Vargatid. Vargatid tillägnas de många träd vars cellulosa använts

Transkript

1 Vargatid tillägnas de många träd vars cellulosa använts Vargatid till papper i detta zine. Vi ber er om ursäkt och hoppas att dessa spalter ändå ligger i linje med ert vildväxande. När du läst färdigt Vargatid kan du behålla det, ladda hem det som PDF-fil, kopiera det eller skänka det vidare till någon annan. Sprid ordet bland dem du känner: Ett zine fööör en ursprunglig.. Nu hörs ulvarnas ylande - sovmorgonen är över! #1 Vildväxande vargatid.tk Grön anarki relati..on till Moder Jord..

2 Så vad kommer efter i alfabetet? Det är anarki, bah! Sidan Historien om B Vad är Vargatid? Ursprungligt föräldraskap Djuret i det mörka tornet Livsstil i ett Paleolitiskt perspektiv Vad är grön anarki? Snusmumrikska kluringar Det vildväxande kollektivet Efter Marx Dikt Titanic och Tivolit Andlig anarkism Lyssna på djuren 2 3 B Det, av den eviga ormen, kringgärdade men inte inneslutna B:et står för fortsättningen, för kontinuumet, för den vidare färden bortom, även bortom det inringade och inlåsta a:et. Inte bara anarki istället för anarkism, utan även banarki, banan-anarki, B-anarki. Inte a som i an-arki och anti utan b som i bejaka balansen. Har man sagt B har man redan sagt A, men inte nödvändigtvis tvärtom. Allt måste inte vara så jävla A

3 B B B B B b B B B BB B B B B b b b b b B B B BB B B B B B B B B B B B B B B B B B BB B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B b b b B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B B BB B B B B B B B B B B B B B B B B B B B som i: Blasfemi, bortom, balans, brand, biosfären, björn, bark, bofink, bakomvarande begynnelse, björk, blåst, bokstavslös, beskydda, bajs, blanda, barn, berg, bylte, brokig, bråkig, blad, babian, bada, böjelse, balsamisk, band, barbari, barrikad, barrskog, basalt, bautasten, barnasinne, biologisk, barracuda, bankrutt, barskrapad, befria, begagnad, begreppsförvirring, behag, brumma, bekymmerslöshet, bekämpa, bergskristall, berusa, berättande, besjunga, beständighet, besvärlig, Balder, betygsfri, bjuda, barnskratt, blixt, blod, bajen, bus......men inte B som i: Becquerel, bil, business, bortskämd, bomb, ballistik, bananrepublik, befalla, bagagelucka, bakelit, B-aktie, bakåtsträvare, betalningspåminnelse, balanskonto, baptism, bannbulla, bankir, Babylon, barbiturat, barnförbjuda, baron, batteri, bazooka, bedövande, befolkningsexplosion, befälhavare, begreppsbestämning, bohag, bekymmer, bekämpningsmedel, bensin, beroendeframkallande, beräknande, besiktiga, bestråla, bestraffa, brunskjortor, betalningsföreläggande, bibel, bigotteri, bikt, bipolär, blekmedel, blixtkrig, blodbad

4 vad är Vargatid? få konkurrenter. Det riktiga och neutrala namnet för djuret i fråga är ulv, och i denna tid av civiliserade vargar kommer de vilda ulvarna komma tillbaka. Kanske skulle vi kalla zinet Ulvatid? Vi får se, den dagen kanske kommer då det namnet passar bättre. Även om vi inte har ett fastslaget program, några oantastliga dogmer, givna lösningar att presentera, en färdigutarbetad ideologi, utan tvärtom hyllar mångfald, tvetydigheter, sprickor, ambivalens, så kan vi ändå sammanfatta Vargatids färdriktning och ambition i begreppet vildväxande. Vi vill växa vilt, växa vilda, återanknyta till den kärna av vild äkthet vi alla bär på. Välkomna ombord på en av skinnkajakerna som paddlar bort från Titanic på väg mot sitt isberg. Vildväxande hälsningar från era medresenärer, Asfaltsbarn, Snusmumrik och Hjortrongull Vargatid, zinet du håller i din hand eller läser på webben är ett knippe texter som vill lyfta fram en mängd olika perspektiv som har det gemensamt att de rymmer en vildväxande ambition och ett återanknytande till Moder Jord. Namnet kommer av ett begrepp som används i den äldre Eddan, en välkänd fornnordiskt textsamling och åsyftar det skymningsläge som råder inför världens sammanbrott, Ragnarök. Inför kollapsen lever man i dystra och svåra tider, men samtidigt tider som bär på frön till världen bortom; en dystopisk-pessimistisk situation som också visar på positiva möjligheter.och vår tid är en märklig paradox som både rymmer en oerhört våldsam globalitär konsumistisk masskultur som tar död på det mesta som kommer i dess väg, men den rymmer också fler och fler tecken på motstånd och tecken på insikter som bara för tiotals år sedan var ovanliga. Något håller på att hända, vi kan alla känna det. Vargatid, som namn, visar också på den återförvildande process vi alla måste genomgå för att kunna bli oss själva bortom de artificiella lager av kontroll, tämjande och civilisering som Vi vill betona att det här inte är ett politiskt zine, utan den politiska sfären är bara en liten del av det som intresserar oss och kan egentligen inte särskiljas från allt annat, lika lite som det själsligt-andliga kan sägas göra det. Vargatid kommer att ta upp civilisationskritik, ursprungligt föräldraskap, texter om kost och hälsa, självläkande andlighet, forntida och urfolkliga tekniker, läkeväxter och folklig botekonst, tankar om kultur, religion, historia, arkeologi och radikalantropologi och mycket annat. I nästa nummer kommer bok- och filmrecensioner. vi bär på som ett ok Utgivningstakten blir oregelbunden, men kring våra nackar. Ordet kanske kan vi tillsammans lyckas ge ut 3-4 varg är visserligen ett nummer per år. Artikelförfattarna ansvar själva för innehållet i sina artiklar, recensioner och annat. Manusstopp för nummer negativt uttryck i de nordiska språken och åsyftar något skurkaktigt två är första juli, och ni som läsare är varmt och skumt, en niding välkomna att bidra med texter, dikter, helt enkelt och begreppet bär på det hat och teckningar eller annat. Vi kan inte garantera den skräck som den civiliserade världen att det kommer in, men knyter de an till känt inför ett av de djur som mer än något den röda (gröna!) tråden som löper igenom annat påminner om naturens egen vildhet, och stundtals varit en av människans zinet har så är chansen givetvis stor. Adressen till oss är: vargatid@spray.se 6 7 yxtid, knivtid, kluvna sköldar stormtid, vargtid förrän världen störtar Valans spådom, den äldre Eddan

5 Vad är ursprungligt/ naturligt föräldraskap? av Hjortrongull Kan man ens påstå att det finns något sådant? Är det någon skillnad mellan att vara förälder i dag och för hundra tusen år sedan? Eller mellan vår kultur och jägar-samlar kulturer? En sak kan nog de flesta hålla med om och det är att det inte har hänt så mycket med oss människor på den evolutionära fronten sedan Homo sapiens tillblivelse under tidsepoken som kallas Pleistocen. Vi är precis samma människor. Vad får då det här för konsekvenser för våra barn när de växer upp i dagens civilisation? Barn har en biologisk predisposition som de förväntar sig bli bemötta enligt redan på ett tidigt stadium i livmodern. Som vuxen är man kulturellt färgad, så till den grad att det till stora delar går att rationalisera bort ens biologiska behov, kanske har de även tryckts undan så effektivt att många av dem lugn miljö. En födsel utan droger, värkstimulerande dropp och olika instrument. Det förväntar sig inte att bli utdraget med våld eller påskyndat av läkare och en sönder stressad moder, utan en lugn födsel utan trauman av en likaledes lugn och säker mamma. När det väl är ute förväntar det sig kroppskontakt med modern och inte att separeras från henne för att bli mätt och vägt. Det förväntar sig att i lugn och ro ta bröstet, och ligga i moderns famn och där förbli. Ett spädbarn behöver kroppskontakt och bli buret 24 timmar om dygnet, inte nödvändigtvis av mamman, men vanligtvis är det hon som gör det. M.a.o. vill det sova hos föräldrarna på natten. Det förväntar sig även att det själv skall få välja när det är hungrigt resp. mätt, dvs bli ammat fritt, vilket kan innebära så ofta som var tjugonde minut. Det förväntar sig även att den primära vårdaren är lyhörd för dess signaler och kan tolka dem. Det förväntar sig inte att få ligga ensamt och skrika. Allt det här har varit en förutsättning för barnets överlevnad genom människans historia, barnet vet inte att det har ändrats, det har bara sitt arthistoriska arv som ger sig tillkänna genom instinkter och biologiska förväntningar att tillgå. Hur ser det då ut i vår kultur? Först föds man med våld och droger, sedan separeras man från sin vårdare för att kanske inta ammas alls eller bara ett kort tag (6 mån, det naturliga är deltidsamning i ca. 4 år), därefter blir man omkring körd i en vagn, blir ifrånlagd både här och där och blir tvingad att sova i en egen säng, bort ifrån trygghet och värme. Oändliga är de kurer och metoder för att få barnen att sova i egna sängar, allt ifrån att buffa dem i rumpan (Anna Wahlgren) till att låta dem skrika sig till sömns (den så kallade 5 min metoden). Allt detta krångel för att Moder Kultur säger oss att vi skall göra på ett visst sätt, istället för att hörsamma våra instink- gått förlorade. Men den lilla nyfödingen eller ofödingen (och infödingen!), är helt fri från kulturella skrupler. Kvar är bara dess naturliga förväntningar. En förväntan om hur det skall bli bemött och omhändertaget så som Moder Natur har förberett det under eoner. Evolutionen har ordnat det så att alla arter har ett optimalt sätt att vårda sina ungar, så även för människan. Det finns bl.a. studier som gjorts bland primater i fångenskap som inte har fått tillfälle att leva i enlighet med deras naturliga ordning, att de har fått störda beteenden. Det kan tänkas, och flera studier pekar på det, att liknande störningar uppstår hos människor när deras biologiska förväntningar inte tillmötesgås. När ett barn inte blir bemött i enlighet med dess biologiska predisposition, skapas oro, ångest, kapitulationer och i värsta fall bestående men. Det lilla barnet vet ju inte att vi lever i en helt annan tid där faror i form av rovdjur och annat inte existerar, eller att det finns flaskor att tillgå om inte modern vill/kan amma. Vad har då barnet för förväntningar när det föds? Ja, först och främst är det att födas o-traumatiskt och utan tvång och våld i en ter och ta upp barnet och ha det nära. I 8 9 många situationer och sammanhang handlar vi fortfarande rent instinktivt, men i andra sammanhang tycks det som om vi tappat all vår naturliga intuition och kunskap om det mest elementära. Den nutidsmyopiska moderna människan måste våga se till sin sanna natur och inse att inom vissa områden var det faktiskt bättre förr. Det är inte reaktionärt att hävda det. Det verkligt reaktionära är att hävda vår innevarande civilisations förträfflighet, framförallt i relation till barnen. Det är bara att inse: hedenhösarna har ett och annat att lära sina sentida ättlingar. Det här var en kort introduktion till vad ursprungligt föräldraskap är, i kommande nummer kommer fördjupningar, tex. i födsel, amning och sömn m.m. För intresserade följer en länk- och litteratur lista. Böcker: Continuum Concept (Kontinuumbegreppet, sv.) av Jean Liedloff Vad är naturligt för mitt barn? samt, Människan, kulturen och evolutionen av Tomas Ljungberg. Our babies, our selves av M. F. Small Det ofullkomliga djuret av G. Burenhult Ditt kompetenta barn av J. Juul Länkar: Active baby care Continuum concept Amningshjälpen Föreningen Föda hemma

