Makroekonomiska samband för en liten öppen ekonomi

Transkript

1 LINKÖPINGS UNIVERSITET Ekonomiska Institutionen Nationalekonomi Makroekonomiska samband för en liten öppen ekonomi Peter Andersson Kurskompendium Makroekonomi Februari 2007

2 2 1. INLEDNING Syftet med det här kompendiet är att komplettera huvudboken i makroekonomi i ett par avseenden. Det finns flera varianter på ekonomiska förhållanden som förtjänar djupare analys än bokens; det gäller både vad som är relevant för svenska förhållanden och för andra länder i världen. Framförallt handlar det om kapitalrörlighetens betydelse. I boken antas fullständig ränteparitet råda, dvs. att inhemsk ränta hela tiden exakt överensstämmer med den internationella räntan. Man kan dock ifrågasätta om det är ett helt rimligt antagande. I ruta 16.2 görs också en utvidgning av detta antagande, nämligen att förväntningar om växelkursförändring och beaktandet av olika typer av risker påverkar villkoret för ränteparitet. Om det är så att förväntningarna om framtida växelkurs eller uppfattningen om risker med placeringar i olika länder ständigt förändras blir ränteparitetsvillkoret inte helt relevant. Räntan kan avvika från omvärldens under längre tidsperioder. I detta kompendium diskuteras därför situationer där räntorna inte fullständigt utjämnas mellan en liten öppen ekonomi och omvärlden. Förändringar i prisnivån kan dock spela en stor roll i de anpassningar som en ekonomi utsätts för. Den situation som inledningsvis beskrivs i boken skulle kunna beskrivas som ett läge av halvkeynesiansk dvs. prisnivån är konstant vid en situation där BNP understiger potentiell BNP. Ett gängse antagande i makroteorin är att priserna anpassas snabbare än lönerna, såväl uppåt som nedåt. Detta, mer rimliga antagande görs i bokens kapitel 18 samt i detta kompendium. I kompendiet diskuteras först några grundläggande skillnader mellan fast och flytande växelkurs. Därefter behandlas grunderna i hur de ekonomiska modeller vi använder kan anpassas vid rörlig prisnivå (men oförändrade löner) och kapitalrörlighet. Huvuddelen ägnas sedan åt att närmare studera hur några vanliga störningar kan påverka den inhemska ekonomin under varierande antaganden utöver de fall som tas upp i huvudboken. I kapitel 4 studeras effekter som uppkommer genom påverkan via bytesbalansen. I kapitel 5 påvisas hur vi reagerar på förändringar i finansiella balansen som inte beror på ränteförändringar. I kapitel 6, slutligen, analyseras effekter av inhemska störningar av realt och monetärt ursprung om kapitalrörligheten inte är så total som antas i MF-modellen.

3 3 2. FASTA OCH FLYTANDE VÄXELKURSER Det här avsnittet kommer att leda fram till en viktig huvudslutsats: det som vid ett system med flytande växelkurs förändrar växelkursen kommer vid system med fast växelkurs i stället att påverka valutareserven. Växelkurs och valutareserv påverkar i sin tur den reala ekonomin på olika sätt. Slutsatserna förklaras i den fortsatta texten och kan sammanfattas i följande schema: 1 Export av varor och tjänster Import av varor och tjänster Nettoexport (NX)= Bytesbalansen (BB) kapitalimport kapitalexport finansiella balansen (FB) 2 Utbud på utländsk valuta (X, K IM ) Efterfrågan på utländsk valuta (IM, K x ) 3 Vid flytande kurs: Växelkursen ändras Nettoexporten påverkas vid fast kurs: valutareserven ändras penningmängd (MB, M), ränta ändras Investeringar ändras 4 Inhemsk ekonomi (AD) påverkas Multiplikatoreffekt BNP ändras (räntan ändras) (prisnivå ändras: undanträngningseffekter) Låt oss förklara ett steg i taget i figuren. I det första steget börjar vi med att analysera vad som bestämmer utbud och efterfrågan på valutamarknaden. Denna marknad är global. Oavsett om det är marknaden för svenska kronor eller någon annan valuta som studeras, kommer en bank eller företag som vill köpa eller sälja kronor att få betala samma pris för euro (eller någon annan utländsk valuta) oavsett om det befinner sig i Linköping, Stockholm, London eller Tokyo. Valutamarknaden uppfyller, tillsammans med flertalet andra finansiella marknader, i stort sett villkoren som brukas ställas upp i mikroekonomins definition av perfekt fungerande marknader. Det innebär bland annat att det finns så många köpare och

4 4 säljare att ingen enskild kan påverka marknadspriset, att de är informerade om gällande priser, att priserna är flexibla och omedelbart påverkas av ändringar i utbud och efterfrågan. Transaktionskostnaderna är mycket små i förhållande till den mycket stora omsättningen. Vad bestämmer då hur mycket kronor som säljs för utländsk valuta under en dag respektive hur mycket kronor som köps för utländsk valuta under samma dag? Låt euro representera all utländsk valuta (i praktiken används dollar för merparten av de internationella transaktionerna). När det finns önskemål om att växla euro mot kronor kan man säga att det finns utbud av euro på valutamarknaden (man kan likväl säga att det finns efterfrågan på kronor). Detta utbud kan uppkomma av två anledningar. Den första är svensk export. Svenska exportföretag som säljer inom EMU erhåller intäkter i euro, vilket ju är den valuta som tyska, spanska, franska osv. konsumenter använder när de betalar för sin konsumtion. De svenska exportföretagen betalar emellertid sina produktionsfaktorer i kronor: löner till anställda i Sverige och ersättning till svenska kapitalägare. Exportföretagen bjuder då ut sina eurointäkter på valutamarknaden, dvs. man söker efter någon på marknaden som är beredd att växla till sig exportföretagets euro mot svenska kronor. Den andra anledningen till utbud av euro är inflöden i den finansiella balansen. Internationella placerare väljer att göra en del av sina finansiella placeringar i Sverige. Det kan huvudsakligen handla om köp på Stockholmsbörsen av svenska aktier eller av svenska obligationer. Det kan också röra sig om direktinvesteringar, dvs. uppköp av svenskt realkapital som t ex. fastigheter. För att göra sådana köp i Sverige behövs svenska kronor. En placerare i EMU innehar euro och önskar då på samma sätt som det svenska exportföretaget växla sin euro mot kronor. Utbud på euro uppkommer även här. Observera att internationella placerare även kan vara svenskar. En svensk som säljer av aktier man sedan tidigare äger på Frankfurtbörsen erhåller betalning i euro. Vill den svenske placeraren sedan inte göra en ny placering utomlands vill hon eller han också växla sina euro mot kronor. Utbud av euro mot kronor uppstår således av svensk export av varor och tjänster respektive svensk kapitalimport. På exakt samma sätt kan man förklara att efterfrågan på euro mot kronor genereras av svensk import av varor och tjänster samt av svensk kapitalexport. 1 Det ger då: Utbud av euro=svensk export+svensk kapitalimport: X+K IM Efterfrågan på euro=svensk import+svensk kapitalexport: IM+K X Vi vet också att: Bytesbalansen (BB)=X-IM=NX Finansiella balansen (FB)=K IM -K X Sammanfattningsvis kan man alltså säga att vi i det första steget sett att det är storleken på transaktionerna i bytes- och finansiell balans som bestämmer utbud och efterfrågan på 1 I framställningen bortses från några småposter i betalningsbalansen: löner, kapitalavkastning och löpande transfereringar i bytesbalansen ( F i kursboken) samt Kapitalbalansen.

