BRIS. Sammanlagda stödjande barnkontakter 2004

Transkript

1 BRIS BRIS Barnens Rätt I Samhället bildades 1971 och är en ideell, partipolitiskt obunden organisation som bistår barn som far illa samt är ett komplement till myndigheter och en länk mellan barn, vuxna och samhälle. BRIS arbetar också för att påverka den allmänna opinionen att öka vuxnas respekt för barn som individer samt beslutsfattare att verka för ett barnvänligare samhälle med FN:s konvention om Barnets rättigheter som riktmärke. BRIS är ett riksförbund som arbetar inom fem regioner som på sina kanslier har stödtelefoner, anställd personal, samt ideella medarbetare. Sammanlagda stödjande barnkontakter 2004 Samtal och mejl 2004 A Statistikförda barnkontakter Sammantaget handlar nästan åtta av tio av de statistikförda kontakterna om flickor. Medelåldern är 14 år. Ändå är det sannolikt totalt sett mest pojkar som hör av sig till BRIS. B De 15 vanligaste kontaktområdena i barnsamtal och mejl Figuren speglar vad samtalen och mejlen både primärt och sekundärt har handlat om. Då mer än ett kontaktområde kan avhandlas i ett samtal/mejl överstiger den sammantagna procentsatsen 100.

2 Mobbning är någonting som barn mycket hellre väljer att ringa än att skriva om. En stor majoritet av de över tre tusen kontakter som berättar om utsatthet av mobbning sker via Barnens Hjälptelefon, där drygt vart sjätte samtal berör detta ämne. Även om ett trendbrott sker i år har mobbning sedan länge varit den enskilt största anledningen till att ringa BRIS och är också ett område där det betydligt oftare handlar om pojkar än i övriga samtal. Ofta har barnet som kontaktar oss varit utsatt under lång tid, men förgäves försökt att prata med andra vuxna om sin situation. Mobbning är ett av några områden där det blir särskilt tydligt att barns upplevelser skiljer sig från vuxenvärldens, då barnen ofta tycker att vuxna inte förmår att ta signalerna på allvar. BRIS menar att denna upplevelse kan leda till en negativ självbild av att vara mobboffer som också kan bli självuppfyllande. Men vi vill också understryka att de barn som kontaktar oss inte är representativa för en genomsnittlig elev och att det i våra skolor naturligtvis finns många vuxna som också lyssnar, agerar och sätter in verkningsfulla åtgärder mot mobbning. Det ska också nämnas att det förekommer att den som mobbar också ringer till BRIS för att få stöd. Vi vet av erfarenhet att mobbningen nästan alltid sker i skolan och består av allt från utfrysning till sexualiserad förföljelse och fysisk misshandel. Utvecklingen har gått mot att flickorna delvis tar över pojkarnas mer utagerande sätt. I nästan nio fall av tio utförs mobbningen av en grupp som i hälften av fallen består av både pojkar och flickor. Ser vi till könsfördelning har 43 procent av alla mobbningsfall förövare av båda könen medan 34 procent utgörs av enbart pojkar och 22 procent av enbart flickor. Fysisk misshandel av barn var orsaken till att BRIS bildades 1971 då man ansåg att myndigheterna var alltför flata. BRIS medverkade också starkt till att Sverige som första land i världen 1979 fick ett förbud mot barnaga. Fysisk misshandel är fortfarande ett stort problem som många vänder sig till BRIS om. Den vanligaste brottsplatsen är hemmet där 85 procent av alla barnmisshandelsfall sker. Flickorna är offer i 64 procent av fallen. Förövaren är vanligen en man 72 procent, men inte sällan en kvinna 28 procent. Inom dessa siffror ryms också de 15 procent av misshandelsfall som utförs av båda könen. Även sexuella övergrepp/ofredanden är ett område som barn och ungdomar vänder sig till BRIS om. Liksom när det gäller barnmisshandel är fadern den vanligaste