Costa Rica. HG Karlsson. 27 januari 14 februari 2011 Panama februari 2011

Transkript

1 Costa Rica 27 januari 14 februari 2011 Panama februari 2011 HG Karlsson

2 Karta över Costa Rica. Lokaler vi besökte i blå text. Karta över Panama med lokaler vi besökte utsatta. 2

3 DELTAGARE Åke och Monica Andersson, Uppsala Gunnar och Lena Steinholtz, Örsundsbro Lena Dahlkvist, Nödinge Dan Larsson, Nödinge Sven Faugert, Åkersberga Per Grenabo, Lidköping Monica Johansson, Katrineholm Britta Lavesson, Kristianstad Stefan Adolfson, Hökerum Sören Adolfsson, Halmstad Bo Runesson, Johanneshov Karin Callmer, Sollentuna Hans-Erik Persson, Sundsvall RESELEDARE HG Karlsson, Halmstad RESRUTT 27 jan Flyg från Skandinavien till San Jose via Panama City. Resa till Bosque de Paz. 28 jan Morgontur i Bosque de Paz. Färd till El Gavilan. Båttur på floden Rio Sarapique 29 jan La Selva. 30 jan El Gavilan. Färd till Arenal. Stopp vid Rio San José och Arenal Hanging Bridges 31 jan Observatory Lodge, Arenal. Färd till Helioconias Lodge 1 feb Helioconias Lodge och vägen till Tenorio NP. 2 feb Färd till Ensenada Lodge. Besök i Solimar och Colorado, 3 feb Ensenada Lodge. 4 feb Färd till Villa Lapas. Skywalk. Båttur på Rio Tarcoles 5 feb Carara National Park. 6 feb Resa till Suria Lodge. Stopp i Jaco, Manuel Antonio National Park och Georgina. 7 feb Savegre Lodge. 8 feb Förflyttning till Mirador Quetzales. Molnskog. Bestigning av Cerro de la Muerto. 9 feb Zeledonia Track. Förflyttning till Rancho Naturalista. Stopp vid Lago Angostura. 10 feb Rancho Naturalista. Färd till El Copal. 11 feb El Copal. Färd till Orosi. 12 feb Tapanti. 13 feb Transport till flygplatsen. Flyg mot Panama. Skådning längs Panamakanalen. Kvällsflyg mot Skandinavien. 14 feb Hemkomst Extradagarna i Panama 14 feb Resa till El Real. Stopp i Bayano. 15 feb El Real. Resa till Meteti. Besök i Filo del Tallo. 16 feb Filo del Tallo. Resa till Nusagandi. 17 feb Nusagandi. Resa till Panama City. Besök i Metropolitan Park. 18 feb Pipeline Road, Gamboa, Panamakanalen och Punta Culebra Nature Center. Kvällsflyg mot Skandinavien 19 feb Hemkomst OMSLAG: White-necked Jacobin. Foto: Gunnar Steinholtz DENNA SIDA. Northern Crested Caracara. Teckning: Peter Elfman 3

4 Great Curassow i La Selva. Foto: Sven Faugert RESEDAGBOK Torsdag 27 januari Hela gänget samlades i Amsterdam där reseledaren gick igenom lite praktiska ting inför resan. Under flygningen över Atlanten passade de flesta på att bläddra i fågelboken, titta på film och ta en liten tupplur. I väntan på planet från Panama vidare till Costa Rica spanade vi från Panamas flygplats, vilket gav ett tiotal arter såsom Red-breasted Starling och Northern Crested Caracara. Väl framme i Costa Rica väntade en liten delegation bestående av vår agent Walter, resans fågelguide Herman och chauffören Carlos. Vi for i kvällsmörker genom byar och uppför serpentinvägar med målet lodgen Bosque de Paz mitt i regnskogen nära Volcan Poas. Sömniga nådde vi vårt boende och fick en liten påse med nattamat. Föreståndaren visade de som höll sig vakna tre stycken Pacca - en stor marsvinliknande gnagare som normalt håller till inne i regnskogen och därför är svåra att se. Fredag 28 januari Denna vår första morgon i Costa Rica blev säkert omtumlande för de flesta med alla nya fågelarter! Fågelmatningen med både kolibrimatare och bord laddade med frukt och ris var suveränt bra och den tillsammans med en promenad i skogen gav en rad fina arter som Great Black-Hawk, Black Guan, White-tipped Sicklebill, Purple-throated Mountain-gem, Magenta-throated Woodstar, Golden-winged Warbler och Chestnutcapped Brush-Finch. En lustig sak var att vi även på denna resa såg en Hermit Warbler och det på samma plats som Men har man "Herman Hermit" som lokalguide så Efter en delikat trerätters lunch med en saftig kaka till efterätt (mums) åkte vi ner till låglandet på den Karibiska sidan av landet. Vi tog in på fågellodgen El Gavilan med sin glada kvinnliga personal. Eftersom vi hade lite tid över åkte vi till våtmarken vid Tigris. Denna gång var det ovanligt lätt att hitta platsens specialité; Nicaraguan Seed-Finch. Här fanns även Common Yellowthroat och en Green Ibis flög förbi. Vi avslutade sedan dagen med en båttur på Rio Sarapiqui. Leguaner bevakade vår färd och efter ett intensivt spanande så hittade vi en Sungrebe simmande längs strandkanten - lycka! En Grey-necked Wood-Rail överraskade oss! Vi vände vid La Selva (morgondagens skådarplats). Framåt skymningen började flera Green Ibis ropa när vi for tillbaka till hamnen vid Puerto Viejo. 4

5 Lördag 29 januari Hela dagen var vikt åt regnskogsreservatet La Selva, men vi tjuvstartade med att spana efter Shorttailed Nitghjar, men tyvärr dök ingen upp i duggregnet. Klockan åtta dök våra två guider upp och de tog oss till områdets lägre regioner. Av och till kom det regnskurar, vilket nog gjorde att aktiviteten hos fåglarna drogs ned. Trots det fick vi se eller höra många bra arter: Slaty-breasted Tinamou, Greyheaded Kite, Great Green Macaw, Broad-billed Motmot och Black-throated Wren. Men häftigast var en hanne Great Curassow, som vi såg på riktigt nära håll under flera minuter! Forskningsstationen lunch var helt okej med mycket frukt till varmrätten. Många passade på att handla T-shirts, böcker och andra saker i stationens butik. Eftersom Lena bara hade sandaler (vilket inte är tillåtet när man skall över andra sidan bron och in i den djupa skogen med allehanda kryp på marken) skickade vi efter Carlos som kom med bussen och grövre skor till henne. Så var vi laddade att gå in i den mer orörda regnskogen - en biotop som är betydligt artfattigare än förmiddagens sekundärskog. Solen sken starkt vilket säkert påverkade fåglarna för stundtals var det helt tyst. Därför gav eftermiddagsvandringen inte så många nya arter, men flera desto viktigare för resan såsom Great Tinamou, King Vulture, Black-striped Woodcreeper, Western Slaty- Antshrike, Ochre-bellied Flycatcher och Whitecollared Manakin. Vi fick även se vita fladdermöss och en knallgul giftorm, samt vår första pilgiftgroda! Dagens middag, spagetti och köttfärssås, var kanske ingen höjdare (en gaffel enligt Per). Däremot var "brylépuddingsligan" nöjd med efterrätten; Creme Caramel! HG Söndag 30 januari Dagen startade redan med en promenad i omgivningen. Målet för promenaden var att se en Sunbittern, men ingen visade sig. Frukost och resan norrut började Jag hade ett eget mål och det var att bada i en häftig badanläggning, vilket var möjligt om vi skulle besöka Tabacon, aktiviteten ingick dock inte i programmet. Tabacon är en anläggning som ligger inbäddad i regnskogen, vattnet kommer direkt från vulkanen Arenal. Den varmaste poolen håller 41 grader, sen svalnar vattnet vartefter det rinner igenom flera andra pooler. Sista anhalt är vattenfallet och då är vattnet fortfarande varmt! Jag såg verkligen fram emot att få uppleva detta igen. Bussen tog oss först söderut till Rio San Jose, den första fågel vi såg var en Fasciated Tiger-Heron, två Sunbittern hördes, dock inget kryss, trots ivriga försök att hitta dem. Resan fortsatte mot nordväst till vulkanen Arenal, där vi skulle övernatta på hotell Linda vista del Norte. Det var ingen svårighet 5 att se både korp- och kalkongamar, de svävar i luften hela tiden. Människorna bor nära vägen i färgglada hus och de har ca m 2 tomt. Landskapet består av hagmarker och ananas och palmodlingar. Palmhjärtat använder de till sin matlagning. Vägarna var krokiga och smala, nätt och jämt att två lastbilar kunde mötas, men Carlos körde lugnt! Vi åker vidare, papaya och bananodlingar har tagit över. Senare görs ett stopp vid en våtmark, där kryssas vitgumpssnäppa. Så småningom syns vulkanen Arenal, som varit aktiv sedan 1968, men först stannar vi i La Fortuna, en ganska utbredd och väldigt turistisk stad, jämfört med när jag var där Här äter vi lunch och flera av oss provar den billiga menyn. För ca 30 kronor fick vi en tallrik full med god mat! Köttbullarna var bättre än mammas! Det var kul att gå på hängbroarna! Foto: Bo Runesson Efter lunch fortsatte färden mot Arenal Hanging Bridges, ett 250 ha stort skyddat regnskogsområde. Det fanns 6 hängande broar i området, men tyvärr gick promenaderna över dem alldeles för fort, så några fåglar såg jag inte i denna vackra regnskog. Vid ett stopp sågs en liten orm, Eye-lashed Pit- Viper och en Dusky Antbird som visade sig fint. Dessutom arter som Russet Antshrike, Slaty-capped Flycatcher, Dull-mantled Antbird och Spotted Antbird. Vid tiden fortsatte färden mot hotell Linda Vista del Norte. Vägen dit var dock inte den bästa, det gick bara att köra i km/timmen. Carlos

