Att följa strömmen Åtkomst till fysiska och strömmande filmer på svenska folkbibliotek

Transkript

1 MASTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT Att följa strömmen Åtkomst till fysiska och strömmande filmer på svenska folkbibliotek ERIK OGENSTEDT Erik Ogenstedt Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats helt eller delvis är förbjudet utan medgivande.

2 Svensk titel: Att följa strömmen: åtkomst till fysiska och strömmande filmer på svenska folkbibliotek Engelsk titel: Following the stream: access to DVD s, Blu-rays and streaming movies through Swedish public libraries Författare: Erik Ogenstedt Färdigställt: 2019 Abstract: In 2017, Cineasterna and Viddla, two film streaming services, were introduced to public library users in Sweden. The introduction of this new mode of loaning brings to question how it affects the loaning of DVD s and Blu-rays. Which promises can the new services keep and how do libraries minimize the potential negative consequences regarding the overall library access to films? Those concerns were the starting point of this study which aims to answer two questions. First, how do the circumstances regarding loan of physical and streaming films differ in public libraries in Sweden, and secondly what effect do Cineasterna and Viddla have on the importance of the local film collections in Swedish public libraries. To answer these questions a survey was sent to public libraries which makes use of either Cineasterna, Viddla, or both. The respondents answered questions concerning the circumstances surrounding film loans, in both physical and streaming form. The results from the survey was analysed with the help of a framework composed of four of Michael Buckland s (1991) Six Aspects of Access : identification, availability, price to the user, and cost to the provider. After relating the findings from the survey to previous research within the fields of both LIS and film studies the main conclusions drawn are that despite the good that streaming film services bring, especially by expanding the range of film titles offered to users, libraries would do best to hold on to physical film formats as long as they can to be able to guarantee equal access. Nyckelord: filmutlåning, format, folkbibliotek, åtkomst, Viddla, Cineasterna

3 Innehållsförteckning 1 INLEDNING SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR TIDIGARE FORSKNING BAKGRUND FYSISK OCH STRÖMMANDE FILMUTLÅNING SAMLINGAR OCH BESTÅNDSUTVECKLING METODVAL ENKÄTENS UTFORMNING URVAL OCH BORTFALL GENOMFÖRANDE ANALYTISKT RAMVERK ANALYSMETOD VALIDITET OCH RELIABILITET FORSKNINGSETIK RESULTAT FYSISK FILMUTLÅNING STRÖMMANDE FILMUTLÅNING ANALYS IDENTIFIERING TILLGÄNGLIGHET PRIS FÖR ANVÄNDAREN KOSTNAD FÖR FÖRMEDLAREN DISKUSSION VAD FÖR TYP AV FILM PÅ BIBLIOTEKET? SAMLINGAR HOS VILKA OCH BESTÅNDSUTVECKLING AV VAD? SLUTSATSER FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING SAMMANFATTNING KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR... BILAGA 1: RESPONDENTENKÄT.... BILAGA 2: INTRODUKTIONSBREV...

4 1 Inledning Redan 1953 inledde New York Public Library förvärvet av filmer till sin samling. Under 1970-talet började videofilmer adderas. Numera innehåller den över sextusen sextonmillimetersfilmer, femtusen VHS-kassetter och tolvhundra DVD-filmer (New York Public Library, u.å.). Alla folkbibliotek har knappast möjlighet att förvalta en filmsamling av denna omfattning, men New York kan statuera exempel på att film är en väletablerad del av folkbiblioteksverksamheten sedan länge. Filmen var digitaliserad redan i och med lanseringen av DVD, en förkortning för Digital Versatile Disc eller Digital Video Disc. Detta format har senare följts av olika varianter av Blu-ray-skivor vars dataförvaringskapacitet är större än DVD-skivans. Att folkbiblioteken som standard gått från utlåning av DVD-skivor till utlåning av Blu-ray-skivor (liksom övergången från VHS-kassetter till DVD-skivor innan dess) har dock inte skett. Istället är nu strömmande film ett ihållande videoflöde, särskilt över internet, i sekvenser som tillåter kontinuerligt uppspelat innehåll, samtidigt som det tas emot, utan behov av att sparas ned till en hårddisk (Colbjørnsen, 2015) möjlig att låna (utan avgift) i över hundra svenska kommuner. Detta sedan BTJ (tidigare Bibliotekstjänst) i mars 2017 lanserade tjänsten Viddla och FörlagEtt i maj samma år introducerade sin tjänst Cineasterna. Denna utveckling har föregåtts av en liknande i USA där exempelvis låntagarna på Jacksonville Public Library kunde strömma filmer kostnadsfritt efter att biblioteket lanserat en tjänst för detta i samarbete med leverantören Hoopla (Stepzinski, 2014). Som ett talande exempel vad denna förändring kan innebära kan vi ta den franska filmen En dödsdömd har rymt från 1956, regisserad av Robert Bresson. Den gavs 2010 ut på DVD i Sverige av Atlantic Film men är numera slutsåld. I Stockholms stads gemensamma filmbestånd finns i skrivande stund ett exemplar av denna DVD till utlåning. Eftersom Stockholms stadsbibliotek har anslutit sig till Viddla går dock samma film nu också att strömma hemifrån för intresserade låntagare. Den film, som nyligen alltså bara kunde lånas av en av huvudstadens alla låntagare åt gången kan i teorin numera lånas av flera samtidigt, utan att de behöver invänta föregående låntagares återlämning av skivan, och varken känna oro för att tappa bort skivan, eller för att tidigare orsakade repor ska riskera att försvåra tittandet. För att spela upp strömmande film med ett lyckat resultat krävs å andra sidan att datorn man använder skapar en buffert, vilket innebär att en del av informationen sparas i internminnet för att kunna kompensera för ojämn överföringshastighet. Problem i samband med detta gör att 1

