Avtalsplan Avtalsförhandlingar 2011/2012

Transkript

1 Avtalsplan Avtalsförhandlingar 2011/2012 Till: Medlemsföretagen

2 1.1 Ingress I skrivande stund finslipar arbetsmarknadens parter som bäst de krav som ska föras fram i höstens kollektivavtalsförhandlingar. Kollektivavtalsprocessen är således igång (och har så varit sedan årsskiftet). Historiskt sett har förhandlingarna förts i slutna rum dvs. information om hur förhandlingarna fortlöper har inte förmedlats till allmänheten, eller medlemsföretagen, innan de nya avtalen var träffade. Detta för att inte störa förhandlingarna. Det har beskrivits att parterna inte ska förhandla genom media. Denna inställning gäller fortfarande. Däremot finns inget hinder mot att fortlöpande rapportera var någonstans i kollektivavtalsprocessen som parterna befinner sig. Sådan information kommer således att läggas ut på industriarbetsgivarnas webbplats: För att denna information ska vara av intresse, måste dock spelplanen och dess spelare vara kända. Denna skrift har sammanställts i syfte att beskriva just dessa förhållanden, dvs. hur ser Industri- och KemiGruppens kollektivavtalsprocess ut ( spelplanen ), och vilka parter som gör vad i den processen ( spelarna ). 1.1 Kollektivavtalen Inledning Ett första avstamp i beskrivningen av kollektivavtalsprocessen, är givetvis själva föremålet för processen, dvs. kollektivavtalen. Arbetarområdet Industri- och KemiGruppen har elva kollektivavtal där IF Metall är motpart. De elva avtalen är följande. Kollektivavtal Utlöpningsdatum Allokemisk industri 31 januari 2012 Explosivämnesindustri 30 april 2012 Glasindustri 30 september 2012 Kemisk industri 31 januari 2012 Läder- och Sportartikelindustri 30 april 2012 Metallindustri 31 januari 2012 Oljeraffinaderier 31 mars 2012 Sockerindustri 31 mars 2012 Stenindustri 30 april 2012 Tvättindustri 31 maj 2012 Återvinningsindustri 31 januari 2012 Tjänstemannaområdet Vidare har Industri- och KemiGruppen kollektivavtal med Unionen, Sveriges Ingenjörer, Ledarna och Naturvetarna. Rent avtalstekniskt är det två kollektivavtal. Ett avtal gällande de allmänna villkoren, och ett avtal för löneprocessen. Kollektivavtalet avseende de allmänna villkoren är till viss del uppdelat utifrån vilket fackområde som utförda arbetsuppgifter sorterar under. Till exempel är ersättningsreglerna avseende förskjuten tid och beredskap uppdelade beroende på om den anställdes arbetsuppgifter är att beteckna som hemmahörande under Ledarnas område, alternativt Unionens, Sveriges Ingenjörers och Naturvetarnas område. Även regleringen av lönerevisionen är uppdelad. I denna del är det dock den anställdes fackliga medlemskap som avgör vilka regler som ska tillämpas. En anställd som är medlem i Ledarna följer således andra regler i en lönerevisionsprocess, jämfört med en anställd som är medlem i Unionen etc. 2

