Nr 13 - januari 2005 Badelunda BYGDEN utgiven av BADELUNDA HEMBYGDSFÖRENING. Lösnummer 20 kr

Transkript

1 Nr 13 - januari 2005 Badelunda BYGDEN utgiven av BADELUNDA HEMBYGDSFÖRENING Lösnummer 20 kr

2 Badelunda BYGDEN är en medlemstidning som utges av Badelunda Hembygdsförening. Ansvarig utgivare: I redaktionen: Layout o repro: Tryck: Bind: nr 13 nr 1 år 2005 Ola Wässman Eva Ersson Per-Olof Flodberg Nils Glaveby Kjell-Åke Jansson Lennart Jansson Bengt Wallén Per-Olof Flodberg Bergstrands Tryckeri Bokservice B Persson AB Redaktionen tar gärna emot förslag och idéer på vad tidningen skall innehålla, t.ex. reportage, debattinlägg, historier, nya och gamla bilder mm. Alla är välkomna att deltaga. Insändes till: P O Flodberg, Skälby 9 Badelunda, Västerås po@flodberg.se Besök gärna vår hemsida: Webmaster: Ragnar Wässman Redaktionen, föreningens styrelse eller ansvarige utgivaren står inte för åsikter framförda i redaktionell text eller insändare. Undertecknaren av artikeln är ensam ansvarig för innehållet i text och bild. Om du känner någon som vill bli medlem i Badelunda Hembygdsförening, kontakta Ulla Wallén, tel eller wallenulla@hotmail.com Omslagsbilden: Saga Brors-Johansson stormar framåt med mål i blicken. Hon spelar i Skiljebo Sportklubb som är Västerås största fotbollsklubb. Foto: Per Helgoson Innehåll Ordföranden har ordet... 2 Styrelse och kommittéer... 3 Ett kafé vid Anundshög... 3 Bjurhovda Anders Flodberg Hässlö Gård Hässlö vattenverk Badelunda Sykrets Vedby Missionshus Skiljebo SK Vid en gammal gravvård Uppmaning och inbjudan Återblick på hösten Höstens medlemsaktiviteter Ordföranden har ordet Jul- och nyårshelgen har fördystrats av den Sydostasiatiska flodvågskatastrofen som förde med sig att hundratusentals människor däribland många svenskar omkom eller skadades. Två veckor har nu passerat sedan de första nyhetsbulletinerna nådde oss, och fortfarande är nyhetsflödet därifrån helt dominerande i det massmediala utbudet. Det är en världskatastrof som har inträffat långt från vårt land, som ändå kommit oss nära och påverkat vår vardag på ett påtagligt sätt. Den som verkar i en hembygdsförening har under normala förhållanden sina uppgifter på nära håll, men den senaste tidens händelser visar att vi också har ansvar för världen i stort. Vi ska begrunda situationens allvar och rikta våra insatser och vår offervilja mot de katastrofdrabbade människorna. Men livet måste gå vidare och vi går in i de normala arbetsuppgifterna. Därför färdigställer och distribuerar vi nu årets första nummer av medlemstidningen. Den innehåller som vanligt artiklar av dokumentärt värde. Även historiskt material presenteras såsom historien om Hässlö översteboställe och den gamla gravvården över regementssadelmakaren Hägermark. Även en del nutidshistoria ingår för att inte värdefulla fakta ska gå förlorade. Dagsaktuella verksamheter presenteras också. Information lämnas på nästa sida om att den efterlängtade serviceanläggningen ska komma till stånd och ska inrymmas i f.d. Vägverkets bostadshus. Projektet kommer att befrämja turismen och hembygdsföreningens aktiviteter - främst de guidade visningarna. Vi ser detta vara första stegen mot ett besökscenter som ger fullgod service och information om Badelundas forntidsbygd. Vad som saknas i tidningen är en notis som meddelar att planerna på en bergtäkt i området är avskriven för all framtid. Länsstyrelsens beslut med denna innebörd är nämligen överklagat till Miljödomstolen av NCC. Det ekonomiska vinstintresset dominerar tydligen fortfarande hos exploatörerna trots att ett fullgott alternativ till bergtäkt finns på en annan plats och att ett massivt motstånd är manifesterat av kulturvårdande instanser och en enig folkopinion. Som framgår av medlemsaktiviteterna våren 2005 så har vi ett varierat programutbud. För att befästa kunskaper och forskning om Badelundas forntidsmiljö har vi samlat ett antal program under den gemensamma rubriken En kväll om. Väl mött till dessa programkvällar och övriga sammankomster. OLA WÄSSMAN Bredband i Badelunda landsbygd Tidigast i februari får vi veta av Mälarenergi Stadsnät AB hur de tänker göra med utbyggnaden av ADSL i Badelunda. Vi väntar på beskedet med stort intresse. ÅKE LÖVSTRÖM 2

3 Styrelse och kommittéer Ordförande Ola Wässman tel Vice ordförande Bengt Wallén tel Sekreterare Lennart Jansson tel Kassör Ulla Wallén tel Styrelseled och ordf i Studiekommittén Rolf Grahn tel Styrelseledamot Christina Wiktorsson tel Styrelseledamot Torbjörn Norman tel , Styrelseledamot och ordförande i Kyrkskolekommittén Sven Johansson tel Styrelsesuppleant Bengt Lindh tel Styrelsesuppleant och ordförande i Resekommittén Eva Ersson tel , Styrelsesuppleant Eva Knuts Eriksson tel Ordförande i Barn- och familjeverksamhetskommittén Anna Olsson tel Ordförande i Hantverkskommittén Gun Fränneby tel Ordförande i Redaktionskommittén P O Flodberg tel Äntligen ett kafé vid Anundshög Nu är det klart - Anundshög får ett sommarkafé i vägförvaltningens gamla lokaler redan till sommaren. Detta besked lämnade Jan Melander vid ett möte med hembygdsföreningens styrelse härförleden. Därmed är första steget mot ett turistvänligare Anundshög taget. Det var med både förvåning och glädje som styrelsemedlemmarna tog emot beskedet att det skulle bli ett kafé vid Anundshög i vägförvaltningens gamla lokaler och det redan till sommaren. Visserligen har det varit på tal många gånger tidigare men nu skulle det verkligen bli av. Förberedelserna för en ombyggnation är redan igång. Det visades också ritningar som arkitekt Olof Gynt tagit fram. Enligt Jan Melander handlar det inte om någon vräkig och påkostad anläggning, snarare om en funktionell och praktisk som tillgodoser de krav som dagens turister kan ha. Det vill säga sommartid ska det gå att få en kopp kaffe med något till. Det ska finnas utrymmen för att ta emot en busslast och det ska finnas toaletter. Och det ska självfallet gå att få information utomhus om Anundshög med omnejd årets alla dagar. Exteriört kommer den gamla byggnaden inte att förändras nämnvärt frånsett att ingången byter sida. Huset är nämligen i mycket bra skick vilket gör att det räcker med lite uppfräschning. En ramp kommer det dock att byggas till från parkeringshållet och upp emot själva ingången för att göra anläggningen handikappvänlig. På nedre botten i denna byggnad kommer kaféet med tillhörande kök att ligga. Foto: Kjell-Åke Jansson Marken runt omkring kommer givetvis att iordningställas så att det blir snyggt. På nedre botten i byggnaden kommer kaféet med tillhörande kök att placeras. Här ska också finnas utrymme för souvenirförsäljning och viss information. På andra våningen blir det personalutrymmen och förråd. Enligt Jan Melander kommer kommunen att lägga ut kaféverksamheten på entreprenad. Men valet av entreprenör kommer givetvis att ske i samråd med hembygdsföreningen, säger Jan Melander. Här gäller det att hitta rätt person för att samarbetet ska fungera. I projektet ingår även rivning av vägförvaltningens garage. Där ska nämligen bli parkering samt möjlighet för bussarna att åka in för att lasta av och på. EVA ERSSON Telefon , Fax

