Elva frågor om nationell valfrihet inom den offentliga hälso- och sjukvården

Transkript

1 Memorandum Häkkinen Hannele, Jean-Tibor IsoMauno, Päivi Kaukoranta-Vaara, Tero Tyni Elva frågor om nationell valfrihet inom den offentliga hälso- och sjukvården 1) Vad kräver ett byte av hälsocentral av dels patienten, dels hälsocentralen? Patienten ska lämna in två anmälningar om han eller hon byter hälsocentral: en till den nuvarande hälsocentralen och en till den nya som han eller hon själv har valt. Vårdansvaret övergår till den nya hälsocentralen/hälsostationen senast tre veckor efter det att anmälan har kommit in och betyder att hälsocentralen bär ansvaret för all vård av patienten. Valet gäller tjänster inom primärvården, bland annat öppen sjukvård, barn- och mödrarådgivning, övrig hälsorådgivning, mun- och tandvård, mentalvård, missbrukarvård och kortvarig vård på hälsocentralens vårdavdelning. Hälsocentralen utarbetar också de nödvändiga dokument som FPA behöver, på samma sätt som för en invånare i kommunen i fråga. Ingen betalförbindelse behövs. När den valda hälsocentralen får in anmälan vidtar den nödvändiga åtgärder för att trygga patienten en god vård och ordnar tjänsterna för patienten på samma sätt som för de övriga kommuninvånarna. 2) Upphör primärvårdens "ettårsregel" att gälla om patienten t.ex. flyttar till en annan kommun? Är det möjligt att frångå regeln om att en person kan välja hälsostation på nytt tidigast ett år efter det föregående valet? När en person byter hemkommun får han eller hon rätt att utnyttja tjänsterna på den nya hemkommunens hälsocentral och är inte längre bunden av sitt tidigare val, om han eller hon inte uttryckligen själv vill. 3) Vad betyder specialiserad sjukvård som omfattas av valfriheten enligt hälso- och sjukvårdslagen? Suomen Kuntaliitto Toinen linja 14,00530 Helsinki PL 200, Helsinki Puh ,faksi etunimi.sukunimi@kuntaliitto.fi Finlands Kommunförbund Andra linjen 14,00530 Helsingfors PB 200, Helsingfors Tfn , fax fornamn.efternamn@kommunforbundet.fi

2 2 Valfriheten gäller den specialiserade sjukvård som den offentliga hälso- och sjukvården ordnar. Det kan vara sjukvårdsdistriktets egen verksamhet eller köpta tjänster. Patienten kan inte välja nivåstrukturering av vården. När hälso- och sjukvårdslagen trädde i kraft ansågs valfriheten gälla den specialiserade sjukvården i anslutning till kommunens primärvård. Nu har saken omprövats och social- och hälsovårdsministeriet har berett nya riktlinjer. Tolkningsproblemen gäller sådana hälso- och sjukvårdstjänster som kommunerna köper av privata producenter och vilkas pris och kvalitet kan avvika från pris- och kvalitetsnivån inom den offentliga hälso- och sjukvården. I sådana fall är det bra att i förväg ta reda på vad hemkommunen anser, det vill säga be om betalförbindelse. Om hälsocentralläkaren skickar patienten till specialiserad sjukvård endast för undersökning (t.ex. ENMG-undersökning, nervbanor) och vårdansvaret hela tiden ligger hos primärvården, gäller valfriheten också denna plats för undersökning. Patienten hänvisas i allmänhet till fortsatt vård hos den läkare eller tandläkare som tidigare vårdat patienten när det för en ändamålsenligt ordnad vård av patienten är möjligt. Om patienten inte vill besöka samma läkare igen, kan han eller hon byta läkare, om det är möjligt med tanke på verksamheten på hälsocentralen. Enligt hälso- och sjukvårdslagen kan patienten också välja hälsostation på nytt för sin vård. 4) Kan patienten kräva remiss till ett annat sjukhus då han eller hon redan står i kö till specialiserad sjukvård? Om patienten har fått remiss och står i kö till specialiserad sjukvård, anses patienten redan ha valt vårdenhet. Det är dock möjligt att patienten ber en annan läkare om en ny remiss till ett annat sjukhus. Ingen kan hindra detta, men det är önskvärt att patienten själv meddelar det tidigare sjukhuset att han eller hon har valt en annan vårdenhet. 5) Kan patienten välja plats för kortvarig sluten vård efter specialiserad sjukvård? Om en kortvarig sluten vård sker inom primärvården (hälsocentralens vårdavdelning) kan patienten välja plats på samma villkor som gäller icke brådskande tjänster inom primärvården i allmänhet. Med andra ord sker valet när personen utnyttjar sin möjlighet att välja hälsocentraltjänster.

