Alkoholmissbrukets betydelse för kontinuitet i brottslighet

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Alkoholmissbrukets betydelse för kontinuitet i brottslighet En longitudinell undersökning Examensarbete 1 15 hp Kriminologi Examensarbete 1, Avancerad nivå (15 hp) Vårterminen 2010 Maja Todorovic

2 - 2 -

3 Sammanfattning Jag har i denna undersökning studerat kopplingen mellan alkohol och brott utifrån ett longitudinellt perspektiv. Mot bakgrund av data från Metropolitprojektet har fokus legat på kvinnor och män som i ungdomen har haft alkoholrelaterade problem samt vad dessa har betytt för framtida upphörande och kontinuitet i brott. För det första visar resultaten att missbruk i tidig ålder kan ses som en riskfaktor för kriminalitet i vuxen ålder för både kvinnor och män. Resultaten visar att störst risk för fortsatt kriminalitet i vuxen ålder löper de som i ungdomen har dels ett alkoholmissbruk och dels begår brott. Detta gäller speciellt för männen, varav nästan hälften av de som har registrerade alkoholproblem i ungdomen och begår brott samtidigt, fortsätter med brott i vuxen ålder. Var femte kvinna som i ungdomen har haft alkoholrelaterade problem och samtidigt begår brott, fortsätter att begå brott även i vuxen ålder. Resultaten visar även att det finns en stark koppling mellan alkoholrelaterade problem samt brottstyperna stöld och våld. Sammantaget tyder resultaten på att alkohol i större utsträckning finns närvarande bland de individer som begår brott jämfört med de som inte begår brott

4 - 4 -

5 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte och frågeställningar Disposition Teoretisk ansats och tidigare forskning Alkohol och kriminalitet Bruk eller missbruk? Tidigt alkoholbruk Tidigare forskning Alkohol och våld Alkohol som social företeelse bland ungdomar? Långsiktiga konsekvenser Materialbeskrivning Metropolitprojektet Styrkor och svagheter Etik Operationaliseringar Alkohol Kriminalitet Mätfel Reliabilitet och validitet Resultat Alkoholproblem bland kohortmedlemmarna Kriminalitet bland kohortmedlemmarna Är alkohol relaterat till någon specifik brottstyp? Kriminalitet under olika perioder i livet Alkohol och kriminalitet Finns det samband mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet? Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av kriminalitet? Avslutande diskussion Litteraturförteckning Tabellförteckning

6 - 6 -

7 1 Inledning Åtskilliga undersökningar har presenterat ett positivt samband mellan alkohol och våld på både strukturell och individuell nivå. Prevalensstudier visar att en stor andel såväl gärningspersoner som offer till våldsbrott har varit alkoholpåverkade vid brottstillfället. Men andel alkoholpåverkade vid brott skiftar mellan olika länder och sambandet mellan alkohol och våld har visat sig vara särskilt starkt i de nordiska länderna. För Skandinavien gäller att ca 75 procent av gärningspersonerna och 50 procent av offren vid misshandel och mord har varit alkoholpåverkade vid brottstillfället (Tryggvesson & Bullock, f, Lidberg & Wiklund, s. 298). Alkoholkonsumtionsmönstret för de nordiska länderna brukar beskrivas som berusningsorienterat och explosivt, starka samband har redovisats mellan alkoholbruk och dess negativa effekter. Tidsserieanalyser bekräftar detta när de visar att sambandet varierar i styrka och natur mellan olika geografiska och kulturella områden (för en forskningsgenomgång se Tryggvesson & Bullock, 2004). Omkring 40 procent av svenskar som vårdas för alkoholmissbruk förekommer i kriminalregistret jämfört med omkring tio procent av befolkningen i övrigt. Alkoholmissbruk är särskilt vanligt bland dem som återfaller i brott och bland kvinnliga gärningsmän finns en större andel alkoholpåverkade vid brottet, jämfört med manliga gärningsmän (Tryggvesson & Bullock, s. 18, Lidberg & Wiklund, s. 297ff). Tidigare forskning visar att en stor andel av de som har alkoholproblem begår brott samt att en stor andel av kriminella personer också har alkoholproblem (Temple & Ladouceur, s. 90). I en longitudinell studie från Nya Zeeland över unga män upp till 26-årsåldern, visar resultaten att missbruk medför större risk för antisocialt beteende än förväntat för individen utifrån dennes förutsättningar. Författarna till studien menar att missbruk ska förstås i termer av snara eller fälla 1 på så sätt att de unga männen fastnar i förhöjda kriminalitetsmönster när ett missbruk är närvarande i sammanhanget. Resultaten visar också att de män som levde med tyngre missbruk under uppväxttiden, uppvisade tyngre kriminalitet i ung vuxenålder vilket pekar mot att de individer som missbrukar i större 1 Min översättning från engelskans snare

8 utsträckning är inblandade i kriminella handlingar än individer utan alkoholmissbruk närvarande (Hussong, Curran, Moffitt, Caspi & Carrig, s. 1029ff). Laub och Sampson (2003) har utifrån en tidigare studie, gjort en longitudinell uppföljning över 500 ungdomsvårdsplacerade pojkar i USA fram till 70-årsåldern. De har identifierat olika grupper vars brottsaktivitet varierar under livets gång och det gemensamma för samtliga grupperna är att brottsaktiviteten minskar med åldern. Men, resultaten visar också att för de individer som fortsätter att begå brott i vuxen ålder tenderar alkoholmissbruk att ständigt finnas närvarande. Alkohol jämfört med andra droger verkar vara en betydande riskfaktor för antisocialt beteende och en viktig komponent för de som fortsätter med kriminalitet genom livet, inte minst därför att det frekventa intaget för med sig negativa konsekvenser och sociala svårigheter. En av förklaringarna till varför alkoholmissbrukare har svårare att avstå från brott än andra är att de har svårare att behålla ett stadigt arbete och stanna i relationer, vilka Laub och Sampson menar är avgörande i livet för att människor ska sluta att begå brott (ibid. s. 3ff, 166, 186f, 284). Den för svenska förhållanden, relativt outforskade frågan är hur sambandet mellan alkohol och kriminalitet ser ut ur ett långsiktigt perspektiv. Vilken betydelse har ett tidigt alkoholmissbruk för den kriminella karriären eller för de individer som har ett alkoholmissbruk och samtidigt begår brott? I denna undersökning kommer fokus att ligga på alkoholens betydelse för upphörande och kontinuitet i brott utifrån ett livsförloppsperspektiv. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande undersökning är att utifrån longitudinella individdata undersöka kvinnor och mäns alkoholvanor relaterat till kriminalitet. Fokus kommer att ligga på betydelsen ett alkoholmissbruk i ungdomsåren kan ha för kriminalitet i vuxen ålder samt vilka brottstyper det är kopplat till. Följande frågeställningar kommer att undersökas: Finns det en koppling mellan tidiga alkoholproblem och kriminalitet? Är alkohol kopplat till specifika brottstyper eller är det en del av ett mer generellt antisocialt beteende? - 8 -