4 Spriten är värst Spriten är inkörsporten till mycket elände. Detta fastslår Inga-Lill Nilsson, föreståndare för Bjurhovda fritidsgård. I ett reportage för fyra år sedan uppmärksammade Badelunda BYGDEN Inga-Lill Nilsson och hennes arbete med ungdomar på fritidsgården. Vi gör nu en uppföljning och vill berätta om dagens situation när det gäller ungdomar i allmänhet och de som besöker Bjurhovdagården i synnerhet. Organisationen här är i stort sett densamma nu som den var vid sekelskiftet år 2000, säger Inga-Lill, som i år arbetat 30 år i branschen. Gården drivs i aktiebolagsform, där jag ingår tillsammans med Jim Köhlström och Göte Qvarnström. Ungdomarna som besöker gården är som regel mellan 9 och 16 år, men även både yngre och äldre är välkomna. Vår fritidsklubb för 9-12-åringar är öppen mellan klockan och under normal skoltid. Denna ungdomsgrupp är inskriven hos oss, fortsätter Inga-Lill, och under tiden de är här får de även ett mål mat. Den del, som betecknas fritidsgården, håller öppet mellan klockan och måndagar till fredagar. Lördagar håller vi öppet mellan klockan och Söndagar har vi stängt. Vi har många aktiviteter här, berättar Inga-Lill. Det är gruppverksamheter, discodans, tävlingar, filmvisningar, ett flertal datorer finns till förfogande, olika slags spel och så har vi caféet som ungdomarna själva sköter. Vinsten från den verksamheten delas mellan dem som skött caféet. Ett mycket omtyckt inslag i vårt programutbud är den årliga skidresan till fjällen. Ungdomarna arbetar själva ihop medel till denna resa. En skidresa måste vi ha. På den punkten är ungdomarna bestämda, säger Inga-Lill Förutom verksamheten här på fritidsgården så har vi också gott samarbete med Skiljeboskolan, tilllägger Inga-Lill. Spriten är, som nämnts, den stora ungdomsfaran, konstaterar Inga- Lill. Här på gården är kontrollen Inga-Lill och Lizan Ali pratar om kvällens pusseltävling hård, ingen påverkad får komma in. Men vi kan ju inte vara överallt. Vi vet, att ungdomar dricker sprit. Jag har träffat på gäng på närliggande platser här i trakten med ungdomar som har fått hjälpas hem mer eller mindre redlösa. I sådana fall kontaktar vi alltid föräldrarna och vår strävan är att ständigt hålla en tät föräldrakontakt. Vi vill att föräldrarna skall vara medvetna om vad ungdomarna har för sig det är tyvärr ganska Camilla, Viktoria och Linda skall ställa upp och tävla. lätt att ungdomarna manipulerar och vilseleder sina anhöriga. Vi här på gården ställer oss ofta frågan, var får flickorna och pojkarna tag på sprit? Vi anar nog hur anskaffningen sker, och beklagligt nog förstår vi att en del föräldrar ser genom fingrarna när det gäller inköp och langning. Vi kan definitivt inte förstå den inställning till sprit som nog förekommer hos en del föräldrar, att det är bättre att Kalle eller Lisa får 4

5 lära sig smaka på öl och sprit under vårt överinseende och att vi äldre står för anskaffningen. Detta är ju att göra ungdomarna en mycket stor otjänst som kan få ödesdigra konsekvenser. I stället borde de äldre på alla sätt försöka få sina döttrar och söner att avhålla sig från spriten, i alla fall tills ungdomarna får sin lagliga självbestämmanderätt. Det är med allvar och verklig indignation som Inga-Lill framför de här tankarna. Påverkan på ungdomarna är i dag mycket större än den var förr, konstaterar Inga-Lill. Jag tänker på alla teveprogram där våld och sprit är väsentliga delar av innehållet och lättheten att få tag på spritdrycker via äldre och kompisar. Att införselmöjligheterna blivit, näst intill, helt okontrollerade gör inte nykterheten bättre. Av all införselsprit kommer helt säkert en hel del ut på marknaden och når nog i slutänden även ungdomarna. Det är verkligen beklagligt, säger Inga-Lill med eftertryck. När det gäller droger av annat slag är som bekant inte tillvaron problemfri, men vi är inte direkt i farozonen, fortsätter Inga-Lill. Vi är dock mycket uppmärksamma, så att inte sniffning och intag på andra sätt får fäste här hos våra ungdomar. Även när det rör sig om att stoppa dessa berusningsvarianter vill vi ha föräldrarnas hjälp och vi ställer gärna upp på träffar i skolor, idrottsföreningar etc och informerar om vådan av att bruka sprit och narkotika. Det är ett kontinuerligt arbete vi har här på gården för att förebygga missbruk och vi är glada för den uppskattning vi får från olika håll, säger Inga-Lill. Vi har t ex god kontakt med poliserna Hans Schenning och Christer Öhrlund och fältassistent Gunnar Blenndal. Politikern Elisabet Fridén brukar även då och då höra av sig för att få information om vad vi sysslar med och hur det går med vår anti-drog-påverkan. Avslutningsvis vill Inga-Lill ännu en gång påpeka vikten av att alla så gott var och en kan gör allt för att bekämpa spritmissbruket, som är roten till så mycken misär, våld och ödelagd framtid BadelundaBYGDEN, och många med oss, tror att Inga-Lill på Bjurhovdagården är rätt person i rollen som bekämpare av ungdomarnas missbruksmöjligheter och önskar henne lycka till! Text och foto: NILS GLAVEBY Inga-Lill instruerar Mohamed och Linda. Inga onyktra här, säger Inga-Lill. FRAMTIDSPLANER FÖR BJURHOVDA/ BRANDTHOVDA När det gäller Bjurhovdaområdet finns det framtidsplaner som ännu inte är fastställda, men enligt Hovdakooperativet (en organisation för utveckling av Bjurhovda/Brandthovda -områdena) kommer det att bli ny skola, nya barnomsorgslokaler, ny allaktivitetshall och ett kommersiellt centrum. Kommunstyrelsen är positiv till Hovdakooperativets verksamhet och uppmuntrar kooperativet att arbeta vidare med planerna för hela området. Se vidare hemsidan: Bjurhovda -Brandthovda.se BadelundaBYGDEN kommer att följa områdets vidare öden. Jim Köhlström Foto: Nils Glaveby Rolf Grahn ÅRETS BJURHOVDINGAR 2004 Foto: Nils Glaveby Hovdakooperativet utser varje år Årets Bjurhovding och i år blev det Jim Köhlström och hembygdsföreningens välkände Rolf Grahn. Vi gratulerar båda till den fina utmärkelsen! 5

6 ANDERS FLODBERG MÅNGSYSSLARE MED APTIT PÅ LIVET I stallet i Skälby har Anders en fullblodshingst på 16 år som under årens lopp sprungit in en miljon. Under sitt drygt 50-åriga liv har Anders Flodberg i Skälby förverkligat många drömmar. Han har mekat med moppar och tävlat i motocross och enduro. Han har skaffat flygcertifikat och varit delägare i en Piper Cherokee. I dag ägnar han sig åt hästsporten och är ägare till 14 engelska fullblod som med åren förhoppningsvis springer in lite slantar på landets galoppbanor. Foto : Kjell-Åke Jansson Anders är en tuff man med många järn i elden skulle man kunna säga. Han är full av livslust, orädd och nyfiken vilket gjort att han fått uppleva mycket. Anders är född och uppvuxen i Skälby i Badelunda där hans pappa drev handelsträdgård, en verksamhet som inte roade Anders särskilt mycket. Det gjorde däremot mopparna som han kunde trimma och mixtra med hur mycket som helst. Och hemma i Skälby fanns det gott om möjligheter. Redan som liten var jag oerhört intresserad av att meka med både moppar och motorcyklar, säger Anders och berättar att han gått den fordonstekniska linjen på grundskolan och tagit motorcykelkort när han var 16 år. På den tiden hade jag en Royal Enfield, 500 cc som jag körde med i grusgropen. Det var roligt. Startar eget Även om Anders helst ville ägna sig åt motorcyklar måste han med åren skaffa sig ett jobb och hamnade då på Envalls bilverkstad i Västerås. Det var ett jobb som passade honom. Men 1967 var det dags att göra lumpen och i och med detta lämnade han Envalls. Efter lumpen, som jag gjorde i Strängnäs och Stockholm, fick jag jobb på en bilverkstad i Stockholm. Där trivdes jag bra och lärde mig mycket. Anders under sin motocrosskarriär. Foto: PO Flodberg Efter ett år lämnade han dock jobbet i Stockholm och for hem och startade tillsammans med en annan kille, Skälby Billack. Det var 1969 och ont om lackeringsfirmor så företaget gick bra. På 70-talet var det modernt med målade motiv på bilarna, säger Anders och berättar att han målat åtskilliga bilar som skulle vara med på utställningar. Sadla om År 1986 slutade Anders med bilverkstan. Han hade fått ryggont och kunde av den anledningen inte fortsätta. Så det var bara att sadla om och börja med något nytt. Jag hade inget val, säger Anders med ett leende på läpparna. Ryggen hade tagit stryk så jag kunde inte fortsätta, även om jag trivdes bra med jobbet. Nu blev Anders säljare på ett rengöringsföretag och under 1986 till 1991 reste han runt till Mälardalens storhushåll och sålde rengöringsmedel och utrustning till disk- och städmaskiner. Det var något nytt och lite annorlunda jobb. 6

