Cancervård på hemmaplan

Transkript

1 no Cancervård på hemmaplan Fredrik, 10 år, får större delen av sin behandling på Sunderby sjukhus tema barncancer: sidorna 3 5 Foto: maria åsén Nya miljoner till forskning om smärta sidan 6 Trycksår något som går att förhindra sidan 7 Kalix i väntan på beslutet sidorna 8 9 Gästkrönikören kia karlman Vårdhygien är en viktig del av patientsäkerheten. Rena händer räddar liv!

2 andstingstidningen är er personaltidning. Det är viktigt för oss att veta hur ni uppfattar och använder den. Men det är inte det enklaste att få grepp om era åsikter ni som är positiva hör ofta av er, men vad tycker ni andra? För att få svart på vitt hur ni läser tidningen hur ofta, hur mycket, var och på vilket sätt gav vi företaget Skop i uppdrag att göra en läsvärdesmätning. Under två veckor kontaktades 457 Vårstädning att vänta eller en helrenovering? slumpmässigt utvalda anställda, av vilka 401 ville medverka i undersökningen tack för att ni tog er tid. Antalet är tillräckligt för att resultatet ska vara statistiskt säkerställt. Med rapporten i handen känner jag mig både lugnad och glad vi som gör tidningen är på rätt väg. Några resultat: E De flesta, 79 procent, läser alla eller nästan alla nummer. E Nästan alla läsare, 97 procent, tycker att innehållet är mycket eller ganska trovärdigt. E En majoritet, 55 procent, brukar läsa mellan hälften och hela innehållet. E Intresset är störst för personporträttet, som läses av 82 procent, följt av texter om forskning (79 procent), krönikor (64 procent) och Nytt om namn (60 procent). En annan intressant siffra är att nästan vartannat exemplar läses av fler än en person tidningen engagerar alltså inte bara dig som är landstingsanställd. at t korsordet är omtyckt visste vi sedan tidigare, men aldrig hade vi anat att var tredje läsare, 36 procent, brukar lösa krysset som den tidigare operationssköterskan Ingrid Nordin konstruerar. Med en upplaga på exemplar innebär det att över personer ger sig i kast med uppgiften varje gång tidningen anländer. Klart är också att ni vill fortsätta få en tryckt tidning; hela 93 procent föredrar att läsa på papper i stället för på webben. Samtidigt är jag glad över att vi även har en webbvariant att erbjuda, exempelvis för läsare som inte jobbar i landstinget men som ändå intresserar sig för vår verksamhet. det finns naturligtvis sådant som vi kan bli bättre på. 66 procent hör tidningen nämnas på arbetsplatsen. Det borde vara fler. För att göra tidningen mer levande på jobbet har vi därför börjat skicka ut den till alla personalrum på våra fem sjukhus samt till personalrum och väntrum på vårdcentraler och folktandvårdskliniker. Kontakta mig om ni vill att också ert personalrum ska få ett exemplar. Nära hälften av läsarna, 47 procent, ger tidningens utseende ett bra eller mycket bra betyg, medan lika många är neutrala i sitt omdöme. Även där vill vi bli bättre och planerar nu för en omgörning. Kanske blir det en vårstädning, där vi varsamt vädrar ut, dammar av och möblerar om. Eller också gör vi en helrenovering där vi slänger ut allt gammalt, ändrar planlösning och byter ytskikt. Vi får se vad vi mäktar med i detta nummer får ni bland annat följa med till centraloperation i Kalix. Vad vill ni läsa om framöver? Förslag på intressanta ämnen kan vi aldrig få för många av. Redaktör: Ulrika Englund Ansvarig utgivare: Anna Källström Grafisk form: Tor-Arne Moe, Moe Media AB Besöksadress: Norrbottens läns landstings kansli, Robertsviksgatan 7, Luleå Postadress: Landstingstidningen, NLL Luleå E-post: Upplaga: exemplar. Teknisk produktion: Daily Print, Umeå Detta nummer är presslagt 29 mars 2012 Årgång 40 Innehållet i Landstingstidningen får gärna citeras om källan anges. Nästa nummer utkommer 25 maj 2012 Landstingstidningen på webben: Norrbottens läns landsting, NLL, har till huvuduppgift att erbjuda länets omkring invånare hälso- och sjukvård samt tandvård, och arbetar dessutom med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. NLL bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårdskliniker och 4 tandvårdsannex. Landstinget är en av länets största arbetsgivare med drygt anställda. Bland dessa finns cirka 700 läkare och sjuksköterskor. 490 personer arbetar med tandvård, 130 med undervisning, 330 med driftservice och med administration. Retts ska höja den medicinska säkerheten vid akutmottagningarna. Jag blev undersökt nästan direkt jag kom in. Då gör det mindre om man får sitta och vänta efteråt, säger Gösta Landstedt, 75 år, här med Ulf Åhlander, undersköterska, och Elin Ellert, sjuksköterska. Foto: ANDERS ALM Retts sätter färg på akutpatienter Förr kunde besökare på akutmottagningen få vänta länge på en första bedömning. Med besluts- och prioriteringsstödet Retts ska det bli enklare att ge rätt patient vård först. Det blir säkrare för patienten och tryggare för oss i personalen, säger Elin Ellert, akutsjuksköterska på Sunderby sjukhus. Varje år ökar trycket på akutmottagningen i Sunderbyn besökarna bli åtta till tio procent fler. I snitt söker 85 personer hjälp varje dygn; den senaste tiden har det ofta handlat om över 100 patienter per dygn. Om många kommer in samtidigt är risken stor att väntrummet fylls av mer eller mindre sjuka och skadade patienter som kan bli sittande i timmar innan en inledande undersökning. En åtgärd som kan förbättra den besvärliga situationen är införandet av Retts, en förkortning av Rapid emergency triage and treatment system. Hösten 2010 började personalen på akutmottagningen vid Gällivare sjukhus att använda sig av den standardiserade arbetsmetoden. Nu har Sunderby sjukhus och akutmottagningarna vid de övriga sjukhusen i länet följt efter. Retts används även av all ambulanspersonal samt för prioritering av patienter vid primärvårdens obs-avdelningar. Hela akutsjukvårdkedjan berörs. Totalt har cirka 400 landstingsanställda utbildats, säger Johan Strömbäck, fakta enhetschef vid akutmottagningen i Sunderbyn. På akuten i Sunderbyn innebär nyordningen i korthet att patienten tar en kölapp och sedan, så snart som möjligt, blir undersökt. I ett formulär fylls besöksorsaken in samt Prioriteringsgrupper i Retts Johan Strömbäck, enhetschef. uppgifter om den fysiska statusen, exempelvis puls, temperatur, blodtryck och andningsfrekvens. Retts bygger även på ESS (emergency symtoms and signs), som innefattar sökorsak och symtom. Till det läggs den bedömning som görs av sjuksköterskan eller läkaren. Vid den så kallade triagen, den inledande sorteringen/prioriteringen, får varje patient en färgmarkering i ett protokoll. Om tillståndet förändras sker en upp- eller nedgradering på färgskalan. Utvärderingar på andra håll Retts används i dag vid 32 av 37 akutmottagningar i landet visar att cirka 10 procent av patienterna markeras med rött eller orange, medan 80 procent blir gula eller gröna. Ungefär 10 procent får en blå färgmarkering. Det stämmer även in på hur vi har det i Sunderbyn, konstaterar Johan Strömbäck. Elin Ellert är nöjd med systemet, som stramat upp turordningen på akuten. Det har blivit enklare för oss som arbetar här. Vi ser snabbt vilka som direkt måste till läkare och vilka som kan vänta. Dessutom känns det lugnare när vi vet att alla i väntrummet är kontrollerade och har blivit bedömda. Hennes kollega Ulf Åhlander, undersköterska, är av samma uppfattning. Det blir en snabbare första bedömning och alla får en prioritering. Av de patienter jag mött är de flesta positiva. De tycker att det känns bättre att sitta och vänta om de blivit påbörjade, säger han. För att ytterligare öka förståelsen för att sjukast går först rullar även en informationstext på en monitor i väntrummet. I Sunderbyn utses varje dag två så kallade triagesjuksköterskor som svarar för undersökningarna, men fler rycker ut om behov finns. Ett problem som uppstått efter införandet av Retts är att två behandlingsrum numera används till de inledande undersökningarna. Det har inneburit fler patienter i sängväntrummet eller i korridorerna, en otillfredsställande situation. Vi är rejält trångbodda och väntar på en framtida större ombyggnad. Som en symtomlindring slår vi under våren ihop fyra behandlingsrum och får på så sätt åtta platser med skärmväggar emellan, säger Johan Strömbäck. ULRIKA ENGLUND ULRIKA ENGLUND, redaktör 2 Röd = livshotande tillstånd, omedelbar läkarkontakt är nödvändig. Orange = akut läkarkontakt, exempelvis vid tillstånd som kan bli livshotande. Gul = kontinuerlig observation och kontroll krävs. Grön = ett standardtillstånd, men där patienten även har en tidigare sjukdom. Blå = ett standardtillstånd, men där patienten är under 60 år och i övrigt frisk. Källa: NLL

3 Barncancer Varje gång ett barn insjuknar i cancer mobiliseras den främsta expertisen för att hjälpa barnet att besegra sjukdomen. Läkare och övrig personal i Sunderbyn, Gällivare och Kiruna samarbetar med Norrlands universitetssjukhus i Umeå, där ett av landets sex barnonkologiska centrum finns. Tioårige Fredrik Andersson från Boden har fått sin diagnos i Umeå men kan få den mesta av sin behandling i Sunderbyn. Sjukhusen samverkar för de drabbade barnens skull För 50 år sedan överlevde bara enstaka barn som drabbats av cancer. I dag botas 80 procent. Vetskapen om att vi kan rädda så många gör jobbet väldigt inspirerande, säger Per-Erik Sandström, barnonkolog vid Norrlands universitetssjukhus. I Norrbotten drabbas cirka åtta till tio barn av cancer varje år. Totalt bor det barn under 18 år i länet. Det är viktigt att betona att det inte sker någon ökning. Det kommer ofta olika larm, men när det gäller orsaken till barncancer har vi liten misstanke om att miljöfaktorer spelar någon roll, säger Per- Erik Sandström som är verksamhetschef vid Barn- och ungdomscentrum Västerbotten. Att barncancersjukdomar är så ovanliga är ett av skälen till att man koncentrerat vården i hela landet till sex barnonkologiska centrum, där specialistkompetensen finns samlad. Alla under 18 år med misstänkt cancersjukdom i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten remitteras till universitetssjukhuset i Umeå, där diagnosen ställs. I Sverige har vi kommit överens om att alla barn med cancer ska behandlas på exakt samma sätt utifrån nordiska eller europeiska behandlingsprotokoll en gemensam standard för hur behandlingarna ska genomföras. Det spelar ingen roll om du bor i södra eller norra Sverige, i en storstad eller en liten by. Per-Erik Sandström, barnonkolog och verksamhetschef för Barn- och ungdomscentrum Västerbotten, är ansvarig för barncancervården i de fyra nordligaste länen. Foto: Annakarin Drugge Per-Erik Sandström har varje vecka kontakt med överläkarna i Sunderbyn och Gällivare för att konferera om de gemensamma patienterna. Men det kan också hända att jag ringer upp en kollega i Stuttgart eller Berlin för att diskutera att ovanligt fall. När det gäller barncancer finns ett extremt väl utvecklat samarbete och nätverk över hela Europa. De vanligaste cancerformerna hos barn är leukemi och hjärntumörer som vardera utgör en tredjedel av fallen, medan lymfom står för en femtedel. Övriga är en blandning av ovanliga tumörer. Barncancer är svårt att diagnostisera och nästan alltid spridd vid upptäckt. Trots det blir 80 procent av alla drabbade barn botade och är fortfarande friska efter fem år, vilket innebär att de löper ytterst liten risk att bli sjuka igen. Eftersom barn i grunden är friskare än vuxna tål de högre doser cytostatika. Det är orsaken till framgången i behandlingen av barncancer. De allra flesta får cytostatikabehandling och ibland också strålning. Det är sällan som enbart kirurgi hjälper. Vissa kan botas efter en operation och två veckor på sjukhus. För andra pågår behandlingen betydligt längre tid upp till två och ett halvt år. Vi måste bygga upp en så stor tillit så att de känner och tror på att vi har gjort allt för deras barn. Vid mer svårbehandlad sjukdom kan barnen behöva vara på sjukhus 50 till 75 procent av tiden. Mellan de intensiva och komplicerade behandlingsomgångarna får de sin regelbundna vård på det länssjukhus de tillhör. Det är inte ovanligt att barnen drabbas av infektioner, som obehandlade kan vara livshotande. Där spelar hemmasjukhusen en viktig roll. De norrbottniska barnen kan därigenom slippa en del av de långa resorna till Umeå och finnas nära familj, släkt och kompisar under behandlingstiden. Många kan gå i sin vanliga skola en stor del av tiden och det är någonting vi också uppmuntrar om barnen orkar, säger Per-Erik Sandström. Flertalet barn som tillfrisknat från cancer blir helt återställda. De lever normala liv och kan oftast själva bli föräldrar när de blir vuxna. En tredjedel får däremot långsiktiga komplikationer. Det gäller till exempel barn som haft en hjärntumör. Både tumören och strålbehandlingen kan vara skadlig för hjärnans utveckling och dessa barn riskerar därför att drabbas av nedsatt närminne, inlärningsförmåga och minskad psykisk energi. Därutöver finns det också barn som inte överlever. För dem gäller det att göra den sista tiden så bra som möjlig. A och o är att vinna förtroende hos de drabbade familjerna både medicinskt och mänskligt. Vi måste bygga upp en så stor tillit så att de verkligen känner och tror på att vi har gjort allt för deras barn. ULRIKA VALLGÅRDA Överlevnad % Akut myeloisk leukemi Akut lymfatisk leukemi Neuroblastom Hjärntumörer Njurtumörer Non-Hodgkins lymfom Hodgkins lymfom Tumörer i muskler och bindväv Bentumörer Diagrammet visar hur många barn (0 15 år) i procent som botas från de vanligaste barncancersjukdomarna från 1950-talet fram till våra dagar. För samtliga gäller att överlevnaden har förbättrats avsevärt. Åldersfördelning Antal Diagrammet visar åldersfördelningen för de vanligaste cancerformerna för barn Källa: Childhood Cancer Incidence and Survival in Sweden Leukemier Neuroblastom Hjärntumörer Njurtumörer Retinoblastom Lymfom Ålder Diagnoserna Neuroblastom 6 % Njurtumör Neuroblastom 6 % Övriga tumörtyper 9 6 % Njurtumör 6 % % Övriga tumörtyper 9 % Sarkom 9 % Sarkom 9 % Lymfom 11 % 11 % Lymfom Hjärntumör 28 % Leukemi 31 % Hjärntumör 28 % Leukemier och hjärntumörer utgör drygt hälften Leukemi 31 % av Leukemier alla tumörsjukdomar och hjärntumörer hos barn (0-15 utgör år). drygt hälften Källa: av alla NOPHO, tumörsjukdomar Report on Epidemiologic hos and barn Therapeutic (0-15 år). Results from Registries and Working groups. Källa: NOPHO, Report on Epidemiologic and Therapeutic Results from Registries and Working groups. 3