9 Vilken roll spelar alkoholen för upphörande av/fortsatt kriminalitet? 1.2 Disposition I följande avsnitt presenteras ett avsnitt med teori och tidigare forskning där både svensk och internationell forskning tas upp. Efter det följer ett avsnitt som beskriver Metropolitprojektet samt en diskussion om etik. I avsnittet efter det redovisas för hur operationaliseringar har gått till och efter det diskuteras mätfel och hur de kan påverka denna undersökning. Därefter presenteras resultaten följt av en avslutande diskussion. Slutligen återfinns en tabellförteckning som bilaga. 2 Teoretisk ansats och tidigare forskning Nedan presenteras olika teorier samt tidigare forskning om alkohol och kriminalitet. I min genomgång av tidigare forskning kommer fokus i första hand att ligga på longitudinella studier där man har uppmärksammat samband mellan alkohol och kriminalitet. Inledningsvis presenteras studier som belyser alkoholens roll som en social riskfaktor och sedan presenteras studier som visar på samband mellan ungdomars drickande och kriminalitet. 2.1 Alkohol och kriminalitet Historiskt sett kan man urskilja en tydlig samvariation mellan utvecklingen för registrerad alkoholkonsumtion och lagföringar för misshandel. 2 Det är viktigt att påpeka att de allra flesta som dricker inte slåss och att inte alla som slåss också dricker. Men perioder med högre alkoholkonsumtion har varit kopplade till högre misshandelsfrekvenser och vice versa vilket kan tolkas i termer av att alkohol kan vara en betydelsefull faktor, bland andra, för förståelsen av våldsutvecklingen i Sverige (von Hofer, s. 51ff). Andra forskare är dock kritiska till alltför förhastade slutsatser om kausalitet när man pratar om förhållandet mellan alkohol- och drogmissbruk och de problem de anses orsaka (Temple & Ladouceour, s. 104, Lenke, s. 69f). Lenke (ibid.) menar att de starka sambanden inte bör avfärdas utan studeras närmare ur ett kontrollpolitiskt perspektiv. Han utgår bland annat från teorin om social kontroll när han menar att alkoholen ständigt är närvarande i samhället medan den sociala kontrollen 2 Gäller för svenska förhållanden

10 minskar och han kopplar det till ungdomsarbetslöshet, som en riskfaktor för missbruk. Han pekar vidare på olika slag av alkoholbruk, dels finns det som kallas för restaurangkonsumtion som är kopplat till mindre grov våldsbrottslighet och dels berusningsdrickandet som är kopplat till den grövre våldsbrottsligheten bland ungdomar (Lenke, s. 69f, 79ff). Att det föreligger en koppling mellan alkohol och kriminalitet verkar ändå de flesta vara överens om. Fergusson, Lynskey och Horwood (1996. s. 483f) menar att ungdomar som dricker mycket och ofta samt uppvisar alkoholrelaterade problem löper större risk att begå brottsliga handlingar, om man jämför med ungdomar som inte tillhör denna grupp. De menar att sambandet kan förklaras på olika sätt, dels finns det direkta kopplingar mellan alkoholbruk och brottsliga handlingar, dels finns det situationella, psykologiska, sociala och familjära förklaringar som dessutom samverkar med varandra. Sett till riskfaktorer för alkoholbruk och kriminalitet, har man upptäckt att det finns en stor mängd sådana som både liknar och överlappar varandra (Fergusson mfl., s. 483f, Vårdguiden, 2009). Klingemann (1996) menar att förutom att det finns gemensamma riskfaktorer för alkoholmissbruk och kriminalitet, är samhällets reaktioner på ett avvikande beteende en faktor som kan leda till fortsatt avvikande beteende och förändra självbilden för den unge (ibid. s. 502f). Hussong mfl. (2004) menar att riskfaktorer kan tolkas i termer av mekanismer, som en del av den fällande rollen som missbruk kan anta. En av dessa är att missbruk kan medföra svårigheter och/eller avstånd till de konventionella vuxna rollerna som också anses vara brottspreventiva, exempelvis äktenskap. En annan del i sammanhanget är att avbruten skolgång/utbildning samt frihetsberövande antas i sig vara snaror som förstärker det antisociala beteendet. Den tredje mekanismen är återspeglingen av ett fysiskt beroende som ger skäl för antisocialt beteende i den vardagliga jakten på alkohol och droger. Negativa egenskaper som kommer med alkohol och droger ökar risken att förlora det goda omdömet, impulsivitet tenderar att ta över och kan leda till handlingar som rankas som antisociala eller kriminella. Den sista avgörande mekanismen är att missbrukskretsar unga människor vistas i kan medföra att aktiviteter blir till rutiner och banden till andra avvikande individer stärks. Av detta skulle man kunna tolka att missbruk i ungdomsåren riskerar att förstärka det antisociala och kriminella beteendet

