ARBETAREN VALLVIK LULEA. kanske får jättehamn

Transkript

1 UTGIVARKORSBAND ARBETAREN Årgång 8 Sv. Hamnarbetareförbundets medlemsorgan Nr VALLVIK kanske får jättehamn Vallvik kan få en av landets största hamnanläggningar. Detta om de planer Vattenfall har beträffande koleldat kraftverk kommer att genomföras. I planläggningen för den kommande energiförsörjningen ingår nämligen en jätteanläggning i Hälsingland och Vallvik. Blir den verklighet - och allt beror på hur det blir med kärnkraften - så måste man importera sex miljoner ton kol för att klara kol till anläggningen. Kraftverket skulle få lika stor kapacitet som de planerade kärnkraftverken. LULEA 0 hoppas igen Godset ökar Nu råder det liv och rörelse i Luleå hamn igen. Godsmängden ökar ordentligt och verksamheten andas ny optimism. Olycksfallsfrekvensen är lägre än i de flesta andra hamnar och mycket lägre än riksgenomsnittet. Fackligt råder stor enighet och det är mycket som tyder på att det blir ytterligare utveckling i området. Ett reportage från hamnen berättar om stämningar och förhoppningar. 9f:IS6r'!Wf~, utre,jl,s Nu skall det äntligen'.t;ljli en vetenskaplig utredning om faran med dieselgaser'i lastrum och andra trånga utrymmen. Det står klart sedan universitetet i Umeå åtagit sig att genomföra en omfattande undersökning.1 Då blir det också klart om de farhågor som ' uttalats av hamnarbetare landet öve.r får något stöd. Förutom hamnarbetarna skall också gruvindustrins anställda bli föremål för liknande undersökning. De arbetar också i trånga utrymmen med avgaser i omedelbar närhet av människorna. Sidan 10 Från~ konferensen Sidan 3

2 2 HAMNARBETAREN Våra Dlotståndare vittnar falskt ODI förbundets fackliga avsikter Det är sedan länge helt klart att vårt förbunds framgångar _.irriterat bland annat ledningen i Transport. A ven övriga förbund har uttalat förvåning över att Hamnarbetarförbundet klarat sig hyggligt trots att vi tvingats klara oss på egen hand. Utan så kallat solidariskt stöd från andra medlemsorganisationer. I dagarna når oss besked att denna irritation tagit sig uttryck, som vi trodde hörde till en förgången tid och som definitivt inte borde vara accepterande i en demokratiskt arbetande facklig rörresle. Till internationella organ har nämligen svensk facklig ledning (tillhörig LO-toppen och ledningen inom Transport) lämnat klart vilseledande uppgifter om Hamnarbetarförbundets arbete och målsättning. Vi har utmålats som fackliga reaktionärer vars huvuduppgift varit - och är - att så splittring och att oroa arbetsmarknaden. Vi uppges ha så få medlemmar, att det endast är ett under att vi finns kvar och vi sägs ha krävt egna avtal som är omöjliga att få accepterade av motparten. De här uppgifterna har framkommit vid den internationella kongress som TUI (trasportinternationalen) hållit i Geneve. Vem, eller vilka, som står bakom spridande av dessa helt falska och lögnaktiga uppgifter torde inte vara svårt att räkna ut. Det är därför angeläget framhålla, att sådana metoder för bekämpning av vårt förbund måste fördömas. De är inte bara falska och lögnaktiga, de är helt ovärdiga i en kamp som borde vara ärlig och öppen. De visar bara hur lågt i tak man på vissa håll anser det bör vara i den fackliga diskussionen. - När har vårt förbund ställt krav, som överstigit vad som varit ekonomiskt möjligt att genomföra? När har vi försökt så splittring? Hur är det med medlemskåren? Försöker Transport verkligen får någon att tro att de har fler hamn arbetare som medlemmar än vad vi har? Sanningen är ju den, att vi många gånger krävt att få teckna avtal. Vi kräver dock inte andra villkor än de som man gemensamt kan komma överens om. Att det skulle finnas ett avtal för Transports medlemmar och ett för Hamns med skilda villkor är naturligtvis inte realistiskt. Men nog måste det vara realism kräva, att det fackliga arbetet skall kunna bedrivas på lika villkor. Det är vad som menas med demokrati. Kan man beskylla oss för att utså splittring när vi endast tagit tillvara de fackliga intressen som en enad arbetarkår ställt sig bakom? Vi har ju inte tagit medlemmar från andra grupper än de rena hamnarbetarna. Vi har verkligen skapat en intresseorganisation för ett speciellt område där alla rimligen bör ha samma mål och inriktning och där det inte kan råda stor tveksamhet om vare sig mål eller metoder. Alla vet vad det gäller då man talar om hamnarbete och dess villkor. Det är kanske i stället så, att våra motståndare försökt dölja vår verkliga styrka och enighet genom att komma med falska beskyllningar. Kanske det till och med är så att internationella fackliga organ varit beredda att helt acceptera oss på våra villkor och att detta varit obekvämt för den i övrigt etablerade fackliga rörelsen. Vi är ju inte de enda arbetstagarna i landet som ställts oss utan den gemenskap som kan vinnas genom LO, TCO och Saco. Vi har ju tvingats till detta genom den krassa verkligheten. Men - och det här är viktigt slå fast - genom att vi organiserar flertalet av de svenska hamnarbetarna kan ingen påstå annat än att vi har rätt att tala i dessa medlemmars namn och ställa krav för dessa medlemmars räkning. Vi börjar få allt sörre uppmärksamhet internationellt. Allt tyder på att vårt anseende är på väg att stärkas i än vidare kretsar - och det är självklart att det irriterar på en del håll i vårt eget land. Men inte skall väl vårt förbund och dess medlemmar lastas för detta? Vi påstår naturligtvis inte att vi i alla avseenden är bäst. Men vi vågar påstå, att Hamnarbetarförbundet har största möjligheterna att slå vakt om de intressen som ligger arbetarna i hamnarna närmast. Med gemensamma ansträngningar skall vi försöka att bevisa detta också för de som nustår utanför vårt förbund och - naturligtvis - också för våra motparter på andra sidan det förhandlingsbord som många vill hindra oss från att komma till. HAMN ARBETAREN Ansvarig utgivare: Karl Nilsso n, Nygatan 11, Örnsköldsvik. Tel. 0660/ Redaktör: Lasse Åkerlund. Tel. 0660/ Tryck: AB Örnsköldsviks Allehanda 1979