6 Djuret i det mörka tornet av Ran Prieur översättning av Asfaltsbarn Den industriella civilisationen skövlar jorden, och dess invånare är sjuka, sönderstressade och alienerade. Jordbrukar- och herdesamhällen är mycket mindre destruktiva, men ändå tillräckligt destruktiva för att förvandla förr så frodiga områden till öknar, och dessa aktörers liv är säkerligen lättare än våra, men ofta mer inskränkta. Jägare/samlare är de hittills minst destruktiva, de som utför minst arbete (och deras arbete liknar mer lek), som har bäst hälsa och de som lever socialt rikast och mest meningsfulla liv. Ur den här synsättet är det lätt att hamna i en politisk ideologi som säger att vi alla borde bli jägaresamlare igen, efter att vi rivit detta samhälle, eller när det rasat ihop av sig självt. Denna åsikt döms högljutt ut av dem som (förutsägbart nog) har investerat mycket av sitt ego i civilisationen, och som inte ens vill reflektera över huruvida de slösat bort sitt liv, eller hela sin historia, på ett så värdelöst sätt. De ropar romantik samtidigt som de själva drömmer om att förtryckande teknologi och självupptagenhet kommer leda till deras utopi. Eller så slår de fast att det är fullständigt omöjligt att gå tillbaka, fastän det är precis det vi har gjort under människans historia, när våra små civilisationer slocknat. Eller så pekar de, helt korrekt, på det faktum att världens befolkning kommer att måsta sjunka när det nuvarande systemet kollapsar, som om skulden för att de som då dör ligger hos dem som överlever, istället för hos dem som lät miljarder människor vara beroende av det fullständigt ohållbara utnyttjandet av jordens resurser. Om vår art överhuvudtaget överlever, kommer vi att göra det i samhällen som lever mycket mer intimt med andra former av liv och följaktligen, enligt västvärldens mytologi, på en lägre nivå. Vad jag argumenterar för här, är att en ideologi som bygger på att helt enkelt slå sönder alternativt överleva civilisationen och sen helt enkelt bara leva i den andra sortens samhällen, till och med som jägaresamlare, inte räcker till. Det vanliga anti-civilisationsargumentet går som en linje mellan civiliserad och naturlig, så att vi på ena sidan gör slut på jorden och kraschar och på den andra sidan kan leva i balans för all framtid. Fast det finns egentligen två linjer, en för det vi kan komma undan med i framtiden och en för hur vi valde fel väg i det förflutna. Huruvida dessa två linjer måste samsas på samma ställe, eller befinner sig på olika ställen, är en sådan grundläggande fråga att de flesta helt enkelt tar fasta på den ena eller andra utan att reflektera över det. Jag låter frågan vara öppen för nu. När historien berättas om hur vi valde fel väg i det förflutna, dras linjen ofta vid uppfinnandet av jordbruket, för omkring år sedan. Så på denna sidan finner vi ett överbefolkat, auktoritärt, arbetsintensivt, jordutarmande och expansivt samhälle, ett domesticerat ( tämjt, rumsrent ) samhälle som är avskuret från sina rötter. På den andra sidan finner vi naturgrundade vilda människor och all annan natur, förenat i evig harmoni, störd endast av en enda exceptionell händelse som lade grunden för civilisationen. Om man är emot civilisationen är det bekvämt att tro att denna händelse var en slump. Då behöver vi bara sätta tillrätta allt så som det var från början och med de obetydligaste försiktighetsåtgärder, behöver vi aldrig uppleva denna mardröm igen. Men om man betänker det faktum att någonting faktiskt hände, borde vi anta att det var dömt att hända och att chansen var rätt stor att det skulle göra det, med tanke på omständigheterna. Bevisbördan ligger hos dem som vill påstå att det var en slump, och i detta fall, även om de har en del bevis och berättelser om hur jägaresamlare liksom bara hamnade i bofasthet och jordbruk, så är de inte i närheten av att bevisa att omskiftningen var osannolik. Om man tittar på en detaljerad tidslinje över förhistorisk teknologi, så ser man inte en plötslig rörelse vid starten av jordbrukandet, utan snarare en acceleration av en rörelse mot domesticering, som påbörjades mycket längre tillbaka i tiden. För omkring år sedan fanns en tidigare acceleration, fortfarande oförklarlig. Anatomiskt moderna människor kan ha dykt upp vid denna tidpunkt, eller mycket tidigare, eller mycket senare, beroende på vad man anser vara anatomiskt modernt och på vilka bevis man väljer att fokusera på eller bortse ifrån. Hela det ämnet svävar i ovisshet och är kontroversiellt, men hur som helst så har de teknologiska och biologiska förändringarna som gjorde civilisationen möjlig, eller oundviklig, hållt på i över en miljon år, sedan eldens och stenverktygens tid. Det verkar - fastän debatten ännu pågår - som om våra harmoniska jägaresamlarförfäder utrotade en massa arter. För ytterligare bevis för att åtminstone vissa arter dog ut på grund av en global naturkatastrof (annan än den domesticerade människan), läs Vine Delorias bok Red Earth, White Lies. Men många andra arters utrotning ägde rum vid andra tidpunkter - samtidigt som människan dök upp precis just där. Även i historisk tid fanns bevis för att jägaresamlarsamhällen påverkade ekologin. En nyligen genomförd analys av Lewis och Clarks arbeten visar att de mest skiftande och artrika områdena var dem med minst antal mänskliga urinvånare. Och dessutom, vad hände egentligen med Homo erectus och Homo neanderthalensis? Man läser ofta att de inte blev utrotade, utan bara utkonkurrerade, som om de faktiska människorna bara gick upp i luften lika fridfullt som deras färgglada befolkningkurvor störtdök i

7 statistiken. Som om utrotningen av en anpassningsbar och intelligent mänsklig ras i en vild värld bara sker av en slump. Om de fick svårt att hitta mat måste de ha blivit fördrivna från det område där de förr fann sin mat, vilket måste ha krävt tvång, kanske samma sorts tvång som nybyggarna utkonkurrerade urbefolkningen på den amerikanska kontinenten på 1800-talet. Neandertalarna hade större hjärnor än oss, så det är en rimlig gissning att de var smartare än oss, men uppenbarligen inte lika bra på att slåss. John Livingston undrar i sin bok Rouge Primate, om vi utrotade dem för att vi stördes av deras vildhet. Men det var bara ett sidospår i en radikal och utmanande analys av mänsklig domesticering. Livingston särskiljer människan från alla andra djur, på grund av vår tillit till kulturellt överförd teknik: vetskap om hur-man-fixarsaker som inte är beroende av naturen eller av att ha en plats i livets nätverk, utan av uppfostran, av abstrakta tankemodeller som lärts ut av andra människor. Han kallar detta för konstgjord existens, ett varande som inte längre är direkt och intimt förknippat med resten av världen, utan dämpat och förmedlat genom våra intellektuella och ideologiska verktyg. Han undrar om inte tämjandet av elden var det som gjorde att allt ställdes på sin spets. Från den tidpunkten började våra förfäder att skapa kulturer som var alltmer domesticerade och idéburna och här kommer poängen: Ur den domesticerade kulturen utvecklades Homo sapiens sapiens, vi alltså, redan biologiskt anpassade för ett tamt liv, med sköra ben, veka muskler, slöa sinnen och med en hjärna som är specialiserad på abstrakt tänkande. Sedan spred vi oss över jorden och utvecklade hela kartan av naturgrundade urbefolkningar och kulturer - men dessa kulturer är fortfarande konstgjorda: De är inte förenade med naturen på riktigt, utan bara ett obekvämt samsandes. Livingston skriver: Ingenstans kan människans närvaro ses som fullt integrerad och naturlig, för var vi än är, och hur länge vi än befunnit oss där, är vi ändå husdjur. Husdjur har ingen ekologisk plats och de visar detta hela tiden och på alla områden. När icke-europeiska urbefolkningar till exempel kom över och började använda skjutvapen, avslöjade de sin exotiska vilsenhet direkt och utan tvekan. Ett vanligt anticivilisationsargument är att vi levde på ett hållbart sätt i över en miljon år innan de få tusen åren av civilisation, att stenåldersteknologi och bara stenåldersteknologi någonsin har varit hållbart och att vi därför borde leva ganska precis som vi levde för drygt en miljon år sedan. Men det var inte vi! Dom var våra mindre biologiskt domesticerade hominidsläktingar. Alltså, Homo sapiens sapiens har aldrig levt på ett hållbart sätt och med det menar jag visserligen att vi har haft samhällen som givit lika mycket som de tagit, men att dessa samhällen ändå var bekymmersamma och att de förr eller senare skulle tappa balansen - eller bankas ur balans av erövrare eller teknologisk infektion från någon obalans bortom horisonten. Jag föreslår att vi i tanken inte drar linjen mellan industriell civilisation och jägare-samlareplus-naturen, utan istället mellan Homo sapiens sapiens och allt annat liv - och självklart inte i den meningen att vi är högre utvecklade, utan att vi har utvecklats till något konstigt, lite vid sidan av, isolerat och farligt, som djuret i det mörka tornet. Kanske att alla skulle få det bättre om vi bara försvann från jordens yta. Men det är inte realistiskt varken som mål eller politiskt genomförbart och det skulle vara ett extremt civilisationistiskt sätt att fundera ut lösningen, att döda den onda. Här föreligger inget problem, här finns bara en situation, som kräver djupare förståelse och ett mer komplext agerande än att bara krossa den teknologiska infrastrukturen - även om det absolut skulle kännas bra och också minska angreppet på naturen på kort sikt. Situationen är den att vissa civilisationer fortsätter krascha men människans benägenhet att falla in i civilisation fortlever. Grovt räknat kan man säga att vi gör det genom att använda vår hyperflexibla teknik för att uppfinna sätt att få fram tydliga förmåner genom att utföra mindre tydlig skada. Skadan kan vara geografiskt avlägsen, eller förläggas långt fram i tiden, eller gömda i andra djurs miljöer, eller till och med rakt framför oss fast på ett subtilt sätt. Och när vi en gång gjort det, hamnar vi ett en responscirkel och faller in i ett beroende av förmånen, vi utökar och intensifierar vårt destruktiva beteende och håller tillbaka vår empati och vårt själv, så att vi inte lägger märke till skadorna. Medvetenhet skulle rasera hela fuskbygget. Hur kan vi någonsin undvika denna fälla? Där finns kanske ingen utväg, inget annat än att vika av så långt bort och kraschlanda så hårt att ingenting överlever som är större än en råtta. Eller kanske att kommer människor att utvecklas vid sidan av, ännu längre från våra rötter, ännu mer beroende av våra flyktiga teknologier och kulturer så att vår totala utplåning kommer ännu snabbare. Eller kan det bli så att vi på något sätt kan utvecklas psykiskt till en mer integrerad varelse, genom något slags science fictionscenario, som inte är lika otrolig som rymdkolonier. Men den vanligaste uppfattningen är att vi kommer utvecklas kulturellt till en mer integrerad varelse och den enklaste versionen av den uppfattningen är att vi kommer leva som de nu kända urfolken, förankrade i våra förfäders traditioner och sedvänjor med vår kunskap om och vår kärlek till vårt ursprung. Men om det skulle vara allt som höll oss fast vid naturen, då skulle det bara behövas att en erövrare tvingade bort oss, eller utplånar vår födokälla, eller skickar våra barn till skolan, eller dödar nästan var och en av oss, för att vi skulle bli avskurna och vilsna, nersjunkna i depression och förmodligen uppsugna i erövrarens kultur. Eller skulle vi det? Några av jordens urbefolkningar har överlevt erövring och förskjutning, eller bekämpar dem just nu och de är inte likadana som de var för flera decennier eller sekler sedan, då de nu också är medvetna om civilisationen och sättet att bekämpa den på, sätt som utvecklas just nu, under ett enormt tryck från omvärlden. Även folk utan en urinvånarkultur, till och med folk (som jag själv) som inte känner starka band till naturen, håller också på och utvecklar en kulturell medvetenhet om civilisationen och hur man bekämpar den. Där finns kanske till och med en nivå av beteende under utveckling som är djupare än den inlärda kulturen, men är grundare än DNA. Det är den nivån 12 13