11 som för övrigt verkar vara ganska vanligt förekommande för de flesta ungdomar (ibid. s. 1033). Alkohol är den mest använda drogen världen över och används av de flesta människorna vid sociala sammanhang och i lagom mängder. Men för vissa som dricker alkohol mycket och ofta, kan det innebära negativa, fysiska och/eller psykiska konsekvenser. Det finns flera olika relationer mellan alkohol och kriminalitet, olyckor och andra sociala problem (Deehan, s. 1). Ring (2001) uppmärksammar att alkoholförtäring bland ungdomar, likväl brott och stöld, egentligen inte är att betrakta som avvikande utan en ganska vanlig företeelse i åldergruppen. Detta gör han mot bakgrund av att en stor del ungdomar uppger i självrapportundersökningar att de har druckit alkohol vid minst ett tillfälle det senaste året och var femte har gjort det mer än tio gånger (ibid. s. 61, 66). Alkohol som orsak till kriminalitet kan bland annat antas för att människor begår brott för att få tag på alkohol. Det kan även vara så att man söker modet som krävs för att begå brott i alkoholen eller använder alkoholen som ursäkt för ens missgärningar. Vissa forskare hävdar att ungas alkoholvanor är viktiga att uppmärksamma därför att man på så sätt kan förutse och förebygga framtida kriminalitet. Andra menar att man måste fästa större vikt vid riskfaktorer och social kontroll därför att alkohol i ungdomsåren knappast är en ovanlig företeelse och istället en del av ungdomskulturen (Deehan, s. 1f, Klingemann, s. 502). Flera svenska kvalitativa studier har visat att alkoholen fungerar som ursäkt för otillåtna handlingar eller att alkoholen brukas med syftet att frigöra sig från de normer som vanligtvis råder i samhället. Detta skulle man kunna tolka som att effekterna av alkohol till stor del är socialt inlärda och kulturellt bestämda (Tryggvesson & Bullock, s. 15, 18). 2.2 Bruk eller missbruk? Det är inte alltid lätt att definiera eller fastställa när ett överdrivet alkoholintag blir problematiskt för individen. De flesta människor dricker alkohol vid sociala sammanhang och i mängder som inte innebär några negativa konsekvenser för deras leverne men problemen som uppkommer kan också vara av olika svårighetsgrad. Konsekvenserna är primärt fysiska, ibland sociala eller psykiska men oftast en kombination av alla dessa. Den alkoholbrukande populationen skulle kunna

12 klassificeras som allt ifrån de som dricker utan problem till de som dricker och har problem men lyckas fungera relativt normalt till de som är beroende av och missbrukar alkohol. Mellan dessa kategorier finns en mängd andra zoner. Kriminalitet kan utan tvekan kopplas till det problematiska missbruket men många av de problem som polisen och sjukvården handskas med är inte ett resultat av alkoholmissbruket utan de vardagliga brukarna som har fått i sig så pass mycket att de inte kan kontrollera sitt beteende (Deehan, s. 1f). 2.3 Tidigt alkoholbruk Den vanligaste kontakten mellan ungdomar och alkohol sker i det vardagliga livet. De flesta unga har någon gång sett vuxna människor dricka redan i barndomen. Ofta kan de urskilja de olika alkoholsorterna genom utseendet eller doften och även beskriva effekterna av alkohol vid 10 års ålder. På så sätt börjar många unga dricka, som en normal socialiseringsprocess. Ungdomars syn på alkohol skapas av den sociala miljön de befinner sig i och kanske allra främst i hemmet och deras föräldrar (Deehan, s. 2f, 30). Hirschi (1974) nämner alkoholbruk som en vuxenaktivitet när han studerar samband mellan alkohol och kriminalitet bland studenter. Han menar att studenter vars engagemang i utbildning har falnat tenderar att ta till vuxenaktiviteter, såsom rökning, alkoholdrickande, dating, köra bil och begå brott för att hävda sin position i samhället. Han förnekar att det skulle finnas ett samband mellan tidig alkoholdebut och den kriminella karriär man gör men hävdar att det finns ett starkt samband mellan alkoholdrickande och kriminella handlingar (ibid. s. 165, 168). Forskning har visat att frekvensen och volymen alkohol människor dricker tenderar att förändras över åren på så sätt att alkoholbruk i ungdomsåren endast till en viss grad kan förutse bruk i vuxen ålder. Vanligtvis börjar man dricka i ungdomsåren och det är även då som alkoholproblem kan kopplas till kriminalitet och är vanligt bland unga män. Den högsta andelen av alkoholrelaterade problem återfinns i gruppen unga män i nittontjugoårsåldern. Det allmänna alkoholbruket tenderar att öka fram till sena ungdomsår eller tidig tjugoårsålder. Därefter minskar alkoholkonsumtionen såväl som de alkoholrelaterade problemen markant. Andelen människor som kan kategoriseras som alkoholmissbrukare blir färre och processen kallas för att mogna ut ur alkoholproblemen. Typen och graden av problemens allvar är på så sätt åldersrelaterade

13 Unga människor tenderar att oftare köra rattfulla, råka ut för frekventa förgiftningar och symptomatiska besvär medan äldre människor är mer mottagliga för hälsorelaterade problem eller sådana som påverkar deras arbete och familj. På samma sätt som man menar att alkoholvanor är åldersrelaterade menar Temple och Ladouceur (1986) att det kriminella beteendet också är åldersrelaterat. Många av de kriminella ungdomarna har sin brottsdebut redan vid 14 årsåldern. Efter den punkten tenderar den kriminella aktiviteten att öka fram till de sena tonåren och den kriminella toppåldern 3 beräknas till någonstans mellan 15 och 18 år. Även självrapporterade undersökningar visar att det är i den åldern flest antal brott begås (ibid. s. 90f ). 2.4 Tidigare forskning Det finns en kunskapslucka när det gäller kriminologisk forskning om flickors brottslighet, riskfaktorer och livsförlopp och inte minst när det gäller longitudinella studier därför att de innehåller för få brottsliga flickor/kvinnor. Det är därför väl belagt att fler pojkar än flickor begår olika typer av brott men det är inte speciellt undersökt i vilken mån livsförloppen skiljer sig åt för dessa flickor och pojkar (Nilsson & Estrada, s. 6). I en 20-årig uppföljningsstudie från 1980-talet över barn till alkoholiserade fäder visas att särskilt pojkar från alkoholisthem löper risk att få betydande sociala anpassningssvårigheter i vuxen ålder jämfört med kontrollgruppen. Under uppväxtåren fungerade barnen sämre i skolan än vad de borde ha gjort med tanke på deras intellektuella kapacitet, de försummades fysiskt och psykiskt då fäderna under ruset beskrevs som aggressiva och hotfulla och mödrarna var utarbetade och orkade inte med barnen vid dessa förhållanden. Barnen vars mödrar var i gott psykiskt skick och vars fäder stod under bevakning klarade sig bättre. Iakttagna effekter av detta blev att barnen visade symptom på otrygghet och asocialitet och pojkarna fick ofta tidigt själva alkoholproblem, försörjningssvårigheter och hamnade i kriminalitet (Rydelius, s. 9, 84ff. Socialstyrelsen, s. 24f). Nilsson (2002) menar att svenska tidigare studier visar på omfattande alkoholproblem bland fångar. I sin studie över svenska fångars levnadsförhållanden visar Nilsson att 3 Min översättning från engelskans top age

