Hemma igen. som vi alltid har gjort. Nummer Barnneurologen Ann-Kristin Ölund har återvänt till Norrbotten

Transkript

1 tidningen för personalen vid Norrbottens läns landsting Nummer Hemma igen Barnneurologen Ann-Kristin Ölund har återvänt till Norrbotten sidorna Tolken en trygghet Tema: sidorna 6 9 Vårdhundar utbildas på Grans sidorna Läkarstudenter övar på möten sidan 11 krönikören jonas thörnqvist Trygghet ligger i förändring, inte att vi gör som vi alltid har gjort.

2 VÄLKOMMEN innehåll 13 Spåren som vi lämnar efter oss I dagarna fyller landstinget 150 år. Det fick mig att öppna boken Välfärdsbyggare i Norrbotten, skriven av Maurits Nyström och utgiven i samband med landstingets 125-årsjubileum. Där berättas hur landstinget bildades. Det skedde klockan tio en måndagsförmiddag i Luleås nya rådhus, det var den 21 september och året var Landshövding S.P. Bergman svingade klubban i bordet och därmed var Norrbottens läns landsting konstituerat. Samma höstdag inrättades över 20 landsting; 1862 års kungliga förordning låg bakom införandet. I boken beskrivs vad som avhandlades på det första landstingsmötet. En motion tog upp inrättandet av sockenbibliotek, en annan uppförandet av en bro över Lule älv, en tredje bildandet av en kassa till framtida understöd för länets av missväxt lidande befolkning. Dessutom diskuterades hur obehöriga personer skulle hindras att flytta in i kyrkstäderna. Landstingets uppdrag var att rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter. Först efter sekelskiftet blev huvuduppgiften att organisera hälsooch sjukvård. Jag har svårt att slita mig från välfärdsbyggareboken, men funderar samtidigt på vad de som lever i Norrbotten om 150 år kommer att tänka när de läser landstingsdokument från vår tid. Lean, e-hälsa, facility service, vårdapplikationer, synergieffekt och HR-management Ja, något avslöjar uttrycken, även om vi i dag har svårt att sätta fingret på vad. Höstens första nummer av Landstingstidningen kan också berätta för eftervärlden vad vi ägnade oss åt i Norrbotten år Det handlar bland annat om driftsäkerheten i landstinget, om Sensias konkurs och om tolkning för döva och hörselskadade. Dessutom lyfter vi fram en ny utbildning av vårdhundar och besöker produktionsköket i Sunderbyn. Njut av höstluften och fundera gärna på vad ni vill läsa mer om i framtiden. Hör av er med tips och synpunkter! PS: För den som intresserad av landstingets historia rekommenderas ett besök hos Norrbottens minne på Björkskatan i Luleå. Bland mycket annat i arkiven finns där inbundna årgångar av Landstingstidningen från 1972 och framåt. ulrika englund, redaktör för Landstingstidningen Med andra ögon Sårbara system 4 Flera allvarliga driftsstörningar har drabbat landstinget det senaste halvåret. Läns- och rikstäckande IT-system har stora fördelar, men är samtidigt sårbara. Invigning av Laponia 5 Två hälsocentraler har blivit en och flyttat till nya lokaler vid Gällivare sjukhus. I augusti invigdes Laponia hälsocentral. Tolkhjälp i vården 6 9 Tolken hjälper den döva eller hörselskadade att vara delaktig i samhället. Anställda i tand- och sjukvården har möjlighet anlita tolkhjälp, även vid akuta situationer. Foto: maria ÅSÉN Hund på recept Certifierade vårdhundsteam ska utbildas vid Grans i Öjebyn. Därmed kan även Hund på recept börja skrivas ut i Norrbotten. landstinget för 25 år sedan... Redan i mitten av 70-talet började kampen för en renare miljö i landstingshuset i Luleå. Först blev det en rökfri bordsrad, sedan flera (bilden). Nu försvinner det sista bordet där rökning är tillåtet. Rökarna hänvisas i stället till speciella rökrum för att ta sig en cigarett efter maten. Ur Landstingstidningen nr Och för 10 år sedan Beslut har fattats att landstingets fastigheter ska bli rökfria. Rökarna får i stället använda rökplatser utomhus. Rökrummen i landstingshuset ska användas till sammanträdesrum, men de måste först byggas om eftersom det inte går att få bort röklukten på annat sätt, berättar landstingets fastighetsförvaltare. Ur Landstingstidningen nr Havremagasinet ser framåt 14 Nyligen blev det klart med ett samverkansavtal mellan Bodens kommun och landstinget som innebär en tryggare framtid för Havremagasinet. Just nu visas en utställning där naturkrafter gestaltas. Köksbesök 20 I serien Vi hälsar på har vi besökt produktionsköket i Sunderbyn. I snitt portioner mat tillreds varje dag, däribland många med specialkost. Dessutom: Sen sist 5 Krönikören 13 På gång 14 Dagens ros 16 Nytt om namn 17 Krysset 18 Doktor Warg kåserar 19 Bilden av ett jobb 19 Landstingstidningen är en personaltidning producerad vid informationsenheten, Norrbottens läns landsting. Den utkommer med sex nummer per år och har en upplaga på exemplar. Landstingstidningen på webben: nll.se/ Postadress: Landstingstidningen, Box 868, Luleå Besöksadress: Kulturens hus, Skeppsbrogatan 17, Luleå Ansvarig utgivare: Anna Källström, informationschef Redaktör: Ulrika Englund , ulrika.englund@nll.se Grafisk form: Tor-Arne Moe, Moe Media AB Omslagsfoto: Maria Åsén Pressläggning: 11 september 2013 Årgång: 40 Nästa nummer: 1 november 2013 Teknisk produktion: Daily print Innehållet i Landstingstidningen får gärna citeras om källan anges. Norrbottens läns landsting, NLL, har till huvuduppgift att erbjuda länets cirka invånare hälsooch sjukvård samt tandvård. Landstinget arbetar även med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. NLL bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårdskliniker och fyra tandvårdsannex. Landstinget är en av länets största arbetsgivare med cirka anställda. Bland dessa finns drygt 700 läkare och sjuksköterskor. 500 personer arbetar med tandvård, 430 med teknik, 100 med socialt och kurativt arbete, 70 med kultur/turism och med administration. Medelåldern hos de anställda är 47 år. Andelen kvinnliga medarbetare utgör 80 procent av personalen. 2