8 som berättar för en spindel hur man spinner nät, talar om för fåglar när det är dags att flyga söderut, en nivå som biologer kan beskriva, men som de ännu ej har forskat på. Vi skulle kunna se det som ett arttäckande kollektivt medvetande som förändras med tiden. Jag misstänker att detta fenomen inte ses som konstigt eller ens förvånande för de flesta icke-europeiska folk och urbefolkningar, och till och med västerländska experimentella forskare har börjat lägga märke till det. (Se Rupert Sheldrake, The Presence of the Past) Hur som helst så räcker det inte med att vi lär oss behärska en position, ett sätt att vara som är i balans med naturen. Vi måste också lära oss en riktning, ett sätt att röra oss mot vildhet. Vår civilisations mytologi sätter fingret på något när den säger att vi inte kan gå tillbaka. Vi tycker (individuellt och kollektivt) att det är mycket lättare att sjunka djupt ner i bekvämlighet, kontroll och förutsägbarhet, än att vara öppna för råhet, det främmande och slumpen. Hur ofta händer det att ett barn som går i skor blir en vuxen som går barfota? Har du någonsin sett en fastighetsägare ta bort låset från dörren? Hur många människor, när de blir äldre, äger färre prylar och bryr sig mindre ifall de blir repade? Vi försöker komma tillbaka till naturen genom att flytta in i skogen och bygga hus och installera maskiner där, men hur många skulle flytta till staden och göra sig av med allt? Vi måste ta till oss, om inte dessa förändringar, så tusentals liknande förändringar av våra liv, med obeveklig fokusering och utökat medvetande för att genomföra dem. Om vi inte gör detta, så kommer vi så länge som vi väljer det domesticerade sättet, att få en bakvänd effekt som leder oss från ett hälsosamt samhälle, genom självuppslukande, till ett rent helvete. Och om vi verkligen väljer att röra oss mot det vilda, eller väljer att navigera genom hela spektrat med full medvetenhet, då kommer vi inte bara kunna slå oss ner i stenålderssamhällen som vi vet fungerar - vi måste också vidga våra vägar och bibehålla vissa sätt att leva som är längre ifrån naturen än stenåldern - eller närmare! Eller som pillertrillarna säger: det handlar inte om hur långt du kan gå - utan om hur långt du kan komma tillbaka från. Tidigare publicerad i Green Anarchy Journal #15 Livsstil i ett Paleolitiskt perspektiv Jag hade tänkt mig skriva en väldigt kort sammanfattad artikel om hur man kan gå till väga för att få insikt i hur människan blivit formad att leva och allt vad det innebär. Ordet Paleolitiskt har sitt ursprung i ordet Paleolitikum som är ett annat ord för den äldre stenåldern. Vad man menar när man hänvisar till detta ord är att vi människor då levde som vi blivit formade att leva. Detta är av stor relevans då vi inte nämnvärt utvecklats sedan dess. Det vill säga att vi fungerar precis likadant som vi gjorde för flera hundra tusen år sedan För att underlätta en översikt av detta har jag valt att dela upp det i mindre områden som jag valt att kalla grenar. Dessa grenar är föräldraskap, föda, samhälle, trosuppfattning, överlevnad och hälsovård. Dessa grenar utgår från en stam av fakta som har bildats från flera olika forskningsområden/läror. Dessa är Fysisk Antropologi/Evolutionsbiologi, Kultur-/ Socialantropologi/Etnologi, Humanetologi/ Evolutionspsykologi, Utvecklingslära/Darwinism/Paleoantropologi och sist men inte minst Arkeologi. Genom att lägga ihop fakta och indicier från dessa forskningsområden kan man säkerställa hur vi blivit formade att leva. Varför skulle då detta vara av intresse för oss idag? Jo för genom att ta reda på hur vi människor är formade att leva kan man bl.a. få insikt i varför vi i civilisationen drabbas av fysiska och psykiska sjukdomar som är helt främmande för människor som levat/lever som vi blivit skapta att leva. Man kan även tydligt se på vår kultur hur skadligt ett avvikande från vår ämnade livsstil är, inte minst för oss själva, men allra mest för allt liv som hamnar i vägen. Hur kan man då orientera sig i djungeln av alla dessa forskningsområden/läror? Jo ett sätt är att ta del av alla de länktips, boktips, m.m. som finns att hitta på www. Paleo-Life.com. Paleo-Life är en portal där all intresserade kan ta del av och dela med sig av sina tips som rör ämnet hur vi blivit formade att leva. av Martin Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger. Elmer Diktonius 1920 Bara skönsjungande fåglar sitter i bur. Ugglorna flyger fritt. Mawlana Jalaluddin Rumi 1200-talet

9 GrEeN Vad är Grön Anarki? Anarchy En introduktion till en anti-civilisatorisk anarkistisk tanke och praxis (av Green Anarchy Collective) Denna introduktion är inte menad att vara en definierande princip för en grön anarkistisk rörelse och inte heller ett anti-civilisatoriskt manifest. Den är istället en blick på somliga idéer och koncept som medlemmarna i kollektivet (GA, övs anm) delar med varandra och även andra som också identifierar sig som gröna anarkister. Vi uppskattar behovet av att vara öppna med våra visioner och strategier och vi välkomnar alltid diskussion. Vi uppskattar också att varje aspekt av vad vi håller för riktigt och vilka vi är ständigt behöver ifrågasättas och förbli flexibla om vi ska kunna växa. Vi är inte intresserade av att utveckla en ny ideologi och inte heller av att förespråka en ensam uppfattning av världen. Vi uppskattar också att inte alla gröna anarkister är särskilt anticivilisatoriska (även om vi har svårt att förstå hur man kan säga sig vara emot alla former av domination utan att gå till dess rötter: civilisationen själv). Nu är det emellertid så att de flesta som använder sig av termen grön anarkist faktiskt fördömer civilisationen och allt som går i dess spår (domesticering, patriarkat, arbetsdelning, teknologi, produktion, representation, alienation, objektifiering, kontroll, förstörandet av liv et c). Där somliga skulle språka sig varma för direkt demokrati och urban odling så anser vi det omöjligt och inte heller önskbart att gröna till civilisationen och/eller att göra den mer rättvis. Vi anser att det är viktigt att röra sig framåt emot en radikalt decentraliserad värld, att fördöma dödskulturens logik och tänkesätt, att upphöra med all mediation i våra liv och att förstöra alla institutioner och fysiska manifestationer av denna mardröm. Vi vill bli ociviliserade. I mer generella termer ska det här föreställa den gröna anarkismens logik och tänkesätt i tanke och praxis. Anarki vs Anarkism En sak som vi anser är viktig att börja med är att det finns en skillnad mellan anarki och anarkism. Somliga skulle avskriva en sådan skillnad som enbart semantisk eller liksom trivial, men för de flesta post-vänster och anti-civilisatoriska anarkister är den här skillnaden viktig. Fastän anarkismen kan vara en viktig historisk referenspunkt varifrån vi kan hämta inspiration och viktiga lärdomar så har den blivit alltför systematisk, fixerad och ideologisk...allt anarki just inte är. Det ska erkännas att det här mindre har att göra med anarkismens sociala/politiska/filosofiska varandeskap och mer med de personer som identifierar sig som anarkister. Utan tvekan skulle flera från den anarkistiska fåran också skriva under på att det är synd att det som ständigt ska vara in flux har blivit så stabilt och orörligt. De tidiga självidentifierande anarkisterna (Proudhon, Bakunin, Berkman, Goldman, Malatesta och deras likar) gav svar som hörde hemma i deras särskilda tid och miljö, behäftade med deras egna specifika motiveringar och önskemål. Alltför ofta ser dagens anarkister dessa personer som utgörande gränserna för anarkin och därmed skapas en relation till anarkismen i form av ett V.S.B.G. [Vad Skulle Bakunin Göra (eller mer korrekt - Tänka)], som är synd och i slutänden också destruktiv. Idag vägrar somliga personer