4 Barncancer Izabell Persson, 10 år, från Åsele är inlagd på avdelning 3 vid Norrlands universitetssjukhus, där alla cancersjuka barn från de fyra nordligaste länen får sin diagnos och startar behandlingen. En av dem som tar hand om Izabell är sjuksköterskan Rut Inger Enryd från Gällivare. När Izabell orkar besöker hon lekterapin där hon kan få pyssla och leka en stund tillsammans med lekterapeuten Caroline Tellhammar. Foto: Annakarin Drugge Till barnonkologen i Umeå kommer alla cancersjuka barn från norra Sverige Hon stöttar familjerna genom det allra svåraste Barnsjuksköterskan Rut Inger Enryd från Gällivare har arbetat med sjuka barn i snart 35 år började hon på barnonkologen i Umeå. Det är spännande att få vara med och se hur utvecklingen går framåt. Till avdelning 3 vid Norrlands universitetssjukhus kommer samtliga barn från de fyra nordligaste landstingen när de drabbas av cancer. Avdelningen, som även tar emot barn med neurologiska sjukdomar och hjärtsjukdomar, har tolv platser. Alla barn har någon av sina föräldrar boende hos sig på rummet. Det är svårt att tänka sig, men på 1970-talet när jag började var föräldrarna inte med barnen på sjukhuset. Vi barnsköterskor fick vara något av reservmammor, säger Rut Inger Enryd. Hennes roll har förändrats sedan dess och hon tycker det är betydligt bättre för barnen som det har blivit. Det är ju föräldrarna som står barnen närmast och är den största tryggheten. I dag arbetar personalen med hela familjen, även syskonen. Hennes uppgift som barnsjuksköterska är att ge stöd och information, se till att barnen får sin behandling, samt planera för hemgången och hålla kontakt med hemsjukhusen. Rut Inger Enryd träffade cancersjuka barn redan under sin tid på barnkliniken i Gällivare. Hon kände att hon ville lära sig mer om barnsjukvård och bestämde sig år 2000 för att vidareutbilda sig till 4 Rut Inger Enryd, barnsjuksköterska, trivs med sitt jobb. De flesta blir ju friska, säger hon. Jag känner ödmjukhet inför att få följa med familjerna på deras resa genom det allra svåraste. barnsjuksköterska i Umeå. Under praktiken på barnkliniken i Umeå trivdes hon så bra att hon stannade. Visst är det ett jobb som berör och kräver mycket engagemang av en. Men det ger också mycket tillbaka. Barn är världens bästa patienter. Det händer att barn inte överlever sin sjukdom. Då tänder vi ljus och försöker göra det till en så fin och minnesvärd stund som möjligt för familjen. All personal får professionell handledning, men pratar också alltid med varandra inom kollegiegruppen när det händer något jobbigt. Men det mesta på jobbet är ändå positivt. De flesta blir ju friska och det är lika härligt att få uppleva varje gång. Ute i korridoren cyklar en liten pojke runt på en trehjuling. I allrummet sitter en annan pojke och ser på tv tillsammans med sin mamma. Längre bort ligger tvättstugan och pentryt. Många föräldrar bor här under lång tid och måste kunna tvätta och laga mat. I pentryt kan de även laga något till sina barn, som kanske inte alltid vill äta av sjukhusmaten. Att föräldrarna får sitta ner och äta tillsammans med andra i samma situation tror hon har en viktig social funktion. De har mycket stöd av varandra. Nytillkomna föräldrar brukar få hjälp av dem som varit här längre. Avdelningen har tillgång till både kurator och psykolog. Ett nutritionsteam är inkopplat för att se till att barnen får rätt näringstillförsel. En gång i veckan kommer sjukhusclownerna och hälsar på. Då brukar det bli mycket skoj, skratt och bus. En lekterapeut, två sjukhuslärare och en syskonstödjare, anställd av Barncancerfonden, arbetar på lekterapin, som ligger vägg i vägg. Här finns möjlighet till sysselsättning för både stora och små barn. Vi lyssnar in vad de önskar göra och utgår från vad de tycker är trevligt, säger lekterapeuten Caroline Tellhammar. Det finns leksaker, pussel, spel, pysselmaterial, biljard- och pingisbord och ett rum där man kan lyssna på musik. Leka kan nästan alla barn göra även om de är sjuka. På något sätt. Det betyder mycket att få fokusera på något annat än sin sjukdom, om än bara för en stund. Rut Inger Enryd knackar på dörren till sal H. Utanför hänger en skylt med patientens namn. Izabell Persson, 10 år, tittar upp under täcket och hälsar. Hon känner sig trött idag. Doktorn tyckte att du behövde lite extra salter i blodet, säger Rut Inger Enryd och byter ut droppåsen på ställningen. Och så ska du få blod också, då tror jag du blir lite piggare, tillägger hon. När Izabell Persson har presenterat sig sträcker hon sig mot nattygsbordet efter en skål med chips. Hon får äta allt hon vill godis, chips, det spelar ingen roll. Huvudsaken är att hon äter, säger mamma Pernilla Norberg, som bor med Izabell på sjukhuset. Det är medicinen som påverkar smaklökarna, så allting smakar inte som det brukar göra. Och så har det varit jobbigt att svälja, förklarar Izabell Persson. Utöver det hon stoppar i sig själv får hon näringsdropp och sondmat via en slang i näsan. Hon fick diagnosen akut lymfatisk leukemi strax före jul. Hon hade känt sig trött under en längre tid och blödde näsblod. Ett prov som togs på vårdcentralen hemma i Åsele tydde på leukemi. Izabell Persson skickades omedelbart med ambulans till Umeå, där diagnosen fastställdes och behandling genast sattes in. I första omgången låg hon inlagd i sex veckor. Nu är hon inne på sin andra behandlingsomgång och har hittills varit här två veckor. Hon tycker det är lite långtråkigt på sjukhuset, men får undervisning av sjukhuslärarna en stund varje dag. Hon berättar också att hon har gjort lerfigurer som snart ska målas och lackas. Och i eftermiddag ska vi plantera blommor. Men nu behöver hon först vila sig en stund. Rut Inger Enryd lämnar henne och mamman ensamma på rummet och går ut i korridoren igen. Izabell är en riktig liten kämpe, både modig och tuff, säger hon och fortsätter tankfullt: Jag känner ödmjukhet inför att få följa med och stötta familjerna på deras resa genom en del av det allra svåraste som man någonsin kan uppleva i livet. Det är helt fantastiskt att se vilken styrka de besitter. ULRIKA VALLGÅRDA

5 Den mesta av sin behandling har Fredrik kunnat få hos barnonkologsjuksköterskan Catharina Knutsson på Sunderby sjukhus. I dag har han med sig sin pappa Robert. Fredrik, 10, får vård nära hemmet I augusti förra året fick Fredrik Andersson, 10 år, från Boden diagnosen Wilms tumör. Jag kände att jag hade en knöl här, precis under revbenet, berättar han och pekar. Den mesta av sin behandling har han fått på Sunderby sjukhus. I dagsjukvårdens behandlingsrum i anslutning till barnmottagningen vid Sunderby sjukhus sitter Fredrik Andersson och hans pappa Robert. Det är snart dags för en ny omgång cellgifter och barnonkologsjuksköterskan Catharina Knutsson tar ett blodprov för att kontrollera att blodvärdet ligger tillräckligt högt inför behandlingen. Fredrik Andersson har full koll på sin sjukdom och sina behandlingar, det märker man genast när man pratar med honom. Vi har blivit mycket bättre på att informera barnen jämfört med förr. Jag tror att det är bra för det ger dem en känsla av kontroll, säger Catharina Knutsson. Till dagsjukvården kommer cancersjuka och kroniskt sjuka barn som inte behöver inläggning. De här barnen får ligga så mycket på sjukhus ändå, så i samband med att Sunderby sjukhus öppnades bestämdes det att dagsjukvården skulle placeras i egna lokaler. Sunderbyn har just nu åtta cancersjuka barn i sitt upptagningsområde. Ansvarig för vården av dem är överläkaren Svetlana Hortin. Vid Lapplands barnklinik Gällivare- Kiruna är överläkare Andrea Kischkel profilerad mot barn onkologi. Fredrik Andersson kommer till dagsjukvården i Sunderbyn ett par gånger i veckan för behandling eller provtagning. I april ifjol fick han en oförklarlig feber som återkom gång på gång. Ett par månader senare upptäckte han själv knölen som visade sig vara en tumör i höger njure. I augusti fick han sin diagnos på sjukhuset i Umeå, där han stannade i två veckor och startade sin behandling med cellgifter. Med sig hade han hela sin familj pappa, mamma och lillasyster. Systern och den ena föräldern bodde på patienthotellet medan en av föräldrarna bodde i patientrummet med Fredrik. Efter de två inledande behandlingsveckorna kunde han få sina cellgifter i Sunderbyn fram till operationen i Uppsala då både tumören och njuren avlägsnades. Efter operationen blev han strålad två veckor i Umeå och har sedan dess fortsatt att få cellgifter i Sunderbyn. Behandlingen väntas pågå fram till och med april. Nu ser vi ljuset och hoppas att Fredrik ska bli helt frisk. Men det har varit en kämpig tid och fortfarande är det bitvis jobbigt. Det är fruktansvärt att se sitt barn så här sjukt. Jag hade gjort vad som helst för att gå igenom sjukdomen i stället för Fredrik, säger Robert Andersson. Men, tillägger han, själv hade han troligen blivit mycket sjukare. Fredrik Andersson har efter omständigheterna mått ganska bra, även om cellgiftbehandlingen i sig är påfrestande. Det har berott lite på vilken sorts cellgift jag har fått. Jag har mått lite illa ibland och tappat matlusten, säger han. En stor del av tiden har han till och med kunnat gå i skolan mellan 10 och 14 på dagarna. Värst var det att tappa håret, tycker han. Samtidigt som Fredrik tappade håret, vilket drabbar alla barn som går igenom en cellgiftbehandling, sympatirakade pappa Robert sitt huvud. Fast det har hunnit växa ut igen. Och det kommer Fredriks hår också att göra så småningom, understryker Catharina Knutsson. Att Fredrik Andersson har kunnat bo hemma under större delen av sjukdomstiden och få behandling i Sunderbyn är något som han och hans familj verkligen har uppskattat. Att bo på sjukhuset i Umeå hela familjen var ingen höjdare, men det spelade förstås in att vi nyss hade fått beskedet om sjukdomen. Allting var väldigt tungt just då, säger Robert Andersson. Det är många till och med bland landstingets egen personal som inte känner till att barn kan få cellgiftbehandling på Sunderby sjukhus, berättar Catharina Knutsson. All behandling styrs från Umeå, men lättare cytostatikabehandlingar kan vi ge här. Eftersom barnen blir extra infektionskänsliga behöver de ibland antibiotikabehandling som också ges på hemmasjukhuset, liksom blod- och trombocyttransfusioner om det blir aktuellt. Fredrik Andersson, 10 år, från Boden är ett av de norrbottniska barn som just nu behandlas för cancer. Foto: maria åsén Vi har helt fantastiska föräldrar och barn det är sällan någon ledsam stämning här. Catharina Knutsson är den enda sjuksköterskan som arbetar full tid på dagsjukvården, övriga sköterskor alternerar med arbete på barnmottagningen. Hon älskar sitt arbete och känner glädje varje dag hon går dit, trots att det naturligtvis finns en del tunga inslag. Det är ju den värsta mardrömmen att ens barn ska drabbas av en dödlig sjukdom och man tror inte att man ska klara av det. Men ändå gör familjerna det. Jag måste säga att vi har helt fantastiska barn och föräldrar det är sällan någon ledsam stämning här, säger Catharina Knutsson. Det jobbigaste som kan hända är att en patient får återfall i sin sjukdom eller att man tvingas ge upp en behandling för att den inte lyckas. Ibland kan föräldrarna önska att vi ska fortsätta behandla, men det finns en gräns när det inte är etiskt försvarbart man bara förlänger lidandet. Men de allra flesta barn blir trots allt friska. Catharina Knutsson träffar ofta barnen under lång tid ibland flera år och hinner verkligen lära känna dem. Jag försöker bemöta dem på ett positivt sätt och skojar mycket med dem. Barn, framförallt de yngre, lever här och nu och ser inte så långt framåt. Då är det mer föräldrarna man måste stötta och trösta. ULRIKA VALLGÅRDA 5