5 5 valutamarknaden. Om exempelvis den svenska importen minskar leder det till mindre efterfrågan på euro på valutamarknaden. Valutamarknaden beskrivs grafiskt i figur 1. Eftersom denna marknad fungerar enligt teorin för hur marknader anpassar sig råder det hela tiden jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Det innebär att det pris (växelkurs) som råder har anpassats så att utbud och efterfrågan är exakt lika stora. Det finns ingen säljare på marknaden som inte kan finna en köpare för sina euro till den gällande växelkursen, inte heller någon köpare som inte kan finna en säljare till gällande pris. Marknaden är i jämvikt, vilket kan tolkas som att det inte finns några krafter som tenderar att förändra något på den. Gällande pris (växelkurs) samt den volym som handlas på marknaden kommer att bestå till dess marknaden utsätts för någon yttre störning i form av att utbud och/eller efterfrågan förändras. Figur 1: Valutamarknaden i jämvikt e=sek/euro S (euro)=x+k IM 9.00=e 0 D (euro)=im+k X Q 0 volym (miljarder euro som köps och säljs för SEK/dag) Växelkursen e 0 i figur 1 är en jämviktsväxelkurs, dvs. det pris på euro som ger att utbud och efterfrågan är exakt lika stora. Låt oss anta att 9.00 per euro är denna kurs. Eftersom det är export och kapitalimport respektive import och kapitalexport som bestämmer utbud och efterfrågan kan vi sålunda konstatera att valutamarknaden ser till att: Utbud på euro = efterfrågan på euro (valutainflöde till Sverige = valutautflöde ur Sverige) eller att X+K IM = IM+K X eller, med en enkel omstuvning, att

6 6 X-IM = K X K IM, dvs. BB = -FB alltså bytesbalansens saldo är detsamma som finansiella balansens saldo med omvänt tecken. Om Sverige har ett exportöverskott på 50 miljarder kommer samtidigt K IM -K X att vara -50, alltså har vi ett kapitalutflöde i den finansiella balansen på lika mycket. Vi kan formulera det på ett tredje sätt om vi stuvar om ännu en gång: X-IM+K IM -K X = 0 Med andra ord är bytesbalansen plus finansiella balansen lika med noll. Att detta villkor är uppfyllt är något som den osynliga handen ger upphov till, det behövs ingen myndighet som ser till att betalningsbalansen är lika med noll. Det är just valutamarknaden och dess flexibla pris växelkursen - som ständigt ser till att utbud och efterfrågan är lika, vilket är det som i sin tur leder till balans i betalningsbalansen. Däremot behöver inte bytesbalansen och finansiella balansen var och en vara lika med noll. Så långt har vi förklarat hur jämvikt på valutamarknaden bestäms. Låt oss nu i det andra steget studera hur valutamarknaden reagerar på en störning i någon variabel; hur jämviktskursen ändras från dag till dag. Antag som exempel att det sker ett ökat inflöde av kapital till Sverige på grund av önskade ökade utländska placeringar i Ericssonaktier på Stockholmsbörsen motsvarande 100 miljoner euro. För att kunna köpa aktier på svenska börsen måste de internationella placerarna först växla till sig svenska kronor. De säljer sin egen valuta, euro, och köper SEK. En ökad kapitalimport innebär större utbud på euro. Utbudskurvan förskjuts till höger. Men de internationella placerarna kan inte längre finna tillräckligt många köpare av euro till rådande växelkurs. För att locka fram nya aktörer som kan tänka sig att växla kronor mot euro måste de internationella placerarna nu sänka det pris som de säljer sina euro för. Det kommer att locka fram nya innehavare av kronor att sälja dem för euro, när de kan få fler euro för samma mängd kronor. Resultatet blir att växelkursen sjunker: kronan apprecieras. Priset på euro sjunker, till tex Figur 2: Effekter av ökat utbud på valutamarknaden vid flytande kurs e=sek/euro S (euro)=x+k IM initialt: K IM =e =e 1 D (euro)=im+k X Q 0 Q 1 volym (miljarder euro som köps och säljs för SEK/dag)

7 7 Apprecieringen av SEK ser till att återställa jämvikten på valutamarknaden och därmed behålla betalningsbalansen lika med noll. Vid både Q 0 och Q 1 är utbud lika med efterfrågan. Valutainflödet i sig skulle ju ge ett överskott i den finansiella balansen på 100. Men ändringen i växelkurs ser till att utjämna balansen igen. Apprecieringen av SEK gör nämligen: Exporten lite dyrare utomlands, X minskar lite Importen till Sverige lite billigare, IM ökar lite Placeringar utomlands lite billigare, K X ökar lite Placeringar i Sverige lite dyrare, K IM minskar lite Processen pågår kontinuerligt. Utbudskurvan förskjuts långsamt utåt under den tidsperiod Ericssonköparnas ökade intresse pågår, man glider då längs efterfrågekurvan nedåt och kronan apprecieras långsamt fram tills det nya jämviktsläget vid (Q 1, e 1 ). Betalningsbalansen är i jämvikt hela tiden, men den totala omsättningen (Q) på valutamarknaden ökar, dvs. Sveriges samlade transaktioner med omvärlden är större (dock inte så mycket som 100 större). 2 Fortfarande är BB+FB=0. Vi har nu underskott i bytesbalansen (X<IM) samtidigt som detta kompenseras genom ett lika stort valutainflöde (K IM >K X ). En sidoeffekt av förloppet är att nettoexporten har minskat. Den appreciering som uppkom när jämvikten återställdes leder till lägre NX, vilket i sin tur ger reala effekter. AD minskar och ekonomin går mot en lågkonjunktur. I det andra steget har vi sett att en förändring i den finansiella balansen är en störning som ändrar växelkursen och därmed ger effekter på den reala ekonomin. Vi kunde på samma sätt ha studerat en förändring i exporten eller importen: en förändring i bytesbalansen verkar på exakt samma sätt (det analyseras i kapitel 3!). Resonemanget så här långt har förutsatt att valutamarknaden verkligen får fungera som en genuin marknad, dvs. att inga regleringar finns och att inga interventioner görs. Fritt flytande växelkurs gäller. Vad blir då skillnaden om man i stället har bestämt ett system med fast växelkurs? Det finns fortfarande en valutamarknad och även med fast växelkurs kommer utbud och efterfrågan på valuta att bestämmas av bytes- och finansiell balans. Liksom vid flytande kurs bestäms de av X, IM, K X och K IM. Skillnaden är att priset (växelkursen) inte tillåts variera utan att landets centralbank har förbundit sig att agera så att en förutbestämd kurs gäller hela tiden. Låt oss anta att utgångsläget ser ut som i figur 1 och att den fasta kursen är 9.00 SEK/euro. Vad händer då i samma exempel som förut, nämligen att kapitalimporten ökar med 100? I det här fallet tillåts inte växelkursen appreciera. Riksbanken har åtagit sig att försvara kursen 9.00 SEK/euro. Det gör man genom att själva agera på valutamarknaden (intervenera). För att undvika apprecieringen köper riksbanken helt enkelt upp de 100 miljonerna euro som de internationella placerarna vill sälja. Riksbanken lägger dessa 100 miljoner euro i valutareserven. Som betalning får placerarna 900 miljoner svenska kronor som riksbanken ger ut. De internationella placerarna behöver inte bjuda ett bättre pris på kronor, riksbanken ställer villigt upp med alla kronor som behövs till den förutbestämda kursen.det innebär att den monetära basen i Sverige ökar och genom kreditmultiplikatorn ökar penningmängden med ännu mer. 2 Eftersom utrikeshandeln inte påverkas lika fort av växelkursförändringar som kapitalflödena gör, så kommer anpassningen till en början att ske mest genom ändrad kapitalexport och import.