7 Ett leveransklart ekipage från Skälby Billack på 1970-talet. Det var spännande och lärorikt, inflikar Anders. I jobbet ingick inte bara att sälja in produkter, jag skulle även instruera köks- och städpersonal och det var kanske inte det lättaste, speciellt på ställen där det var gammal personal som tyckte att den visste allt. Även om det var länge sedan Anders lämnade säljarjobbet händer det än i dag att han rycker in och hjälper till med installationer. Säljaryrket ligger kvar i blodet. Stora framgångar Ett liv utan en hobby är ett fattigt liv, enligt Anders som haft stora framgångar på såväl motocrossbanan som på endurotävlingar. Mellan 1976 till 1979 var jag mycket engagerad i tävlingsverksamheten, berättar han. Och jag var med i landslaget och körde enduro och motocross. Jag har även kört ett antal Novemberkåsor och så Six Days som gick i bland annat Polen och Österrike. Det var en upplevelse som jag till inget pris vill vara utan var Anders på väg till Amerika för att delta i sex motocrosstävlingar runt om på kontinenten. Han skulle även köra en endurotävling, ökenloppet Mint 400, men han fick inte visum så resan ställdes in. Det var tråkigt, säger han. I och med detta kom jag inte till Amerika och har ännu inte varit där. Däremot har jag varit i Australien, det var en upplevelse. Flygintresset tar över I dag är motorcykeln undanställd men långt ifrån avglömd. Anders är fortfarande aktiv som domare och funktionär i endurosammanhang. Motorintresset finns således kvar men har kanske fått ge vika för flygintresset. En spännande och fartfylld sport som länge hägrat för Anders. Det var i mitten på 80-talet som flygintresset tog riktig fart, säger Anders. Men då tänkte jag att ska jag hålla på med flyg ska jag ha ett eget plan och det skulle jag bygga själv. Det blev inte så. Däremot blev jag delägare i ett flygfärdigt plan, en Piper Cherokee. Med den flög jag förutom i Sverige, till Danmark, Finland och Åland. Det var givetvis roligt. Men flyget tar tid och det kan vara svårt att hinna med att flyga de timmar som krävs för att få behålla certifikatet. Dessutom kostar det pengar. Under de här åren jobbade Anders på LB verktyg och reste runt i Uppland och Västmanland men 1994 gick företaget i konkurs och Anders fick av Trygghetsrådet en pilotutbildning som innebar att han skulle få Foto: PO Flodberg B-certifikat. Men efter teoriutbildningen hoppade Anders av och blev därmed ingen pilot. I dag har Anders inte kvar sin del i Pipern. Intresset för flyg har dock inte svalnat och när han hör något i luften som brummar får han något lyriskt i blicken. Saknar barnbarnen På 90-talet kom hästsporten in i bilden och i dag har Anders 14 engelska fullblod som med åren förhoppningsvis kommer att galoppera in lite slantar. Jag har tio hästar i ett stall på Täby och till att sköta och träna dem har jag en argentinare anställd, berättar Anders. Det fungerar mycket bra. De fyra resterande hästarna har jag i vårt stall här hemma. Bland dem finns det en fullblodshingst på sexton år som sprungit in en miljon kronor. För att jobba med hästar krävs givetvis kunskaper, något som Anders varit noga med att skaffa sig. På frågan hur framtiden ser ut svarar Anders att han har planer på att tillsammans med argentinaren köpa in några hästar från Argentina. Det är inget bestämt med det vore skitkul, säger han. Men kan man leva på hästar?, frågar vi Anders. Svaret blir nej, inte i dag men kanske i framtiden. Säljaregenskaperna finns nog kvar men numera säljer jag inte rengöringsmedel utan hästtransporter och släp åt ett företag som heter Star Trailer. Det går jättebra. Så odlar jag potatis och har självplockning från vagn. Och så har jag snöröjning. Så sysselsättning har jag. Potatisen tas upp med maskin, rensas manuellt från sten mm innan den hamnar på en vagn för bekväm plockning direkt av kunden. Foto: Kjell-Åke Jansson Även om Anders trivs med tillvaron saknar han umgänget med barnbarnen. För dem skulle han vilja ha mer tid. Hur det ska gå till vet han inte. EVA ERSSON 7

8 HÄSSLÖ GÅRD Hässlö sett från Björnön 16 juli 1823 från Länsmuseets samlingar. Hässlö Gård - med anor från 1300-talet - vackert belägen på en udde i Björnösundet har stått övergiven i nästan 35 år men håller nu på att sakta åter väckas till liv. Gården, som under sin glansperiod var en av Badelunda sockens största egendomar, rymmer mycket intressant historia, idag okänd för de flesta fick gården en ny ägare Bertil Bertilssons familjebolag Kulturfastigheter i Västerås AB. Dess ambition är att bevara och återställa huset. Till vilken tidsepok och i vilken takt detta ska ske är dock ännu inte beslutat. I samband med en renovering är det många kulturhistoriska värden som måste bevaras och man ställs inför många frågeställningar då en byggnad från 1735 ska få nytt liv. Artikelförfattaren har på uppdrag av den nye ägaren forskat i arkiven för att reda ut gårdens historia. Detta, kombinerat med byggnadsarkeologi på plats och andra källor kommer att ge nödvändigt underlag för en kommande renovering. Hässlö Gård har under de senaste 300 åren tillhört staten och då varit löneboställe eller tjänstebostad för officerare. Men även kyrkan och privata ägare fanns längre tillbaka i tiden. Gårdens historia under olika tidsskeden kan enkelt sammanfattas på följande sätt: Namnet Hässlö, som kan härledas ur hassel, nämns första gången 1371 då man i en skattelängd finner en Andres i Hesle. I källorna finns namn på olika ägare och arrendatorer under årens lopp. Kyrkan och Dominikanerklostret har varit ägare men i samband med reformationen 1527 drogs egendomen in till staten. Var huvudbyggnaden då låg är oklart, antingen på nuvarande platsen eller längre upp längs åsen vid Hässlö Ladugård. Från reformationen ägde staten Hässlö och dess öde fram till 1613 är oklart. Det finns dock en intressant skröna från den tidsperioden. Den handlar om att då Erik XIV satt fängslad på Västerås slott vistades Karin Månsdotter ett tag på Hässlö och från ett vindsfönster skulle hon ha vinkat till honom med ett lakan fick riksrådet Henrik Horn av Kankas Hässlö med allodialrätt, dvs. godset skulle i evärdlig tid vara hans och hans arvingars egendom. Anledningen till förläningen var, att han framgångsrikt deltagit i fredsförhandlingarna i Knäred tillsammans med Axel Oxenstierna. Sonen Henrich Horn, som får sägas vara socknens store man, övertog Hässlö vid faderns död, men 1683 tog Karl XI genom reduktion tillbaka godset till Kronan. Henrich Horn är begravd tillsammans med sina fyra fruar i Badelunda kyrka. Under indelningsverkets tid (ca 1700 till 1875), som nu följde var Hässlö löneboställe för överstelöjtnanten vid Kungl. Lifregementets grenadjärer och det var under denna tid som den nuvarande mangårdsbyggnaden blev klar Ett löneboställes storlek och standard baserades på officerens tjänstegrad och det skulle byggas enligt typritningar. Hässlö Gård är dock betydligt större och pampigare än vad typritningen angav. Varför det blev Typritning Översteboställe Krigsarkivet 8

