Det började i en gul, gammal, risig Volvo

Transkript

1 Det började i en gul, gammal, risig Volvo Grundarna av fondbolaget, Henrik Didner och Adam Gerge, berättar om hur det en gång började, vad som varit viktigt längs vägen, om dröminvesteringar och om hur resan framåt ser ut. 1

2 Didner & Gerge Tjugo år 2

3 DE TRÄFFADES PÅ Företagsekonomiska institutionen i Uppsala i början av 90-talet. Henrik doktorerade och Adam skrev på en licentiatavhandling. I fikarummet brukade de träffas för att diskutera intressanta bolag och gå igenom årsredovisningar. Varifrån fick ni ert aktieintresse? ADAM: När jag var 15 år ungefär, ärvde jag en liten aktieportfölj från en släkting och fick ansvaret för att ta hand om placeringarna. Då började jag läsa Svenska Dagbladets näringslivssidor och sätta mig in lite mer i saker och ting. Min första placering var inte lyckad. Jag satsade på rederibolaget Argonaut, som jag läst om. Jag förlorade snabbt nästan hälften av pengarna, men det i sig var en bra trigger. Jag förstod att man måste läsa på och sätta sig in i vad företag gjorde för att kunna ta mer välgrundade investeringsbeslut. Här föddes nog mitt intresse på allvar. HENRIK: För mig var det nog siffrorna som var grejen från första början, i slutet av högstadiet. Siffror, diagram och kursutvecklingar Intresset för bolag och deras verksamhet kom senare. Hur kom ni på att ni skulle starta Didner & Gerge Fonder? HENRIK: Som jag minns det så var Adam och jag ganska överens om att en framtid på företagsekonomiska institutionen nog inte riktigt var rätt för oss. Vi hade båda ett genuint aktieintresse som vi ville göra något av. Vi var inte särskilt gamla, men inte heller helt unga, vår erfarenhet var från akademin och vi saknade dokumentation på att vi kunde något om aktier. Vår första tanke var att starta en analysfirma. Adam, som hade läst lite juridik, fick uppdraget att läsa på lagstiftningen och se vad som var möjligt. När vi gjorde det, så minns jag att det kändes som en upptäckt när vi insåg att det faktiskt var enklare att starta ett fondbolag, än att starta någon annan typ av värdepappersbolag. Då var det faktiskt inte något gigantiskt språng som vi skulle göra. Det var ju redan det vi ägnade en stor del av vår fritid åt. ADAM: Du hade nog kommit längre i tanken än jag. Du hade kommit längre i doktorandstudierna, var mer inställd på att vilja göra något annat och hade en starkare drivkraft. Det är jag oerhört tacksam för i dag. Jag minns en resa i din gula, gamla risiga Volvo. Vi hade varit på besök hos antennbolaget Allgon i Åkersberga, som vi tyckte oss se en potential i. Jag minns inte exakt vad vi tyckte om bolaget efter besöket, men jag kommer ihåg att jag på hemresan tänkte OK, det här kan vi två jobba med. För mig var den här resan helt avgörande. HENRIK: Vi ska nog vara glada för att vi kom helskinnade fram och tillbaka. Jag sålde bilen strax efteråt och kommer ihåg att jag fick kronor för den. OK, beslutet var taget, men hur kom ni igång och vilket bemötande fick ni? Ni måste ju ändå ha varit lite av pionjärer på den här tiden. Det var väl storbankernas marknad, helt och hållet? ADAM: På den tiden krävdes en miljon kronor i eget kapital för att få dra igång. Det finns ett liknande krav i dag, men uttryckt i Euro. Regelverket var mycket enklare än i dag och vi två kunde sköta allting. Det skulle vara omöjligt i dag. HENRIK: Från början hyrde vi in oss hos en bekant till mig, en person som fortfarande sköter vår redovisning. Vi satt på ungefär tio kvadratmeter, i ett litet hörn av hans redovisningsbyrå. Finansieringen löste vi genom att nästan inte ta ut någon lön de första åren. Vi kom från doktorandvärlden och hade modesta krav på tillvaron, så det fungerade. ADAM: Konkurrenssituationen var helt annorlunda. Det fanns i princip inga andra fristående fondbolag. Den vanlige fondspararen gick till sin bank för att placera sina pengar i den bankens fonder. Jag skulle tro att procent av alla sparare gick till någon av de fyra storbankerna. I dag har deras dominans brutits och spararna är vana att jämföra olika fondalternativ. HENRIK: Jag städade mina lådor häromdagen och hittade ett brev från en kund som vi satt i glas och ram. På en kopia av ett insättningskvitto hade han skrivit: Har i dag via en sur tjänsteman på banken inbetalt ovanstående. I brevet berättade han att han hade haft ett styvt jobb med att värja sig mot banktjänstemannens försök att få pengarna placerade i någon av bankens fonder. Banktjänstemannen ville nog inte illa, hon tyckte nog på allvar att det var tramsigt att välja någon annans fonder, vad var det för fel på bankens? Jag tror det säger något om hur tidsandan var då vi drog igång. Till saken hör också att han var kund i en annan bank, men han valde att inte gå till sin egen bank, när han skulle sätta in pengar till oss. Så var det ofta, man ville inte förstöra sin relation med banken genom att välja ett annat fondbolag. ADAM: Vi märkte av motståndet från storbankerna på andra sätt också, men den stora konkurrensutmaningen var vanans makt att gå till någon av storbankerna för att placera sina sparpengar. Och varför skulle någon satsa sina sparpengar i ett fristående fondbolag som ingen hört talas om? HENRIK: Det tog ungefär ett halvår innan vi fick en kund som vi varken var släkt eller bekant med. Men ni fick god hjälp av väldigt fina resultat de första åren? ADAM: Det första året, 1995, gick vi knappt tio procent bättre än ett utdelningsjusterat index. Det var i och för sig ett jättebra resultat, men vi har haft flera år med bättre resultat än så var också ett bra år, men det uppmärksammades mer. Det berodde framför allt på att de Sverigefonder som fanns då, var samlade i en klunga kring index och därför stack vi ut. HENRIK: Karin Svensson på Dagens Industri hade ett uppslag som hette Månadens fond, som berättade om den fond som gått bäst just den månaden och i augusti 1995 var det vår fond. Artikeln hade en fantastisk genomslagskraft och vi fick många nya sparare. Det var väl den artikeln som lyfte fram att ni använde Text-TV som arbetsredskap? ADAM: Ja, det blev lite av vårt varumärke. Egentligen väldigt lyckat. Vår investeringsfilosofi och vad vi stod för blev tydligt. Om man investerar med en lång tidshorisont är det viktigare att sticka näsan djupt i årsredovisningen, att lyssna på företagsledningens 3