14 nästan en fjärdedel av fångarna konsumerade en så stor mängd alkohol minst några gånger i veckan att de kunde betraktas som högkonsumenter 4. Andelen fångar som anser sig ha alkoholproblem är ungefär lika stor som de som högkonsumerar vilket tyder på att alkoholmissbruk är utbrett bland intagna på svenska anstalter (ibid. s. 93f) Alkohol och våld Fergusson mfl. (1996) har studerat sambandet mellan alkohol och brott i en longitudinell studie över 1265 ungdomar, upp till 16 års åldern, från Nya Zeeland. I detta urval har 8,3 procent av ungdomarna visat sig tillhöra gruppen som missbrukar alkohol vid 16 års ålder. 12,8 procent av dem hade begått två eller flera egendomsbrott och 7,2 procent hade begått två eller flera våldsbrott. Ungdomarna hade begått i genomsnitt fem brott under det senaste året och detta gäller för bägge brottstyperna. Vid kontroll för olika riskfaktorer för brottslighet fann man att sämre sociala förhållanden, olika motgångar inom familjen, individuella karaktärsdrag och umgänge med andra kriminella hade svaga men signifikanta positiva samband med alkoholbruk och brott. Man konstaterade att ungdomar, både flickor och pojkar, vilka vid 16 års ålder hade utvecklat ett tungt, frekvent eller problematiskt drickande löpte risk för att begå både vålds- och egendomsbrott. Man fann att ungdomarna kom från förhållanden vilka i stor grad kan tillskrivas förhöjda risker för både missbruk och kriminalitet. Gemensamma faktorer för dessa förhållanden var låg intelligens, föräldrars missbruksbeteende, beteendeproblem i barndomen, ungdomsbrottslighet fram till 15 års ålder och umgänge med andra kriminella. Vid kontroll för dessa risk- och bakgrundsfaktorer upptäckte man att sambandet mellan alkoholmissbruk och ungdomsbrottsligheten minskade markant. Resultaten visar att det inte fanns något orsakssamband mellan alkoholmissbruk och egendomsbrottslighet utan att detta samband i stort kan förklaras av andra faktorer. Däremot visar resultaten att det fanns ett samband mellan alkoholmissbruk och risk för våldsbrottslighet oberoende av andra riskfaktorer eller livsstilen dessa medförde. Resultaten stämmer väl överens med andra kontrollerade studier som visar att ökat alkoholintag är tydligt sammankopplat till ökade tendenser för aggressivt beteende (Fergusson mfl s. 485f, 491ff). 4 Motsvarande siffra för jämförelsepopulationen är mindre än två procent

15 Brå (2009) konstaterar i en riksrepresentativ studie över 615 slumpmässigt valda misshandelsanmälningar, 5 att misshandelsbrott i regel sker under helgnätter. Vidare kännetecknas omständigheterna av att händelsen sker mellan två unga, berusade, svenska män, som inte är missbrukare eller har ett kriminellt förflutet. Drygt 70 procent gärningspersonerna och målsägandena noterades som alkoholpåverkade och i 60 procent av fallen var båda fulla. Att endast i ett fåtal av fallen var alkoholmissbrukare inblandade menar Brå (ibid.) har att göra med att missbrukare utgör en grupp som generellt är mindre benägna att anmäla brott och speglar inte den verkliga bilden av andel missbrukare inblandade i våld. Samma resonemang förklarar antagligen den låga andelen kriminella personer inblandade i situationerna. Vidare framkommer att i de fall målsägande var alkoholpåverkad upplevdes denne av polisen som mindre trovärdig och fallen prioriterades markant mer sällan. Däremot verkar det som om polisen i högre utsträckning utreder fall där gärningspersonen är kriminell eller missbrukare (ibid. s. 6, 21f, 42) Alkohol som social företeelse bland ungdomar? Temple och Ladouceur (1986) undersökte relationen mellan alkohol och kriminalitet genom att följa en kohort unga män, i Pacific Northwest i Nordamerika, i åldern 16 till 30 år. De var speciellt intresserade av att undersöka alkohol- och brottsmönster samt relationen mellan dessa variabler och utvecklingen över tid. Projektet inleddes och analysen bygger på information om 302 individer från en mellanstor stad. För att identifiera och mäta alkoholmissbruk användes frågor såsom Dricker du så pass mycket att du känner dig full? varpå respondenterna kunde svara Regelbundet, ibland, sällan eller aldrig. För att identifiera och mäta kriminalitet använde man sig av nationella polisregister 7 där man fick information om brottets typ och individernas kontakter med rättsväsendet (Temple & Ladouceur, s. 92ff). En stor andel respondenter svarade att de som tonåringar fram till tidig 20-årsålder drack tills de blev fulla. Det problematiska alkoholbruket var vanligast i 23-årsåldern då 53 procent av respondenterna svarade att de regelbundet drack tills de blev fulla. Man upptäckte också att i princip alla kriminella respondenterna oavsett ålder drack alkohol 5 Period 1 september augusti Datainsamling genom enkäter pågick mellan Fram till år