enskilda förövaren, men vart fjärde övergrepp utförs av en jämnårig. Sett till könsfördelningen är 91 procent män/pojkar och 9 procent kvinnor skyldiga till övergreppet/ofredandet. I 83 procent av fallen är det en flicka som är drabbad. Under 2004 uppmärksammades, genom mejl och samtal, också den påverkan som barn och ungdomar har att hantera när det gäller den kraftiga sexualisering som idag präglar stor del av det visuella utbudet i media och reklam. Samtalen från barn och ungdomar Varje dag ringer barn och ungdomar till Barnens Hjälptelefon som är öppen dagligen med få undantag, för den som är upp till 18 år. Här finns möjlighet till en oberoende vuxenkontakt, men samtalsflödet speglar också hur tillgången på förtroendefulla relationer till vuxna i barns uppväxtmiljö ser ut. Det är verkligen inte alla barn som ringer till BRIS, men många gör det, andra försöker, men orkar eller vågar inte genomföra ett samtal. Den som svarar möts i stället av ett en pålagd lur, tystnad, alltför knapphändig information eller någon form av skämt. Till stor del handlar detta om pojkarnas sätt att söka kontakt med oss. Många barn är inte vana att samtala med vuxna och sätta ord på händelser, känslor och tankar och är inte heller vana att bli lyssnade på, respekterade och trodda. Men förvånansvärt många har i sin strävan att få stöd och

3 hjälp, kraft och förmåga att ge BRIS viktig information om sina problem och glädjeämnen. Dessa längre samtal dokumenteras i vår statistik och behandlas i detta kapitel, dock utan att möjliggöra identifikation av enskilda barn. Undantag från anonymiteten råder endast när barnet uttryckligen ger BRIS uppdrag att ta andra kontakter eller befinner sig i akut fara. Vad händer när man ringer BRIS? När barn ringer Barnens Hjälptelefon kopplas de under öppettiderna till något av de fem regionkanslier, där totalt mellan åtta och tio telefonlinjer hålls igång. Samtalen besvaras av våra frivilligarbetare, så kallade jourare, som arbetar under handledning av anställda BRIS-ombud. Jourarna är rekryterade och utbildade enligt våra krav: att vara minst 25 år, ha erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar, besitta personlig lämplighet för uppdraget samt att ha genomgått vår internutbildning. Bakom procentsatser, tabeller och medelvärden finns många tusen barn och ungdomar som har låtit oss veta något om deras liv. Det är ett förtroende som vi förvaltar för just de barnens skull, men också i vårt arbete för levnadsvillkoren för alla barn i vårt land. Kön, ålder och boende De samtal som behandlas i vår statistik handlar mest om flickor; vilket gäller i 73 procent av fallen, medan 27 procent av samtalen handlar om pojkar. Barnens Hjälptelefon riktar sig till alla barn upp till 18 år. Åldersmässigt finns uppringarna i ett huvudspann på mellan elva till 16 år. Medelåldern under 2004 var drygt 13 år, viket innebär att en typisk uppringare till BRIS är en flicka i nedre tonåren. Sex av tio samtal rör ett barn som bor tillsammans med båda sina föräldrar, vilket är en viss underrepresentation jämfört med befolkningen i övrigt. Drygt en femtedel av uppringarna bor med en ensamstående förälder, vanligtvis sin mor. Övriga bor i styvfamilj, växelvis hos båda föräldrarna, i familjehem eller på institution av något slag. I sammanhanget kan vi notera att en ökande del av samtalen berör just relationer och konflikter inom familjen. E De tio vanligaste områdena vid barnsamtal 2004 De samtalsexempel som följer är ett urval av vad som kan vara representativt för vissa samtalsområden ur våra jourares anteckningar. Observera att exemplen är något omgjorda för att skydda det uppringande barnets anonymitet.