3 Sommar, sol och Sensia personer till landstinget efter konkursen Mitt i semesterperioden inträffade det som ingen trodde skulle hända. Den största privata vårdgivaren i Norrbotten gick i konkurs och landstingets primärvård fick från en dag till en annan ta över listade personer. Det kom som en chock väldigt oväntat, säger Margareta Lindquist, distriktssköterska på Hertsöns hälsocental. Måndag den 24 juni strax före klockan 16 ringde Sensias vd upp beställarchefen Kristian Damlin vid landstinget och berättade att de var på väg att lämna in en konkursansökan. Fem minuter senare var det ett faktum patienter i Boden, i Piteå och i Luleå berördes när den hälsocentral de valt stängdes bara några dagar senare. Det ringde patienter hit redan på tisdag morgon och ville lista om sig till oss, berättar Margareta Stjerna, verksamhetschef vid Hertsöns hälsocentral. Många hörde av sig, var frågande och lite Margareta Stjerna, verksamhetschef vid Hertsöns hälsocentral. oroliga och undrade vad som hade hänt. Flera hade ju påbörjat en utredning, fått en behandling som behövde följas upp, var sjukskrivna eller väntade på remiss eller ett röntgensvar, berättar Taina Ededal, distriktssköterska. Det blev stressiga veckor för dem som var i tjänst, men de försökte ta bekymren ett efter ett och inte stressa upp sig. Vi prioriterade efter bästa förmåga, säger Margareta Lindquist. Fortfarande är arbetsbördan högre än tidigare på Hertsöns hälsocentral och de har fått ta in vikarier. Men någon mer topp i patienttillströmningen väntar de sig inte, utan tror att det snart kommer att stabilisera sig. De är noga med att understryka att de inte känner någon som helst avoghet mot de patienter som tidigare valt bort dem och som nu kommer tillbaka igen. Vi lägger inga värderingar på det. Människan är fri att välja och välja igen. Det är ju inget personligt mot oss, säger Margareta Lindquist. Under de tre första dagarna efter konkursbeskedet listade personer om sig i de berörda kommunerna. Efter förhandlingar med konkursförvaltaren insåg beställarchefen Kristian Damlin att det inte fanns något godtagbart sätt för konkursförvaltaren att driva hälsocentralen vidare på. Det fanns visserligen personal vid Sensias hälsocentraler som ville ta över, men de hade inte de ekonomiska möjligheterna att agera i den akuta situationen. Ett eventuellt övertagande låg många veckor bort och det fanns inte några garantier för att det skulle gå i lås. I stället flyttades alla de som tidigare tillhörde Sensia över till närmast belägna Distriktssköterskorna Margareta Lindquist och Taina Ededal har upplevt en intensiv sommar i konkursens spår när Hertsöns hälsocentral plötsligt fick ta över nära 900 listade personer. Tommy Dahlén, till höger, tillhör däremot inte dem som listat om sig, utan har gått på Hertsöns hälsocentral hela tiden. Den är närmast, konstaterar han. Foto: maria ÅsÉn hälsocentral i förhållande till folkbokföringsadressen. Av berörda gick drygt till privata Cederkliniken, övriga till någon av landstingets hälsocentraler. Beskedet om omlistningen gick ut i personliga brev till var och en. Parallellt startades det digra arbetet med överrapportering och överföring av journalerna. Vi hade god hjälp av verksamhetschefen och personalen vid Sensia som har gjort sitt yttersta för att ingen patient ska falla mellan stolarna, säger Kristian Damlin. I Luleå listades de flesta om till Stadsvikens hälsocentral, där det ökade trycket blev kännbart på många sätt. Under juli månad fick vi telefonsamtal mot normalt och vi hann inte svara på alla, berättar verksamhetschefen Kristina Renkvist. Hon tog in extra personal bland annat för att svara i telefonen och fick dessutom tag i en pensionerad distriktssköterskebarnmorska som omedelbart kunde hoppa in och vikariera. Fram till idag har hon anställt två sjuksköterskor och en barnmorska alla tre har tidigare jobbat på Sensia. Vi skulle behöva en extra läkare också, men har inte hittat någon ännu. Trots den omvälvande sommaren har några allvarliga avvikelser inte inträffat, varken på Stadsvikens hälsocentral eller någon annanstans. Många anställda upplever att patienterna har haft stor förståelse för att väntetiderna kanske blivit något längre än vanligt. Jag är djupt imponerad över vilken bra insats personalen har gjort i sommar, säger primärvårdschefen Eva-Lena Holmkvist Parkström, som personligen ägnat ett par veckor av sommaren åt att informera och lugna allmänheten genom media. ULRIKA VALLGÅRDA Kristian Damlin, beställarchef, Eva-Lena Holmkvist Parkström, primärvårdschef, och Kristina Renkvist, verksamhetschef vid Stadsvikens hälsocentral, öser beröm över personalens insatser efter konkursen i sommar. Foto: petra isaksson Fakta Listningsläget 26/6 1/8 Ökning Sensia Boden Sensia Luleå Sensia Piteå Bergnäset Björknäs Björkskatan Cederkliniken (privat) Erikslund Furunäset Gammelstad Harads Hertsön Hortlax Mjölkudden Norrfjärden Piteå Porsön Råneå Sanden Stadsviken Älvsbyn Öjebyn Örnäset Inspiration för blivande föräldrar I år får alla blivande föräldrar i Norrbotten boken Det löser sig jämt som handlar om föräldraskap och jämställdhet. Delat ansvar för hem och barn ger ett mer jämställt samhälle, säger Tanya Jendersen, utvecklingsstrateg vid landstingsdirektörens stab antog landstingsfullmäktige den europeiska jämställdhetsdeklarationen, där landstinget förbinder sig att arbeta för ökad jämställdhet. Som en del i detta arbete delas Det löser sig jämt ut till alla blivande föräldrar när de besöker mödrahälsovården. Boken ger exempel på hur olika familjer delar på föräldraskap och hemarbete. Den ska vara en inspirationskälla. Den säger inte att något är rätt eller fel, men visar hur andra har löst problem man kan stöta på som förälder, säger Sara Dahlin som skrivit boken tillsammans med Johanna Lauri. Författarna har samlat in tips och tankar från föräldrar runt om i Sverige. I boken blandas personliga berättelser med statistik och forskning. I Norrbotten precis som i resten av landet tar kvinnorna ut största delen av föräldrapenningen. Det är också fler kvinnor än män som jobbar deltid under småbarnsåren. Många tänker väldigt traditionellt kring föräldraledighet, men att kvinnorna är hemma får konsekvenser både för löneutveckling och pension, säger Tanya Jendersen. TOVE MONSEN Fakta O I höst kommer ett studiematerial baserat på boken som kan användas i föräldragrupper och studiecirklar. O På bloggen detlosersigjamt.blogspot.se kan man följa och delta i diskussioner kring föräldraskap och jämställdhet. 3

4 Detta har hänt: mars maj mars juni juli juli augusti augusti Ett stort antal dataservrar och ITsystem stannar på grund av att kylanläggningen i en av serverhallarna i Sunderby sjukhus slutar fungera. Temperaturen i hallen stiger snabbt. Efter några timmar lyckas serviceteknikerna få bukt med problemet och under natten kommer flertalet system igång igen. Efter incidenten har en reservkylanläggning införskaffats. Ett stort antal av landstingets ITsystem drabbas av större störningar vid två tillfällen. Orsaken är att 60 dataservrar tappar kontakten med den centrala disklagringen, vilket medför att de stannar. Flera system stannar, däribland återuppringningssystemet CallMe, landstingets webbar, personsökningar via telefon, Ambulink, labsystemet C-lims och Prosang blodgrupperingssystem. Sjukvården drabbas när tekniken trasslar Trafiken in och ut från landstingets IT-miljö fungerar dåligt eller är helt stoppad under en halvtimme, vilket drabbar externa vårdgivare som inte kommer åt landstingets system. Orsaken är en hög last i brandväggen och felet åtgärdas snabbt. På grund av hårdvarufel på en av de tre Vasservrarna går det inte att logga in i Vas journalsystem. Den långa åtgärdstiden beror på att det tar tid att identifiera felet och därefter styra om trafiken till de fungerande servrarna. Patientlarmen i Sunderby sjukhus slutar fungera. Det tar hela helgen att få bukt med problemet och