9 Karta från Från 1970 har huset stått oanvänt och 1987 köptes Hässlö av Västerås stad. Några konkreta planer på vad man skulle använda byggnaden till fanns aldrig. Ett tag planerade man att riva den, men lyckligtvis skedde inte detta. År 2003 skedde ett nytt ägarbyte och en ny epok inträdde. LARS-ERIK JOHANSSON Norra fasaden, huvudingången, 2004 Salongen 1955 Kungen besöker Hässlö på sin Eriksgata så är inte klart, men det fanns säkert goda skäl. Inte mindre än 26 olika officerare hade Hässlö som löneboställe under denna period. Det var dock inte många av dem som bodde där. Det vanligaste var, att de arrenderade ut gården och på det sättet fick intäkter. Prosten Munktell skriver i sina dagböcker om en av dessa, överjägmästare Gustaf Dufva, som drev Hässlö på talet. Tack vare den ekonomiska syn som gjordes av boställena vart 4e år kan vi idag få en god bild över hur gården såg ut. Som mest fanns där över 40 olika byggnader. Även 7 torp tillhörde gården. Tyvärr var underhållet på huvudbyggnaden tidvis eftersatt, och mot slutet av 1800-talet blev den utdömd som bostad. En renovering skedde på talet då man bl.a gjorde en tillbyggnad på östra gaveln. Man byggde också en takkupa och verandor med snickarglädje, något som var typiskt för den tiden. I travkretsar var Hässlö välkänt på talet genom det framgångsrika Stall Hässlö, som drevs av dåvarande arrendatorn Edvin Lundgren och hans son Sixten gjordes en stor modernisering av Hässlö Gård i samband med att den blev tjänstebostad för chefen för F1. Tyvärr byggde man då också bort mycket av de gamla ytskikten inomhus, något som man nu försöker leta fram för att kunna återställa bedömdes bullerstörningarna från flyget så allvarliga att man inte längre fick använda huset som bostad. Under denna tid var huset ett statligt byggnadsminne. 9

10 Hässlö vattenverk Familjen Eriksson flyttade ut till Hässlö vattenverk under byggnationen Fadern Karl var rörmokare och anställd av Tekniska verket. Före flytten till Hässlö ingick i hans arbetsuppgifter att tända gaslyktorna på Kyrkbacken i Västerås. De tre lykttändarna var utrustade med varsin käpp. Lyktorna var ställda på sparlåga och med käppen drogs lyktorna upp till fullt ljus. Tändarna tjänade 25 öre i timmen. Karl deltog i grävningen och rördragningen ut till Hässlö. Vita villan blev familjens tjänstebostad. I huset fanns det plats för ytterligare två familjer. Tre maskinister jobbade dag och natt för att sköta anläggningen. Mässingen skulle glänsa och maskineriet smörjas. Grusgångarna kantskars och krattades inför varje helg. När Tekniska verkets ingenjör kom ut från staden i taxi och inspekterade området, var det som om kungen skulle komma. Det skulle vara rent och snyggt med välkrattade gångar. Personalen bockade och tog av kepsen. Karls och hustrun Matildas döttrar Lisa och Greta blev med tiden välkända i Västerås för konditorrörelsen Systrarna Eriksson, som de bedrev vid Sturegatan. Systrarna gick i Hamre skola, som låg Familjen Eriksson. Fr.v. Matilda, Karl, Lisa och Greta på åsen intill Hamre. Skolan var en så kallad varannandagsskola. Småskolans barn gick den ena dagen och storskolans barn den andra. Under den lediga dagen arbetade barnen hemma. Greta och Lisa sjöng i Badelunda kyrkokör under ledning av kantor Wahlquist. Den 1 maj togs skorna av. Barfotaspring i gräset kändes underbart och gav bra fotgymnastik. Familjen bedrev omfattande odlingar av potatis, gurkor, frukt och bär. Överskottet såldes på torget i Västerås. Varorna drogs på en vagn in till staden varje lördag. Om försäljningen gick bra avslutade man Vattenverket hade gasdrift fram till början av 1910 då elektrifieringen började. 10

11 på konditori Vita bandet vid Bondtorget. Barnen fick varm choklad och smörgås. Karls biodlingar låg på östra sluttningen av åsen. Han var också en god fiskare och nere vid Hässlö gård hade Karl både båt och sump. Familjens första bil, som ersatte motorcykeln med sidovagn, hade registreringsnummer U15. Vattenverket låg i ett stråk där många luffare passerade. De kom från Hamre tegelbruk och var på väg mot Geddeholms tegelbruk. Luffarna övernattade på de varma tegelugnsvindarna. Enstaka luffare tilläts även gästa familjen Eriksson. Skomakare Ekberg kom gående till vattenverket med cykel och Det var viktigt att grusgångarna var snyggt krattade. verktyg. Han stannade ett par dagar och lagade familjens skor. Vid ankomsten vilade han alltid mot ett äppelträd. Hantverkare och luffare, som besökte hemmen, var fruktade därför att de ofta bar på löss och lop- por. Efter dessa besök tog familjen Eriksson ut sängkläderna och sanerade dem med tvättättika. Efter Karls pensionering flyttade familjen till den nyinköpta villan vid Drottninggatan. Originalet och skomakaren Ekberg. Fakta Västerås första vattenverk anlades år 1888 i Kvarnvreten vid Svartån intill Skerikesbron. Vattnet pumpades upp till högreservoarer på bergshöjden väster om Djäkneberget. Det visade sig att vattnet från den närbelägna Svartån trängde in i brunnarna i Kvarnvreten. Dessutom gav anläggningen för lite vatten till en växande befolkning. Provborrningar på Badelundaåsen vid Hässlö gav rikligt med vatten. Genom åsen rinner en vattenflod med omgivande lerpackning. Ett nytt vattenverk startades år 1907 vid Hässlö. På 30-talet fanns det fem brunnar, som vardera gav 1500 liter i minuten. Anläggningen vid Hässlö automatiserades 1932 och samma år påbörjade man byggandet av vattentornet vid Djäkneberget. För att öka vattenmängden pumpar man idag upp Mälarvatten till Badelundaåsen i höjd med Hökåsen. Vattnet får sedan rinna genom åsen ner till Hässlö vattenverk. Text och bildinsamling: KJELL-ÅKE JANSSON (genom samtal med Greta och dottern Barbro Andersson 1996.) Lisa Eriksson, efter en maskerad. Rensning av rovor vid Hässlö gård på 1920-talet. Lisa Eriksson (Norelius) till vänster, Greta Eriksson (Johansson) till höger framför Gula Villan vid Hässlö Vattenverk. Lisa vid styret och Greta i sidovagnen på familjens motorcykel. 11