3 Londonkonferensen: HAMNARBETAREN 3 Det gäller helt enkelt vår säkerhet oeh välfärd De senare årens utveckling har ändrat hamnarbetarnas villkor - både arbetsmässigt som lönemässigt. Moderniseringen och rationaliseringen har hållit sitt intåg i alla hamnar världen över vilket har medfört avgång från facket i mycket stor utsträckning. Tillbakagången är inte lika stor i Danmark som i utlandet även om det kan konstateras att det efter danska förhållanden skett en betydande nedgång av antalet hamnarbetare. I London har antalet hamnarbetare under loppet av 10 år reducerats från ca till ca man. Bortfallet på man motsvarar en minskning på procent. Tillbakagången i Köpenhamns h~rnn iirn~ontrninrlrp.-fri\n2 050tillca 65 procent. Tillbakagången i Köpenhamns hamn är något mindre - från till c.a 950 man, eller ca 55 procent på 10 år. Overallt i de industrialiserade länderna ses samma tillbakagång i hamnarna. Vad är nu orsaken till detta? De nya moderna fartyg som byggs i dag är bulk- och containerfartyg. Transporten av styckegods försiggår i stort sett i containers. Denna transportform ger en snabbare expedition, och man måste naturligtvis medge att själva lossningsproceduren från fartyget går betydligt snabbare än under den gamla formen. Men denna utveckling har också betytt en nedgång i manskapsbesättningen. När man i dag gör en tur på havet verkar det dött, men det är det absolut inte. Tonantalet på skeppat gods är större än för 5-10 år sedan. Utöver manskapsreduceringen har det med den tekniska utvecklingen också skett andra förändringar, i det förtjänstmöjligheterna är ändrade - förtjänsten har blivit mindre. Utöver fartygstransporterna finns det också andra transportformer, bland annat flyg och järnväg. Järnvägen har stor konkurrenskraft och det är inte bara i kraft av de naturliga möjligheter som järnvägarna nu en gång har. Nej också för att staten ger större statsbidrag till järnvägen, som I denna artikel, Det gäller vår säkerhet och välfärd, kommenterar kassören i Havnearbejdernes Fällesforbund Danmark, Knut Erik Hansen, de beslut som träffades i London nyligen. därigenom kan ge mycket stora rabatter till containertrafiken. (Här kan vi faktiskt säga, att vi som skattebetalare, själva är med och finansierar järnvägarnas konkurrens med fartygstransporten.) Hamnar som Antwerpen, Rotterdam, Hamburg och le Havre har märkt av samma problem som de danska hamnarna: man har från rederikretsar gått samman med de statliga järnvägarna och bildat bolag som tagit sig an containertrafiken med järnvägarna. Centrum är den närmaste hamnen och efter detta har man lagt upp priserna och det är ganska favoriserande priser man har beräknat, på bekostnad av befolkningen i dessa länder. Vem betalar t.ex. DSB:s underskott? Vem betalar arbetslöshets underskottet när hamnar betarna blir arbetsösa? Vem är det som får förtjänsten? Här hemma är det ÖK som har gått samman med DSB i ett bolag Alfragt A/S. Men det är ju inte bara danska containers eller danska rederier. Här hemma representerar ÖK en rad rederier. De får samma fördelar vare sig de är norska, svenska, franska, engelska eller holländska redare. Utöver detta har de lovat åtskilliga bolag, som helt och hållet dominerar marknaden och är helt eniga om priserna. Allt detta har de europeiska hamnarbetarna diskuterat på ett möte, med representanter från Sverige, Danmark, England, Västtyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Spanien och Kanarieöarna. Vi diskuterade hur vi skall kunna sätta stopp för att arbetsgivarna spelar ut oss mot varandra. Vi diskuterade också hur vi i en konfliktsituation kan sätta stopp för att godset sändes till andra hamnar, t.ex. att man under en konflikt i Danmark sänder godset till Sverige el ler omvänt. Hamnarbetarna i Europa har kommit till det resultatet, att därest vi skall säkra våra arbetsplatser och vårat fack, måste vi arbeta tillsammans tvärs över gränserna. Då kan det hända att det i vissa situationer kommer att strida mot fackrättsliga regler i det enskilda landet. Målet är att tillförsäkra hamnarbetarna deras arbetstillfällen, deras lön, och inte minst gäller det att skapa säkerhet vid deras arbetsplatser. När en container, (bestämd för Danmark) lossas i t.ex. Rotterdam eller någon annan hamn, måste vi hålla fast vid att den går vidare med farty_g till dansk hamn. Likaledes måste vi hålla fast vid att lossning och lastning av containern skall utföras av hamnarbetare, för att därmed kunna garantera att lasten ligger riktigt. Allt för många olyckor med bilar har redan ägt rum på grund av att det använts okunnig arbetskraft, men naturligtvis vill vi också använda detta samarbete gentemot arbetsgivarnas angrepp på våra löne- och arbetsvillkor. Man blev eniga om att bilda ett sekretariat. Sverige blev den skandinaviska representanten i sekretariatet, där det också invaldes en representant från Tyskland, England och Spanien. Det nästa mötet hålles i Spanien och där står container-trafiken på dagordningen. En annan punkt på dagordningen blir den förföljelse, som våra kamrater är utsatta för i åtskilliga länder, när de är aktiva förtroendemän. I Belgien avskedar man således 40 man i veckan i Antwerpens hamn och det är de fackligt mest aktiva som plockats bort! I Spanien har man inte glömt Franco-tiden! I England satte man en förtroendeman i fängelse, därför att han proklamerade för strejk. Så spelar arbetsgivarna med arbetstagarna men de har trampat så länge, att nu är måttet rågat. Vill de inte ingå förnuftiga överenskommelser med oss, kommer de framöver att märka, vilken slagkraft vi besitter. Danska hamnarbetarna har inte glömt, att de inte fått något vid de tre senaste avtalsförhandlingarna.

