Moçambique. Zimbabwe och Sydafrika. Teet Sirotkin. 29 november-19 december 2015

Transkript

1 Moçambique Zimbabwe och Sydafrika 29 november-19 december 2015 Teet Sirotkin

2 BESÖKTA LOKALER 1. Polokwane Game Reserve 2. Albasini Dam 3. ShiLuvari Lakeside lodge 4. Luvuvhu river 5. Lion & Elephant Motel 6. Lake Mutirikwi 7. Norma Jeane s Lodge 8. Great Zimbabwe 9. Seldomseen 10. Hillside Golf Club 11. Cecil Kop 12. M'phingwe 13. Coutada Caia 15. Grown Energy Farm 16. Gorongosa Adventures Camp 17. Gorongosa NP 18. Mt. Gorongosa 19. Reino Dam 20. Beira 21. Rio Savane 22. Rio Maria 23. Dondo 24. White Horse Inn 25. Nyanga NP 26. Burma Valley 27. Zaagkuildrift Road 2

3 EASTERN HIGHLANDS, ZIMBABWE 1. Seldomseen 2. Hillside Golf Club 3. Cecil Kop 4. White Horse Inn 5. Nyanga NP BEIRA-OMRÅDET, MOÇAMBIQUE 1. Reino Dam 2. Beira 3. Rio Savane 4. Rio Maria 5. Dondo 3

4 DELTAGARE Åke Andersson, Uppsala Monica Andersson, Uppsala Göran Andersson, Trosa Bengt Antonson, Kalmar Per Ekerholm, Braås Anders Erixon, Tyresö Bengt Grandin, Skanör Stefan Johansson, Karlskoga Gunnar Steinholtz, Örsundsbro Patric Österblad, Sölvesborg RESELEDARE Teet Sirotkin, Stockholm RESRUTT Polokwane Game Reserve, Albasini Dam, ShiLuvari Lakeside lodge ShiLuvari Lakeside lodge, Albasini Dam, Luvuvhu river, Lion & Elephant Motel, Lake Mutirikwi, Norma Jeans Lodge Norma Jeans Lodge Lake Mutirikwi, Great Zimbabwe, Seldomseen Seldomseen Seldomseen, Cecil Kop, Hillside Golf Club Seldomseen, M'phingwe M'phingwe, Coutada M'phingwe, Coutada 12, Grown Energy Farm, Caia M'phingwe, Coutada M'phingwe, Coutada 12, Gorongosa Adventures Camp Gorongosa Adventures Camp, Gorongosa NP Mt. Gorongosa Gorongosa Adventures Camp, Gorongosa NP Gorongosa Adventures Camp, Reino Dam, Beira Beira, Rio Savane, Rio Maria Beira, Rio Savane, Rio Maria Rio Savane, Dondo, Reino Dam, White Horse Inn White Horse Inn, Nyanga NP White Horse Inn, Burma Valley, Lion & Elephant Motel Zaagkuildrift Road. OMSLAG. Målarten African Pitta satt helt öppet och spelade under en kort stund. Foto: Bengt Grandin. 4

5 Den utsökt vackra Red-throated Twinspot. Foto: Göran Andersson. INLEDNING Intresset för denna expeditionsresa till Moçambique var stort hela elva äventyrslystna deltagare hade anmält sig. Utbudet av fina fågelobservationer var över förväntan och logistiken i denna svårjobbade del av världen fungerade förträffligt, främst tack vare vår erfarna lokala guide. 459 fågelarter noterades under resan, där African Pitta får anses vara kronan på verket. Vi öppnade med African Finfoot, African Broadbill och Couqui Francolin i Sydafrika, innan vi for in i Zimbabwe. I miomboskogen fann vi specialarna Miombo Rock Thrush, Spotted Creeper, Brown-backed Honeybird och Cinnamon-breasted Tit. Nära-endemen Boulder Chat kryssades av på väg till Eastern Highlands, där Swynnerton's Robin, Chirinda Apalis, Roberts's Warbler, Red-faced Crimsonwing och Buff-spotted Flufftail hörde till höjdpunkterna.

6 I Catapu var de bästa arterna African Pitta, Böhm's Bee-eater, Speckle-throated Woodpecker, Black-headed Apalis, East Coast Akalat, Böhm's Spinetail, Grey-headed Parrot och Livingstone's Flycatcher. En liten gök av modellen Lesser/Madagascar sågs också. Gorongosa-specialaren Green-headed Oriole sågs lätt men vi fann även Marsh (Anchieta's) Tchagra, Moustached Grass Warbler, Dwarf Bittern, Racket-tailed Roller och vanlig buskskvätta (blocker här). Bland arter från kusten kan nämnas Blue Quail, Locust Finch, dubbelbeckasin (raritet) och Bat Hawk. Åter i Zimbabwe blev blåsvala och Orange-winged Pytilia bra tillskott till vår nu riktigt digra artlista. Trots att mycket av däggdjuren blev så gott som utplånade under inbördeskriget som rasade så kunde vi glädjande nog konstatera att flera arter var på återväxt. I Gorongosa NP studerade vi två lejonhonor på jakt. Där blev vi också jagade av elefanter. I Coutada 12 kunde vi vid ett flertal tillfällen observera sabelantiloper, såväl som tjusiga nyalor. Totalt sågs 35 arter däggdjur. Av de oroligheter man hört talas om i Zimbabwe och Moçambique såg vi intet. Folk vi stötte på längs vår rutt var genuint trevliga överlag och man kände sig aldrig orolig. Regnperioden kom sent i år och det var inte förrän de sista dagarna som vi fick en del skurar. Detta medförde att det var riktigt varmt ofta över 40 grader - och att en del fåglar var mer svårjobbade, då de inte hade börjat sjunga ännu. Detta gällde t.ex. pittan. Turen genomfördes med två fyrhjulsdrivna folkabussar och började i Johannesburg i Sydafrika, dit vi också återvände 19 dagar och drygt 500 mil senare. 6