10 som identifierar sig som klassiska anarkister att acceptera någon som helst diskurs in på icke kartlagt område inom anarkismen (ie primitivism, post-vänsterism et c) eller trender som inte har varit i linje med arbetarrörelsens traditionella syn på massmobilisering (individualism, nihilism et c). Dessa rigida, dogmatiska och oerhört okreativa anarkister har gått så långt som att fastställa att anarkismen är en väl utstuderad social och ekonomisk metodologi för att organisera arbetarklassen. Det här är uppenbarligen en absurd extremitet, men sådana tendenser kan rönas ur många av dagens vänster-anarkisters (anarkosyndikalister, anarkokommunister, manifestare och federationister) idéer och projekt. Anarkism, med dagens innebörd, är en ultra-vänsterideologi som vi måste lära oss att se bortom. I kontrast till detta står anarkin, som är en formlös, flytande, organisk erfarenhet som väljer att väga in många olika aspekter på vägen till frihet, både personlig och samhällelig, och den är alltid öppen för nya infallsvinklar. Som anarkister är vi inte intresserade av att forma ett nytt ramverk eller en ny struktur att leva under eller i, hur icke inträngsam eller etisk den än verkar vara. Anarkister kan inte skapa en annan värld för någon annan men vi har möjlighet att ställa frågor och forma idéer, att försöka förstöra alla former av domination och det som hindrar oss från att leva ut våra liv och våra drömmar och att leva i direkt förbindelse med våra begär. Vad är primitivism? Fastän inte alla gröna anarkister identifierar sig som primitivister så erkänner de flesta betydelsen som den primitivistiska kritiken har haft på de anti-civilisatoriska infallsvinklarna. Primitivism är helt enkelt en antropologisk, intellektuell och experimentell undersökning av våra civilisationers ursprung och de omständigheter som ledde till denna mardröm som vi nu lever i. Primitivismen erkänner att under större delen av människans historia så levde vi i nära samhällen i balans med varandra och våra omgivningar, utan formella hierarkier och institutioner som medlare eller som styrde våra liv. Primitivister vill lära av dynamiken som spelar sitt spel i dessa traditionella samhällen och som fortfarande gör det i dagens jägaresamlar/primitiva samhällen (sådana som har förekommit och sådana som förekommer idag utanför civilisationen). Medan somliga primitivister önskar ett omedelbart och fullständigt återvändande till jägaresamlarsamhällen så uppskattar de flesta primitivister att en bekräftelse på att något har varit lyckat i det förflutna inte nödvändigtvis behöver betyda att detsamma ska fungera lika bra i framtiden. Termen Future Primitive *, myntad av den anarkoprimitivistiske författaren John Zerzan, antyder att en syntes av primitiva tekniker och idéer är möjlig att förena med samtida anarkistiska koncept och motivationer för att skapa sunda, uthålliga och jämlika decentraliserade situationer. Om applicerad icke-ideologiskt kan anarko-primitivismen vara ett viktigt verktyg i projektet för att förstöra civilisationen. Vad är civilisation? Gröna anarkister tenderar att se civilisationen som den logik och fysiska apparat och de institutioner som utgör domesticeringen, kontrollen och dominationen. Fastän skilda individer och grupper prioriterar skilda aspekter av civilisationen (i e primitivister brukar fokusera på frågan om ursprunget, feminister brukar i första hand fokusera på rötterna och manifestationerna av patriarkatet, och insurrektionära* anarkister i första hand på förstörandet av dagens kontrollerande institutioner) så är de flesta gröna anarkister överens om att den är det underliggande problemet, roten till förtrycket och den behöver förstöras. Civilisationens uppståndelse kan lite hastigt beskrivas som skiftet som har ägt rum under de senaste åren från en livsstil inom och djupt förknippad med livets väv, till en existens skild från och kontrollerande resten av livet. Före civilisationen var det generellt sett vanligt att ha en stor portion fritid, en lika stor portion könsautonomi- och jämlikhet, ett icke-destruktivt förhållningssätt till naturen, avsaknad av organiserat våld, inga medlande eller formella institutioner, stark hälsa samt robusthet. Civilisationen förde med sig krigföring, kuvandet av kvinnor, populationstillväxt, nedslitande arbete, konceptet fattigdom, fasta hierarkier samt i stort sett alla kända sjukdomar, för att bara nämna ett fåtal av dess sanslösa medföljder. Civilisationen börjar med och litar på ett kraftfullt avsägande sig av instinktiv frihet. Den kan inte reformeras och är därför vår fiende. (Se också uppsatsen Civilisationens ursprung, för att lära dig mer om civ. övs anm) Biocentrism vs Antropocentrism Ett sätt att analysera den stora skillnaden mellan den världssyn som hålls av primitiva/jordbaserade samhällen och den som hålls av civilisationen är att ställa upp dem på en axel som visar förhållandet Biocentrism/Antropocentrism. Biocentrism är ett perspektiv som fokuserar på och länkar oss samman med jorden och dess invecklade livsväv, där antropocentrismen, som är den dominerande världssynen inom den västerländska kulturen, främst fokuserar på det mänskliga samhället och lämnar ute resterande liv. En biocentrisk syn förnekar inte det mänskliga samhället, men förändrar dess status från den av överlägsenhet och återvänder den till att vara i balans med alla andra livskrafter. Den sätter fokus på en bioregional syn, som är djupt sammanlänkad med växter, djur, insekter, [sic!] klimat, geografiska

11 egenheter och förutsättningarna som finns på platsen vi bor på. Det görs ingen åtskillnad mellan oss själva och vår omgivning och därför finns det ingen möjlighet för någon objektifiering eller annanskap att finnas. Där separationen och objektifieringen är basen för vår förmåga att dominera och kontrollera, så är samförhållandet en förutsättning för att kunna vårda, bry sig om och förstå. Grön anarki strävar efter att röra sig bortom människocentrerade idéer och beslut och istället röra sig i en riktning mot en mer ödmjuk respekt för allt liv och dynamiken inom de ekosystem som försörjer oss. En kritik av symbolisk kultur En annan aspekt av hur vi betraktar och förhåller oss till världen som kan vara problematisk, i det att den skiljer oss från ett direkt deltagande, är vårt skifte till en näst intill uteslutande symbolisk kultur. Ofta är svaret på den här frågan, Så du vill bara grymta?, vilket i och för sig kanske skulle tilltala somliga, men mer typiskt är kritiken en blick på de inneboende problemen med en form av kommunicerande och förståelse som i första hand vilar på en symbolisk syn som lever på bekostnad av (och också utesluter) andra sensuella och mer omedlande sätt. Betonandet av det symboliska är att röra sig iväg från direkt upplevelse mot medlad upplevelse i form av språk, konst, siffror, tid et c. Symbolisk kultur filtrerar hela vår upplevelseförmåga genom formella samt informella symboler. Det går bortom att bara ge saker namn till att ha ett helt förhållningssätt till världen som tar vägen genom en lins av återgivande. Det är möjligt att diskutera om människan är programmerad för symbolisk tanke eller om det är något som har utvecklats liksom en förändring i kultur eller anpassning, men det symboliska sättet att uttrycka sig och att förstå saker är absolut begränsat och dess överberoende leder till objektifiering, alienation och ett tunnelseende vad gäller uppfattning. Många gröna anarkister förespråkar samt försöker att komma i kontakt med och återuppliva slumrande eller underutövade metoder för interaktion samt kognition, såsom beröring, doft och telepati och de experimenterar också med och utvecklar unika och personliga sätt för förståelse och uttryckande. Domesticeringen av liv vilt stadium delar alla varelser och kämpar för samma resurser, men domesticering förstör den balansen. Det domesticerade landskapet (eg jord för att föda upp djur/bedriva åkerbruk och, i mindre utsträckning, hortikultur och trädgårdsodling) nödvändiggör slutet på ett öppet delande på resurser som föregick det stadiet; var en gång detta var allas, är det nu mitt [sic]. I Daniel Quinns bok Ishmael förklarar han denna förvandling från att vara Lämnare (de som godtar vad jorden förser dem med) till att bli Tagare (de som kräver från jorden vad de vill ha). Denna föreställning om ägandeskap lade grunden för social hierarki allteftersom ägodelar och makt uppkom. Domesticering präglar inte bara naturen på så sätt att den går från att vara fri till att bli styrd, den förslavar också de arter som är domesticerade. Generellt sett kan man säga att ju mer ett system är kontrollerat ju mindre chans har det att överleva. Domesticeringen av själva människosläktet innebär många skiften i jämförelse med den födosökande, nomadiska livsstilen. Det är värt att notera här att de flesta av dessa skiften från att vara födosökande nomader till att vara domesticerade inte skedde självmant utan med hjälp av en svärdsegg eller en pistolsmynning. För 2000 år sedan var majoriteten av jordens populationer jägaresamlare, idag är siffran.01%. Domesticeringens väg är en av koloniserandets kraft som har inneburit en mångfald av patologier för den besegrade populationen och utövarna av den (besegrarna). Flera exempel visar en förändring till det sämre vad gäller näring och hälsa som följd av en nödgad icke-varierad kost, Domesticering är den process som civilisationen använder för att indoktrinera och kontrollera liv efter dess egen logik. Dessa beprövade mekanismer för underkuvande är bland andra: tämjning, uppfödning, genetisk förändring, inskolning, instängning, förringning, betvingning, utpressning, förlovning, terrorisering samt att döda..listan fortsätter och inkluderar nästan varje civiliserad social interaktion. Deras rörelser samt effekter kan pekas ut och kännas igen helt igenom samhället och hämtar sin kraft från flera institutioner samt seder och bruk. Det är också den process som sker när före detta nomadiska mänskliga populationer skiftar till en halvnomadisk eller bosatt livsstil genom jordbruk och djuruppfödning. Denna form av domesticering kräver ett totalitärt förhållningssätt till både jorden man brukar såväl som till grödorna och djuren som man domesticerar. I ett omkring sjukdomar som integre ras i det mänskliga samhället för varje djur som domesticeras (influensa, vanlig förkylning, tbc et c), uppkomsten av överflöd som kunde användas för att föda en befolkning som hade förlorat balansen och som ovedersägligen rör sig med ägodelar och därmed ett slut på gemensamt ägande. Patriarkatets ursprung och dynamik När skiftet mot civilisation började var en tidig produkt av domesticeringen patriarkatet: formaliseringen av manlig domination och utvecklingen av institutioner som förstärker den. Genom att skapa falska könsskillnader- och indelningar mellan män och kvinnor skapar civilisationen än en gång en annan som kan bli objektifierad, kontrollerad, dominerad, använd och tillrättalagd. Det här löper