inte förrän det stängts ner och startats upp igen fungerar det igen. Orsaken är okänd. Delar av nätverket i Sunderbyn är inte tillgängligt. Avdelning 31, 32, 46, Akuten, röntgen, förlossningen, BB samt Bravida fastighetsövervakning drabbas. Orsaken oklar. Delar av nätverket i Sunderby sjukhus är återigen otillgängligt, vilket påverkar samtliga landstingets verksamheter i länet. Det går inte att skicka patientuppgifter från laboratorier till Vas. Fjärrövervakningen av patienter på avdelning 42 och 63 är satt ur spel. EKGövervakningen är ur funktion. Stora störningar i Vas och telefoni. För tredje gången upphör delar av nätverket i Sunderby sjukhus att fungera, vilket påverkar samtliga landstingets verksamheter i länet. IT-systemen upplevs som mycket långsamma och svåra att nå. Denna gång hittar man felet och den utrustning som orsakar störningen byts ut. Flera allvarliga driftsstörningar har drabbat landstinget det senaste halvåret. Stora, länstäckande IT-system som vi har idag har många fördelar, både för ekonomin och för vården. Samtidigt blir det mer sårbart, säger IT-driftschefen Stefan Lundström. Inställda operationer på grund av strejkande datasystem, otillgängliga journaler, tillfälliga avbrott på centrala EKG-övervakningar, telefoni som ligger nere och patientlarm som lägger av. De senaste månaderna har störningsrapporterna duggat tätt. El, värme, ventilation, vatten och datanätverk är några nödvändiga beståndsdelar i infrastrukturen som gör det möjligt att bedriva vård. När det gäller till exempel el, värme och vatten har man haft lång tid på sig att utarbeta reservsystem. IT däremot är så pass nytt att vi fortfarande jobbar på det och samtidigt utvecklas tekniken hela tiden, säger Stefan Lundström. Landstinget har ett antal dieseldrivna reservkraftverk som klarar av att hålla igång all el utom motorvärmarplatserna på sjukhusen vid större strömavbrott. Flera hälsocentraler i länet, däribland alla de med obsplatser, har också reservkraftverk. Vattenförsörjningen är kommunerna ansvariga för och de har i regel ett väl uppbyggt joursystem, beredskap och kringledningar. Men någon garanti för att det alltid fungerar finns inte. Bara mellan april och augusti har till exempel ett 20-tal strömavbrott i landstingets lokaler rapporterats, förorsakade av allt ifrån avgrävda elkablar, åska och ombyggnader till omfattande fel på stadsnätet inom en kommun. Även på IT-sidan finns det backup i form av tre olika serverhallar, där bland annat journalsystemet Vas finns i dag. Innehållet i servrarna speglar varandra, vilket innebär att två av tre servrar kan ligga nere och systemet fungerar i alla fall. Men lägger även det tredje av får vi verkligt stora problem. Än så länge har landstinget inte något helt separat reservjournalsystem som man kan slå igång. Att bygga reservsystem inom IT har tidigare varit oerhört dyrt och därför inte ansetts möjligt, berättar Stefan Lundström. I IT:s barndom har det bara varit New York-börsen och liknande institutioner som har haft råd att bekosta den typen av lösningar. Nu har tekniken utvecklats samtidigt som den blivit billigare och mer tillgänglig. Det ökar möjligheten för landstinget att bygga ännu mer robusta lösningar, men det är fortfarande en fråga om tid och pengar, menar han. Hur mycket resurser är man beredd att satsa och hur stor är sannolikheten att det uppstår ett problem där man skulle ha nytta av det? Många system som är beroende av varandra kan bli en felkälla i sig. Inom landstinget finns ett regionalt säkerhetsråd, bestående av representanter med samordningsansvar för säkerhet. På det senaste mötet stod störningarna inom IT-området högst upp på dagordningen. Från vänster: Siv Björn, Anders Öhlund, Per Wågström, Helena Klasson, Stefan Lundström, Mikael Engström, Ulla Isaksson, Berith Westerberg, Anna Aspviken, Göran Millebrand, Petter Nordqvist, Birgitta Boqvist, Rose-Marie Näslund. Foto: MARIA ÅSÉN 4 Stefan Lundström, verksamhetschef och ITdriftschef, Länsteknik. Man kan aldrig garantera 100-procentig driftsäkerhet. Dessutom är journalsystemet beroende av att nätverket fungerar. Även om journalsystemet har tredubbel säkerhet, fungerar det inte om man inte har tillgång till nätverket. Vissa sträckor fiberkabel köper landstinget in av utomstående aktörer, exempelvis stadsnäten, som också kan ligga nere ibland. Det är otroligt komplext och många faktorer som spelar in. Därför kan man aldrig garantera 100-procentig driftsäkerhet, säger han. Det finns även nationella system som landstinget är beroende av och som kan vara ur funktion, till exempel Apotekets datasystem, dit man skickar recepten. Det är ännu allvarligare om dessa system drabbas av driftstörningar, för då får hela landet problem. Vid årsskiftet började man på IT-sidan skriva händelserapporter som läggs ut på intranätet Insidan, dels för att synliggöra vad som hänt, dels för att sprida information till övriga medarbetare och undvika missförstånd och rykten. Det är viktigt för oss själva att vi registrerar vad som hänt för att vi ska dra lärdom av erfarenheterna och utvecklas. Varje driftstörning följs av ett arbete där vi går igenom vad som kan göras för att undvika att problemet uppstår igen, säger Stefan Lundström. ULRIKA VALLGÅRDA

5 sen sist Nyheter från landstingets webb Malte Fredriksson och Christer Johansson kör hållbart med landstingets elbil. Foto: KJELL ÖBERG Hållbart i längden Den september anordnas föreläsningar, utställningar och andra evenemang som visar vad som görs i Norrbotten för att skapa en hållbar utveckling, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Syftet är bland annat att länets invånare ska få mer kunskap och inspiration. Hållbarhetsveckan är ett samarrangemang mellan landstinget, länsstyrelsen, Piteå kommun, Luleå kommun, Bodens kommun och Nolia AB. OLIN-studiernas forskarmöte på Kebnekaise fjällstation, 690 meter över havet. Forskning på hög nivå OLIN-studierna har som tradition att ungefär vartannat år anordna ett forskarmöte någonstans i fjällvärlden. I år diskuterade forskarna svår astma och KOL i den klara luften vid Kebnekaisemassivet. Årets möte var förlagt till Kebnekaise fjällstation med 32 forskare från Sverige, Norge och Danmark på plats. Bland deltagarna fanns professorerna Kjell Larsson, Karolinska institutet, Clas-Göran Löfdahl, Lund, Bengt Järvholm, Umeå, Göran Wennergren, Göteborg, Torben Sigsgaard, Aarhus, och Per Bakke, Bergen. OLIN-studierna har bedrivit forskning om astma och KOL i Norrbotten sedan Personer med och utan sjukdom har studerats under närmare 30 år. Långtidsuppföljningarna är värdefulla källor för kunskap om hur sjukdomarna utvecklas. Att vi väljer att ha mötet i fjällen har flera orsaker, säger Eva Rönmark, verksamhetschef vid OLINstudierna. Alla deltagare kommer och åker samtidigt vilket gör att alla deltar under hela mötet. Sedan är det en kreativ miljö och det ges tid till att diskutera