3 Det kan noteras att Naturvetarna är en relativt nytillkommen part till Industri- och KemiGruppens kollektivavtal (sedan februari 2008). Naturvetarna är inte specifikt omnämnda i avtalstexterna. Upplägget är istället att Naturvetarna i kollektivavtalssammanhang ska hanteras som om de var Sveriges Ingenjörer dvs. gällande förekommande särregleringar gällande allmänna villkor och löneregler, som beskrivet ovan, ska de regler som gäller för Sveriges Ingenjörer gälla även för Naturvetarna. Det är även, i förhandlingsavseende, så att Sveriges Ingenjörer agerar behörig mottagare för Naturvetarna och vice versa. Därför kan t.ex. en förhandlingsframställan ställd till Naturvetarna lämnas till Sveriges Ingenjörer. Kollektivavtalen med tjänstemannafacken löper ut den 30 september Det ska noteras att det finns andra kollektivavtal som också är tillämpliga i förhållande till Industri- och KemiGruppens medlemsföretag. Exempel härpå är Utvecklingsavtalet, Kompetensutvecklingsavtalet, Avtalet om riktlinjer för arbetsmiljöfrågor m.m. Av utrymmesskäl kommer dessa dock inte att behandlas i denna skrift. Frågor i detta avseende hänvisas till rådgivningen, på telefon En kort beskrivning av de fackliga motparterna Inledning Industri- och KemiGruppens fackliga motparter är således Industrifacket Metall (IF Metall), Unionen, Sveriges Ingenjörer, Naturvetarna och Ledarna. IF Metall IF Metall är Industri- och KemiGruppens motpart på LO-sidan och bildades den 1 januari 2006, när Industri- och KemiGruppens dåvarande fackliga motpart på arbetarsidan Industrifacket gick ihop med Svenska Metallarbetareförbundet. IF Metall har cirka medlemmar. Unionen Unionen är Industri- och KemiGruppens motpart på TCO-området. Unionen bildades den 1 januari 2008 genom ett sammangående mellan HTF och Sif. Unionen är Sveriges största fackförbund på den privata arbetsmarknaden, landets största tjänstemannaförbund och har cirka medlemmar. Sveriges Ingenjörer Sveriges Ingenjörer är en av Industri- och KemiGruppens två motparter från SACO-området. Förbundet bildades 2007 genom sammanslagning av Civilingenjörsförbundet (CF) och Ingenjörsförbundet och har cirka medlemmar. Ledarna Ledarna är fristående från fackliga centralorganisationer och är politiskt obundet. Ledarna bildades 1905, och har cirka medlemmar. Naturvetarna Naturvetarna är Industri- och KemiGruppens andra motpart från SACO-området. Förbundet bildades den 1 januari 2009 genom en fusion mellan Agrifack och Naturvetareförbundet. Förbundet har drygt medlemmar. 3

4 1.3 Fredsplikt och konflikter Inledning En av kollektivavtalets viktiga funktioner är den fred på arbetsmarknaden som det skapar. Det vill säga under det att giltigt centralt kollektivavtal löper ges företagen ett skydd mot stridsåtgärder. En beskrivning av konflikregler och fredsplikt har en naturlig del i en beskrivning av avtalsprocessen, på det sätt att stridsåtgärder är det yttersta hotet för det fall kollektivavtal inte träffas. Konfliktregler och fredsplikt I regeringsformens 2 kapitel stadgas att såväl arbetstagarorganisationer som arbetsgivare och deras organisationer som grundprincip har rätt att vidta fackliga stridsåtgärder, i den mån inte särskilda lagregler inskränker denna rätt. Sådana inskränkningar finns i medbestämmandelagen, och innebär i praktiken att företag som är bundna av kollektivavtal, och endast dessa, har ett skydd mot fackliga stridsåtgärder som vidtas av avtalsmotparten. Även detta skydd är begränsat såtillvida att det inte gäller s.k. sympatiåtgärder som kollektivavtalsmotparten vidtar som stöd för en part i en annan, lovlig, facklig konflikt. Det finns inte i Sverige någon motsvarighet till de regler som vissa andra EU-länder har om mer allmänna begränsningar av rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, t.ex. så att åtgärderna måste stå i rimlig proportion till de mål som man vill uppnå eller liknande. Inte heller finns det beträffande sympatiåtgärder några spärrar rörande primärkonfliktens längd eller omfattning, vilket arbetsgivarsidan försökte få igenom i samband med de strandade huvudavtalsförhandlingarna i syfte att åstadkomma en mer balanserad situation på arbetsmarknaden. Av den s.k. Laval-domen som meddelats av EG-domstolen följer dock att stridsåtgärder riktade mot utländska företag från EES-området inte får syfta till mer än att tvinga företagen att tillämpa vissa minimivillkor om arbetstid, arbetsmiljö, minimilön mm. Att gå längre i sina krav ansåg EG-domstolen som ett missgynnande mot företag från andra EGländer. Det måste också vara möjligt för det utländska företaget att i förväg ta reda på vilka krav som facket kan tänkas komma med om företaget temporärt bedriver verksamhet i Sverige. Med anledning av domen gjordes i mars 2010, efter ett omfattande utredningsarbete, vissa lagändringar som skulle innebära att den s.k. Svenska modellen bibehölls men med smärre justeringar bl.a. i form av begränsningar när det gäller vilka krav mot utländska företag som kan ligga till grund för stridsåtgärder. Sådana krav ska hålla sig inom den s.k. hårda kärnan, vilket för Sveriges del bl.a. innebär att krav på exempelvis marknadsmässiga snittlöner eller liknande faller utanför. Det går inte heller att vidta stridsåtgärder mot en arbetsgivare från ett EES-land om dennes anställda redan har motsvarande villkor som facket kräver. När det gäller den s.k. Lex Britannia så ändrades den bara på det sättet att organisationernas ansvar för fredsplikten ska tillämpas även när stridsåtgärder vidtas mot en utstationerande arbetsgivare, trots att medbestämmandelagen då inte är direkt tillämplig på arbetsförhållandena. 4