12 Badelunda Sykrets 75 år Det är nu 75 år sedan den då unga lärarinnan Agnes Ekström bildade den här föreningen. Man kanske undrar vad som låg bakom att starta en krets av unga flickor. Hon var nog ganska ensam och hade heller inget bra förhållande med de närmaste grannarna, nämligen familjen Sture H Larsson. Hon kände säkert ett behov av att få kontakt med övriga sockenbor. Alltnog, hon beslutade att bilda en flickornas förening. Det var väl närmast för äldre flickor, nedre gränsen var vid konfirmationsåldern. Det var från den tiden jag blev medlem. Det finns inget skriftligt från den dagen. Hon hade inbjudit kyrkoherde Martin Hanner. Föreningen skulle vara kyrkligt verksam. Alla flickorna i trakten ville hon ha med. Hon ringde till husmödrar med tjänsteflickor, som gått i skolan för henne och bad att de skulle få ledigt ett par timmar då mötena pågick. Vi samlades i småskolan och handarbetade och hade även någon sort av lekar. Vi sjöng och hon spelade på orgeln. Första protokollet var skrivet 5 år senare, då var vi samlade i Irsta prästgård. Sedan har inget skrivits på 20 år. På 25-årsjubileet valdes undertecknad till sekreterare. Jubileet firades hos Greta Högsberg. Då var Bror Linman vår syföreningspräst och han ivrade för att det skulle skrivas en årsberättelse för varje år. Undertecknad valdes då till detta. Vilket jag också gjort i 50 år. Föreningens namn, De ungas syförening, har väl varit diskutabelt allteftersom vi blev äldre. Ett par episoder kan vara roligt att minnas. Valborg Westling hade fyllt 50 år och bjöd oss till sitt hem i Alvsta Hubbo. Hon tog oss med till Hubbos nyrestaurerade kyrka, där hon även var kyrkvärd. Innan vi åkte hem skrev vi våra namn i gästboken under rubriken De ungas syförening. Efter några dagar tittar därstädes kyrkoherden i gästboken och frågade glatt vaktmästaren: Har det varit en ungdomsförening här? Nej, det var några gamla tanter. Vi hade en mycket nitisk pastor i Olof Bäckman. Han missade inte ett enda symöte. En gång var han av annat skäl förhindrad att närvara. Han skaffade då en ersättare från Domkyrkoförsamlingen, Göran Fahlström, som sedermera kom till vår församling. Av Bäckman hade han fått en bra vägbeskrivning till Elsa Engbom i Skälby och kom också mycket riktigt rätt. Han tittade in i rummet där några satt och sydde. Helt försynt bad han om ursäkt för han kommit fel. Han skulle till en ungdomsförening. Ja, det är vi det ropade alla med en mun. Ja, det var det om namnet. Sedan dess har vi hetat Badelunda Sykrets. Att vi skulle arbeta humanitärt var ju meningen från början. Det kom in en hel del till kassan då vi hade basarer och lotterier. Anna Jansson var föreningens kassör i många år från starten till hennes bortgång En genomärlig och sann människa. Hon skötte kassan från sin egen byrå. Allteftersom pengarna flöt in så användes de också till olika ändamål. En gång berättade hon att hon hade nästan för mycket pengar hemma. Badelunda Sykrets samlades hos Astrid Wässman i Prästgården vid 70-årsjubileet tillsammans med sykretskyrkoherden Markku Wendelius. Fr.v. Astrid Wässman, Aina Grip, Birgitta Lövgren, Gun Fränneby, Markku Wendelius, Elsa Bäcklund och Solveig Bergling. Nedre raden Birgit Envall, Svea Jäder, Maj Andersson och Anne-Marie Johansson. Dåvarande prästen föreslog att hon kunde sätta in dem på banken tills vidare. Anna svarade lite blygsamt. Då måste jag ju ta ut, och jag har ingen legitimation. Efter denna upplysning fick hon antagligen ett legitimationskort. Det mesta av det som kom in fick församlingen ta del utav. Till exempel nummertavla med siffror till det nya kyrkorummet i Skiljebo samt en dopskål med inskriptionen: Vårda och välsigna dem, julpaket till de gamla i det nybyggda ålderdomshemmet, hjälp till 6-e klassens skolresa, till olika fonder såsom Västerås stifts missionsfond och Göteborgs stads mission, Idre fjällkyrka och Lapplands fattiga barn. Vi har också haft en fadderfamilj i Korea. Vi fick ett tacksamt brev från familjen översatt till engelska. Hur glada de var över denna gåva. Nu var de självförsörjande, ty för dessa medel kunde de köpa både ko, gris och getter. Dessutom kunde barnen gå i skolan. Efter dem tog vi en ny fadderfamilj från Korea. De sista åren har väl Lutherhjälpen stått oss närmast, men även Polen har fått något bidrag. Just nu är det kyrkkaffet som vi hänger oss med liv och lust. Hur blir det i framtiden? Berga syförening är redan nedlagd. Den var äldre än vår. Är det några som efterträder oss? 75-årsjubileet firades i Prästgården med lunch. Inbjuden var församlingens organist Lars Tillenius, som blev ett bejublat inslag. En historik från föreningens början upplästes. Markku höll ett varmt tal och överlämnade blommor och en penninggåva från församlingen. Till denna minnesvärda dag varvades allt med sång och musik. BIRGIT ENVALL 12

13 Vedby Missionshus kär mötesplats på 1900-talet I Vedby, nära gränsen till Björksta, ligger det gamla missionshuset, en gång i tiden en kär mötesplats för Evangeliska Brödraförsamlingen i bygden, i dag ett modernt bostadshus. Den evangeliska verksamheten i trakten av Vedby tog sin början omkring 1870, men först år 1882 fick man en mer ordnad föreningsgemenskap och stadgar för församlingen. Medlemmarna i föreningen, som kallades Evangeliska Brödraförsamlingen inom Badelunda och Björksta, kom från exempelvis Berga, Furby, Vedby och Kolmsta. Missionshuset eller predikolokalen som det också kallades bestod av en stor sal med läktare och hade plats för 150 personer samt en mindre lägenhet. Det byggdes 1883 i Vedby sedan hemmansägare Gustav Jonsson upplåtit mark mot en avgift av sex kronor per år. Med åren ändrade dock församlingen namn och kallade sig Björksta- Badelunda Missionsförsamling. I samband med namnbytet fick församlingen ett gåvobrev från Per Pettersson i Vedby som köpt marken där missionshuset stod av Gustav Jonssons sterbhus. I detta brev stod bland annat att församlingen skulle få tillträda och behålla marken. År 1917 uppgick Björksta-Badelunda Missionsförsamling i Tortuna och därmed övergick predikolokalen i Tortunas ägo. Verksamheten fortsatte dock i många år. Omkring 1970 upphörde dock verksamheten och missionshuset i Vedby såldes och omvandlades till bostadshus. Interiört är det givetvis förändrat men exteriören ser ut som i forna dar. Bengt minns Till dem som vet lite om verksamheten i missionshuset i Vedby hör Bengt Lövgren och han berättar bland annat att han gick i söndagsskola i missionshuset och att lärarinnan hette Dagny Jansson. Dagny bodde i missionshuset tillsammans med sin fostermor, säger han. Hon var ogift och jobbade i vardagslag som sömmerska och sydde kläder till många i bygden. Söndagarna ägnade hon däremot åt söndagsskoleverksamheten. På den tiden var det nästan en självklarhet att alla barn skulle gå i söndagsskola, så var det också i Vedby enligt Bengt. I söndagsskolans regi ordnades det också både jul- och sommarfester. Det var roliga tillställningar som barnen riktigt längtade efter. Jag minns också kollektbössan som Dagny använde när hon samlade in pengar på söndagsskolan. Den bestod av en liten negerpojke som bugade djupt när man lagt en peng i bössan. Den var mycket fin och gav en tankeställare. Känd altartavla Vid större evenemang kom det alltid mycket ungdomar till missionshuset och ett exempel på ett sådant evenemang var just syföreningsauktionerna som anordnades varje höst och lockade mycket folk. Vid sådana tillfällen kom också läktaren till användning, där satt nämligen den yngre generationen. Hur den andliga verksamheten i missionshuset bedrevs är det däremot ingen som riktigt vet. Helt klart är dock att församlingen inte hade någon egen predikant men vanligtvis kom det någon från Tortuna. Till de mer kända hörde Simon Themner. På övre våningen i missionshuset fanns det ett rum för just gästande predikanter, inflikar Bengt. Jag minns också altartavlan som hängde ovanför altaret. Den var målad av en man som hette Gösta Sedvall, son till Albert och Sofia Sedvall som bodde i Kolmsta, sedemera Furby. Enligt uppgift var Gösta bara sjutton år när han målade denna tavla som kallades Korsnedtagningen. Förebilden, är målad på 1600-talet av Peter Paul Rubens och finns i domen i Antwerpen. När verksamheten i missionshuset upphörde togs tavlan ner och i dag återfinns den i Ansgarskyrkan i Västerås. EVA ERSSON 13