12 parallellt med domesticeringen av grödor och plantor för jordbruksodling och djur för herdeskap, i en generell dynamik, och också i det specifika som i kontrollen över reproduktionen. Som i andra lager av samhället läggs olika roller på kvinnan för att skapa en mycket rigid och förutsägbar följd, som gynnar hierarkin. Kvinnan ses som en ägodel, inte annorlunda än grödorna på åkern eller fåren på grönbetet. Ägande och absolut kontroll, om det så rör sig om jord, grödor, djur, slavar, barn eller kvinnor, är en del av civilisationens särskilda dynamik. Patriarkat kräver en underordning av det feminina och en tillskansning av naturen, ett förlopp som leder oss rakt ned i fördärvet. Det definierar makt, kontroll samt domination över vildheten, friheten och livet. Patriarkatets villkorhet är det som läser diktat för alla våra möten och interaktioner; med oss själva, vår sexualitet, våra förhållanden till varandra, och vårt förhållande till naturen. Det begränsar något oerhört vårt spektrum av möjliga upplevelser. Tvåvägsförhållandet mellan civilisationens logik och patriarkatet är ovedersägligt; i tusentals år har de format den mänskliga upplevelsen på varje nivå, från det institutionella till det personliga, allt medan de har förstört liv. För att kunna vara emot civilisationen måste man vara emot patriarkatet; och för att ifrågasätta patriarkatet måste man, verkar det som, också ifrågasätta civilisationen. Arbetsdelning och specialisering Avstängningen av förmågan att ta hand om oss själva och att se till att våra egna behov uppfylls är en teknik som civilisationen ständigt använder sig av för att separera och försvaga. Vi är mer värda för systemet, och mindre värda för oss själva, om vi är alienerade från våra egna behov och varandra genom arbetsdelning och specialisering. Vi är inte längre i stånd att gå ut i världen och förse oss själva och våra kära med den nödvändiga födan och de medel för överlevnad som behövs. Istället tvingas vi in i det försörjningssystem av produktion/konsumtion till vilket vi ständigt står i skuld. Ojämlikhet i inflytandet kommer till genom den effektiva makten hos varierande typer av experter. Konceptet med en specialist skapar följdriktigt en maktdynamik och undergräver jämlika förhållanden. Fastän vänstern ibland kan erkänna dessa koncept politiskt så ses de fortfarande som del av en nödvändig dynamik för att hålla ting i schack eller att reglera ting. Gröna anarkister tenderar att se arbetsdelning och specialisering som fundamentala och kompromisslösa problem, ovedersägliga för förhållanden inom civilisationen. Förkastandet av vetenskapen De flesta anarkister som är emot civilisationen förkastar också vetenskapen som en metod för att förstå världen. Vetenskapen är inte neutral. Den är fullspäckad med anledningar och antaganden som springer ur, och förstärker, den katastrof av separation, försvagning och köpslående dödhet som vi kallar civilisation. Vetenskapen förutsätter lösgjordhet. Det än inbyggt i själva termen observation. Att observera något är att förnimma det medan man distanserar sig känslomässigt och även kroppsligen, att ha en envägskanal av information som rör sig från det observerade tinget till självet, som definieras som oberoende av tinget. Det här dödsbaserade eller mekanistiska synsättet är en religion, den dominerande religionen i vår tid. Vetenskapens metod berör endast det kvantitativa. Den erkänner varken värden eller känslor, eller sättet luften doftar när det börjar regna - eller om den berör dessa saker så gör den det genom att förvandla dem till siffror, genom att förvandla enheten med doften av regn till en abstrakt sysselsättning med den kemiska formeln för ozon, genom att förvandla sättet den doften får dig att känna dig till den intellektuella idén att känslor bara är en illusion som skapas av kvicka neuroner. Att tänka i siffror är inte i sig sant utan ett valt sätt att resonera. Vi har valt ett sätt att resonera som fokuserar vår uppmärksamhet på en värld skild från verkligheten, där ingenting har kvalitet eller medvetande eller ett eget liv. Vi har valt att förvandla det levande till dött. Försiktigt resonerande vetenskapsmän kan erkänna att det de studerar är en snäv simulering av den komplexa riktiga världen, men få av dem inser att detta snäva fokus är själv-födande och att det har byggt upp teknologiska, ekonomiska och politiska system som alla arbetar tillsammans, vilket snävar in verkligheten än mer. Och hur snäv än siffrornas värld är så tillåter inte den vetenskapliga metoden alla siffror - bara de siffror som är reproducerbara, förutsägbara och som är desamma för alla observatörer. Självfallet är inte verkligheten reproducerbar, förutsägbar och inte heller densamma för alla observatörer. Men det är inte heller fantasivärldar som är sprungna ur verkligheten. Vetenskapen stannar inte vid att dra oss in i en drömvärld - den går ett steg vidare och gör denna drömvärld till en mardröm vars innehåll väljs ut till förmån för förutsägbarhet, kontrollbarhet och likformighet. Alla former av överraskning och sensualitet görs av med. På grund av vetenskapen klassificeras psykologiska typer som inte kan likformas som tokiga eller som bäst onormala och görs av med. Ovanliga erfarenheter, ovanliga idéer och ovanliga människor katsas på soptippen eller förstörs som maskindelar som inte passar maskinen. Vetenskapen är bara en manifestation och insnärjning av en suktan efter kontroll som vi har haft åtminstone sedan vi började plöja åkrar och stängsla in djur i stället för att leva

13 i den mindre förutsägbara (men mer överflödiga) verkliga världen, eller naturen. Och från den tiden fram till nu har denna suktan drivit fram varje beslut om vad som ska räknas som framsteg, ända fram till och inkluderande den genetiska omstruktureringen av livet. Problemet teknologin Alla gröna anarkister ifrågasätter teknologin på något plan. Det finns somliga som fortfarande föreslår att teknologin ska vara grön eller lämplig och söker efter rationella skäl för att hålla fast vid olika former av domesticering, men de flesta förkastar teknologin helt. Teknologi är mer än kablar, silikon, plast och stål. Det är ett invecklat system som för med sig arbetsdelning, råvaruutvinning och utnyttjande som är till godo för de personer som använder sig av processen. Beblandningen med och resultatet av teknologin är en alienerad, medlande och förvrängd verklighet. Trots de postmoderna apologeternas påståenden är teknologin inte neutral. De värderingar och mål som hålls av de personer som producerar och kontrollerar teknologin finns alltid inbakad i den. Teknologi skiljer sig från enkla redskap på många vis. Ett enkelt redskap är ett tillfälligt nyttjande av ett element inom vår omedelbara närhet som nyttjas för en specifik uppgift. Redskap medför inte invecklade system som alienerar brukaren från handlingen. Underförstådd i teknologin är denna separation som skapar en ohälsosam och medlad erfarenhet som leder till olika former av auktoritet. Dominationen utvidgas för varje gång en ny tidssparande teknologisk sak uppfinns, eftersom den kräver konstruktionen av mer teknologi för att underhålla, driva, behålla och reparera den ursprungliga teknologin. Detta har lett väldigt snabbt till etablerandet av ett komplext teknologiskt system som verkar ha ett liv oberoende av de människor som skapade det. Överblivna sidoprodukter från detta teknologiska samhälle förorenar både vår fysiska och vår psykiska livsmiljö. Liv stjäls för att tjäna Maskinen och det giftiga utflöde som kommer från det teknologiska systemets bränsle - både kväver oss. Teknologin kopierar nu sig själv med något som illavarslande nog liknar en egen medvetenhet. Det teknologiska samhället är en sjukdom för vår jord, framskjuten av sitt eget momentum och som raskt kräver en ny form av livsmiljö: en som är uteslutande planritad för mekanisk effektivitet och teknologisk expansionism. Det teknologiska systemet förstör eller underkuvar metodiskt naturen och konstruerar en värld som bara är lämplig för maskiner. Det ideal, efter vilket det teknologiska systemet strävar att uppnå, är det där man mekaniserar allt man stöter på. En nyckelkomponent i den moderna teknikkapitalistiska strukturen är industrialismen, produktionens mekaniserade system som är uppbyggt på centraliserad makt och exploatering av människor och natur. Industrialismen kan inte existera utan folkmord, skövling av naturen och kolonialism. För att upprätthålla det accepterar man tvång som avtvingning av land, tvångsarbete, kulturell förstörelse, assimilation, ekologisk förstörelse och global handel och håller det för nödvändigt, till och med gynnsamt. Industrialismens standardisering av livet objektifierar och tillrättalägger det och ser allt liv som en potentiell resurs. En kritik av industrialismen är en naturlig utvidgning av anarkismens kritik av staten eftersom industrialismen är medfött auktoritär. För att upprätthålla ett industriellt samhälle måste man försöka erövra och kolonisera land för att ha möjlighet att utvinna (generellt sett) icke förnybara resurser för att underhålla och driva maskinerna. Denna kolonialism rationaliseras av rasism, sexism och kulturell chauvinism. För att kunna utvinna dessa resurser så måste människor tvingas från sina marker. Och för att få människor att arbeta i fabrikerna som producerar maskinerna måste de förslavas, göras beroende och hur som helst utsättas för det destruktiva, giftiga, förminskande industriella systemet. Industrialismen kan inte existera utan massiv centralisering och specialisering: klassdomination är ett verktyg inom det industriella systemet som förnekar människor tillgång till resurser och kunskap, vilket gör dem hjälplösa och lätta att utnyttja. För att överleva 24 kräver industrialismen dessutom att 25 Produktion och industrialism resurser skeppas från överallt i världen och denna globalism undergräver lokal autonomi och självförsörjning. Det är en mekanistisk världsbild som står bakom industrialismen. Det är samma världsbild som har rättfärdigat slaveri, utrotning och underkuvandet av kvinnor. Det borde vara uppenbart för alla att industrialism inte bara är förtryckande för människor, utan att det också är oerhört destruktivt ekologiskt sett. Bortom vänsterismen Olyckligtvis fortsätter många att se på anarkister, och många anarkister att se på sig själva, som en del av Vänstern. Denna tendens är stadd i förändring, allteftersom post-vänstern och anticivilisatoriska anarkister drar upp klara skiljelinjer mellan deras perspektiv och kollapsen för de socialistiska och liberala ideologierna. Inte bara har Vänstern bevisat sig vara ett monumentalt misslyckande i sina idéer utan det är uppenbart, draget från dess historia, dess samtida utlöpare och dess ideologiska ramar att Vänstern (fastän den presenterar sig själv som altruistisk och förespråkande frihet ) att den också är en antites till liberation. Vänstern har aldrig fundamentalt ifrågasatt teknologin, produktionen, organisationen, representationen, alienationen, auktoritet, moral eller Framsteg och den har praktiskt taget ingenting att säga om ekologi, autonomi eller det individuella på något meningsfullt plan. Vänstern är en generell term och kan hårdraget representera alla socialistiska böjelser (från socialdemokrater och liberaler till maoister och stalinister) som önskar att återsocialisera massorna till en mer progressiv agenda och som ofta använder sig av