16 och drog slutsatsen att detta uppfattades som normativt beteende från tidig ålder (Temple & Ladouceur, s. 95ff). Denna upptäckt, menar Temple och Ladouceur, stöds av andra studier som visar att uppemot 90 procent av de kriminella i urvalen även brukar alkohol. Resultaten visar också att det inte finns signifikanta samband mellan en persons alkoholbruk i tonåren och i tidig vuxenålder. Majoriteten av respondenterna drack sig regelbundet fulla när de var 31 år gamla oavsett hur mycket de drack när de var 19 år gamla. Med detta avfärdar man teorier om alkoholkarriärer, sådana som människor började i tonåren och som förutspådde deras framtida beteenden. Istället menar man att alkoholbruk i tonåren karaktäriseras som socialt, rebelliskt eller experimentellt beteende snarare än allvarliga beteendeproblem med långsiktiga konsekvenser (Temple & Ladouceur, s. 95ff). Kriminellt beteende var mest vanligt i åldern år. Utbredningen minskade sakta efter 21-årsåldern och vid 31-årsåldern hade de flesta av respondenterna officiellt slutat att begå brott. I detta urval fortsatte 51 procent av respondenterna att begå brott även i vuxen ålder varav 36 procent begick endast ett brott. För dem som fortsatte att begå brott i vuxen ålder har det visat sig att allvarsgraden av ungdomskriminaliteten korrelerar med allvarsgraden av vuxenkriminaliteten (ibid. s. 99f). I analysen slår Temple och Ladouceur (1986) fast att alkoholbruk nödvändigtvis inte behöver leda till kriminalitet och vice versa samt att respondenterna tenderade att dricka alkohol i mycket större grad än att begå brott, varje år. Istället är det möjligt att det finns andra faktorer som leder till både drickande och kriminalitet; fulla människor är lättare att upptäcka och människor som begår en typ av brott tenderar att begå samma typ av brott oavsett om de är fulla eller nyktra. Deras resultat visar att kriminaliteten nådde sin topp år 1966 då respondenterna var 18 år gamla och planade ut därefter. Alkoholbruket hade sin topp fem till sex år senare, åren vilket visar att det inte finns något direkt samband mellan alkoholbruk och brott för kohorten. Däremot hittade man signifikanta samband mellan de problematiska alkoholmissbrukarna och den mest allvarliga kriminaliteten samt mellan allvarlig ungdomskriminalitet och vuxenkriminalitet. Sammantaget visar studien att ålder spelar en viktig roll när det gäller förståelsen för alkohol och brott. Eftersom alkohol och brottsbenägenhet är starkt relaterade endast under en viss period i livet bör kopplingen mellan dessa förstås i

17 termer av sociala omständigheter mer än kausala förhållanden (Temple & Ladouceur, ff) Långsiktiga konsekvenser Nilsson och Estrada (2009) har undersökt kriminalitetens långsiktiga konsekvenser genom att titta på hur livssituationen i vuxen ålder ser ut för de individer som under tonåren har blivit registrerade för brott. Denna longitudinella studie bygger på datamaterialet Stockholm Birth Cohort Study, SBC, som är en sammanslagning av databaserna Metropolitprojektet och HSIA (Hälsa, sjukdom, inkomst och arbete databasen) och innehåller information om individer. Resultaten visar att var femte individ i Stockholmskohorten någon gång har registrerats för brott fram till 31 års ålder. Sju procent av kvinnorna och 33 procent av männen förekommer i polisregistret och bland kvinnor återfinns den största brottsbelastade gruppen bland dem som har fått sin första brottsbelastning i vuxen ålder. 11 procent av männen begick brott både som tonåringar och vuxna men de stod för mer än 75 procent av de manliga kohortmedlemmarnas registrerade kriminalitet (ibid. s. 6f, 10ff). När det gäller olika brottstyper är det tillgreppsbrott som dominerar under tonåren, i vuxen ålder är det tillgreppsbrott, trafik- och bedrägeribrott som är vanligast. Dessa tre brottstyper står för omkring två tredjedelar av samtliga brott som kohortmedlemmarna blivit lagförda för i vuxen ålder. Som riskfaktorer för kriminalitet utpekas resursbrister och problem under uppväxten. 15 procent av de brottsbelastade männen har växt upp med alkoholmissbrukande föräldrar och bland pojkar var det påtagligt vanligare med en svår uppväxt. En jämförelse mellan pojkar och flickor visar att en av fyra män respektive en av tjugo kvinnor som växer upp med allvarliga familjeproblem och blir lagförda för brott både i ungdomen och vuxna livet. En stor andel av dem som fortsätter att begå brott i vuxen ålder är narkotikamissbrukare, speciellt bland kvinnor. Författarna till studien vill dock betona att det finns ytterst små skillnader mellan de som begick brott som unga och de icke brottsbelastade när det gäller senare möjligheter i livet vilket betyder att det för de allra flesta som begått brott som unga trots allt har gått bra (Nilsson & Estrada, s. 10ff, 34)

18 3 Materialbeskrivning I detta avsnitt presenteras datamaterialet, Metropolitprojektet, föreliggande studie bygger på. En diskussion om materialets styrkor och svagheter förs samt de etiska aspekterna projektet berör. 3.1 Metropolitprojektet Metropolitprojektet startades år 1964 på initiativ av Kaare Svalastoga på universitetet i Köpenhamn. Syftet var att skapa en longitudinell studie över sociala förhållanden med utgångspunkt i de nordiska huvudstäderna. Metropolitmaterialet innehåller både pojkar och flickor, födda i Sverige år 1953 och folkbokförda i Stockholm metropolitan area 8 den 1 november individer ingår i Metropolitprojektet (Stenberg, s. 105) varav män och kvinnor (Jansson, s. 20). Den första omfattande datainsamlingen skedde år 1966, även kallad för skolundersökningen, och bestod av två enkätundersökningar som utfördes i skolan under skoltid när individerna gick i sjätte klass. Dessa enkäter tog fasta på individernas intelligens, attityder till skolan, utbildning och fritidsintressen samt framtidsplaner vad gäller utbildning samt fritidsvanor (Stenberg, s. 105f). Bortfallet för skolundersökningen uppgår till 9 procent och består av elever som var frånvarande i skolan dagen då undersökningen skedde (Jansson, s. 20). Familjeundersökningen utfördes två år senare, år 1968, då ett stratifierat urval på mödrar intervjuades om sin egen samt det då 15-åriga barnets fars utbildning, sysselsättning samt attityd till olika samhällsfenomen och planer inför framtiden för kohortindividerna (Stenberg, s. 105f). Även för denna undersökning uppgår bortfallet till 9 procent (Jansson, s. 20). År 1985, då kohortindividerna var 32 år, skickades ett frågeformulär till de vars mödrar hade deltagit i intervjuerna år Det externa bortfallet uppgick till 24 procent (Stenberg, s. 105f). Under tiden projektet pågick inhämtades också data från register såsom social-, person- och belastningsregistret, barnavårdsnämnden och hälsodataregister (Jansson, s. 22, Nilsson & Estrada, s. 7). 8 Boo, Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Märsta, Nacka, Salem, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stockholm, Stocksund, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna, Väster- och Österhaninge