7 RESEDAGBOK Göran Andersson 29/11 Sverige => Sydafrika I blåsigt och regnigt väder bär det av till Arlanda respektive Kastrup för expeditionens medlemmar. De två grupperingarna samlas vid respektive gate för avfärd till Frankfurt. En storm är under uppsegling över norra Europa som skulle kunna ställa till våra avgångar, men utan bekymmer kommer alla i god tid till Frankfurt. Under sådana väderförhållanden känns det extra bra att ha tre veckor i ett varmt Afrika att se fram emot. Vi bordar gemensamt vår South African Airlines tur och sätter oss till rätta för en 10-timmars nattflygning. 30/11 Johannesburg => Shiluvari (Sydafrika) Väl framme i Johannesburg möts vi vid 8- tiden av våra två Sydafrikanska guider tillika chaufförer. Grahame Snow från Johannesburg är huvudansvarig för trippen och till sin hjälp har han Brian Vanderwalt från Kapstaden. Båda visar sig snart vara herrar med gott humör som fixar och trixar sig fram genom Afrika på ett sätt som innebär en smidig resa för oss övriga. Alla har fått sitt bagage utan bekymmer så vi har snart lastat våra två VW-bussar och åker norrut på utmärkta vägar i vackert väder. Första stoppet blir vid en rastplats utmed vägen där vi tar oss en bensträckare. Eftersom det är första gången gruppen släpps fri på resan sprids vi snabbt bland de buskar som står till buds och byggandet av artlistan påbörjas. Det första seriösa stoppet blir senare vid Polokwane Game Reserve. Här bullar våra guider upp en utmärkt fältlunch. God tillgång på fågel håller oss igång och försvårar lunchandet. Väl mätta åker vi en sväng i själva parken där vi bjuds på både fågel och däggdjur. Det mest anmärkningsvärda i fågelväg är nog de två Coqui Francolins som ses helt öppet medan Nyala toppar på däggdjurssidan. Efter detta produktiva stopp tuggar vi asfalt ett tag tills vi kommer fram till Shiluvari Lodge i skymningen. På denna lodge AVIFAUNA spenderas första natten. Efter enkel men god och rejäl middag har vi vår första artgenomgång varefter vi stupar i säng. 1/12 Shiluvari (Sydafrika) => Norma Jean s (Zimbabwe) Första egentliga skådardagen går vi upp vid 4-tiden. Var och en fixar kaffe på rummet med torr skorpa som tilltugg. Därefter åker vi och plockar upp en lokal guide 20 min från vårt boende. Med honom åker vi sedan till en smalare flod där vi ska spana Finfoot och White-backed Night-heron. Vi lyckas med den förstnämnda, men inte den andra. Som plåster på såren får vi en fenomenal uppvisning av en African Broadbill som tolererar fotografernas rasslande. Överlag trevlig morgonskådning innan vi är tillbaks vid boendet vid 7:30-tiden för en överraskande rejäl och god frukost. Efter packning far vi mot gränsen med endast några kortare bensträckare på vägen. Gränsövergången blir sedan som väntat en utdragen historia på ca 2 timmar. Stekhett och kaotiskt där man först checkar ut från Sydafrika för att ta sig en knapp kilometer över en bro i ingenmansland för att därefter checka in i Zimbabwe. För att ta sig in i Zimbabwe krävs visum som man köper här vid posteringen. När väl alla fått sin stämpel i passet, och Grahame lyckats få alla godkännanden han behöver, så rullar vi vidare mot norr. Första målet är Elephant & Lion Hotel någon halvtimme bort där vi tar fältlunch i trädgården. Här ska vi bo sista natten på hemväg, men nu passar det bra med lite småskådning medan maten packas upp. En African Barred Owlet och diverse häckande vävare tilldrar sig särskilt intresse, men vi har inte tid att hänga här för länge då vi fortfarande har en bra bit att åka och ska hinna med Boulder Chat innan det blir mörkt. Vi åker nu genom ett märkvärdigt landskap med kullar där granitblock ligger staplade som vore det moderna installationer. Det hela blir lite extra mystiskt i det sena skymningsljuset. Vi stannar vid en liten granitkulle intill vägen som är Grahames stake-out för nära- 7

8 endemen Boulder Chat och mycket riktigt visar sig snart två individer som på beställning. Nöjda med detta åker vi sista biten till Norma Jeane s dit vi anländer i dagens sista ljus. Vi fördelar rum i lägenhetslika stugor och samlas i en av dessa för att äta middag och ha artgenomgång. Här finns gott om olika livsformer att beskåda för den allmänt naturintresserade och då altandörrarna står öppna blir det åtskilliga utfall både inom- och utomhus för att beskåda och fotografera dessa levande varelser. Det är fruit-bats, cikador, skalbaggar, spindlar, tusenfotingar osv. Insekterna är ofta betydligt mer omfångsrika än våra svenska motsvarigheter och gör sig bra på bild. Efter middagen har några fortfarande inte fått nog utan springer runt bland träden och lyser medan andra (förnuftigare?) softar på boendet fram tills aggregatet slås av vid 22:15 och det blir kolsvart. 2/12 Norma Jeane s => Seldomseen (Zimbabwe) Den nyinförda vanan med kaffe och skorpa vid 4:30 upprepas. Därefter en stunds gryningsskådning i den prunkande trädgården på Norma Jeane s innan vi ger oss av några kilometer för skådning i miomboskog. Under en solig och stilla morgon plockas den ena miombospecialaren efter den andra in. Arter med prefix miombo såsom Tit, Double-coulored Sunbird, och Rock-thrush beskådas i rask takt. Vi skådar ett tag i änden av en damm intill själva dammväggen. Vi är tillbaks vid boendet vid 8:30- tiden för frukost. I ljummet väder avnjuts denna frukost på terrassen med utsikt över trädgården och med dammen i fonden. Svenskt decemberrusk känns avlägset. Efter hoppackning ger vi oss av på resans första och enda kulturinslag. Vi bor nära det berömda Great Zimbabwe och i värme som övergår i hetta knatar vi runt och beskådar stenhögar och delvis kvarstående stenmurar. Det hela som en del av en av alla granitkullar och hemma skulle vi ha kallat det för en skans. Branta trappor och skrymslen undersöka och av bara farten noteras även enstaka fåglar. Väl nere på flacken nedanför skansen finns strategisk läskförsäljning. Något som sitter fint nu. Vid bilarna underhålls vi av ett större gäng småttingar som under lärares ledning dril-- las i ramsor och sång. Mestadels underhållande, men kanske lite beklämmande när dom kör march like a soldier och imiterar en marscherande och saluterande soldat. Kan man ana Mugabe som en skugga över detta eller är man bara överkänslig? Hur som helst verkar knattarna få extra energi av att ha oss som publik och kör hårt i värmen. Efter kulturevenemanget vidtar ett par timmars bilande till Mutare där guiderna shoppar specerier och vi övriga dryck för tre dagars vistelse i högländerna vid Seldomseen. I vanlig ordning når vi boendet i skymningen och fördelar boenden där några får bo i huvudbyggnaden medan andra bor m.e.m. långt ner för backen. Sedvanligt god middag som idag består av lasagne följd av lika sedvanlig artgenomgång. Från mörkret hörs en Buffspotted Flufftail tuta medan ett par Wood- Owls ägnar sig åt serenad under en magnifik stjärnhimmel. En lång och händelserik dag är till ända. Great Zimbabwe fornlämningar från talet. Foto: Teet Sirotkin. 3/12 Seldomseen (Zimbabwe) Ännu en solig och fin dag som börjar ganska frisk (strax under 20 grader) för att senare bli ordentligt varm när solen steker på. Hela dagen ägnas åt Seldomseen och närliggande område varför det blir lite tid i 8