4 Didner & Gerge Tjugo år Jag minns en resa i din gula, gamla risiga Volvo. Vi hade varit på besök hos antennbolaget Allgon i Åkersberga, som vi tyckte oss se en potential i. " 4

5 beskrivningar och att man bestämmer sig för vad man tror om en aktie långsiktigt, än att följa kursutvecklingen i realtid, vilket faktiskt bara blir ett störningsmoment. HENRIK: Att vi satt i Uppsala och inte Stockholm var också viktigt för bilden av oss. Det gjorde det trovärdigt att vi hade ett annat perspektiv. Vi kunde visa att vi tänkte igenom våra investeringscase själva och inte köpte eller sålde något bolag för att andra gjorde det. Genom åren har vi bevisat vår investeringsfilosofi, tycker jag, men det var viktigt när vi inte hade något längre track record, att det blev synliggjort. ADAM: Vår särprägel på marknaden står ju att finna just här. Utifrån en egen bolagsanalys gör vi aktiva val av vilka aktier som ska ingå i vår portfölj från tid till annan. Det syns ju också i det historiska utfallet. Vi ligger ofta relativt långt från börsens index, hittills oftast på rätt sida, vilket vi är glada för. Perioder av skiftande makroekonomiska förutsättningar skapar olika utmaningar och möjligheter, men vår filosofi och grundläggande principer håller vi fast vid. För att det ska fungera måste alla förvaltare hos oss vara genuint intresserade av bolagsanalys och kunna ta långsiktiga och väl avvägda beslut. Tyvärr kommer många investeringar att visa sig vara mindre bra, men huvudsaken är att ännu fler blir bra. HENRIK: I princip är det fortfarande samma typ av företag som vi analyserar och investerar i nu som då. Kanske var det lite mer tillväxtbolag i början. Det var ju högre inflation och tillväxttakt i ekonomin då. Men i princip så är det samma saker vi letar efter. Du vill känna förtroende för ledningen, affärsidén ska verka rimlig och ha potential och marknaden ska ha tillräcklig tillväxt. Mycket krångligare än så är det inte. Jag gissar att det är lite mer komplext än så i verkligheten, men finns det någon dröminvestering, en viss typ av bolag och aktie som uppfyller alla kriterier, något som är kännetecknande för er portfölj, något ni alltid letar efter? ADAM: En typ av investering som ofta har fallit exceptionellt väl ut är ett företag som är hyggligt lönsamt, kanske lite bortglömt på börsen, men där man kan se att det så smått börjar hända spännande saker. Företaget kanske har fått en ny ledning eller en ny ägarstruktur och man börjar se att någon tar tag i saker och ting i företaget på ett nytt sätt. Flera av våra allra bästa investeringar skulle kunna beskrivas så här. Ibland kan det ta ganska lång tid innan förändringarna bär frukt, både Trelleborg och Hexagon är sådana bolag. Det tar tid, men det kommer. Inte sällan visar det sig att det som verkligen blir en bra placering inte behöver vara det från början tydliga turn around caset, utan bolag som blivit ännu bättre och klarat av att få en starkare position och blivit prisledande på en marknad eller inom en eller flera nischer. Det är min dröminvestering. HENRIK: En annan lärdom, som egentligen är ganska spännande, är att det sällan är för sent att upptäcka de här bolagen. ASSA ABLOY är ett tydligt exempel. Bolaget kom till börsen två veckor efter att vi startat och värderingen hann tiodubblas innan vi köpte aktier, några år senare. Men bolaget är duktigt på det de gör, hittar tillväxt, både organisk och via förvärv och börskursen har utvecklats fantastiskt. Det är sällan för sent att köpa den typen av bolag. H&M är ett annat exempel. Det har funnits många tillfällen när man sagt sig att nu har aktien blivit för dyr, nu kan kursen inte stiga mer. Vid något tillfälle, tror jag, har 5