4 4 HAMNARBETAREN Vallvik kan bli storhanm Miljontals ton med kol Vall vik i Hälsingland kan komma att bli landets nästa storhamn. Det finns nämligen planer hos Vattenfall att bygga ett koleldat kraftverk i bygden och om planerna realiseras så behövs en jätteanläggning för att ta emot det kol som behövs. Allt beror på hur det blir med kärnkraften - kolkraftverket är planerat som reserv om det blir stopp med kärnkraften. De här planerna har Vattenfall nyligen avslöjat. Där planerar man för framtiden och om det inte blir några fler kärnkraftverk, eller om de som redan finns kommer att upphöra, måste man ta till andra metoder för att försörja landet med elkraft. Vattenfalls planering sträcker sig långt fram i tiden, men det första kolkraftverket skulle uppenbarligen tillkomma just i Vallvik. Det blir av sådan storleksordning att dess motsvarighet inte finns inom landet. Kol måste importeras och för detta behövs en hamnanläggning. Enligt vad som hittills uppgetts så behövs omkring 6 miljoner ton kol per år för att försörja den planerade jätteanläggningen. Och för att klara detta krävs ytterligare en jätteanläggning, nämligen en hamn som kan ta emot sa stora mängder kol. Just nu finns ingen sådan hamn i vårt land. Vare sig då det gäller själva mottagningsapparaten i hamnen eller med plats för den mängd det handlar om. Att det blir just Vallvik beror på flera orsaker. Dels finns det mark tillgänglig, dels ligger det geografiskt väl till och dels finns de yttre förutsättningarna för hamnanläggningen. Den planläggning man nu har pågår oavbrutet utan hänsyn till att det blir en kommande folkomröstning om kärnkraften. Vattenfall säger nämligen att man inte kan vänta med allt arbete till dess att folkomröstningen verkställts. Elkraft kommer att behövas och det går inte att vänta hur länge som helst. Totalt har Vattenfall nämnt att det kommer att behövas ytterligare ett antal kolkraftverk om kärnkraften försvinner. Var de andra skall ligga är dock ännu inte offentliggjort. Det är inte heller lika bråttom ined de övriga anläggningarna utan de kan komma någon gång först efter det att Vallvik kommit att bli verklighet. Naturligtvis återstår ännu mycket innan det blir ett bygge av kolkraftverk i Hälsingland, men om det blir verklighet så är det alltså i första hand Vallvik det handlar om. Det är naturligtvis också tidigt att nu spekulera i vad det här skulle betyda ur arbetskraftssynpunkt. Så mycket är dock klart att det blir en hel del folk sysselsatta under den tid byggnationen pågår såväl för själva kraftverket som för den blivande hamnanläggningen. I ett senare skede är det givet att många människor blir sysselsatta med hamnarbetet såväl under lossningsskedet som under den tid kolet lagras på land. Detta även om en anläggning som uppförs under 1980-talet naturligtvis blir hårt automatiserad. Arbetskraft behövs också för att sköta de maskiner som i första hand kommer att behövas i det här sammanhanget. I Vallvik finns nu en anläggning för tillverkning av cellulosa. Klart för 0 var egen fotbolls turnering Göteborgs Hamnarbetares dotgatan 25, Hisings IF inbjuder till det första Backa. Riksmästerskapet för stuverianställda gällande 11: manna dagtid 031/ Ev. förfrågningar tel. 031/ fotboll. kvällstid. Spelplats Heden Göteborg lördagen den 29 sept. kl Speltid prel. 2x20 min. och ~~llanerar slutspel samma ~ Planhyra, domarearvoden och priser står vi för, vi räknar med att intresserade lag står för rese- och inkvarterings.kostna~er ~jälva. Om någon / skulle fa svangheter att samla ; fullt lag, försök kontakta en närliggande hamn. Anmälan öm.kas så tidigt... l som möjligt under följande '\:: adress: Rolf Axelson Anek-.k.. 1- ',',...,.... /... ;..., -.

5 HAMNARBETAREN 5 Polsk JDassaved skall klara tinunerhristen för industrin Den hotande bristen på virke för den svenska skogsindustrin kommer allt närmare då många privata skogsägare inte avverkar i den takt som industrin anser vara nödvändig. Som en liten illustration till det besvärliga läget visar vi den här bilden. Det är en virkeslast med ved till cellulosafabriken i Köpmanholmen, ägd av skogsägarna själva genom Ncb. Timret kommer från Polen. Enligt företaget är det nu frågan om en provleverans där man i första hand skall avgöra om virket lämpar sig för den här industrin. Faller provet väl ut är det dock meningen att polsk ved skall användas under kommande vinter då lagren väntas tryta vid bl a skogsägarindustrin i Köpmanholmen. Det här är dock inget unikt. För några år sedan importerades stora mängder ryskt virke till bl a Mo och Domsjö industrier i Örnsköldsviks ~mrådet. De leveranserna upphörde under lågkonjunkturen, men uppgifter berättar att företaget behöver komplettera sitt virkesbehov med ytterligare massaved från utländska leverantörer_ Man fick också visa upp ett långtidskontrakt för att fylla sitt vedbehov då man senast byggde ut sin industri i området. Arsmöte Norra distriktet höll för en tid sedan sin årskonferens. Det skedde faktiskt i samband med en utlandsresa. Med avdelningarna i Halmsund och Skellefteå som värdar ställdes nämligen färden till Vasa i Finland. Förutom de valda ombuden från avdelningarna i norra distriktet deltog också damerna och det blev en hel helg under trivsam- ma former. Konferensdeltagarna samlades i Holmsund och företog därifrån den gemensamma resan till V asa där man installerade sig på Hotell Central. Första dagen höll man förhandlingar under några timmar innan man bröt för kvällens kamratfest. Förhandlingarna fortsatte dagen därpå medan det kvinnliga sällskapet gjorde utflykter i själva staden och tittade på diverse sevärdheter samt naturligtvis tog tillfället i akt att shoppa en del. Vid årsmötet omvaldes styrelsen och det betyder att Karl Axel Sjölund, Lunde är ordförande och att de två övriga ledamöterna Bengt Lövgren, Hörnefors och Gunnar Persson, Holmsund omvaldes. Suppleanter: Henning Dahlberg, Piteå och Erik Gustafsson, Skellefteå. Revisorer: Bo Byhlin, Kramfors och Lars Sundman, Iggesund. Den gemensamma kamratfesten blev en trevlig sammankomst där det åts, sjöngs och dansades både länge och väl.