14 tvingande och manipulativa åtgärder för att skapa en falsk sammanhållenhet eller för att skapa politiska partier. Emedan metoderna eller extremerna i utövandet kan variera så är den övergripande tanken densamma, en kollektiviserad och monolitisk världssyn som grundar sig på moral. Mot massamhället De flesta anarkister och revolutionärer brukar en väsentlig del av sin tid till att utveckla scheman och mekanismer för produktion, distribution, adjudikation och kommunikation mellan stora grupper av människor; med andra ord en skiss av ett komplext samhälle. Men inte alla anarkister godtar en förutsättning för global (eller ens regional) social, politisk och ekonomisk koordination och beroende mellan parter, eller den organisation som är nödvändig för dess administration. Vi förkastar massamhället av praktiska och filosofiska skäl. Framför allt förkastar vi den inneboende förmedlan som är nödvändig för att situationer som inte kommer till av direkt erfarenhet (helt decentraliserade sätt att existera) ska fungera. Vi har ingen önskan att sköta samhället eller ens att organisera ett annat samhälle, vi önskar en helt annan referensram. Vi önskar en värld där varje grupp är autonom och beslutar på egna meriter hur den ska leva, där alla upplevelser är av samhörighet, fria och öppna och otvingade. Vi önskar ett liv som vi lever och inte ett som levs åt oss. Massamhället kolliderar verkligen med inte bara autonomin och individen utan också med jorden. Det är helt enkelt inte hållbart (i termer av resursutvinning, transport- och kommunikationssystem som är nödvändiga för vilket globalt ekonomiskt system som helst) att fortfara med eller att presentera planer för ännu ett sådant samhälle. Återigen verkar det som om en radikal decentralisering är nyckeln till autonomin och för att kunna bereda icke-hierarkiska och uthålliga metoder för ett levebröd. Befrielse vs. Organisation Vi är varelser som strävar efter en djupgående och fullständig brytning med det civiliserade systemet, anarkister som ser fram emot oinskränkt frihet. Vi slåss för frigörelse, för ett decentraliserat och omedlat förhållande med våra omgivningar och med dem vi älskar och delar en känsla av samhörighet med. Organisatoriska modeller förser oss bara med mer av samma byråkrati, kontroll och alienation som vi redan har under det nuvarande systemet. Fast där kan finnas en stundvis god orsak så kommer den organisatoriska modellen från ett inneboende paternalistiskt och misstroende synsätt som verkar vara oförsonligt med anarki. Sanna förhållanden som grundar sig på en känsla av samhörighet kommer från en förståelse av varandra som uppnås genom intima, behovsbaserade relationer på en vardaglig basis och inte genom relationer som grundas på organisationer, ideologier eller abstrakta idéer. Vad som är typiskt för den organisatoriska modellen är att den förtrycker individens behov och önskemål för kollektivets bästa där den försöker standardisera både motstånd och visioner. Från partier till plattformar till federationer så verkar det som att när ett projekts proportioner ökar i storlek så förminskas meningen och relevansen som det har för ens eget liv. Organisationer är medel för att stabilisera kreativitet, för att kontrollera meningsskiljaktigheter och för att tona ned kontrarevolutionära stämningar (så som de uppfattas av diverse kadrereliter eller ledarskapet självt). Typiskt är att de rör sig med det kvantitativa snarare än det kvalitativa och att de lämnar ytterst lite utrymme för oberoende tankar och handlingar. Informella och samhörighetsbaserade förhållanden tenderar att minimera alienationen från beslut och processer och att reducera medlandet mellan våra önskemål och våra handlingar. Förhållanden mellan grupper, grundade på samhörighet, bevaras helst organiska och tillfälliga istället för rotade och stela. Revolution vs. Reform Som anarkister förkastar vi å det starkaste all form av regerande ledning och också all form av samröre med eller medling med staten (eller någon som helst institution som står för hierarki och kontroll). Denna ståndpunkt bestämmer en viss form av kontinuitet eller en särskilt riktad strategi, som historiskt refereras till som revolution. Denna term, hur snedvriden, utspädd och köpslagen med den än har blivit av ideologier och agendor av skilda slag, kan fortfarande ha betydelse för anarkisten och för den anti-ideologiska praxisen. Med revolution menar vi den pågående kampen för att ändra det sociala och politiska landskapet på ett grundläggande sätt; för anarkister betyder det här dess fullständiga nedmontering. Ordet revolution är avhängigt från vilken position det används, såväl som vad som skulle kallas revolutionär aktivitet. Återigen är det här, för anarkister, aktivitet som riktar sig mot den fullständiga upplösningen av makten. En reform, å andra sidan, är varje aktivitet eller strategi med mål att justera, förändra eller att selektivt behålla element från det nuvarande systemet och som vanligen använder sig av just det givna systemets metoder och samhällsapparat. Målen med och metoderna för revolution kan inte dikteras av, eller utföras inom, det givna samhällets kontext. För anarkister åberopar revolution och reform oförenliga metoder och mål och trots somliga liberala anarkisters närmanden så är de omöjliga att förena. För den anticivilisatoriska anarkisten ifrågasätter, utmanar och arbetar den revolutionära aktiviteten för att avveckla en hel struktur, det paradigm som är civilisationen. En revolution är inte heller en fjärran eller avlägsen händelse som vi arbetar mot eller förbereder människor för utan istället en livsstil eller ett sätt att handskas med olika situationer.

15 Att motstå megamaskinen Anarkister generellt och särskilt gröna anarkister föredrar direkt aktion framför medlade eller symboliska former av motstånd. Diverse metoder och infallsvinklar, bland andra subversiv kulturell aktivitet, sabotage, revolt och politiskt våld, har varit och fortsätter idag att vara en del av många anarkisters attackarsenal. Ingen ensam taktik kommer att vara effektiv i att förändra dagens ordning eller dess utlöpare i någon väsentlig del men dessa metoder, kombinerade med en genomskinlig och pågående social kritik, är oerhört viktiga. En omstörtning av systemet kan äga rum i det tysta lilla såväl som i det högljudda stora och kan också vara ett viktigt element i det fysiska motståndet. Sabotage har alltid varit en levande del av anarkistisk aktivitet, i form av spontan vandalism (öppet eller i skydd av mörkret) eller genom mer olaglig underjordisk koordination i cellformationer. Grupper som Earth Liberation Front, som är en radikal miljögrupp och som består av autonoma celler som har som måltavla de som gör en vinst på förstörelse av vår planet, har orsakat skador för miljoner dollar för företagsfilialer och byråer, banker, sågverk, inrättningar för genetisk forskning, sportfordon och lyxvillor. Dessa aktioner, ofta i form av bränder, i samband med välartikulerade bulletiner som ständigt ställer civilisationen inför rätta, har inspirerat andra att agera och är ett effektivt sätt inte bara för att belysa det ekologiska förfallet utan också som avskräckande medel för specifika jordförstörare. Revolterande aktivitet, eller spridandet av sådana moment som kan få till stånd en bristning i den sociala friden så att människors spontana ilska kan släppas fri och möjligtvis förvandlas till revolutionära stämningar, är också på gång. Revolterna i Seattle 1999, i Prag 2000 och i Genua 2001 (och i Göteborg samma år, övs anm.) var alla (på olika sätt) gnistor av revolutionär aktivitet som, fastän begränsad i sina visioner, kan ses som försök att röra sig i en revolutionär riktning och att göra en kvalitativ brytning med reformism och hela det förslavande systemet. Politiskt våld som också innebär att individer som är orsak till särskilda aktiviteter eller de beslut som har lett till förtryck har utgjort måltavlor har också varit ett fokus för anarkister historiskt sett. Slutligen, om man betänker den ofantliga verkligheten och systemets all-genomträngande räckvidd (socialt, politiskt, teknologiskt) så är attacker på denna megamaskins teknik och infrastruktur av intresse för anti-civilisatoriska anarkister. Oavsett infallsvinkel och intensitet så ökar antalet militanta aktioner och de följs allt oftare av insiktsfulla analyser av civilisationen. Behovet av att vara kritisk radikala miljörörelsen är full av enstaka kampanjer och symboliska gester och den anarkistiska scenen är hemsökt av vänsteristiska och liberala tendenser. Båda fortsätter att gå igenom rätt poänglösa aktivist stadier och sällan försöker de att objektivt bedöma deras (in)effektivitet. Ofta låter sig dessa sociala bra-görare ledas av skuld och offervilja snarare än av sin egen frigörelse och frihet allt eftersom de följer det upptrampade spår av misslyckanden som deras föregångare har trampat före dem. Vänstern är ett varigt sår på mänsklighetens bak, miljövänner har misslyckats med att ens bevara en bråkdel vilda ytor och anarkister har sällan något provokativt att säga, för att inte tala om vad de sedan gör. Medan somliga skulle säga att kriticism är av ondo eftersom det sår split så ser man ur ett sant radikalt perspektiv nödvändigheten av kritisk utvärdering, för att kunna förändra våra liv och världen vi bebor. De som önskar undertrycka all debatt till efter revolutionen, för att hålla all diskussion kvar i vagt och meningslöst pladdrande och för att inte låta kritik av strategi, taktik och idéer komma upp till ytan, kommer inte att komma någonstans och kan bara hålla oss tillbaka. En viktig aspekt i varje radikalt Allt eftersom marschen mot global annihilation fortsätter, som samhället blir mer ohälsosamt, som vi mer och mer förlorar kontrollen över våra liv och allt eftersom vi misslyckas med att skapa ett betydelsefullt motstånd mot dödskulturen så är det livsviktigt för oss att vara oerhört kritiska mot gårdagens revolutionära rörelser, dagens kamp samt våra egna projekt. Vi kan inte bara ständigt upprepa gårdagens misstag och inte heller verka som blinda inför våra egna svagheter. Den anarkistiskt perspektiv måste vara att ifrågasätta allt och då att särskilt också utvärdera våra egna idéer, projekt och aktioner. Influenser och solidaritet Det gröna anarkistiska perspektivet är brett och öppet, fastän det samtidigt innehåller viss kontinuitet och grundläggande element. Det är influerat av anarkister, primitivister, ludditer, insurrektionalister, situationister, surrealister, nihilister, djupekologister, bioregionalister, eko-feminister, olika ursprungsfolk, antikoloniala strider, det naturliga, det vilda och jorden. Anarkisterna, förståeligt nog, bidrar med den antiauktoritära andan, som utmanar all makt på en fundamental nivå och som strävar efter sanna jämställda förhållanden och som förespråkar samhällen med inbördes stöd. Gröna anarkister utvidgar emellertid idéer om icke-domination till allt liv, inte bara mänskligt sådant och går därför längre än den traditionella anarkistiska analysen. Primitivister har bidragit till den gröna anarkismen med ett kritiskt och provokativt förhållningssätt till civilisationens ursprung, en förståelse kring hur den är uppbyggd och hur vi har kommit hit, för att se till att få till stånd en kursändring. Gröna