forskningsfrågor utanför programmet. Hon berättar vidare att konceptet, där erfarna forskare sammanfattar kunskapsläget i så kallade state of the art -föreläsningar blandade med kortare presentationer från doktorander, är mycket lyckat. Doktoranderna får tillfälle att diskutera sina resultat med forskare utanför den egna forskargruppen. Mötet pågick den augusti, där lördagen var resdag med vandring från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation, 19 kilometer. Under söndagen gjorde flera av deltagarna en toppbestigning av Sydtoppen. Den vetenskapliga delen av mötet startade på söndag eftermiddag, fortsatte under hela måndagen och avslutades till lunch på tisdag. För att hinna med flyg och tåg från Kiruna blev de flesta transporterade med helikopter tillbaka till Nikkaluokta. Arrangör för mötet var Eva Rönmark, Bo Lundbäck och Anne Lindberg vid OLIN-studierna, i samverkan med Göteborgs universitet och Karolinska institutet och med stöd från Hjärt-Lungfonden. Gällivares nya hälsocentral har öppnat Hälsocentralen Laponia invigdes lördagen den 17 augusti med öppet hus. Med den nya hälsocentralen samlar landstinget primärvården i Gällivare på ett ställe. Det innebär att vi kan arbeta ännu mer effektivt, säger verksamhetschef Gerd Siverhall. Forsens och Malmbergets hälsocentraler har slagits ihop till Laponia hälsocentral och verksamheten har flyttat till nya lokaler vid sjukhuset. Ett 30-tal anställda tar hand om de listade patienterna. Att slå samman två arbetsplatser innebär förändringar, men Gerd Siverhall är övertygad om att det kommer att gå bra: Man har kanske haft lite olika rutiner och gjort på lite olika sätt, men det är duktig, erfaren personal som har patientens bästa i fokus. Dessutom anlitar vi företagshälsovården för att få professionell hjälp med att smälta samman två arbetsgrupper, säger hon. Flytten till sjukhusområdet innebär också bättre service för patienterna. Bussen stannar utanför porten, och på sjukhuset finns både apotek och café. Under hösten ska hälsocentralen satsa på ökad marknadsföring. Vi vill berätta för befolkningen vad den nya hälsocentralen är bra på och vi välkomnar nya patienter, säger Gerd Siverhall. TOVE MONSEN Landstingsstyrelsens ordförande Kent Ögren tillsammans med verksamhetschefen Gerd Siverhall vid invigningen. Foto: MARIA JakoBssoN Prisad tandläkare Fernando Mota de Almeida har examinerats i endodonti. Därmed har Folktandvården i Norrbotten fått en ny specialist på sjukdomar i tandens pulpa. Tandläkaren vann dessutom nyligen en vetenskaplig tävling vid en världskongress i Norge för yrkesgrupper inom tandoch huvudröntgen. Mota de Almeida forskar på Cone Beam Computed Tomography-teknikens (CBCT) betydelse för diagnostik inom endodontiområdet. Hans bidrag vann före en mängd konkurrenter från stora och ansedda universitet runt om i världen. Adressändra i Paw Har du flyttat? Har du bytt namn? Då är det viktigt att du uppdaterar dina uppgifter i Paw. På så sätt är chansen större att Landstingstidningen kommer hem till dig. Det är också viktigt när landstinget ska skicka ut annat med post, exempelvis kontrolluppgifter till deklarationen. Gällivare toppar AT-lista Gällivare sjukhus har utsetts till landets bästa AT-sjukhus På andra plats kommer sjukhuset i Lidköping och på tredje plats Sunderby sjukhus. Det är Sveriges Yngre Läkares Förening (Sylf) som varje år genomför en enkät bland AT-läkarna. I år deltog at-läkare på 69 olika AT-orter. Gällivare sjukhus tar klivet upp till förstaplatsen från förra årets andraplats. Tandvårdsstudenter i arbete Ett 50-tal studenter har arbetat hos Folktandvården i Norrbotten i sommar. Det är tolfte året i rad som tandvårdsstudenter sommarjobbar i länet. Perioden inleddes med en lunch och roliga aktiviteter för att skapa teamkänsla, men framförallt för att hälsa studenterna välkomna till Folktandvården och länet. Förbättringspris till Kiruna Kirurg-, urolog- och endoskopimottagningen vid Kiruna sjukhus har tilldelats landstingets stipendium för bästa förbättrings- och utvecklingsarbete i vården Stipendiet, som instiftats av landstingsfullmäktige, är på kronor. Priset avser arbetet med samordnad och integrerad mottagning. Utvecklingen av mottagningen är ett föredöme inom vården och ett utmärkt exempel på hur man kan åstadkomma betydande förbättringar samtidigt som landstingets resurser används mer effektivt, säger Mats Brännström, landstingsdirektör. Helena Fredriksson Ågren, enhetschef vid kirurg-, urolog- och endoskopimottagningen, Michael Dahlberg, verksamhetschef länskliniken kirurg och urologi, Kristina Östman, verksamhetschef för akutsjukvården i Kiruna, vid stipendieutdelningen i Haparanda. Foto: KJELL ÖBERG 5

6 TEMA tolkcentralen Tolkcentralen gör stor skillnad för en ofta bortglömd grupp i samhället de hörselskadade och döva. Med hjälp av tolk ökar möjligheten för dem att vara delaktiga i samhället. För anställda i vården är det viktigt att känna till att det finns tolkhjälp att tillgå. Alla har rätt att kunna ställa sina frågor och förstå informationen man får, även vid akuta situationer och under jourtid. De gör samtalet möjligt Susanne Huhtasaari och Nina Harila är teckenspråkstolkar och tolkar även dövblinda. Dessa grupper är oftast barndomsdöva och har teckenspråket som sitt första språk. Susanne Huhtasaari är uppvuxen med döva föräldrar och fick teckenspråket naturligt hemma. - Som barn fick jag ofta rycka in och tolka när det behövdes, minns hon. I dag är hon en av de som ger andra döva röst och delaktighet i samhället. Även i hennes tidigare arbete inom barnomsorgen var det en tillgång att ha teckenspråket med sig. Så småningom gick hon tolkutbildningen som är fyra år lång. Kollegan Nina Harila har en bakgrund i databranschen men valde att sadla om till teckenspråkstolk för ett antal år sedan. De arbetar ofta i team och reser över hela länet. Är det längre tolkuppdrag arbetar de tillsammans och avlöser varandra var tionde minut. Att tolka kräver total koncentration. Som teckenspråkstolk läser de inte bara av tecken utan också mimik. Grammatiken är inte heller densamma i teckenspråk som i svenska språket. Det innebär att tolken inte bara måste ta in vad som sägs utan också hinna kasta om ordföljd och göra tecknen, samtidigt som nästa mening som sägs ska tas in. Är det en dialog som förs ska de också hinna tolka åt andra hållet och växla mellan talspråk och teckenspråk och själv förstärka tecknen med mimik. Man blir fort ganska trött i huvudet och då krävs det att man är två som kan turas om, säger Nina Harila. På senare år har teknikutvecklingen öppnat nya möjligheter för såväl tolkar som brukare. Smarta telefoner och surfplattor med möjlighet till ökad och enkel bildtelefoni finns idag i princip i alla hem. Men både Susanne Huhtasaari och Nina Harila påpekar att ingen teknik kan ersätta det fysiska mötet. En som uppskattar tolkarnas insats är Håkan Broström. För mig