9 bil, något som uppskattas vid det här laget. Vi samlas 05:30 för kaffe och muffins för att därefter dela upp oss i två grupper: skådarna och fotograferna med varsin lokal guide. Fram till frukost promenerar vi i sakta mak på stigar i den fina högstammiga skogen. Vi spanar efter specialare som exempelvis Chirinda Apalis och Swynnerton s Robin. Vid frukost kan sedan grupperna sammanstråla och jämföra resultat och komma fram till vad som saknas. Efter den utmärkta bastanta frukosten ska det först bli försök med hela gruppen på den svårflörtade Swynnerton s Robin som hittills endast hörts. Vi blir tagna till en stake-out och blir lite fundersamma över hur guiden ska lyckas visa hela 11- mannagruppen en skygg fågel i tät skog när vi till vår förvåning blir visade ett bo där en fågel ligger och ruvar. Det blev inte riktigt den obs eller upplevelse vi hoppats på så fr.o.m. nu blir det upp till var och en att försöka får kontakt med arten på de lediga stunder vi har på platsen. Några kommer att lyckas bättre än andra. Efter vårat lilla antiklimax med trasten far vi istället iväg till öppna marker där vi ska leta den karismatiska Blue Swallow. Mycket svalor och seglare ser vi också, men själva blåsvalan uteblir. I samband med detta letande skådar vi bl.a. vid en fin damm där Zimbabwe-listan utökas med arter som afrikansk svartand och smådopping. Intressantasta obsen är nog ändå de små vita grodor vi ser sitta på svartbrända buskar. De sitter helt stilla trots att dom blir omringade av svenskar med kameror och deras enda kamouflage tycks vara att likna en rejäl fågelskit. Vi ger upp svalletandet och åker tillbaks till boendet för lättlunch och fria aktiviteter ett par timmar. Skogen ligger alldeles intill boendet så för den med energi kvar finns möjlighet att smyga själv på stigarna. Den som orkar med detta kan alltså belönas med närkontakt med Swynnerton s Robin, något som lyckas någon enstaka i gruppen. Alternativet kan vara att softa på terrassen och spana förbiflygande rovfåglar eller beundra de färgglada solfåglarna som besöker de AVIFAUNA lika färgglada blommorna i trädgården. Vid 16-tiden återsamlas vi sedan för en repris på morgonens upplägg. Vid denna promenad har skådarna och fotograferna bytt guide och delvis sträckor på stigarna. Det hela ger en mycket behaglig skådning av i stort sett samma arter som under morgonen. Vid 18:30 samlas hela gänget för middag och artgenomgång. Redan vid 20-tiden har de flesta dragit sig tillbaks för att försöka råda bot på ständig sömnbrist. 4/12 Cecil Kop & Seldomseen (Zimbabwe) Samling för avfärd 04:30. För den hugade finns som vanligt kaffe med tilltugg innan dess. Idag åker vi i fortsatt torrt och soligt väder ner till Mutare för att strax ovanför staden skåda i fin miomboskog vid en plats kallad Cecil kop. Vi ägnar sedan denna fina skog vår fulla uppmärksamhet under morgonen och förmiddagen. I sann miomboskoganda är det ena stunden fågeltomt för att i nästa vara full fart när ett bird party drar förbi. Med samlade krafter lyckas vi med specialare som Cinnamonbreasted Tit och Spotted Creeper åt alla medan det endast lyckas någon att se Cabanisis Bunting. När värmen och blåsten börjar bli besvärande framåt 10 åker gruppen ner till golfbanan och blir lämnade medan Grahame åker och handlar mat. Vår andra guide Brian är fortfarande med oss liksom våra två guider från Seldomseen och tanken är att vi ska jobba in Whyte s Barbet. Detta uppdrag är dock avklarat efter 5 minuter så det blir lite dryg väntan på Grahame då fågelaktiviteten blivit låg i hettan. Vid 13-tiden är vi tillbaks vid boendet vid Seldomseen för enklare lunch. Därefter upprepas gårdagens upplägg med fria aktiviteter fram till 16. Somliga tar en lur, andra softar på terrassen medan några sliter på med skådningen i skogen. I skogen är det idag vindstilla och mycket behaglig temperatur med goda möjligheter till närkontakt med skygga trastar. Vid 16- tiden upprepas försök på blåsvala och vi blir kvar på platsen till strax innan solned- 9

10 gången utan några större framgångar. Istället ägnar vi oss åt att vara oense med de lokala guiderna om vilka rovfåglar vi ser. Enligt vår mening är det två bivråkar som flyger förbi och inte Crowned Eagles som dom gör gällande. Fotostudier senare ger vid handen att vi hade fel bägge två - det rörde sig om Cuckoo Hawks. Inte alltid lätt med rovfåglar på en annan kontinent. Åter vid boendet vid 18:30-tiden och en timmes väntan på bra glöd vidtar. Ikväll blir det grillning på terrassen under makalös stjärnhimmel. Sämre kan man ha det. 5/12 Seldomseen (Zimbabwe) => M phingwe (Moçambique) Valfri morgonaktivitet denna dag där man kan välja på m.e.m. sovmorgon till frukost 07:00, eller skådning antingen på egen hand eller med lokal guide. För många blir det en sista skogspromenad med hej då till höglandsarterna. Efter frukost börjar vi rulla mot Moçambique-gränsen vid 8- tiden. Gränsen ligger strax utanför Mutare och visar sig betydligt mer hanterbar än den mellan Sydafrika och Zimbabwe. Vi åker nu genom ett torrt lågland med något slags halvöppet busklandskap där många små och enkla bosättningar syns utmed vägen. Det tas ner skog och bränns och folk bor i enkla hyddor. Vi stannar till i det lite större samhället Chimoyo och handlar. Här finns det varuhus liknande ICA Maxi med AC som tydligt vänder sig till en tämligen välbärgad medelklass. Här är även juldekorationerna på plats och i entrén står en gräll plastgran i stark konstrast mot nära 40 grader och stekande sol utanför. Vägen viker av norrut och går på västra sidan av Mount Gorongosa vilket gör att vi har berget en lång stund på vår högra (östra) sida. Vägens kvalitet har skiftat från tämligen god till att vara full av pot-holes. Ju längre norrut vi kommer desto sämre tycks vägen bli. Dessutom passerar vi den ena poliskontrollen efter den andra. Något tycks göra de styrande oroliga i denna bräckliga demokrati. Sista timmen fram till boendet kör vi i mörker och skymtar byarna utmed vägen. Vissa har bara ljus via brasor medan andra har el via aggregat eller möjligen solceller. Vi kommer fram rätt slitna vid 19:45 och kliver rakt in i boendets restaurang med öppen planlösning (d.v.s. utan väggar) och beställer vår middag från menyn. Vi får uppgiften att maten ska vara klar för alla inom 45 minuter varför vi passar på att installera oss i rustika och enkla men ganska ok stugor. Samling sedan i restaurangen där en viss fläktande vind är välkommen då termometern står på 32 grader. Vi äter likaledes rustik men väl tilltagen och välsmakande middag. Många passar på att ta en kall öl till maten och vid bordet intill sitter ett gäng högljudda skådare från Sydafrika och UK som inte nöjt sig med en enda öl. Artgenomgången får i den stökiga miljön anstå till morgondagen. Vissa stugor ligger en bra bit från huvudbyggnaden så somliga får navigera i becksvart mörker med hjälp av pannlampor. Något som ger bonusen av att kunna leta lysande ögon på marken och i träden. Bl.a. Bushbabies blir ett stående inslag under dessa mörkervandringar. Vi blir inte så långrandiga på restaurangen då vi imorgon återigen ska upp tidigt för ett första försök på pitta. 6/12 M phingwe (Moçambique) Somliga har denna natt sovit bättre än andra. Detta beroende på huruvida man haft nattligt sällskap av spindelliknande varelser vid sängen eller inte. Idag är det hur som helst heldag i området runt M phingwe och vi noterar nöjda att temperaturen minsann sjunkit under 30-strecket varför det känns riktigt behagligt. Avfärd 04:00 för en 40 minuters tur till det för pitta heta området. Vi skådar mest utmed en grusväg med korta utfall in i tät terräng. Förhoppningen är att kunna lokalisera en pitta via dess spelläte, men detta lyckas inte. Istället noteras mycket annan trevlig fågel under några produktiva morgontimmar. Vi håller ut i skogen i tilltagande värme till framåt lunchtid då vi åker tillbaks till boendet. Våra guider dukar fram 10