5 Den politiska oppositionen är dock missnöjd med lagändringarna och i juni 2011 beslöt en majoritet i riksdagen att uppdra åt regeringen att tillsätta en ny utredning. I sådana fall där förbud mot stridsåtgärder gäller enligt MBL på grund av att företaget är bundet av kollektivavtal så betraktas vidtagna stridåtgärder som olovliga och kan medföra skadestånd. Om de vidtagits av en facklig organisation får organisationen betala skadeståndet, men om det endast är en grupp anställda som på egen hand vidtagit en olovlig stridsåtgärd så kan individerna dömas att var och en betala ett, låt vara begränsat, skadestånd. Olovliga stridsåtgärder kan dock endast i särskilt allvarliga och långvariga fall medföra uppsägning eller avskedande. Det gäller vissa formaliaregler i samband med konflikter. I princip ska således enligt 45 MBL alla stridsåtgärder föregås av varsel till motparten minst sju arbetsdagar innan de ska träda i kraft. Samtidigt ska även Medlingsinstitutet varslas. Tidsfristen ska räknas från samma tidpunkt på dagen som den då stridsåtgärderna ska inledas. Om en stridsåtgärd från arbetsgivarsidan (normalt alltid en lockout) omfattar även oorganiserade arbetstagare bör dessa varslas genom ett allmänt synligt anslag. Om ett medlemsföretag vill förklara lockout ska detta alltid först anmälas till Industri- och KemiGruppen med angivande av skäl och konfliktens omfattning. Medlem får inte förklara lockout utan godkännande av Föreningen Svenskt Näringsliv. Om strejk utbryter vid ett medlemsföretag ska detta genast skriftligen anmälas till Industri- och KemiGruppen. Redan hot om strejk ska anmälas, men då räcker det med muntlig anmälan. Svenskt Näringsliv har vissa konfliktfonder ur vilka medlemsföretag under vissa närmare angivna förutsättning kan få ersättning. Ersättningens storlek bestäms av Svenskt Näringsliv och kan variera beroende på konfliktens karaktär och omfattning. Vid i vart fall större konflikter måste man alltid utgå från att ersättningen inte alls kommer att täcka den uppkomna skadan. 1.4 Industriavtalets bakgrund och förhandlingsprocess Inledning Det regelverk som huvudsakligen ligger till grund för hur kollektivavtalsförhandlingarna förs, är det s.k. Industriavtalet. Avtalet är således av stort intresse vid en beskrivning av spelplanen. Nedan ges därför en detaljerad beskrivning av såväl bakgrund som faktiska förhandlingsregler. Bakgrund och syfte Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom industrin träffade år 1997, reviderat år 1999, ett Samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning. Efter avtalsrörelsen 2010 sades Industriavtalet upp av Teknikföretagen och Teko. Under våren 2011 förhandlade parterna inom industrin om ett nytt/reviderat avtal. Dessa förhandlingar resulterade också i ett nytt Industriavtal. Det nya Industriavtalet undertecknades den 21 juni 2011 och ersatte då det gamla. Endast Pappers av parterna i det gamla Industriavtalet har meddelat att det för egen del inte kommer att underteckna det nya/reviderade Industriavtalet. När texten nedan hänvisar till Industriavtalet avses det nya/reviderade avtalet. 5