är det jätteviktigt att ha tillgång till tolk för att undvika missförstånd och få information på mitt eget språk. Han är född hörselskadad och lärde sig teckenspråk vid 15 års ålder. Jag använder tolk så ofta det krävs en kommunikation med någon som inte kan teckenspråk, till exempel vid läkarbesök, tandvård, arbetsplatsträffar med mera. I samhället är det svårt om man inte får information på teckenspråk, man missar rätt mycket, säger han. ANNA BERGSTRÖM Tolkpersonalen får följa sina brukare i livets alla skeden. Här tolkar Susanne Huhtasaari åt hörselskadade Håkan Broström vid ett pass med sjukgymnastik på Garnis rehabcenter i Boden. Tolken en trygghet Att ha tolkhjälp är en förutsättning för mig för att få fram rätt information till patienten. För mer komplex information är det helt nödvändigt, säger Anette Sörlin, läkare på Öronnäsa-hals-kliniken i Sunderbyn. Hon råder fler inom vården att använda sig av länets tolkhjälp. Många som träffar hörselskadade tror att man kan lösa dialogen genom att prata högre eller skriva på papper. Det leder ofta till missförstånd och innebär också att en hörselskadad inte bemöts på samma villkor som en hörande. Redan i väntrummet kan det ställa till bekymmer. Läkaren Anette Sörlin på Öron-näsahals-kliniken i Sunderbyn möter ofta gravt hörselskadade patienter som ska utredas för så kallade cochleaimplantat, ett hörhjälpmedel som genom elektrisk stimulering av hörselnerven ger gravt hörselskadade och döva barn och vuxna möjligheter att uppfatta ljud. För henne är det en självklarhet att nyttja de tolkar som både hon och hennes patienter har rätt att få tillgång till. Hon ser det som en förutsättning för att kunna kommunicera. Det blir en trygghet för mig att jag är mer säker på att informationen går fram till patienten. Det gör också att patienten kan ställa ingående frågor och få utförliga svar. 6

7 i vården Anette Sörlin använder sig av tolkcentralen flera gånger i månaden. I en del fall är det första gången som patienten hon möter får tolkhjälp. Det kan bli en aha-upplevelse både för patienten och de anhöriga som upptäcker att tjänsten finns. Hon berättar att man ganska snabbt glömmer att man kommunicerar via tolk. Tolkarna agerar så proffsigt. Jag pratar bara som vanligt med patienten och de förmedlar det jag säger. Det påverkar inte konsultationen annat än i positiv mening. ANNA BERGSTRÖM Teckenspråkstolkarna Susanne Huhtasaari och Nina Harila (till höger) är mästare på mimik och att snabbt kunna tolka mellan taloch teckenspråk. Foto: MARIA ÅSÉN För läkaren Anette Sörlin är det en trygghet att veta att informationen till hennes gravt hörselskadade patienter går fram och att de kan ställa frågor och få svar. Foto: Maria Åsén Redo att rycka ut På tolkcentralen i Norrbottens läns landsting arbetar nio personer. Tolkarnas uppdrag spänner över veckans alla dagar, hela länet och livets alla skeden. De anställda bistår länets alla hörselskadade, döva och dövblinda med tolkhjälp. Det kan handla om allt från vardagliga saker som tandläkarbesök, telefonsamtal och föreningsmöten till speciella händelser som skolavslutningar och begravningar. Även vid akuta olyckor kan tolk behövas. Alla med olika grader av hörselskador har rätt att kostnadsfritt ta hjälp av en tolk. Den som vet att han eller hon ska träffa en hörselskadad, döv eller dövblind person har också möjlighet att boka en tolk. Olika hörselskadade grupper behöver olika typer av hjälp. Det innebär att länets tolkar har olika bakgrund och utbildningar för sitt arbete. De har tystnadsplikt och ska tolka samtalen objektivt och opartiskt. O Vuxendövtolkar tolkar till hörselskadade och vuxendöva personer, som har svenska som sitt första språk och som efter språkinlärningen har fått så grav hörselnedsättning att de har svårt att klara vanlig kommunikation. Tolkningen sker i en riktning eftersom den hörselskadade/ vuxendöve pratar själv, men behöver få andras tal tolkat till sig. Vanligtvis tolkar man med hjälp av tecken som stöd och med skrift via tangentbord och dator eller projektor. O Dövblindtolkar arbetar med personer som har syn- och hörselnedsättning i olika grader och kombinationer. I brukargruppen finns både de som har svenska och de som har teckenspråk som första språk. Olika tolkmetoder används. Även ledsagning och syntolkning ingår i dövblindtolkens uppgifter. O Teckenspråkstolkar hjälper hörselskadade och döva som har teckenspråk som sitt första språk. Tolkningen sker mellan svenska och teckenspråk. O Bildtelefoni. Tolkcentralen i Luleå är en av flera studior som servar hela landet med tolkning via bildtelefoni. O SOS Alarm och jourtider. Samtliga tolkgrupper kan rycka ut vid akuta händelser utanför kontorstid. SOS Alarm har en lista över tillgängliga tolkar dygnet runt då det larmas via 112. I situationer som inte är livshotande, exempelvis vid besök på en jourcentral efter klockan 16, kan tolk nås via telefonnummer ANNA BERGSTRÖM 7

8 TEMA tolkcentralen Länken till livet för den hörselskadade Petra Selberg och Maria Jonsson är vuxendövtolkar. I huvudsak arbetar de med skrivtolkning åt den grupp hörselskadade som har fötts hörande men har fått sämre hörsel eller förlorat den med åldern. Vuxendövtolkarna skriver så det rasslar på tangentbordet men smälter snabbt in i sammanhanget. De som vuxendövtolkarna arbetar med har ofta varit hörande från början eller har viss hörsel kvar. Det innebär att de talar själva men behöver hjälp med att förstå andras tal. Vissa har inte ens vetat att de är hörselskadade när de var yngre, eller har dolt det väl, och har därför inte lärt sig teckenspråk. Petra Selberg och Maria Jonsson använder tecken som stöd medan de riggar sin utrustning som består av tangentbord och dator med skärm om det är en enskild som ska få tolkhjälp. Är det en större samling hörselskadade använder man projektor. Vuxendövtolkarna har en helt annan utbildning än teckenspråkstolkarna. Medan den person som den hörselskadade samtalar med eller föreläsaren som personen lyssnar på pratar, skriver tolken ner vad som sägs. Allt skrivs i ett särskilt tolkprogram och visas omedelbart på skärmen framför brukaren. Ingenting sparas efteråt utan det skrivna är en ren tolkning av vad som sägs i stunden. Tolkarna har tystnadsplikt och har inte till uppgift att återberätta för anhöriga vad som har sagts under exempelvis ett läkarbesök. DE är i stort sett ute varje dag, ofta på kvällar och helger. Vid längre uppdrag arbetar de liksom teckenspråkstolkarna i team på två personer. Det är många processer igång i huvudet på en gång. Man lyssnar, redigerar, skriver ner och rättar samtidigt. Det är en energikrävande process. Det är i huvudet, inte i händerna, man blir trött, förklarar de. De beskriver sitt arbete som väldigt varierande och allmänbildande. Man hamnar på en massa ställen där man inte skulle ha varit privat och får lära sig mycket på allt från föreläsningar till pensionärsresor, tillägger Maria Jonsson. Totalt finns fyra vuxendövtolkar som servar cirka 350 brukare runtom i länet. Det blir omkring mil per år i resor. Vård och oåterkalleliga ärenden som exempelvis en begravning har förtur. I övrigt får man tolkhjälp i mån av tid. Med utveckling av distansteknik för skrivtolkar är förhoppningen att man ska kunna möta ett större behov och spara restid i framtiden. Redan i dag sker skrivtolkning på distans via landstingets videokonferensutrustning. ANNA BERGSTRÖM Petra Selberg och Maria Jonsson blir den hörselskadades verktyg för att förstå information och delta i ett samtal. Foto: Maria Åsén 8 nummer

