Betänkandet Ersättningsetablering m.m. för vissa privata vårdgivare (DS 2007:22).

Transkript

1 1 Ledningsstaben Juridiska gruppen LiÖ Avgiftssakkunnig Lennart Schilling Hälso- och sjukvårdsnämnden Betänkandet Ersättningsetablering m.m. för vissa privata vårdgivare (DS 2007:22). Härmed överlämnas ledningsstabens förslag till landstingets yttrande över betänkandet Ersättningsetablering m.m. för vissa privata vårdgivare (DS 2007:22). Landstingsstyrelsen har vid sitt sammanträde den 5 september 2007 beslutat delegera till Hälso- och sjukvårdsnämnden att avge landstingets yttrande. Hälso- och sjukvårdsnämnden föreslås BESLUTA a t t avge yttrande över betänkandet Ersättningsetablering m.m. för vissa privata vårdgivare (DS 2007:22) enligt föreliggande förslag. Lena Lundgren tf Landstingsdirektör

2 1 Ledningsstaben Juridiska gruppen LiÖ Avgiftssakkunnig Lennart Schilling Socialdepartementet Registrator STOCKHOLM Betänkandet Ersättningsetablering m.m. för vissa privata vårdgivare (DS 2007:22). Inledning Allmänt Landstinget i Östergötland har beretts möjlighet att lämna synpunkter på betänkandet Ersättningsetablering m.m. för vissa privata vårdgivare (DS 2007:22). Landstingsstyrelsen har uppdragit till Hälso- och sjukvårdsnämnden att avge landstingets yttrande. Hälso- och sjukvårdsnämnden vill med anledning härav anföra följande. Landstingen har sedan 1985 efter den så kallade Dagmar-reformen haft det faktiska ansvaret för de läkare och sjukgymnaster som ersatts enligt vad som i dagligt tal benämns Den nationella taxan. De första 10-tal åren svarade Försäkringskassan för utbetalning av arvodena men sedan 1996 har landstingen helt självständigt svarat även för dessa frågor. Eftersom detaljstyrningen av sjukvården i övrigt från statens sida i stor utsträckning har upphört under de senaste 20 åren kan det synas något tveksamt att det fortfarande finns en mycket detaljerad lagstiftning vad gäller hur privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster i vissa fall ska kunna få ersättning från det offentliga för verksamhet som dessa bedriver. I betänkandet redovisas hur antalet läkare och sjukgymnaster som får ersättning enligt nationella taxorna har minskat de senaste 10 åren. Att landstingen däremot har upphandlat och tecknat vårdavtal med läkare och sjukgymnaster men även med andra vårdgivarkategorier, kiropraktorer, naprapater barnmorskor och psykoterapeuter berörs dock inte. Avtalen gäller såväl individuella vårdgivare som grupper av vårdgivare. Dessa avtal är generellt bättre anpassade till landstingens lokala förutsättningar vilket gynnar den enskilde landstingsmedborgaren. Även om möjligheten till etablering haft stor betydelse för att öka mångfalden inom hälso- och sjukvården medför den ibland också problem. De fria nyttigheterna i form av laboratorieservice, röntgen och läkemedel kan riskera att överutnyttjas på ett sätt som annars inte skulle vara acceptabelt i verksamhet som finansieras av landstingen. LeS; ; 10:26