8 8 Figur 3: Effekter av ökat utbud på valutamarknaden vid fast kurs e=sek/euro S (euro)=x+k IM initialt: K IM +100 e f =9.00=e 0 riksbankens uppköp D (euro)=im+k X Q 0 volym (miljarder euro som köps och säljs för SEK/dag) Det innebär i sin tur att räntan i Sverige sjunker eftersom penningmängden ökar. Lägre ränta ger större investeringar och därmed högre AD: störningen ger även här reala effekter. Med fast växelkurs är alltså inte utbud och efterfrågan på valutamarknaden lika stort (om vi inte inräknar riksbankens interventioner i utbudet av euro). Betalningsbalansens saldo exklusive förändring i valutareserv blir inte alltid noll. I dagens uppställning över betalningsbalansen låter man denna ingå i den finansiella balansen (se huvudboken s 78). Om vi av pedagogiska skäl låter denna stå separat och kallar förändringen i valutareserv för ΔVR så kan vi omformulera tidigare villkor till att vid fast kurs gäller: X-IM+K IM -K X = ΔVR Bytesbalans plus finansiell balans kan vara skilt från noll och blir lika med valutareservens förändring. I exemplet kommer alltså kapitalimporten att öka med 100 och det leder vid fast växelkurs till att valutareserven ökar med 100, dvs. VR ökar med 100. Om vi flyttar in ΔVR på vänster sida, dvs. låter det ingå i betalningsbalansen ändrar det tecken. Ett negativt ΔVR innebär då högst förvillande en ökad valutareserv. Den uppställningen är dock vanligast och förekommer förutom i bokens tabell 4.4 också i riksbankens egna redovisningar. Där ser man sålunda betalningsbalansen uppställd som X-IM+K IM -K X - ΔVR = 0

9 9 Slutsatsen av resonemanget blir sålunda att Vid flytande växelkurs Vid fast växelkurs -ändras växelkursen -utbud och efterfrågan på valutamarknaden är alltid lika -bytesbalanssaldo plus finansiella balansens saldo lika med noll -ändras inte valutareserven -ändras växelkursen inte -utbud och efterfrågan på valutamarknaden kan vara olika (differens = riksbankens interventioner) -bytesbalanssaldo plus finansiella balansens saldo lika med förändringen i valutareserv -ändras valutareserven För att återgå till schemat i början av kapitlet, så har vi givit ett exempel på en initial störning, i det här fallet via den finansiella balansen (1, tillhöger uppe i schemat). Vi hade också kunnat välja en störning i bytesbalansen. Vi har sedan konstaterat att via ändrat utbud eller efterfrågan på valuta påverkas valutamarknaden (2). Detta ledde i sin tur till reala effekter (3) på ekonomin. Dessa kom dock att bli olika beroende på valutasystem. Vid flytande kurs påverkades NX medan vid fast kurs påverkades I. Den reala störning som därmed uppkommit kommer sedan på sedvanligt sätt att leda till spridningseffekter (4) i form av multiplikatoroch utträngningseffekter, vilka dock inte analyserats i det här kapitlet. UTLANDSSKULD OCH STATSSKULD Sveriges samlade nettofordringar på utlandet är en del i den svenska nationalförmögenheten. Om Sveriges nettofordringar på utlandet är negativa, säger man att vi har en utlandsskuld. Då är det hela Sverige som land som åsyftas, och skulderna kan vara fördelade på alla aktörer: banker, hushåll, staten eller företag tex. Saldot i bytesbalansen ger den årliga förändringen i utlandsskulden: ett överskott i bytesbalansen ökar nettofordringarna på utlandet (vilket om vi har en utlandsskuld från början innebär att denna skuld minskar). Utlandsskulden blandas ofta ihop med statsskulden. Vi delar ofta in den inhemska ekonomin i de tre aktörerna hushåll, företag och offentlig sektor. Den senare består i sin tur av stat och kommun. När man pratar om statsskulden menas den skuld som svenska staten har till andra aktörer. Förändringen i statsskulden utgörs av det årliga saldot i statsbudgeten. Om staten har budgetunderskott så ökar statsskulden. Sedan mitten av 1990-talet har vi ett överskottsmål, som innebär att statsbudgeten ska ha ett överskott i genomsnitt motsvarande 2 % av BNP. Det beror på att vi har en stor statsskuld som vi på det sättet amorterar av på. Staten lånar numera enbart hos privata aktörer i Sverige om man har budgetunderskott, dvs man ger ut statsobligationer som säljs till banker och andra företag. Tidigare förekom emellertid att man även lånade i utlandet. När man gjorde det bidrog man till utlandsskulden och en del av dagens svenska utlandsskuld står alltså staten för. Men den samlade utlandsskulden är som sagts summan av statens och privata sektorns nettofordringar på utlandet, och skall alltså inte blandas ihop med statsskulden.