6 hallå där 6 Forskning i landstinget Peter Mikaelsson, lektor vid institutionen för hälsovetenskap vid LTU, Gunvor Gard, lektor inom sjukgymnastik vid LTU, koordinatorn Margareta Eriksson och doktoranden och sjukgymnasten Catarina Nordin driver projektet framåt tillsammans med 13 vårdcentraler i Norrbotten. Foto: MARIA ÅSÉN Tio miljoner till smärtforskning Forskningsprojektet Smärtrehabilitering i samverkan vänder sig till 150 smärtpatienter i länet. Satsningen har beviljats totalt 9,8 miljoner kronor i anslag från rehabiliteringsgarantin. Norrbottens läns landsting och Luleå tekniska universitet, LTU, har fört sitt tidigare samarbete ett steg längre. Det omfattande projektet Smärtrehabilitering i samverkan pågår under två år, till och med Målet är att utveckla rehabiliteringsmetoderna för patienter med långvarig smärta. Förhoppningen är att rehabiliteringen ska bli effektivare och kortare och leda till snabbare återgång till arbete samt ge ökad livskvalitet för patienterna. Den första ansökan genererade 4,8 miljoner kronor i anslag. Det lade grunden till det arbete som man nu är mitt uppe i. Nyligen kom beskedet att ytterligare fem miljoner har beviljats för nästa steg av projektet. Vi är jätteglada! Det är mycket pengar och det möjliggör fortsatt forskning på ett viktigt område. Det innebär också att vi kan utveckla samarbetet mellan landstinget och universitetet, säger Margareta Eriksson, forskningskoordinator. I dagsläget ingår 13 certifierade vårdcentraler och eventuellt är fler på väg in. Projektet erbjuder patienter med långvarig smärta i nacke, skuldror eller rygg så kalllad multimodal rehabilitering, MMR. Det innebär att patienten och personalen arbetar i team utifrån ett gemensamt mål. I behandlingsteamet ingår alltid läkare och ytterligare två olika professioner, Det innebär att vi kan utveckla samarbetet mellan landstinget och universitetet. fakta Rehsam E Smärtrehabilitering i samverkan är ett projekt inom Rehsam, som står för rehabilitering och samordning. E Rehsam är ett forskningsprojekt för effektivare behandling inom ramarna för rehabiliteringsgarantin. E Det finansieras av Socialdepartementet via Försäkringskassan. E Forskningen bedrivs på landstingens kliniker och vårdcentraler. Nästan varje landsting har ett Rehsam-projekt. Totalt pågick 17 projekt 2011 och 46 miljoner kronor har fördelats. E I ett första skede fick det norrbottniska projektet 4,8 miljoner i forskningsanslag. Nyligen kom beskedet att man i en ny ansökan har blivit beviljade ytterligare fem miljoner kronor. Källa: Nll och Försäkringskassan Rehabiliteringskoordinatorerna Gudrun Palo och Ing-Marie Persson från Mjölkuddens vårdcentral samt Tarja Lehtonen, Haparanda vårdcentral, upplever att det webbaserade självhjälpsprogrammet ger patienterna stöd att hantera sin vardag. oftast arbetsterapeut, sjukgymnast, kurator eller psykolog. Patienten deltar aktivt i målsättning, planering, behandlingsåtgärder och utvärdering av sin rehabilitering. Hälften av patienterna erbjuds även att få arbeta med ett webbaserat självhjälpsprogram. Vårdcentralernas roll är att ansvara för behandling och rekrytering av de cirka 150 patienter som behövs i projektet. Att arbeta i team har visat sig vara framgångsrikt. MMR är den metod som i dagsläget rekommenderas vid långvarig smärta, men mer forskning behövs. I den fortsatta studien kommer vi att vidareutveckla självhjälpsprogrammet och kombinera det med individuell coachning för att skräddarsy rehabiliteringen för patienten, förklarar Margareta Eriksson. Flest litar på sjuksköterskor Sjuksköterskor och läkare är de yrkesgrupper som svenskarna har störst förtroende för, enligt Förtroendebarometern från Medieakademin. 84 procent har mycket eller ganska stort förtroende för kompetensen hos Doktoranden och sjukgymnasten Catarina Nordin, Gunvor Gard, lektor inom sjukgymnastik vid LTU, och Peter Mikaelsson, lektor vid institutionen för hälsovetenskap, är de som tillsammans med Margareta Eriksson finns med under hela projektets gång. De diskuterar de frågor som kommer fram och driver arbetet framåt tillsammans med vårdcentralernas rehabiliteringskoordinatorer. Förutom ökad livskvalitet för patienterna lägger studien också grunden till ett standardiserat arbetssätt för denna typ av behandlingsmetoder. För en del vårdcentraler innebär det ett nytt arbetssätt, andra har redan tidigare arbetat i team. För oss är arbetet upplagt ungefär på samma sätt som tidigare men det tillkommer vissa arbetsmoment, förklarar Tarja Lehtonen, rehabiliteringskoordinator vid Haparanda vårdcentral. Det som är nytt för de flesta inblandade är det webbaserade stöd som vissa av patienterna får tillgång till. Tarja Lehtonen upplever programmet som varierande och bra. De får eget ansvar att via dator få stöd att hantera sin vardag, komma vidare och hitta balans, men många behöver såklart människor också, tillägger Ing- Marie Persson, rehabiliteringskoordinator vid Mjölkuddens vårdcentral. Generellt sett ser de att högpresterande och stressade kvinnor i allt yngre ålder blir fler bland smärtpatienterna, vilket enligt dem också ger anledning att lägga in en genusaspekt i projektet. ANNA BERGSTRÖM sjuksköterskor, 79 procent för läkare, medan motsvarande siffra för forskare är 74 procent. När Sveriges samhällsinstitutioner jämförs hamnar sjukvården på andra plats (56 procent). Bara universitet och Ewa Öhström Holmqvist, hjälpmedelskonsulent vid Huvudsaken, landstingets resurscentrum för kognitivt stöd. För någon vecka sedan anordnade du och Hjälpmedelsinstitutet en kursdag i Luleå om hur man kan använda mobilen som stöd. Vilka vände ni er till? Till förskrivare och annan personal som arbetar nära brukare med kognitiva nedsättningar. De flesta av deltagarna var arbetsterapeuter. De 30 platserna tog snabbt slut både intresset och behovet är mycket stort. Varför är mobiltelefonen ett bra redskap? Teknikutvecklingen har gjort att man kanske inte behöver ett speciellt kognitivt hjälpmedel; man kan ibland klara sig med en mobiltelefon, som är något som de flesta redan har. Anteckningar, kalender och påminnelser, ibland kopplade till larm eller SMS, är exempel på funktioner. Till smartphones finns dessutom olika appar, små program, som är anpassade för målgruppen. Vad var syftet med utbildningen? Att deltagarna skulle få en ökad medvetenhet och mer kött på benen, exempelvis kännedom om olika abonnemang och telefonmodeller. Dessutom ingick en praktisk del där de fick söka och ladda hem appar. Det finns ingen möjlighet att känna till alla funktioner och appar det här är ett område som utvecklas snabbt. Men genom att göra en kartläggning och bedömning av svårigheter och behov kan man ringa in vad brukaren behöver för att få vardagen att fungera. Vilket stöd kan behövas? Personer kan ha problem med struktur och planering: de kan ha svårighet att komma i tid, att veta när en aktivitet börjar och hur länge den ska pågå, att planera sin vecka och sina inköp, för att nämna några områden. Ge exempel på hjälpmedelsappar? Det kan vara allt från en app som används vid veckoplaneringen till en som berättar hur länge det är lagom att duscha eller borsta tänderna. Appen Handla är till hjälp när man behöver komma ihåg vad som ska läggas i vagnen och hur mycket pengar som behövs. Fler exempel, som går att ladda ner, finns på Blir det fler kurser i ämnet? Jag tror inte att vi får Hjälpmedelsinstitutet att komma hit igen på ett tag; landet är stort. Däremot har jag planer på att under våren eller hösten anordna en informationsträff där vi via videolänk ger intresserade möjlighet att ta del av det vi lärde oss under dagen. ulrika englund Arbetsmiljön gör kvinnor sjukare? Arbetsmiljöverket ska kartlägga vad i arbetsmiljön som gör att kvinnor drabbas mer av ohälsa än männen: kvinnors ohälsotal är 45 procent högre och fler kvinnor än män tvingas avsluta sitt arbetsliv i förtid av hälsoskäl. Omkring inspektioner ska göras inom bland annat parti- och detaljhandel, lokalvård och hälso- och sjukvård. Syftet är att öka arbetsgivarnas kunskaper om de risker som leder till arbetsrelaterad ohälsa bland kvinnor. Vid besöket tar inspektörerna reda på vilka orsaker som arbetsgivare och skyddsombud bedömer ligger bakom ohälsan bland kvinnor och vad som kan göras för att åtgärda dem. högskolor får bättre resultat (64 procent). Längst ner på förtroendebarometern hamnar de politiska partierna (18 procent), skriver Dagens Medicin. Resultatet baserar sig på nätenkäter med personer.

