Ruben Oscarsson 2002 Sida 1 av 10

Transkript

1 Sida 1 av 10

2 Sida 2 av 10 BJÖRSTORP i SNAVLUNDA SOCKEN. JOHAN MOLIN och LAGA SKIFTET Under senare delen av 1700-talet fanns fyra hemman som ägde var sin ¼ del i hela hemmanet Björstorp. Den första delningen gjordes 1795 då skogsmarken styckades i mindre skiften som därefter fördelades. Det så kallade storskiftet genomfördes 1818 och berörde då endast åker och ängsmark. Bönderna började nu upplåta mark till torpare mot att de fick dagsverken eller annan ersättning. I början av 1800-talet var troligen arbetskraftsbehovet stort. Varje ¼ dels hemman skulle årligen leverera 8 stigar kol samt utföra körslor vid järnbruken. Alla gårdarna i Björstorp upplät mark till torpbyggen. När sedan Kårbergs hammare lades ned och behovet av kol och körslor minskade, tycks också behovet av arbetskraft ha minskat och torparna blev mindre välkomna. Laga skiftet genomfördes i Björstorp och medförde stora förändringar av ägarförhållandena till marken och därmed uppstod en del problem för både bönder och torpare. Före laga skiftet låg alla gårdarna samlade i byn med de fyra bostadshusen i en rad. I skifteshandlingarna finns beskrivet 56 byggnader av olika slag. Det var bostadshus, bodar, fähus, lador, pörten och smedjor som med undantag av några mindre lador, låg i anslutning till byn. Ägarna var räknat från söder: Carlsson sterbhus (1:2), Nämndeman Jansson i Långstorp (1:3), Per Gustav Larsson (1:5) och Johan Molin (1:4). Under pågående skifte bytte gårdarna 1:3 och 1:4 ägare. De ovan nämnda är de nya ägarna som båda blev ålagda att flytta ut sina byggnader från byn. Den norra gården (1:4) hade 1839 sålts på auktion och då delats i två 1/8 dels hemman. Den ena åttondelen köptes av Carl Persson som han sedan år 1852 sålde till Per Gustav Larsson. Den andra åttondelen köptes av Johannes Andersson. Hans yngre son Daniel Ulrik Johansson blev ägare 1850, men år 1853 övertogs gården av den äldre sonen Johan Molin. Johan Molin var född Han bosatte sig Lerbäcks socken 1842 och gifte sig med dottern i Guldsmedstorp Maja Stina Andersdotter som var född 1816 och de fick en son Karl Johan född år År 1853 flyttade de till Björstorp. Molin skrev, liksom flera andra berörda, och anförde besvär mot det första besutet om laga skiftet som blev klart Molin tyckte att han fått mer frostländt mark, mer kärrmark, samt att hans åkerjord var mer utspridd och i mindre delar än på de andra böndernas skiften. På Molins nya skifte låg fem bebodda torpstugor. Det var bestämt att de två stugorna vid Qvarntorp skulle flyttas och att en stuga vid Sjöstorp skulle bort. Molin ville ha ersättning för den skada de vid avflyttningen skulle orsaka hans skifte. Angående torpstället Sjöstorp skrev Molin att Enkan Tyst vilken tillhörer P G Larsson till hälften, anhåller jag att av henne icke bliva vidkänd mer än min andel. Vid en ny skiftesförrättning i augusti 1854 lämnades Molins klagomål i stort sett utan avseende. Torpet Sjöstorp ansågs såsom ett vanligt dagsverkstorp och innehades utan besittningsrätt, samt bemälda Enka således icke vare berättigad till vederlag. Molin flyttade ut sina byggnader och byggde upp dem på den anvisade platsen där de fortfarande står. Hans far och mor bodde kvar hos honom på undantag. Hans bror var också kvar några år men flyttade sedan till Lerbäcks socken. År 1873 skrivs gården över på sonen Karl Johan som gifte sig 1875 med Klara Lovisa Johansson född År 1880 såldes gården till Adolf Pettersson som var son till Per Gustav