4 Mobbning Pojken är mobbad sedan lång tid, enligt honom själv för att han är tjock och dålig i skolan. Mamman jobbar ofta borta och pappa fattar ingenting inget vuxenstöd någonstans. Alla säger att han inte ska bry sig. Flicka som ville berätta att hon har varit mobbad, men att de har slutat med det. Hon säger att hon har fått ett nytt liv sedan dess! Flicka som är utanför i klassen. Sitter alltid ensam och blir alltid vald sist. Ingen att vara med på rasterna. Helst vill hon byta klass. Hon har aldrig pratat med någon om det, men kände att hon ville göra det idag. Familjekonflikter Orolig och uppgiven flicka 13 år som lyssnar på föräldrarnas bråk på kvällarna när de tror att hon sover. Är rädd för att de ska skiljas. Skolan är en oas i livet där hon slipper fundera på det. Ledsen pojke som ringer. Mamman är sjukskriven och trött, och skriker bara åt honom. Han skäms för henne och kan inte ta hem kamrater. Har dåligt samvete för att han inte tycker om sin mamma. Kamratrelationer Hur säger man till en kompis att man inte vill vara med den längre? Tjejen är trött på en kompis som hon tycker utnyttjar henne och ofta blir sur för ingenting. 15-årig flicka som berättar att familjen inte har råd med nya kläder till henne. Hon känner sig utanför i skolan där en viss stil gäller. Ska strax byta klass och längtar till det, men samtidigt orolig för att det kanske inte blir någon skillnad. Kärleksrelationer Killen är ledsen, ensam och övergiven och vet inte vad han ska göra. Flickvännen sedan tre år gjorde slut igår. Flickan har sett en kille i affären och blivit kär. Vet inte hur hon ska få tag i honom!! Hon håller på att explodera! Sexuell och fysisk misshandel Flicka som blivit våldtagen av pappa flera gånger. Det började förra året. Är hos pappa en helg varje månad, men vill inte berätta för mamma. Tycker egentligen om sin pappa och vill inte anmäla honom. Pojke som under många år blivit misshandlad av styvpappan. Mamma vet, men törs inte gå emot. Pojken har anmält det till polis och socialtjänsten tidigare men inget har hänt. Situationen känns hopplös. Sexualitet och könsutveckling Kille som har en massa frågor inför att han och hans tjej vill ha sex. Hur funkar tjejer? Gör det ont? Varför blöder tjejer första gången? Hur vet man vilken storlek på kondom man ska köpa? Vill att det ska bli bra för båda två!

5 12-årig flicka som undrar om det är normalt att inte ha fått mens än. Tycker det är pinsamt att prata med mamma. Flicka tror att hon är lesbisk, men törs inte erkänna det för andra. Pratar om killar med sina kompisar för att ingen ska tro nåt. Övrigt Kille i övre tonåren som är orolig för sin lillebror som spelar dataspel hela dagarna. Pojke vars mamma tog livet av sig tidigare i år. Sedan dess funkar ingenting riktigt. Vill gärna prata om sorgen, men har ingen att prata med. Pojke som är orolig för att han börjar bli beroende av alkohol. Har försökt få hjälp men får höra att han är för ung. Har försökt hålla sig nykter, men äldre släktingar lockar med sprit. Vad leder samtalen till? I de allra flesta fall ringer unga människor till Barnens Hjälptelefon för att man har behov av att prata med en vuxen en stund. Här finns möjlighet till ett samtal med en vuxen där man som barn inte står i en beroendeställning vilket gör just den här vuxenrelationen unik ur barnets perspektiv. Samtalen innebär från BRIS håll att framförallt lyssna till, stödja och bekräfta det barn som ringer. För många barn är det just det som kan ge hopp och mod att komma vidare i sin egen situation. Att som barn få bli tagen på allvar, att få fundera kring möjliga alternativ bidrar till en förändringsprocess. Det kan vara avgörande för ett barn att i en specifik situation få höra att Det är inte ditt fel att det