11 vår fältlunch i restaurangen där vi kan kombinera ätande med span mot boendets små vattenbad där törstiga småfåglar vågar sig fram trots kanonliknande kameralinser. Det har nu blivit alltför varmt för egentlig skådning så middagshettan ägnas åt spridda aktiviteter. Några återhämtar sig, någon fotar runt lodgen medan ett gäng åker till en närliggande damm där bl.a. ett imponerande antal rovfåglar noteras och fotas. Eftersom regnen ännu inte kommit till landet lockar vattnet även törstiga rovfåglar. Vid pass 16:00 åker sedan större delen av gruppen tillbaks till pittaskogen för nya försök. Nu delar vi upp oss i två grupper som söker av två olika områden och vi knallar lite planlöst i lämplig biotop. Detta ger föga så vi tar oss tillbaks till boendet igen och äter den strategiskt förbeställda middagen som mot alla odds är i tid tvärt emot vår planering. Vid artgenomgången får Teet höja rösten för att höras över våra överförfriskade skådarkollegor som återigen sitter vid bordet intill. Hur dom klarar att hinka öl på detta vis och varva det med tidiga morgnar och skådning i hettan övergår vårt förstånd. Vi möts nu av nyheten att vi ska upp ändå tidigare imorgon för fortsatta försök på pittan. Vadå semester? Vadå tvåstorksresa? 7/12 M phingwe (Moçambique) För dom som vill ha kaffe är det samling 03:30 med avfärd till pittaskogen en kvart senare. Dom flesta i gruppen biter ihop och hänger med i morgonens eftersök av den hett eftertraktade arten. Vi märker snart att det kommer att bli en het dag. Vi lyckas inte få kontakt med pittan denna morgon heller utan får trösta oss med den mycket svårsedda hackspetten Speckle-throated Woodpecker som egentligen ska vara betydligt svårare att hitta än pittan. Några Red-throated Twinspots i vägkanten förgyller också skådningen. Tillbaks till boendet vid 10-tiden för att plocka upp någon som valt sovmorgon och för att lämna kvar någon som väljer att inte skumpa bil på dåliga vägar resten av dagen. Det är alltså något som trots allt de flesta väljer och AVIFAUNA lockbetet är Böhm s Bee-eater. Medan temperaturen stiger åker vi genom ett typiskt afrikanskt landskap och typiska afrikanska enkla byar. På mycket skakig och dammig väg tar vi oss fram till Grown Energy Farm vid Zambesifloden i Sena distriktet. Här är man ganska vana vid besökande skådare så efter inskrivning i loggboken är vi välkomna in på farmen och i trädgården. Här flyger det kring flera arter biätare så det tar en stund att lokalisera målarten och säkerställa goda obsar åt alla, men när väl det är säkrat intar vi vår fältlunch i skuggan på husets veranda. Snart nog vidtar återtåget på samma knaggliga väg. Efter ett par korta skådarstopp och två punkteringar är vi sedan tillbaks vid boendet till vår förbeställda middag vid 19:30. Där får vi veta att temperaturen idag uppmätts till 40,5 grader. Något vi kan tro på och kanske i varmaste laget. Nåväl, vid läggdags har det sjunkit till 33! Eftersom våra eftersök av pitta fortsätter är det bara att ställa in sig på ytterligare en tidig morgon. 8/12 M phingwe (Moçambique) Tredje gången gillt på pittan tänker vi så vi samlas som tidigare vid 03:30. Alla hänger med denna dag som börjar med lite moln på himlen. Vi ger oss av till en plats där andra skådare haft arten några dagar tidigare, men där den eftersökts utan framgång medan vi varit på plats. På vinst och förlust ger sig guiderna in i skogen medan vi övriga spankulerar på vägen. Efter en stund står plötsligt Grahame en bit bort på vägen och viftar frenetiskt och vill att vi kommer. Det visar sig att han och Brian hört popljud från African Pitta, d.v.s. ett ljud som yttras när den ger sig till känna utan att spela för fullt. Under sådana förhållanden är den vaksam och svår att komma nära. Nu ska vi alltså försöka få 11 svenskar att se denna skygga fågel i tät skog full av torra löv på marken där minsta rörelse utlöser prassel. Liknelsen med en elefant i en porslinbutik ligger när till hands. Vi har dock en lövfri stig att hålla oss till så försiktigt smyger vi fram på led och försöker 11

12 spana in i området där vi tror att fågeln håller till. Efter ett tag ändrar vi strategi och fördelar oss på stigen som omringar det heta området. Vi ställer oss med m lucka så att var och en har ögonkontakt med närmsta granne åt vardera hållet. Tanken är att den som lyckas få syn på en pitta ska kalla till sig sina grannar som skickar signalen vidare. Vi står alltså stilla och tysta och spanar in bland buskar och trädstammar. Några får höra ett par pop-ljud, men inte mycket annat händer förrän plötsligt spel hörs. Nu sker snabb omgruppering så att alla är på någorlunda rätt plats. Viss förvirring uppstår då en fågel spelar högt bland träden medan en annan hostar från ett tätt buskage. Det innebär att endast 5 i gruppen får syn på den fritt spelande fågeln som utför sin piruett på en tjock trädgren samtidigt som den yttrar sitt grodlika läte. Den gör några spelturer och flyger sedan snabbt iväg bland träden. Nu är det blandade känslor i gruppen, men vi kämpar vidare. Några spel till hörs utan att vi lyckas få syn på fågeln och en stund efter 8 är det återigen rejält varmt och tyst så vi bryter för fältfrukost. Denna intas vid bilarna intill pittaskogen och det bestäms att några går i förväg medan guiderna plockar in i bilarna. Några väljer att stanna vid bilarna och åka med istället för att gå. Tiden går och de två grupperna undrar vad den andra gör. De som är kvar vid bilarna passar på att småskåda i området och mot alla odds återupptäcks inte bara en utan två pittor! Det rör sig om ett par som ses hoppa omkring inne i den täta skogen. När det två grupperna väl återförenas återstår fortfarande 4 som ännu inte lyckats se någon pitta, men nu när vi väl vet var dom håller till visar det sig tämligen enkelt att säkerställa goda obsar åt alla. En sten föll nu från hjärtat hos vår guide Grahame som börjat bli lite bekymrad. Nog hade det varit snöpligt att ta sig ända hit i bästa speltid för att missa denna önskeart. Klockan har nu hunnit bli så mycket att vi bryter för lunch och siesta vid boendet fram till 15- tiden. Därefter blir det återbesök vid den lokala dammen för de flesta där artrikedomen av rovfåglar återigen imponerar. Vid vissa flyguppvisningar smattrar kamerorna öronbedövande. Idag blir det sedan tidig middag och artgenomgång för att försöka komma i säng lite tidigare. Vi har alla sömn att ta ikapp och vi räknar återigen med tidig morgon för att säkerställa kvalitativ skådning under gryningstimmarna när aktiviteten är som bäst. Regnen fortsätter att dröja så temperaturen fortsätter att ligga runt 30 på nätterna och upp mot 40- strecket på dagarna. 9/12 M phingwe => Gorongosa (Moçambique) Vi fortsätter på invanda schemat med samling 03:30 för kaffe och avfärd snarast. Vi morgonskådar i fin skog med numera kända och trevliga repriser på fåglar och antilopdjur. Vi tar fältfrukost och återvänder till boendet för packning framåt 10:30. Det tar ett tag att betala notorna och packa bilarna, men framåt mitt på dagen i ordinär hetta påbörjas färden mot Gorongosa. Egentligen är det inte så långt, men p.g.a. vägkvaliteten räknar vi med 5 timmars körtid. Vi stannar för fältlunch utmed vägen och gör även ett kortare stopp för inköp av batterier. Efter ett litet missförstånd och hopblandning av bakery och batteries lyckas vi så småningom hitta batterierna som ska vara till Teets självutlösande kamera med inbyggt IR. Denna kamera har jobbat hårt vid ett vattenhål vid M phingwe och en snabbkoll visar bl.a. bushpigs på natten och Cuckoo-Hawk på dagen. Batterituren i samhället Gorongosa ger en intressant inblick i en ordinär större Moçambiques by. Under sena eftermiddagen rullar vi på grusvägen in mot Gorongosa Adventures Camp som ska bli vårt hem i tre nätter. Vi gör något halvhjärtat skådarstopp innan vi anländer till campen. Väl där sker fördelning av boenden som består av permanent uppställda tält med träsängar samt förstärkt regnskydd. Det senare behövs nu inte på vår tur där regnen lyser med sin frånvaro, men under rejäla 12