10 10 3. BETYDELSEN AV RÖRLIG PRISNIVÅ OCH INTERNATIONELL KAPITALRÖRLIGHET När en ekonomi utsätts för störningar (chocker) av olika slag sätter anpassningsförlopp igång. I vissa fall sker överhuvudtaget inga reala förändringar. Exempelvis (enligt MF-modellen) kommer monetära störningar inte ge några som helst effekter vid fast växelkurs och reala störningar inte ge några som helst effekter vid flytande växelkurs. I de fall där det blir en real effekt kommer det att kunna påverka prisnivån. I boken finns två varianter: den ena är att prisnivån är konstant, den andra att prisnivån är rörlig. Att prisnivån är konstant får mer ses som ett förenklat antagande för att underlätta analysen. Det skulle kunna beskrivas som ett läge av mycket kort sikt dvs. företag kan av praktiska eller andra skäl inte anpassa priserna utan säljer vad man kan till gällande priser. I bokens kapitel 17 beskrivs en mellanvariant, en halvkeynesiansk SAS-kurva som är horisontell under potentiell BNP och positivt lutande över denna nivå. Det innebär att prisnivån är konstant i lågkonjunktur men rörlig i högkonjunktur. I kapitel 18 tar man slutligen steget över till en prisnivå som helt enkelt är rörlig på kort sikt. Det är ett gängse antagande i makroteorin är att priserna anpassas snabbare än lönerna. Därför kan kort sikt vara ett läge där priserna men inte lönerna har anpassats till förändringar i ekonomin, dvs. olika typer av störningar. Orsaken är naturligtvis att priser är relativt enklare att ändra. Lönerna bestäms oftast i långsiktiga kontrakt som kan löpa över ett eller flera år. Priserna, däremot, kan ändras snabbare. Många priser kan ändras redan på mycket kort sikt men åtskilliga kan vara fastlagda i prislistor etc. och kräva tid och kostnader för att ändras. Figur 4: Två varianter av SAS-kurva P SAS P SAS MAS MAS Y Y halvkeynesiansk standard Om det sker någon förändring i AD (eller SAS), dvs. efterfrågestörningar (eller utbudsstörningar) kan man säga att A: först ändras bara produktionsvolymen (BNP); enbart reala effekter B: på kort sikt ändras även prisnivån; både reala och nominella effekter C: på medelfristig sikt ändras även lönerna. När dessa anpassats färdigt: enbart nominella effekter

11 11 Om vi använder den raka SAS-kurvan, dvs. vi väljer standardantagandet med priser som är rörliga både uppåt och nedåt på kort sikt så kan vi visa anpassningen som i figur 5. Figur 5: Anpassningar av en efterfrågestörning prisnivå MAS C: medelfristig sikt SAS 2 P 3 B:kort sikt SAS 1 P 2 P 1 A: mycket kort sikt utgångsläge AD(P) 1 AD(P) 2 potentiell BNP Y 2 (Y 1 ) real BNP AD=Y AD (Y) AD(Y) 1 AD(Y) 2 AD(Y) 0 potentiell BNP Y 2 (Y 1 ) I figur 5 visas effekterna av en efterfrågestörning. AD ökar och ekonomin expanderar från ett ursprungligt läge på potentiell BNP. Expansionen består av den initiala ökningen i AD gånger den tillkommande multiplikatoreffekten. Om prisnivån vore konstant skulle BNP öka till läge A och hamna på Y 1. Det är det hypotetiska jämviktsläget, så länge prisnivån inte ändras, och ett tänkt slutläge i den enkla keynesianska modellen.

12 12 Redan innan läge A uppnås torde emellertid prisnivån börja stiga. Det beror på att kapacitetsutnyttjandet i ekonomin stiger. Allt mindre produktiva resurser måste på marginalen tas in i produktionen för att åstadkomma ökningen utöver potentiell BNP. Det innebär att kostnaden per producerad enhet ökar, trots att lönerna är oförändrade. För att täcka dessa ökade produktionskostnader måste företagen höja sina priser. Prisnivån stiger då från P 1 till P 2. Det innebär att en liten del av produktionsökningen uteblir. Man når inte upp till det hypotetiska Y 1 utan stannar vid Y 2. Bortfallet av produktion (skillnaden Y 1 -Y 2 ) utgör en form av undanträngning. Ännu så länge är emellertid lönerna, som är bundna av fleråriga kontrakt, oförändrade. De ökade produktionskostnaderna beror alltså inte på löneökningar utan på att de sist insatta resurserna har lägre produktivitet. Läge B är då ett kortsiktigt jämviktsläge. Ekonomin är i högkonjunktur eftersom produktionsvolymen ligger över potentiell BNP. Det som trängs undan (som gör att AD(Y) inte stannar kvar på AD(Y) 1 utan faller tillbaka till AD(Y) 2 är effekterna på efterfrågan av högre priser. Det kan visa sig i form av lägre nettoexport (NX) på grund av att vår konkurrenskraft försvagas när prisnivån stiger. Det kan också bero på lägre investeringar. Högre priser (och Y) leder till ökad efterfrågan på pengar. Det leder till högre ränta och därmed lägre investeringar. När löneavtalen löper ut kommer löntagarna nu att kräva kompensation för de prisökningar som ägt rum. I högkonjunktur är efterfrågan på arbetskraft särskilt stor och det pressar upp lönerna: arbetstagarna har en god förhandlingsposition när arbetsgivarna är i stort behov av arbetskraft. När de högre lönerna slår igenom på företagens produktionskostnader måste därför dessa höja priserna ytterligare för att kunna betala ut de nominellt högre lönerna. Utbudet i ekonomin minskar. Processen fortsätter till dess att löntagarna fått full kompensation för de höjda priserna. När löner och priser stigit lika mycket upphör processen, och vi är framme vid medelfristig jämvikt. AD(Y) är tillbaka vid utgångsläget. Det enda som skiljer detta jämviktsläge från utgångsläget är högre nominella löner och priser. Real produktion och reallöner är oförändrade, på medelfristig sikt har alltså endast nominella effekter uppkommit. Å andra sidan har man under anpassningsförloppets tid på kanske ett par år åtnjutit högkonjunktur med ökad nationalinkomst och lägre arbetslöshet. Här finns det betydande risk för en asymmetri, alltså att ekonomin beter sig olika i motsatt läge. I exemplet ovan anpassades ekonomin efter en tid från högkonjunktur tillbaka till normalläge. Om man däremot får en lågkonjunktur genom minskad AD tar anpassningsförloppet tillbaka upp till potentiell BNP längre tid än motsvarande anpassning i en högkonjunktur. Vilka alternativ finns då om man riskerar att under lång tid ligga i lågkonjunktur under potentiell BNP? -föra en expansiv politik (kan vara svårt, om man har budgetunderskott eller ränteparitet) -lönesänkningar (kan vara svårt om arbetsmarknadens parter inte accepterar det) -invänta exogen uppgång (kräver turen att just en sådan kommer) -något annat? (vad? Arbetslösa flyttar utomlands, potentiell BNP minskar) Eftersom vi i våra modeller ritar MAS-kurvan vertikal anser vi att om det får gå tillräckligt lång tid kommer lönerna att sjunka, om inget annat av ovanstående alternativ hinner inträffa innan dess. Då har vi förklarat hela konjunkturförloppet. Vid högkonjunktur får man en störning i form av ökning i efterfrågan. Den sprider sig via multiplikatoreffekten men dämpas av prisökning. När lönerna stiger efter en tid klingar högkonjunkturen ut. Vid lågkonjunktur sker motsvarande anpassning åt andra hållet.