6 Det kryllade av fågel längs vägen in till Tenorio National Park. Foto: Bo Runesson skulle köra de badsugna åter till Tabacon, men resan tog alldeles för lång tid, 45 min i en riktning, så att senare återvända till de varma poolerna, trots den korta sträckan, blev en omöjlighet. I stället blev det ett dopp i hotellets pool. Det var nästan helt molnfritt så vulkanen visade sig fint, men ett utbrott uteblev även det. Som alla andra kvällar föll ögonen ihop innan artgenomgången var avslutad! Monica A Måndag 31 januari Jag vaknade ca kl 5 utan klockan. Smög upp och kollade genom fönstret. Trodde först att Cirius var vulkanen. Sedan gick även Britta upp så då gick vi ut. Vi hade ju Arenal som utsikt från vårt rum. Jag tog fram kameran förstås. Månen med Venus ovanför låg riktigt snyggt en bit väster om Arenal. Britta tog fram tuben, men det hjälpte ju inte. Det kom inte ens en liten plutt lava. Men det var rätt fint i alla fall. Vartefter gryningen kom så kom även folket. Det slutade med att 8 personer huserade utanför vårt rum. Före frukost hade jag spanat in lite Cowbirds, trastar och diverse svalor. Väskan blev jag sen med så den hamnade i bussen istället för på taket. Vi åt frukost och var klara för avfärd Vi skulle ju inte så långt. Vi skulle tillbringa förmiddagen på Arenal Observatory Lodge. Där var det varmt! Vi tillbringade en stund vid matningen, Där fanns diverse fina fåglar. Bl.a Montezuma Oropendola. Sedan gick vi i samlad trupp genom skogen. Vi hittade inte så mycket fågel, men 6 lite annat smått och gott. Fjärilar, svampar m.m. Fast en Tropical Pewee såg vi ju. Tillbaka i trädgården studerade vi hummingbirds. Rufous-tailed Hummingbird gav en liten uppvisning. Detsamma gjorde en del fjärilar. För lunch åkte vi ner till Fortuna och samma bar som igår. Jag börjar tycka det är för många middagar så jag tog bananen från frukosten och satte mig i parken. Vägen till Heliconia Lodge gick via Upala. Vi stannade för en bensträckare och där såg jag en ny fjäril och en Bare-throated Tiger-Heron. Och Ani förstås. Vi anlände till Heliconia och skulle ta första rundan kl 16 men se då hällregnade det. Så vi fick avvakta. Promenaden i skogen gick bra. Den var ganska bra tillrättalagd. Rundan hade en massa hängbroar. Säkert 5 st. De var smalare är de vi gått på förut. Vi skulle ju leta Tody Motmot. Vi hörde en men såg den inte, så det blir bakläxa. Däremot fick vi en fin skådning av en uggla, Mottled Owl. Men den fick jag visst ingen bild på. Vi var åter till lodgen precis när det mörknat. D.v.s. ca Det var bara att snabbduscha och gå ner till middagen och artgenomgången. Middagen var god. Jag tog kotlett, som var skuren tvärs genom grisen. Herman satte sig bredvid mig. Sedan kom även chauffören. Fast jag kan ju inte prata spanska. Så stackars Herman fick problem Monica J Tisdag 1 februari Ett ihållande regn mot plåttaket till vår stuga väckte mig innan väckarklockan på mobilen gjorde det. Vi

7 befinner oss ju i regnskog, så det finns väl inget att invända. I väntan på att regnet skulle upphöra fikade vi under tak på lodgens veranda och matsal. Herman upptäckte två Paraques på vägbanan, som under en längre stund syntes väl i hans strålkastare. En morgontidig motorcyklist, som skulle iväg från lodgen, väntade hänsynsfullt med att starta motorn tills vi hade sett oss mätta. Det skulle visa sig bli en dag då flera skulkare visade sig för oss. När morgonpatrullen på åtta män och en kvinna startade kl hade regnet upphört. Vi mötte en regnskog som vaknade. Flera White-breasted Woodwrens sjöng med klara toner. En Song Wren (= skulkare nr 1) sjöng ljudligt med en märklig blandning av gnissel och klara flöjttoner och visade sig en kort stund i strålkastarskenet lång inne i grönskan. Alltfler röster anslöt sig till regnskogskonserten, bland annat Nightingale Wren, Wood Thrush och Spotted Antbird kunde identifieras av HG och Herman. Även en Chestnut-backed Antbird, med sin märkliga blåa ring runt ögat, visade sig och en Black-throated Trogon slog sig ner rakt ovanför oss, där vi smög fram i en rad på den smala stigen. På tillbakavägen såg vi en Variegated Squirrel och en snygg Yellow-throated Euphonia visade sig fint. Alltfler röster hade anslutit sig till morgonkören när vi kom tillbaka till Heliconia Lodge och njöt vår välförtjänta frukost, bestående av rikligt med frukt, gallo pinto (en blandning av ris och svarta bönor med tydlig korianderkryddning), rostat bröd med marmelad och äggröra. Northern Nightingale-wren. Foto: Monica Johansson Vid lodgen såg vi en House Wren, innan vi gick iväg på en promenad längs Sendero de Heliconia. Efter en stund fick vi nu se en Nightingale Wren (=skulkare nr 2) fint, när den satt och sjöng. För detta gjorde vi tacksamt ett gemensamt tummen upp. Vi smög vidare i regnskogen under en sträng ködisciplin, som innebar att de som gick längst bak flyttades längst fram och vice versa för att alla skulle kunna se det som täten upptäckte eller stötte upp. Längs vägen, som kantades av vilda begonior, stötte vi på bladskärarmyrornas stack. Överallt låg bladrester, som myrorna skrämts att släppa och en bred myrstig ledde fram till stacken. Olive Tanager, Scarlet-thighed Dacnis och Baltimore Oriole anslöt sig efterhand till kören. Vi fortsatte uppåt längs bergssluttningen, till ackompanjemang av Scale-crested Pygmy-tyrants och en Thrush-like Schiffornis. Efter en stund fick vi också se den senare (= skulkare nr 3) ordentligt, där den födosökte och sjöng med en klar trestavig vissling och följde oss uppåt ett stycke längs den serpentinslingrande stigen. Den branta, kurviga och slippriga stigen gav oss ett rejält konditionspass och det gick snabbare och lättare på nervägen. Precis när vi kom tillbaka till lodgen för lunch brakade regnet löst igen för en kort skur. Per och jag såg en snygg Long-billed Hermit på vägen till bussen, som efter lunchen förde oss mot ett område i närheten av ingången till Tenorio N.P. Där vandrade vi omkring på grusvägar under några timmar. Den täta och svårskådade regnskogen byttes, som en angenäm omväxling, mot mer lättjobbade öppna ängsmarker, där Flitiga Lisa (såg det i alla fall ut som) kantade vägrenarna. En kaskad av nya researter visade sig, däribland en snygg Swallow-tailed Kite, Boat-billed Flycatcher och ett par Barred Antshrikes. En pytteliten hane av Blackcrested Coquette flög nästan rakt på oss och en liten godbit i form av en Olivaceous Piculet visade sig så fint på nära håll, där den jobbade och hackade efter föda, att Herman joggade och hämtade sin kamera i bussen. En Crested Caracara spankulerade helt lugnt bland en flock kor. En hane av Yellowfaced Grassquit visade sig vara betydligt snyggare i verkligheten än i fågelboken. Några kofösare till häst passerade. På återvägen satt vår chaufför, Carlos, nöjt uppflugen på en grind och njöt synbarligen av att beskåda en Common Tody-flycatcher. Månne har vi här rekryterat en blivande inhemsk skådare? Vidare fick vi en fin närobs på en White-crowned Parrot och strax före solnedgången passerade vi en koloni med Montezuma Oropendolas, där bobygge och parningsspel pågick för fullt. Middag och artgenomgång avnjöts sedan hemma på lodgen i god stämning. Sven F Onsdag 2 februari Idag var det dags att lämna den fuktiga och gröna Karibiska sidan för att åka ner till Stillahavskusten, där det är betydligt torrare och varmare. Men innan dess var vi en liten tapper trupp som ville ge Tody Motmot en sista chans att visa upp sig. Det regnade friskt när vi i gryningen gick in i skogen. Men även om regnet avtog så kammade vi noll. Så vi for mot solen i väster. Halvägs ned till kusten fick vi punktering och medan Carlos fixade den passade vi på att hänga in the första torrskogsarterna. I staden Canas gjorde vi ett gemensamt inköp av frimärken. Strax efter vi svängt av Pan American 7