7 Trycksår ett onödigt ont Förekomsten av trycksår bland patienter i Norrbotten minskade stadigt, för att sedan stiga igen vid mätningen i oktober förra året. - Det är så onödigt. De flesta fall av trycksår ska inte behöva uppstå, säger Monica Forsberg, utvecklingsledare. Den 6 mars genomfördes ännu en punktprevalensmätning av trycksår, den femte i ordningen för Norrbottens läns landstings del och den tredje på nationell nivå. Vid ett och samma tillfälle kontrollerades alla patienter över 18 år i länet som var inskrivna på sjukhusen, inom psykiatrin samt vid primärvårdens obs-avdelningar. Monica Forsberg väntar med spänning på resultatet, som kommer i april. Vid den första mätningen, i mars 2010, hade 15,2 procent av patienterna trycksår i någon form. Motsvarande siffra i oktober samma år uppgick till 14,4 procent. I mars 2011 hade den sjunkit ytterligare, till 12,0 procent. I oktober hade siffran däremot stigit till 13,9 procent; trycksår observerades då på 75 av de 541 inneliggande patienterna. Det var verkligen ett tråkigt besked. Visst kan slumpen spela in eftersom mätningen sker under en enda dag, men resultatet berättar ändå ungefär hur det ser ut. Vi har helt enkelt inte lyckats tillräckligt bra med att identifiera riskpatienter och förebygga trycksår, säger hon. Trycksår är något som går att förhindra, säger Monica Forsberg, utvecklingsledare. Ett trycksår uppkommer när en patient ligger eller sitter länge i samma ställning. Trycksår är svårläkta och innebär ofta mycket lidande. Alla vet hur ont ett skavsår kan göra, för att inte tala om ett skavsår med en blåsa. Det är grad ett respektive två på den fyragradig skala som används. Den värsta typen av trycksår, exempelvis en svart nekros, kan gå ända in till benet; det handlar om svåra smärtor. Patienten tvingas stå ut med ständiga omläggningar och av att vara beroende av vårdpersonal. En del sår luktar illa, vätskar och kan förstöra kläder. Sammantaget kan trycksår orsaka nedstämdhet och depressioner. Det är inte bara den enskilde patienten som vinner på att slippa trycksår. Omläggningar tar tid och personalresurser i anspråk. Kostar gör även det extra vårddygn som personer med trycksår i genomsnitt stannar på sjukhuset. En stor utgift är kopplad till det som behövs för att lägga om såret. I Jönköpings län uppgick år 2005 kostnaderna för omläggningsmaterial vid trycksår till 53 miljoner kronor. Förutom ett minskat lidande för patienter finns alltså mycket pengar för landstinget att spara om antalet fall kan minimeras, konstaterar Monica Forsberg. Till riskpatienterna hör de äldre, multisjuka, liksom människor med en grundsjukdom eller en funktionsnedsättning. De som blir liggande efter en operation har också en förhöjd risk att få trycksår, liksom de som tillfälligtvis är svårt sjuka och har svårt att förflytta sig på egen hand. Vid riskbedömningen inspekteras huden. Dessutom värderas allmäntillståndet personalen ska bland annat vara uppmärksam på om patienten har fått i sig tillräckligt med näring. De inledande iakttagelserna ska journalföras, något som inte alltid sker i dag. Vi är skyldiga att dokumentera riskbedömningen, samtidigt som det är nödvändigt för att kunna upprätta en individuell vårdplan. Vi måste veta hur det såg ut från början för att kunna följa utvecklingen. Avvikelser ska sedan anmälas i Synergi. Landstinget har en nollvision; ingen patient ska drabbas av trycksår under sin vårdtid. Några fall inom den palliativa vården kommer dock alltid att finnas i slutet av livet minskar cirkulationen samtidigt som smärta hos patienten kan göra det svårt att vända honom eller henne tillräckligt ofta. I oktober 2011 låg Norrbottens läns landsting strax under medelvärdet för den nationella mätningen, 13,9 procent jämfört med 14,4 procent. I mätningen deltog 14 landsting, troligen de mest engagerade, vilket gör att Norrbotten trots allt ligger bra till vid en jämförelse med övriga landet. Och även om Monica Forsberg är besviken över att den fina utvecklingskurvan brutits kan hon konstatera att mycket hänt i länet de senaste åren. Medvetenheten och kunskapen har ökat, både inom vården och äldreomsorgen. Jämfört med för 20 år sedan är an talet trycksår betydligt färre i dag. Vi är på rätt väg. ULRIKA ENGLUND fakta Så förebyggs trycksår E Inspektera huden, gradera eventuella trycksår enligt skala 1-4. E Vid identifierad risk för trycksår sätt genast in preventiva insatser. E Avlasta! Tryckreducerande madrasser och kontinuerliga lägesändringar enligt ett vändschema är viktiga åtgärder. E Håll huden torr, mjuk och smidig. E Tillgodose närings- och vätskebehovet. E Informera patienten och närstående om hur trycksår kan förebyggas. E Dokumentera alla åtgärder och effekterna av dessa. Det är viktigt för patientsäkerheten och en förutsättning för att kunna kvalitetssäkra de åtgärder som gjorts. Källa: Monica Forsberg, Norrbottens läns landsting Tage Backgård var en av de omkring 550 norrbottniska patienter som den 6:e mars deltog i punktprevalensmätningen av trycksår. Sjuksköterskorna Lena Gustafsson och Hanna Nyberg, avdelning 51 i Sunderbyn, ser satsningen som ett viktigt led för att förebygga trycksår. Foto: ANDERS ALM Vid god omvårdnad ska trycksår inte behöva uppstå Klockan åtta på morgonen den 6 mars börjar sjuksköterskorna Lena Gustafsson och Hanna Nyberg leta efter trycksår på patienter inskrivna vid avdelning 51, Sunderby sjukhus. Två timmar senare är de framme vid den sista patienten för den här gången. Den nationella punktprevalensmätningen av trycksår genomförs två gånger varje år inom vården och vid äldreboenden. Vid avdelning 51, med 22 vårdplatser för patienter från urologin, Öron-näsa-hals/Käk- och munsjukdomar, kirurgkliniken och ögonsjukvården, tar man det obligatoriska uppdraget på största allvar. Mätningen lyfter fram trycksår som en viktig angelägenhet, vilket är bra. Vid god omvårdnad ska trycksår inte behöva uppstå. De är svårläkta, svårbehandlade och gör ont, säger Elisabeth Lass, enhetschef. Det är inte speciellt vanligt med trycksår på avdelningen. Dels är personalen duktig på att identifiera riskpatienter och snabbt sätta in avlastande åtgärder, dels är den van att uppmärksamma patienternas näringsintag. Nutrition är ständigt i fokus här eftersom en del av våra patienter har problem med matorganen, exempelvis svårigheter med att svälja. Ytterligare en anledning till att få trycksår uppstår är att 51:ans patienter oftast har korta vårdtider. Det är sängen som är den farligaste platsen, konstaterar Elisabeth Lass. Lena Gustafsson och Hanna Nyberg inleder med att studera journalerna och tar bland annat reda på om patienterna haft trycksår tidigare. Därefter går de runt till de 21 patienter som just den här dagen varit inneliggande i minst 24 timmar; de ställer frågor, gör hudbedömningar, letar efter rodnader och sår samt noterar om förebyggande eller behandlande åtgärder redan satts in. De avslutar med att gå tillbaka till journalerna för att söka mer information. Allt protokollförs och skickas sedan in för registrering. Sist ut av patienterna är Tage Backgård, som har tagit på sig sina egna kläder och gjort sig redo för att åka hem. Han svarar på frågor och får sedan armbågar, fötter och öron undersökta. Några trycksår går inte att finna, allt ser bra ut. De som är sängliggande vänder vi på och kontrollerar noga, medan vi enbart tittar på de mest utsatta områdena på dem som är uppe, förklarar Lena Gustafsson. Vid kontrollen av de 21 patienterna hittar sjuksköterskorna totalt två mindre trycksår, dock inget nytillkommet. Mätningen ger oss ett kvitto på att vi arbetar på rätt sätt, säger Hanna Nyberg. ULRIKA ENGLUND 7

8 Oviss framtid för personalen Det finns en risk att kompetens lämnar länet, anser Maria Mörsare, ivasköterska. Toppstyrt och tungarbetat, säger kollegan Marie Hedman, till höger, om hanteringen av förslaget om nedläggning av operation i Kalix. Foto: ANDERS ALM De berörda operations-, narkos- och undersköterskorna på centraloperation i Kalix har redan innan beslutet är taget intervjuats om vad de vill göra om nedläggningsförslaget går igenom. Personalen brottas nu med tankarna på att pendla eller flytta till Gällivare eller Sunderbyn, stanna i Kalix eller lämna länet. Ni är bara bäst. Orden står skrivna på ett kort som tillsammans med andra hälsningar i lunchrummet visar patienternas uppskattning. Denna uppmuntran håller tillsammans med den goda sammanhållningen modet uppe på den berörda personalen i väntan på beslutet om operationsverksamheten ska läggas ned. Beslutet kan påverka hela deras framtid, inte bara yrkesmässigt. En del verkar tro att vi ska massemigrera till Sunderbyn och Gällivare, men hela landet skriker efter specialistutbildade sjuksköterskor. Risken är att länet kommer att tappa kompetens, säger Maria Mörsare, sjuksköterska på Ivak. Personalen beskriver operationsverksamheten i Kalix som effektiv, med en väl samarbetad och stabil personalstyrka, nöjda patienter och bortarbetade köer. Men handläggningen av ärendet om en eventuell nedläggning upplevs som utdragen och jobbig. Därför har vi inlett enskilda samtal med personalen om vilka arbetsuppgifter de kan tänka sig att ha om operation läggs ned, fast beslutet inte är taget än. En del tjänster kan vi lösa med vakanser och pension, men inte alla, förklarar Birgitta Forsberg, verksamhetschef på Kalix sjukhus. Enligt henne finns inget som tyder på att intensivvården, inklusive narkosläkare, skulle vara hotad. Det finns inga indikationer på att den läggs ned även om operationsverksamheten upphör. Vi har ett uppdrag att fortsätta bedriva akutsjukvård, innefattande ambulanssjukvård, akutmottagning och företrädesvis medicinsk intensivvård. Men bortom alla fakta kan personalen ändå inte se förbi den oro och ovisshet som förslaget skapar. Frågorna och funderingarna är många. Hur påverkas intensivvården? Hur intressant är det för narkosläkare att söka till Kalix om centraloperation försvinner? Vilka blir övertaliga om Maria Mörsare, sjuksköterska på Ivak. Marie Hedman, sjuksköterska på Ivak. Birgitta Forsberg, verksamhetschef på Kalix sjukhus, har låtit intervjua all berörd personal om vad de vill göra om nedläggningsbeslutet går igenom, allt för att göra processen så kort och smidig som möjligt. operationssköterskorna får andra tjänster på sjukhuset? Hur kan 14 tjänster ersättas med två i Gällivare och två tjänster i Sunderbyn? Och hur ska den lilla personalökningen klara de 800 operationer som nu görs i Kalix? Det största frågetecknet är dock om ekonomin är det egentliga skälet till förslaget. Motiveringen till att stänga operation i Kalix är att spara sju miljoner. Jag tror inte att landstinget sparar pengar på att skicka patienter 20 mil längre eller på att behöva bygga ut för 50 miljoner i Sunderbyn, säger Maria Mörsare. Hela landet skriker efter specialistutbildade sjuksköterskor. Risken är att länet kommer att tappa kompetens. Operationssköterskan Slaviza Grba beskriver det som att hon och många med henne först var i en förnekelsefas då förslaget om nedläggning kom. Jag tänkte att det kan inte vara sant, det fungerar ju så bra här. Och så har man jobbat på och varit glad och positiv. Men vi som jobbar här borde ha fått prata mer med dem som bestämmer för att hitta fler vägar att spara. Vi hade kunnat ta över mer. Jag önskar att vi hade fått jobba med ett förbättringsprojekt i stället, för att få mer operationer här, säger hon. Sköterskorna beskriver en känsla av att personalen ute i verksamheten befinner sig långt från beslutsfattarna. De uppger att de har försökt ge sin syn på de informationsmöten som har hållits, men upplever att de setts som störande och att man inte vill lyssna på dem. Nu önskar jag bara att förslaget ändras så vi kan fortsätta göra det ännu bättre här i Kalix, säger Slaviza Grba. ANNA BERGSTRÖM E Hur ser du på förslaget om operationsverksamheten i Kalix? Elisabet Ranvald, enhetschef, Operation, Kalix sjukhus: Jag tror inte att det är ekonomin som styr. Det är en kris i Malmfälten som måste lösas och för att bibehålla kompetensen där måste man få fler operationer. Jag tror också att det kommer att ta flera år innan man sparar några sju miljoner. Mats Lindström, iva-sköterska, Kalix sjukhus: Jag förstår att man måste ta ansvar för hela länet, men då vill jag se svart på vitt att man verkligen sparar någonting och få en ordentlig konsekvensanalys. Oavsett vad den visar är det bättre än det underlag som finns i dag. Jag tycker också att landstinget ska titta på möjligheten att sälja vård till andra delar av landet för att få intäkter och utveckling. Ivar Wizelius, vikarierande ivaläkare, Kalix sjukhus: Jag är skeptisk mot att spara på det här viset. För framtida personalförsörjning ser jag att landstinget får vad de vill ha om de betalar. Men ingen läkare tar ett sådant jobb för att få erfarenhet. Mervi Rundgren, iva-specialistsjuksköterska, ambulansen, Haparanda: Om anestesiläkare försvinner påverkar det oss enormt. Blir de kvar om det inte finns operation? Om vi har dåliga patienter kan vi behöva nyttja dem. Det är inte kul att ligga på vägarna och veta att man har ännu längre än i dag till närmaste anestesiläkare. Det är svårt att se något positivt eller någon besparing i detta. Torbjörn Resin, enhetschef, Ivak, Kalix sjukhus: En operationsavdelning för med sig kompetens som stärker iva, akutmottagning och ambulans, ger trygghet för personalen och är till gagn för patientsäkerheten. Anestesipersonal har en kontinuitet att utbilda och underhålla prehospital personal i att säkerställa fria luftvägar. Vi hjälper ambulansstationerna i hela östra Norrbotten med utbildning. Hellre utveckla än avveckla, säger Slaviza Grba, en av de berörda operationssköterskorna i Kalix. Frågan tas upp igen här är Framtiden för operationsverksamheten i Kalix har debatterats kraftigt både lokalt och på länsnivå. Den 12 april tas frågan upp igen. Vid centraloperation i Kalix utförs huvudsakligen allmänkirurgiska operationer som bråck, gallor och åderbråck. Det utförs också ingrepp på medicinpatienter, främst inläggning av venportar, pacemakeringrepp och perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG), samt tandvård i narkos. Samtliga operationer är planerade dagkirurgiska ingrepp som vanligtvis inte kräver inläggning. Personalen oroas över att andra enheter på Kalix sjukhus ska påverkas negativt om operationsverksamheten läggs ner. Behovet av allmänkirurgiska ingrepp har minskat vilket innebär att genomförda ingrepp i Kalix 2007 beräknas sjunka till cirka 800 under Av patienterna vid operation i Kalix kommer cirka 27 procent från östra Norrbotten (Kalix, Haparanda, Överkalix, Övertorneå), 40 procent från Luleå/Boden, 30 procent från Piteå älvdal (Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur, Arjeplog) och ungefär 2 procent från andra platser i länet. Skälen till avvecklingen av operationsverksamheten i Kalix uppges vara rent ekonomiska samt ett led i ett effektivare nyttjande av de samlade resurserna i länet.