9 fakta Ronny Wallén är ensamstående pensionär. Tolkarnas insatser gör att han känner sig tryggare samtidigt som han blir mer delaktig i samhället. Foto: Maria Åsén Från utanförskap till delaktighet Utan tillgång till tolkar hade Ronny Wallén haft ett mer isolerat liv. För mig har de betytt skillnaden mellan att sitta hemma och att kunna gå på till exempel barnbarnens skolavslutningar eller konfirmation, säger Ronny Wallén, Brändön. Ronny Wallén föddes hörselskadad, något som inte uppdagades förrän sista året i skolan. Hörseln har sedan blivit sämre med åren, trots fyra operationer. Idag är han gravt hörselskadad. Sin första hörapparat fick han Om jag inte hade haft tolk skulle jag hellre välja att inte gå på olika tillställningar och leva i ett utanförskap. Varför ska jag gå på något som jag inte kan höra? Jag har blivit besviken så många gånger När jag har en tolk med mig känner jag att jag kan slappna av och inte behöver vara rädd för missförstånd. när jag trott att det ska finnas slinga och så fungerar den inte, förklarar han. Militärtjänsten minns Ronny Wallén som smärtsam, liksom tiden då han skulle läsa in högstadiet på Sunderby folkhögskola men till slut hoppade av på grund av sina problem med att höra och ta del av undervisningen. Jag gick med i HRF, Hörselskadades riksförbund, i början av 1990-talet och det var först då som jag kom i kontakt med tolkar. Nu använder jag dem så mycket jag kan och har även gått kurs i TSS, tecken som stöd. När Ronny Wallén opererades på Sunderby sjukhus för några år sedan var tolken med fram till sövningen och fanns där när han vaknade upp igen. När jag har en tolk med mig känner jag att jag kan slappna av och inte behöver vara rädd för missförstånd. Nu försöker han få fler att förstå hur viktigt det är att använda tolkar. En del är lite rädda för att ta in tolk och har kanske levt med skam över hörselskadan i många år. Jag försöker hjälpa andra att acceptera sin hörselskada och ta hjälp, så de kan känna delaktighet. Han känner att han är mer med i samtal när han har tolkhjälp. Är det flera som surrar har jag inte en chans utan. Men har jag tolk så tar jag för mig mer och känner aldrig att det är problem. Jag önskar att fler tog chansen det är suveränt. ANNA BERGSTRÖM Att tänka på när du använder tolk O Vänd dig till din samtalspartner då du pratar, inte till tolken. O Fråga inte om tolkens åsikter tolken är där för att göra kommunikationen möjlig. O Tala som vanligt, med naturliga pauser. O Om ni är flera personer tala en i taget. O Tänk på att din arbetsplats tillfälligt även blir tolkens. O Lämna gärna förberedelsematerial till Tolkcentralen. O Om du är osäker på hur tolkningen ska fungera, be tolken om information. Så här arbetar en tolk O Tolkar i första person, det vill säga i jag-form. O Tolkar allt som sägs utan att lägga till eller dra ifrån. O Är tolkanvändarens öron, röst och ögon. O Har tystnadsplikt/sekretess. O Är neutral deltar inte i samtalet utan gör det möjligt. 9

10 Mia Henriksson och hunden Japp visar exempel på hur vårdhunden kan jobba. Man kan träna en arm eller kanske bålstyrka genom att luta sig lite framåt och hålla upp en rockring som hunden hoppar igenom, säger hon. Foto: MARIA ÅSÉN Hund på recept tar fart I november startar en ny utbildning av vårdhundteam vid Grans naturbruksgymnasium i Öjebyn. Efter utbildningen ska deltagarna kunna arbeta med rehabilitering, sjukgymnastik och på boenden för äldre eller funktionsnedsatta. Vi söker engagerad vårdpersonal som tillsammans med sin hund vill vara med och utveckla något nytt, säger hundläraren Anna Lundberg. Certifierade vårdhundsteam, det vill säga en vårdutbildad och dennes hund, jobbar i ett 40-tal svenska kommuner. Erfarenheterna är goda. Bland annat har behovet av lugnande medicin minskat, vilket lett till färre fallolyckor. Teamen har utbildats vid Brösarps vårdhundskola som fram till idag är den enda i sitt slag. Anna Lundberg och Mia Henriksson som är hundlärare på Grans naturbruksgymnasium har vidareutbildat sig i Brösarp och tagit med sig konceptet till Norrbotten. Vårdhundarna ska inte förväxlas med de besökshundar som finns på en 10 del äldreboenden, förklarar Mia Henriksson. I södra Sverige kan man få hund på recept. Nu kan tiden vara mogen även i Norrbotten. Hund på recept, det är när legitimerad vårdpersonal skriver ut recept på en riktad insats. Till exempel att Bosse, 79 år, behöver sex träffar á 30 minuter två gånger i veckan. Kanske fungerar vänster sida sämre efter en stroke, då sätts ett personligt program för patienten ihop. Anna Lundberg ger exempel på att det som verkar vara lek är en genom- tänkt övning: Man kan träna en arm genom att kasta saker som hunden får hämta och lämna tillbaka. Eller hålla upp en rockring hunden får hoppa genom. Man kanske tränar ett ben genom att hålla upp det och hunden hoppar över. Eller öva upp finmotoriken genom att öppna ett burklock och ge hunden godis. Hunden lockar till aktivitet och kan också betyda att den som är förvirrad, orolig eller dement mår bättre och börjar minnas det som verkat vara glömt för alltid. Hunden tränas också att lägga nosen i knät och titta patienten eller vårdtagaren länge i ögonen. Ibland kan en hund skänka tröst när ingen annan kan trösta. Hunden Livia finns på Sveriges enda barnhospice i Nacka. Vi har exemplet med en obotligt cancersjuk elvaårig pojke. Många gånger sa han till sina föräldrar att han ville vara ensam med Livia i rum- met. Överläkaren frågade pojken varför han ville vara ensam med hunden. Han svarade: Mamma och pappa är så ledsna men Livia gör mig glad igen. Vårdhunden ska aldrig påtvingas någon som inte vill eller användas på ställen där det finns personer som är allergiska. Anna Lundberg och Mia Henriksson är också noga med att poängtera att hunden aldrig kan ersätta personal. Däremot kan den göra saker som personalen inte kan, sammanfattar de. INGRID HAGLUND Fakta Vårdhundsutbildningen på Grans natu Förkunskaper: Lägst gymnasial vårdutbildning och minst två års praktisk erfarenhet av vård. Utbildnings längd: Ettårig distansutbildning på halvfart. Sju träffar på Grans i Öjebyn, sammanlagd studietid 800 timmar. Introduktionskurs: D september. Kursen st ber. Examen: SIS Certifier du har den kompeten att arbeta profession hund.