8 Vi såg flera Jabiru - vilka jättestorkar! Highway hittade vi en Harris Hawk och vid lodgen i Solimar fanns det Spot-breasted Oriole och Cinnamon Hummingbird. Här väntade en smaklig lunch. Vår lokala guide mötte upp och berättade att han hade en del trevliga överraskningar åt oss. Den första, en liten Pacific Screech-Owl, satt och sov i ett träd utanför huvudbyggnaden. Guiden tog oss ut i den stora farmens marker med tusentals köttdjur. Vi stannade till vid en liten rest av den skog som en gång bred ut sig längs Stillahavskusten. Precis där vi stannat hittade Herman en fågel som till och med överraskade den lokala guiden. Inne i ett träd satt en Collared Forest-Falcon - en mycket svårsedd art. Guidens planerade andra överraskning hittades inne i den djupa skogen, nämligen ett par Spectacled Owl. Strax intill poserade en Turquoise-browed Motmot - vilken skönhet. Därefter väntade de fina våtmarkerna vid Solimar som visade sig vara bättre än någonsin på grund allt vinterregn. Det kryllade med tusentals hägrar och visseländer på de översvämmade ängarna! Vi såg även mer än tio stycken Jabiru - vilken häftig stork det är! Andra fina arter var Snail Kite och Limpkin. Även salinerna i Colorado överträffade tidigare år, med höjdpunkter som styltsnäppa, tundrasnäppa, präriespov och trädmås den sistnämnda är faktiskt en sällsynthet i Costa Rica. Vi nådde Ensenada Lodge vid skymningen och bjöds på en smakfull trerätters middag. Under artgenomgången så hörde Herman något som krafsade i en palm intill oss så vi gick dit. Det visade sig vara ett piggsvin som plötsligt fick se sig beskådas av en klunga svenskar. Torsdag 3 februari Visslingarna från en Ferruginous Pygmy-Owl väckte mig så det var lätt att hoppa ur sängen och möta upp morgongänget. Vi gick ut i Ensenada Lodges hagmarker omgivna av torrskogar. De första solstrålarna satte igång fåglarna och nya arter dök upp Foto: Stefan Adolfsson en efter en. Här fanns Streak-backed Oriole, Orange-fronted Parakeet och White-throated Magpie-Jay. Efter frukosten återvände vi med i stort sett hela gänget till hagmarkerna. Vi möttes av Steelyvented Hummingbird. En liten tätting visade sig vara en Northern Beardless-Tyrannulet. Däremot lyckades vi inte bestämma en liknande fågel, men som tur var fick Monica fångat den på bild så att Herman kan sprida den hos skådarkompisar för ev. bestämning. Gunnar såg en kort skymt av en fågel som kunde vara en Lesser Ground-Cuckoo. I vilket fall som helst hörde vi en av denna superskulkare. Mitt på dagen tog vi en siesta och flera av oss tillbringade den vid poolen med fregattfåglar seglande över oss! Utvilade gjorde vi en bussutflykt till en torrskog en bit från lodgen. Här lyckades vi hitta en Plaincapped Starthroat men tyvärr ingen Long-tailed Manakin. Framåt sena eftermiddagen besökte vi salinerna nära lodgen. Där fanns otroligt många vadare, flera tusen. Inga nya arter dock, men vilken syn när de stod packade som sillar på vallarna! Däremot fick vi se flera nya arter i mangroven intill, bl.a. Mangrove Vireo och Indigo Bunting. Borta vid en liten våtmark kom det plötsligt en Coyote vandrande mot oss och eftersom vinden förde bort våra lukter kom den rätt så nära innan den förstod att vi var människor. Dagen avslutades med flyguppvisningar av en grupp Lesser Nighthawk och sedan ånyo en smakfull middag. Fredag 4 februari Efter lite morgonskådning vid Ensenada lastade vi bussen och drog vidare söderut. Några såg en klart misstänkt Blue Grosbeak längs vägen. Strax före Orotina råkade vi ut för resans andra punktering, men lite tur i oturen så var Carlos chef på väg med ett nytt däck. Så vi fick lite extra tid på oss att leta efter Black-and-white Owl i den lilla parken mitt i staden. Det visade sig att ingen sett ugglorna på flera månader! Troligen hade en i det trogna paret förolyckats och den andra därför lämnat denna

9 kända plats. Vi fick nöja oss med en sengångare och lite glass. Vid vår nästa lodge - den lite lyxiga Villa Lapas - intogs en synnerligen läcker buffélunch. Vi kompenserade all den goda maten med att göra en Canopy Walk ovanför lodgen. Redan vid första utkiksplatsen upptäckte vi en rödgul ara som kom flygande. Det liknade ett kors på himlen. I sluttningen nedanför var det full aktivitet inne bland träden. Här fanns bl.a. Black-hooded Antshrike, Rufous-breasted Wren och Rufous-capped Warbler. Vi gick över några hängande broar innan det var dags att streta tillbaka upp till ingången eftersom båtturen på Tarcolesfloden väntade. Vi började båtresan med att åka uppströms där det var fler fåglar än vanligt med gott om olika vadare och hägrar. Två Turqouise Motmot visade upp sig fint där de satt i solskenet mitt ute på floden. Vi gled förbi några av flodens kända krokodiler - en del groteskt stora. Vi avslutade turen med att åka ut till mangroveskogen nära utloppet. Tyvärr hade det myckna regnandet gjort att det fallit träd över infarten till den kanal som vi tidigare år åkt in i. Men tack vare vår uppmärksamme båtförare så hittade vi en Mangrove Hummingbird - en hona som satt stilla på en luftrot till mangroven. Däremot hittade vi ingen Pygmy Kingfisher trots ihärdigt letande fram till skymningen. Tack vare att vi dröjt oss kvar inne i mangroveskogen fick vi uppleva något häftigt; stora gäng med Fishing Bats kom svepande över vattenytan. Jag hade aldrig tidigare sett dessa fiskande fladdermöss. Dagen avslutades med en rikhaltig middag. Eftersom all dryck, inklusive vin och starkare saker, ingick var det flera av deltagarna som nickade till under den efterkommande artgenomgången. De som höll sig vakna var lite extra fnittriga... HG längs den s.k. River Trail. Förutom HG och Herman, även en lokal guide vid namn Andres. Vi delade in oss i två grupper och gick på sedvanligt maner sakta framåt. Bland det första som dök upp var en Ruddy Woodcreeper och ganska snart efter idogt spanande på marknivå i halvdunklet en Blackfaced Anttrush två tunga arter som, skulle det visa sig, blev resans enda obsar av arterna. Snart uppenbarade sig också ett par Black-hooded Antshrikes, där hanen (överlag mörk med ljusa fläckar på skuldrorna) sjöng intensivt samtidigt som den slog/vibrerade med stjärten, intill satt honan visserligen tyst men svarade sin partner genom att slå med stjärten på samma sätt varje gång han sjöng en jättefin obs. Det ena efter det andra bockades av, bl.a. några tunga Flycatchers, Royal och Ruddytailed. Åter till vår lodge för en välförtjänt frukost. Sedan snabbt iväg för ett förmiddagspass, nu till parkens old entrance för att sakta gå en slinga på några km. Bl.a. med hopp om att hitta någon Spadebill, och si efter någon timme reagerade vår guide på en kort visslande drill som kom från en Goldencrowned Spadebill en liten plutt på 8 cm som bara ett fåtal fick se ordentligt, en av resans två obsar av släktet. Alla fick dock mycket väl se de betydligt större, ca 90 cm stora, papegojorna Scarlet Macaw (vilka färgklickar!) högt uppe i ett träd vid sitt bohål. Lördag 5 februari Halvtid, d.v.s. den 9:e av 17 skådardagar. En snabbräkning kvällen före visade att gruppen hitintills sett drygt 350 arter. De allra flesta nya för den/de som inte skådat i världsdelen tidigare. Visserligen var förvirringen fortfarande stor, men det börjar som HG antydde att det skulle göra, lugna ner sig lite, inget vrålspring efter något så trivialt som Kiskadees, Grackles eller vad det nu månne vara. Hela dagen tillbringas i låglandsregnskogen vid Carara National Park med omnejd. Tidig morgon (som vanligt) på den förnämliga lodgen Villa Lapas. Bussen avgick i kolmörker strax efter kl 05, man- och kvinnogrann uppslutning trots tidpunkten. En dryg halvtimme senare blev vi avsläppta vid parkens huvudingång för att före frukost gå en bit Det fanns mycket skåda på längs River Trail i Carara National Park. Foto: Bo Runesson För övrigt så ligger Carara National Park nära den nästan mil långa Pan-American Highway, så då och då kunde amerikanska monsterlastbilar höras dåna förbi på avstånd, dessutom frampå förmiddagen när cikadorna körde igång ordentligt, så var ljudkulissen stundtals öronbedövande. Efter lunch stannade några livsnjutare kvar vid lodgen och poolen (vilket jag nog också skulle ha gjort om jag nu inte valt att skriva dagbok för just denna dag). Vi övriga for tillbaka till parkens huvudentre för att åter gå längs River Trail, denna 9