9 Divisionschef Hans Rönnkvist hoppas att de föreslagna förändringarna ska gynna hela länet. Foto: ANDERS ALM Operationssköterskan Marina Noujdinova och hennes kollegor i Kalix väntar på beslutet om verksamhetens framtid. Landstingsstyrelsen har föreslagit följande till landstingsfullmäktige: O De operationer som kräver centraloperationsresurser vid Kalix sjukhus överförs till Sunderby och Gällivare sjukhus. O Antalet vårdplatser minskas med två inom omvårdnadsenheten vid Kalix sjukhus, med en utökning med en vårdplats inom området allmän kirurgi/urologi vid Sunderby sjukhus och en vårdplats inom omvårdnadsenheten på Gällivare sjukhus. O Förändringarna genomförs senast den 1 september 2012 och beräknas spara sju miljoner kronor per år. O Cirka tio operations- och narkossjuksköterskor och fyra undersköterskor vid operationsverksamheten i Kalix berörs. Inga uppsägningar är planerade. Dagens bemanning med två narkosläkare dagtid reduceras till en tjänst dygnet runt. O Omkring fyra specialistsjuksköterskor ytterligare behöver anställas; två vid Sunderby sjukhus och två vid Gällivare sjukhus. Vid senaste landstingsfullmäktige återremitterades ärendet för att utredas ytterligare. Det slutgiltiga beslutet fattas den 12 april. Till dess har fullmäktige begärt in svar Uppmuntrande och tacksamma hälsningar från patienter sprider glädje i operationspersonalens lunchrum. bakgrunden till de föreslagna förändringarna på ett antal frågor som bland annat berör hur man kan uppnå en besparing när personalen finns kvar inom landstinget, kapacitets- och arbetsmiljökonsekvenser på alla berörda sjukhus, resursbehov gällande personal, arbetsmiljö och lokaler i Sunderbyn och Gällivare och kostnader för detta, förändringen på sikt i Kalix, vårdköer, resemönster med mera. Man har också efterlyst tydligare redovisning av volymer och kostnader på de olika orterna som har operationsverksamhet samt logistiken i den föreslagna nya organisationen. anna bergström Man måste se till hela länet Förslaget om nedläggningen av operationsverksamheten i Kalix har en direkt koppling till länsperspektivet. Vårt ansvar och uppdrag är att effektivisera i hela Norrbotten, säger Hans Rönnkvist, divisionschef för Opererande specialiteter. Divisionsledningen för Opererande spe cialiteter inom Norrbottens läns landsting beklagar om personalen i Kalix känner att de befinner sig i en annan verklighet än tjänstemän och politiker. Det här är inget förslag som har kommit som en blixt från klar himmel. Det är helt i linje med den landstingsplan som beskriver vad vi ska göra och de politiska beslut som har tagits för att effektivisera verksamheten i länet. I det här fallet måste man se till hela länet, säger Hans Rönnkvist. Han förklarar att det har varit en bred process som började redan Divisionernas chefer, även inom andra divisioner som Medicinska specialiteter och Folktandvården, har varit delaktiga. Man har även rådgjort med bland andra länets sjukreseansvariga och med de enheter i Sunderbyn och Gällivare som planeras överta Kalix operationer. Allt detta sammantaget ligger till grund för förslaget. Han anser att de flesta frågor som man nu vill ha svar på i återremissen av ärendet finns beskrivna sedan tidigare. Bland annat har man varit tydlig med att det akuta omhändertagandet av patienter inte kommer att förändras vid en avveckling av centraloperation i Kalix. Ivak-enheten bedöms inte beröras nämnvärt av förändringarna förutom den personal som hanterar postoperativ vård. Akutmottagning, iva och ambulans förblir intakta. Några svårigheter att bemanna med narkosläkare till Kalix om operationsverksamheten läggs ner ser inte Hans Rönnkvist. Idag finns två narkosläkare i tjänst dagtid i Kalix. Om centraloperation avvecklas minskar behovet av narkosläkare och därför föreslås det bli en tjänst mindre dagtid. Men det kommer även fortsättningsvis att finnas tillgång till narkosläkare dygnet runt i Kalix. Förhoppningen är att man ska kunna nyttja fler läkare via Sunderbyn och ha färre inhyrda än idag. Den inriktning som landstingsfullmäktige har fastställt för hälsooch sjukvården i länet innebär att samtliga sjukhus måste ha fortsatt tillgång till såväl narkosläkare som intensivvård. Detta gäller även Kalix sjukhus. Hur fyra nya tjänster fördelade mellan Gällivare och Sunderbyn kan ersätta 14 tjänster i Kalix förklaras med att stordriftfördelar gör att dessa förhållandevis korta operationer kan hanteras effektivare totalt sett. Jämfört med den totala verksamheten vid Sunderby sjukhus bedöms den volym som kommer från Kalix relativt liten. Kostnader för om- och utbyggnad av Sunderbyns sjukhus har ingen koppling till flytten av operationsverksamheten från Kalix. Att Kalix operationsverksamhet skulle offras för att behålla kompetens och kvalitet i Gällivare bemöts på följande vis: Kompetensförsörjningen är en utmaning i hela länet. Vår syn är att det blir lättare att kompetensförsörja tre sjukhus med personal i stället för fem sjukhus, säger Veronika Sundström, som har handlagt ärendet om operationsverksamheten i Kalix. Men både hon och Hans Rönnkvist vidhåller att det endast är av ekonomiska skäl som man har tagit fram förslaget om att lägga ner Kalix operationsverksamhet, och att målet är att det ska bli till det bättre sett ur ett länsperspektiv. ANNA BERGSTRÖM

10 Vi fikar med Anställda på Tandteknik i Luleå från vänster Carina Englund, Eva Leffler, Charlotte Nilsson, Ulrika Nilsson Kuoljok, Elma Labba och Birger Billenman. personalen på Tandteknik Norr i Luleå Arbetsplats: Tandteknik Norr i Luleå. Antal anställda: 11. Yrkesgrupper: 10 tandtekniker och en assistent. Samtalsämnen på fikarasten: Matlagning och recept. Vi har en mästerkock här på arbetsplatsen och vi diskuterar gärna goda efterrätter och bakverk. Tabun: Ekonomi. Allt mer av vår verksamhet handlar om att tänka på kostnader, så vi pratar aldrig om pengar på fikarasten. Dagens ros till Sandra Keränen på Lapplands barnklinik i Gällivare som fixat nya barnvagnar till avdelningen. Karin till min vän och sjuksköterskekollega Martina Björk vid Specialistmottagningen, Piteå älvdals sjukhus. Rosor till dig för att du så tappert och målinriktat genomfört Vasaloppet. Hejja dej! Mia Markstedt, Strokeenheten avd 2A till tjejerna på klin kem lab i Kiruna: GRATTIS till Equalis-diplomet! Tjejerna på klin kem lab i Gällivare Vi vill skicka ett stort gäng med rosor och kramar till våra fantastiska medarbetare Karin (Kalix), Ulrika (Piteå), Lena (Gällivare) och Åse (Kiruna) som bokar in patienter på MR-kamerorna runt om i länet. Ni gör ett fantastiskt arbete och är för oss guld värda. Kramar från oss på MR-enheten i Sunderbyn. Eva, Kirsi, Maria, Carina, Christina, Johanna och Susanne Tusen röda rosor vill vi skicka till läkarsekreterarna Catarina Thomteen och Kerstin Wirén-Björk, Råneå vårdcentral, som har hjälpt oss på Bergnäsets vårdcentral att skriva diktat, då vi har varit överhopade av jobb. Ni är änglar. Vad hade vi gjort utan er? Kramar från personalen genom Eva Westerberg Elma Labba, Carina Englund och Eva Leffler tar paus från tillverkningen av tandställningar, proteser, kronor och bryggor. Fikapaus i konstnärsateljén Att komma till Tandteknik i Luleå är som att besöka en konstnärsateljé. Här gjuts gipsmodeller, tandprotester skulpteras, porslinskronor målas i rätt nyans och ståltrådar till tandställningar böjs till rätt mönster. Nästan alla som jobbar här har någon form av konstnärlig ådra, berättar verksamhetschef Marianne Ek-Holmkvist. Tandteknik Norr finns förutom i Luleå i Kiruna, Gällivare, Arjeplog och Piteå och har 22 anställda. Hälften av dem, 11 personer, sitter i Folktandvårdens hus på Skeppsbrogatan i centrala Luleå. De tillverkar tandställningar, 260 proteser, 700 bettskenor, 150 apnéskenor och 900 kronor och bryggor varje år både till Folktandvården och till privata tand läkare. Varje tandtekniker har sin egen specialitet. Elma Labba böjer till tråden till en tandställning med en adamstång. Det ser så lätt ut när hon får fram den exakta formen på tråden. De flesta tandtekniker håller på med något sorts konstnärligt skapande vid sidan av jobbet. Det krävs att man har blick för färg och form för att jobba här, säger Birger 10 Verksamhetschef Marianne Ek-Holmkvist. Regionalt centrum stärker danskonsten Inom ramen för länets gemensamma kulturplan har landstinget utrett frågan om förutsättningarna för en framtida dansinstitution i Norrbotten. Enligt förslaget inrättas ett regionalt centrum för danskonsten. Det ska bedrivas med utgångspunkt från Luleå, där scener och studior byggs upp. Under den gemensamma administrationen inrättas också en institution för pedagogiskt arbete inom dansområ- Billenman som tillverkar proteser. Själv gör han ibland smycken på sin fritid. Hela arbetsplatsen känns mer som en konstnärsateljé än ett sterilt laboratorium. Varje dag kommer mellan 20 och 30 beställningar in från tandläkare runt om i länet. De skickar med ett avtryck från patientens mun och utifrån det gjuter tandteknikerna först en gipsmodell. Om det rör sig om kronor och bryggor scannas modellen in på datorn och skickas med en fil till ett företag i Tyskland som gör grundstommen i metall. Några dagar senare levereras den till Luleå och tandteknikerna formar av porslinsmaterial tänderna på den. Tandläkarna gör också alltid en beställning på vilken färg tänderna ska ha. Charlotte Nilsson ser till att kronorna och bryggorna får rätt färgnyans och målar dem med små porslinspenslar innan de bränns i en ugn. Hon fick höra talas om yrket och utbildade sig till tandtekniker på 80-talet. Jag får utlopp för min kreativitet här, säger hon och drar fram en låda med olika färgburkar. Klockan halv tio avbryts skapandet för en paus i fikarummet en trappa upp. Den det som placeras i Piteå. Utredningen föreslår dessutom att frågan om att etablera ett juniorkompani med utgångspunkt från verksamheten i Piteå ska undersökas. För att stärka danskonstens förankring i inlandet kan Norrbottens läns landsting och Gällivare kommun tillsammans med LKAB titta på förutsättningarna för att skapa en plattform i Gällivare. Haparanda- och Torneåområdet kan på Foto: Maria ÅSÉN här dagen har personalen beställt en Operatårta från ett konditori. Bakverk och desserter är ett vanligt samtalsämne på fikarasten. Birger Billenman är mycket förtjust i matlagning. Jag har förmånen att få njuta av hans goda mat till lunch. Han är jätteduktig på husmanskost, säger Carina Englund. Flera andra tandtekniker är också intresserade och det utbyts många recept under fikarasten. Är ni särskilt intresserade av sötsaker eftersom ni jobbar på ett ställe där man inte ska vara det? Nej det tror jag inte men vi fikar gärna med gott samvete, eftersom vi vet hur man sköter sina tänder, säger Carina Englund. Däremot talar de sällan om sport på fikarasten. Ett annat ämne som är bannlyst är ekonomi, både när det gäller de egna pengarna eller landstingets budget. När vi fikar pratar vi om roligare saker än kostnadseffektivitet och ekonomi, säger Eva Leffler. Tårtan är slut och kaffekopparna åker in i diskmaskinen. Det är dags att återvända till den skapande verksamheten i laboratoriet bland gips, färger och porslinspenslar. Det är lätt att förstå varför de här konstnärssjälarna trivs på sin arbetsplats. Ann-KATRIn ÖHMAn sikt bli en internationell knutpunkt för Barentsregionen. Sammanlagt räknar utredaren Maria Rydén med att ett 20-tal nya arbetstillfällen skapas. Utredningen ska nu ut på en remissomgång. Vårt mål är att vi redan under nästa år ska vara igång med uppbyggnaden av dansinstitutionen, säger Kent Ögren, landstingsråd. till Veronika Eriksson som jobbar på centrala informationsenheten. Hurra för en glad och hjälpsam tjej. Agneta, informatör division Diagnostik Skulle vilja tacka Ingemar och Tobbe på postsorteringen, Sunderbyn, för deras snabba hjälp och deras enorma kunnande i viktiga frågor gällande posten och en hel del andra områden. Tack killar! Ni är guld värda! Marcus Hansson Vi vill ge dagens ros till Barbro Juuso, gemensam vårdenhet, Gällivare sjukhus. Tack för all hjälp och stöd i samband med planering och införande av bedside. Kramar från Johanna, Helena och Carina till min vfu-handledare Malin Henriksson på avd 35, Sunderby sjukhus, för att hon har ett lugn som gör min utveckling möjlig som student! Peppning, kunskap och handledning perfekt och få förunnat! Annie till Magnus Westerlund på Länsservice i Piteå som tack för hjälpen när jag fick punktering. Eva-Marie till personalen vid reception och restaurang Solsidan på landstingshuset för den fantastiska servicen. Speciellt tacksam med anledning av Barn i fokus-dagen den 6 mars. 250 personer och allt flyter på. Ni är guld värda! Tanya Jendersen till alla de trevliga och mysiga tjejerna på PVA! Ni gör arbetet så mycket roligare! Per Ge Dagens ros till någon eller några som du vill uppmärksamma eller berömma. Alla rosor publiceras på Insidan, en del även i Landstingstidningen. Mejla till Agneta Spaton Norqvist: agneta.spaton-norqvist@nll.se. Tala om vem du är, vem som ska ha rosen och för vad.