6 kursen nästan halverats, men på lång sikt har det likväl varit fel att sälja H&M vid varje givet tillfälle. Men finns det inte en risk att man förälskar sig i ett bolag och att man sitter kvar för länge i en investering? HENRIK: Helt korrekt. Det man måste vara uppmärksam på är om storyn i bolaget förändras. Det finns tyvärr en risk för att man önsketänker och intalar sig att nu får de ordning på det här eller nu har de en ny chef, nu stiger värderingen. Där har vi hamnat några gånger. Er fond har varit en exempellös framgång. Ingen annan Sverigefond har haft motsvarande utveckling de senaste 20 åren. Den som varit med sedan starten i er fond har fått tillbaka 26 gånger på sin investering per den sista juli Det motsvarar nära 18 procent per år i genomsnitt. De allra flesta år har ni slagit index, men det finns också tillfällen när ni gått sämre. Det är möjligen lite av en sportjournalistfråga, men hur känns det? Hur tänker och agerar man då? ADAM: Som aktiv förvaltare är man mentalt förberedd på att man kan komma att gå sämre än index vissa perioder. Det är den långsiktiga investeringens utveckling, som vi intresserar oss för. Men det betyder inte att man inte påverkas av att man presterar sämre än andra. Det är så klart jobbigt. HENRIK: Vi hade en tuff period Först gick börsen upp och vi hängde inte med. Den viktigaste förklaringen var att väldigt många basindustriföretag uppvärderades. Kina och Indien ropade efter råvaror som aldrig förr. Om man känner till vår investeringsfilosofi, vet man att vi är försiktiga med vad vi kallar mogna företag i mogna branscher. Vi är också försiktiga med bolag, vars priser framför allt bestäms av ett världsmarknadspris. De kan gå upp och ned och är svåra att prognosticera. Det innebär en risk vi inte vill ta. Men just den typen av företag fick kraftigt högre vinster under den perioden och därför hängde vi inte med. Vi hade stora utflöden ur fonden under den här perioden. Efter kursfallen 2008 hade fondförmögenheten mer än halverats. Kombinationen av svag performance relativt index, kursfall och stora utflöden är inte rolig. ADAM: När finanskrisen sedan slog till 2008 och börsen gick ned så klarade vi oss till en början ganska bra jämfört med index, men i den sista fasen, när det blev riktigt stökigt, så hade vi det tufft. När marknaderna sedan började skaka av sig finanskrisen och börsen väl vände, då tog vi, å andra sidan, väldigt kraftigt på index. Många av de placeringar som vi gjort före 2006 började då bära frukt skulle sedan visa sig bli vårt bästa år någonsin relativt index. HENRIK: Jag tycker att vi kan se tillbaka på den här perioden med hedern i behåll. Vi stod fast vid våra långsiktiga investeringar och vi höll fast vid vår filosofi, trots motgångarna. Vi bytte inte fot eller manövrerade för att försöka rädda portföljen genom att gå in i mindre konjunkturkänsliga bolag som TeliaSonera eller AstraZeneca, som en del andra gjorde. ADAM: I det läget tror jag att det var extra viktigt att vi var två förvaltare. Man kan stötta varandra i investeringsbesluten. Det är lätt att glömma bort nu, några år efter finanskrisen, men i ett läge när till och med Handelsbanken, som aldrig behövt extra kapital i modern tid, nästan fick sin överlevnad ifrågasatt, är det ganska mänskligt att börja ifrågasätta de flesta av de investeringsbeslut som du tar. Det var verkligen bra att vara två då. Det är ganska få investerare i dag som ställer sig frågan hur det ser ut för ett bolag om två, tre eller fem år." 6