10 Rough-legged Tyrannulet. gång med hopp om att få se någon Bellbird, men icke! Dock förvånansvärt mycket fågel (och fjärilar) i rörelse för att vara mitt på blanka eftermiddagen, bl.a. vår första Purple-crowned Fairy samt dagens 3:e och 4:e Trogon art, nämligen Baird s respektive Black-throated. Sista skådarpasset fram till skymningen gjordes längs samma stig som på förmiddagen. Ytterligare ett antal arter plockades in, bl.a. dagens kanske mest oväntade som Gunnar upptäckte sittande högt upp på en gren i en glänta, nämligen en Whitenecked Puffbird, gissa om det klickades från kameror! Strax före skymningen noterades ytterligare två arter som också skulle bli resans enda, dvs Ruddy Quail-Dove och Streak-chested Antpitta (tyvärr endast hörd). Dagen avslutades med en förnämlig buffe samt som vanligt med artgenomgång. Några tappra hann med ett besök i baren, vi bodde ju på resans enda all-inclusive lodge, gudbevars, så då måste man ju passa på. Bo R Tisdag 6 februari När jag kikade ut från mitt rum strax efter klockan fem så stod Carlos redan på busstaket beredd att lasta våra resväskor. Så det var bara att snabbt dra dit resväskan. Alla hämtade sitt frukostpaket och pliktskyldigt satt alla i bussen 05:30 prick. Vi hade kommit iväg på utsatt tid om inte Bosse plötsligt kommit på att han glömt sin midjeväska (men till hans försvar är han illsnabb). Idag väntade en lite längre resa med ett antal stopp längs vägen. Första Foto: Monica Johansson stället var vid utkanten av kuststaden Jaco där vi fått ett tips från Andres om att det håller till ett par Black-and-white Owl. Vi hittade snabbt det utstakade trädet, men där fanns ingen uggla. Skulle vi missa den stora vackra ugglan en gång till? Jag kikade lite längre in i skogen och där satt en av de läckra ugglorna - gött! Nu gällde att snabbt dra sig vidare söderut eftersom vi hade ett hopp om att komma till Villa Teca innan seglarna hunnit försvinna från det kända stället. Väl framme kunde vi konstatera att det i princip inte fanns några seglare i sky. Var i trots allt för sena? Glädjen blev stor när vi efter en stund upptäckte några seglare i skyn och efter en stund kom det ännu fler. Till slut hade vi lyckats bena ut sex arter. Bland dem White-chinned Swift, Spotfronted Swift och Chestnut-collared Swift. Under tiden hade Herman hittat en Blue-crowned Motmot och en Ferruginous Pygmy-Owl - duktig pojke! I Manuel Antonio kryllade det av folk som vanligt. Skådningen gav i alla fall målarterna brun sula och Streaked Flycatcher. Färden vidare söderut gick på en ny asfalterad väg som numera förkortar restiden till Dominical med nästa en timme. Från bron över floden Baru hittade vi en större gulbena. Sedan var det dags att lämna kusten och värmen för att fara upp till höglandet och svalkan. Vi stannade vid ett fruktstånd för att köpa allehanda frukter till ett löjligt lågt pris. Under klättringen vidare uppför serpentinvägarna stannade bussen plötsligt. Den var överhettad och riskerade att koka. Det var bara att stå still och vänta på att motorn svalnade. Efter en halvtimme kunde vi fortsätta, men nu bara på ettan och ibland

11 tvåan så det gick i snigelfart. Som om inte detta var nog - två kilometer före La Georgina (där efterlängtad fikapaus väntade) fick vi punktering för tredje gången. Nu började vi bli irriterade men vi glömde fort bort det eftersom det visade sig finnas mycket fåglar och vackra blommor där vi fått stopp. Fikat smakade extra gott, men det fanns inte så många kolibrier som det brukar finnas vid La Georgina. Det hann bli mörkt innan vi nådde vårt natthärbärge för de kommande två dagarna, Suria Lodge. Resplendent Quetzal. Foto: Monica Johansson 11 Onsdag 7 februari Herman och jag började dagen med att i gryningen höra Buffy-crowned Wood-Partridge och Blackbreasted Wood-Quail ropa i gryningsljuset. Efter frukost tog vi farväl av vår goa chaufför Carlos eftersom vi äntligen fått en ny buss och chaufför; Einar. Idag skulle vi vara med Marino Chechon hela dagen och tog oss till en början högre upp i den djupa dalen San Gerardo. Här visste han att det fanns Resplendent Quetzal och det var rena folksamlingen med bland annat en fransk grupp på platsen. De spanade på en hane som satt i ett träd högre upp i sluttning. Vi hann knappt kika på den förrän den vackre hanen kom glidande med sina långa stjärtfjädrar böljande i vinden! Solen lyste på den och vi bjöds på en explosion av färger. Marino passade också på att visa oss ett bo där en Vulcano Hummingbird låg och ruvade. Vandringen vidare längs vägen bjöd på ännu mer färggrannt att njuta av, t.ex. Fiery-throated Hummingbird, Whitebellied Mountain-gem, Torrent Tyrannulet, Rufousbrowed Peppershrike och Flame-coloured Tanager. Efter en utsökt buffélunch med flera goda efterrätter tog vi en längre paus. De flesta valde att sitta med en kaffekopp och beundra alla kolibrier som svirrade omkring utanför restaurangen. Efter lunchpausen tog Marino oss på en promenad i en mer sluten skog. Här fanns Spangle-cheeked Tanager och Silvery-fronted Tapaculo. Den sista är en superskulkare men vi hade lyckan att se den en kort stund sitta helt öppet! Vi såg även ytterligare en Quetzal - som satt helt öppet bara tio meter från oss. Vilken dag! Torsdag 8 februari Nu var det dags att inkvartera oss på nästan meters höjd, vid Quetzal s Paradise uppe vid molnskogen. Eftersom inte våra små stugor var klara tog vi en promenad med molnskogen på en sidan och hagmarker på andra. Här fanns Hairy Woodpecker. Herman hörde ett pip och ropade ut "Zeledon's Tyrannulet". Alla började desperat att bläddra i den nya fågelboken utan att hitta fågeln. Det visade sig att denna sällsynthet bytt namn till Rough-legged Tyrannulet. Fågeln lockades fram så att alla fick se den. Vi vände åter och började klättra upp till molnskogen. Andhämtningen var kraftig hos de flesta - den höga höjden märktes tydligt. En Buffy Tuftedcheek visade sig en kort stund men någon missade den. Däremot kunde alla njuta av en Collared Trogon och då inte minst Sven som hade denna som en av sina önskearter. Bland tusenåriga träd med draperier av mossor och lavar hittade vi även spår av tapir. Tillbaka vid lodgen visade det sig att stugorna ännu inte var klara att flytta in i så det blev en timmes fri tid innan lunch. Några valde att vila, andra att fotografera lodgens kolibrier; Fiery-throated Hummingbird, Magnificent Hummingbird och Green Violet-ear och en liten grupp gav sig ut på jakt efter Zeledonia. De sistnämnda blev verkligen inte lottlösa med fina obsar på Black-and-Yellow Silky-Flycatcher, Sooty-capped Bush-Tanager och Zeledonia. Efter lunch och incheckning gjorde vi en toppbestigning upp till m.ö.h. med vår starka buss. I parramon uppe vid Cerro Muerte hittade vi Volcano Junco (som enligt Karin såg arg ut), Volcano Hummingbird och vi hade även rödstjärtad vråk. Tillbaka vid Quetzals Paradise fick vi se både Bare-shanked Screech-Owl och Dusky Nightjar när väl mörkret lagt sig. HG Onsdag 9 februari Klockan ringde efter en kall natt under fyra tjocka filtar (det sistnämnda gäller dock inte klockan). (Gunnar hade för säkerhets skull satt klockan