3 Sida 3 av 10 Larsson. Johan Molin, hans hustru och sonen Karl Johan med hustru och tre barn reste samma år till Amerika med destination Sioux City. Enligt uppgift i husförhörslängden tog Johan Molin nattvarden flera gånger varje år hos Pastor Myntzing i Lerbäck. Att han och hans son var ovanligt arbetsamma kan man se på alla stenmurar som finns bevarade och som enligt vad de gamle har berättat skall ha lagts upp av Molins. En del av stenmurarna är mycket välgjorda och man kan fortfarande efter c:a 125 år se en stenmur som är påbörjad men där arbetet troligen avbröts när resan till Amerika blev aktuell. Ett annat minne efter Johan Molin är den grindstolpe som står intill vägen i sydvästra hörnet av ägorna där Molin vid laga skiftet blev ålagd att sätta upp och underhålla en grind. SÖDRA RÖDJAN. Per Gustav Persson köpte år 1846 besittningsrätt, i sin och sin hustru Greta Eriksdotters livstid, till ett markområde som låg på Björstorps ägor söder om Träsjön intill gränsen mot Skalltorp. Där byggde och odlade de upp ett torp som kallades Södra Rödjan och även utökades genom ytterligare markförvärv 1847 och Per Gustav Persson var född 1813 i Lerbäck. Hustrun Greta Eriksdotter född 1799 var dotter till torparen i Korsbacken som låg efter vägen emellan Kårberg och Snavlunda. Hon hade fått en son 1827 och bodde därefter hos föräldrarna. Efter att både hennes far och senare hennes bror dött, kom Per Gustav Persson till Korsbacken som dräng år De gifte sig med varandra och bodde vid Korsbacken men sökte sig senare av någon anledning ett nytt torp. Södra Rödjan låg på ett markskifte som efter storskiftet i Björstorp tillhörde gården 1:4. Vid laga skiftet tilldelades marken Björstorp 1:2 och det bestämdes att torpet skulle flyttas. Per Gustav Persson överklagade utan framgång beslutet. Han fick nu ett markområde som låg norr om Björstorp på båda sidor om den nya gränsen mellan gårdarna 1:4 och 1:5 och han fick ersättning för flyttningskostnaden. En beskrivning av husen på torpet finns i skifteshandlingarna. Stugan var timrad, med tak av näver och torv, 11 alnar lång 9 ½ alnar bred och 14 varv hög, inredd till stuga, kök och förstuga. Det fanns också ett fähus, en lada och en källare. Hustrun Greta Eriksdotter beskrivs som svagsynt, ofärdig och orkeslös. Hon hade tidvis pigor till hjälp. Trots sina handikapp kunde hon troligen spinna. Det har berättats om en torparhustru som spann stora mängder garn åt bönderna i trakten och det kan ha varit hon. Hennes son flyttade hemifrån redan innan makarna kom till Södra Rödjan och några gemensamma barn hade de inte. År 1869 fick de hjälp av en arrendator. Sven Erik Persson född 1820 i Bensätersfallet och hans hustru Stina Sofia Larsdotter född 1824 i Viby, flyttade till torpet. Han hade tidigare varit statkarl hos Johan Viktor Carlsson på Björstorp 1:2. De hade haft fem barn, två hade dött i unga år, de två äldsta sönerna var utflugna. Dottern Augusta Mathilda född 1855 var med till torpet men flyttade snart. De två Persönerna bodde nu och åldrades tillsammans med sina hustrur i torpstugan. Per Gustav dog Svens hustru dog Greta Eriksdotter som var äldst och hade besittningsrätten till torpet dog strax före jul Sven Persson flyttade 1892 först till Kvarntorp sedan till Distorp där han dog år Torpet raserades och marken återgick till de ursprungliga fastigheterna.