16 anarkister, inspirerade av ludditerna, väcker åter till liv en inriktning baserad på direkt aktion gentemot det teknologiska/industriella samhället. Insurrektionalister för in sin tanke om att inte vänta på en finstämd kristallklar kritik utan att se och spontant förstöra den samtida civilisationens institutioner som genom sin natur hämmar vår frihet och våra lustar. Anti-civilisatoriska anarkister har också situationisterna att tacka för mycket och deras kritik av alienationen som följer i civilisationens spår och som vi kan bryta oss fria från genom att återkoppla till våra drömmar och oförmedlade lustar. Nihilismens vägran att erkänna någon av samhällets verkligheter förstår vårt samhälles djupt ingrodda ohälsa och erbjuder gröna anarkister en strategi som inte gör det nödvändigt att erbjuda visioner för samhället, utan istället fokuserar på dess förstörelse. Djupekologi, trots dess misantropiska tendenser, erbjuder den gröna anarkistens perspektiv en förståelse för att allt livs välmående och utveckling hör ihop med ett medvetandegörande av det inneboende värdet av den ickemänskliga världen och detta värde oberoende av dess användarvärde. Djupekologins uppskattande av livets rikedom och mångfald bidrar till förståelsen för att dagens mänskliga intrång i den icke-mänskliga världen är både påtvingad och omåttlig och att situationen ständigt försämras. Bioregionalister för med sig budskapet strävan. Vi låter oss också inspireras om att leva inom ens bioregion och att av det naturligt vilda, av de som har vara intimt knuten till jorden, vattnet, flytt undan domesticeringen och återintegrerat klimatet, grödorna, djuren samt de sig i det vilda. Och, förstås, generella strukturerna i sin egen de vilda varelser som utgör den här bioregion. Eko-feminister har bidragit vackra blå och gröna organism som till förståelsen av rötterna till patriarkatet, kallas Jorden. Det är också viktigt dess dynamik, manifestation att komma ihåg att, medan många och verklighet samt dess verkan här gröna anarkister har sina influenser på vår jord, i synnerhet på kvinnorna från liknande källor, så är grön anarki men också på mänskligheten generellt. något oerhört personligt för var och en På senare tid har det som identifierar sig med eller knyter destruktiva åtskiljandet an till sådana idéer och handlingar. av människor från Perspektiv som är hämtade från en jorden (civilisationen) persons egna erfarenheter ifrån livet beskrivits bäst och inom dödskulturen (civilisationen) och mest intensivt av ekofeminister. hennes egna förhoppningar utanför Anti-civil- domesticeringsprocessen är slutligen isatoriska anarkister de mest levande och viktiga i O-civiliseringsprocessen. har tagit djupt intryck av olika ursprungsfolk och jordbaserade folk Återförvildning både i historien och av och återanknytning idag. När vi ödmjukt lär oss och inkorporerar För de flesta gröna/anti-civilisatoriska/primitivistiska anarkister är åter- uthålliga tekniker för överlevnad och sundare vägar att samspela förvildning och återanknytning med jorden ett livsprojekt. Det begränsas med livet är det viktigt att inte plangöra inte till en intellektsmässig förståelse eller ett praktiserande av primitiva eller att generalisera färdigheter utan det är istället en djup ursprungsfolk och deras kulturer och förståelse av de genomträngande sätt att respektera och försöka förstå deras på vilka vi domesticeras, sönderdelas olikheter utan att förväxla kulturella och skiljs från våra själv, från varandra identiteter med karaktäristika. Solidaritet, stöd och försök att anknyta till och från världen samt av det enormt stora och tidskrävande arbete som inhemska och anti-koloniala strider, krävs för att bli hel igen. Återförvildning har en fysisk komponent som som har varit vid frontlinjen för den anti-civilisatoriska kampen, är livsviktiga allt eftersom vi försöker avveckla involverar att återvinna färdigheter och att utveckla metoder för en uthållig samexistens, bestående av hur vi dödsmaskinen. Det är också viktigt att förstå att vi, vid någon tid, har föder, skyddar och helar oss själva med utvecklats från jordbaserade folk som växter, djur och material som finns med våld fördrevs från sitt förhållande till jorden, och därför också tillgängliga naturligt i vår bioregion. Det består också av förstörandet av de har en plats inom den anti-koloniala fysiska manifestationerna av civilisationen, med dess redskap och infrastruktur. Återförvildning har också en känslomässig komponent, som består av att lära oss att hela oss själva och varandra från de år gamla såren som går på djupet, att lära oss hur vi lever tillsammans i icke-hierarkiska och icke-förtryckande samhällen och att omintetgöra det domesticerande tankesättet i våra sociala enheter. Återförvildning involverar att prioritera direkt upplevelse och passion framför medlande och alienering, att tänka om rörande varje dynamik och aspekt av vår verklighet, att återanknyta till vårt vilda ursinne för att försvara våra liv och för att kämpa för en frigjord existens, att utveckla en större tillit till vår intuition och att bli per du med våra instinkter samt att återskapa den balans som har blivit nästan tillintetgjord efter tusentals år av patriarkal kontroll och domesticering. Återförvildning är processen för att bli ociviliserad. För förstörandet av civilisationen! För återanknytningen till livet! översatt av Sandnor * Termen skulle kunna översättas som Ett primitivt förhållningssätt för framtiden. * Insurrectionary anarchism = benämning på en rörelse som vill förstöra så mycket av dagens samhällskropp som bara möjligt är för att återuppliva den primitiva människan och hennes samhälle. greenanarchy.org

17 A N N O N S Snusmumrikska kluringar S nusmumriken tänker i dessa banor för närvarande, men kanske tänker han annorlunda redan i nästa nummer (eftersom han lever under devisen att förändringen är konstansen): -Tror inte på anarkism, men på mossgrön anarki. Alltså ingen ism. Är du trött på den moderna Syfilisationen? Känner du att mycket verkar galet med hela vår så kallade kultur? Känner du att vi bor, lever, äter, tänker onaturligt i vår tid? Känner du en vrede över den turbokapitalistiska miljöförstörande globala utvecklingen som skövlar natur, likriktar, försämrar, förintar, standardiserar, förstör traditionella mänskliga kulturer, urfolk och sammanhang? Är nyfiken på vad en talande bergsgorilla kan ha att säga om sakernas tillstånd? Vill du rädda världen från vår Titanicliknande undergångskultur? Tycker du jorden är överbefolkad och undrar varför vi inte är det rimliga och hållbara antalet på några få miljoner människor istället för sex miljarder? Vill du sluta tro på Gud Fader i Himmelen och känner dig nyfiken på Livet i sig? Känner du att du är en tribalist i själ och hjärta? Tja, då borde du läsa Ishmael-trilogin. Tribalist, javisst! -Vänster, höger har spelat ut sin roll, om de någonsin haft något att bidra med. Beteckningar som relaterar till den franska revolutionens platser i deras parlament är irrelevanta. Idag handlar det mer om Systemet kontra systemets frihetliga motståndsrörelse. Ingen verklig opposition kan verka inom systemet och använda beteckningar och konstgjorda ideologier som misslyckats så fatalt att åstadkomma kursändring. Inte vänster, höger, upp, ner eller inåt, utan bort och ut. -Varför byta ut besättningen på Titanic? Låt det krascha och sjunka. När skeppet möter sitt isberg så har du - förhoppningsvis- sedan länge satt dig i din och din klans kajaker och försvunnit iväg mot en spännande horisont. -Hjälp folk till insikt om civilisationens gift och bygg upp en praktisk kunskapsbas för överlevnad. Inspirera varandra och sprid en radikal anti-civilisatorisk kritik, men sprid inget nytt system utan låt folk hitta egna vägar ut och bort. -Förvilda sig, bli andlig utan traditionell religion. Ingen verklig ändring på det personliga planet kan åstadkommas utan att lämna det sätt att se sig själv och världen som är ansvarigt för de senaste tio årtusendenas förtryck. Det som har fungerat i hundratusentals år - en fri, dynamisk, föränderlig animistisk världssyn, kan fungera länge till, emedan världsreligionerna och ideologierna bara har bidragit till syfilisationens försörelseverk och är en av dess främsta/sämsta kulturella uttryck. -Ingen förändring är möjlig inom Syfilisationens system och ramar. Är man inte beredd att på sikt lämna det, så är man en del av det och bidrar bara till att ge det konstgjord andning, där det ligger i andnöd i sin respirator. -Skulle alla människor dö i kraschen, så är det inget med det. Vill själv inte mer lidande, men det ökande lidandet kommer som en konsekvens av det förtryck som Systemet orsakat. När Systemet kollapsar av sin egen tyngd kommer det vara rätt otäckt. Vi kan försöka minska kollapsytan, men knappast hejda dess fall. Saker och ting kommer och går. Kanske är det inte meningen att vi som art skall finnas så länge till. Men vi människor är lika mycket en del av naturen som allt annat och kan några överleva och börja på nytt - med insikter och viss kunskap i bagaget - så är det bra. Isåfall hoppas jag att högst någon eller några miljoner människor finns kvar istället för det obalanserade antal vi har idag. Det som händer händer. Livet 32 33

18 fortsätter ändå. Detta låter misantropiskt och grymt från vår horisont sett, men de grymheter vår mänskliga civilisation utsätter allt annat för är långt värre. Allt vi gör får konsekvenser. Det man (maktens män) sår får man (alla människor och allt annat) skörda. -Genom praktisk arkeologi, radikalantropologiska insikter, överlevnadskunskap, naturligt föräldraskap, evolutionsbiologiskt korrekt kost, utflyttning till små elfria självförsörjande torp långt borta från städerna eller tält/tipiboende, en animistisk andlighet/medvetenhet, mm, kan man kanske hinna göra något för sig själv och de sina, och vänta - och hoppas - på den krasch som oundvikligen kommer komma inom sinom tid. -Bilda stam med olika klaner. En organisationsform som fungerat i tiotusentals år och fortfarande fungerar, så länge det är rörligt, fritt och icke-hierakiskt. Men det går säkert att göra på hundratals andra sätt. -Förenkla livet i möjligaste mån. Killa sina darlingar. -Vi kan kritisera, avsky och vandra bort från Civilisationen, men bör inte definiera oss efter den, i konstrast till den och skapa oss en negativ identitet. För då håller den oss kvar i ett inverterat grepp. Var medveten om den, men tänk bort den och bortom den. En väldigt vacker dag finns den inte där, men då kommer vi vara kvar Vi fjärilar, uttrar, vitsippor, människor, och vitryggiga hackspettar och skägglavar Vi, men inte den. -Dagens domesticerade människor är ofta levande döda, som behöver väckas till liv. Väck dig själv, så kanske andra kan låta sig inspireras. Hoppa av zombiernas åksjukeframkallande karusell, lämna deras tivoli och återfå balansen och livet. Sovmorgonen och mardrömmen är över. Dags att vakna. -Det finns inget rätt sätt, bara många bra och en mängd dåliga. Hämta inspirationskällor från olika håll och kanter, utan politiskt korrekthet eller räddhågsenhet som håller tillbaka. Allt är möjligt. Var aldrig rädd. -En fälld, obrukbar och mossbehöljd 3G-mast är den enda 3G-mast vi kan acceptera. -Genetiskt-biologiskt och själsligt är vi alla Urfolk. Och i urfolkens sociala cirkel trivs vi lika bra, som Syfilisationen kantiga trehörning och pyramid ger oss vantrivsel och asocialitet. -Hakuna matata tillsammans med kämpande helig vrede. Kämpande = kamp + ande. -Vandra med värdighet, i skönhet, och i riktning mot Livet. Det vildväxande kollektivet Det vildväxande kollektivet är en grupp människor som tillsammans och genom olika medel vill förvilda sig, vildväxa och återanknyta till Moder Jord och den själsliga, biologiska och sociala kärna som vi alla bär på, men som Civilisationen, den åriga domesticerande dödskulturen, successivt och med tvång lett oss bort från. Som barn av denna komplexa tidsålder söker vi oss - fram och - tillbaka till vår förlorade och rättmätiga arvedel, det holistiska, ekologiska och balanserade arv som våra förmödrar och förfäder burit med sig genom årtusendena men som den totalitära och aggressiva jordbrukskulturen förvägrat oss. Vi är till det yttre kanske rymd- och dataålderns barn åtminstone vi som fötts här i Nordvästeuropa - men våra kroppar, våra känslor, sociala funktioner och gener är fortfarande inställda på det liv som vi som art våra dagar levde under paleolitikum under jägar-samlarstenåldern. Med den insikten och vetskapen om hur civilisationsprocessen kuvat våra fria själar och håller oss och alla andra människor fängslade i ett artfrämmande, konstgjort och frihetsberövande system och bokstavligen håller på att ta död på biosfären, vill vi söka alternativ till Civilisationen. De flesta av oss i det vildväxande kollektivet skulle gärna se att Civilisationen brakar samman och är övertygade om att så kommer att ske, förr eller senare, men under tiden är vårt eget personliga och kollektiva vildväxande en för angelägen läkeprocess för att skjutas på framtiden. Vi lever här och nu och kan försöka genomföra några små projekt för att sprida anticivilisatoriska perspektiv och olika metoder för vildväxande och helande. Helande, helhet och hälsa! För boklista, länkbibliotek och andra schyssta artiklar, surfa in på: vildvaxande.tk