19 Sedan dess har Metropolitprojektet presenterats i ett antal forskningsrapporter, studier och artiklar som har berört områden såsom utbildning, social klass, avvikelse och kriminalitet, psykiska sjukdomar och missbruk (Stenberg, s. 105f) Styrkor och svagheter Denna databas ger oss möjlighet att studera människors sociala förhållanden i barndomen samt hur de kan tänkas påverka individens möjligheter senare i livet. Databasen är omfattande och berör olika områden i dessa individers liv från barndom fram till 30-årsålder. Materialets storlek erbjuder goda möjligheter till hög reliabilitet samt generaliserbara resultat inte minst därför att information från bland annat polis-, social- och patientregistren ger en bred kunskapsöversikt om ett stort antal individer från deras födelse till år 1985 (Jansson, s. 20). Av relevans för denna studie är att materialet ger oss möjlighet att ur ett långsiktigt perspektiv studera sociala resurser under individernas uppväxtår samt hur dessa påverkar deras framtida sociala position, hälsa, missbruk och kriminalitet (Stenberg, s. 108). Fördelen med att använda sig av longitudinella studier för att undersöka sociala beteenden är att vi får möjlighet att kontrollera för företeelsens långvarighet och eventuella mönster som kan tänkas uppstå. Longitudinella studier erbjuder även möjligheter till resultattolkningar som kan säga något om kausalitet (Jansson, s. 31) vilket lämpar sig väl för denna studie och speciellt ifråga om och hur alkohol antas påverka den unges kriminella handlingar. Laub och Sampson (2003) menar att en av de största styrkorna med longitudinella datamaterial är att vi får möjlighet att urskilja mönster för avvikande beteende och kriminalitet över tid (Laub & Sampson, s. 10). Temple och Ladouceur (1986) menar att för att bättre förstå relationen mellan alkoholbruk och kriminalitet, bör man studera ålderns olika dimensioner. De menar att tidigare forskning i liten grad har fäst vikt vid ålderns betydelse och förespråkar longitudinella studier som följer individer över tid och studerar olika effekter av debuter, mönster och förändringar i alkoholvanor och brottsligt beteende (ibid. s. 92). Det är av betydelse att också flickor är inkluderade i materialet vilket ger oss möjlighet att studera deras sociala och kriminella karriärer. Som nämnt ovan, är det historiskt sett vanligt att endast pojkar har inkluderats i empiriska studier av kriminologiska fenomen

20 vilket gör att det finns ytterst få empiriskt grundade uttalanden om flickors brottslighet. Nilsson och Estrada (2009) menar att studier av både pojkar och flickor är en stor fördel jämfört med studier av endast pojkar. Forskningsfältet breddas ytterligare och speciellt när vi har att göra med omfattande datamaterial som Metropolitprojektet och kan uttala oss om långsiktiga konsekvenser av uppväxt- och levnadsförhållanden. En annan klar styrka med detta material är att kunna studera individer från ett annat samhälle än det som hittills dominerat forskningsfältet 9 för att kunna beskriva generella processer som varken är tids- eller rumsbundna (Nilsson & Estrada, s. 7). När det gäller resultatens giltighet för dagens förhållanden har Brå (2000) undersökt skillnader mellan olika födelsekohorter 10 för att kunna bedöma i vilken utsträckning resultaten står sig över tid och funnit att dessa är giltiga även idag (ibid. s. 8) Etik Enligt vetenskapsrådet forskningsetiska principer ska man inom vetenskaplig forskning alltid väga forskningskravet och individskyddskravet mot varandra. Syftet med avvägningen är att utveckla, fördjupa och förbättra kunskap och metoder samtidigt som medverkande individer inte får utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Individskyddskravet är ett skydd mot otillbörlig insyn i en individs privatliv och består av fyra huvudkrav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, s. 5f). Metropolitprojektets omfattande och kompletterande information från statliga register räknas till en av projektets svagheter ur ett etiskt perspektiv. För de genomförda enkäterna gäller att kohortmedlemmarna fick välja huruvida de skulle medverka eller inte men de hade ingen vetskap om eller något att säga till om den kompletterande registerdatan som inhämtades, tack vare offentlighetsprincipen. Med detta menas att kohortmedlemmarna har fått information om och givit samtycke om att medverka i enkätundersökningarna men inte det omfattande projekt de egentligen deltog i. Jansson (1995) menar att de etiska aspekterna räknas till en av de största svagheterna med longitudinella studier generellt, just med tanke på individens integritet samt att ett projekt kan pågå i många år, med många personer inblandade vilket ökar riskerna för misstag som exempelvis att information läcker ut (Jansson, s. 88). 9 USA och möjligen andra anglosaxiska samhällen. 10 Årskullar från 1960, 1965, 1970 och

21 Datainsamlingen för Metropolitprojektet avbröts år 1984 och materialet avidentifierades år 1985, inte minst efter en massiv påtryckning från media och allmänheten (Stenberg mfl s. 106). Det material jag har haft tillgång till är därmed avidentifierat och jag har dessutom haft tillgång till en begränsad mängd variabler. 4 Operationaliseringar I detta avsnitt redovisas för hur operationaliseringar har gått till. Operationaliserade begrepp utgörs av bland annat alkoholrelaterade problem, tidig alkoholdebut och kriminalitet. Bryman (2001) föreslår att man använder sig av flera indikatorer för att få fram information om ett begrepp för att på så sätt mäta det man är intresserad av (ibid. s. 83). För att fånga upp hela begreppen och minimera risken för missförstånd eller feltolkningar kommer flera indikatorer/frågor att användas som mått på ett begrepp Alkohol Uppgifter om alkoholmissbruk har hämtats från socialregistret, Patientjournalen samt polisens person- och belastningsregister (Kodbok II, IV och V). Tidig alkoholdebut operationaliseras genom en variabeloperationalisering gjord av Bäckman & Nilsson (2010). Den variabeln utgörs av uppgifter från Socialregistret där noteringar har gjorts om kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem såsom fylleri, rattfylleri och missbruk under åren (då kohortmedlemmarna var år, Kodbok II). En dikotomisering har därefter gjorts, de som aldrig har registrerats för alkoholrelaterade problem och de som har registrerats vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har de enskilda variablerna från kodboken redovisats i frekvenstabeller för ge en generell beskrivning över kohortmedlemmarnas alkoholvanor under perioderna samt Variabelindex över alkoholrelaterade problem under perioden används i mätningarna för att mäta kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem i ungdomsåren, det vill säga fram till 19-årsåldern. För att mäta alkoholrelaterade problem i vuxen ålder används variabeloperationalisering som Bäckman & Nilsson (2010) ursprungligen gjort för perioden Variablerna är konstruerade utifrån noteringar om alkoholrelaterade diagnoser från Patientjournalen, socialregistret samt uppgifter om kohortmedlemmarnas lagföringar för