13 13 En ekonomi kan också utsättas för en störning som inte är övergående. Exempel kan vara om man finner en ny naturtillgång (som Norge och Storbritannien med oljan på 1970-talet) eller om en befintlig naturtillgång sinar. Ett annat exempel kan vara förlust av en viktig handelspartner (som för Finland när Sovjetunionens ekonomi kollapsade kring 1990) eller att en viktig exportprodukt konkurreras ut på världsmarknaden. Då har ett land i princip tre alternativ att anpassa sig på medelfristig sikt. Det första är att anpassa lönerna. Det andra är migration: arbetslösa emigrerar vid permanent högre arbetslöshet eller att det vid arbetskraftsbrist sker immigration. Ett tredje alternativ, om det är möjligt, är att ändra växelkursen. Vid en bestående lågkonjunktur kan en depreciering/devalvering göra att reallönerna sänks (vid oförändrad nominell lön) vilket får ungefär samma effekt som en sänkning av de nominella lönerna. Är däremot de nominella lönerna stela nedåt, om de arbetslösa i arbetskraften inte är sugna på att bosätta sig i andra länder eller om växelkursen inte flytande kan man mycket väl fastna i lågkonjunktur. Denna arbetslöshetsfälla kan även drabba regioner inom länder. Övre Norrland har permanent högre arbetslöshet än södra Sverige därför att vi har gemensam valuta, lönerna inte anpassats tillräckligt mycket och arbetslösa inte flyttat söderut i tillräcklig omfattning för att utjämna arbetslöshetsnivån. Dessa anpassningsalternativ var aktuella i debatten före den svenska EMU-omröstningen. Om Sverige gick med i EMU skulle vår möjlighet att anpassa vår egen ekonomi genom förändring i växelkursen upphöra och en av de tre anpassningsvägarna stängas. Dessutom vet vi att arbetskraftsrörligheten är låg och lönerna inte särskilt flexibla. Det ökar risken för arbetslöshetsfällor om Sveriges ekonomi skulle drabbas negativt. Å andra sidan är vår ekonomi så lik EMU som genomsnitt att sannolikheten för att vi skulle drabbas av en störning som inte samtidigt drabbar hela EMU-området är ganska liten.

14 14 4. ANPASSNINGAR TILL STÖRNINGAR VIA UTRIKESHANDELN Fram till slutet på 1980-talet hade Sverige en omfattande valutareglering som i princip förbjöd valutatransaktioner som inte var direkt kopplade till betalning för export och import. Det innebar i sin tur att spekulation i valutor som misstänktes komma att falla i värde (devalveras) inte var möjlig. Det gjorde att Sverige hade en penningpolitisk frihet och att vi, åtminstone inom vissa gränser, kunde avvika från den internationella räntenivån. Fortfarande har en majoritet av världens länder utanför gruppen av höginkomstländer mer eller mindre omfattande valutarestriktioner. Det kan exempelvis märkas på utvecklingen av det kinesiska handelsöverskottet eller på det personliga planet om man reser till vissa länder där in- och utförsel av valuta är strängt reglerat. I boken utgår man oftast från en enkel Mundell-Fleming-modell, som innebär ränteparitet, dvs. i=i*. Valutaflödena i finansiella balansen blir då perfekt rörliga, det är alltså inte möjligt för ett litet land att ens på kort sikt avvika från omvärldens ränta. Om det däremot är så att ett land kontinuerligt får ändrade växelkursförändringar eller ses som mindre eller mer riskabelt att placera i kommer räntan att kontinuerligt avvika från omvärldens. De facto finns ju ränteskillnader mellan exempelvis Sverige, EMU och USA. Det kan förklaras av att internationella placerare sprider sina placeringar globalt för att reducera sin riskexponering. Små ränteskillnader mellan länder ger därför inte upphov till oändligt stora globala kapitalflöden. Vid exempelvis en högkonjunktur vet vi att efterfrågan på pengar ökar, när nationalinkomsten stiger. I MF-modellen tenderar räntan då att stiga, men så fort räntan börjar komma över omvärldens så framstår placeringar i det egna landet som lönsammare. Internationella placerare störtar dit med sina placeringar till dess att räntan bringats ned till sin ursprungliga nivå. Ränteparitet i=i* behålls. Det är dock inte osannolikt att ett land i högkonjunktur uppfattas som mer riskabelt att placera i. I högkonjunktur stiger ofta priserna snabbare, varför inflationsrisken ökar. Ökad nationalinkomst leder till ökad import, vilket skulle kunna leda till förväntningar om en depreciering. Det är därför inte osannolikt att landet får lite högre ränta än omvärlden. Dessutom följs konjunkturen ofta åt i världsekonomin. När Sverige har lågkonjunktur sammanfaller det ofta med motsvarande situation i omvärlden. Då sjunker räntan på världsmarknaden, och den svenska följer med. Man kan alltså i en realistisk analys av ränteutvecklingen i Sverige hävda att räntan vanligen stiger i högkonjunktur och sjunker i lågkonjunktur. Vi kan alltså tala om tre fall: 1. en sluten ekonomi; valutareglering; en stor öppen ekonomi. Självständig räntepolitik. 2. en liten öppen ekonomi med begränsad internationell kapitalrörlighet (mellanfallet). Räntan kan avvika inom snäva gränser från omvärlden, viss självständighet. 3. en liten, helt öppen ekonomi. MF-modellen. i=i*, räntan bestäms helt i omvärlden.