6 6 HAMNARBETAREN Den här bilden visar timmerhantering vid hamnen i Luleå. En hamn som iir bra genom sin fackliga aktivitet och sin låga olycksfallsfrekvens. Hög facklig aktivitet präglar hajudarbetarnas avd. i Luleå Samtli ga stuveriarbetare i Luleå hamn, omkring 60 stycken är anslutna till Svenska Hamnarbetarförbundet. Ordföranden i Hamnarbetarförbundets avdelning 138 i Luleå Wilhelm Hedin säger så här om den fackliga aktiviteten: - Vi har utan tvekan en rätt bra facklig aktivitet det måste jag säga. Och speciellt glädjande är det att de unga grabbarna har börjat intressera sig för det fackliga. När det gäller arbetsmilj ön finns det naturligtvis en hel del att göra. - Vad gäller skyddsombudsverksamheten så fungerar den generellt sett bra. Vi har samarbete med både Luleå hamn och SSAB i dessa frågor säger Hedin. Det har emellertid funnits moment när skyddsombud har måst ingripa och stoppa farliga jobb. - Ja, vid några tillfällen har detta skett. Det har då gällt fartyg som t.ex. haft dåliga lejdare. Men sådana här saker är inte alltför vanliga, som tur är. Wille Hedin är ordförande i avdelningen och ledamot av förbundets styrelse. Wilhelm Hedin, som även sitter 1 Hamnarbetarförbundets förbundsstyrelse, är nöjd med utvecklingen inom förbundet. - Det kommer ständigt nya medlemmar till Hamnarbetarförbundet säger han och fortsätter: - Vid nyanställning t.ex. så går de flesta in i vårt förbund och inte till Transport. Vad gä ller den fack li ga aktiviteten runt om i landet säger Wilhelm; - Vi ser verkligen klara friskhetstecken inom förbundet. It.ex. de nybildade avdelningarna i Västerås och Norrköping råder en kolossal aktivitet. Hur ska man då förklara den höga fackliga aktiviteten bland stuveriarbetarna? - Jag tror mycket av den är historiskt betingad. Stuverijobbarna har sedan lång tid tillbaka verkligen engagerat sig fackligt. Ta t. ex. skyddsfrågorna, de har vi alltid drivit hårt i vårt förbund. påpekar Hedin. Det är alltså bra beställt med framtidstron för förbundets framgångslinje frå n avdelningen i Luleå och undra på det, man ser ju konkreta resultat av förbundets fackliga satsning.

7 HAMNARBETAREN 7 Ernst Andersson heter en av de stuvare som g{ir pä dtermiddagsskiftet niir vi besöker hamnen och lastkajen. Ernst iir inlånad fr{111 Skelleftd 1-distriktet. I Ian har jobbat som stuvare sedan Bristen på jobb är nägot som han har fått känna på. - Ja, fö rra året hade jag väl e n brist på jobb i ungefär 2,5-3 månade r. Så att inkomsterna blir ju inte de a ll ra bästa. Ernst får också " flacka" runt lite även om det inte rör sig om några långa avstånd. - Det händer att man.får rycka in både i Luleå och Piteå hamn p.g.a. att det finns så lite jobb i Ske llefteå säger han. De ojämna arbetstiderna och därmed svårigheterna att planera fritiden är en av jobbets " baksidor". Men trots detta behöver man inte tveka att märka att Ernst ändå trivs med jobbet. Han säger: - Framfö rallt är det den goda kamratskapen och sammanhållninge n man sätter värde på. Men också att jobbet är så pass fritt. Något som E rnst Andersson mycket väl minns är tiden i transport 0<:;_h de " demokratiska metoderna" som användes där. - Man försökte göra precis allt för att medlemmarn a skulle få mindre att säga till om. Ta t.ex. storavdelningstanken vad kan vara mer odemokratis kt än den säger E rnst och fo rtsätter: - Sen har du ju Hasse E rikssons behandling av fö rtroendemänn en. D om fick ju foten direkt när dom blev obekväma i hans ögon. Situationen i Hamnarbetarförbundet är en helt annan. H är är det inte toppstyrning och diktat som gäller utan det är medlemme ns in tressen som ställ s i fokus. Vi har bra fackli g aktivitet och god ko ntakt med ledningen och de t borgar gott fö r förb undets framtid framh åller Ernst avslutningsvis. GODSHANTERINGEN I LULEÅ HAMN 2,2 miljoner ton gods lossades och lastades i Luleå hamn under Detta är en klar uppgång jämfört med åren då man låg på c:a 1,5 milj ton. Uppgången beror till största delen av NJAs ökade import av kol och export av tackjärn. Antalet olycksfall i Luleå hamn har i alla tider varit mycket lågt jämfört med riksgenomsnittet. Fackföreningen har jobbat hårt för att motarbeta alla olyckor och det har gett resultat. Förlorad arbetstid i procent: I Luleå Riksgenomsnittet 1976: 0,8 % 8,6 % 1978: 1,6 % 8,9 % Reportaget från hamnen i Luleå har gjorts av sommarjobbande journalis!högskoleeleverna Jan-Ake Lindahl och Kerstin Gustafsson. En av de gamla trotjänarna i hamnen i Luleå är Ernst A ndersson so111 har sy11p1111kter p cl tiden 1111 och då Transport skötte m edlemmarna.

8 8 HAMNARBETAREN Leila är den enda kvinnan i hamnen Det jobbar endast en kvinna i Luleå hamn. Hon heter Leila Kunpula och är kranförare. - Ja, jag är den enda kvinnan som är kvar nu, vi var åtta stycken här tidigare. Leila trivs bra med sitt jobb. - Ja, det hör ju så att säga till yrket att vara försiktig, man vet ju vad som händer om lasten skulle lossna menar Le ila. Alla stuvarna i Luleå hamn är anslutna till Hamnarbetarförbundet men Leila och de övriga kranförarna tillhör Metall. Hon önskar hon hade tid att vara fackligt aktiv, men familjen med fem barn slukar idag för mycket tid, tyvärr. Kamratskapet är mycket viktigt, säger en av de yngre i hamnarbetet Folke Christoffersson heter en av de yngre jobbarna i hamnen. Utbildad bilmekaniker men nu stuveriarbetare. - Efter studierna gick jag några skift här nere och det räckte. Jag fick "smak" för jobbet. Så nåt bilmekanikerjobb blir det aldrig tal om för min del. Det är flera orsaker som gör att Folke trivs så bra med jobbet. - Kamratskapen framför allt. Men det är klart att lönen är också en viktig del. Jämför jag vår lön med bilmekanikeryrkets så ligger vi ju väldigt bra till. Kamratskapen tar sig också andra uttryck. - Vi har ju t.ex. frivilligt jobb över helgerna. Och det är aldrig något problem med att få folk till detta. Det säger väl något om att folk verkligen ställer upp i vårt gebit. Folke har bestämda åsikter när man kommer in på fack li ga frågor. Och då speciellt den " trevare" som Transport har gjort i ett försök att få Hamnarbetarförbundets medlemmar att återinträda i Transport. - Så fan vi ska gå tillbaka under de förutsättningar som nu föreligger. Inte så länge Hasse håller på och härjar i alla fall, menar Folke.