11 Teater på schemat Anna Lundberg och Mia Henriksson är lärare på vårdhundsutbildningen som startar i Öjebyn i november. Vårdhundarna tränas att lägga nosen i knäet och titta vårdtagaren i ögonen. Undersökningar visar att hundar har en lugnande effekt. Läkarstudenten Mattis Gärtner, amatörteaterskådespelarna Annelie Forsberg och Eva-Britt Tjernqvist samt läkarstudenterna Caroline Löfdal, Elin Lundqvist och Elina Eriksson Wikberg fick en lärorik stund tillsammans när läkarlinjen i Sunderbyn hade teaterövning på schemat. Foto: PETRA ISAKSSON Läkarstudenter övar på verkliga möten Att sitta i skolbänken och läsa om samtalsteknik är en sak. Att möta en patient öga mot öga en annan. Tillsammans med amatörskådespelare får läkarstudenter vid Sunderby sjukhus träna sig på att hålla svåra samtal under läkarlinjens nionde termin. Annelie Forsberg spelar en 52-årig kvinna som bröt foten när hon vandrade i fjällen för fyra år sedan. Nu kommer hon till vårdcentralen för att få smärtstillande medicin och sömntabletter utskrivna. Det är tydligt att det kriteriemässigt uppfyller ett beroende som inte känns så bra att spä på, säger läkarstudenten Mattis Gärtner Nilsson. Samtalet blir känslosamt och hans roll är att stå emot och leda in henne på en väg där hon kan komma ifrån ett riskbeteende. Det är andra gången jag ställer upp som skådespelare på läkarlinjen och det känns väldigt givande. Jag är sjukgymnast och frågorna vi berörde stöter jag själv på i min profession ibland, säger Annelie Forsberg. Eva-Britt Tjernqvist spelar en 68-årig pensionär som snart ska åka på safari i Afrika. Hon är inte den som springer till doktorn i onödan, men just nu tycker hon att det känns lite tungt att andas när hon går i uppförsbackar. Eftersom hon ska ut på långresa går hon för säkerhets skull till hälsocentralen för att kontrollera sina värden. beskedet du har en hjärtinfarkt och du vet aldrig på förhand hur en person ska reagera. Jag tycker det var otroligt lärorikt. Bra att öva innan det blir på allvar. Hennes studiekamrater instämmer: Det är en sak att läsa om samtalsteknik i böcker. I den här övningen när man sitter med en människa mitt emot sig är det mer likt verkligheten, mer känslomässigt. Jag tror att det blir lättare när man kommer ut i yrkeslivet om man gjort det förut, säger Mattis Gärtner Nilsson. Elina Eriksson Wikberg tyckte det var lätt att leva sig in i situationen. Jag var orolig att det skulle bli en teater-på-högstadiet -känsla, men jag tyckte det blev ett naturligt samtal. Jag glömde bort dem som lyssnade, säger hon. En viktig del i övningen är att få feedback något som studenterna också tycker är nyttigt. Man vill ju veta vad som är bra och vad man hade kunnat göra bättre, säger Elin Lundqvist. Under hela samtalet sitter två handledare och tre studenter och lyssnar för att efteråt kunna ge sina synpunkter på kroppsspråk, mötets struktur och dialogen. Jag kände att jag ville få ut så mycket som möjligt. Inte att de ska vara för snälla, säger Mattias Gärtner Nilsson. Förutom handledare och studiekamrater är också amatörskådespelarna med och säger vad de tycker. Det fanns både det som var bra och det som var mindre bra. Men det är inte så lätt att bemöta en person som reagerade som jag gjorde. Caroline var empatisk och visade en vilja att trösta, säger Eva-Britt Tjernqvist. Krister Tano, lärare på läkarlinjen, berättar att övningen ingår i ett ämne som kallas professionell utveckling. I det berör man olika områden som studenterna behöver komma in på vid sidan av det rent medicinska. En läkare ska inte bara kunna ställa diagnoser, en läkare måste också kunna samarbeta, vara teamledare och möta patienter i svåra situationer, förklarar han. Han kontaktade Teater Scratch som hjälpte till att tipsa om personer som gått någon av deras amatörteaterutbildningar. De som ställer upp får en liten ersättning för att täcka omkostnaderna. Övningen med amatörteaterskådespelare är ett unikt tillfälle att under utbildningen få chansen att hålla i ett svårt samtal och få feedback på det efteråt, anser han. Det brukar vara uppskattat, både för att det är en bra övning, men också för att jag tror att de får känna att de lärt sig mycket under utbildningen. Ett sådant samtal som de har haft i dag skulle de aldrig ha klarat första eller andra terminen på läkarlinjen. ULRIKA VALLGÅRDA rbruksgymnasium en 23 och 24 artar i noveming som visar att s som krävs för ellt med vård- Hunden: Ras spelar ingen roll men hunden ska vara tillgänglig, socialt trygg, ha arbetslust och inte vara äldre än fyra år. Hundarnas lämplighet testas. Källa: Grans naturbruksgymnasium och Där får hon veta att hon har väldigt högt blodtryck och måste genomgå en ekg-undersökning som visar att hon håller på att få en hjärtinfarkt. Jag blir jättearg över beskedet läkaren krossar ju mina drömmar. Jag tror att jag var ganska ärlig i min reaktion. Jag hamnade i ett chocktillstånd, säger Eva-Britt Tjernqvist. Caroline Lördal, som spelar hennes läkare, tycker att det var ett bra sätt att träna på. Det är aldrig roligt att ge någon Eva-Britt Tjernqvist spelar en kvinna som får beskedet att hon måste ställa in sin Afrikaresa. Det blir en tuff utmaning för läkarstudenten Caroline Löfdal. Läraren Krister Tano tycker att övningen är en viktig del i undervisningen för att förbereda studenterna för verkligheten. 11