6 Genom Industriavtalet har parterna tagit ett stort ansvar för framför allt lönebildningen. Syftet med Industriavtalet är: att stärka industriell utveckling, lönsamhet och internationell konkurrenskraft på varje avtalsområde inom industrin och ge förutsättningar för god löneutveckling och goda villkor i övrigt för de anställda att säkerställa konstruktiva förbundsavtalsförhandlingar som präglas av ordning och reda och att förbundsavtal träffas med balanserade resultat enligt fastställd tidplan och utan stridsåtgärder att arbetsorganisation, lönesättning och arbetsvillkor utformas till stöd för goda arbetsresultat, utvecklande arbeten och bättre kompetens att det kostnadsmärke som etableras genom industrins förbundsavtal ska utgöra den norm inom vilken övriga parter på arbetsmarknaden håller sig att åstadkomma en koordinering av förhandlingarna om förbundsavtal inom industrin när det gäller bestämmelser om kostnader samt att stärka industrins normerande verkan genom att flera av industrins förbundsavtal kan träffas nära varandra i tiden Industriavtalets förhandlingsprocess Det följer av avtalet att parterna vid omförhandling av förbundsavtal ska planera och genomföra förhandlingsarbetet med avsikt att slutföra förhandlingarna innan det föregående avtalet har löpt ut. Förhandlingarna ska påbörjas tre månader före avtalets utlöpningsdag. Parterna framställer härvid sina krav. Nya eller utökade krav får framställas senare än tre månader före utlöpningsdagen endast om förbundsavtalspart kan hänvisa till att förutsättningarna väsentligt förändrats och att objektivt hinder funnits mot att framställa kravet i rätt tid. En månad före utlöpningsdagen ska förbundsparterna biträdas av en opartisk ordförande (OpO), som har i uppgift att hjälpa avtalsparterna i kollektivavtalsförhandlingen. OpO inträder då på eget initiativ i förhandlingarna och får efter egen bedömning inom förhandlingsavtalets ram vidta de åtgärder som denne anser behövs för att slutföra förhandlingarna i rätt tid, t.ex. ålägga parterna att utreda eller precisera enskilda förhandlingsfrågor eller lägga egna förslag till lösning av förhandlingsfrågorna. Parter som har svårt att komma igång kan anlita OpO tidigare än en månad före utlöpningsdagen. Varsel om stridsåtgärder kan inte ske innan förbundsavtalen löpt ut. Om parterna inte kunnat träffa nya förbundsavtal innan de föregående löpt, ska s.k. partsgemensamma överläggningar äga rum. Om två parter inte har lyckats träffa ett nytt avtal när avtalet löper ut, ska de omedelbart samråda med hela OpO-gruppen och då ingående redovisa skälen för att nytt avtal inte kommit till stånd. Om det vid den tidpunkten har träffats nya avtal mellan andra parter inom industrin ska de parter som inte förmått träffa avtal klargöra hur de förhåller sig till dessa nya avtal. Efter detta möte ska OpO-gruppen sammankalla alla parterna inom industrin till partsgemensamma överläggningar om hur de parter som inte förmått att själva träffa nytt förbundsavtal bör agera för att de ska kunna träffa avtal. Överläggningen ska genomföras senast sju dagar efter det att det aktuella avtalet löpte ut och ska protokollföras. Denna regel har tillförts avtalet för att sätta tryck på parter som inte skriver de första avtalen att följa märket. Regeln är en s.k. trög ventil och har till- 6

