneringssystemet. En sådan stockning förhindras effektivt genom att anlägga en slambassäng i det öppna diket. Bassängen måste också tömmas ibland på det slam som samlats i den. Locken på backslambrunnar lämnas i normala fall nedanför plöjningsskiktet. De är därför ibland svåra att lokalisera. Det är skäl att kontrollera locken under närmaste åren efter dikningen och ifall slam samlas skall man fortsätta med underhållet med några års mellanrum. Mängden stora porer i marken är en garanti för vattnets tillträde till täckdiket. Med stora porer avses sådana porer som är större än 30 mikrometer. I våra förhållanden med en kort växtperiod är upprätthållandet av en god jordstruktur en av de svåraste åtgärderna att kombinera med effektivitetskraven på odlingstekniken. Därför är det rätt svårt att ge allmängiltiga anvisningar om hur man skall upprätthålla en god jordstruktur. Den allra svåraste situationen med tanke på täckdikenas funktion är då man under våta perioder måste röra sig med tunga maskiner på åkern. På lerjordar uppstår då i jordmånen lätt en situation som man någon gång fyndigt har jämfört med en dammbyggare. Till en god jordstruktur hör i väsentlig grad också maskarnas verksamhet. För täckdikningens funktion är de lodräta hål som daggmaskarna gräver riktiga täckdikarens drömporer. Med tanke på vattnets rörelser stämmer också den gamla goda konsten att det är skäl att plöja vinkelrätt i förhållande till täckdikena. Då har smältvatten som rinner mellan plogtiltorna den kortaste möjliga vägen till täckdikesschaktet. 7-2 SKÖTSEL AV TÄCKDIKESKONSTRUKTIONERNA 7-3 SPECIALSITUATIONER Den mest typiska specialsituationen är att en ny väg, vatten- eller kloakledning skall byggas tvärs över en täckdikad åker. Sådan situationer skall naturligtvis beaktas redan när man planerar stråken, varvid man i mån av möjlighet kan beakta den befintliga täckdikningen. Bild 21 presenterar en struktur som har visat sig vara bra vid förverkligande av rörlinjer. I samband med vägbyggen förändras vanligen hela dräneringssystemet grundligt varvid situationen måste granskas från en helt och hållet ny synvinkel. En åtgärd som har en nära anknytning till underhåll av dräneringssystemet när man ökar storleken på de täckdikade åkerfigurerna genom att lägga rör i öppna diken mellan skiftena. Med den åtgärden uppnår man också ofta fördelar som förbättrar jordstrukturen då antalet vändtegar minskar och på så sätt också den trafik som packar jorden. Dräneringsområdet för ett öppet dike är ofta så pass stort att rörkostnaderna blir ganska höga. Ett alternativ är att utnyttja en sk. översvämningsfåra varvid rördikningens fördelar uppnås med betydligt mindre kostnader. Bifogade bilder beskriver exempel på hur översvämningsvatten kan ledas ovanpå rördiket. Normalt är inte andra delar av täckdikena synliga än utloppet och nackdikesbrunnen. A och O för täckdikenas funktion är att utloppet hålls öppet. I vissa fall är utloppet beläget på ett sådant ställe där det