4 Sida 4 av 10 STENBÄCKEN. I sitt överklagande av laga skiftesbeslutet ansåg Johan Molin att torparänkan Stenbäck som tillhörer Nämndeman Jansson måtte denföras från mitt skifte, och fordras ersättning för den skada hon vid flyttningen kommer att förorsaka. Stenbäcken låg således före laga skiftet på Björstorp 1:3:s mark. Det var ett litet torp, en backstuga med endast några små åkerland. Stugan byggdes upp 1824 och beboddes av Per Andersson och Stina Henriksdotter samt deras barn. Per Andersson var född 1780, hans far var torpare i Hammars socken. Stina Henriksdotter var också född 1780, hennes far var soldaten Henrik Bro från Askersunds socken. Hon hade en tvillingbror som hette Nils och som 1790 bodde vid Boda soldattorp. År 1809 kommer Per och Stina som nybyggare till torpet Kråkviken på Svinnersta ägor och 1812 blir de torpare vid Åland. Några år därefter drabbas Per av en skada i vänster fot, troligen genom förfrysning och familjen beskrivs senare som utfattig. De kan eller får inte bo kvar vid Åland utan flyttar till Stenbäcken Från talet anges att de hade ¼ dels fattigdel. Mellan 1809 och 1823 får paret 5 barn, 3 döttrar och 2 söner. Sonen Johan dör vid 12 års ålder De andra barnen flyttar i års åldern till Askersunds socken. Per Andersson dog 1844 av slag 64 år gammal. Stina Henriksdotter som kallades Stenbäcka ansågs ha övernaturliga förmågor. I husförhörslängderna från 1830 till 1855 antecknas hon som inspecta furti. Att Stenbäcka hade varit trollkunnig omtalades långt in på 1900 talet. Stina Henriksdotter flyttades 1856 till fattighuset där hon dog året därpå av ålderdom 77 år gammal. SJÖSTORP När laga skiftet pågick i Björstorp bodde det fyra familjer vid Sjöstorp och Qvarntorp. Av skifteskartan framgår att bebyggelsen på de två torpen var ungefär lika. På båda torpen fanns det två bostadshus, fähus, loge och lador samt källare. I den beskrivning som finns av byggnaderna vid Qvarntorp betecknas det ena huset som gamla stugubyggnaden. Det var kanske den första mindre och enklare stugan man bodde i några år under uppbyggnaden av torpet. Om Sjöstorp byggdes och odlades upp på samma sätt som Qvarntorp var det i en sådan tillfällig bostad som Anders Andersson Tyst och Maja Lena Nilsdotter flyttade in när de den 30 okt kom till Sjöstorp. Dottern Anna var då tre år och den 22 nov. samma år föddes dottern Maja. Anders Andersson var född Hans mor hette Kjerstin och var dotter till en torpare vid Brickan som hette Anders Olsson. Torparen dog 1789 och hans hustru dog Anders blev tjänstegosse vid Nygården i Tycke Tre år senare blev han dräng i Björstorp och sedan var han dräng omväxlande på olika gårdar i Snavlunda och i Askersunds stad. År 1807 blev han dräng i Knottorp i Askersunds socken där han var kvar till 1810 då han flyttade till Askersund och blev uttagen som förstärkningskarl. Till en annan av de fyra gårdarna i Knottorp kom Maja Lena som piga Maja Lena Nilsdotter var född 1791 och var dotter till en torpare vid Udden på Stjärnsunds ägor. År 1810 flyttade hon hem till Udden. Anders och Maja Lena gifte sig 1811 och veckan efter midsommar fick hon det första av de tio barn hon och Anders skulle få tillsammans, en dotter som efter nio månader drabbades av kikhosta och dog.