12 Annika och Daniel Westman med barnen Ellie, 2,5 år, och Sigrid, 1 år, har stannat till vid hälsocentralens chef Margareta Stjerna, som bjuder på frukt och citronvatten. Hertsöns tvååringar på öppet hus Tvååringar med syskon och föräldrar stod i centrum när Hertsö hälsocentral bjöd in till öppet hus. Vi vill förebygga ohälsa och samtidigt tala om att vi finns, säger Annika Eriksson, barnmorska. Martin Eriksson, OK Södertörn, fastnade mellan två stenar och stukade vristen under måndagens etapp. Nu är det onsdag och han får ett stödjande förband av sjukgymnasten Jan Sundberg före start. Under O-ringen kämpade nära orienterare i skogarna runt Boden. De som skadade sig togs om hand vid målgången vid varje etapp, där en mobil hälsocentral byggts upp. Det handlade främst om sårskador, skavsår och stukningar. Dessutom förekom handledsfrakturer, benbrott och uttorkning, summerar läkaren Carl-Johan Westborg, projektledare. Det är mitt på dagen vid Storklintens skidanläggning och blödande, haltande och svettiga orienterare kommer för att få vård. Fyra sjukgymnaster, tre läkare och fem sjuksköterskor tar emot de skadade i två rum i en träbyggnad. Tidvis är trängseln stor, men allt flyter på. Smärtor bedöms, vrister bandageras och sår tvättas. Några stängda dörrar och enskilda samtal är det inte frågan om; tankarna går i stället till en välkänd tv-serie. Ja, det var lite Mash över det hela, minns Carl-Johan Westborg när han ser tillbaka på de intensiva dagarna. Tre kvällar transporterades britsar, kryckor, läkemedel, datorer, rullstolar, skärmar och en ekg-apparat till en ny tävlingsarena, där mottagningen byggdes upp igen. Redan för tre år sedan tog landstinget på sig uppdraget att ansvara för sjukvården under O-ringen. För ett år sedan intensifierades förberedelserna och en projektgrupp bildades. I gruppen ingick fem anställda från Sandens hälsocentral, med Westborg, läkare vid Björknäs hälsocentral, som projektledare. Förberedelsearbetet har varit omfattande, med allt från materialbeställningar till att ordna med städning av de lokaler som skulle användas. Vår personal har jobbat hårt. Inte minst distriktssköterskan Åsa Andersson, som fungerat som spindeln i nätet, berättar Kristina Brännström, enhetschef på Sandens hälsocentral. Det var inte svårt att lösa bemanningen trots att O-ringen arrangerades juli, mitt i sommaren. Anställda vid de två hälsocentralerna Björknäs och Sanden ställde gärna upp. Man har sett det som ett äventyr, något extra. Det var 32 år sedan O-ringen senast arrangerades i Norrbotten, så det här var kanske något man hade chansen att uppleva en gång i sitt liv, säger Carl-Johan Westborg. Varje dag behövde omkring 100 personer hjälp i någon form. Från klockan 10 och tre timmar framåt var efterfrågan av vård som störst. Mitt på dagen var det hektiskt, men det var aldrig några väntetider att tala om. En del ville ha fotleder tejpade i förebyggande syfte; sjukgymnasterna hade fullt upp. Enligt Westborg var det ett lyckodrag att ha fyra sjukgymnaster på plats. Gitte Kristiansson, Trollhättans SOK, kommer in med blodet rinnande från höger hand och vänster ben efter ett fall på väg nedför den steniga slalombacken. Det ser illa ut, men sjuksköterskan Jessica Nilsson, Sandens hälsocentral, konstaterar att ingenting behöver sys. Foto: ULRIKA ENGLUND Skadade orienterare stämplar in Fakta O-ringen O Cirka 100 orienterare sökte akut vård varje etapp. O Fördelning mellan kvinnor och män var jämn. O Den äldsta som behandlades var född 1924, den yngsta år O 73 procent var från Sverige. Resten kom från andra länder, framför allt Norge, Finland och Schweiz. O Patientavgifter och ersättningar från andra landsting ska täcka de kostnader landstinget hade i samband med arrangemanget. Källa: Nll De gjorde primära bedömningar av stukningar och misstänkta skelettskador. Färre än tio av dem som sökte hjälp hos oss behövde därmed få remiss till röntgen och akuten på Sunderbyn. Den femte och sista etappen, en varm dag, fick flera uttorkade orienterare droppbehandling och dryck för att återhämta sig. Några sjuktransporter avgick varje dag till Sunderbyn, men bara tre personer var tvungen att åka ambulans till sjukhuset under veckan. Akuten märkte av ett ökat antal arm-, fot- och benfrakturer på dagtid under O-ringen, inget under jourtid. Vad gäller den vanliga vården hänvisades orienterarna och deras anhöriga till landstingets tre hälsocentraler i Boden. Bemanningen förstärktes under jourtid på Sandens hälsocentral, som ligger närmast campingområdet. Men trycket var hanterbart med en handfull extra jourbesök varje kväll. I grunden är det friska människor som kommer för att tävla i O-ringen, konstaterar Carl-Johan Westborg. Hur tycker du att ni lyckades med sjukvårdsuppdraget? Det fungerade över förväntan. Nästa års O-ringenarrangör, Kristianstad, hälsade på oss och bad i samband med det patienter om ett omdöme. Samtliga de talade med var nöjda. ULRIKA ENGLUND Utanför hälsocentralen står ett utryckningsfordon från Räddningstjänsten. Den utlovade ambulansen är på uppdrag och har ännu inte synts till, men Annika och hennes kollega Agneta Lindström är ändå nöjda. Det var de som tog initiativ till arrangemanget. Inbjudningar skickades till samtliga 78 tvååringar som bor i upptagningsområdet. Vi träffar barnen och deras föräldrar fram till 18 månaders ålder. Sedan kallas de till kontroll igen först när barnet är tre år. Vi vill gärna hålla kontakten och valde därför att rikta in oss på tvååringarna, säger Annika Eriksson. Under eftermiddagen får föräldrarna veta mer om kost, tandvård, socker, rökning och annat med koppling till en hälsosam livsstil. Dessutom ges information om några av de aktiviteter som finns i området. På plats finns bland annat Svenska kyrkan och den kommunala verksamheten Växhuset. Vi befinner oss i ett mångkulturellt område. Det här är ett sätt att nå de som bor här, men även för dem som kommer hit att möta andra familjer, säger Annika Eriksson. Barnmorskorna Agneta Lindström och Annika Eriksson tillsammans med, från vänster, Jamila Abdulla med dottern Bina, Sam Hani Abdullah med Muhammed, 7 år, och Mustafa, 2 år. 12