7 men samtidigt hade i grunden sunda företag exceptionellt låga värderingar. Det innebar ett unikt tillfälle för en fondförvaltare, så det var faktiskt en mycket bra timing. ADAM: Jag tror att vi får vänta länge innan vi får se så låga värderingar av välskötta företag igen. Det finns fortfarande många bolag som har en för låg värdering, enligt vår uppfattning, men inte som då. Är det ovanligt med två förvaltare på en fond? ADAM: I Sverige är det vanligast med en förvaltare. En förvaltare kan till och med ansvara för flera fonder, men då kanske med ett team. I USA är det vanligare med flera förvaltare. HENRIK: Traditionen i Sverige är att bankerna driver fonderna, så är det inte i USA. Om fondförvaltning är den huvudsakliga verksamheten, är det naturligt att man bygger en organisation för att se till att förvaltningen blir långsiktigt framgångsrik. Banker fungerar lite annorlunda. Deras förvaltning är en del i en organisation som ska ta fram produkter till kontoren för att säljas. Banker har ett annat DNA, helt enkelt tog ni ett annat viktigt steg i företagets historia! HENRIK: Ja, mitt i den värsta krisen startade vi Småbolagsfonden. Vår analys var kortfattat den här; likviditeten i marknaden hade försvunnit och det slog mot alla delmarknader. Det var mycket dysterkvistar ute i media varje dag. Rubrikerna var nattsvarta, Med tjugo års perspektiv på fondförvaltning, erfarenhet av både uppgångar och nedgångar, kan ni peka på några framgångsfaktorer? HENRIK: En tydlig investeringsfilosofi, att du noga formulerar varför du ska äga en viss aktie, alltid långsiktigt fokus, en viss envishet och att du alltid vill och orkar skapa dig en egen uppfattning om bolaget. Sedan tror jag också att det är ganska bra att inte vara allt för självsäker. Du måste ständigt, ständigt, ständigt ifrågasätta dina investeringsbeslut. Det kan nog vara svårt med en övermodig läggning. ADAM: Du måste alltid vara ödmjuk inför din uppgift som förvaltare, göra jobbet väl. Det är bra med ett sorts sunt förnuft; att du har en insikt om vad du faktiskt vet, vad du faktiskt inte vet och vad du tror dig veta och att du kan sortera den informationen i ett köp- eller säljbeslut. Som förvaltare får du leva med att du tar både bra och dåliga beslut, men det som känns som ett misslyckande efteråt är när du gjort analysen, bestämt dig för en hållning och i efterhand konstaterar att du inte höll dig till strategin. Vi hade till exempel bestämt oss för att sälja vårt innehav i Nokia om de började tappa marknadsandelar. På något märkligt sätt så höll vi oss inte till den strategin när det väl hände, och aktien hann förlora i värde innan vi gick ur positionen. Vilka är de största förändringarna på börsen, aktiemarknadens sätt att fungera och aktieförvaltningens förutsättningar under de här tjugo åren? HENRIK: En del är att teknikutvecklingen har gjort att du har tillgång till väsentligt mer information omedelbart och hela tiden. På ett sätt har det gjort allt mer komplicerat. Du får ett större brus som innebär en risk för att du 7