5 Sida 5 av 10 Anders, som nu också var skriven vid Udden, finns med i besiktningsmönsterrullan för Närkes Regemente, Askersunds kompani på våren 1813 och är inskriven under förstärkningsmanskap som Nr. 161 Anders Anderss. Tyster, 34 år, 1 tj. år, 5 fot 7 ½ tum, gift. Närkes Regemente deltog i Karl Johan Bernadottes fälttåg mot Napoleon och mot Danmark - Norge. Efter många och långa marscher bl. a. nere i Tyskland stod regementet c:a fem mil från Oslo den 14 aug då Norge kapitulerade och soldaterna efterhand fick återvända hem. Först av alla hemförlovades förstärkningsmanskapet. I kyrkböckerna skrivs Tyst som nybyggare under 1820 talet. Sedan kallas han torpare fram till Mantalslängderna beskriver honom som backstugusittare och utfattig med många barn. Barnen föddes med 2 till 3 års mellanrum, fyra flickor och fem pojkar. I 15 -årsåldern flyttade de hemifrån, med undantag för sonen Carl som var ofärdig. På 1830 talet dog det många människor i Björstorp. Bonden Anders Jonsson som upplåtit marken till torpet dog 1836, 46 år gammal. Gården såldes till grannen Carl Carlsson som dog 1838, han blev 41 år. Torparen vid Lindbacken dog 1835 och bonden på gården 1:5 i Björstorp dog 1837 båda vid 32 års ålder. Tysts drabbas också när deras yngsta dotter Mathilda dog i rödsot år ½ år gammal. På 1840 talet är Carl Persson markägare. Troligen kräver han flera dagsverken än de tidigare ägarna. Tyst är nu gammal och sonen Carl född 1823, som tidvis står skriven som torpare, var vanför enligt läkarintyg. Sonen Nils Gustav född 1825 skrivs för torpet år hade Anders Torpmans familj fått lämna sin bostad vid Södra Torpa sedan han den 22 juni 1842 av Sundbo Härads Tingsrätt dömts för inbrott i en potatiskällare. Straffet blev att slita 25 par spö, tre slag av paret, en söndag uppenbar kyrkoplikt i Snavlunda kyrka och sedan två års straffarbete på fästning. Han fick 20 dagar på sig att överklaga domen och blev under tiden troligen frisläppt. Det har berättats om en man som sades vara fredlös. Han hade byggt sig en koja på Dovra mark ca 100 meter öster om norra änden av Lersjön. Det sades också att han hade hustru och barn. Bönderna som inte ville ha honom boende där gick dit och rev ner hans bostad. Det kan ha varit Torpman som försökte hålla sig undan det stränga straffet. Familjen, troligen endast hustrun och barnen, var en tid inhysta på torpet Enebacken i Rosendal. Antagligen fick de med Carl Perssons hjälp år 1843 bosätta sig vid Sjöstorp intill vägen mot Qvarntorp. Där fanns troligen en gammal stuga som de fick bo i mot att de fullgjorde de dagsverken som Carl Persson begärde. I kyrkböckerna kallas stället torp på Björstorps ägor. Det var Torpmans hustru Brita Stina Eriksdotter född år 1796 och fyra barn 7 till 14 år gamla. Mannen var intagen på fästning där han avled i slutet av år dog Anders Andersson Tyst. Carl gifter sig 1849 med Torpmans dotter Brita Kaisa som varit piga vid Nygården och de bosätter sig tillsammans med Torpmans änka i det ovan nämnda torpet. Familjen flyttar till Svinnersta ägor Nils gifter sig 1851 med Carolina Jansdotter. När marken vid laga skiftet tilldelades Johan Molin och det förklarades att det inte fanns någon besittningsrätt till torpet flyttade Nils med hustru och två söner till Tycke år 1855.