är som det är eller Det är inte ditt ansvar att reda upp allt det här. Barn behöver också få veta vilka rättigheter och möjligheter som gäller för dem i olika situationer till exempel kring sådant som gäller skolgång, ekonomi, arbete, boende etc. Efter samtalet Ofta söker BRIS tillsammans med barnet igenom det omgivande nätverket för att hitta förtroendefulla vuxna som aktivt kan hjälpa barnet till en förändring. I vissa situationer krävs ett mer handfast ingripande än en hänvisning. Dessa uppföljande kontakter sker på uppdrag av barnet. BRIS agerar då vidare, vanligtvis mot myndigheter. Uppdrag Ibland ringer barn som ber om mer handfast ingripande än det enskilda stödsamtalet. De kan befinna sig i en akut eller farlig situation eller be om mer hjälp av andra skäl. När BRIS vidtar någon åtgärd utöver det enskilda samtalet kallas det för att vi arbetar på uppdrag av barnet. Uppdrag kan delas in i två grupper: stöd- och motivationssamtal samt externa kontakter, men ofta sker en kombination. Grundläggande är dock att i det förstnämnda fallet kan barnet fortfarande vara anonymt och få en upprepad kontakt med ett BRIS-ombud. Vid stöd- och motivationssamtal har barnet ofta allvarliga problem och inte sällan finns en rädsla för att allting ska bli ännu värre om man ber om hjälp, vilket ibland beror på en misstro mot myndigheters förmåga att hjälpa till. Det kan till exempel handla om en oro för att inte hela familjen ska kunna få hjälp om barnet berättar för någon myndighet om hur man har det hemma. Tillsammans med barnet kan BRIS-ombudet gå igenom vilka resurser som finns genom att lyfta fram barnets egen kraft, det

6 omgivande nätverket och se vilka eventuella professionella resurser som kan vara till nytta. Exempel: Flicka 17 år ringer och är ledsen. Hon berättar att hon sedan flera år tagit mycket ansvar för sina småsyskon när mamma är dålig. Flickan tycker att det känns som om världen håller på att ramla över henne och hon är rädd att familjen ska splittras om hon berättar. Hon orkar snart inte längre och ibland händer det att hon skär sig. Hon har nästan ingen kontakt med sin pappa. BRIS.se BRIS.se startade i januari 2001 som en arena anpassad efter barns och ungdomars behov av att kommunicera via Internet. Sedan dess har webbplatsen utvecklats till ett basalt forum för stödinsatser, information och kunskapsinhämtande. Webbplatsens tyngdpunkt ligger på dialogen med barn och ungdomar, främst genom BRIS-mejlen, men också Diskussionsforum har en framskjuten plats. Grundprincipen för mejlkontakterna bygger på säkerhet och anonymitet, där barnen loggar in med egna lösenord så att deras e-postbrev kan vara lika skyddade som deras samtal. Under 2004 har BRIS.se haft nästan besök. BRIS-mejlen G De tio vanligaste mejlområdena 2004 OBS! Summan är mer än 100 procent då vi räknat ihop vad mejlet både primärt och sekundärt handlat om. BRIS-mejlen Med en 21-procentig ökning uppgick under 2004 mejlskörden till , varav fick ett svar av stödjande karaktär. En förhoppning som tidigt kom på skam var att fler pojkar skulle höra av sig via Internet, men under de tre gångna åren har fördelningen varit sådan att närmare nio av tio mejl handlar om flickor. Medelåldern har också hållit sig relativt konstant: de som skriver till BRIS är i genomsnitt 15 år, något äldre än de som ringer. BRIS ser särskilt allvarligt på det stigande antal mejl som rör unga flickors självmordsproblematik berättade vi om den dramatiska ökningen inom detta område mejlen var nära nog tre gånger så många som 2002, då i sin tur ökningen av mejlen om självskadeproblem var påfallande. Alla dessa kontakter med BRIS vittnar om tecken på en psykisk ohälsa bland en grupp tonårsflickor i vårt land som vi ännu inte vet omfattningen av.