8 tappar fokus på bolagsanalysen. Det finns en risk att du ger dagsnyheter och realtidskurser, som i grunden kan vara helt ointressant för ett visst beslut, för mycket utrymme. ADAM: Aktiemarknaden är till följd av den tekniska utvecklingen både snabbare och effektivare i dag än Informationen flödar snabbare och får snabbare genomslag i kurserna. Samtidigt finns det fler aktörer med ett kortsiktigt handelsmönster. Det finns en hetsighet kring kvartalsrapporter och nyhetsflödet från bolagen. Lite paradoxalt kanske, innebär den nya verkligheten att utrymmet för sävlig analys och långsiktiga investeringar, som vi ägnar oss åt, har ökat. Det är ganska få investerare i dag som ställer sig frågan hur det ser ut för ett bolag om två, tre eller fem år. HENRIK: Att man tänker långsiktigt blir en fördel bara därför att de flesta andra investerare tänker kortsiktigt. Teknikutvecklingen har ju inneburit att andelen förvaltare med investeringsbeslut baserade på kvantitativa modeller har ökat. Det är en fördel för oss som tittar på verksamheter istället för att jobba med algoritmer, modeller och historisk dataanalys. Kvantitativa analyser kan vara spännande, men min bild är att de långsiktigt inte är en framgångsfaktor. En del VD:ar i börsbolag brukar hävda att kvartalshysterin försvårar möjligheten att ta strategiskt och långsiktigt kloka beslut. Finns det fog för det enligt er? HENRIK: Jag tror att den VD som bryr sig för mycket om kvartalsrapporten, borde skaffa sig en ökad distans. Det finns alltid aktörer på marknaden som följer rapporterna och försöker vara rätt positionerade i varje läge. Man kan se det som att de är grädden på mjölken. Om det blir en svag eller stark rapport, så är det de aktörerna som kortsiktigt drar för- eller nackdelar av det. Man kan ledas till att tro att det finns en hysteri på börsen om man bara blint stirrar på ytans krusningar, men då glömmer man bort mjölkpaketet i övrigt. ADAM: En annan förändring, kanske framför allt de senaste tio åren är att bolagens informationsgivning professionaliserats. I Sverige och de anglosaxiska länderna har vi länge legat före andra länder, men nu är de på väg ikapp. I dag är det lättare att få tillförlitlig information från bolag runtom i världen. Det i kombination med de positiva sidorna av realtidssystemen har gjort att det är lättare att bedriva internationella investeringar för en aktör som oss. Den här utvecklingen var en förutsättning för att vi kunde starta vår Globalfond för ett par år sedan och varför vi nu precis har startat vår Small and Microcapfond. Det hade inte varit möjligt för tio år sedan. Det låter som om ni planerar att starta fler fonder framöver. Hur ser Didner & Gerge ut om fem år? HENRIK: På så kort tid, kommer det inte att hända så mycket. Någon fond ytterligare kanske. ADAM: Jag skulle tro att vi har ett par fonder till och några fler duktiga medarbetare. HENRIK: Vi har ju precis startat Small and Microcap fonden, men en eller ett par fonder till är absolut tänkbart. Det får samtidigt inte gå för fort, inriktningen på fonderna måste kännas bra om tio och tjugo år också. ADAM: Vi skulle aldrig starta en fond som vi själva inte skulle vilja investera våra pengar i. HENRIK: Det är ett bra kriterium! ADAM: Man kan bara starta en fond som baserar sig på en tydlig affärsidé. Man måste göra hemläxan och komma fram till att ja, det här är en idé som kommer att vara bra även om fem, tio och femton år. Hur ser era roller i företaget ut då? Ni har ju lämnat den dagliga förvaltningen av Aktiefonden. Vad kommer ni att använda er tid till framåt? ADAM: Merparten av vår tid kommer fortsatt att ligga i förvaltningen. Det är det vi vill ägna oss åt. Vi vill vara ett bra bollplank till förvaltarna. Det är samtidigt viktigt att alla beslut som fattas i fonderna fullt ut ägs av förvaltarna själva. Vi ska vara bollplank, inte överrockar. Vi ska vara konstruktiva och kunna stötta vid behov. Det som är allra viktigast är att stämma av att förvaltarna jobbar enligt vår modell "Som aktiv förvaltare är man mentalt förberedd på att man kan komma att gå sämre än index vissa perioder. Det är den långsiktiga investeringens utveckling, som intresserar oss." och filosofi, att de har fokus på företagen, att de har rätt tidshorisont, att de jobbar som vi alltid gjort och att de håller sig till planen. HENRIK: Vår roll kommer nog att vara allra viktigast när en fond har ett kämpigt läge och de lägena kommer att dyka upp i aktivt förvaltade portföljer. Det är då som strategin och uthålligheten verkligen prövas. Det är då man måste hålla humöret uppe och inte avvika från planen. ADAM: Sedan ska vi använda vår tid till att tillsammans med vår VD Helena fortsätta att utveckla företaget. Starta nya fonder kanske, rekrytering och så vidare. HENRIK: Det går inte att överdriva vikten av att göra rätt rekryteringar. Vi vill bara ha förvaltare som är genuint och ärligt aktieintresserade, inte människor som arbetar med det här för att de ser möjligheten att tjäna mycket pengar. Det innebär fel fokus och förmodligen att du på sikt tappar gnistan. Hittills har vi träffat rätt. ADAM: Jag håller med. Det är helt avgörande för att vi ska kunna vara ett framgångsrikt fondbolag med hög kvalitet i förvaltningen i tjugo år till. Och det tänker vi! 8