15 15 Nu ska vi studera effekterna på ekonomin av olika typer av störningar under några av de olika förutsättningar vi nämnt. I det här kapitlet studerar vi effekter av störningar via bytesbalansen (exporten eller importen ändras). En vanlig typ av störning för små öppna ekonomier, och inte minst Sverige är att det sker förändringar i omvärldens konjunkturläge. Man brukar ofta säga att konjunkturen i Sverige sammanhänger med omvärldens. Även om det finns många exempel på både hög- och lågkonjunkturer som är inhemskt konstruerade så är vårt beroende av omvärldens konjunktur starkt. Hur ser då de samband ut som sammanlänkar vår ekonomi med omvärldens? Vi ska gå igenom några olika fall. Exemplet i samtliga fall är att det inträffar en högkonjunktur i utlandet. Det innebär att utlandets BNP stiger över potentiell nivå, utlandets inflation ökar (prisnivån stiger snabbare än tidigare) och att utlandets ränta stiger (på grund av ökad Y och P). Utlandet önskar importera mer när deras nationalinkomst ökar och dessutom försämras deras konkurrenskraft mot oss om deras prisnivå stiger snabbare än vår egen. (a) valutareglering och flytande växelkurs Vi börjar med det enklaste fallet. Det har dock aldrig varit aktuellt för Sverige eftersom vi hade fast växelkurs under hela valutaregleringsepoken. Utlandets högkonjunktur påverkar den inhemska nettoexporten. Det sker via två kanaler. När utlandet vill importera mer kommer en del av dess ökade efterfrågan att riktas mot vårt land. Säg att efterfrågan på våra exportvaror ökar med 100 miljarder euro, vilket är det som visas i figur 6. Figur 6: Ökad nettoexportefterfrågan med flytande kurs med valutareglering e=sek/euro S (euro)=x initialt: X =e =e 1 D (euro)=im volym (antal euro som Q 0 Q 1 köps och säljs för SEK/dag) Dessutom kommer vi att stärka vår konkurrenskraft och vinna marknadsandelar eftersom utlandets inflation stiger. Slutsatsen blir att den utländska högkonjunkturen leder till ökad nettoexportefterfrågan: vår NX ökar. I figuren visar vi för enkelhets skull bara effekten av den

16 16 första kanalen (pga. vinsten av egna marknadsandelar skulle utbudet på euro öka ytterligare och efterfrågan minska, men det blir ingen skillnad i det principiella resonemanget). Exportuppgången ökar utbudet av utländsk valuta. Landet får en appreciering. Apprecieringen kommer i sin tur att leda till att NX fortfarande blir lika med noll. Det som händer av en appreciering är nämligen: -importen ökar (exempelvis med 60) -exporten minskar (ökningen på 100 dämpas och kvar blir en ökad export på 60) Både exporten och importen ökar, så den totala utrikeshandeln blir 60 miljarder större, men hela tiden kommer NX att vara noll. Därmed kommer inte AD att påverkas. Med flytande växelkurs och i avsaknad av kapitalflöden kommer ekonomin att helt avskärmas från förändringar i omvärldens konjunktur. Växelkursen tar hela anpassningen och fungerar som en perfekt stötdämpare. Eftersom det inte finns några kapitalflöden kommer här den finansiella balansen att vara lika med noll. Betalningsbalansen består enbart av bytesbalansen. Alltså kommer med jämvikt på valutamarknaden hela tiden X=IM, dvs. NX=0. Det visas i figur 6, som är en modifierad variant av figur 2, där utbud och efterfrågan enbart bestäms av export och import. Ökar exporten med 100 kommer apprecieringen att leda till mindre export och mer import. I både Q 0 och Q 1 är NX=0 men i Q 1 är både X och IM 60 miljarder större. (b) valutareglering och fast växelkurs Det här fallet gäller många länder, och exempelvis Sverige fram till Till skillnad mot ovanstående fall kommer utlandets konjunktur att slå igenom med maximal kraft, när inte växelkursen kan förändras. Det finns två mekanismer genom vilket detta sker: 1. en direkt real påverkan: X ökar och IM minskar: NX ökar 2. en monetär påverkan: för att undvika en appreciering måste riksbanken intervenera. Man köper utländsk valuta vilket ökar valutareserven. Det leder till ökning i MB och M. Räntan sjunker och I ökar. AD(Y) ökar alltså inledningsvis i två steg: NX och I ökar 3. Det förstärks ytterligare av multiplikatoreffekten. På kort sikt kommer högkonjunkturen i omvärlden att leda till en kraftig uppgång även hos oss. Skiftet i AD(P) motsvaras av summan av ökat NX och I gånger multiplikatorn. I den här varianten är NX=ΔVR, eftersom FB=0. Slutsatsen för betalningsbalansen är att NX=+100 och ΔVR=+100. Riksbankens försvar av den fasta växelkursen leder alltså till att valutareserven ökar med 100 miljarder euro. 3 Som i alla modeller sker också en viss dämpning av investeringarna. När Y ökar kommer efterfrågan på pengar att öka. Det leder till lite högre ränta och lite lägre investeringar. Skiftet från AD(Y) 1 till AD(Y) 2 kan ses som nettot av de tre effekter som inledningsvis påverkar efterfrågan.

17 17 Figur 7: Ökad nettoexportefterfrågan med fast kurs med valutareglering AD undanträngning AD(Y) 2 av NX och I. AD(Y) 3 I AD(Y) 1 initial ökning av NX och I NX real BNP prisnivå SAS P 2 P 1 AD(P) 1 AD(P) 2 pot.bnp Y 2 (Y 1 ) real BNP När priserna sedan börjar stiga begränsas uppgången något. Varför sker denna undanträngning som gör att Y inte ökar till Y 1 utan stannar vid Y 2? Det har två förklaringar. För det första kommer uppgången i NX att reduceras lite när vår prisnivå också stiger. De fördelar i konkurrenskraft vi från början fick dämpas lite. För det andra leder ökningen i Y och ökningen i prisnivå till att behovet av likvida medel ökar. Det blir brist på likviditet i landet. Inga kapitalinflöden kan ske. Räntan stiger på penningmarknaden. Det leder till minskade investeringar. Nedgången i AD(Y) i andra steget är summan av undanträngningen av NX och I. Även detta nedåtskift i AD(Y) förstoras av multiplikatorn. Vi rör oss tillbaka längs AD(P)-kurvan. Det kan tilläggas att det finns en automatisk anpassning av bytesbalansen på medelfristig sikt. På kort sikt får den som framgår ett överskott. Våra löner kommer emellertid så småningom att stiga. Det gör att vår prisnivå stiger ytterligare och vår konkurrenskraft fortsätter att försämras. De fördelar vi fick inledningsvis och som gav högkonjunktur kommer att ätas upp av stigande löner och priser. Processen pågår till dess att vår inflation åter kommer att överensstämma med omvärldens. Slutsatsen stämmer med köpkraftsparitetsteorin. På lång sikt kommer länders inflationstakt att vara lika vid fast växelkurs. Processen som gör att villkoret uppfylls är just den som här beskrivits. Det kan även visas i ett Phillipsdiagram.