6 Sida 6 av 10 Maja Lena bodde ensam kvar. Efter att ha bott där i nästan 40 år hade hon tydligen rotat sig vid Sjöstorp och hon flyttade inte därifrån var hennes fem söner med familjer bosatta på olika torp i socknen: Anders bodde vid Sjörödjan, Carl vid Södra Sjöstorp, Nils vid Karlslund, Jan vid Västra Bergfallet och Pehr vid Markalund. Uppgifter om döttrarna saknas när detta skrivs. Maja Lena Nilsdotter dog den 8 juni 1863 av ålderdom 71 ½ år gammal. En kvinna vars liv och gärning borde ihågkommas och hedras av oss alla. QVARNTORP Det är oklart varför torpet kallades Qvarntorp. Något vattendrag som skulle kunna driva en kvarn finns inte i närheten. Efter vägen från Björstorps by till torpet finns en sankmark som i skifteshandlingarna kallades Kvarnkärret och ett område nordost om kärret kallades Kvarnfallet. Vid torpet ligger en sten som ser ut som en kvarnsten men om den har använts till att mala på är tveksamt. Möjligen kan man ha krossat säd på stenen under den tid på 1600 talet då man i kvarnarna tvingades att betala kvarnskatt för den spannmål som maldes. Torpet byggdes och odlades upp av Abram Abramsson som flyttade dit år Torpet låg på ett markskifte som hörde till Björstorp 1:3. Dåvarande ägaren hette Jonas Olsson. Därefter ägdes gården av Anders Jansson 1818 till Sedan var Anders Larsson ägare fram till 1848 därefter hans måg Adolf Jonsson köptes gården av Gustav Hammarborg i Långstorp. Han sålde sedan till Jan Erik Jansson även han boende i Långstorp. Abram var född 1770 i Dovra och son till åboen Abram Jakobsson. När fadern dog 1796 tog han över efter honom. Abram hade gift sig 1793 med Catarina Larsdotter född 1762 i Hammar. De hade tre barn: Abraham född 1796, Jakob född 1798 och Brita Stina född Arrendet i Dovra upphörde, och en tid bodde de kvar inhysta i Dovra var familjen splittrad, Abram var kvar i Dovra, hustrun och dottern bodde i Viby och sonen Jakob i Hammar återsamlades familjen i Qvarntorp. Äldste sonen Abraham som hade haft drängplatser gifte sig 1821 och bodde i Qvarntorp. År 1824 flyttade han till Tycke och blev senare torpare vid Vakten. Han dog 1838 i rödsot efterlämnande hustrun Brita Kajsa Persdotter och sex barn. Jakob, som också tjänat dräng sen unga år, var tidvis hemma hos föräldrarna. Han var åren skriven som torpare men han återgick sedan till drängtjänst. År 1843 flyttade han till Godegård. Dottern Brita Stina hade omväxlande pigtjänst eller var hemma i Qvarntorp flyttade hon till sin svägerska i Vakten där hon sedan gifte sig med den nye torparen. Hustrun Catarina Larsdotter blev 75 år. Hon dog 1838 i bröstsjuka. Hennes sondotter Maja Stina som bott i Qvarntorp dog samma år i rödsot 17 år gammal. Abram beskrivs då som bräcklig. Han dog 1840 av kräkning 69 år gammal. År 1838 blev Peter Persson torpare vid Qvarntorp Peter Persson var född 1798 i Tycke Sörgård. Han gifte sig 1837 med Stina Larsdotter född 1813 i Kumla. De fick två söner: Johan Viktor född 1843 och Per August född Den 20 okt. 1849, i samband med brodern Adolf Jonssons försäljning av gården 1:3 till Gustav Hammarborg, köper Anders Jonsson 50 års besittningsrätt till torpet Qvarntorp samt halva den så kallade Dovralyckan.