7 När vi nu samlar ihop mejlområdena självmord, självdestruktivitet, ätstörningar och annan psykisk ohälsa bekräftas denna oroande bild även för 2004 där drygt mejl handlar om självmord. Nästan lika många vittnar om en självskadeproblematik där den enda vägen att må bättre för stunden är att till exempel skära sig med vassa föremål eller på annat sätt utsätta sig för fysisk skada. En angelägen fråga för BRIS är att vara lika tillgängligt för pojkar som för flickor. Under 2003 uppmärksammade vi tillsammans med SPES och barnsäkerhetsdelegationen det ökande antalet unga flickor med självmordproblematik. Rapporter visar på att dubbelt så många pojkar som flickor varje år begår självmord. En stor utmaning är att utveckla kunskapen hur vi bättre ska kunna uppfatta pojkarnas ofta oartikulerade rop på hjälp. Mejlexemplen som följer är delvis omgjorda för att skydda barnets anonymitet. Självdestruktivitet/självmordstankar Tjej 15 år: Hej bris. Jag är en tjej på 15 år. Jag har varit mobbad sen jag var 8 år. Nu så har jag börjat skära mej. Jag vill inte ta livet av mej men det känns bra att göra det. Det känns liksom lättare när jag skärt mig. Är det nått fel på mej? Jag kollar på såren och då känner jag mig stolt är det normalt? Men jag fattar inte varför. Snälla hjälp mej. Jag vill inte skära mej mera. Kille 15 år: Det känns egentligen fel att skriva, men jag vill inte prata med någon. Jag har haft själmordstankar i olika perioder sen cirka 1 år tillbaka. Det känns inte som om jag har någon riktig anledning till självmordstankar, men det är mest om att det är jobbigt i skolan. Jag är inte mobbad eller något, de känns bara som om det är väldigt stor press på en nu när man ska börja gymnasiet i höst och jag vill ofta bara försvinna och strunta i allt! Existentiella frågor Tjej 17 år: Hej BRIS. Skriver för jag vet inte vem jag annars ska prata med. Jag orkar inte längre nu. Jag vet inte vad som har hänt. Jag känner mig bara så himla tom och ensam. Jag har mycket kompisar men kanske ingen riktig bästa kompis ni vet. Men ändå. Jag har en bra familj, och egentligen borde jag kanske vara lycklig? Det är jag inte. Jag vet egentligen inte vad som är felet till att jag är olycklig. Men nåt känns så fel. Vet inte vad. Är det nåt fel på mig? Kommer jag alltid att känna så här? Hjälp mig. Familjekonflikter Hejsan. Fyller snart 16. jag har skrivit många gånger förut. Skolkuratorn är underbar, men hon slutar sorgligt nog snart. Då har jag ingen att prata med om att mamma är psykiskt sjuk. Hon går bara hemma och äter piller sen hon blev arbetslös. Jag hatar min styvfar som bara dricker och tar hem sina kompisar. Mina storebröder har stuckit hemifrån och det är bara jag kvar. Plus min lillebror som är sex år o slår till alla han ser. Han mår jättedåligt, men socialen gör inte ett skit. Dom tar stryptag på mej dom äckliga jävlarna. Men jag ska göra en anonym anmälan efter jul. HOPPAS ATT SOC SKÄRPER SIG DÅ!!! Kamratrelationer Tjej 11 år: Jag har en kompis som jag gillar väldigt mycket men han är taskig mot mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag säger till honom så blir han jättearg. Han kallar mig ibland hora eller andra saker som jag blir ledsen för. Han fattar inte att jag blir ledsen. Ingen i skolan gör nåt. Jag har pratat med min lärare men han säger att jag inte ska bry mig om honom. Snälla säg vad jag ska göra.

8 Ensamhet Tjej, 14 år: Jag mår så jättedåligt. Jag känner mig så ensam och har väldigt tråkig, det går inte att beskriva. Känner att jag inte längre har nåt att prata om, känns som att det inte finns nåt kul att leva för. Jag har inga problem hemma men jag orkar inte berätta för mina föräldrar hur ensam jag är. Efter skolan är jag aldrig med någon och det är verkligen inte ofta telefonen ringer till mig. En tjej som jag har pratat lite med tycker att jag ska prata med någon annan. Jag tror det skulle vara bra men jag vet inte vem jag ska prata med och någon kurator eller så skulle väl vara bra men det skulle kännas så väldigt konstigt att gå dit... Snälla ge mig nåt råd om hur man kan göra Jag tänker bara på hur tråkigt det kommer att bli sen i sommar. Det kommer bli många ensamma