18 18 Figur 8: Anpassning på medelfristig sikt vid högre inflation i omvärlden, fast växelkurs med valutareglering inflation (π) MPK π 3 =π* 2 π 2 KPK 2 π 1 =π* 1 KPK 1 prisnivå u 1 u 0 arbetslöshet Utländsk prisnivå Svensk prisnivå t 1 t 2 tid I tidpunkten t 1 inträffar den utländska högkonjunkturen och deras prisnivå börjar stiga snabbare än vår. På kort sikt kommer vi att få högkonjunktur med långsamt stigande inflation. Vi rör oss längs KPK 1. Arbetslösheten sjunker från utgångsnivån som motsvaras av den naturliga (u 0 ). Den är som lägst då vi ligger vid den BNP som motsvaras av Y 2 i figur 7 (u 1 ). På längre sikt sker en anpassning tillbaka till potentiell BNP, naturlig arbetslöshet och samma inflation som i omvärlden. Inflationsförväntningarna ökar. KPK förskjuts då uppåt till KPK 2 den dagen nya löneavtal slutits som tar hänsyn till den högre inflationen. Under ett övergångsskede måste inflationen vara högre än omvärldens, eftersom vår prisnivå i slutläget ska ha stigit lika mycket som omvärldens. Vid t 2 börjar vår inflation att stiga snabbare än omvärldens (i den övre figuren ligger vi ovanför π* 2 ). Vi anpassar oss under den relativt trevliga situationen med högkonjunktur och låg arbetslöshet under ett par år. Anpassningen i det omvända läget kan vara mer problematisk. Om nettoexporten i stället minskar så det blir underskott i bytesbalansen hamnar landet i lågkonjunktur. Då vill det till att valutareserven räcker tills dess anpassningen är klar. Annars krävs det ekonomisk politik. En åtstramning påskyndar anpassningen, men gör å andra sidan lågkonjunkturen än värre. Ett frestande alternativ kan då vara att devalvera, det vill säga återställa konkurrenskraften genom att ändra den fasta växelkursen (om detta är möjligt, så man inte finns i ett system med låsta växelkurser såsom guldmyntfoten).

19 19 Ett sätt att undvika högre inflation i den första varianten skulle på motsvarande sätt vara att revalvera valutan. En revalvering skulle göra att nettoexporten inte ökade. Det skulle bli som vid flytande kurs, med skillnaden att det är administrativa beslut i riksbanken och inte marknaden som åstadkommer förstärkningen av valutan. Samtliga tre varianter uppfyller köpkraftsparitetsteorins villkor på lång sikt, att: Utländsk inflation minus inhemsk inflation = appreciering av den egna valutan 1. Om växelkursen inte ändras kommer den inhemska inflationen anpassa sig till omvärldens 2. Om omvärldens inflation är högre än den inhemska kan man ligga kvar under omvärldens inflation genom att (årligen) appreciera/revalvera växelkursen med mellanskillnaden 3. Om omvärldens inflation är lägre än den inhemska kan man ligga kvar över omvärldens inflation genom att (årligen) depreciera/devalvera växelkursen med mellanskillnaden (c) flytande växelkurs i en öppen ekonomi I den helt öppna ekonomin, utan valutareglering, kommer de effekter som uppkommer via de finansiella marknaderna att vara dominerande. Vi vet också att i denna variant kommer endast monetära effekter att få genomslag på den reala ekonomin med flytande kurs. Uppstår det då några monetära effekter vid en utländsk högkonjunktur eller blir landet avskärmat som i variant (a)? I utlandet stiger räntan vid en konjunkturuppgång. Det leder till ett valutautflöde från vårt land. Det blir underskott i finansiella balansen. Det leder till att valutan deprecieras och då uppstår i sin tur en ökad nettoexport. Utlandets konjunkturuppgång slår alltså igenom även här, om än med svagare effekt än i (b). Ökningen i NX leder till att Y (och efter ett tag även P) stiger. Det leder till likviditetsbrist, eftersom behovet av likvida medel ökar. Då stiger räntan, vilket leder till att den inhemska räntan anpassas uppåt och att ränteparitet återställs (i=i*). Den högre räntan leder till lägre investeringar, varför konjunkturuppgången blir mer blygsam jämfört med (b)-fallet. I processen kommer vi att få underskott i finansiella balansen (K X >K IM ) och som precis motsvaras av ett överskott i bytesbalansen (X>IM). Utbud och efterfrågan på utländsk valuta förblir lika stora och ΔVR=0 som alltid måste vara fallet vid flytande kurs. I mellanvarianten med viss kapitalrörlighet kommer utlandets konjunktursvängning också att slå igenom. Detta är den mest realistiska beskrivningen av hur Sverige fungerar idag. Effekten blir lite svagare än vid fullständig kapitalrörlighet. Kapitalutflödet blir lite mindre varför deprecieringen inte heller blir så kraftig. NX ökar men något mindre; AD-ökningen blir svagare. Den inhemska räntan kommer inte att stiga ända upp till omvärldens. Slutsatsen är ändå, att via en kombination av direkt ökad nettoexport (NX) och ökade investeringar (I) vid en konjunkturuppgång inom EMU eller i USA kommer den svenska ekonomin att få viss draghjälp av omvärlden.

20 20 (d) fast växelkurs i en öppen ekonomi Med fast kurs kommer två motstridiga effekter att uppkomma. Eftersom växelkursen är fast kommer den reala påverkan via ökad NX att göra sig gällande även i det här fallet, precis som i (b). Av denna anledning kommer AD att öka. Därmed ökar som vanligt även efterfrågan på pengar (Md). I stället för att förstärkas av den monetära effekten (punkt 2 på sidan 16) kommer ökningen här att motverkas. När omvärldens ränta stiger kommer det ske ett valutautflöde. För att försvara kursen måste riksbanken köpa utländsk valuta med valutareserven. Den minskar. Penningmängden minskar och räntan stiger. Det är en nödvändig anpassning för att nå ränteparitet. Problemet är att investeringarna minskar när räntan stiger. Den sammanlagda effekten blir därmed inte helt given: NX ökar och I minskar. Utlandets konjunktur får en liten effekt på den inhemska, och det finns inte samma starka samband mellan konjunkturutvecklingen som i (c) och framförallt (b)-fallet. Bara om något händer i utlandet som ökar vår nettoexport till dem samtidigt som utlandets ränta är oförändrad kommer effekten att bli påtaglig. I mellanvarianten med viss kapitalrörlighet kan man säga att den monetära effekten är underordnad den reala. NX skulle i så fall öka mer än I minskar eftersom valutautflödet inte blir fullt så stort. Utlandets konjunkturuppgång påverkas oss, men i även här i något begränsad omfattning.