13 åskskurar kan man tänka sig att dom fyller sin funktion. De flesta av oss får använda gemensamhetsutrymmen för dusch och toalettbestyr. Dessa är tämligen grovt uppmurade och cementerade, men fyller sin funktion även dom. Campen drivs av en familj som har sitt ursprung i Sydafrika, men som varit på platsen i mer än 20 år. De senaste 8 åren har dom sökt tillstånd att bygga hus istället för tälten samt färdigställa huvudbyggnaden. Byråkraterna i Moçambique får våra svenska motsvarigheter att framstå som nybörjare och dunungar. Ska man ha något gjort i det här landet krävs ofta rejäla mutor och/eller att man är släkt med rätt person. Vi samlas i restaurangen för middag 19:00. Där serveras en utmärkt middag bestående av Sydafrikansk husmanskost och mätta och nöjda betar vi av artlistan. Imorgon blir det sovmorgon till 04:30! 10/12 Gorongosa (Moçambique) En natt i tält i Afrika innebär en möjlighet att ligga och lyssna på mystiska ljud. Här var det främst skränande bushbabies, hoande Wood Owls och surrande insekter som stod för ljudkulissen. Detta fram till 4- tiden vill säga när traktens alla tuppar drog igång dagens battle. Förvånande hur många tuppar det fanns inom hörhåll från campen. Nåväl, det innebar ett tämligen soft uppvaknande innan väckarklockans brutala signal. Morgonkaffe vid 04:30 och sedan stilla promenad i området runt campen. Ägarnas ena tonårsdotter visar sig besitta betydande kunskaper i den lokala fågelfaunan och går med oss som förstärkning. Vi rör oss i fin miomboskog och det är bra fart på fåglarna de första timmarna. Vi adderar dock inget nytt till listan, men fina obsar på bl.a. Cabanis s Bunting och Red-winged Warbler förgyller. Vid 10- tiden är det mycket stilla i det soliga och varma vädret där det återigen råder sol från klarblå himmel. Vi bryter för förstärkt frukost som ordnas av campen och som precis som middagen överraskar positivt genom sin kvalitet. Nu vidtar fria aktiviteter vilket för de flesta innebär att ta det lugnt i skug- AVIFAUNA gan. Vi vet att vi imorgon ska upp tidigt och knalla upp för ett berg så det kan vara läge att spara krafterna något. Under eftermiddagen delar gruppen upp sig. Ett gäng gör ett besök i en närliggande by och umgås med lokalbefolkningen. Därefter gör dom en sundowner vid floden med öl och politiksnack. Sedan avrundas det hela med nattskärresök på väg tillbaks i mörkret till campen där dom anländer lagom till middagen 19:00. Det andra gänget, främst bestående av fotografer med ständigt kliande avtryckarfingrar, har ordnat en tilläggsaktivitet för egen kostnad i form av en tretimmars safari i närliggande Gorongosa NP. Turen genomförs mellan i bästa fotoljuset. Denna tur blir mycket lyckad med många däggdjur och fina fåglar med Dickonsons Kestrel och Dwarf Bittern som särskilt anmärkningsvärda. Fotograferna går förstås bananas och bränner ett par tusen bilder tillsammans. En jurist med fru från Beira som är med i vår bil får ett minne för livet. Även safarigruppen tajmar middagen hyggligt och maten är återigen förträfflig. Efter 23 resor till Afrika fick Teet äntligen se denna häftiga rördrom. Foto: Göran Andersson. 11/12 Gorongosa (Moçambique) Dags för Mount Gorongosa! Uppstigning strax efter 3 för kaffe och kex. Avfärd så snart vi lyckats klämma in hela gruppen i 13

14 campens 4-hjulsdriva fordon. Det lyckas till slut bl.a. genom att Anders och reseledaren sitter i bagageutrymmet på den ena bilen. Sedan vidtar en 2-timmar lång bilfärd där gott och väl halva tiden utgörs av synnerligen skumpig ko-stig upp på berget. På landsvägen blir vi stoppade av polisen som så ofta förr. Denna gång är dom dock extra på sin vakt då vi ämnar oss upp på berget och åker i campens fordon. I området råder spänt läge mellan representanter för styrande partiet och oppositionen. I denna konflikt som ibland går till handgripligheter och våld har representanter for Gorongosaparken och boende på berget blivit indragna, och många ser familjen på campen som delaktiga i parkens förehavanden. Efter en stunds utfrågning av vår lokale guide får vi efter viss tvekan åka vidare. Rejält omskakade p.g.a. vägens beskaffenhet anländer vi vid vägs ände och påbörjar så promenaden genom öppet landskap mot den kvarvarande hägrande skogen. Det har redan börjat bli varmt, men själva vandringen är inte värre än en ordinär fjällvandring. På vägen upp får vi även syn på den stationära buskskvätta som hållit till på lokalen någon vecka. Detta till stor glädje för våra guider för vilka denna megararitet var ny på södra Afrikalistan. Nu imponerar denna förvisso fint tecknade buskskvätta föga på en grupp svenskar så vi dröjer inte länge utan travar vidare. Så småningom står hela gruppen i den fantastiska högstammiga skogen och spanar uppåt mot kronorna så nackarna värker. Spanandet avser främst målarten Greenheaded Oriole som sjunger fint i skogen, men håller till högt i träden och visar sig svårflörtad. Gruppen kämpar på och folk får omgruppera upp och ner på stigen och i vissa fall forcera terräng innan alla sett arten tillräckligt väl för att vara nöjda. Vid 10-tiden anser sig alla nöjda så vi kan påbörja promenaden neråt. Trots att vi rör oss på ca 1000 m.ö.h. är det nu varmt med solen gassande. Efter en repris på den skumpiga bilfärden tillbaka till boendet har vi sedan 25 min på oss för att ladda upp för nästa aktivitet. Som lunch slänger vi i oss lite rester från morgonens eminenta fältfrukost som åts på berget och ordnades av campen. Sedan drar vi till Gorongosaparken för eftermiddagssafari Vi har tillgång till två bilar varav den ena körs av traktens bästa fågelguide Fraser. I den bilen åker större delen av gänget där många inte var med på gårdagens tur. Brian, Grahame och Teet agerar frivilliga att åka i det andra fordonet med standardchaufför där även två av gårdagens safariåkare ansluter. På så vis blir det hyggligt med utrymme för alla. De två bilarna åker sedan olika rutter och får därmed delvis olika resultat. Den mest anmärkningsvärda händelsen är nog fågelguidegruppens närkontakt med en grupp elefanter. Dessa djur är i Gorongosaparken kända för sitt dåliga humör. Det anses härstamma från inbördeskriget som till stor del utspelades i denna park. Under kriget sköt båda sidor djur för att skaffa mat och på detta vis decimerades antalet antilopdjur och elefanter till en bråkdel av den ursprungliga populationen. Man tror att de gamla kvarvarande elefanterna ännu i denna dag förknippar människor i bil med denna slakt varför dom förstås är på ständig vakt också mot harmlösa safariåkare. När våra likaledes harmlösa svenskar nu stöter på en grupp elefanter är det en stor ledarhona som snart visar sitt missnöje med deras närvaro. Hon trumpetar, viftar med öronen och river upp damm. De i bilen med kyliga nerver och sinnesnärvaro får tillfälle till häftiga bilder av elefant med viftande öron i dammoln. Alla är sedan åter vid boendet nöjda med en synnerligen händelserik dag för en utmärkt middag vid 19-tiden. Vi har inte åkt långt idag räknat i kilometer, men vi har suttit i bilar 9-10 timmar och hållit igång sedan 03:00 så det är ett slitet gäng som drar sig tillbaks. Några är dock inte mer slitna än att dom studerar en storvuxen monsterliknande varelse som lever under en handdukshängare i en av duscharna. Det är en 30 cm bred gisselskorpion som uppförstorad skulle lätt platsa i vilken Holly- 14