dagar medan alla andra normala människor har kul. Mobbning Kille 13 år: jag var helt utfryst i klassen förra hösten Ingen vill sitta bredvid mig i skolan och jag är alltid ensam i matsalen. Jag har haft kompisar med de har slutat ringa och börjat vara med andra i stället. Ibland duger jag tillexempel när någon är sjuk eller så. Jag önskar mig mest av allt en riktig bästis som jag kan lita på. jag vill inte känna mig ensam och utanför och inte att de vuxna ska prata med mig hela tiden. Dom vuxna borde ju prata med dom andra som gör så här mot mig. Styrka, kraft och hopp Det finns en stor mängd mejl som genomsyras av en stor kraft till förändring, en sund och konstruktiv ilska som är viktig i ett förändringsarbete. Mejlen visar också på att barn och ungdomar kan ha en stor omsorg om kompisar, familj och andra i omgivningen. Som här: Hej, en tjej i min klass har berättat för alla tjejer i klassen att hon har problem med sin mamma. Men också för skolsyster och för sin mentor i skolan. Jag, och många av mina kompisar blev skitarga för att hennes mamma behandlar henne så! Tydligen så brukar hennes mamma skrika åt henne och säga förnedrande saker. När jag fick höra detta blev jag så jävla sur!! Jag vill hjälpa till men vet inte hur. Snälla säg vad jag ska göra. tacksam för svar. I mejlsvaren uppmuntrar BRIS barn till att använda kraften på ett positivt sätt som kommer dem själva och andra tillgodo. Som kompis är man väldigt viktig, men kan inte ta på sig ett vuxenansvar att lösa frågor som handlar om mobbing, övergrepp och familjekonflikter. Detta är och förblir vuxnas ansvar. Ett viktig uppgift som erfarenheten från BRIS-mejlen förmedlar är att känslomässigt närvarande vuxna är oerhört viktiga för barn och ungdomar i vårt land. Diskussionsforum För tredje året finns BRIS öppna mötesplats på webben där barn och ungdomar kan ställa frågor och ge svar, diskutera och dela med sig av erfarenheter och känslor till varandra. Deltagandet sker anonymt utan möjlighet att spåra mejladresser och under tillsyn av en moderator från BRIS. Exempel på några inlägg och svar från Diskussionsforum och Barn ger råd till varandra: Fråga: är det någon av er som varit med om att föräldrarna skiljer sig? allt är så jobbigt Svar: Ja, jag har det men det va typ 4 år sedan Jag vill helst bara glömma allt. Det är fortfarande jobbigt, för att mamma och pappa kan aldrig prata eller diskutera med varandra.

9 Dom kan inte ens prata i tfn utan att bråka. Det är skitjobbigt. Men det är värst i början, eller det brukar vara det. Men jag tror att det bästa för dig är att du pratar med någon om det, typ någon kompis som förstår situationen eller om du typ ringer till bris, eller går till en ungdomsmottagning. Du gör som du vill, jag vet att det är jobbigt. Men det går över. Det kanske inte känns så i början men det gör det efter ett tag. Såret läker.. Krya på dig. Svar: Ju längre tiden går desto lättare är det att förstå att det var bäst det som hände. Visst jag önskar fortfarande att mamma och pappa levde ihop och älskade varandra men jag vet att det är mycket bättre så här!!!! Kram... Fråga: Hej. Jag är ful. Att man är ful går inte att göra någonting åt. Och värst av allt: jag kommer få leva med det här utseendet hela livet. Hur ska man klara det? Jag är inte sån som har för höga krav på mig, jag har, i princip varit nöjd med mitt utseende. Har tyckt att jag var snygg. Men det var när jag var yngre. Nu är jag fulare. Visst, det är insidan som spelar roll. Men utseendet är alltid det första intryck man får av någon. Och dessutom; jag kommer aldrig kunna bli artist eller nåt sånt som kräver att man är snygg. Hur ska man orka leva? Vad är det för mening att leva? Och det är dessutom många som dömer en efter utseendet. Det är liksom liite trevligare att bli accepterad och omtyckt, än att inte bli det, även om det beror på utseendet. Kan man vara så ful att man inte borde visa sig ute? Jag trodde inte man kunde det, men tydligen. Det går liksom inte att bli hundraprocentigt glad om man inte är snygg. Hade detta varit ett problem som hade gått att göra någonting åt, hade jag varit jätteglad. Nu finns det inget hopp. never_ever_sunshine