7 Sida 7 av 10 Anders Jonsson var född 1811 och son till en bonde i Svinnersta. Han hade sex bröder och två systrar. Sedan unga år hade han tjänat som dräng bl. a. i Björstorp gifte han sig och blev torpare vid Kristinelund under Rastorp. Efter osämja med ägaren flyttar paret till Svinnersta. Hustrun, Stina Norin dog i barnsäng Anders flyttade till en av sina bröder som var bonde i Torpa. Anders blev anklagad för stöld och dömd till böter och enskild kyrkoplikt. I ett utlåtande till häradsrätten skriver prästen att han har härstädes gjort sig allmänt känd genom ett mindre ärligt och redligt uppträdande, genom svårt och vildsint sinnelag, och såsom sådan förut anklagad och dömd för våld å husbonde blev Anders Jonsson omyndigförklarad av Sundbo Häradsrätt efter ansökan härom av bland andra brodern Gustav Jonsson i Snavlunda by. Det ansåg att han vore till den grad svag till förståndet att han inte själv kunde vårda sina angelägenheter flyttar Anders Jonsson till Qvarntorp och gifter sig med Carolina Andersdotter som var född 1812 i Björnabro. Hon var piga i Rosendal och fick en dotter Carolina Mathilda född år Därefter bodde hon i Björneborg till dess hon gifte sig med Anders Jonsson och flyttade till Qvarntorp. Anders Jonsson framstår nu som en annan människa än vad som framkommit av de tidigare omdömena. Vid laga skiftet 1853 blev det bestämt att torpet skulle flyttas och detta skulle vara utfört till 15 juni året därpå. Som ersättning för det gamla torpet fick han nu mark utstakad i Dovralyckan och Storängen öster om vägen till Dovra. Det var så kallad odlingsmark och han fick ersättning för både flyttningen och odlingskostnaden. Anders Jonsson flyttade sina byggnader till den nya platsen och odlade upp marken hade han ca 3 ½ tunnland åker och 1 ½ tunnland äng. Torpet kallades även här för Qvarntorp. Den nye ägaren till gården Nämndeman Jansson ifrågasatte Anders Jonssons besittningsrätt. Tvisten avgjordes 1861 genom Svea Hovrätts utslag och torpet delades vid en lantmäteriförrättning Jonsson fick lämna ifrån sig drygt ett tunnland åker och nästan hela ängsmarken. Peter och Stinas stuga flyttades också till det nya stället och byggdes upp väster om vägen intill gränsen mot Dovra. Peter Persson dog 1868 av vattusot 69 år gammal. Stina Larsdotter bodde tillsammans med sonen Johan Viktor kvar i stugan. Hon dog vid 72 års ålder Sonen Per August bosatte sig i Kårberg 1878 och även Johan Viktor flyttade dit när modern dog. Carolinas dotter Carolina Amanda gifte sig 1866 och flyttade till Lerbäcks socken. Carolina Andersdotter dog den 29/ Om Anders Jonsson antecknades bor i Lerbäck. Han dog den 12 juli Torpet arrenderades ut i okt till Målaren Frans Gustav Halldin och hans hustru Hanna Sophia Ek. När makarna Halldin lämnade torpet den 20 okt. 1899, då besittningsrätten upphörde, hade de fem barn. Halldins flyttade till Nytorp i Tycke. Marken återgick till gården. Torpbyggnaderna revs och idag har nästan alla spår av bebyggelsen försvunnit. Åsbro Ruben Oscarsson.

8 Sida 8 av 10 KYRKVÄGEN. Kyrkvägen från Dovra förbi Björstorp och Bensäter till Snavlunda har troligen använts under århundraden. Vägen var den närmaste förbindelsen emellan Snavlunda och norra delarna av Lerbäcks socken. När vägarna på 1900-talet byggdes om för biltrafik åtgärdades västerut från Björstorp, vägen till Bensäter och därifrån vidare mot Tycke. Vägen från Bensäter till Snavlunda togs inte med i ombyggnaden. Österut från Björstorp iordningställdes vägen till Ödesdovra som där anslöt till vägen från Kårberg mot Dovra och Karintorp. Den gamla vägen emellan Björstorp och Dovra användes inte längre och den har nu växt igen och återtagits av naturen. Ur mikrofilmade handlingar från 1800-talet har jag noterat en del uppgifter om den gamla kyrkvägen som här återges. Avskrift ur Snavlunda Sockens Död och Begravningsbok från år Nr. Mån. Död o begr.dag. Namn. Sjukdom. Lefnadsålder. 17 Maij 4 13 Carl Carlsson från Björstorp Stark förkylning 41 år 5 mån. 21 dag. Denne man var en verklig heder för sitt stånd, äfvensom ett mönster för storbönder af monhet och välgörande, hvarpå det må tjena till osvikligt bevis, att hans underhafvande hjertligen sörja och sakna honom. Och på hans välkända verksamhet i närmaste sammanhang med hans ihärdiga bemödande att sätta en god föresats i verkställighet, må den nya vägen emellan Bensätersfallet och Snaflundabys norra gärde, bära ett osvikligt vittnesbörd, så att han lefver i ett tacksamt minne hos alla som förstå att värdera dygden och förtjensten. En kort sammanfattning från Sundbo Häradsrätts Dombok hösttinget Tillsynsmännen för vägen emellan Snavlunda och Bensäter hade till tinget den 7 sept instämt 5 bönder och 2 backstugusittare som inte fullgjort sina vägunderhållsskyldigheter i enligthet med de regler som hade beslutats av sockenstämman den 11 juni Med hänvisning till stämmans beslut krävde man ersättning för de uteblivna dagsverkena samt böter. Kravet ogillades av häradsrätten som ansåg att beslutet var bindande endast för dem som deltagit på sockenstämman. Avskrift från Sundbo Häradsrätts Dombok från år 1844 angående vägen Dovra Snavlunda kyrka. No 139. S. D. Till Hds Rn inlemnades följande handling: För att för framtiden bereda en mera god och tjenlig kyrko och utfartsväg från våre hemvist hafva vi nedanskrifne hemmansåboer öfverenskommit och beslutat som följande punctir visa, nemligen:

9 Sida 9 av 10 1mo. Ödesdofra åboer underhålla vägen från gården väster ut öfver sine egor till Björstorps egor möta då Björstorps åboer vidtager och underhålla vägen förbi Björstorps gård till dess indeldta vägen börjar. 2. Stora Dofra åboer underhålla vägen väster ut från gården öfver sine egor och 157 famnar in på Björstorps egor der Björstorps åboer vidtager och underhålla vägen förbi Björstorps gård till dess indeldta vägen börjar. 3. Från Björstorps västra gärde till åbron söder om Spångstugan hafva vi indelt vägen på det sätt: 464 famnar fördelade på Björstorp, St. Dofra och Ödesdofra hemman tillkommer hvarje ¼ del 51 ½ famnar och börjar Stora Dofra. Carl Jansson 51 ½ fam., Anders Nilsson 51 ½, Nils Gustaf Nilsson 51 ½, Anders Andersson 51 ½ fam., Ödesdofra ¼ del 51 ½, Björstorp Carl Persson och Johannes Andersson 51 ½, Anders Larsson 51 ½, Enkan Brita Stina Olofsdotter 51 ½, Per Gustaf Larsson 51 ½ famnar. Vid Hageberg vidtager åter Stora Dofra och underhåller: Carl Jansson 23 famnar, Anders Nilsson 23, Nils Gustaf Nilsson 23, Anders Andersson 23, Ödesdofra ¼ del 23, Björstorp Per Gustaf Larsson 23, Enkan Brita Stina Olofsdotter 23, Anders Larsson 23, Carl Persson och Johannes Andersson 23, ägaren af Hvenstorp ¼ del 23 famnar. Vidare underhålla hvarje ¼ del af förenämnde 2 ½ famnar närmast intill åbron. 4. Spångbron indelas särskildt och tillföll hvarje ¼ del 11 famnar, och börjar Stora Dofra Anders Nilsson 11 fam., Carl Jansson 11, Nils Gustaf Nilsson 11, Anders Andersson 11, Ödesdofra ¼ del 11, Björstorp Enkan Brita Stina Olofsdotter 11, Per Gustaf Larsson 11, Carl Persson och Johannes Andersson 11, Anders Larsson 11, Hvenstorps ägare 11 famnar. 