12 på 4 för att duscha, men inget vatten fanns i kranen så tidigt.) Vi var 8 st vid samlingen plus HG, Herman och Jorge d.y. husets egen guide. Några propsade på morgonfika, så starten försenades med (minst!) 10 minuter. När de kaffetörstande blivit tillfredsställda gav vi oss ut på Zeledonian trail. Morgonens målart var den svårsedda Zeledonian, eller Wrenthrush, som är det nya, mindre poetiska namnet. Efter mycket lock och pock lyckades Jorge så småningom få fram den svårflirtade fågeln. Alla fick se den - mer eller mindre bra och med bonus för den som fick en skymt av den gyllenröda kronan. Vi såg också Olive-striped flycatcher, men i övrigt var det påfallande fågelfattigt i den tidiga timmen. Tillbaka vid lodgen pekade Herman ut från lodgens speciella utsiktspunkt över dalen Costa Ricas förnämsta kaffeplantage, Zona de los Santos. Höghöjdskaffe lär vara den bästa kvalitén. Till frukosten hade vi en glupande aptit, och det blev tomt på både fruktfat och i syltskålar. Men Brita fick nya, stora, ananasbitar och Åke en alldeles egen syltskål. Vid avfärden, 07.45, fick vi vänta i flera minuter på Dan, som agerade VVS-ingenjör och lagade toaletten. Under tiden underhöll de tre hundarna oss med en mysuppvisning i den värmande morgonsolen. Färden gick till att börja med på Pan Am Highway över, i och under molnhöjd. Vid två tillfällen stannade vi för att efterfråga Pers förlorade ryggsäck. Till sist fick han, tyvärr, ge upp den. Han bedyrade dock att det inte var någon stor katastrof inga värdesaker hade gått förlorade. (Han fick dock tillbaka den via Anders Wirdheim flera veckor senare.) Vid Cartago vek vi av österut och körde längs den bördiga Central Valley. Här hade regnskogen fått ge vika för stora plantage av bl.a. kaffe, ananas, sockerrör, vin och grönsaker. I Turrialba gjorde vi ett kort uppehåll för tankning, och vi fick några minuter på oss att shoppa (i en butik). De, åtminstone av Stefan, så hett eftertraktade T-tröjorna med Quetzaler, fanns dock inte i denna butik, men vi hittade andra Costa Ricasouvenirer till tröst. Strax efter Turrialba gjorde vi ett stopp vid Angosta Lake. Värmen slog emot oss när vi steg ur bussen. Efter de behagligt svalkande dagarna i bergen kände vi åter kläderna klibba mot kroppen. Äntligen blev det åter tubläge: Först vid fältet strax före Angosta Lodge med bl.a. fina obsar på Roadside Hawk, Tropical Mockingbird och Red-breasted Blackbird. Sedan vid Angosta Lake: med (mindra fina) obsar på amerikansk kopparand, mindre bergand och dvärgdopping. Olive-crowned Yellowthroat såg vi desto bättre. Sen manade HG åter på oss att skynda in i bussen för att inte komma för sent till lunchen på Rancho Naturalista och därmed riskera att hamna i onåd hos den ampra föreståndarinnan. Just när vi svängt in på den sista branta avfarten till Naturalista ropar Lena: Sunbittern! Det blev tvärstopp på bussen - och för dem som blev fast bakom Stefans stol, som han i hastigheten glömde fälla upp. Inte många hann därför ut för att spana in den efterlängtade rariteten. Som dessvärre var ett falsklarm: det var bara en Fasciated Tiger-heron, som ju redan fanns på artlistan. Väl framme vid Naturalista (12.45, en kvart för sent!) gick vi direkt till lunchen, som var god och rikligt tilltagen. Därefter incheckning och uppackning i härliga rum med härliga duschar. Återsamling kl. 14 på verandan vid kolibrimatningarna och vi bekantade oss så gott det gick med Green Thorntail, Green-crowned Brilliant och White-necked Jacobin. Den sistnämnda var åtminstone lätt igenkännbar. Eftermiddagsturen avgick kl med lodgens guide, Carlos. Några meter in på trailen dök en vacker, en meter lång, korallorm upp. Den slank snart in i snåren. Våra fina "panelhönor" i Rancho Naturalista. Foto: Bo Runesson Vid skogsmatningen för kolibrier var det förbryllande tomt, men vi fick i alla fall se en Violetcrowned Woodnymph. Sedan försökte våra guider, Carlos och Herman, locka fram en hemlig fågel. Detta misslyckades dessvärre, och av någon outgrundlig anledning fick vi aldrig veta vilken fågel vi skulle fått se. Men så småningom fick vi fina obsar på Slaty Antwren, Long-billed Gnatwren, Spotted och Oliveacous Woodcreeper, samt Wormeating Warbler. Rufous Motmot hördes fint, men förgäves försökte vi se den var vi tillbaka vid lodgen och fortsatte direkt till fågelbaden, som arrangerats utmed en bäck, och där kolibrier brukade ta sig ett kvällsdopp. Det var inte precis trängsel i pölarna, men i den nedre dammen kom en Snowcap vid tre tillfällen (samma eller tre olika?). Den vita hättan lyste läckert i skenet från Hermans strålkastare mycket effektfullt, när den studsade över vattenytan som en liten stu- 12

13 dentmössa. I den övre dammen badade Violetcrowned Woodnymph, Purple-crowned Fairy och Little Hermit. Sedan väntade vi länge i skymningen på kvällens clou, Leaftossern, som enligt Carlos skulle kommit fram 17:10, men inte dök upp förrän 17:25. Flera i sällskapet hade redan tröttnat och begett sig hemåt, men vi som höll ut belönades med fina obsar på två Leaftossar, som putsade sig bakom bananbladen i strålkastarens sken. Mycket nöjda begav vi oss tillbaka till lodgen, där Bosse hittade ytterligare en Snowcap - dansande i bekväm ögonhöjd bland blomsterbuskarna. Herman och Carlos försökte locka fram Short-tailed Nighthawk, men utan framgång. God middag och artgenomgång. Sedan sängen. Karin C Torsdag 10 februari Vi vaknade till väckarklockan strax efter fem och bestämde att direkt gå upp till nattlampan vid lakanet. Där satt mängder av trevliga nattfjärilar varav en riktigt kamouflerad och stor som en handflata. Därefter gick vi ner till verandan vid matsalen där de flesta hade samlats för att uppleva den tidiga gryningen i mörkret. På håll fick några höra en Mottled Owl. Vi gick sedan tillsammans tillbaka till nattlampan för att se om några fåglar kommit för att förse sig av godsakerna och snart upptäckte vi Ruddy Foliage-gleaner, White-breasted Woodwren och Tawny-chested Flycatcker. Frukosten närmade sig och denna morgon förstärktes den med små goda små färsbiffar förutom det sedvanliga riset och bönorna. Vi fick sedan dela in oss i två grupper där den ena gruppen skulle gå lite snabbare uppför berget ovanför Rancho Naturlista och den andra gruppen skulle ta det lite lugnare samma väg. Vi var en liten mindre grupp som startade under guiden Marvins ledning. En av resans höjdpunkter kom när vi först fick kontakt med en Immaculate Antbird som hördes lite längre upp i sluttningen. Snart fick vi se fågeln och förstod då att en stor mängd Army-ants var på väg ner mot oss. I kikaren såg vi myllret av myror och när de närmade oss hördes även ljudet av tals fötter. Runt tåget såg vi även, Northern Barred och Plain-coloured Woodcreeper. Till slut skulle det 2-3 meter breda tåget korsa vår stig och då tyckte vår guide att det var dags att flytta på oss. Vi det här laget hade HG och Herman kommit ifatt oss med den andra gruppen så alla fick se myrorna. Vid artgenomgången senare på kvällen hade nog den andra gruppen haft en bättre utdelning men vi hade fina obsar på Rufous Motmot och Kentucky Warbler men tyvärr lyckades vi bara höra White-crowned Manakin. Lunchen på Rancho var suberb, en riktig Tacobuffé med alla dess ingredienser och därefter började färden mot nästa Lodge, El Copal. Det var många med mig som snart somnade in när bussen 13 AVIFAUNA hade fått upp farten. Men redan efter någon timme blev vägen mindre och mindre och till slut var vägen så dålig för bussen så vi fick gå den sista biten upp till Lodgen. Men vilket ställe! Här kände vi oss långt bort från civilisationen. Medan vi väntade på packningen valde vissa att spana efter rovfåglar medan andra bara tog det lugnt. Vid några blommande buskar upptäcktes flera Snowcap, bl.a. ett par hanar av denna underbara lilla kolobri. HG upptäckte senare ett riktigt fågelparty nedanför lodgen och alla fick verkligen njutobsar på Emerald, Speckled, Bay-headed och Goldenhooded Tanagers, Scarlet-thighed Dacnis och även ny art för reseledaren White-vented Euphonia. Innan middagen gjorde vi en liten skogsvandring med en stor höjdpunkt nämligen Ochre-breasted Antpitta. Efter ytterligare god middag samlades vi åter för sedvanlig artgenomgång. Denna avslutades med att undertecknad omärkt gjort sönder sin kulspetspenna och efter att ha kliat ett myggbett, fått bläck i hela ansiktet. Detta uppmuntrade mina kära gruppmedlemmar och speciellt en trött reseledare... Stefan Adolfsson Fredag 11 februari Nästan halva gänget var startklart innan gryningen för att klättra uppför en traktorväg ovan lodgen El Copal. Sakta vaknade regnskogens invånare och vi hörde en Crested Owl ett par gånger. Flera Blackheaded Antthrush hoppade på vägen och med hjälp av Hermans starka lampa fick vi se de läckra fåglarna riktigt fint när den gick på marken och vippade på sin lilla stjärt. Strax före vi vände hittade vi Bicolored Antbird, Whistling Wren och inte minst en White-throated Spadebill. Tillbaka vid lodgen blev det frukost och efter det lite avslappnande skådning vid lodgens veranda. Men snart ökades aktiviteten när vi upptäckte en härlig blandning av tangaror och Euphonias - bland dem färggranna saker som Emerald Tanager, Speckled Tanager, Black-and-yellow Tanager och White-vented Euphonia. Efter lunch var det dags att lämna detta lilla paradis. Vi vandrade ned till vår buss och fick med oss de två kvinnorna som lagat vår mat. De fick lift ned till sina hem. Därefter tog vi sikte på den stora dammbyggnaden vid Cachi. Här hade Herman en överraskning till oss - två Bat Falcons satt och poserade inom fotoavstånd. De häckar på den höga dammväggen. Vi fortsatte till Orosi - vår nästa bas. När vi var väldigt nära staden, men på andra sidan en flod blev det stopp. Man hade byggt tvärbalkar på bron så att inte bussar kan köra över den! Så det var bara att vända och köra en annan väg. Vi tog in på ett bekvämt motell med varma duschar och annan lyx vi inte haft under ett par dagar. Dagens middag blev lite annorlunda då vi gick på