14 Västerås största fotbollsklubb 60 år Det var alltså 1944, under världskrigets näst sista år, som ett gäng ungdomar i Skiljebo satsade på fredlig, uppbyggande verksamhet och bildade Skiljebo Sportklubb, som i dag är största fotbollsklubben i Västerås. Före Skiljebo Sportklubbs tillkomst spelades det förstås fotboll i den här delen av stan. Då höll man till på flygets idrottsplats, Nornavallen, och initiativtagare då var en man som hette Harald Larsson. I början av nuvarande klubbens verksamhet var det inte enbart fotboll på programmet utan det förekom både allmän idrott, handboll, bandy och skidåkning. BadelundaBYGDEN har tagit kontakt med klubbens vice ordförande Bengt Fredriksson, som varit med från allra första början och som delger oss en hel del statistik och uppgifter om klubben samt visar runt i föreningslokalerna på Hamre. Inför 60-årsjubileet tog föreningskansliet fram ett informationsblad över klubbens verksamhet så som den bedrivs i dag och vi citerar en del fakta från bladet. Sommartid sker verksamheten på Hamre Idrottsplats. Där finns 10 gräsplaner och 1 grusplan. I egen regi, och för egna pengar, har klubben ute på Hamre byggt klubbhus och kansli. Träningen under vintertid bedrivs inomhus i skolornas gymnastiksalar. Klubben har 39 ungdomslag samt 1 damlag i div. 4 och 1 herrlag i div. 2. Herrarna blev år :a i serien. Tränare för herrlaget är Sven Erik Kjell och Hans Hansken Johansson. Ungdomarna tränas av intresserade personer, som ställer upp helt idéellt. Klubben hade senaste säsongen drygt 100 frivilliga ungdomstränare. Under senaste året var det 678 ungdomar som tränade hos klubben, och naturligtvis är det både flickor och pojkar som utövar sporten. Alla ungdomar har dock inte ambitionen att bli toppspelare utan vill endast spela för ro skull. Vi har en ung ledare i klubben som tar hand om och tränar just de här ungdomarna som nöjer sig med lite Koncentration och kämpatag i spelet om bollen. mindre avancerad träning, säger Bengt. Året 2003 registrerades deltagartillfällen eller i timmar Skiljebo Sportklubb är ojämförligt störst när det gäller ungdomsfotboll i Västerås. Totala antalet medlemmar i klubben, ungdomar och äldre, är ca 900. För att få tillgång till planer och skollokaler betalar klubben runt kronor per år i hyra till kommunen. Problemet för oss, liksom för många idrottsföreningar, är ekonomin, säger Bengt. Intäkterna måste helst överskrida utgifterna annars går det inte. För att få bidrag till verksamheten startade vi ArosCupen år 1978 och det arrangemanget har utvecklats positivt. Inkomsterna från denna turnering (lagavgifter och sponsorbidrag) är ett gott tillskott till vår driftsbudget. ArosCupen anordnas under skolbarnens 1:a lovvecka under försommaren. År 2004 hade vi ca 500 lag på plats och under 4 dagar spelades 1150 matcher. Mat till deltagarna serverades i 20 skolors matsalar. Skolornas ordinarie mattanter plus ett stort antal Foto: Per Helgoson ungdomar hjälpte till med tillagning och servering. En förutsättning för att kunna genomföra en så stor tävling är föräldrarnas engagemang. Under tävlingsdagarna tar ett stort antal föräldrar ut semesterdagar och ställer upp gratis som tävlingsmedhjälpare. Till ArosCupen kommer inte bara svenska lag, fortsätter Bengt. Vi har under årens lopp haft deltagare från ca 10 länder och besökarna till vår tävling uppskattar vi till ca per evenemang. Vi har f.n. vår ekonomi helt under kontroll, poängterar Bengt. Kostar det något att vara med i Skiljebo Sportklubb? Ja, svarar Bengt, vi har medlemsavgift. I gengäld får ungdomarna utrustning som krävs för sporten. Vid ett tillfälle bidrog vi också med pengar för inköp av cykelhjälmar till ungdomarna. Har ni fler arrangemang utöver ArosCupen? Jodå, vi har vår fotbollsskola under sommaren, berättar Bengt. Intresset att delta är mycket stort. Vidare den betydelsefulla propa- 14

15 Vice ordförande Bengt Fredsriksson kan klubbens historia alltifrån starten. Foto: Nils Glaveby gandahändelsen Fotbollens Dag ett återkommande evenemang där vår förening är medarrangör. Så har vi ledarutbildning i 3 steg för dem som vill skaffa sig ledarkunskaper. Allt detta är gratis. Vi har ett gott samarbete med sponsorer, som inser nyttan av vårt ungdomsarbete och förhoppningsvis gynnas även bidragsgivarna. Vi har mycket engagerade föräldrar, som idéellt ställer upp för föreningen. Bl.a.tjänstgör de som vaktmästare här på Hamre under idrottssäsongen. Vi vet, att detta medverkat till att vi haft få inbrott och begränsad skadegörelse. Idrottsringen, som består av Skiljebo Sportklubb, Oden, BK 30 och Franke medverkar varje år på Vårmarknaden på Rocklunda, säger Bengt. Så vill jag gärna nämna, att alla ungdomsspelarna får ett litet pris vid säsongsavslutningen. Att vi också vänder oss mot alla former av droganvändning är självklart, likaså att vi är motståndare till alla rasistiska yttringar. Yngve Wallin, ordförande, har händerna fulla av allt administrativt arbete på kansliet. Foto: Nils Glaveby Avslutningsvis vill Bengt poängtera den stora betydelsen av det intresserade, idéella arbete som föräldrar och andra lägger ner för att vidmakthålla och ytterligare utveckla klubben för ungdomarnas och de äldres fritidsaktiviteter. Tyvärr har det kommit för mycket pengar med i en del idrotter, konstaterar Bengt, men vi hoppas, trots allt, på en ljus framtid för Skiljebo Sportklubb. Text: NILS GLAVEBY Blicken mot målet... och framåt. Foto: Per Helgoson Här stoppas de randiga. Foto: Per Helgoson 15

16 Vid en gammal gravvård Det är alltid stämningsfullt och rogivande att gå på en sockenkyrkogård och se de gamla gravvårdarna markerande de hädangångnas sista vilorum. En sådan stämningsmättad plats är Badelunda församlings kyrkogård med den vackra 1200-talskyrkan. Långt före kristendomens tillblivelse har här varit begravningsplats, därom vittnar en rest bautasten på kyrkogårdens östra del. Av de övriga gamla gravvårdarna torde sedan järnkorsen vara de äldsta, och av dessa framgår att därunder vila personer som betytt något för socken och bygden. På ett av dessa gamla järnkors, som man gärna vill stanna inför, läses följande inskrift: Här vilar Regement Sadelmakaren Anders Hägermark Kungl. Lif Regt.s Dragon Corps född 15/ död 11/ och hans hustru Maria Elisabet Jäderström född 5/ död 9/ Ulrika Charlotta Söderlund född 10/ död 31/ Samt 3-ne barn: Svante Axel född 23/ död 28/ Eva Engla född 23/ död 28/ Sofia Matilda född 27/ död 21/ Järnkorset med inskriptionen i rutan till vänster. Foto: PO Flodberg Hägermark var gift två gånger och hade barn i båda äktenskapen. Som synes hade barndödligheten gjort sin svåra hemsökelse, vilket hörde till den tidens hårdaste prövningar. Familjen innehade en 40 tunnland stor gård i Långby, som då var löneboställe för regementsadelmakaren. Enligt samtida församlingsbor, var Hägermark en i orten mycket anlitad och ansedd person. Han var med i Karl den XIV Johans krig i slaget vid Leipzig år 1813, och ännu lär hans dagboksanteckningar från denna tid vara bevarade. Hans barn fick efter den tidens förhållanden en god uppfostran, och blev var och en på sitt område skickliga yrkesmän och hantverkare. En av sönerna fortsatte i faderns yrke och flera generationer i följd har sedan varit anställda som sadelmakare vid Livregementets Dragoner, tills detta regemente i början av detta sekel, indrogs. I hemsocknen Badelunda stannade endast två av barnen Hägermark för alltid, nämligen Vilhelm och Karolina. De bodde tillsammans och Karolina hushållade för brodern. Han blev möbelsnickare, och sina läroår fick han praktisera i både Holland och Tyskland, men så blev han också den verkliga finsnickaren. Mauserbjörken var det trädslag han mest arbetade med och många av de möbler han tillverkade finns fortfarande kvar i bygden och är i dag mycket värdefulla. Snickaren Hägermark, som jag väl minns från min barndom, var i alla avseenden en fin och omtyckt sällskapsmän- Foto: PO Flodberg niska. I sin krafts dagar var han en uppskattad värd på de flesta av bygdens kalas eller om något särskilt skulle anordnas så var han den borne rådgivaren. Han deltog även i den tidens kommunala angelägenheter, och var i många år fjärdingsman, för vilket uppdrag han fick uppbära en årslön av 100 kronor. Men oaktat denna ringa lön fortsatte han dock med uppdraget tills han erhöll Patriotiska sällskapets silvermedalj för långvarig och trogen tjänst. Systern Karolina, var också på sitt sätt omtyckt och avhållen. Hon var kokerska, men deltog även med hjälpverksamhet, där så behövdes, och var så att säga, en bygdens allt i allo. Men så kom för henne den hårda prövningen. Hon drabbades av en svår sjukdom, som tog bort synen på båda ögonen så att hon blev fullständigt blind. Det blev ett svårt slag för de båda syskonen, men tiden gick, och så småningom kunde hon uträtta de nödvändigaste sysslorna i hemmet. I många år fick den så hårt prövade kvinnan leva i detta ständiga mörker. Men hon var tålmodig och nöjd med sin lott, det bästa hon visste var att få bli ledsagad av sin broder till kyrkan för att deltaga i psalmsången och avlyssna gudstjänsten. Det var på något sätt gripande att se, med vilken tillgiven ömhet de båda syskonen hade för varandra. Den sanna syskonkärleken in i ålderns sena höst. De avled vid seklets början, allmänt avhållna i den bygd de med förnöjsamhet framlevat sitt verksamma liv. Övriga barn lämnade i unga år hembygden, och deras ättlingar har av allt att döma gått den lärda vägen och gjort landet goda tjänster. Oftast ser man namnet Hägermark på läkare, veterinärer, lärare, militärer och ämbetsmän, alla härstammande från regementsadelmakaren från Långby, som fått sin sista viloplats under det gamla järnkorset på Badelunda kyrkogård. KARL WÄSSMAN 16