22 rattfylla under åren (Kodbok IV och V). En dikotomisering har även här gjorts, de som aldrig har registrerats för alkoholrelaterade problem och de som har registrerats vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har detta index använts för att mäta förekomsten av alkoholrelaterade problem i vuxen ålder, under perioden , det vill säga då kohortmedlemmarna var 20 till 30 år gamla. Därefter har ett alkoholindex över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem fram till 30 årsåldern skapats genom att indexen ovan har slagits samman till ett alkoholindex. Denna är klassindelad i två kategorier, de som aldrig har registrerats för alkoholrelaterade problem och de som har registrerats vid minst ett tillfälle. Jag har gjort bedömningen att resultaten skulle kunna bli mer svårtydiga om variabeln hade klassindelats i tre eller fler kategorier mot bakgrund av vilken information jag får enskilt från de ursprungliga variablerna. Med det menar jag att det redan finns en klassindelning om två grupper; de som inte finns registrerade i socialregistret under gällande år och de som är registrerade vid minst ett tillfälle. Vid mätningarna har detta index använts för att mäta alkoholrelaterade problem i ungdoms- och vuxenåldern, det vill säga fram till år Kriminalitet Uppgifter om kohortmedlemmarnas kriminalitet har i två omgångar 11 hämtats från Polisens person- och belastningsregister. Registret innehåller uppgifter om brott som har lett till en lagföring samt rapporteringar till Barnavårdsnämnden i de fall det rör sig om minderåriga gärningspersoner (Kodbok IV). För samtliga åren finns uppgifter om antal och typ av brott (Nilsson & Estrada, s. 8). Kriminalitet operationaliseras inledningsvis genom sammanslagningar av de enskilda brottskategorivariablerna för åren Materialet är indelat i sju brottskategorier; våldsbrott, stöld, bedrägeri, skadegörelse, trafikbrott, narkotikabrott och övriga brott. På så sätt har det skapats index för varje brottskategori för dessa år. Indexen har sedan omkodats så att frekvenstabeller kan redovisa för antal lagförda brott per individ samt medel- och typvärden. Efter det har en dikotomisering gjorts på samtliga index för att särskilja de som har blivit lagförda för brott från de som inte har blivit lagförda för brott. Genom dikotomisering av variablerna har mätningarna underlättats och 11 Åren 1979 samt

23 resultattolkningen gjorts tydligare. Därefter har ett brottsindex skapats över de som inte är lagförda för brott respektive de som är lagförda för brott. Eftersom den oberoende variabeln alkoholrelaterade problem i vuxenåldern innehåller notering om kohortmedlemmarnas lagföringar för rattfylla, har ytterligare ett brottsindex skapats. Denna är dock utan trafikbrott, och används när alkohol i vuxen ålder testas mot variabeln brottslighet, se exempelvis Tabell 1.6. Upphörande eller fortsatt kriminalitet operationaliseras genom en klassindelad variabel som består av fyra indelningar beroende på när i livet kohortmedlemmen har varit brottsaktiv. Indelningarna är ej brottsbelastad, brott enbart upp till 19 år, brott enbart efter 20 år samt brott både innan och efter 20 år. Indelningen i fyra grupper har gjorts i syfte att skilja ut två grupper tonårsbrottslingar, de som upphör och de som fortsätter med kriminalitet även efter ungdomsåren. Dessutom ger denna indelning möjlighet att jämföra resultaten med andra longitudinella studier som har använt denna indelning (Nilsson & Estrada, s. 8f). 5 Mätfel I vetenskapliga undersökningar eftersträvas alltid hög reliabilitet och hög validitet samtidigt som det är oundvikligt att mätfel uppstår någon gång under mätningsprocessen. En hög reliabilitet talar om för oss att undersökningens resultat kvarstår vid upprepade mätningar och att risken för slumpmässiga fel är liten. En hög validitet talar om att de valda indikatorerna verkligen mäter det vi avser att mäta och att risken för systematiska fel är liten. Nedan presenteras begreppen mer utförligt samt på vilket sätt de påverkar denna undersökning. 5.1 Reliabilitet och validitet En undersöknings reliabilitet tar fasta på överrensstämmelsen och pålitligheten av begreppens mätningar. För att bekräfta en undersöknings reliabilitet använder man sig av samma operationella definitioner upprepade gånger för att se om mätproceduren genererar samma mätresultat varje gång. En replikerbar undersökning ger således hög reliabilitet och frånvaro av slumpmässiga fel i mätningarna (Bryman, s

24 86).Validitet tar fasta på om vi verkligen mäter det vi avser att mäta det vill säga om begreppets mätningar och indikatorer mäter begreppet ifråga. Av vikt för att korrekt mäta begreppet ifråga är att de operationella definitionerna anges noga. (Björkman, s. 34f, 42ff). En begränsning med att använda sig av polisens person- och belastningsregister som mått på kriminalitet är att siffrorna gäller enbart de individer som har blivit lagförda för brott. Det betyder att vi har att göra med sådana brott som har kommit till polisens kännedom och att det finns en mängd brott som aldrig registreras för att de inte upptäcks, inte uppfattas som brott eller anses som oviktiga för att rapporteras sådana som kallas för mörkertal och påverkar resultaten vi får. I kritiken som framförs mot offentlig statistik är det just mätningar av kriminalitet som uppmärksammas som problematiska (Bryman, s. 211f). I detta fall hade självrapporterad kriminalitet varit att föredra eller att komplettera med för att få en mer rättvis bild av kriminaliteten bland kohortmedlemmarna. Bortsett från det bedömer Brå (2000) att uppgifterna från den officiella statistiken är pålitliga som en objektiv mätare av individers brottslighet (ibid. s. 13). År 1952 definierades alkoholism som en sjukdom för första gången av Världshälsoorganisationen och så sent som år 1977 avkriminaliserades fylleri på allmän plats. Sedan dess har alkoholen fått en legitim plats i vårt samhälle och det har blivit mer legitimt för kvinnor att dricka alkohol. Jag menar att det finns en risk för att kohortmedlemmarnas registrerade alkoholbruk kan vara underrapporterad därför att ett alkoholmissbruk har brutit mot gällande samhällsnormer och att självrapporterade uppgifter hade kunnat ge en mer rättvis bild av fenomenet. När det gäller måtten på alkoholmissbruk används uppgifter från socialregistret, Patientjournalen samt lagföringar för rattfylla som källor. Även här handlar det i första hand om att uppgifterna som används måste ha kommit myndigheter till känna. Med det menar jag att det finns en risk för att förekomsten av alkoholproblem bland kohortmedlemmarna speglar de allvarligaste fallen och att en del mindre allvarliga fall hamnar inom ramarna för mörkertal vilket kan påverka validiteten för denna undersökning. Patientjournalen innehåller uppgifter om enskilda individers hälsotillstånd och består av anteckningar i samband med vård vilket innebär att det finns en risk dels med att informationen är insamlad i ett annat syfte. Dels därför att intervjuareffekt kan påverka svaren patienter lämnar och dels för att flera olika