14 en restaurang och var och en fick beställa och betala det man ville ha. Servitörerna var lite vimsiga, men till slut hade alla fått det man beställt! HG Vår duktiga guide Herman visar en liten ödla vid El Coupal. Foto: Bo Runesson Lördag 12 februari Dagen ägnades åt Parque Nacional de Tapanti. Vi var där redan i gryningen. Vi gick längs en smal stig och fann ganska snart en Scaled Antpitta, en av flera Antpittas, som vi lyckats se under resan. Tyvärr lyckades inte alla få se den. Sedan vi njutit av medhavd frukost vid nationalparkens informationscentrum, fortsatte vi skådandet. Vid en närliggande bäck såg vi Green-fronted Lancebill. Efter en stund upptäckte vi en mörk rovfågel, som svävade över våra huvuden. Den hade en mycket karakteristisk silhuett med breda vingar, som smalnade av in mot kroppen. Black Hawk-Eagle! Ett par Azure-hooded Jay väckte berättigat uppseende. Glädjen förbyttes dock raskt i panik, då vi stötte på ett tåg med vandringsmyror. De som gick i sandaler fick problem! Några vågade sig dock tillbaka och fick se en Black-banded Woodcreeper. Nya kolibrier blev Black-bellied Hummingbird och White-bellied Mountain-gem. Några lyckades också få se en Brown-billed Scythebill. På vägen tillbaka hade vi en mycket fin obs av en Prong-billed Barbet. Lunch intogs på en liten restaurang med fisk som specialitet. Jag åt Trucha al ajillo, öring med vitlök. Mycket gott! På eftermiddagen valde några att åka tillbaka till hotellet för att börja packa. Vi som stannade kvar 14 och trotsade ett lätt duggregn belönades med en fin obs av Barred Hawk samt inte minst en Red Brocket Deer, resans tyngsta däggdjursart! På kvällen var det dags för avskedsmiddag. Walter, AviFaunas samarbetspartner i Costa Rica, stod för värdskapet. Vi åt en god trerättersmåltid. Dock hade jag tidigare under resan ätit bättre brulépudding, och jag ångrade, att jag inte i stället valde Arroz con leche. Detta är en slags risgrynsgröt, som man kan få i spanskspråkiga länder och som smakar mycket gott. HG höll tal och tackade vår utmärkte guide Herman, vår chaufför Einar samt Walter. Belåtna, men med ett visst vemod återvände vi till hotellet. Följande dag skulle ju vi, som fortsatte till Panama, skiljas från våra övriga reskamrater sedan drygt två veckor. Per G Söndag 13 februari Väckning redan vid halvfyratiden. De flesta var så tidigt ute att de hann äta ur sitt frukostpaket i motellets frukostrum. Vi lyckades få in alla packning i bussen och efter några mil var det dags att släppa av och ta farväl av Herman. Eftersom vi var så tidigt ute så hade Einar inga problem med trafiken och vi kom till flygplatsen i mycket god tid. Incheckningen gick fort, men borta vid säkerhetskontrollen var det en lång kö av amerikanare. När alla nått vår gate passade vi på att ha en artgenomgång eftersom vi skjutit upp den med tanke på gårdagskvällens trevligheter. Vi kunde summera Costa Rica-delen av resan med att vi sett ca 490 arter. Framme i Panama mötte vår nya guide, Jose Carlos, upp oss och tog oss till några lokaler längs Panamakanalen. Tanken var att alla skulle få ett smakprov på det fågelliv som Panama kan bjuda på. Mer än varannan fågel blev ny för resan! Först ut blev Saffron Finch. Nära Gamboa lunchade vi vid en liten våtmark med bl.a. Wattled Jacana och Rufescent Tiger-Heron (resans tredje Tiger-Heron). Borta vid Pipeline Road besökte vi Rainforest Discovery Center (skött av föreningen AviFauna!). Här finns många kolibrimatare och dessa besöktes av bl.a. Violet-bellied Hummingbird och Whitevented Plumeleteer. Vi hann även med att kila in i en liten skogsdunge i Gamboa och där fanns Whitebellied Antbird och Golden-collared Manakin. När vi sedan skulle vända tillbaka mot Panama City och flygplatsen hamnade vi plötsligt i en kaosartad kö vid en bro. Bron hade bara ett körfält och detta reglerades med hjälp av stoppsignaler. På grund av något signalfel hade bilar från de två olika hållen mötts mitt på bron och ingen ville backa! Vi hade inte jättemycket tid att slösa vid bron, men som tur var kom det några tjänstemän och tog tag i kaoset och efter en stund fungerade trafiken igen. Vid flygplatsen tog vi som skulle stanna kvar några dagar i Panama farväl av de som var på väg hem till Sverige. Därefter tog vi in på ett hotell i