5. Strömbron mellan Tycke och Bensätters ängar hålles samfäldt som förut varit vant, tillika med dess landfästen. 6. Åboen af Bensätter underhåller vägen från åbron förbi gården till Bensätters södra gärdesgårdsgrind. 7. Från Bensätters södra gärde till Snaflunda Bys norra gärdesgrind underhålles vägen gemensamt af Stora Dofra, Ödesdofra, Björstorp, Hvenstorp och Bensätters åboer, samt Torpare och Backstugusittare från Tycke och Bensätters rotar, som begagna denna väg, på sådant sätt att ägare och brukare af ofvannämnde hemman utgöra 2 godgilde mansdagsverken, samt dessutam 1 kördagsverke på hvar ¼ del, och Torpare och Backstugusittare 1 dagsverke hvardera, hvarje år. 8. Den som af tredskhet och motvilja, efter erhållen budning, uraktlåter denna sin så nyttiga som nödvändiga skyldighet, bötar 2 Rd Banco för hvar gång han eller hans folk begagnar denna väg. 9. Hela denna väg, såväl den enskildta, indelta och den som gemensamt underhålles skall innehålla fulla 6 alnars bredd inom dikerkanterne, och för vägens bibehållande och framtida förbättring hafva vi beslutat att ofvannämnde Dagsverken skola utgöras i början af juni månad, och väglagningen ske så att något groft grus ännu påföres till hjulspår, sänken och gropars fyllande. Stenar som hindra framfarten undantages, nya diken upptagas der så tarfvas och de gamla uppränsas för vattnets bättre aflopp. Brotrummor noga vidmakthållas.

10 Sida 10 av Den 10 de juni hvarje år hålles allmän syn å denna väg, så väl den enskildta och indeldta som de stycken som gemensamt hållas, af någre dertill valde inom Roten. Och skulle då några bristfälligheter finnas böra de noga anmärkas, och genast gifvas den felande tillkänna, som villkorligen till den 20:de derpåföljande juni bör hafva de anmärkte bristfälligheterna afhjälpte då rästsyn hålles, och äger då synemännen att för lega iståndsätta det bristande samt den tredskande erlägga 2 Rd Banko för var ¼ dels lott å indelta vägen som vid sistnämnda dag icke befinnes vara i försvarligt och antagligt skick. 11. En bro läggs öfver den så kallade Båsabäcken och af Björstorps åboer samfäldt, men sedan af väglottsägaren pågrusas och underhålles så länge bron äger bestånd, men skall åter om så påfordras gemensamt nybyggas af Björstorps åboer. 12. En brotrumma lägges af sten öfver vattendraget i gatan emellan Björstorp och Ödesdofra, af nyssnämnde hemmans åboer gemensamt, men sedan underhålles af väglottsägarne. 13. Till uppsyningsmän för detta så nyttiga ändamåls vinnande valdes Hemmansägarne Per Gustaf Larsson och Anders Larsson i Björstorp, Åboerne Anders Andersson och Carl Jansson i Stora Dofra, Carl Jonsson och Gustaf Gustafsson i Ödesdofra, Erik Börjesson i Bensätter, och böra de med noggrann sorgfällighet tillse att allt sker riktigt ordentligt och på den föreskrifne tiden. Skulle de af liknöjdhet eller flathet öfverse med uppstående brister böra de för hvarje gång de med sådant beträdes böta 3 Rd Banco. 14. Denna överenskommelse skall gälla till framtidens efterrättelse, hemmansdelarna må komma i hvilken ägares och brukares händer som helst. Till framtida efterrättelse hafva vi denna öfverenskommelse beslutat och med våra namn och bomärken bestyrkt som skedde i Ödesdofra den 28 januari Carl Jonsson och Gustaf Gustafsson i Ödesdofra, Erik (Bom) Börjesson i Bensäter, Anders Andersson, Carl Jansson, Anders (Bom) Nilsson, Nils Gustaf Nilsson i Stora Dofra, Anders (Bom) Persson i Hvenstorp. Och skulle förestående avhandling i Domboken intagas till den kraft och verkan Lag förmår. Åsbro i febr Ruben Oscarsson.