11 Planen central i rehabiliteringen Intresset var stort när Rehabiliteringsmedicin vid Sunderby sjukhus bjöd in till en utbildningsdag. Norrbotten ligger långt fram när det gäller ett gemensamt synsätt på rehabilitering, säger överläkaren och professorn Jan Lexell, en av de ledande i landet inom den högspecialiserade neurologiska rehabiliteringen. Ett tiotal olika yrken fanns representerade när 75 personer från olika enheter och orter i länet kom till Sunderby folkhögskola för att lyssna till Jan Lexells föreläsning om rehabiliteringsmetodik. Efter en genomgång av rehabiliteringsprocessens olika delar fokuserade han på rehabiliteringsplanen och klassifikationsverktyget ICF, det gemensamma språk som används för att beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd (International Classification of Functioning, Disability and Health). En handuppräckning visar att de flesta av åhörarna redan känner till ICF, något som inte förvånar Jan Lexell. ICF klassificerar konsekvenserna av en skada eller en sjukdom, omfattar alla aspekter av människors hälsa och är grunden för allt arbete inom Jan Lexell, dagens föreläsare. sjukvården. Inom rehabiliteringen är vi redan vana vid att tillämpa ICF, vilket inte är fallet på alla håll i vården. Genom att använda sig av ICF skapas förutsättningarna för en lyckad rehabilitering, enligt Jan Lexell. Samtidigt är det av största vikt att rehabiliteringsplanen går från att vara ytterligare ett dokument som man pliktskyldigt fyller i till något som är centralt i arbetet med patienten. Först lär man sig upplägget tekniskt, men därefter måste planen bli en integrerad del av rehabiliteringsarbetet. Under eftermiddagen gavs tillfälle till erfarenhetsutbyte i mindre grupper. Bland annat diskuterades hur den ICFbaserade rehabiliteringsplanen används idag, vilken samverkan som finns mellan olika yrkeskategorier när den upprättas och hur patienter och deras anhöriga involveras i arbetet med planen. Till vardags är Jan Lexell verksam som överläkare vid Rehabiliteringsmedicinska kliniken vid Skånes universitetssjukhus i Lund. Han är även professor vid institutionen för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet. Kopplingen till Norrbotten är stark han är född och uppvuxen i Luleå och har E Vad hoppas du få ut av dagen? Joakim Norström, sjukgymnast vid öppenvårdsrehab i Luleå, utbyter erfarenheter med bland andra Sofie Hansson, sjukgymnast och tf enhetschef för paramedicin och öppenvårdsrehab, Kiruna sjukhus, och Camilla Innala, arbetsterapeut vid Rehabiliteringsmedicin, Sunderby sjukhus (närmast kameran). Stefan Stridsman, enhetschef vid Rehabiliteringsmedicin, och Jan Lexell, överläkare och professor, följer diskussionerna. Foto: anders alm fakta Rehabiliteringsmedicin Sunderby sjukhus E Består av tre enheter: Neurorehab avdelning 41 (nio vårdplatser), Neuro- och smärtrehab (öppenvård) och Garnis Rehabcenter. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, ska ni veta. också arbetat i länet i olika omgångar, både som neurolog i Boden och Luleå, som lärare vid vårdhögskolan i Boden och som adjungerad professor vid institutionen för hälsovetenskap vid Luleå tekniska universitet. Under 2004 inledde han som konsult i neurologi ett samarbete med Rehabiliteringsmedicin i Sunderbyn. Att Norrbotten var tidigt ute märks i jämförelse med andra landsting. Här har man tagit ett samlat grepp och har en tydlig ambition att utveckla verksamheten, säger han. Det finns en rehabiliteringsstrategi för hela länet samt en länsorganisation. I de gemensamma styrdokumenten ligger fokus på teambaserade insatser runt patienten. Samtliga enheter använder sig av rehabiliteringsplaner, vilket inte är någon självklarhet sett till landet som helhet. Ungefär en av tre rehabiliteringskliniker i Sverige upprättar inte några rehabiliteringsplaner, konstaterar han. E Har ett länsuppdrag för rehabilitering av personer i yrkesverksam ålder med neurologisk sjukdom, hjärnskada eller långvarig smärta. E Har ett länsuppdrag när det gäller personer med ryggmärgsskada, oavsett ålder. E Fungerar som ett kompetenscentrum i länet. Källa: Norrbottens läns landsting Den gemensamma journalföringen och Vas kan ha bidragit till den helhetssyn som finns i Norrbotten. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, ska ni veta. I exempelvis Skåne lever varje klinik ett eget liv, utan samordning av resurser eller något gemensamt synsätt på rehabilitering, berättar han för deltagarna. Stefan Stridsman, enhetschef vid Rehabiliteringsmedicin, är nöjd med det fleråriga samarbetet med Jan Lexell. Nu förbereder han och hans medarbetare sig för nästa steg i det strategiska utvecklingsarbetet: En internationell kvalitetssäkring av verksamheten enligt CARF, en oberoende organisation som ackrediterat vårdinstitutioner i drygt 40 års tid. Det kräver mycket av oss och vi är inte där än, men det skulle vara ett sätt att utvärdera att våra insatser håller hög kvalitet och är kostnadseffektiva, säger han. ULRIKA ENGLUND Schematerapi Landstingshuset, Luleå 9 maj kl (videolänk möjlig) Föreläsare: Poul Perris Legitimerad läkare, psykoterapeut, handledare och rektor vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi Kostnad: 400 kr för deltagande under föreläsning och 350 kr för deltagande via videolänk. Anmälan: Senast den 30 april till ewa.henderson@nll.se eller info@kbtklinikennorr.se Anmälan är bindande Bodil Jönsson professor emerita och författare Nätverket KBT i Norr inbjuder till När horisonten flyttar sig att bli gammal i en ny tid 19 maj kl Landstingshuset, Sessionssalen, Luleå. Välkommen till en föreläsning arrangerad av Best Agers, ett regionalt utvecklingsprojekt om hur 55-plussarnas kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara. Drop-in och fri entré Mer information: Projektledare Ewa Hedkvist Petersen ewa.hedkvist-petersen@nll.se Norrsken - samverkan inom klinisk forskning i Norr En regional forskningskonferens oktober 2012 Nordkalottens konferenscenter i Luleå Du kan medverka med en föreläsning/poster eller delta som åhörare. Petter Holmfrid, arbetsterapeut, öppenvårdsrehab, Boden: Att få dela erfarenheter med andra verksamheter och få idéer om hur vi kan utveckla vårt eget arbete med rehabplaner utifrån ICF. Anna-Maj Öhlund, sjukgymnast, Rehabiliteringsmedicin, Sunderby sjukhus: Jag har jobbat länge med rehabplaner och ICF inom området, så jag ser främst fram emot att under eftermiddagen få tillfälle att diskutera med kollegor från olika håll i länet. Marina Rönnlund, kurator, Rehabiliteringsmedicin, Sunderby sjukhus: Ny kunskap och input från andra hur de arbetar. Enheter arbetar olika med exempelvis rutiner, vi kan alla ta lärdom av varandra. Maria Ribom, sjukgymnast, öppenvårdsrehab, Kalix sjukhus: Att lära mig mera om ICF och hur man kan använda ICF inom rehabilitering, samt att träffa kollegor för erfarenhetsutbyte. Ingrid Johansson, kurator, öppenvårdsrehab och strokeenheten, Gällivare sjukhus: Inspiration och repetition, i kombination! Mer information: Annsofie Nilsson FoU-samordnare Norrbottens läns landsting Tfn: annsofie.nilsson@nll.se 11

12 KRÖNIKAN Kia Karlman Fem smutsiga små fingrar et var fredag nära lunch. Jag fick meddelande från mikrobiologiska laboratoriet om att en patient legat inne på ett av länets sjukhus med en multiresistent bakterie (MRB) som är smittspårningspliktig. När det blir känt på en avdelning att en patient är infekterad eller bärare av en MRB uppstår oro. Har jag följt de basala hygienrutinerna varje gång jag vårdat, undersökt eller behandlat den patienten? tänker ofta vårdpersonalen på den enheten. I minnet går många igenom rutinerna och försöker komma ihåg om händerna blev desinficerade före och efter varje patientkontakt. Hade jag handskar på mig när jag lade om såret och plastförkläde när vi bäddade? Vårdpersonal som har deltagit i patientnära vård och närstående blir smittspårade för att undvika vidare spridning av dessa svårbehandlade bakterier. Hygiensjuksköterskan eller jag besöker avdelningen för att informera och svara på frågor. När informationen förs till dem som då inte är i tjänst kan det bli missuppfattningar. En medarbetare på en enhet frågade mycket undrande om det var korrekt att man efter besöket hos patienten med MRB skulle byta arbetskläder och sedan gå hem. Med den regimen skulle det bli glest med personal på avdelningen. Eller var det ett önsketänkande? Information till alla i skiftlaget är inte lätt. Patientsäkerhet är en aktuell fråga som engagerar både vårdpersonal, patienter, närstående, beslutsfattare och myndigheter. Vårdhygien är en viktig del av patientsäkerheten. Basala hygienrutiner är begreppet som brukas för att poängtera att handdesinfektion, bruk av handskar och plastförkläde är något som ska användas i vårdsituationer. Vi vet genom vetenskap och beprövad erfarenhet att dessa rutiner förhindrar smittspridning och vårdrelaterade infektioner. Basal hygien heter föreskriften från Socialstyrelsen SOSFS 2007:19. Norrbottens läns landsting har fastställt hygienpolicyn; den ska ingå i introduktionen av all vårdpersonal och underskrift krävs. Jag vill därför uppmana er som inte har sett den nya filmen Stopp för smitta och smittspridning att gå in på vårdhygiens hemsida (V under A-Ö) och se den från en dator med högtalarfunktion. Den tar åtta minuter och ger tydliga instruktioner. Glöm inte heller att ge patienter och besökare information och broschyr om vikten av handtvätt och handdesinfektion. Broschyren beställs utan kostnad från Länsservice, artikelnummer Affisch att hänga vid tvättställ kan du få via oss på vårdhygien. Den 5 maj är handdesinfektionens dag enligt WHO och aktiviteter pågår världen över. Rena händer räddar liv! KIA KARLMAN, hygienöverläkare Ur museets samlingar En 1912 års Norrbottensdräkt, tillverkad Dräkten kan du se i en utställning på Norrbottens museum under perioden 14 april 26 augusti Foto: göran dahlin, Norrbottens museum Norrbottensdräkt fyller 100 år Länets första folkdräkt, skapad i nationalromantisk anda, visades upp för första gången den 16 april 1912, under en soaré på Stadshotellet i Luleå. Den kallas idag för 1912 års Norrbottensdräkt. Kommittén som arbetade med att konstruera den nya dräkten ville att den skulle påminna om äldre tiders klädskick i Norrbotten, men utformningen var snarare inspirerad av dräkter från Dalarna och den då rådande modestilen jugend. Det bestämdes att den skulle se likadan ut i hela länet, men att bottenfärgen i kvinnodräktens kjol skulle varieras för de olika älvdalarna; grön för Torne och Kalix älvdalar, brun för Luleå älvdal och blå för Piteå älvdal. Mansdräkten bestod av blå byxor, blå rock, grön broderad väst samt röd skjorta. Dräkten verkar ha gjort succé. Det vävdes och syddes på folkhögskolor, hushållsskolor och arbetsstugor, vilket säkert bidrog till att den fick en snabb spridning i hela länet. anja wrede Fotnot: Läs mer om 1912 års Norrbottensdräkt på nll.se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål. 12 Konsten att skapa ett team av individualister Landstingets chefs- och ledardag på Kulturens hus i Luleå gick i utmaningens och inspirationens tecken. De 310 deltagarna bjöds på ett varierat program med föreläsare, posterutställning och filmvisning. I år arrangerades utbildningsdagen för 8:e gången i rad och som vanligt var uppslutningen god. Chefs- och ledardagen ingår som en del i landstingets ledarutbildning och är lika mycket en utbildningsdag som en dag där deltagarna kan umgås med kollegor och diskutera gemensamma frågor. En föreläsare som väckte både munterhet, nyfikenhet och eftertanke var Carl-Axel Hageskog. Han är professor i idrottens ledarskap, men kanske mest känd som före detta förbundskapten för tennislandslaget under en tid då det svenska tennisundret skördade stora framgångar i Davis Cup och i andra tävlingar. Carl-Axel Hageskog delade frikostigt med sig av sina erfarenheter som idrottsledare. Det fordras ett skickligt ledarskap för att få till ett fungerande team av ett gäng superindividualister. En av hans teser var att ta tillvara på special begåvningen och bygga vidare på denna styrka, i stället för att försöka stöpa alla i samma form. De som är ganska eller hyfsat bra på allting vinner aldrig en stor turnering, utan vinnarna är de som har något utöver det vanliga, en suverän forehand till exempel eller en kanonserve, menade han. Det sista föranledde tf landstingsdirektör Gunnar Persson att ställa frågan hur vi i landstinget tar hand om och vårdar våra individuella stjärnor. Mats Olsson, framtidsstrateg på Kairos Future, har tidigare föreläst i Norrbotten om framtiden inom hälsooch sjukvården. Temat för denna föreläsning var framtidens interaktion inom området. Utvecklingen inom kommunikationstekniken kopplat till sjukvården går rasande snabbt och det kan vara svårt för sjukvårdshuvudmännen att hinna med i svängarna, även på nationell nivå. Ett stående inslag under chefsdagarna har varit att vinnarna av landstingets stipendium för bästa förbättringsarbete i vården får presentera sin verksamhet. Ortoped Jan Viklund vid ortopedkliniken i Piteå berättade om arbetet bakom de utmärkta resultat man redovisat. En av framgångsfaktorerna har varit att alla specialiteter funnits representerade i projektgruppen. Lars Tyskling Divisionscheferna Klas Tunbrå och Teija Joona stannade till vid Länstekniks bord där Agneta Nilsson, utredare, informerade om Kunskapsbanken, Lösenordskiosken och Ärendeportalen. Foto: Malin CarlBorg Jan Viklund, ortoped och medicinskt ledningsansvarig, berättade om arbetet som lett till ett bättre flyt vid ortopedkliniken i Piteå; vinnare av landstingets förbättringsstipendium 2011.