15 woodskräckis som helst. Man får se upp med var man sätter fötterna i denna del av världen. Green-headed Oriole förekommer endast på ett berg i Södra Afrika Mt. Gorongosa. Foto: Göran Andersson. 12/12 Gorongosa => Beira (Moçambique) Sovmorgon till strax efter 5 och därefter drag! Den hett eftertraktade blåkråkan Racket-tailed Roller har visat sig svårfunnen, men nu har vi ett tips. Vår nyfunne vän Fraser från gårdagen har lovat att visa oss till en plats där två fåglar sågs för en vecka sedan. Då dom betedde sig som ett par finns goda förhoppningar om att dom finns kvar i området. Platsen är dock inne på ett Education center strax utanför parken som är stängslat och privat område så vi behöver assistans för att komma in. Fraser har även en halvtimme på sig innan han ska iväg på jobb så han går med oss i vårt eftersök och tack vare denna hjälp lokaliseras snart de två fåglarna. Mycket fina obsar bjuds och det blir t.o.m. läge för lite bilder. Efter att ha tackat vår välgörare tar vi oss ett stycke utmed vägen in mot parken och skådar utmed densamma. En del trevliga arter noteras, men inget nytt. Tillbaks till campen vid 9 för frukost och packning då det är dags att fara vidare mot kuststaden Beira. Första biten väg mot söder är helt ok, men så snart vi svängt av på den ost-/västliga vägen ut mot kusten blir den rejält dålig med fullt av pot-holes. AVIFAUNA Detta i kombination med mycket tung trafik innebär att det går långsamt framåt. Vi tar några enstaka bensträckare utmed vägen, men skådning blir det först vid en damm närmare kusten. Denna damm torde vara en av Afrikas säkraste för att se African Pygmy Goose. Denna art som oftast ses i enstaka exemplar i tät flytande vegetation kan här ses helt öppet och i flock. Idag räknar vi till mer än 50 i den lilla dammen varav de flesta ligger helt öppet och bjuder på fina obsar i tub. I övrigt noteras en del våtmarksfåglar, men vi får snart ge oss då middagshettan är tryckande. Bilens temperaturmätare (som tidigare visat sig tämligen vederhäftig) visar 44 C i skuggan! Vi åker vidare in mot Beira och i stadens förorter svänger Grahame plötsligt av och säger att vi ska kolla ett träd bland några små hus intill vägen. Där har han nämligen tidigare sett Bat Hawk på dagkvist och denna dag är dom två! Eftersom trädet med fåglarna står mitt i ett bostadsområde är det snart nog vi som är en betittad attraktion. Barnen får tillfälle att titta i tub de som vågar. Vi åker nu sista biten ut mot havet och kan konstatera att temperaturen sjunkit 10 grader på 5 mil. Här råder dessutom frisk pålandsvind så det känns tämligen behagligt trots hög luftfuktighet. Vi installerar oss på våra rum i ett bostadskomplex några hundra meter från stranden. Boendet är ett slags lägenheter som är fullt moderna med AC, kök och dusch. Standarden skulle inte skämmas för sig hemma i Sverige så kontrasten mot tältlägret vi kommer ifrån är slående. De flesta av oss är nu nyfikna på det närliggande havet så vi går ner till stranden. Eftersom det är lördag och sen e.m./tidig kväll är det mycket aktivitet kring stranden med övervikt på ungdomar. Hård pålandsvind höjer förhoppningarna om sjöfågel, men det är (nästan) bara fisktärnor som drar över havet. Vid det här laget har nu vår grupp blivit splittrad där några softar, andra handlar, några skådar och ytterligare några tar sig till boendets pool för ett dopp. Där är vattnet kroppstempererat så det svalkar föga, men ändå skönt för både kropp och själ. 15

16 Drygt 20 silkeshägrar sitter i träden runt poolen och studerar misstänksamt bleka svenskar. Kanske är vi tillräckligt bleka för att väcka deras intresse? Måhända ser dom oss som artfränder? Dagens sista pass blir artgenomgång på rum 83 som kommer att bli högkvarter kommande dagar. Därefter ner till en restaurang vid havet där maten tar tid men smakar bra. Framtida resenärer bör betänka att här får man utmärkt färsk seafood medan deras kött bäst liknas vid skosula. En trött skara är tillbaks vid rummen framåt 22. Racket-tailed Roller är definitivt en av de mest eftertraktade blåkråkorna. Inte står den lätt att finna heller. Foto: Bengt Grandin. 13/12 Beira (Moçambique) Vi märker inte mycket av Lucia när vi tar oss upp för avfärd 04:00. Den tidiga avfärden som vanligt motiverad av värmen som gör dagens första timmar så värdefulla. Det fortsätter att vara varmt och soligt utan någon nederbörd i sikte. Svårt att tro att vi är här under regnperioden då vi inte fått en droppe under våra två veckor. Vi åker nu norrut mot Rio Savane i ett slättlandskap som så här års kan stå m.e.m. under vatten. Nu är det istället ett torrt sandlandskap med till stora delar varierande gräs- och buskvegetation med inslag av låga träd. Vi skådar främst från den sand-/grusväg vi åker på i soluppgången och det är hygglig tillgång på fågel med en del nya bekantskaper. Den smala och skumpiga sandvägen tycks vara huvudleden in mot Beira för folk på landsbygden här så vi möts av en strid ström av tungt lastade cyklar. Det ser ut at vara ett drygt jobb att hålla styr på cykeln i sanden. När vi kommer längre norrut tunnar det ur med folk och ett märkligt landskap tar vid. Fortfarande är det platt med m.e.m. gräs på sandjord, men med märkliga buskmarker som påminner om enbuskar men som troligen är något slags ljung. En sträcka kör vi igenom något som påminner om lågväxande krattskog. På några platser finns små vattensamlingar och vi lyckas lokalisera en Wattled Crane. Det har hunnit bli framåt 07:30 och det börjar bli tryckande hett. Eftersom vi ska göra ett försök på den notoriskt svårsedda Locust Finch går vi en sträcka i gräsmarkerna. Det enda vi ser är en uppskrämd Black-rumped Buttonquail och vi kommer tillbaks till bilarna sjöblöta av svett. Det är visserligen bara 35 grader i skuggan, men luftfuktigheten är hög och vi har rört oss i solen. Nu parkeras bilarna i skuggan intill en liten våtmark och fältfrukost bullas upp. Medan vi avnjuter denna kan vi beskåda en hel del Quail Finches runt om vattenhålet. Denna normalt skulkiga och svårsedda art är här överraskande vanlig och tillmötesgående. Vi gör några lovar till i området innan vi ger upp och bestämmer oss för siesta. Då vägen är dålig är vi inte tillbaks vid vårt hägrande AC-kylda boende förrän 11:30. Medan vi åkte tillbaks mot boendet mulnade det på och temperaturen sjönk till 32 grader. Nu vidtar två timmars fri tid för vila och pyssel innan vi återsamlas för lunch som serveras 13:30 i högkvarteret rum 83. Som vanligt lite hopplock som denna gång bestod av bröd, kokt korv, vita bönor samt en tomat- /tonfiskblandning. Som vid alla måltider följt av skållhett kaffe i metallmugg. Vi ger oss sedan av utmed kusten mot N och stannar här och var vid lämpliga pölar. Ju närmare kusten vi kommer desto mer påverkad är marken av tidvattnet och här dyker nu den första mangroven upp. Vi stannar en stund vid en större vattenyta där skräntärnor fiskar och där en pratglad fyllbult håller oss sällskap. Han får aldrig in i 16