Svar: Nåja SÅ ful kan du väl inte va!!! Nåt snyggt finns det väl på dej??? Annars kan du ju göra dej ännu fulare och titta dej i spegeln, och tänka att du åtminstone inte är så ful! //Linnet Fråga Juristen På BRIS.se finns en ständigt öppen avdelning där barn och ungdomar upp till 18 år kan fråga vår jurist om saker som de funderar över. Fråga Juristen har funnits under ett år och bekräftar bilden av att barn och ungdomar ofta hamnar i situationer med juridisk anknytning. Frågorna handlar om vart man ska vända sig, om osäkerhet vad som kommer att hända om de exempelvis tar kontakt med polis, socialtjänst eller sjukvård. Här följer ett litet, delvis redigerat urval ur frågeställningarna: Från vilken ålder kan jag välja vilken förälder jag vill bo med? Hur går det till när man sätts i en fosterfamilj? Kan man anmäla en våldtäkt tre veckor efter det har hänt? Vart ska jag vända mig om min pappa är alkoholist? Jag är en tjej på 15 år som ska göra abort. Jag vill inte att mina föräldrar ska få veta om det här för det skulle knäcka mig, men min mamma är tandsköterska, min storasyster är sjuksköterska. Kan båda eller någon av dom se i min journal att jag gjort abort? Måste det stå i min journal? Kan man inte vara anonym när man gör en abort? Vuxensamtalen

10 BRIS Vuxentelefon om barn, tar emot samtal från vuxna som behöver någon att prata med kring problem som rör barn. Samtalen tas emot på olika kanslier och är till skillnad från Barnens Hjälptelefon inte helt kostnadsfria utan kostar som vanliga telefonsamtal. Vuxentelefonen hålls öppen varje vardag mellan Under 2004 inkom drygt vuxensamtal. Det finns i vårt samhälle ett tydligt behov hos många vuxna att kunna prata med någon utomstående om frågor som rör barn. Under 2004 statistikfördes samtal till BRIS Vuxentelefon om barn. H De tio vanligaste områdena vid vuxensamtal om barn Vuxna oroar sig främst för mindre barn, medelåldern är 10,5 år. Vuxna ringer också förhållandevis mer om pojkar jämfört med Barnens Hjälptelefon. Men 53 procent av samtalen handlar om flickor och 47 procent berör pojkar. Här följer några exempel från BRIS Vuxentelefon om barn: Nyutexaminerad lärare som är mentor för en flicka som mår dåligt med allvarlig ätstörning. Läraren känner sig helt oförberedd och undrar hur han kan stödja flickan. Tvåbarnsmor till en sex- och nioåring undrar hur mycket hon kan berätta för barnen om att hennes man är sjukskriven för depression sedan tre månader. En pappa känner sig maktlös vad gäller umgänge med sin dotter. Han kommer från Turkiet och han upplever att hans reaktioner i kontakten med socialtjänsten misstolkas. Mamma till två tonårsdöttrar ledsen och uppgiven. Säger att allt bara är bråk hemma. Det känns inte som vi är en familj längre. Hur ska jag som förälder orka? frågar en mamma till en 6-årig pojke. Hon upplever att sonen provocerar henne till bristningsgränsen och tycker att han utnyttjar hennes bristande ork. Vid en jämförelse med samtalen till barntelefonen ger vuxentelefonen en tydlig förstärkning av den bild som barn och ungdomar själva förmedlar till BRIS. På så sätt har vi ofta två oberoende källor som bekräftar hur det kan se ut i många barns tillvaro Fokusområden Oro över en kompis

11 I våra kontakter med barn och ungdomar hör vi ibland hur barnen oroar sig för en kompis. Ofta vet de inte hur de ska hantera situationen eftersom de kan ha lovat att inte berätta för någon vuxen, men samtidigt bekymrar de sig över att kompisen kan fara illa om de själva inte gör någonting. Några exempel: Min kompis mamma slår henne. Jag har lovat att inte berätta för då kan mamman hamna i fängelse. Men jag mår dåligt av att inte göra något. Min kompis dricker så mycket och jag är orolig att det ska hända henne något Psykisk ohälsa och hinder att söka hjälp I verksamheten möter BRIS många barn som mår psykiskt dåligt och som exempelvis skär sig, inte vill leva eller har ätstörningar. Dessa barn behöver vidare professionell hjälp, men många gånger är det svårt att motivera till detta I korthet föreligger följande olika sorters hinder för att söka hjälp när man mår psykiskt dåligt: Avsaknad av tilltro till vuxna Tidigare negativ erfarenhet av hjälp från vuxna Rädsla för att föräldrarna ska få veta Upplevelse av att professionella vuxna är otillgängliga vid behov Oro över vad olika behandlingsmetoder innebär Invandrarpojkars problem Problem som berör flickor med annan kulturell bakgrund än den svenska har diskuteras frekvent de senaste åren. Dessvärre är det lättare att glömma bort de pojkar som i likhet med flickorna befinner sig i svåra situationer på grund av sin kulturella bakgrund. Enligt en pilotstudie från Socialstyrelsen är psykosomatiska besvär dubbelt så vanligt bland pojkar i årskurs åtta med utlandsfödda föräldrar, som bland motsvarande pojkar med svenskfödda föräldrar. Pojkar som kontaktar BRIS känner ofta stor lojalitet mot familj och släkt och många gånger tar de på sig ett för stort ansvar när det gäller att skydda sina anhöriga. Deras berättelser beskriver hur de drabbas av skadliga konsekvenser; till exempel: I en muslimsk kultur anmäler man inte sina föräldrar, även om de slår en eller Berättar jag hur jag har det får familjen skämmas och hela släkten börjar bråka. Att komma i andra hand En vanlig fråga i stödverksamheten är det utanförskap som många barn och ungdomar känner i sin familj. Det handlar främst om två situationer: när sjuka syskon tar för stor plats samt när föräldrarna inte tar barnets upplevelser på allvar. Många som kontaktar BRIS berättar hur de erfar att syskonen får all tid av föräldrarna. Ofta kan det handla om hjälpkrävande bröder och systrar som till exempel har en utvecklingsstörning, diagnoser som Downs syndrom eller DAMP. Många barn berättar om att de inte känner att vuxna i familjen lyssnar, tror på eller har tid för dem. Barnen beskriver att föräldrarna arbetar för mycket, använder tiden till att bråka med varandra eller riktar hela sin uppmärksamhet mot den nyvunna familjen. Flodvågskatastrofen i Sydostasien

12 Någon vecka efter skolstarten i januari hade BRIS fått ett hundratal samtal och mejl av och om barn som berörts av katastrofen, vilken inträffade när bara en vecka återstod av Exempelvis ringde en grupp flickor till Barnens Hjälptelefon och var oroliga för kompisar som försvunnit, en flicka som var hos sin faster har inte fått reda på vad som hänt hennes mamma, andra barn ringde bara för att de kände ångest för att dö, en pojke berättade hur han inte kunnat hålla kvar sin mamma som togs av havet. Förutom den ordinarie stödverksamheten startar BRIS i början av 2005 samtalsgrupper med barn som har drabbats av katastrofen i Stockholm, Göteborg och Malmö under ledning av extern expertis i samarbete med BRIS-personal. Vad gör barnen glada? Till BRIS ringer och skriver många barn och ungdomar som berättar om både svårigheter och problem, men långt ifrån alla kontakter präglas av bara elände och misär. Det finns vanligtvis en utåtriktad energi och en läkande förmåga hos dessa barn som grundar sig på en tilltro till en anonym mottagare som kan erbjuda stöd och hjälp. BRIS har länge framhållit att de som hör av sig till oss ofta förmedlar både utsatthet och hopp. Många barn berättar också om vad de tycker är roligt och vad de mår bra av i livet. En flicka formulerade det så här: Att komma på att det finns saker man blir glad av kan göra så att man tänker positivt och inte bara ser det negativa. Är man bra på någonting och tycker någonting är roligt får man ofta uppskattning och hamnar i en uppåtgående känslomässig spiral, vilket leder till att problemen blir mer lätthanterliga. Och det är många saker som barn och ungdomar berättar för oss att de tycker är roligt i livet. Återkommande områden som gör barn glada är: bra relationer till kompisar, familj och partner hästar, hundar och olika sorters husdjur att lyssna på och själv spela musik olika aktiviteter som idrott och dans Att i samtal och mejl lyssna efter och betona de friskfaktorer som finns i barnets liv är mycket viktigt. På så sätt får vi en ökad kunskap om vad som främjar barnens välbefinnande och vad som också är viktigt att lyfta fram i kontakten. Den naturliga livsglädjen är en avgörande psykologisk hälsofaktor som gör att de som söker sig till BRIS också kan orka att ta tag i det som är svårt i tillvaron.