13 Norrbottens museum Utställningar, lekmiljö, film, butik & kafé Biljetter Norrbottensteatern Kulturens Hus ticnet.se norrbottensteatern.se Musikalen Grabben i gravenbredvid Text/regi Åsa Melldahl Musik Erik Petersen efter Katarina Mazettis roman Bra sång och musik (DN) Gillar den... en myllrande muande musikal (PT) Sista föreställningarna och 26 april Biljettsläpp 23 maj kl Höstsäsongen Nyskriven Revy på stora scenen När vinterns stjärnor lyser här Gästspel Norrlandsoperan Dans i Nord Cullbergbaletten Hope - det sista som överger dig års Norrbottensdräkt 100 år I jubileumsutställningen får du bland annat veta hur det gick till när den första Norrbottensdräkten kom till. Norrbottens museum i samarbete med Norrbottens läns Hemslöjdsförening, Svenska Folkdansringen Övre Norrlands distrikt och Länshemslöjds konsulenterna/hs Hemslöjden 130 år Jubileumsutställningen handlar om vilken roll slöjden kan spela i samhället & i människors liv. Om dess miljövänlighet, dess hållbarhet, och dess förmåga att ge ro och välbefinnande. Norrbottens museum i samarbete med Norrbottens läns Hemslöjdsförening och Länshemslöjdskonsulenterna/HS -6.5 Tiden i tryck Norrbottens-Kuriren 150 år Genom tidningsrubriker & artiklar följer vi Norrbottens historia under 150 år. Kring Finska kriget Anta Pirak Ur ett samiskt liv Lekmiljö Förr i tiden Här kan du gammal som ung med hjälp av fantasin resa tillbaka i tiden vid sekelskiftet 1900 Norrbottens minne Höstvägen 7, Luleå. Boka besök tel Torsdag 24.5 kl Arkivkväll med öppet hus. Tema Botanik Kl Ulf Zethraeus föreläser om floraprojekt i Norrbottens landskap & Pite lappmark, med bildvisning av norrbottniska växter. Arkivhandlingar & litteratur till kvällens tema visas. Pressade växter finns på plats. Lördag 5.5 kl Nytt av onytt öppen verkstad för alla åldrar med inspiration från bloggen 365 saker du kan slöjda Lördag 12.5 kl 14 Slöjdad folkkonst från skogens källor Föreläsning med slöjdare s u r o l l e alias Jögge Sundqvist, som berättar om sitt 25-åriga slöjdande och om den skapande processen bakom ett slöjdat uttryck. Lördag 19.5 kl 13 Antero gör så gott han kan! Kom och inspireras av Antero Koskitalo, rackelmakare och slöjdfilosof från Persön. Barnens söndag Söndag 15.4 kl Vi gör tidskapslar Söndag 29.4 kl Gör varma hjärtan! Kom och gör varma hjärtan av uttjänta t-shirtar och annat! Söndag 6.5 kl Nytt av onytt Gör fönstersmycken av åter brukat material Söndag 13.5 kl Slöjda så det hörs! Vi gör kapsylskramlor och annat som rasslar. Söndag 20.5 kl Tova ett huvud! Tova dej ett ulligt huvud. Slöjd för barn med Eva Öhrling & Alexandra Norén Norrbottens museum i samarbete med Bilda Tis-fre kl Lör-sön kl Storgatan 2 Luleå Kraftcentrum för ny musik presenterar Kulturens hus lör 21april Kl monolog x + trackermatte joakim milder jazzverk ann-sofi söderqvist - dirigent ayjo nacka Forum KrocK norrbotten neo Biljetter: Kulturens hus och ticnet.se Festivalpass: 250 Kr ord, 125 Kr pens/stud new music incubator norrbotten Big Band arrangörer: 13

14 OKOKT PARK I NORR ÄR AM- SAGOR SCHACK- TERM SNUSAR BUFFEL STAD I JAPAN ÄR MÖ DEL AV BIBELN BÄST FÖRR VARNING ARTIST MEJA RITADE FÖRR PÅ BIL FRÅN SPANIEN BYXOR NÄMNDE GUN NORD FLUOR BLOMMOR TVÅ- SIDIGA SLOTT I PARK BOXARE SKÄNKER SUP FISK TORK ANNA TELL STAD MED ALMA FEMTIO ALICE TEGNER KULRAM SKOR UTE- PLATSER SVÄRS RIKE FÖRST EJ MÖR MEN BLOD- SUGARE KOL- VÄTE MAGISK VÄXT SPEL I JAPAN 26 DEC. YTTER- BIUM ANNIKA MOGREN KRAFT AGAT NÄSTA NERV- CELL SAGO- KUNG GRUPP LUGN 500 GREK-Ö OFELIAS BROR FRUKTADE OHYRA TILL GITARR GRUV- BOLAG KASSERA SKIVA NÖT EJ IN EJ VÅRA UNITED KING- DOM RITA IIVARI SPEC. LJUS I DRINK NÄRKE FÖRR FOSFOR RÖNTGEN FÖRE F TJUR- FÄKTARE FRANSOS KYLDE SVAVEL SVART- SJUK GIRAFF- DJUR LÖPER RASANDE IBLAND SVERIGE FELFRI ETT SLAGS VIN PINGIS I EKA VISST! LÄRO- SATS RIKT- NING BIBEL- DEL EJ DE JAKOBS BROR BLOMMA PLANTERA TROPISK Ö OSTORT ITU FÅGLAR GUDOM TÖS DANSK Ö STJÄRNA STEN TON RANSON PÅBUD WASA PRICK TRISTESS INGRID NORDIN, pensionerad operationssjuksköterska från Kiruna som nu vänder kosan söderut. TUSEN VIDE GENOM- RESA KAN ROS ORIKTIG RAKELS SYSTER KATT PLATTA FILM- FIGUR ROSA MATT TÄT ÖSTER- GÖT- LAND KORT KANSKE RÖST- LÄGE KÄND BJÖRN DÅRE NR 1 FÖRE M STILL- HET HUND- FLICKA ÖDLA ÖREBRO LÄN 14 Kryss nr 2 Senast den 7 maj 2012 vill vi ha ditt korsord. Skicka till: Landstingstidningen, NLL, Luleå Märk kuvertet Kryss 2. Lycka till! Namn... Adress... Postnummer och ort... A Ä I G Ö R I N T R A K R A R C E R E M O Y A Ä N I C Y U A O E B O N E R G O I N K K F A S T L A G S B U L L E M A O D O F T Ä M N E N S T O L L E C T O R N O R O L V U S C H A B R A K A D A B R A D Å R A R J I A L B O D I N O A H U S A R E R E D E R A D E N V D M E R A N E M A G N E T S N E D T V I O R K A N Ä R R I R E R I D O V A N T A R Y E N P E R N O D S T E N A C G R Å B E L Ö D Ö S E D Y R K A E E N A R O L A N D E V F I N A L N O S A V R A T T D A L L A S S A N A T O R I E R A R M V A L A N D A G G K O Lösning på kryss nr Kryssvinnare BRITT-MARIE KITOK Raattamaavägen 25, Gällivare ROSE-MARIE SUNDQVIST Jokkmokksvägen 15, Boden TOMMY ISAKSSON Industrigatan 9, Gällivare MARIA HENRIKSON Blåbärsstigen 13, Piteå ULLA ANDERSSON-JUNKKA Kyrkogatan 18, Kiruna Trisslotter kommer med posten. Grattis!