17 sin skalle att vi inte förstår portugisiska utan bubblar på. Det drar även runt vadarflockar på håll där majoriteten tycks vara småspov och gluttsnäppor. Vi drar oss sakta åter mot boendet och nu med rätt mörka moln i fonden. Åskknallar hörs då och då, men ännu inget regn. En av dammarna som passeras visar sig vara särskilt produktiv så här blir vi kvar ett tag. Det dyker upp nyheter mest hela tiden i fint kvällsljus. Störst intresse tilldrar sig en dubbelbeckasin som spankulerar helt öppet. Känns lite märkligt att se denna art här i Afrika sida vid sida med Lesser Jacana och Black Heron. Särskilt pedagogiskt blir det när den sällskapar med en African Snipe. Dessutom finns den pråliga kusinen Painted Snipe i samma pöl. Nöjda svänger vi förbi boendet innan vi fortsätter till restaurangen vid havet där vi idag förbeställt vår mat. Maten är återigen utmärkt och intas i ljumma vindar med havets vågor i bakgrunden. Därefter blir det återigen artgenomgång i vardagsrummet på rum 83. Denna artgenomgång inleds dock med sång (nåja) och tårta då ynglingen i gänget Patrik just idag fyller 50! Rosa tårta med kanintryck kombinerat med pulverkaffe i metallmugg får bli kvällens utsvävning. 14/12 Beira (Moçambique) Äntligen regn! I natt hördes åskmuller och regnskurar så när vi vaknar är det blött på marken. Igår fick vi tips om Blue Quail från några skådarkollegor som sett denna inte långt från platsen där vi hade vår fältfrukost. Vi har därför bestämt avfärd 04:00 med avsikten att åka raka vägen till denna plats utan stopp på vägen. Området ska även vara bra för den eftertraktade Locust Finch. Första steget i vår plan avlöper väl så med mulen himmel och behagliga 25 grader börjar vi eftersök av vakteln. Detta går tämligen problemfritt så snart har vi sett en hona och två hannar av arten som håller till nära ett litet risfält. Under detta eftersök har det kommit några lätta skurar och det hörs åskmuller i fonden. Vi omgrupperar nu och tar oss till en bra plats för Locust Finch. Medan Grahame plockar AVIFAUNA fram frukosten är vi några som går en lov i området utan att få napp. Istället fina obsar av Red-necked Falcon och Black-bellied Bustard. Medan vi äter vår frukost börjar det regna mer ihållande. Detta avskräcker dock inte utan så snart vi svalt sista tuggan knatar de flesta av oss vidare i gräsmarkerna. Denna envishet belönas så småningom med 4 ex av finken tack vare Teets uppmärksamhet. På dessa finkars vis trycker dom hårt i gräset för att sedan flyga rakt upp när dom stöts. De flyger sedan en kort lov för att återigen dimpa ner i gräset. Efter ett par försök har man skrapat ihop till en anständig obs. Den som tittat i fågelboken och tror att man ska få se den vackra lilla fågeln väl kommer att bli besviken. Det fortsätter att vara mulet, men nu med uppehåll. Vi tar oss fram till Rio Savane och spanar av mangroven och kringliggande mudflats. Här ses en del vadare där somliga ger upphov till diskussioner om arttillhörighet (den eviga svårigheten med mongol-/ökenpipare i vinterdräkt) samt mangrovelevande arter som exempelvis Blackthroated Wattle-eye. Så sakteliga drar vi oss mot boendet där det blir lunchpaus vid 13-tiden. Sedan blir det åter avfärd redan vid 14 då vi vill försöka tajma lågvattnet lite bättre med fler chanser på vadare. Vi åker tillbaks till gårdagens vadarlokal där det är sig likt med både skräntärnor och fyllbult. Vi lyckas dock i vårt uppsåt att tajma lågvattnet så vi får chans till fler pipardiskussioner såväl som att beundra gott om tereksnäppor på behagligt avstånd. Nöjda med detta tar vi även en repris på gårdagens produktiva damm på tillbakavägen. Där beskådar vi delvis samma fåglar som igår. Dock inte samma utbud av beckasiner idag. För några avslutas dagen med span från stranden nedanför boendet där mängder med tärnor rör sig över havet. De flesta på behörigt avstånd så tub behövs för att det ska kännas meningsfullt. Andra tar det bara lugnt och laddar för kvällens middag. Denna är återigen förbeställd på samma restaurang som tidigare. Teet får något oväntat ett samtal med jultomten som visar sig komma från Australien och 17

18 som bott här i Beira i mer än 20 år. Tomten och hans till synes jämnåriga och lika vithåriga kompis tycks var och en ha förbarmat sig över varsitt litet flickebarn, eller Sista kvällen i Moçambique avslutas i god ordning med gängse artgenomgång i rum 83. Ikväll utan sånginsatser. 15/12 Beira (Moçambique) => White Horse Inn (Zimbabwe) Denna dag blir i stort sett en transportdag, men vi åker ändå först iväg vid 4-tiden för lite morgonskådning ute på slätten mot Rio Savane. Inga särskilda noteringar görs utan vi tar oss tillbaks till boendet för packning. Vi kommer så småningom iväg strax efter 10 och rullar västerut i mulet väder, men med uppehåll. Perfekt bilåkarväder m.a.o. Det går dock inte fort eftersom vi åker utmed samma gropiga väg som tidigare. På några platser jobbas det med ganska omfattande vägprojekt och här blir kinesernas närvaro påtaglig. De som beter sig som något slags förmän är kineser och närhelst man ser någon större maskin framföras är det en kines vid ratten. Vi misstänker att detta är en del av något större handelsutbyte länderna emellan. Moçambique besitter trots allt en del råvarutillgångar som rimligen bör intressera den kinesiska industrin och därmed landets ledarskap. Vid Dondo provar vi att besöka en fin och enligt Grahame oskådad skog, men det visar sig att det inte bara är att slinka in utan det behövs skriftligt tillstånd från högre ort så det är bara att fortsätta färden. I Chimoyo stannar vi återigen för shopping och då bl.a. lunch som intas på stående fot på parkeringen. Medan vi väntar är det några flickor i gissningsvis årsåldern som nyfiket vågar sig fram och testar sin engelska. Vi förstår att dom fått börja lära sig språket på missionen så som inte sällan är fallet i dessa länder. Man kan misstänka att ett gäng fältklädda svennar ter sig som en synnerligen exotisk uppenbarelse. Så småningom tar vi oss över gränsövergången tillbaks till Zimbabwe som idag är knöligare än vanligt p.g.a. två havererade lastbilar som delvis blockerar passagen mellan gränsposteringarna. I mörker och regn kör vi sedan sista biten upp i högländerna och fram till White Horse Inn. Detta småcharmiga ställe med tydlig och något bedagad engelsk kolonial prägel möter med färdig trerätters middag i en prydlig matsal där vi inte lever upp till klädkoden som anges i receptionen. Efter den utmärkta middagen och en snabb artgenomgång stupar vi i säng. 16/12 Nyanga NP (Zimbabwe) När vi gick och la oss hällregnade det, och då väderprognosen för denna dag förutspådde heldagsregn är det med låga förväntningar vi tar oss ur våra bekväma sängar. Vi släpar oss i alla fall till morgonkaffet för avfärd vid pass 04:00 för tur till Nyanga som i vanliga fall ska vara säkraste lokalen för blåsvala. D.v.s. de flesta av oss släpar sig fram medan stackars Brian har fastnat i 90 graders vinkel med ryggskott. Vi har inget annat val än att kalla in alternativ chaufför (Teet) medan Brian får försöka kurera sig inför kvarvarande långturer tillbaks till Johannesburg. Det är nu 12 mil till Nyanga NP så det tar sin tid. Väl framme på första alternativa lokalen är vädret riktigt hyggligt och det är god fart på fåglarna. Även en del däggdjur noteras såsom gnu, zebra och Mountain Reedbuck. Det tar en stund av spanande med bl.a. enstaka Saw-wings som pulshöjare innan vi på riktigt lyckas lokalisera en blåsvala. Vi avancerar för närmare studier och ungefär samtidigt bryter solen igenom. Vi begåvas nu med magnifika flyguppvisningar runt omkring oss av upp till 8 individer i detta pastorala landskap. Svalorna födosöker lågt utmed den gräshed vi står på, och detta med vilda djur i fonden och i perfekt behagligt väder. Med facit i hand får vi vara glada att vi inte såg blåsvala vid Seldomseen för då hade vi aldrig fått denna fina upplevelse. Vi tar vår fältfrukost på denna vackra plats och det adderas även en del andra arter till listan såsom exempelvis den vackra Cape Long- 18