25 människor har fyllt i journalerna vilket i sin tur påverkar reliabiliteten. För att styrka validiteten i denna undersökning har jag använt mig av delvis redan studerade och operationaliserade begrepp och variabler. Bland annat består alkoholindexet av redan sammansatta variabler använda i annan studie 12 men undersökningen har inte genomgått validitetsprövning. Av betydelse är att nämna att jag hade tillgång till endast ett urval av alla variabler i Metropolitprojektet och att validiteten för indikatorn tidiga alkoholproblem därför bör diskuteras. I denna undersökning har jag, som nämnt ovan, använt mig av information från socialregistret vilket är en pålitlig källa i sig men jag vill belysa att ett alkoholmissbruk eller alkoholproblem bland ungdomar eller vuxna inte behöver komma socialsekreterare eller myndigheter till känna vilket ökar risken för skeva resultat vad gäller denna aspekt av undersökningen. 6 Resultat Nedan presenteras resultat denna undersökning har genererat. Inledningsvis ges en översikt över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem, kriminalitet, olika brottstyper de är lagförda för samt kriminalitet under olika perioder i livet. Genomgående görs en uppdelning som möjliggör jämförelser mellan kvinnor och män. Skillnader som redovisas är statistiskt säkerställda på en promillenivån. 6.1 Alkoholproblem bland kohortmedlemmarna Frekvenstabeller över de enskilda variablerna som bygger på uppgifter från socialregistret och Barnavårdsnämnden över kohortmedlemmarnas alkoholrelaterade problem under perioden visar att endast 2 fall av ringa alkoholmissbruk finns registrerade. Inga fall av rattfylleri eller mer omfattande alkoholmissbruk finns registrerade. Vidare visar frekvenstabellerna att ingen fylla finns registrerad, varken som enskild eller upprepad händelse. Frekvenstabeller över de enskilda variablerna från socialregistret under perioden visar däremot att flera fall av alkoholmissbruk, rattfylleri samt fylla finns 12 Se appendix i Bäckman & Nilsson,

26 registrerade. Sju procent av pojkarna och två procent av flickorna finns registrerade för alkoholproblem i ungdomsåren fram till år 1972 (då kohortmedlemmarna är 19 år gamla) enligt socialregistret. Resultaten visar att 8,2 procent av kohortmedlemmarna har registrerats minst en gång för alkoholrelaterade problem. Nedan visas de registrerade alkoholrelaterade problem för kvinnor och män under perioderna samt , för den andra perioden baseras alkoholproblemvariabeln på uppgifter från socialregistret, patientjournalen samt lagföringar för rattfylla. Tabell 1.1 Procentuell fördelning över alkoholproblem för kvinnor och män under perioden Alkohol- Kön % problem Kvinnor Män Inga 98 93,1 Minst ett 2 6,9 Totalt % N x² = 211, Tabellen ovan visar kvinnor och mäns registrerade alkoholrelaterade problem under tonåren, det vill säga i åldern 13 till 18. Två procent av kvinnorna och drygt sju procent av männen har blivit registrerade för minst ett alkoholrelaterat problem i ungdomsåldern. Tabell 1.2 Procentuell fördelning över alkoholproblem för kvinnor och män under perioden Alkohol- Kön % Problem Kvinnor Män Inga 99 91,3 Minst ett 1 8,7 Totalt % N x² = 481, Tabellen ovan visar kvinnor och mäns registrerade alkoholrelaterade problem under vuxenlivet. En procent av kvinnorna och 8,7 procent av männen har blivit registrerade

27 för alkoholrelaterade problem i vuxenlivet. Sammantaget har 13,3 procent av kohortmännen och 2,8 procent av kohortkvinnorna blivit registrerade för alkoholrelaterade problem fram till 30-årsåldern. Det finns en skillnad mellan kvinnor och mäns registreringar, kvinnorna tenderar att bli registrerade i ungdomsåldern medan männen tenderar att bli registrerade i vuxenåldern. 6.2 Kriminalitet bland kohortmedlemmarna Tabell 1.3 Procentuell fördelning över kvinnor och mäns olika typ av brottsbelastning samt medelvärden för dem som har lagförts för respektive brottstyp. Kön Typ av brott Antal brott Våld Stöld Bedrägeri Skadegörelse Kvinnor % n = 7398 Trafikbrott Narkotikabrott 1,1 4,4 1,8 0,4 1,3 1,1 1,1 Medelvärde 1,95 3,13 5,41 1,42 5,0 3,76 3,0 Män % n = 7719 Övriga brott 7,8 19,2 6,1 5,9 15,5 4,4 13,2 Medelvärde 2,73 8,31 4,38 1,77 4,20 4,60 3,0 N Tabellen ovan visar en procentuell fördelning över kvinnor och mäns lagföringar för olika typer av brott samt antal brott, under perioden Tabellen illustrerar väl att andelen män inom alla brottskategorier är högre än andelen kvinnor. Flest lagförda kvinnor återfinns inom stöld vilket också har ett ganska högt medelvärde när det gäller antal brott medan skadegörelse inrymmer minst andel kvinnor och har det lägsta medelvärdet. Det högsta medelvärdet återfinns inom bedrägeri och ligger på 5,41 antal brott, näst högsta återfinns inom trafikbrott och därefter kommer narkotikabrott, stöld och övriga brott som också har relativt höga medelvärden runt tre brott per lagförd kvinna för gällande brottstyp. För männen visar tabellen avsevärt högre siffror, dels när det gäller andel män inom respektive brottskategori och dels när det gäller antal brott per lagförd. Flest andel lagförda män återfinns inom stöld, vilket fallet även var för de lagförda kvinnorna. Näst