15 En temporär dipp kåseriet patrik warg Söndag 25 mars 2012 Den här gången flydde jag utomlands. Men det hjälpte inte. Redan efter någon dag när jag hade läst ut kriminalromanen jag köpte på flygplatsen, två tanttidningar, en kärleksdravelhistoria, bara hittat tyska låneböcker på hotellet och det hade gått 37 timmar av charterresan så började folk sprida rykten om att jag hade fyllt femtio. En del sa det rätt upp i ansiktet på mig. De måtte fått solsting. Vad värre var: jag hade 257 timmar kvar på ön att längta hem till elljusspår, ljusnande morgnar och kaffe som inte smakar klorerat diskvatten. Jag gillar inte att sola. Inte bara mitt namn har irländska drag. Att simma är mer min grej, men hotellet snålade på strömmen. Poolvattnet höll nitton grader. Ingen badade. Om de hade kickat två av de sovande livräddarna skulle de haft råd att höja tempen till tjugoen. Miniklubben höll i alla fall ungarna sysselsatta med att måla varandras ansikten istället för att ständigt vara i mitt. Chartermaskoten, en stackars praktikant som svettas ihjäl i en pälsförsedd maskeraddräkt, föreställde på det här hotellet en blå fisk förstås och sprang omkring och skrämde ungar. Den hette passande nog Panchi. I samma anläggning fanns nämligen halva Tysklands PRO samlat kring wurstbaren. De var jättegamla. Säkert femtio. Sådana tar rätt stor plats, om man så säger. Går långsamt gör de också. Framför allt när de väl kommit fram till fläskgrytan i matkön. Det var då jag gav upp med en suck som ekade mellan de spanska betongväggarna. Jag lämnade de senila tyskarna vid brysselkålen, gick till rummet och tog ett resolut tag i grabbens, av läraren, medtvingade historiebok. Historia är inte min grej. Jag är för ung helt enkelt. Sådant läser bara skolbarn under kvarsittningshot och de som är så gamla att de har tröttnat på korsord. Men skulle jag nu lida på Kanarieön i två veckor så var det ingen idé att försöka hindra eländet. Ju outhärdligare tillvaro där nere, desto mer skulle jag uppskatta elljuspårets dräparbacke och resten av det vårliga Norrbotten vid hemkomsten. Enda skälet att stanna i söder var den gudasända aiolin. Så fort man sätter vitlök i majonnäs så heter det aioli. Ett ord som inte alls på samma sätt associerar till fettekvationens samvete. Jag menar, att klicka majonnäs på brödet är liksom lite för mycket. Men att köra ner mackan i meterdjup aioli, ja det är bara kulturellt uppfräschande och stort sett nyttigt. Jag tog upp historieboken, slog mig ner i skuggan med en kopp klorkaffe, började bläddra och fastnade direkt i beskrivningarna hur den nionde Ludvig var lika galen som den fjortonde, att första lagen skrevs på 1200-talet och att drottning Kristina blev katolik och rymde till Rom. Det var i och för sig lätt att hitta henne. Alla vägar leder ju dit. Å andra sidan var det ingen som ville ha hem henne igen. Men jag ville verkligen hem. Inte minst för att komma ifrån de som påstod att jag fyllt gubbe. Men när jag med två stela knän landade i Norrbottens gnistrande vårsol dök det upp ännu fler galningar som ordnade överraskningspartyn med fänkålsskinka, små såser, champagne och presenter. Jag vägrar fortfarande att acceptera deras bestämda uträkningar kring min ålder. Otrevligt folk måste jag säga. Försöka stjäla någons identitet på det sättet. Patrik Warg är inte känd från Idol, Robinson eller Big Brother. Däremot är han glad över att vara läkare i Norrbotten. Sedan begynnelsen har mitt personnummer varit detsamma. Och på något sätt har jag känt att det betyder att jag inte åldras. Mitt personummer är ju jag, och det har jag ju varit hela tiden. Nej, jag kan helt enkelt inte vara femtio. Jag är inte ens fyrtio. Det är jag säker på, eftersom jag sedan 1974 väntat på att jag en vacker dag ska skrika: Undan gubbar! För det sa nämligen Dunderklumpen, i filmen från samma år, att fyrtioåringar gör. Han sa också att han ibland "skjut me slangbella som en tioåring." Det gör jag rätt ofta. Så mer än nio år är jag garanterat. Kört bil har jag förstås gjort ett tag. Så kanske är jag i slutet av tjugoåren. Och håret har blivit lite tunt. Men sånt kan hända tidigt. Okej, trettiofem. Men där går gränsen. Jag vet ju fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. Äldre än så är jag bara inte. Gubbknän eller ej. För det är ingen tvekan om att jag fortfarande kan allt, förmodligen högre, längre och snabbare än någonsin. Jag har bara liksom inte haft lust att briljera på sistone. Säkert bara tillfälligt. konstverk berättar nytt om namn KARIN LARSSON är ny personalchef i division Opererande specialiteter efter Barbro Holmqvist, som går i pension. Karin kommer från en tjänst som personalstrateg vid Luleå tekniska universitet. Innan dess har hon jobbat som personalspecialist inom tre av landstingets divisioner, och även vikarierat som personalchef i division Opererande. TEIJA JOONA är ny divisionschef för division Service från den 1 mars. Hon har arbetat inom Service sedan 2003, de tre första åren som verksamhetsutvecklare. Sedan 2006 har hon varit verksamhetschef för Gemensam service. Teija har bland annat ansvarat för att utveckla kvalitetsarbetet avseende städning; Gemensam service är sedan 2009 certifierad enligt ISO Den här lilla målningen, Snår, är utförd av Lennart Rodhe ( ), tillkomst i slutet av 1940-talet. Rodhe skulle komma att tillhöra konkretisterna men tog så småningom sin egen väg, liksom de flesta av de andra. Alla blev mycket framgångsrika. För att vara skapad av Rodhe är målningen stillsam och försiktig. Kanske var den inträdesbiljetten till konkretisterna/1947 års män; bilden är ett embryo till konkretism. Rodhe gjorde många offentliga utsmyckningar i väldigt stort format, i blandade tekniker. Snår mäter dock bara cirka 30 x 40 centimeter. Trots det har den ett riksvärde som dokument eftersom den tillhör en konsthistorisk epok. Målningen finns på Sunderby sjukhus. Foto: CAY HEDBERG Hans rätta namn var Karl Hellid, en konstnär som främst målade i olja. Han var tidvis bosatt i Spanien, men tillbringade många somrar hos familjen Lindberg, Ninnis föräldrar, i Jokkmokk. Enligt uppgift ställde han ut både i Spanien och Sverige, bland annat i Linköping 1986 och i Jokkmokk TORSTEN WIKSTRÖM KLAS HäLLERSTRAND är landstingets nye konstkonsulent. Klas, som fick Rubus Arcticus-stipendiet 2011, är från Piteå och utbildad vid konsthögskolan i Umeå, där han tagit en master i fri konst. Efter sin examen har han varit verksam i Stockholm och Luleå och flyttar nu tillbaka till Norrbotten. Han efterträder Bengt Frank. ANNSOFIE NILSSON är ny FoUsamordnare. Hon har tidigare arbetat som beteendevetare vid Öjebyns vårdcentral. Före det var hon under åtta år enhetschef för Psykiatriska vårdenheten, vuxenpsykiatrin i Piteå. Annsofie efterträder Louise Fredriksson som går i pension. BENGT JAKOBSSON, i dag verksamhetschef för akutsjukvården i Gällivare, är ny länschef för akutsjukvården från den 2 april. Han efterträder Håkan Hällgren som går i pension. ANNA SÖDERMAN är ny informatör vid centrala staben, där hon huvudsakligen ska arbeta med webbfrågor. Anna har tidigare vikarierat som informatör, bland annat i staben på division Primärvård. MALIN VENNBERG är ny personalchef i staben för division Folktandvården, där hon arbetat som personalspecialist sedan YLVA SUNDKVIST är från den 1 mars ny chef för division Medicinska specialiteter. Ylva har varit divisionschef för Diagnostik sedan 2005 och arbetade innan dess som platsansvarig vid Piteå älvdals sjukhus. Ylva, som har en magisterexamen i arbetsterapi med inriktning mot ledarskap, har arbetat inom landstinget sedan 1982, bland annat med neurologisk och arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon efterträder Britta Wallgren som går i pension. HåKAN ODEBERG är ny överläkare inom vuxenpsykiatrin i Piteå. Håkan har i många år varit specialiserad inom behandling av depression och manodepressiv sjukdom och driver ett utvecklingsprojekt vid Piteå älvdals sjukhus om behandlingsdokumentation och uppföljning av ECT. På senare år har han utvecklat ett allt större intresse för tillstånd som gränsar till den manodepressiva sjukdomen, såsom utmattningssyndrom, ångestsyndrom och neuropsykiatriska störningar. I förra numret av Landstingstidningen skrev jag om en målning föreställande ett höstfärgat lövträd, signerad endast Hall. Då visste jag enbart att upphovsmannen kunde vara en Karl Hall och efterlyste fler uppgifter. Omgående kom svar från paret Torbjörn Arnold och Ninni Lindberg. De bekräftade att det funnits en Karl Hall, Landstinget äger tre målningar signerade Karl Hall. En av dem är Höst, troligen skapad under talet. Foto: CAY HEDBERG 15

16 Fernando Almeida har inga planer på att lämna Piteå, där han bor med sin hustru Graça och två döttrar. Tack vare honom är en av sex tandläkare i Norrbotten från Portugal, cirka 20 av 120. Foto: SOFIA WELLBORG Fernando Almeida tandläkaren som lämnade Porto för Piteå För tio år sedan tänkte Fernando Almeida, nyutexaminerad från tandläkarhögskolan i Porto, resa till Afrika. I stället kom han till folktandvårdens klinik i Hortlax utanför Piteå. I dag är han landstingets länk till Portugals unga tandläkare tack vare honom är tandläkarbristen i länet inte längre akut. Utanför Tandvårdens kompetenscentrum, TKC, i Norra hamn i Luleå har isbanan öppnat och människor vandrar ut i vårvintersolen. På tredje våningen tar Fernando Almeida emot i tandläkarrock. Här har han arbetat halvtid sedan han blev ST-tandläkare för ett och ett halvt år sedan, efter åtta år vid kliniken i Hortlax. Resterande tid ägnar han sig åt teoretiska studier vid Uppsala universitet, dit han regelbundet reser. Om ytterligare ett och ett halvt år hoppas han vara klar som specialist på sjukdomar i tandrötterna, endodonti. Just nu väntar han dessutom på klartecken för en doktorandplats i Malmö. Får jag den kommer jag att forska parallellt med ST-utbildningen. Eftersom det är klinisk forskning jag ägnar mig åt fortsätter jag att arbeta här i Luleå. I juli 2002 tog Fernando sin tandläkarexamen vid Portos universitet. Han ville göra något spännande innan han började jobba och letade sig fram till Eures, en webbportal om arbets- och utbildningsmöjligheter i Europa. Men det blev inte Afrika, som han först funderat på. I stället hittade han en annons där landstinget berättade att tandläkare behövdes till Norrbotten. Jag mejlade och fick ett snällt svar. Vi var tre tandläkare från samma universitet som några månader senare, i oktober, landade på Kallax. En av dem som 24-årige Fernando lockat med sig var Graça, en studiekamrat som han redan då hade ett gott öga till. Hon återvände till Portugal efter ett år, men de två behöll kontakten och träffades när Fernando kom hem på besök. Kärlek uppstod så småningom och när de blev ett par beslutade de att Piteå var den rätta platsen att bo på. Glesbygd har alltid svårt att locka till sig unga människor. De väljer mer tätbefolkade områden, så är det i alla länder. Graça flyttade tillbaka till Piteå i juli 2006 och kunde börja på sin gamla arbetsplats, folktandvårdens klinik i Öjebyn. I familjen finns nu även fyraåriga Helena och lilla Isabel, som föddes i september. Vi reser till Portugal tre eller fyra gånger per år och har dessutom regelbunden kontakt med familj och vänner via internet. Som vi ser det får vi ut det bästa av två världar, säger han. De har inga tankar på att lämna Norrbotten. Nej, det här fungerar så bra att vi inte känner något behov av att flytta härifrån. Språket lärde sig Fernando snabbt med hjälp av en kurs i SFI, Svenska för invandrare. Han talar portugisiska hemma, både med sin hustru och med döttrarna, men på jobbet är det svenska som gäller. Jag har till och med haft svårt att komma ihåg ordet för gapa när jag haft portugiser som patienter, säger han och skrattar. Det finns portugiser på många håll i världen hans mormor och morfar bodde i Angola och han har en moster i Austra- Bilder från Fernandos eget fotoalbum På en strand i Qeensland, Australien, när jag hälsar på min moster och mina kusiner. lien. Men just nu driver den höga arbetslösheten, som enligt Fernando eventuellt är högre än den officiella siffran 14 procent, extra många att lämna landet. Hans 37-årige bror är ett exempel på hur människor drabbats. Han är utbildad lärare i geologi och biologi, men fick inget jobb. Nu har han utbildat till sig ingenjör i stället, utan att veta om han kommer att få en anställning. Även tandläkarna har det svårt det utbildas fler än vad som behövs för att täcka det egna landets behov och det finns få jobb att söka. Folktandvård med fri tandvård för barn och högkostnadsskydd finns i princip inte; tandvården bedrivs i privat regi och betalas fullt ut av patienten. Den djupa ekonomiska krisen innebär att människor inte har råd att prioritera sina tänder. Dessutom är synen på tandvård en annan än i Sverige. Här handlar mycket om förebyggande tandvård, medan portugiser enbart uppsöker tandläkare när de har problem. Ungefär som svenskarna gör när de går till läkare. Fernando Almeida vill gärna bidra till att fler landsmän ska få upp ögonen för Norrbotten. Samtidigt har landstinget fått upp ögonen för de portugisiska tandläkarna. Varje vår åker han och representanter från folktandvårdens stab till Porto och träffar tandläkarstudenter. Fernando lyfter fram de yrkesmässiga fördelarna, års- Har varit på Jokkmokks marknad fyra gånger. Något så exotiskt måste man uppleva! tidernas växlingar och möjligheterna till ett rikt friluftsliv, men beskriver även kuriositeter som de dagliga kafferasterna. Det är något som inte förekommer i Portugal! Hans engagemang och smittande entusiasm har gett resultat. Just nu arbetar ett 20-tal portugisiska tandläkare i Norrbotten. Många är unga och kommer att flytta härifrån efter något eller några år, men deras insats under tiden de befinner sig i länet värdesätts högt. Glesbygd har alltid svårt att locka till sig unga människor. De väljer mer tätbefolkade områden, så är det i alla länder. Om man vill få de nya tandläkarna att stanna gäller det att se till att de trivs på fritiden också. De som bosätter sig här är oftast de som träffar någon de vill dela sitt liv med Själv lever Fernando ett intensivt småbarnsliv just nu utanför familjen, studierna, arbetet i Luleå och resorna till Uppsala finns inte tid och ork över till så mycket annat. Graça och han umgås en del med andra portugisiska par och när han har möjlighet åker han längdskidor, det tycker han om. Men trots att han vill bo och leva i Piteå kommer han aldrig att känna sig som en riktig pitebo, konstaterar han. Och det är verkligen inget problem. Jag är en portugisisk kille som bor i Piteå och det fungerar utmärkt. Jag har ett bra liv. ULRIKA ENGLUND Vandring i Abisko tillsammans med två kompisar från Portugal. Fernando Almeida Ålder: 34 år Yrke: ST-tandläkare. Specialiserar sig inom endodonti, en inriktning inom odontologin som rör tandpulpans sjukdomstillstånd. Familj: Gift med Graça, även hon tandläkare. Döttrarna Helena, 4 år, och Isabel, 6 månader. Bor: Villa på Annelund, Piteå. Bakgrund: Uppvuxen i samhället Ovar några mil från miljonstaden Porto. Det var en lycklig barndom. Jag spelade fotboll och dator, ingenting märkvärdigt. Pappa arbetade som administratör på en brödfabrik och mamma var lärare. Om klimatet: I norra Portugal blåser det mycket från havet. Det är milt året om, men fukten gör att jag faktiskt fryser mer där än här i Norrbotten under vintern. Intressen: Jag är en del på datorn, där jag kan följa vad som händer i Portugal. I mån av tid åker jag gärna längdskidor. Jag har vandrat i Muddus och Abisko; det är något jag skulle vilja göra igen. Beskrivning av sig själv: Hjälpsam och ärlig. Jag går lite på högvarv hela tiden, på både gott och ont. Intresserar mig för små saker, detaljer på mikronivå. Kanske är det därför jag valt att inrikta mig på pulpan och dess vävnader, en väldigt liten del av kroppen och tanden. Motto: Jag har inget speciellt motto, men försöker ta tillvara möjligheter som dyker upp de kommer kanske aldrig tillbaka.