17 Skriv din egen eller någon annans släktsaga Följ med den 2 april 2005 på utflykt till... Sala Sockenkyrka och Väsby Kungsgård. Den här släktsagan, på sidan 16, skrev Karl Wässman år Karl Wässman föddes 1887 och växte upp hos sina morföräldrar i Tibble. Morföräldrarna Carl-Johan och Wilhelmina Tibblin var födda på 1820-talet och det medförde att Karl fick 1800-talets historia berättad för sig genom morföräldrarna. Detta gjorde att Karl var förtrogen med 1800-talets Badelundahistoria. Sala Sockenkyrka. Foto: Cege, Scankort AB Den medeltida sockenkyrkan i Sala har blivit känd främst för sina fina målningar utförda av Albertus Pictor. Mindre känt är det däremot vad som fanns på denna plats innan kyrkan anlades och vilken roll den kom att ha under silvergruvans storhetstid på 1500 talet. Besöket vid Väsby Kungsgård inleds i den medeltida källaren där medhavd fika intages. Kungsgården som finns omnämnd redan på Magnus Ladulås tid har spelat en viktig roll i den svenska historien. Bland annat har tillsynen av Riksens förnämsta Clenodium Sala Sil- Väsby Kungsgårds muséum. Foto: Atelje Tejne Sala vergruva skett från Väsby Kungsgård. Idag finns det i huvudbyggnaden ett intressant museum med bl. a en imponerande vapensamling och ett flertal rum som är möblerade med antika möbler och föremål. I övriga byggnader på platsen finns bl. a hantverks- och vagnsmuseum m.m. På båda platserna kommer sakkunniga guider att berätta och visa oss runt. Total avgift är endast 30:- och inkluderar entre och guidning. BENGT LINDH Karl Wässman med hustru Brita vid den gamla släktgården Tibble. Fotografiet är taget vid Karls 70-årsdag. Nu uppmanar BadelundaBYGDENs redaktionskommitté läsarna att själva teckna ner sina egna släktsagor för publicering i denna tidning. De behöver inte alls vara så gamla som den här berättade. Börja med att intervjua dina äldre anhöriga eller skriv berättelsen ur dina minnen. Om du också tar fram dina fotoalbum eller letar bland dina gamla fotografier i kartonger och kuvert, så kommer du få uppslag och inspiration för din släktsaga. Sätt igång genast! Om du har funderingar kring utformningen av din släktsaga ring Bengt Wallén tel Vi besöker även Skagen....eller den april 2005 En spännande kulturresa till Danmark Följ med Hasse Carlsson som reseledare och guide till vikingarnas och konstens Danmark den 12 till 17 april Under sex dagar kommer vi att upptäcka vikingaspår i det danska landskapet från Harald Blåtands tid. Vi möter våren med Axelssons Turisttrafik i en bussresa runt Danmark. Vi ska besöka vikingaskeppmuséet och domkyrkan i Roskilde. Resan går vidare till vikingaborgen Trelleborg i Slagelse, innan vi åker bron över Stora Bält till Odense på Fyn. Nordens äldsta stad är charmiga Ribe på Jylland, där ska vi se utställningen Ribes vikingar och vi bor på Hotell Dagmar med anor från år I Jelling finns den berömda runstenen som kallas Danmarks dopattest och de två gigantiska gravhögarna till minne av Gorm den gamle och hans hustru Tyra. Vi kommer också att se den tusenåriga hemligheten vid Lindholm høje i Aalborg. För den konstintresserade besöker vi Dunkers konsthall i Helsingborg, Louisiana konstmuséum i Jellingstenen. Humlebæk, ARoS nyöppnade konsthall i Århus samt Skagenmålarnas muséum i Skagen. Det finns möjligheter att göra spännande saker på egen hand i både Köpenhamn och Odense, där man i år firar 200-års jubileum av HC Andersens födelse. Vi bor ståndsmässigt, de flesta hotellen är fyrstjärniga och centralt belägna. Välkomna till vikingarnas och konstens Danmark. För bokning och information, ring Kerstin Eriksson eller Hasse Carlsson

18 Återblick på hösten 2004 Än en gång kan vi konstatera: Våra guidade promenader, och numera också cykelturer, gör succé. Eldsjälen Bengt Lindh och hans medhjälpare, guider, hästar, ryttare, gycklare m fl, som bidrar till att göra turen till ett spännade äventyr, gör en strålande reklam för Badelunda och Anundshög. Avslutningskvällen vandrar vi i fackelsken en fantastisk upplevelse, helt enkelt. Utöver våra reguljära turer ökar intresset från företag, skolor och föreningar, som beställer guidningar och låter sig fascineras av vad Badelunda har att erbjuda. Höstprogrammet började med ett medlemsmöte i Kyrkskolan, där Bertil Bertilsson och Lars-Eric Johansson talade om byggnadsvård och berättade om Hässlö översteboställe. En utflykt gick till Rösaring, tibblelabyrintens tvilling i Upplands-Bro, där Börje Sandén och John Kraft guidade. Örjan Hamrin i Jesusbarnets första mirakel som spelades i Kyrkskolan under hösten. Foto: Rolf Grahn Bildtext Arkeolog Ulla Bergqvist berättade om Västerås tidigare historia. Tisdagskvällarna är hobbykvällar i Kyrkskolan. Grötfesten fredagen före första advent är ett evenemang med mångårig tradition och deltagande av många medlemmar. PUB-afton i Kyrkskolan börjar också bli tradition. Den ägde rum den 9 oktober. Vi hade teaterbesök i Kyrkskolan den 11 november. Den här gången var det vår skådespelarkollega (vi minns Ett levande Anundshög ) Örjan Hamrin från 4:e Teatern som gästade Kyrkskolan med sin lysande föreställning om Jesusbarnets första mirakel. Foto: Rolf Grahn Anne-Marie Johansson fixar gröten på grötfesten. Foto: Rolf Grahn På Stadsbiblioteket har vi hört föredrag av Ulla Bergqvist om Västerås tidiga historia, då bygdens naturliga centrum förskjuts från Badelunda till Svartåns mynning. Biblioteken måste ha en eloge. Både Stadsbiblioteket och Skiljebobiblioteket är fantastiska samarbetspartners. Intressanta teaterresor gör vi ofta. Den 6 november gick en fullsatt buss till Falun, där vi såg Carl Larssonspelet. En nyhet denna höst var den julmarknad vid kyrkan och Kyrkskolan, som Badelunda församling tog initiativ till och genomförde tillsammans med vår förening. Uppskattningsvis 600 personer besökte evenemanget, som bjöd på aktiviteter i kyrkan med bl a framträdande av tre olika körer, på kyrkbacken och i Kyrkskolan. Succé! I denna tidning presenterar vi programmet för medlemsaktiviteterna våren Vi hoppas att det ska tilltala medlemmarna så att vi blir många deltagare på våra medlemsmöten. Skriv in programmet i almanackan redan nu, så att Du inte missar någon intressant aktivitet. Vi träffas och trivs i Badelunda Hembygdsförening. LENNART JANSSON 18