19 claw. Planen är sedan att vi ska ta oss upp på högre höjd vid World View Point där chansen att se Scarce Swift ska vara god. Efter depåstopp i Nyanga samhälle far vi upp till utsiktspunkten på 2300 m.ö.h. När vi kommer fram har vi först fin vy ner över dalen med molnen strax över huvudet. Snart nog hamnar vi dock inne i molnen och det blåser snålt och regnar en hel del. Vi provar att vänta ut det hela, men får så småningom inse att slaget är förlorat varför vi tvingas ner på lägre höjd. Det blir ett trevligt stopp vid en liten sjö intill golfbanan innan vi far vidare för att hitta någon skyddad plats för vår fältlunch i det ostadiga vädret. Denna skyddade plats blir till slut ett litet skjul intill en mack där en vänlig försäljare av diverse varor knutet till ett rafting-företag upplåter sin bod åt oss. Några av oss passar på att köpa lite snacks så att han tjänar något på vår närvaro medan Grahame dukar upp lunchen. Denna är dock förvillande lik frukosten och är snabbt överstökad. Grahame säger sig ha en alternativ lokal för seglaren så vi tar oss till denna. Där har vi tur med vädret då det är uppehåll och det rör sig förvisso enstaka vanligare seglare i området. Däremot inte den eftersökta som härmed gjorde skäl för sitt namn (Scarce). Allmänskådningen är god på platsen och vi går omkring bland märkliga granitblock och ganska fin miomboliknande skog där bl.a. Tinkling Cisticola har en isolerad population här och uppskattas mer av vissa än andra. Vi tar oss tillbaks till vårt ståndsmässiga boende dit vi kommer medan det är ljust så vi hinner med artgenomgången innan middagen vid 19:30. Återigen en trerätters middag som kanske bäst beskrivs som husmanskost. Idag uppfyller vi dessutom bättre den anslagna klädkoden. 17/12 White Horse Inn => Elephant & Lion Hotel (Zimbabwe) De flesta väljer idag att åka till närliggande Burma Valley 04:30 för finkletande medan andra väljer fria aktiviteter runt boendet. Skogen runt White Horse Inn är mycket fin och trädgården prunkande. Här noteras en AVIFAUNA hel del trevliga repriser från Seldomseen med orädda Red-throated Twinspots i rabatten som särskild begivenhet. Burmagänget hittade bl.a. Orange-winged Pytilia. Frukosten är riklig och efter denna Blott 1000 par blåsvalor lär finnas kvar. Foto: Göran Andersson. ger vi oss iväg på vår 50-milaresa mot SV genom Zimbabwe. Vi åker återigen genom det märkliga granitblockslandskapet som tycks skapat av någon kreativ konstnär. Vi stannar till i Masvingo för att handla lunch och snart nog stannar vi till i vägkanten för vår fältlunch. Vädret är återigen vad vi tidigare vant oss vid, d.v.s. en het sol från klar himmel. Vi anländer sedan vid vårt boende Elephant & Lion Hotel medan det är skådarljust. Vi knallar nu runt i området där det är ganska måttligt med fågel, men plötsligt drar en falk förbi. Följd av en till, och ytterligare en osv. Till slut har vi räknat in ca 120 amurfalkar som samtliga dragit förbi på låg höjd åt samma håll. En utmärkt avslutning på skådardagen. Den gemensamma middagen blir sedan lite märklig där dryckesbeställning tas efter att vi i stort sett ätit upp maten. Köttet bjöd dessutom betydande motstånd, men eland var det enligt menyn. 18/12 Hemfård Vi håller kvar vid vårt vinnande koncept med tidig avfärd in i det sista. Idag åker vi 19

20 04:00 motiverat av att vi vill komma till gränsposteringen tidigt innan det blir alltför mycket bussar, lastbilar och folk där. Vi har att se fram emot ca 60 mil och denna tidskrävande gränspassage innan vi ska anlända till flygplatsen där vi har ett sent kvällsflyg att passa. Färden börjar dock inget vidare då vi redan efter 10 min får punktering. I vägkanten och i mörker fixar dock vår fenomenale guide Grahame detta på 15 min så vi är snart på väg igen. Väl vid gränsposteringen för att komma ut ur Zimbabwe ringlar kön redan lång. Diverse tjänstemän jobbar halvhjärtat med avstyra smitare som på olika vis försöker slippa den långa kön. Dom får viss hjälp och ivriga hejarop från Avifaunagruppen som på svenskt vis håller hårt på köordningen. Efter 1,5 timme har alla så fått sin stämpel i passet så vi kan rulla över bron till gränsposteringen där man tar sig in i Sydafrika. Grahame förvarnar oss om att det brukar vara ännu värre här och det ser onekligen hotfullt ut med mängder med folk och fordon. Det börjar dock med att vi överraskande dirigeras mot enkelriktat och därmed hamnar på fel sida av posteringen, d.v.s. på den sida där man tar sig från Sydafrika in i Zimbabwe. Helt i sin ordning enligt tjänstemännen som dirigerar oss och som visar oss in i lokalen. Där är det endast ett tiotal personer i kö och lugnet självt. Här får vi sedan motstridiga uppgifter om vad som gäller och till slut blir vi utmotade. Bil nummer två har vid det här laget träffat en mycket myndig och parant dam på parkeringen som bestämt visar oss tillbaks in i lokalen. Några av hennes kollegor protesterar lite tamt, men tycks ha föga att sätta emot hennes myndiga uppenbarelse. Innan vi vet ordet av är vi så igenom och det hela gick på mindre än 10 minuter. Grahame är glad som en lärka och hojtar om att vi varit med om ett mirakel. Tiden vi tjänat kan så småningom omvandlas i skådartid, men först ska vi tanka och fira den oväntade framgången med frukost på KFC! Efter detta skrovmål nöter vi asfalt ett tag då vi har en ganska god del av dagens kilometrar kvar att avverka. Framåt eftermiddagen kan vi så kombinera en fältlunch med ett sista skådarryck. Detta ryck sker på Zaagkuildrift Road nära Pienaar River där markerna är oväntat torra. Här ska kunna finnas hyggliga våtmarker, men nu har dom krympt betänkligt i torkan. Eftersom vi nu är rätt långt ner i SA kan vi trots allt addera en del arter till vår redan digra lista. Mest imponerande är nog den flock på ca 400 svartvingade vadarsvalor som cirklar över området. Det börjar nu bli dags att dra sig mot flygplatsen för att ha kvar lite marginal. Marginal kan man behöva på dessa vägar vilket vi blir påminda om strax norr om Pretoria där vi passerar en färsk bilolycka! Den ser inte ut att ha orsakat personskador, men två rejält kvaddade bilar står och tar upp en betydande del av vägbanan. Vi smiter förbi, men kan anta att det strax kommer att bildas långa köer i den rätt intensiva trafiken med många tyngre fordon. När vi sedan har endast några få mil kvar till flygplatsen är det dags för dagens andra (och resans fjärde) punktering. Återigen fixar Grahame biffen på 15 min. Till sist avslutar vi vår roadtrip på Johannesburgs flygplats efter ca 520 mil på afrikanska vägar. Stackars Brian har lyckats köra dessa två dagars långa sträckor med sin ömma rygg, men ser nu ut att behöva en välförtjänt vila. Vi tackar nu honom och storfixaren Grahame hjärtligen. Förutan deras eminenta assistans hade vi varken klarat logistiken eller hittat en bråkdel av de specialare vi varit ute efter på denna resa. Nu påbörjas standardpysslet som hör långflygningar till med ombyte, fixande av packning, incheckning och säkerhetskontroller. Väl på planet dröjer avgången och vi undrar så smått vad som står på. Vi får veta att en besättningsmedlem blivit akut sjuk och måste ersättas vilket kan ta en stund. Snart börjar stressad personal springa i gången med första hjälpen inklusive hjärtstartare och man efterlyser en läkare så vi förstår att det är något värre än förkylning på gång. Den sjuka besättningsmedlemmen 20