3 3 Långvarig vård på en hälsocentrals vårdavdelning omfattas inte av valfriheten och kräver betalförbindelse av den kommun som ansvarar för patientens primärvård. 6) Omfattas mentalvård och missbrukarvård, t.ex. tillnyktringsstationer och substitutionsbehandling, av valfriheten? Psykiatrisk sjukvård och substitutionsbehandling är hälso- och sjukvård där vårdenheten bestäms enligt nivåstruktureringen av vården, antingen primärvård eller specialiserad sjukvård. Patienten kan välja vårdenhet för icke-brådskande vård. Missbrukarvård är i regel socialvård och personen ska uppsöka vården i sin hemkommun. Tillnyktringsstationerna kan höra antingen till socialvården eller till hälso- och sjukvården. När en person uppsöker eller förs till tillnyktringsstationen är det i allmänhet fråga om jourverksamhet som inte omfattas av valfriheten. 7) Kräver valfriheten att tjänsterna ska vara produktifierade? Vilka kostnader kan faktureras? Hälso- och sjukvårdslagens 58 förutsätter produktifiering eller produktpris. Inom primärvården har produktifieringen ändå inte genomförts till alla delar. Då ska den ersättning som faktureras basera sig på det produktpris som ligger till grund när enheten inom hälso- och sjukvården följer upp sin verksamhet. Från ersättningen avdras de klientavgifter som patienten har betalat och övriga verksamhetsintäkter som serviceproducenten har fått i samband med vården. I praktiken innebär detta att det är hemkommunen som faktureras för primärvård såsom tidigare var fallet vid brådskande vård, dvs. faktureringen sker per besök eller vårdepisod. När det gäller vård, hjälpmedel och förbrukningsartiklar faktureras kostnaderna för produktionen i enlighet med vårdgivarens prislista, liksom inom den övriga faktureringen av medlemskommuner. Interna kostnader kan bakas in i priserna om de anknyter till vården av patienten. 8) Kan den valda kommunen ta ut klientavgifter hos patienten om patientens hemkommun inte tar ut klientavgifter? Kan hemkommunen ta ut klientavgifter hos patienten i efterskott om patienten inte har betalat klientavgifter i den valda kommunen? Den vårdande hälsostationen tar ut eller låter bli att ta ut klientavgifter enligt praxis i kommunen.

4 4 Hemkommunen kan inte ta ut klientavgifter hos patienten i efterskott, trots att den vårdande hälsostationen inte har tagit ut avgifterna. Det samma gäller redan i dag exempelvis den brådskande vården. 9) Vem faktureras för specialiserad sjukvård kommunen eller sjukvårdsdistriktet? Kommunförbundets anvisning och även social- och hälsovårdsministeriets ståndpunkt är att sjukvårdsdistriktet fakturerar det vårdansvariga sjukvårdsdistriktet för patientens vård, alltså det sjukvårdsdistrikt som bestäms enligt bostadsorten. Faktureringspriset bör vara detsamma som sjukvårdsdistriktet fakturerar sina medlemskommuner, bortsett från utjämningsförfarandet för dyr vård, som tillämpas i sjukvårdsdistriktet enligt bostadsorten. 10) Hur gör man när hjälpmedel ska repareras? Ska ett hjälpmedel betalas i hemkommunen trots att hemkommunen inte har beviljat det? Den instans som bär helhetsansvaret för patientens vård ska också svara för hjälpmedel och förbrukningsartiklar. Om hjälpmedlet skadas på någon annan ort än den som vårdansvaret är överfört på, ska en överenskommelse om reparation träffas med den vårdansvariga instansen. Hjälpmedel som en annan kommun beviljat patienten på samma villkor som kommunens egna invånare ska betalas av patientens hemkommun. Hemkommunen faktureras för hjälpmedel till de delar det handlar om s.k. engångshjälpmedel. Om hjälpmedlet används länge, ska upphandlingspriset periodiseras för den uppskattade användningstiden. I praktiken kan patienten välja hälsocentral i en annan kommun och delvis få bättre service, och hemkommunen är skyldig att betala. Genom att patienten väljer att överföra vårdansvaret för primärvården till en annan kommun, kan patienten vara berättigad till hjälpmedel som hemkommunen inte beviljar. 11) Hur ska cancerscreeningen skötas för dem som har bytt till en hälsocentral i en annan kommun? Eftersom kallelserna till screeningar skickas till de adresser som framgår av befolkningsregistret, är det säkrast att genomföra screeningarna enligt hemkommunens screeningsprogram, för att screeningarna ska vara täckande. Den valda, vårdansvariga kommunen som inte är personens hemkommun är ändå ansvarig också för att screeningarna utförs. Kommunerna gör därför klokt i

5 5 att sinsemellan avtala om saken. Praxis kan skrivas in i exempelvis planen för ordnande av hälsooch sjukvård som utarbetas i varje sjukvårdsdistrikt.