9 HAMNARBETAREN 9 Norra distriktet protesterar Centrala storhalllllar stoppas Vid distriktskonferensen med avdelningarna inom Hamnarbetarförbundets norra distrikt har man enhälligt uttalat sin oro över de synpunkter som förts fram med förslag om centrala storhamnar till vilka all sjöfart skulle dirigeras. Konferensen uttalar sitt fördömande av sådant resonemang och menar, att det skulle betyda ;törre olägenheter än vad det kan ge i vi~~:.samhällsekonomiska situationen är så allvarlig att man inte på allvar kan diskutera en framtid med ett fåtal stora hamnterminaler och en godshantering i övrigt via lokala distributionsnät. Det finns fortfarande starka skäl som talar för att det även i fortsättningen måste finnas sjötransporter till många av de nuvarande anläggningarna. Det är inte enbart de norrländska hamnarbetarna som med oro följer ett sådant resonemang utan även andra yrkesgrupper påverkas negativt om de diskiterade planerna kommer att fullföljas någon gång in på 1980-talet. Så nu vet vi det! Ens k seriös medarbetare i tidskriften TH transport & hanterin2, Ulf Pewe, gör sina bedömningar i en ordrik redogörelse, avfattad för att vara till hjälp och information inom transportförsäkringarnas dilemma. Så länge han håller sig till de egentliga och rena sakuppgifterna är hans upplysningar intressant läsning, d v s inget att anmärka däremot. l försakringsdjungeln är Ulf Pewe nog både insatt och förfaren, men när han dristar sig till utvikningar för att krydda artikelns innehåll gör han grava övertramp som avslöjar okunnighet och inneboende portioner av ren dumhet och brist på balans. Vad sägs om följande uppfattning om en internationell yrkeskår till vilken vi i Hamnarbetarförbundet troligen skall inräkna oss. Att den gode skribenten inte avser arbetsgivarna som enligt svenskt språkbruk uppbär namnet "Stuvare" kan vi nog räkna med. Jag citerar ett inlägg i rödruta med inramning. : Slopa firmatryck på transportförpackningar Ett av de bästa sätten att förebygga att godset stjäls under transporten är att utelämna reklamtryck på lådor och kartonger. Alla stuvare världen över vet t ex vad ABU, Kodak, Brio och Master etc. står för i prylar. Lätta att sno och enkla att smuggla iland. Följande exempel vad detta kan leda till. En fransk leverantör av skor hade på sitt exportembalage inte bara en text som upplyste om att i kartongerna fanns handgjorda skor av fantastisk kvalitet utan angav dessutom vilket skonummer vaje kolli innehöll. Jag kan föreställa mig mottagarens reaktion när han packade upp kartongerna och fann ett mycket stort antal gamla utslitna stuvareskor. Att historian kan vara rolig att berätta i kretsar där Ulf Pewe rör sig och där okunnigheten och diskrimineeringstankarna är samlöpande kan vi förstå. Inget annat är att vänta. Men att officiellt bestämma sig för att vilja kriminalisera Hamn- o Stuveriarbetare världen över är väl i starkaste laget. Vad som är mest beklämmande är att tidskriftens redaktion låter det fatala blundret passera obemärkt. Kanske satsar de på förhoppningen att tidskriften inte läses av dem som åsyftas. Ansvaret vilar tungt på de krafter som försöker leva högt på förvanskade påståenden Undantag och avvikelser har aldrig bekräftat någon regel därför måste omgående syndaren Ulf Pewe tagas i örat och återledas till verkligheten. Hamn- o Stuveriarbetare nar a!ong vetat gora sken av att vara avvikande. Har de gjort detta någon gång så har det aldrig varit för att göra avsteg från rättsmoral ur allmän bemärkelsen Detta borde även självsvåldige skribenter snarast lära sig innan att detta förutsakar obehag med störningar som följd. Ytterligare en passus i samma artikel som förtjänar att nämnas är följande: "l sammanhanget bör påpekas att officerspersonal inom världens handelsflottor utbildas i att kunna "göra om" en inträffad transportskada på sådant sätt att den kommer att falla under gemensamt haveri." Ja, nu vet vi hur Redare, Sjöbefäl och Hamn o Stuveriarbetare världen över betraktas i Försäkringsmannens granskande öga. Som en skön samling bedragare och villiga medlöpare och notoriska tuvar. En fråga är därför. Med vilken rätt har denne belackare att komma med dyliga påstående? Det vore på sin plats med en ursäkt, ja även om en sådan inte helt kunde skymma klumpigheterna. MAGNUS

10 . l 0 HAMNARBETAREN Hamn oeh gruvarbetare skall ingå i stor undersökning Nu kommer problemet med dieselgaserna i lastrum och andra trånga utrymmen att bli föremål för en vetenskaplig utredning. Det står klart sedan forskare vid universitetet i Umeå fått till uppgift att kartlägga det hela. Utredningen startar redan i år och kommer att pågå under något år. Förutom hamnarbetarna är det gruvindustrins anställda som kommer att undersökas närmare. Den här vetenskapliga kartläggningen har varit väntad och nu kommer man säkert att gå till botten med alla de bekymmer som kommit att uppstå till följd av gaser från truckar och andra typer av arbetsmaskiner. Universitetet har fått uppdraget och vid överläggningar mellan företrädare för de olika intressenterna - Hamnarbetarförbundet har också varit representerat- har diskuterats riktlinjer för själva utredningen. Detaljer kan dock inte avslöjas då man är rädd att en del av det vetenskapliga innehållet kan påverkas om man i detalj avslöjar vilka arbetsmetoder man tänker använda vid undersökningen. De här problemen har varit föremål för en lång och het debatt under senare tid. Det finns klara tecken som tyder på att bland annat hamnarbetare farit illa av avgaser som Kommit i trånga arbetsutrymmen. Den utredning som förbundet genomförde för kort tid sedan gav klara besked om detta. Den utredningen har dock avvisats som ohållbar därför att den saknade en del frågor som man vetenskapligt önskade skulle ha varit med. För förbundet räckte det dock med att få besked om vilka skadeverkningar som skett genom arbete i närheten av fordon med avgaser. Det gäller ju att slå vakt om medlemmarnas hälsa och då har det - enligt förbundets mening - räckt med att få klarlagt att sjukdom inträffat, att dödsfall måhända blivit följden av det hela och att problem av olika slag uppstått vid arbete i den här miljön. Det är självklart att en komplettering behövs. Det är bra att den nu får klart vetenskaplig bas och att dess resultat därefter knappast kan ifrågasättas. Visar det sig att förbundets utredning haft rätt - och mycket talar ju för detta - så måste ju resultatet bli kraftfulla åtgärder för att klara ut de bekymmer som kan uppstå genom arbete i sådan här miljö. Det är ännu för tidigt uttala sig om hur snabbt den här undersökningen kan arbeta och hur snabbt en utvärdering av dess resultat kan komma. Det är dock troligt att det ganska snabbt kan föreligga någon form av delredovisning över hur situationen ter sig. Det var Gunnar Norberg i förbundets verkställande utskott som först slog larm om de farligheter som kan uppstå av arbete i den här miljön. Han har sedan fått medhåll från olika håll och i Göteborg har bl a Viking Bengtsson kraftigt agerat för att få en bättre tingens ordning i hamnen där. Nu skall det kanske också sägas, att medlemmarna själva ibland uppträder lite för nonchalant då det gäller arbete med truckar och fordon i utrymmen som inte har tillräcklig ventilation. Många gånger får truckar gå på tomgång utan att deras motorer behöver vara igång. Det har till och med hänt att långtradare - och truckar - stått med motorerna påslagna medan lastning eller lossning skett i magasinsutrymmen och i trånga passager. Resultatet av den nu startade undersökningen emotses med intresse. Nu kan det äntligen bli så att man på allvar tar itu med de här problemen. f