15 närheten av flygplatsen. Det kändes lite konstigt med att vara sex personer till middagen, men nu väntade nya äventyr. Måndag 14 februari Efter en inte alltför rikhaltig frukost började vi vår färd mot Darien. Första stoppet blev Bayano Lake där det stod en Cocoi Heron och Pied Water- Tyrrant vid strandkanten. En Striped Cuckoo gäckade oss. Vid bron Mono fick vi se ett par Whiteeared Conebill väldigt fint. Några kilometer längre bort gick vi en promenad på en körväg in i skogen. Här fylldes artlistan på med arter som Orangecapped Oriole och Redcapped Manakin. Vi hittade även en armada med vandringsmyror, men det vara bara några Bicolored Antbirds som lockats dit. Vi for vidare och stannade för lunch längs vägen. Längs vägen fanns flera poliskontroller, men José hade förberett alla papper väl så vi stoppen blev korta. Värre blev det i nationalparkskontoret i Meteti. Här var det mycket pappersexercis så vi fick tålmodigt sitta och vänta i ett par timmar. Vi rullade vidare till vägs ände - i det här fallet Pan American Highway som slutar i staden Yaviza. José hade varnat oss för att det skulle vara en skräpig håla, men de måste ha städat upp nyligen för det var en prydlig liten stad vi kom till. Vår specielle guide för Darien, Isac, dök upp. Härifrån skulle vi ta en motorbåt till El Real men innan dess var vi så klart tvungna att anmäla oss hos gränspolisen - suck! Men redan efter en halvtimme kunde vi kliva på flodbåten till El Real. Under vår resa längs med floden såg vi bl.a. Black Oropendula och en Blackcollared Hawk. Middagsdax i El Real hemma hos en familj. Foto: Dan Larsson Vi nådde den isolerade staden El Real innan mörkret lagt sig. Här skulle vi bo inhysta hos vår båtförare, men hemma hos honom insåg vi att inte alla skulle få plats så Per och jag följde med José på jakt efter husrum. Först testade vi en av byns två hotell, men där fanns inget vatten e.t.c., men till slut hittade vi en vänlig man som hyrde ut ett rum till oss 15 AVIFAUNA tre. Kvällens middag intogs i ett grannhus, dvs hemma hos en tredje familj. Tisdag 15 februari Nu var vi sugna på skådning! Så vi jagade upp José och Isac i gryningen och tog en promenad utanför El Real. Här lyckade s vi hitta flera Darienspecialiteter som till exempel Spot-breasted Woodpecker, Spectabled Parrotlet och Flame-rumped Tanager. Det kom även en Capped Heron flygande förbi. När vi efter frukost bara skulle titta inom gränspolisen innan vi blev transporterade in till Darien så blev vi fast där. Efter en stund började vi ana oråd fick reda på att ingen fick besöka Darien de närmaste dagarna! Det var någon hemlig militäraktion på gång så där stod vi med snopna miner. Så det var bara att planera om. Vi valde att åka tillbaka till Meteti för nära samhället finns ett reservatet Filo del Tallo med en del av de arter som vi hoppats på i Darien NP. Redan när vi kom in i den torra skogen hörde vi Black Antshrike. Uppe i träden blev det ett tjatter när ett gäng ulliga apor; Geoffrey s Tamarind, kom och blängde på oss. Lite längre fram följde vi en rad blommande träd. Här var det gott om kolibrier med arter som Sapphire-throated Hummingbird, Whitevented Plumeleteer och Scaly-breasted Hummingbird. På vägen tillbaka till bussen passerade vi en bäck med en perfekt badgryta - något att satsa på till morgondagen Dagens middag intog vi på vårt stamfik "Hos Johanna". Onsdag 16 februari Efter en frukost på vårt stamställe åkte vi tillbaka till Filo del Tallo. Målet idag var att gå högre upp i terrängen för att hitta lite rikare skog. På vägen dit hittade vi ett par Spot-crowned Barbet som satt ute i en hage. I kolibriträden surrade det även idag flera arter hummare, bl.a. Rufous-breasted Hermit. Innan vi började bestigningen fick vi även få kontakt med White-tailed Trogon - alla utom jag som hittat en blandflock längre fram på stigen... Så började vi gå uppför sluttningen med betydligt tätare vegetation och högre träd. Plötsligt hördes den späda sången från Golden-crowned Spadebill. den lekte lite kurragömma med oss men efter en stund hade nog alla sett den lilla sötnosen. Ännu sötare är den läckra Golden-headed Manakin. Vi hittade nog en spelplats för inom 50 meter hade vi minst 10 hanar som hoppade omkring uppe på grenarna. Stigen blev brantare och två Whiteheaded Wren gäckade oss. Vi bara skymtade dem uppe i ett jätteträd. Lena hittade några skal från trädets frökapslar. De visade sig vara utomordentliga att använda som fotfil! Där vi bestämde oss för att vända hittade jag en svart och grön pilgiftsgroda - häftig! Vi var rätt så svettiga när vi kom ned till bäcken så det var riktigt

16 skönt att lägga sig i det naturliga badkaret. Men man studsade snabbt upp eftersom det kom små fiskar och nafsade en i baken! Tillbaka till vårt enkla hotell för att packa resväskan. Vårt nästa mål var reservatet Nusangandi som ägs av Kunafolket - en av Panamas ursprungsbefolkning. Tanken var att vi skulle sova två nätter i en fältstation som drivs av Kunas. På vägen dit passade Jose och Isac (som följt med oss för att få se andra delar av Panama) på att proviantera så att vi kunde vara självförsörjande däruppe i regnskogen. Framme vid fältstationen möttes vi först av ett kraftigt regn och sedan av ytterligare en motgång - Kunafolkets alla ledare skulle ha ett möte på fältstationen dagen därpå och vi fick på nåder övernatta på stationen om vi lovade sticka tidigt nästa morgon. Men frågan är om vi stannat där två nätter ändå - förläggningen visade sig vara under all kritik. Fuktigt och råddigt. Dörren till dasset hängde på trekvart och duschen var närmast obefintlig. Nej, en natt var tillräckligt nog. Vi bestämde oss för att åka till en liten restaurang driven av en Kunafamilj. Ett mysigt ställe med god mat. Vi somnade till diverse ljud från skogen. Den mycket svårsedda Sapayoa mitt inne i regnskogen i Nusagandi. Foto: Dan Larsson Torsdag 17 februari Strax före gryningen lunkade vi upp till samlingslokalen i hopp om lite frukost, men José och Isac var inte på bena så vi fick jaga upp dem från sänghalmen. Och det var tur det för våra stationsfolket var ivriga att få iväg oss. Men innan dess hörde vi en Scaly-throated Leaftosser ropa. Eftersom vi inte heller fick åka in i reservatet återstod bara en lite 16 lerig stig. Men den visade sig bjuda på en del trevliga arter eller vad sägs om Stripe-throated Wren, Sapayoa och Tawny-faced Gnatwren. Dessutom fick jag äntligen se en White-tailed Trogon och på vägen tillbaka hittade Dan, Per och jag en Blackcapped Pygmy-Tyrant - en av världens minsta tättingar. Lunchen intogs på den lilla trevliga Kunarestaurangen. Den gamle fadern hade en massa orkidéer som han plockat in från regnskogen. tyvärr blommade bara några få, men dessa var vackra. Sedan lämnade vi bushen och tog in på hotell i Panama City. Det var skönt att duscha. Eftersom vi hade några timmar på oss innan det blev mörkt passade vi på att besöka Metropolitan park - ett reservat mitt i staden vid den berömda kanalen. Här hade vi behövt mycket mera tid för här fanns riktigt mycket med fågel. Vi lyckades t.ex. hitta Crane Hawk, Common Potoo, Phesant Cuckoo, Scrub Greenlet och Black-tailed Flycatcher. Fredag 18 februari Vi avslutade våra extradagar i Panama med att åka längs kanalen till samma regnskogscentrum som första dagen. Där klättrade vi i gryningen upp i ett torn så att vi kom upp ovanför trädtopparna. Härifrån såg vi många Scaled Pigeon och en vacker hane Blue Cotinga. Sedan gjorde vi en mycket givande promenad längs Pipeline Road. Det fanns fågel lite här och var. Roligast var en Streakchested Antpitta som och satt och sjöng för oss ett tiotal meter från vägen. En annan höjdare var den kortstjärtade Moustached Antwren som hängde med ett gäng Dotwinged Antwrens. Några Purplecrowned Fruitcrow kraxade uppe i kronorna och det vimlade av vackra fjärilar. Allt det här kändes som en värdig avslutning på vår långa och lyckade resa i Centralamerika, men där fick vi tji För efter det att vi förberett oss för kvällens flygresa genom att packa både stora resväskan och handbagaget kunde vi konstatera att det var några timmar kvar innan vi behövde vara på flygplatsen. Så vi bestämde oss för att åka ut till kusten i utkanten av Panama City. Där har Smitsonian Institute ett litet reservat på en ö och där hade vi chans på några nya resekryss. För att komma in i reservatet är man tvungen att registrera sig hos inpasseringsvakten. När vi parkerat vår buss funderade vi på om vi måste släpa med oss det tunga handbagaget, men eftersom parkeringen var bevakad och det var varmt ute bestämde vi oss för att lämna kvar det i bussen. Detta visade sig vara ett ödesstiget misstag för när vi kom tillbaka till bussen (efter ha lyckats få se tre av målarterna) hade några inbrottstjuvar varit framme och plockat med sig allas handbagage och tubkikare!! Dessutom Pers resväska. Katastrof! Det mesta löste sig dock, även om det tog några månader (dessbättre hittades allas tubkikare och Gunnars kamerautrustning av polisen ett par dagar

17 efter stölden.). Vi kunde trösta oss med att vi sett cirka 250 arter i Panama. Av dessa var 90 nya för resan. Lördag 19 februari En något decimerad grupp tog varandra farväl på Shiphol. Fiery-throated Hummingbird - en av många färgsprakande kolibrier. Foto: Gunnar Steinholtz 17