19 Efter Marx Av Doktor Türgut Historien om den moderna människan är historien om jakten på ursprunget till förtrycket. Upplysningen, liberalismen, marxismen, Freud, surrealismen, hippierörelsen, postmodernismen, feminismen, listan kan göras hur lång som helst över rörelser och personer som har gjort sitt yttersta för att avslöja gamla maktsystem och försöka ersätta dem med medkänsla, syskonskap och frihet. Det moderna politiska projektet är en evig kamp för att luckra upp eller åtminstone lindra effekterna av ett samhällssystem som bygger på människofientliga principer. Konst, filosofi, ekonomi, litteratur och andra vetenskaper och konstformer försöker förgäves lyfta sig själv i håret, kika utanför det egna systemet, men fungerar bara som bekräftelsemaskiner som belönar den som spelar spelet. För att vinna behöver du inte ens vara en bra spelare, så länge som du inte avslöjar att kejsaren inte har några kläder, stannar upp och pekar på den kolossala dirigent som står mitt på spelplanen utan att någon enda i den tusenhövdade publiken ser honom. Mystiker inom olika religioner beskriver ibland gud som ett lysande klot, så intensivt att ingen kan se rakt in i det utan att förblindas, ett ljus så starkt att det bara går att förstå det på dess återsken. Det gudomliga möter oss i hinduismen som sanningen om världen, där den manifesta verkligheten är en lögn, en förvillelse. Men det finns ingen gud. Gud är en lättkonstaterad omöjlighet, en patriarkal konstruktion, ett fåfängt försök att lyfta djuret människas förbannelse, insikten om vår dödlighet. Gud är förtryckets röst, härskarens oinskränkta makt förklädd till löften om evigt liv. Gud, i alla sina skepnader, är den sanna ondskans destillat; moralen och idén om moralens universella giltighet i en incestuös förening. Både gud och Nietzsche är döda, men Nietzsche skrev åtminstone bra böcker. Men om det inte är gud eller det gudomliga de talar om egentligen, vad talar de om? Vad är det som döljer sig bakom det starka ljuset? Patriarkatet. Dirigenten som ingen ser, trots hans enorma kroppshydda och trots den väldiga taktpinnen som slår sönder tusentals människors liv för varje taktslag. Kejsaren som dinglar omkring med sina yttre könsdelar fullt synliga, eregerade och blodfyllda. Det sexuellt perverterade odjur som varje sekund begår bestialiska övergrepp på miljontals kvinnor, män och barn i samhällsfredens, vetenskapens, den goda smakens, moralens och den sunda ekonomins namn. Jag talar om det regelsystem som styr spelet som sakta men säkert håller på att utplåna djuret människa från jorden genom att hetsa henne till att bli allt skickligare på det. Regelsystemet är enkelt och finns representerat överallt. Den övergripande regeln säger att vissa människor med vissa egenskaper under vissa speciella förutsättningar har rätt och skyldighet att göra precis vad fan som faller dem in. Läs om Abraham och Sara i bibeln. När gud säger åt dig att skära av delar av din sons penis eller att mörda honom ska du göra det. När gud säger åt dig att köra ut ditt barns mor till en säker död i öknen ska du göra det. De moraliska lagar som annars reglerar mellanmänskliga relationer ingår visserligen också i spelet, men den övergripande regeln sätter dem ur spel när som helst. När dirigenten pekar kan du samla in alla Abrahams barn i ditt och angränsande länder och gasa, tortera eller våldta dem till döds i den rena rasens namn. När kejsaren runkar upp kuken och beordrar dig att slakta alla otrogna vildar du hittar på den ö du just har utnämnt till en del av imperiet är det din plikt att göra det så grundligt och inhumant som du någonsin kan, även om samma handling riktat mot en av de dina skulle betraktas som en dödssynd eller som ett brott mot mänskligheten. Inifrån betraktade är alla folkmord legitima, i överenstämmelse med det regelverk som också din motståndare antas följa, om han bara får chansen. Gud är död, säger jag. Men om han är död, betyder det att han en gång har levat? Det vet inte jag. Jag antar det. Det spelar ingen som helst roll. Effekten är densamma om han har funnits eller inte. Patriarkatet har grundligt utplånat alla spår av hans eventuella existens och satt sig själv i hans ställe. Jesus egentliga budskap lär vi aldrig få veta sanningen om, det enda vi kan veta är att det har blivit brutalt förvanskat. Om gud har givit människan koranen, bibeln och toran måste det vara en bra fjuttig gud vi har satt vår tilltro till. En illiterat träbock som inte har vett att tala ur skägget, som först skapar ett djur som ska vara de andra djurens härskare, djuret som vet, homo sapiens för att sedan ge henne ett budskap som kan jämföras med bekrivningar av vad folk upplever när de tar psykedeliska droger. Det är en fullständig omöjlighet att den gud som har skapat världen, geniet bakom DNA, det gyllene snittet, pytagoras sats, sexualsystemet och cannabisplantan skulle vara en så rutten författare att allt han skrivit bara leder till krig, förtryck och förvirring. Den eventuella skaparguden har ersatts av en rustning, ett skal, ett exoskelett, ett moln i byxor, en gjutform som skapar de principer som avgör vem som har rätt att ta till regel nummer ett. Den patriarkala guden kan ta många skepnader, rasen, de kristnas gud, frihandeln, vetenskapen, men han har alltid samma uppgift, att bestämma vilka egens- förstöra både sitt och sitt offers liv, utan att efteråt kaper och vilka omständigheter som aktualiserar den övergripande regeln. Det märkliga är att alla processer alltid leder till samma resultat. Det är nästan uteslutande maskulina egenskaper det handlar om och det är nästan alltid i mötet med människor av en annan sort som regeln kan tillämpas. På toppen av pyramiden sitter den heterosexuelle, vite mannen i faraonisk upphöjdhet och sorterar korten som bestämmer vem som ska dö eller leva. På varje kort står en egenskap. Har du tur och får ett kort som överenstämmer den med en egenskap hos den väldige fadern i det blå får du ta trappan upp en våning i pyramiden. Ju högre upp i pyramiden du kommer desto större är din rätt och skyldighet att härska över dem på de lägre våningarna och naturligtvis har du full rätt att göra det som krävs för att inte ordningen ska rubbas. Homosexuell? Ner en våning. Kvinna? Ner en våning. Kvinna och homosexuell? Afrikan också? Ner i källaren till råttorna. Har du tur slipper du att bli könsstympad på vägen. Men tro mig, att leva med en gudomlig man är inte ett dugg bättre. För en marxist är klasskampen gud. För en djurrättsaktivist är grundlösa antaganden om djurens behov och känslor gud. För liberalen är den för människan artfrämmande idén om individens totala frihet gud. Men vem lyssnar på gud? Vad skulle den gud som skapade människan säga till oss? Jag har ingen aning. Jag bara ställer frågan. Jag är medveten om att varje svar jag kommer på bara är ett uttryck för mina idéer om vad som är rätt och fel. När jag lägger ord i munnen på gud gör jag mig själv till gud och förstör alla möjligheter för mig att höra vad han egentligen har att säga. Om jag ändå får vara så fräck att jag gör ett trevande försök till att förstå de viskningar jag har hört i natten får ni alltså ursäkta mig. Jag kan när som helst ta tillbaka vartenda ord jag säger. Jag blir innerligt lycklig om vem som helst som läser detta överbevisar mig, krossar mina åsikter. Men jag vill ändå föreslå några saker som en skapargud, trots att jag oftast inte tror på honom, skulle ha att säga oss. -Ni har fel om friheten, skulle vara hans första budskap. Ni tror att frihet bara är frihet från. Men det är bara frihetens första steg, det enkla steget. Det svåra och djupast mänskliga steget är friheten till. Att befria är relativt enkelt, ofta också oansvarigt. Den ultimata friheten är döden, intigheten, upplösningen. Att däremot ge någon friheten att göra saker är svårt, oändligt svårt. Att kanske acceptera något som strider mot dina värderingar. Att låta någon provocera din moral intill gränsen för vad du orkar med. Att kanske med våld hindra någon från att genom att förtrycka någon döma någon av de inblandade, inte ens dig själv. Det är det Jesus menade med att vända andra kinden till, inte något slags radikalpacifistiskt flum. -Ni har fel om kärleken, skulle han fortsätta. Kärleken är inte skapad för att stänga in människor. En faders kärlek ger honom inte rätt att bestämma över sina barn. En kvinnas kärlek ger inte henne rätten att kräva någonting alls av sin man. Jag uppfann inte denna, den vackraste av känslor för att den skulle tjäna till förtryck och moralistisk trångsynthet, jag uppfann den för att befria er och göra er trygga. Jag skapade den för att ni skulle få, inte för att ni skulle ta, för att ni skulle öppna, inte sluta till. -Men framförallt, skulle han säga, framförallt har ni fel om makt. Makt finns inte. Jag skapade aldrig makten. Ingen människa har under några som helst omständigheter rätt till makt. Jag skapade er människor för att ni ska leva utan makt, för att ni med hjälp av er fria vilja ska skapa er en värld där ni organiserar er utan makt. Till er hjälp har ni er intelligens, er enorma lust att upptäcka och att uppfinna, men framförallt har ni kärleken, i sin gudomliga skepnad, och friheten, friheten till. Sen skulle gud spränga pyramiden med ett par välriktade blixtar från sina fingrar, le milt och försvinna för alltid. Självklart kommer det aldrig att hända. Med största sannolikhet kommer pyramiden att växa sig allt större, alltmer blod kommer att rinna längs dess golv, tills det enda som återstår är byggnaden själv. Ingen människa kommer att överleva patriarkatet. Det enda vi har att hoppas på är att ingen annan djurart efter oss någonsin får för sig att bli klok, att börja bygga civilisationer. B

20 what they say and what we say av Brum they say conform and obey. we say over our dead bodies, fuck off! they say stay tuned. we say that this could be the last day of your life. they say think twice. we say that we have nothing to lose but a world to gain. they say but what if? we say that fear rules and controls the world. they say that slavery is freedom. we say that freedom has no masters. they say that war is peace. we say that there is no place left to hide. they say that lies are truths. we say that we live in a time of denial and mass psychosis. they say that happiness is just around the corner. we say that we have to get out of the maze. they say that the winner takes it all. we say that there are no winners, only losers, in this game. they say follow us. we say follow nothing, listen to your heart and go for it! they say what? we say nothing more. what do you say? (we don not care about what you say, it is what you do that matters.) they say that things can only get better. we say that things will get a lot worse before it can get better. they say that the sky is the limit. we say that what goes up must come down. they say forward! we say get the hell out and away before we hit the iceberg! they say that they have won. we say that babylon is falling and that we need to choose our battlefields wisely. they say mind your own business. we say that everything is connected. they say that we can both eat the cake and still have it. we say that the cake is almost finished. they say that ignorance is bliss. we say that this is true for robots. they say one thing and do another. we say that civilization makes us all into hypocrites, more or less. they say look at the finger. we say look at the moon. they say take. we say give and receive. they say that we are what we have. we say that we are who we are. they say like the situation. we say wake up and feel the breeze. they say that this is just the way it is. we say that this is only one reality amongst many. they say that tomorrow is another day. we say that there is no tomorrow, only now. they say that there is no going back. we agree and say that there is no going forward either, only going circular. they say praise the lord! we say that god is dead and thank god for that! they say a lot. we say shut up and listen! 38 39