11 HAMNARBETAREN 11 Spelet om Sundsvallsstrejken blev den verkliga storsuccen Det uppmärksammade minnesfirandet av Sundsvallsstrejken - ett i och för sig dystert 100-årsminne - blev succe. Tusentals personer tittade på själva spelet och blev delaktiga av hela det firande som skedde i Sundsvall i samband med jubileet. Vi har tidigare berättat om spelet, men på begäran gör: vi här en kort rekapitulation över vad som egentligen skedde de dystra dagarna i slutet av maj och början av juni 1879: Månaden före strejken: Vintern 1878/79 har varit svår för många arbetare. De tvingas skuldsätta sig. Deras hopp står till en god förtjänst när sågningen sätter igång vid islossningen. Fortfarande råder dock lågkonjunktur och arbetarnas förhoppningar grusas. Bolagen skär ner lönerna med drygt 20 %. Riksdagen beviljar sågverksägarna ett stödlån på 3 miljoner kronor. Vid några sågar börjar en del arbetare att tala om strejk. Måndagen den 26 maj 1879: I samband med frukostrasten tar fyra arbetare vid Heffners sågverk mod till sig och går in på brädgårdskontoret för att anhålla om höjt ackord. Deras begäran avslås. Folket på brädgården strejkar några timmar, men återupptar arbetet. Tisdagen 27 maj: Arbetare från Mons och Kubikenborgs sågverk tar initiativet. Stora skaror av strejkande marscherar från verk till verk och sedan in i Sundsvall där de samlas på Norra Stadsberget. Landshövding Curry Treffenberg larmas och anländer tillsammans med 22 artillerister. Treffenberg träffar både arbetare och sågverksägare. Redan nu är förhandlingspositionerna klara: Arbetarna kräver samma lön som under 1878, men bolagen står fast vid den beslutade lönesänkningen. Onsdagen 28 maj: Landshövdingen sammanträffar med arbetarrepresentanter, bl.a. Isak Boström från Vapelnäs, Njurunda. Verken vid Alnösundet ansluter sig till strejken, som nu omfattar man. Arbetarna lämnar Norra Stadsberget och marscherar genom staden till Skarpskyttelägret i Skönsmon. Mer militär anländer. Torsdagen 29 maj: Arbetarna strävar efter att strejken ska bli total. Stora arbetarskaror genomsöker sågverken och kontrollerar att arbete inte förekommer. Landshövdingen rekvirerar militära förstärkningar. Fredagen 30 maj: Landshövdingen talar till arbetarna på Skarpskyttelägret. Han hotar nu att spränga strejken med hjälp av polis och militär. Lördagen 31 maj: Strejken är nu på tillbakagång. Militär finns förlagd vid de olika verken. Arbetarna kan inte längre förhindra strejkbryteri. Söndagen 1 juni: Under pingsten lämnar många arbetare lägret. De vistas i sina hem under helgen. Måndagen 2 juni: Skarpskytteföreningens styrelse lämnar en skrivelse till landshövding Treffenberg. Föreningen begär att arbetarna ska vräkas från Skarpskyttelägret. Tisdagen 3 juni: Treffenberg låter militär omringa de arbetare som efter pingsten åter samlas på lägret. På redden utanför ligger ett min fartyg och sex kanonbåtar. Varje enskild arbetare tvingas välja mellan att villkorslöst återvända till arbetet eller att bli vräkt från sin bostad. Torsdagen 5 juni: Treffenberg telegraferar till Civildepartementet: "Striken i grund upplöst". Efter strejken: Arbetarklassen börjar organisera sig, såväl politiskt som fackligt. Väckelseoch nykterhetsrörelsen får mindre betydelse. År 1889 bildas SAP. Nya avslöjanden: BesättningsJDän deltar i stuveriarbetarjobb Återigen har det avslö- man inget säga. Det som är rande tendenser till att sadant jats att besättningsmän på beklagligt i sammanhanget här fö0rekommer.0 I.. första fartygen uttagits till arbete är, att på det här sättet håller hand da ombord pa utlandska d t I t bolagen sin fasta stuveriarbe- fartyg. me s uvnmg av as om-.. u d h b d D tarkår nere vid ett mm1mum n er aren oc ?r : et VI~ar en under- för att vid vakanser och ar- protesterade förbundet mot soknmg som Just nu genom- betstoppar klara av det hela de här sakerna och det blev en förs i förbundets regi. Från på det här sättet. viss förbättring, men först seflera av hamnarna har rap- Förbundet har tidigare age- dan hot om blockadåtgärder porter kommit, som tyder rat kraftfullt i sådana här lä- uttalats. De jurister förbunpå att stuveribolagen skri- gen. För kort tid sedan fick vi det vidtalat denna gång säger, ver ut fartygens besätt- till och med internationellt att inget hindrar att förbundet ningsmän till arbete. De stöd i den här frågan och genom b~ockadåtgärder sätblir helt enkelt extra stuve- bland annat har de ryska sjö- ter kraft 1 ett eventuellt nytt riarbetare. fartsmyndigheterna förbjudit i~gripande mot den här för Betalningen sker efter stuveriavtalet, så om den kan sina ombordvarande att deltaga i stuveriarbetet. Trots detta finns det fortfa- forbundets medlemmar osunda konkurrensen om arbetstillfällena.