18 Artlista fåglar Costa Rica 1. Great Tinamou Tinamus major Hörd under båtturen på Rio Sarapiqui 28/1, hörd i La Selva 29/1, hörd i Carara NP 5/2, hörd i La Ensenada Lodge 3/2, hörd i El Coupal 11/2 2. Slaty-breasted Tinamou Crypturellus boucardi Hörd i La Selva 29/1 3. Least Grebe Tachybaptus dominicus 6 ex Lago Angostura 9/2, 6 ex Cachi 11/2 4. Pied-billed Grebe Podilymbus podiceps 2 ex Lake Arenal 31/1 5. Brown Booby Sula leucogaster 5 ex Manuel Antonio 6/2 6. Brown Pelican Pelecanus occidentalis Allmän på Stilla havssidan 7. Neotropic Cormorant Phalacrocorax brasilianus under flera dagar 8. Anhinga Anhinga anhinga under flera dagar 9. Magnificent Frigatebird Fregata magnificens Allmän på Stilla havssidan 10. Fasciated Tiger-Heron Tigrisoma fasciatum 1 ex Rio San Jose 30/1, 1 ex Rio Tuis 9/2 11. Bare-throated Tiger-Heron Tigrisoma mexicanum under 6 dagar 12. Great Blue Heron Ardea herodias Enstaka ex i våtmarker förutom Solimar där den var allmän 13. Great Egret Casmerodius albus Enstaka ex i våtmarker förutom Solimar där den var allmän 14. Snowy Egret Egretta thula Enstaka ex i våtmarker 15. Little Blue Heron Egretta caerulea Enstaka ex i våtmarker förutom Solimar där den var allmän 16. Tricolored Heron Egretta tricolor 1 ex Solimar 2/2, 3 ex La Ensenada Lodge 3/2, 5 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 17. Cattle Egret Bubulcus ibis Allmän i hela landet 18. Green Heron Butorides virescens Enstaka ex i våtmarker 19. Black-crowned Night-Heron Nycticorax nycticorax Tämligen allmän i Solimar 19/1, 4 ex La Ensenada Lodge 3/2, 10 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2 20. Yellow-crowned Night-Heron Nyctanassa violacea 2 ex i saliner vid Colorado 2/2, 1 ex La Ensenada Lodge 3/2, 10 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 2 ex i Jaco 5/2 21. Boat-billed Heron Cochlearius cochlearius 1 ex under båtturen på Rio Sarapiqui 28/1, 8 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 1 ex Carara NP 5/2 22. White Ibis Eudocimus albus Enstaka ex i våtmarker förutom på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2 då vi såg minst 100 ex 23. Green Ibis Mesembrinibis cayennensis 1 ex Tigre Marshes och 3 ex under båtturen på Rio Sarapiqui 28/1 24. Roseate Spoonbill Ajaia ajaja 1 ex i saliner vid Colorado 2/2, 8 ex La Ensenada Lodge 3/2, 4 ex La Ensenada Lodge 4/2, 3 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 1 ex Carara NP 5/2 25. Jabiru Jabiru mycteria Mer än 20 ex (varav två bon med ungfåglar) i Solimar 2/2 26. Wood Stork Mycteria americana Enstaka ex i våtmarker förutom Solimar där den var allmän 27. Black-bellied Whistling-Duck Dendrocygna autumnalis Tusentals ex i Solimar 2/2, 1 ex La Ensenada Lodge 3/2, 30 ex Lago Angostura 9/2

19 19 AVIFAUNA 28. Muscovy Duck Cairina moschata 2 ex La Ensenada Lodge 3/2, 1 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 5 ex Lago Angostura 9/2 29. Mallard Anas platyrhynchos 2 ex i Orosi 12/2 30. Blue-winged Teal Anas discors 25 ex Solimar 2/2, 2 ex i saliner vid Colorado 2/2, 10 ex La Ensenada Lodge 3/2, 70 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 3 ex Lago Angostura 9/2 31. Green-winged Teal Anas carolinensis 4 ex längs vägen 30/1 32. Lesser Scaup Aythya affinis Minst 20 ex Lago Angostura 9/2 33. Ruddy Duck Oxyura jamaicensis 7 ex Lago Angostura 9/2 34. American Black Vulture Coragyps atratus Allmän i centrala delen och enstaka längs kusterna 35. Turkey Vulture Cathartes aura Allmän i kustlandet och enstaka i högre terräng 36. King Vulture Sarcoramphus papa 1 ex La Selva 29/1, 1 ex Arenal Hanging Bridges 30/1, 1 ex Manuel Antonio 6/2 37. Osprey Pandion haliaetus 2 ex Solimar 2/2, 1 ex i saliner vid Colorado 2/2, 1 ex La Ensenada Lodge 3/2, 3 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 2 ex i Baru River 6/2 38. Grey-headed Kite Leptodon cayanensis 2 ex La Selva 29/1 39. Swallow-tailed Kite Elanoides forficatus 1 ex Arenal Hanging Bridges 30/1, 4 ex längs vägen till Tenorio NP 1/2, 5 ex kring Savergre Lodge 7/2 40. White-tailed Kite Elanus leucurus 1 ex längs vägen 28/1 41. Snail Kite Rostrhamus sociabilis 2 ex Solimar 2/2, 1 ex Lago Angostura 9/2 42. Tiny Sparrowhawk Accipiter superciliosus 1 ex Rancho Naturalista 9/2 43. Black-chested Hawk Leucopternis princeps 1 ex El Coupal 11/2 2 ex Tapanti NP 12/2 44. Semiplumbeous Hawk Leucopternis semiplumbeus 1 ex La Selva 29/1 45. White Hawk Leucopternis albicollis 1 ex Villa Lapas 5/2 46. Common Black-Hawk Buteogallus anthracinus 1 ex i saliner vid Colorado 2/2, 5 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 2 ex Carara NP 5/2, 1 ex i Baru River 6/2 47. Great Black Hawk Buteogallus urubitinga 1 ex Bosque de Paz 28/1 48. Harris Hawk Parabuteo unicinctus 1 ex längs vägen och 1 ex Solimar 2/2 49. Grey Hawk Asturina plagiata under 7 dagar 50. Roadside Hawk Buteo magnirostris 1 ex Lago Angostura 9/2, 1 ex Rancho Naturalista 9/2, 1 ex Rancho Naturalista 10/2, 1 ex El Coupal 11/2 51. Broad-winged Hawk Buteo platypterus 1 ex Lago Angostura 9/2, 1 ex La Ensenada Lodge 3/2, 1 ex El Coupal 11/2 52. Short-tailed Hawk Buteo brachyurus 1 ex längs vägen till Tenorio NP 1/2, 2 ex La Ensenada Lodge 3/2, 1 ex Villa Lapas 4/2, 53. Swainsons Hawk Buteo swainsoni 1 ex längs vägen till Tenorio NP 1/2 54. White-tailed Hawk Buteo albicaudatus 1 ex La Ensenada Lodge 3/2 55. Zone-tailed Hawk Buteo albicaudatus 1 ex Villa Lapas 5/2

20 56. Red-tailed Hawk Buteo jamaicensis 1 ex Bosque de Paz 28/1, 1 ex kring Savergre Lodge 7/2, 1 ex Cerro de la Muerte 8/2 57. Black Hawk-Eagle Spizatus tyrannus 1 ex Tapanti NP 12/2 58. Northern Crested Caracara Caracara cheriway under flera dagar 59. Yellow-headed Caracara Milvago chimachima under flera dagar 60. Laughing Falcon Herpetotheres cachinnans 1 ex Linda Vista, Arenal31/1, 1 ex Solimar 2/2, 4 ex Manuel Antonio 6/2 61. Barred Forest-Falcon Micrastur ruficollis hörd i Rancho Naturalista och i ex ex El Coupal 10/2 62. Collared Forest-Falcon Micrastur semitorquatus 1 ex sågs fantastiskt fint i Solimar 2/2 63. American Kestrel Falco sparvensis 2 ex Solimar 2/2, 1 ex på båtturen längs Rio Tarcoles 4/2, 2 ex längs vägen 6/2 Bat Falcon. Foto: Bo Runesson 64. Bat Falcon Falco rufigularis Hörd i La Selva 29/1, 2 ex i Cachi 11/2 65. Peregrine Falcon Falco peregrinus 1 ex längs vägen 1/2, 1 ex Carara NP 5/2, 1 ex Manuel Antonio 6/2 66. Grey-headed Chachalaca Ortalis cinereiceps Allmän vid fågelbordet i Rancho Naturalista 67. Black Guan Chamaepetes unicolor 10 ex under båtturen på Rio Sarapiqui 28/1, 68. Crested Guan Penelope purpurascens under 6 dagar 69. Great Curassow Crax rubra En grann tupp i La Selva 29/1 70. Buffy-crowned Wood-Partridge Dendrortyx leucophrys Hörd från Suria Lodge 7 och 8/2 71. Black-breasted Wood-Quail Odontophorus leucolaemus Hörd från Suria Lodge 7/2 72. Grey-necked Wood-Rail Aramides cajanea 1 ex under båtturen på Rio Sarapiqui 28/1 20