3 2 Rätten att överlåta en etablering Nationell uppföljning Verksamhetsuppföljning m.m. Betänkandet handlar dock inte om ersättningslagarna eller de nationella taxornas framtid utan om förändringar om dessa varför detta förhållande får vara utgångspunkt i det fortsatta resonemanget. Möjligheten till ersättningsetablering upphörde då de nya lagarna om läkarvårds- eller sjukgymnastikersättning infördes Sedan landstingen 1985 fått ansvaret för de privata vårdgivarna hade antalet nyetablerade vårdgivare blivit färre och ersättningsetablering i många fall enda möjligheten att etablera sig med offentlig ersättning. Etableringsrätten kom därför att bli en handelsvara. Den fria etableringsrätten under 1994 innebar att de vårdgivare som så önskade fritt kunde etablera utan att köpa en äldre kollegas rätt till ersättning. En ny fri möjlighet till ersättningsetablering kommer att innebära att antalet vårdgivare med ersättning enligt de nationella taxorna kommer att bli oförändrat jämfört med vad som gäller idag, även om inga nya samverkansavtal träffas. Ur patientsynpunkt kan detta betraktas som positivt. Vårdgivare kan också antas investera och hålla en högre materiell standard på sin mottagning om denna går att överlåta till en efterträdare. Landstinget anser därför att förslaget i betänkandet i denna del är rimligt. Förslagen i betänkandet innebär dock att inte några direkta krav kan ställas på den som övertar en etablering. Landstingets mening är att detta inte är rimligt utan att krav ska kunna ställas på att den nye vårdgivaren att denne ingår i kvalitetsregister, deltar i landstingets uppföljningar samt att lokaler håller en acceptabel standard och är tillgängliga för alla patienter. Även om vårdgivare enligt de nationella taxorna svarar för en mindre del, av den totala vårdproduktionen torde det vara självklart att dessa medverkar i de nationella hälsodataregistren. Den som får ersättning från någon annan för ett arbete eller liknade måste rimligtvis kunna verifiera att man levererat den aktuella varan eller tjänsten. Vårdgivare som verkat enligt de nationella taxorna har hittills kunna kräva ersättning från landstingen endast mot uppgivande av besöksdatum och personnummer på den enskilde patienten. Det högre särskilda arvodet har även det utgivits bara det funnits inom läkarens specialitet eller sjukgymnasten varit kvalificerad att erhålla sådant arvode. Landstingens möjlighet att kontrollera debiteringen har varit obefintlig. I något enstaka fall har granskning kunnat göras av Socialstyrelsen, oftast i samband med annan tillsynsverksamhet.

4 3 Rätt till förhöjd ersättning i vissa kommuner Medicinskt motiverad vård Heltidskrav och vikariat Att det nu föreslås att läkare och sjukgymnaster ska kunna visa journal eller annat material som rör behandling av en patient är bra. Att materialet ska vara avidentifierat är dock inte rimligt. En kontroll gentemot inlämnat räkningsmaterial blir därmed omöjligt. I betänkandet anges särskilda integritetsskäl till de föreslagna reglerna. Landstinget ska inte få kännedom om enskilda patienters förhållanden. Utredarna synes inte beakta att även landstingets personal omfattas av sjukvårdssekretessen och att enbart ett fåtal personer i landstingen får kännedom om förhållandena i de kommande tämligen fåtaliga uppföljningarna. Uppföljningar kommer inte heller att ske för att få kännedom om en enskild patient utan för att tillgodose att vården sker på ett riktigt sätt. Även för att säkerställa att endast medicinskt motiverad vård ges kan vara underlag för verksamhetsuppföljning. Landstinget som organisation har redan idag kännedom om att en enskild person sökt vård hos en privatpraktiserande vårdgivare då denna sökt ersättning från landstinget för vården, då laboratorieprover har analyserat eller då patienten genomgått röntgenundersökningar. Även då patienten har sökt sjukreseersättning har landstinget som organisation fått kännedom om dennes vård hos en privatpraktiserande vårdgivare. Bestämmelserna om förhöjd ersättning till vårdgivare som etablerar sig i vissa kommuner bör avskaffas. Kostnaden för en etablering på en sådan ort kan inte nämnvärt skilja sig från etablering i storstad och en eventuell skillnad, om den finns, torde snarast vara den omvända. Ett landsting som önskar en etablering på en viss ort kan i vårdavtal erbjuda en högre ersättning även om det inte rör sig om en ort i stödområde. Det är märkligt att det ska vara nödvändigt att i ersättningslagarna skriva in att vården ska ges enligt vedertagna undersöknings- och behandlingsmetoder. Likaså är det beklagligt att det ska var tvunget att ange att ersättning inte heller ska lämnas för kosmetiska åtgärder. Med kosmetiska åtgärder förutsätts även friskvårdsverksamhet hos främst sjukgymnaster. Den ovan kommenterade verksamhetsuppföljningen kan vara nödvändig för att säkerställa att endast medicinskt motiverad vård ges. Förestående pensionering ska enligt utredningens förslag vara skäl till att frångå lagarnas krav på heltidsverksamhet. Av samma skäl ska det vara möjligt att anlita vikarie.

5 4 En nedtrappning av verksamheten för den enskilde vårdgivaren bör vara möjlig under förutsättning att en överlåtelse av verksamheten sker till en ny vårdgivare och att denna verkar jämsides med sin företrädare under en övergångstid. I övrigt finner landstinget det inte rimligt att medge avsteg från heltidskravet. Landstinget i Östergötland Hälso- och sjukvårdsnämnden Lasse Pettersson Ordförande Lena Lundgren tf Landstingsdirektör