12 12 HAM_!'IARBETAREN jtf D:R G. IJE LA\'ALS >.YA B.'.\.T. Båten på provtur i Mätaren år Samtida träsnitt. de Lavals ''luftsjdorda'' båt En kuriös uppfinning för 100 år sedan Av vårt lands ingenjörer och industri män torde ingen annan mer än möjligen Christopher Polhem tillnärmelsevis ha spänt över så många skiftande områden av ingenjörskonsten som Gustaf de Laval ( ). Han nådde genom begåvning och målmedvetet arbete vad han redan som un_g eftersträv~de, "rikedom och makt," men han fick också känna vad motgång och ekonomiska svårigheter innebära. Det blev för honom förunnat att förverkliga sin ungdoms drömmar att tjäna fosterlandets intressen och att på de områden han ägnade sig åt grunda svenska industriföretag. Vid sina experiment och metodiska försök ville han snabbt komma till resultat och gick ofta från ide direkt till maskin eller fabrikation i full skala. Följden blev, att mycket endast blev skrot. Under en tid beställdes alla försök~apparater och maskindelar alltid i 12 exemplar. Om ideen lyckades, skulle man omedelbart kunna släppa ut åtminstone några färdiga produkter i marknaden, om den misslyckades hade man material att göra nya försök med. Experimenten blev därför oftast mycket dyrbara. Genom att de Laval intresserade sig för varje detalj i konstruktionerna, även om han lät sin medhjälpare utarbeta Av Tore Attelid GUSTAF DE LAVAL ( ) dem, nöjde han sig inte att godtaga förut kända och prövade detaljer, utan förenade i sina maskiner på en gång så många nyheter som han iderika hjärna kunde finna på. Det kan anföras, att ett sådant förfarnade medför många riskmoment, men de Laval älskade att taga stora risker även om det skulle leda till, att han fick gå vidare över en skrothög, för att komma fram till sitt mål, " kosta vad det kosta ville." Gustaf de Laval erbjöd redan år 1878 genom en mellanhand ryska staten en båt som skulle göra 25, ja, ända upp till 40 knop. Förhandlingarna strandade emellertid och båten kom ej till utförande. Saken togs upp på nytt i mitten av 1880-talet, ehuru konstruktionen ej riktigt blev densamma som tidigare. En modellbåt konstruerades och byggdes på Ludwigsbergs Mekaniska Werkstad, vars chef direktör Robert Lamm, var en av de Lavals äldsta och bästa vänner. Båten bestod av övervattens- och en strömlinieformad undervattensdel, båda förenade dels genom förbindelserör dels genom två trummor, av vilka den längst akter ut var störst. Den övre delen av båten skulle helt löpa ovanpå vattenytan. Ångmaskinen av Woolfs system var placerad i den undre delen. Maskinstyrkan var avsevärd och uppgick till 250 indikerade hästkrafter. Ångmaskinen var tillverkad vid Södra Varvet, medan ångpannan beställts i Tyskland. En facktidskrifts medarbetare som gjorde ett besök ombord skrev bl a "Runt om båten löper en s k ram, en fyrkantig trumma, som är vattentät. Då båten ligger stilla, är denna ram full med vatten, men så snart den sätter i gång, utdrifves vattnet och ramen fylls då med luft. Under gången utjagas denna luft och undantränger vattnet. Detta är den s k luftsmörjningen, hvilken här verkar på akterbåten. Framför ramen åt fören är ett kilformigt rum, och här finnas de

13 stora injektorer, hvilka användas för luftsmörjningen i sjelfva stäfven. Akter om pannan finna vi först den injektor eller pulsometer, som användes till indrifning af naftan i eldstaden. Deremot måste det väcka stor förvåning att finna, att alla delar, som tjena att reglera maskinerna, saknas. Allt sådant är nemligen placeradt på den öfre båtens däck, så att ingen person behöfver vara nere i den undre båten, då denna är i gång. Vi återvända nu till öfverbåten genom en trappa, som just ej kan sägas vara afsedd för fruntimmer. Här se vi längst akter ut igångsättningsspakarna för maskinens reglering samt omkastningar för maskinen, vidare akter om skorstenen apparater för att reglera naftans insprutning i eldstaden samt säkerhetsventilen. Denna är af ny konstruktion samt synes lofva godt för framtiden genom sin både enkla och sinnrika konstruktion. För om skorstenen finns styrinrättning, längre förut pådragningen för injektorerna samt längst fram i fören den ratt, med hvilken, om nödigt blir, de s k nivårodren kunna regleras. Underbåten är något öfver 60 fot lång samt 9 fot bred, ganska trubbig i fören, men dess mer afsmalnande mot aktern. Den öfre båten har utseendet af en vanlig slup och är både kortare och smalare än den undre. " Mot slutet av år 1886 var båten färdigbyggd. Före försöken skrev dagspressen entusiastiskt om den nya uppfinningen: "Båten är ämnad att på grund af sin oerhörda hastighet göra en fullständig revolution inom vår sjöfart". Under juli och augusti månader 1887 gjordes flera provturer på Mätaren, men någon hög hastighet nåddes aldrig. Till stor besvikelse för de Laval och hans intressenter som lånat honom pengar till experimenten kom man inte upp i mer än 6 knop. Flera olyckstillbud förekom. Att expenmenterandet med den luftsmorda båten misslyckades var ett hårt slag för Gustaf de Laval, som tillmätte denna uppfinning största betydelse. Det framgår bl a av ett brev som han skrev 1885 till sin landsman Thorsten Nordenfelt, för att söka ekonomisk intressera denne, som då var en framgångsrik affärsman och ingenjör i London. De Laval skrev bl a: "Vid mitt besök för nu snart 3 år sedan hos Eder i London, då jag tog mig friheten rådfråga mig med Eder angående möjligheten att kunna, åtminstone under patenttiden, hålla en affär - en ytterst snabbgående ångbåt - på företrädesvis svenska händer, yttrade Ni, att jag skulle stöta på Eder, när jag vore färdig med detta problem. Jag är nu färdig. Experimenterna, rörande massförflyttningarna vid fartygs rörelser, afslutade jag, till fullkomlig belåtenhet, redan för 2 år sedan. De sednaste veckorna hafva sett den ännu mera betydelsefulla luftsmörjningen bevisad. Då båtar med så stor hastighet, 30 a 40 knop i timmen, som HAMNARBETAREN 13 härvid vore önskligt hafva, för att få experimenterna fullt bevisade, naturligtvid ej stått mig till buds, har jag omvändt experimentet och medelst vattenledningen uppnått friktionsmotståndet mot ytor i vatten, äfvensom dessa stora ytors motstånd i vatten, då de varit smorda med luft enligt min uppfinning. Hvarföre det hittills varit alldeles omöjligt att uppnå tex 20 a 40 knops fart och derutöfver, framstår klart och påtagligt, då experimentet visade, hvad också beräkningarne gifvit vid handen, att om en qvadratfot yta drages genom vatten med t ex 80 fots hastighet, svarande mot 46 knop, ett arbete af 3,6 Hästkrafter måste nedläggas på denna qvadratfot. Ett i öfrigt ganska ofullständigt anordnadt experiment med " luftsmörjning" visade genast en nedsättning af detta motståndsarbete till 1 Hästkraft, och med ett litet förbättradt anordning skall det kunna nedsättas till fullkomlig obetydlighet. Att sjöledes komma från Stockholm till Waxholm på 15, ja, 12 minuter i stället för 60 a 55 hör ej längre till det omöjliga, och havd betydelse det skulle få att kunna komma från Göteborg till Hull på 10, 8, ja 7 timmar, kan man ju tänka sig." Någon ekonomisk hjälp anlände emellertid inte från Thorsten Nordenfeldt i London, för övrigt känd som världens förste ubåtskonstruktör. Gustaf de Lavals " luf tsm orda båt" under arbete p å Ludvigsbergs 111eka11iska 1 erkstad på Södermal111 i Stockholm. - Träsnitt ji ån 1880-talet.