7 kommit på arbetsgivarens initiativ. Till regeln finns en anmärkning som innebär att parter som inte lyckas nå en överenskommelse i tid, med OpO:s medgivande kan förlänga avtalet med retroaktiv verkan från avtalets utlöpningstidpunkt. De förbundsavtalsparter som inte förmått träffa nytt avtal i tid, ska efter de partsgemensamma överläggningarna noggrant överväga de förslag som framkommit vid överläggningen samt sinsemellan och med OpO diskutera hur dessa förslag kan tillämpas inom avtalsområdet. Om de parter som inte lyckas nå en överenskommelse även efter det att partsgemensamma överläggningar har ägt rum inte förmår träffa nytt avtal kan OpO-gruppen fatta beslut om att föreslå parterna att använda slutbudsmedling. Reglerna innebär i korthet att varje part lämnar ett förslag till en uppgörelse. En slutbudsnämnd, som alltid leds av OpO-gruppens ordförande, ska därefter välja ett av de två förslagen, förutsatt att det är förenligt med industriavtalets intentioner. Det förslag som slutbudsnämnden väljer är bindande för parterna. Senarelagda/tidigarelagda avtalsförhandlingar Avtalsförhandlingarna 2010 resulterade i att avtalen inom industrin som låg först fick olika löptider. De avtal som för Industri- och KemiGruppens del kom att påverkas var avtalet för Allokemisk industri, avtalet för Kemiska fabriker, det Gemensamma Metallavtalet samt Tjänstemannaavtalet. Avtalet för Allokemisk industri, avtalet för Kemiska fabriker och det Gemensamma Metallavtalet löper ut den 31 januari 2012 samtidigt som Tjänstemannavtalet hade en ursprunglig löpte ut den 30 september För att få en gemensam förhandlingstidpunkt för den internationellt konkurrensutsatta industrin (så att denna återigen skulle kunna sätta det s.k. märket i förhandlingarna) överenskom industrins parter i januari 2011 att de kommande avtalsförhandlingarna skulle samordnas så att förhandlingarna påbörjades samtidigt. Överenskommelsen innebar att de slutliga kraven ska vara överlämnade senast den sista september 2011 och att nya avtal ska vara klara före novembers utgång För Industri- och KemiGruppens del senareläggs således förhandlingarna med Unionen och Sveriges Ingenjörer, Naturvetarna och Ledarna (avseende Tjänstemannavtalet), samtidigt som förhandlingarna med IF Metall tidigareläggs (avseende avtalet för Allokemisk industri, avtalet för Kemiska fabriker och det Gemensamma Metallavtalet). Tidsplan Tidsplanen för förhandlingsprocessen ser, med beaktande av dels det nya Industriavtalet, samt dels överenskommelsen om senareläggande/tidigareläggande av avtalsförhandlingarna, ut som framgår av nedan figur. Avtalen som omfattas av tidsplanen är som framgått ovan Allokemisk industri, Kemiska fabriker, gemensamma Metallavtalet och Tjänstemannaavtalet (avseende övriga avtal förskjuts tidsgränserna). 7

8 Q Arbete inleddes med att ta fram avtalskrav Slutet av juni preliminära avtalskrav meddelas förbundsstyrelsen 30 september 2011 Avtalskraven överlämnades 31 oktober 2011 OpO in i förhandlingarna 30 november 2011 Nya avtalen ska vara klara 31/ / / / Oktober - november 2011 Faktiska avtalsförhandlingar 1.5 Samverkan Inom Svenskt näringsliv sker idag en samverkan mellan förbunden. Förutom samverkan inom Svenskt Näringsliv sker även samverkan inom industrin. Genom samverkan har förbunden styrkan att stå enade i vissa frågor, samtidigt som utrymme till individuella inriktningar ges i andra, mer avtalsspecifika, sammanhang. 1.7 Avtalsförhandlingar som genomförs av Svenskt Näringsliv försäkringar och huvudavtal De kollektivavtalsbaserade avtalsförsäkringarna för arbetare och tjänstemän förhandlas fram av Svenskt Näringsliv. 1.8 Styrelse/delegationsarbetet Inför avtalsförhandlingarna har fortgående, med start vid årsskiftet 2010/2011, arbete pågått med utverkande av relevanta avtalskrav. Arbetet har bedrivits i varje avtals särskilda styrelse/delegation. Parallellt med detta arbete har en förankring av de mer grundläggande frågorna skett i förbundsstyrelsen, samt inom ramen för ovan omnämnda samverkan. Var avtalsstyrelse/delegation har valts utifrån avsikten att sammanställa en representation av medlemsföretagen verkande inom vart och ett av avtalen. Det handlar således om hänsyn till dels storlek, men även geografisk placering samt nischning inom avtalsområdet. På detta sätt är de krav som framställs i avtalsförhandlingarna, att betrakta som kommande från medlemsföretagen inom varje avtal. Kansliet sammanställer således, tillsammans med styrelserna/delegationerna, de yrkanden som ska drivas inom vart avtalsområde, och överlämnar dessa till motparten. Efter utväxlingen av yrkandena påbörjas så småningom de faktiska förhandlingarna. Under denna period (vilken varierar i längd beroende på avtal) kallas styrelserna/delegationerna in för direkt avstämning avseende de frågor som förhandlas. 8

9 Efter att avtal har träffats fortgår styrelsens/delegationens arbete i form av partsgemensamt arbete, avstämning avseende nya projekt och inriktningar, verksamhetens styrning mer generellt etc. Allt för att Industri- och KemiGruppen ska upprätthålla sin lyhördhet gentemot sina respektive avtalsområden och medlemsföretag. 9