19 BESÖKET VID RÖSARING Bengt Lövgren och Gerd Bergqvist lyssnar på ciceronen Börje Sandén. Foto: Rolf Grahn Lördagen den 9 oktober var bitande kall när 25 frusna men glada föreningsmedlemmar gjorde en lyckad utflykt till Upplands Bro. Vi besökte det spännande och vackert belägna Rösaring där det finns en labyrint av samma slag som vår egen Trojeborg i Tibble, Badelunda. Vad man dessutom kan visa upp är en över 500 meter lång processionsväg som förmodligen använts vid ceremonierna i samband med den religiösa kulten vid labyrinten. Vägen upptäcktes av en slump av några barn år 1979 och den leder fram till labyrintområdet. Perioden när denna anläggning brukades kan vara ända från bronsålder och in i sen järnålder, vikingatid. Utflykten blev mycket uppskattad trots kylan och en stor anledningen till detta var den entusiastiske lokalhistorikern Börje Sandèn från Upplands-Bro Lokalhistoriska Forskningsinstitut som guidade oss i denna fascinerande historiska miljö. John Kraft t.v. och Börje Sandén t.h. berättar och Bengt Wallén verkar böja sig för fakta. Foto: Rolf Grahn Tunagravarna fascinerar fortfarande forskarna Fredagen den 26 november 2004 disputerade arkeologen Lotta Fernstål vid Stockholms universitet på avhandlingen Delar av en grav och glimtar av en tid. Avhandlingen behandlar den så kallade Guldgraven som upptäcktes 1952 då familjen Sven Helin just avslutat sitt villabygge i Tuna. Utan att Sven visste om det stod då huset innanför kantstenarna till en väldig anläggning, som dolt den guldrikaste grav som hittills påträffats i Norden. Guldgraven, som idag anses vara från första hälften av 200-talet, var den äldsta av åttiotalet gravar däribland åtta båtgravar som man fann på villatomten. Det är den gravlagda kvinnan i Guldgraven som Lotta Fernstål intresserar sig för. Utifrån föremål i graven försöker hon skapa en förståelse av kvinnan i fråga med fokus på kunskaper som personen kan ha haft i det lokala samhället under sin levnad. Lotta Fernstål har med denna avhandling lagt ännu en pusselbit till historien om Tunagravarna. BENGT WALLÉN En kväll om Lotta Fernstål med champagneglaset i hand vid disputationen. Fotot taget av den speciellt inbjudne Kjell-Åke Jansson. Under denna rubrik kommer vi att anordna några träffar under våren där vi belyser våra fornlämningar ur olika aspekter och om det hela faller väl ut så följer en fortsättning i höst. Att Badelundas historia och fornlämningar är av stort riksintresse vet vi ju alla och våra välbesökta guidningar är bl.a. ett tecken på detta. Gravfältet vid Tuna har dessutom uppmärksammats genom nya avhandlingar och uppsatser vid universiteten i Stockholm och Uppsala och de gamla löftena från Västerås stad om en anläggning vid Anundshög kvarstår. I ljuset av allt detta vill vi passa på och slipa lite extra på våra kunskaper om alla våra sevärdheter så vi står ännu bättre rustade att ta emot en ökad tillströmning av besökare. Alla föreningsmedlemmar är välkomna till dessa träffar som hålls i kyrkskolan. Vi kommer bara undantagsvis att engagera gästföreläsare då meningen är att vi skall lära av varandra och dela med oss av den kunskap som redan finns i föreningen. Här finns alltså möjlighet att lära sig mer om bygdens historia samtidigt som vi får ett forum där vi kan diskutera hur vi på bästa sätt skall kunna förmedla dessa kunskaper vidare genom t.ex. guidningar. De träffar vi planerat in under våren handlar om Labyrinten och Nerthuskulten, Tunagravfältet, Asagudarna och kulten kring dessa, Tidigare utgrävningar i Anundshögsområdet. Se programbladet för möteskvällar och tider! Väl mött på dessa träffar alla föreningsmedlemmar och guider! ROLF GRAHN 19

20 Medlemsaktiviteter våren 2005 Badelunda Hembygdsförening erbjuder följande program under våren Observera att det inte kommer några postutskick med påminnelser om programmet. Vi föreslår att medlemmarna tar fram almanackan och redan nu noterar hela programmet enligt följande: Sö 9/1 Traditionell julgransplundring Kyrkskolan kl Dans kring granen, spännande underhållning, lotterier mm. Anmälan senast 5/1 till Anna Olsson, tel Ti 18/1 Hobbykvällarna börjar Tisdagar kl i Kyrkskolan. Nya och gamla deltagare hälsas välkomna. Mera information kan man få av Birgitta Grandin, tel On 26/1 En kväll om Labyrinten och Nerthus-kulten. Kyrkskolan kl I samtal och bilder sätter vi ett av våra förnämsta turistmål i fokus denna kväll och alla föreningsmedlemmar är välkomna. Sö 20/2 Resa till Mama Mia på Cirkus. Resan är fulltecknad. On 23/2 En kväll om Tuna-gravfältet. Kyrkskolan kl Ny forskning finns om Sveriges rikaste guldgrav men gravfältet hade fler spännande hemligheter. Välkomna till en intressant diskussion om Tuna-gravfältet /4 Kulturresa till Danmark Information och bokning, se sid. 17 i denna tidning. On 20/4 En kväll om Tidigare utgrävningar i Anundshögsområdet. Kyrkskolan kl Ett flertal grävningar som kommit lite i skymundan har under 1900-talet utförts i området. Denna kväll ska vi uppmärksamma några av dessa. Lö 23/4 Naturgeografisk vandring med Lennart Gladh på Badelundaåsen. Samling kl vid Kyrkskolan. Lennart Gladh tar oss med på en vandring från Badelunda kyrka till Hälla och berättar om växt- och djurliv på och invid åsen under de senaste 6000 åren. Vandringen beräknas ta ca 2 timmar. Oöm klädsel rekommenderas. Vid Hälla väntar en buss, som tar oss tillbaka till Kyrkskolan. On 27/4 Så föddes våra kyrksocknar. Stadsbiblioteket kl Redaktör John Kraft berättar om de tidiga sockenbildningarna i medeltidens början. Till grund för föredraget ligger hans egen forskning, som också resulterat i en ny bok i ämnet. Prel. 4/3 eller 6/3 Tuxedo Jazzband Kyrkskolan. Anmälan till Sven Johansson, tel Pris 100 kronor. Se separat blad. On 16/3 Tegelbruk i västeråstrakten. Kyrkskolan kl Inger Ekbom berättar om 1800-talets framväxande tegelindustri och tegelbruken på godsen i trakten kring Västerås. Bruket i Frösåker var ett av dessa. Sö 20/3 Årsmöte Kyrkskolan kl Separat kallelse kommer Fr 25/3 Traditionell äggletning Anundshög. Samling kl på parkeringen. Anmälan till Anna Olsson, tel , senast 19/3. Kostnad 10 kronor per barn. On 30/3 En kväll om Asa-gudarna och kulten kring dessa. Kyrkskolan kl Vilka var asa-gudarna? När och hur kom de till Norden? Vad vet vi om hur de dyrkades? Välkomna till en hednisk afton. Lö 2/4 Besök i Sala Sockenkyrka och Väsby Kungsgård Lördagen den 2 april genomförs vårens utflykt till den intressanta medeltida sockenkyrkan i Sala med dess berömda Albertus Pictor målningar och därefter besöker vi den historiskt viktiga Väsby Kungsgård. På båda ställena kommer kunniga guider att ta hand om besökarna. Kostnad för entréer inklusive guidning är 30:- per person. Samling vid Tomaskyrkan kl för samåkning i bilar. Fika medtages. Anmälan senast torsdag 31/3 till Bengt Lindh tel eller Rolf Grahn tel Se även sid. 17 i denna tidning. Lö 30/4 Traditionellt sista april-firande Skälby kl Sö 1/5 Städdag på åsen. Samling kl vid Kyrkskolan. Föreningen bjuder på korv och kaffe. Välkomna till en välbehövlig och trevlig aktivitet. Sö 22/5 Trädgårds- och hantverksdag Kyrkskolan kl Vi upprepar fjolårets succé och avslutar dagen kl med en fin folkmusikkonsert i kyrkan. Mera information kommer och man kan också kontakta Erland Öhman, tel Fr 24/6 Traditionell midsommarfest Anundshög. Kvällen innan majar vi stången, men först, kl 18.00, åker vi runt i remmalagsvagn och plockar blommor. Se i övrigt annonser i lokalpressen. GUIDADE VISNINGAR Under sommaren upprepar vi succén med guidade visningar vid Anundshög. Varje onsdag under juli och augusti arrangerar föreningen guidningar i Anundshögsområdet. Samling kl på parkeringen vid Anundshög. Även guidade cykelturer ges vissa söndagar. Se annonser i VLT. Tipsa gärna släkt och vänner och arbetskamrater om dessa kostnadsfria sommaräventyr. Välkomna till föreningens alla aktiviteter