14 14 HAMNARBETAREN Under de grova däcksbalkarna längst förut på Wasas övre batteridäck. lappar ji ivakten kläder och spelar kort. Wasa får liv i JDiniforJDat Hur skulle livet ha tett sig på regalskeppet Wasa, om hon fatt en chans att ge sig ut på havet? Om detta berättar en ny bemannad genomskärningsmodell på Wasavarvet. Vad skulle de hundratals sjömännen och soldaterna ha sysslat med på de trånga däcken i regalskeppets innandöme? Det är frågor som många av Wasavarvets besökare har ställt sig när de har kikat in genom batteridäckens kanonportar eller blickat ut över det övre däcket med maststumpar, gångspel och knektar. Nu blir det lättare att föreställa sig livet i regalskeppets inre. I dagarna öppnas en fascinerande ny utställning på Wasavarvet. Intendent Urban Skenbäck och museiteknikerna Rolf Olander 'och Sven-Erik Nord har byggt upp en genomskuren mini-wasa på ungefär fem meters längd, bemannad av nittiotalets jömän, också de i skala 1: 10. På de två batteridäcken. det låga trossdäcket och djupt nere i hålskeppet är verksamheten intensiv: sexton man går runt i ankarspelet, några laddar en kanon, rorgängaren står vid sin kollerstock (ratten är inte uppfunnen än.) I kajutan i akterskeppet diskuterar viceamiralen Erik Jönsson och Wasas kapten Söfring Hansson taktik inför de sjöslag som kom att få utkämpas utan Wasas medverkan. I andra ändan av fartyget, där den grova fockmasten går genom däcken, spelar några sysslolösa båtsmän kort. Alla dessa aktiviteter kunde knappast pågå samtidigt i verkligheten, men dioramamodellen vill ge besökaren ett intryck av ett levande 1600-tals fartyg och vad man där kunde syssla med vid olika tillfällen. Den realistiska atmosfären förstärks av solljuset som silar in genom däckens trall och de små ljusen, som i halvdunklet belyser Wasas docksjömän. Den nya lilla utställningen bidrar till att göra Wasavarvet till vad det skall vara: ett levande museum över talets örlogsskepp och dess sjömän. Wasa får li v genom den nya genomskämlllgs111odel/e11, ett verk av ji-. r. Rolf Olander, Urban Skenbäck, Sven-Erik Nord.

15 HAMNARBETAREN 15 Födelse dagar 50 år Hans Johansson Laholmsvägen HALMSTAD 12 aug Joseph Edmund Brown Krögarvägen NORSBORG 16 aug Axel Strandman Bjenberg HORNEFORS 18 aug Erik Nilsson PI MÖRRUM 21 aug Willy Sandgren Törnrosvägen OSKARSHAMN 25 aug 60 år Gustav C Johansson Dalgatan 59 III STOCKHOLM 16 juli Gunnar Nilsson Hesseldalen TRENSUM 7 aug Harry Nilsson Box TORSLANDA 8 sept 65 år Helmer Lindkvist Box 355 Einar Berglund SANGIS NIKKALA 7 juli 16 juli Fing_al Gidlöv Erik Tengborg 2:a Lånsgatan 2~ B Kalenderv.ägen III B ORNSKOLDSVIK GOTEBORG 17 juli 2 aug Gustav Melin PI år SÖDERHAMN 11 juli Erik L Carlsson Lustigkullavägen 6 Il Olof Olsson STOCKHOLM Vike 28 juli ARNÄSVALL 25 juli Rune L Tegman Boforsgatan 19 Il Eskil Larsson FARSTA Lördagsvägen 9 nb 7 aug FARSTA 2 aug Leonard Andersson Ankargatan år HALMSTAD 12 aug Werner Karlsson Riddarviksvägen 108 nb John Viklund V ALLINGBY PI aug PITEÅ 14 aug Uno Karlsson Fridolf Marklund Vetegatan tr PI STOCKHOLM KÅGE 28 aug 23 aug 85 år 75 år Anders Stålhane Box 5060 Folke Svensson SÖDERHAMN Lärkvägen aug HALM ST AD 7 juli Tack Len nart John son, vår ombudsman i Stockholm, har nyss fy llt 50 år och blev naturligtvis uppvak tad. En bild från gratulationsti ll fä ll et får förmed la det tack Le nnart vi ll sända ti ll a lla som deltagit.

16 Sjöhistoriska museet samlar bilder av vår Carl-Ragnar Sundström Carl-Ragnar Sundström, pensionerad stuveriarbetare från Sundsvall, har blivit ganska bekant för våra läsare under senaste år. Han har dels medverkat med artiklar och dels med några av sina bilder. Det är sedan han pensionerats han fått tid att utveckla sin hobby, som just består i att måla och skriva. På senare år har Carl-Ragnar (som nu hunnit bli 78 år) också anlitas av Sjöhistoriska museet. Han har blivit medarbetare för denna institution vid derasforskningsarbete om norrlandshamnar. Trots sin ålder har Carl-Ragnar nämligen ett gott minne och kan berätta om hamnarbetet och dess villkor från tidiga dagar. Det är så mycket märkligare som han aldrig fört någon egentlig dagbok över händelser. Hans senaste uppgift för Sjöhistoriska museet är att illustrera olika arbetsmoment vid lastning på däck av trävaror. Det blir en bild där konstnären vill uttrycka arbetsmiljön med bogserbåt som drar pråmar med trälast. Han skildrar också stuveriarbetarnas manuella metoder vid trä- och virkeshantering förr i tiden. De här två bilderna visar lite av den illustrationsteknik som Carl Ragnar Sundström använder sig av då han redovisar hur arbetet utfördes med manuella m etoder förr i tiden. En fin tidsstudie som minner om tider som flytt.