21 21 5. ANPASSNINGAR TILL STÖRNINGAR VIA FINANSIELLA BALANSEN En annan form av störning på den inhemska ekonomin är om det sker svängningar i den finansiella balansen. Sådana kan knappast uppkomma om vi har en valutareglering, eftersom ut- och inflöden av valuta som inte sammanhänger med utrikeshandeln då är förbjudna. Vi analyserade egentligen det fallet redan i kapitel två i vårt exempel med utländska köp av Ericssonaktier. Vi har tidigare konstaterat att den finansiella balansen är beroende av ränteskillnader mot utlandet. Eftersom i MF-modellen kapitalflödena är extremt räntekänsliga måste där i=i*. Vi har också konstaterat att den finansiella balansen är beroende av växelkursförändringar. En depreciering av kronor (t ex. beroende på en nedgång i exporten) kommer att göra det billigare att göra placeringar i Sverige. En depreciering som sker via bytesbalansen kommer alltså att ge upphov till ett valutainflöde. Det är den mekanismen som gör att ett bytesbalansunderskott kommer att motsvaras av ett överskott i den finansiella balansen. Vi kan emellertid tänka oss att den finansiella balansen även påverkas exogent, dvs. av faktorer som inte direkt förklaras inom vår makromodell (alltså av ränta och växelkurs). Det sammanhänger i så fall med direktinvesteringar och med aktiehandel. Utländska uppköp av fastigheter, företag och aktier på Stockholmsbörsen leder till valutainflöden. Motsvarande svenska köp i utlandet leder till valutautflöde. Om utländska placerare säljer av tillgångar i Sverige leder det också till ett valutautflöde. Svenska försäljningar av utländska tillgångar leder till kapitalimport. Sådana flöden är relativt vanliga. Under senare år har flera svenska företag köpts upp av utländska ägare. Det kapitalinflöde i finansiella balansen som då uppkommer bidrar till en appreciering av kronan. Vad leder då sådana finansiella flöden till? Vi kommer att se att de ger precis motsatt effekt på den reala ekonomin beroende på om vi har flytande eller fast växelkurs. Vi utgår här som exempel från ett exogent bestämt valutautflöde, så som exempelvis skedde under (a) flytande växelkurs i en öppen ekonomi Ett valutautflöde i den finansiella balansen kommer att leda till en depreciering av SEK. Se figur 2 (fast i motsatt riktning). Deprecieringen kan naturligtvis uppkomma antingen till följd av ett ökat utflöde, ett minskat inflöde eller en kombination av båda. Deprecieringen leder till att nettoexporten ökar. Därmed får vi reala effekter: AD ökar och därmed ökar också BNP och prisnivå. Nettovalutautflödet ger en expansiv effekt på ekonomin. Bytesbalansen blir positiv och kommer exakt att motsvara underskottet i finansiella balansen. Under var detta en lyckosam faktor för den svenska ekonomin. Vi gick då in i en lågkonjunktur, men den blev mindre allvarlig än i flera av våra europeiska grannländer tack vare att deprecieringen höll uppe den svenska nettoexporten. Växelkursen fungerade som en stötdämpare vid konjunktursvackan. Eftersom den svenska lågkonjunkturen inte var så djup sjönk inte den svenska räntan lika mycket som EMU-räntan.

22 22 (b) fast växelkurs i en öppen ekonomi Med fast växelkurs hade riksbanken varit tvungen att stödköpa kronor för att undvika en depreciering av SEK. Valutareserven hade sålunda minskat. Det hade minskat MB och därmed M och gjort den svenska räntenivån högre. Det i sin tur hade minskat investeringarna. Därmed hade motsatt resultat uppkommit till följd av valutautflödet. Sveriges AD hade i stället minskat och lågkonjunkturen förvärrats. Vi hade alltså tur under denna tidsperiod. Hade vi i stället haft ett kraftigt valutainflöde av någon anledning, hade effekterna blivit de motsatta. Hade vi haft fast växelkurs, eller redan infört euron, hade dämpningen av lågkonjunkturen inte heller uppkommit.

23 23 6. ANPASSNINGAR TILL INHEMSKA STÖRNINGAR VID BEGRÄNSAD KAPITALRÖRLIGHET I kapitel 4 och 5 analyserade vi störningar på ekonomin som berodde på förändringar i omvärlden, som påverkade oss via bytesbalansen (kapitel 4) eller finansiella balansen (kapitel 5). I detta sista kapitel ska vi ta upp effekten av inhemska störningar. Sådana analyseras i huvudboken under förutsättningen att vi h ar en sluten ekonomi respektive i en MF-modell. Här ska vi studera en situation med begränsad kapitalrörlighet, alltså en öppen ekonomi där den svenska räntan inte hela tiden är lika med omvärldens (mellanfallet). Från huvudboken (jfr. figur 16.22) vet vi att vid en helt öppen ekonomi gäller: Figur 9: Effekter på en helt öppen ekonomi FAST VÄXELKURS FLYTANDE VÄXELKURS Påverkan på ekonomin av realekonomiskt ursprung A: mycket stark B: ingen Påverkan på ekonomin av monetärt ursprung C: ingen D: mycket stark Slutsatserna vid begränsad kapitalrörlighet är likartade men inte fullt så drastiska. Monetära störningar ger små effekter vid fast växelkurs och stora effekter vid flytande kurs. Reala störningar ger stora effekter vid fast växelkurs och små effekter vid flytande kurs. Figur 10: Effekter på en ekonomi med begränsad kapitalrörlighet FAST VÄXELKURS FLYTANDE VÄXELKURS Påverkan på ekonomin av realekonomiskt ursprung A: stark B: svag Påverkan på ekonomin av monetärt ursprung C: svag D: stark (a) effekter av reala störningar vid begränsad kapitalrörlighet Med realekonomiskt ursprung menas att det uppkommer en förändring i någon av de realekonomiska variablerna C, I eller G. AD(Y)-kurvan förskjuts uppåt eller nedåt. Det kan alltså exempelvis röra sig om en ökning i den privata konsumtionen på grund av minskat sparande eller lägre skatter, en (exogen) ökning av de privata investeringarna, en expansiv finanspolitik via en ökning i G. Det kan också vara en minskning i samma variabler. Låt oss börja i fall A. Enligt tidigare kända samband händer då följande: (1) C, I och/eller G ökar. Den ursprungliga ökningen i efterfrågan, AD(Y), leder initialt till en motsvarande ökning i nationalinkomsten. Denna kommer i sin tur att medföra en multiplikatoreffekt: beroende på storleken på den marginella konsumtionsbenägenheten av inhemskt producerade varor och tjänster ( g ) kommer den privata konsumtionen att öka när nationalinkomsten ökar. Denna ökning i privat konsumtion drar med sig en ytterligare höjning av nationalinkomsten. Denna stora uppgång i nationalinkomsten leder till ökad efterfrågan på pengar. Det sätter press på räntan uppåt och leder till en mindre dämpning av ökningen i Y.