5 strömningen riskerar att drabbas av avbrott av olika längd, av en hackig, ryckig eller osynkroniserad bild- och ljudåtergivning. Nu är det alltid filmdags!, med den formuleringen introducerades Viddla på ett svenskt folkbiblioteks hemsida (Oxelösund, u.å). Det stämmer också att de strömmande tjänsterna i bästa fall fungerar som en form av utökade öppettider för den som vill låna film från biblioteken. Ändå finns skäl att fråga sig hur väl det stämmer överens med verkligheten att det numera alltid är filmdags på biblioteken. Detta då låntagarnas faktiska åtkomst till de strömmande filmerna är begränsad av vilket avtal varje bibliotek har med sina valda leverantörer gällande det totala antalet möjliga lån under en kalendermånad. Om låntagarnas gemensamma tak nås kan inga fler lån göras förrän nästkommande kalendermånad. Detta oavsett om den enskilde låntagaren har hunnit låna någon film alls innestående månad eller inte. I och med användandet av dessa tjänster har det blivit varje enskild strömning och inte varje förvärv av en film som kostar biblioteken pengar. Det gör att de befinner sig i en situation där antalet titlar de indirekt huserar är långt större än vad som har varit fallet med de fysiska filmbestånden. Samtidigt innebär det ökade antalet filmer inte nödvändigtvis att fler filmer också kan lånas ut på grund av denna paradox som utgörs av digital tillgänglighet men ekonomisk otillgänglighet. Som ett exempel på denna paradox gjorde Borås Stadsbiblioteks begränsade budget och Cineasternas ökande popularitet bland bibliotekets låntagare att lånepotten för varje månad tog slut allt tidigare. Deras låneregler fick därför ändras och begränsas till två filmlån per användare och vecka med förhoppningen att potten skulle förbrukas jämnare under månaden, samt att fler skulle få möjlighet att ta del av tjänsten (Borås Stad, u.å.). I Mörbylånga kommun gick de ännu längre. Där fick låntagarna i slutet av 2018 hänvisas till bibliotekets DVD-filmer, då Viddla, tills vidare, inte längre kunde erbjudas på grund av omfattande sparkrav (Mörbylånga, u.å). Att ett flertal kommuner samtidigt erbjuder sina låntagare åtkomst till både Cineasterna och Viddla är ett tecken på att förutsättningarna för filmutlåningen ser olika ut för landets olika folkbibliotek. Att försöka ta reda på hur pass olika de ser ut var vad som motiverade genomförandet av denna studie. Inom kontexten digitala biblioteksmedier är utvecklingen och utbredningen av strömmande videoutlåning besläktad med e-boksutlåningen. Den potentiella spänningen mellan fysiska filmbärare och deras strömmande motpart knyter an till en motsvarande spänning mellan tryckta böcker och e-böcker. Ett scenario där fysiska filmbärare helt försvinner från folkbiblioteken för att ersättas av strömmande filmer vore sannolikt inte lika uppseendeväckande som ett motsvarande scenario där de tryckta böckerna gör detsamma, till förmån för e-böcker. Införandet av strömmande filmutlåning utgör på så vis potentiellt sett ett större hot mot folkbibliotekens långvariga historia av fysiska 2

6 filmbärare än vad e-böcker hittills utgjort mot tryckta böcker. Denna situation var ett ytterligare skäl till denna undersöknings tillkomst. Slutligen finns, trots en lång gemensam historia, inte särskilt mycket tidigare forskning om film och bibliotek. Att folkbibliotekens anammande av strömmande filmutlåning har ägt rum relativt nyligen gör att forskningen släpar efter på detta område. Det kan sägas öka behovet att undersöka hur detta nya leveranssätt påverkat det föregående och att diskutera Cineasternas och Viddlas för- och nackdelar i relation till folkbibliotekens fysiska filmutlåning. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna undersökning är att kartlägga svenska folkbiblioteks utformning av filmutlåning i både fysiska och strömmande format. I skedet av det teknikskifte som införandet av strömmande filmutlåning representerar är tanken att visa hur folkbibliotekens filmutlåning är utformad för stunden, samt att svara på frågan om åt vilket håll den kan tänkas vara på väg. Tonvikten ligger på filmutlåning via folkbiblioteken i stort, och på hur erbjudandet av Cineasterna och/eller Viddla påverkar denna utlåning. De forskningsfrågor jag formulerat för detta syfte är: Hur skiljer sig villkoren åt för lån av fysisk respektive strömmande film på svenska folkbibliotek? Vad innebär Cineasterna och Viddla för de lokala filmbeståndens betydelse på svenska folkbibliotek? 3

7 2 Tidigare forskning Detta kapitel går igenom valda delar av den tidigare forskning som har setts som relevant för denna studies inriktning. Då dess specifika ämnesområde är något underprioriterat inom biblioteks- och informationsvetenskap har användbar litteratur också sökts inom filmvetenskap. En, i backspegeln, underutnyttjad parallell i samband med denna undersökning är den mellan utlåningen av e-böcker och strömmande film. Denna koppling berörs här endast kortfattat och hade kunnat göras mer av i form av upplysande jämförelser. Bristen på forskning som kopplar samman just film och folkbibliotek har gjort att en del av den litteratur som hittats, på grund av dess ålder, ansetts passa bättre som bakgrundskontext än som del av en mer aktuell forskningsöversikt. I detta inledande bakgrundsavsnitt görs några nedslag i historien om film som biblioteksmaterial. Den har gått från att vara ett marginaliserat till ett väldigt populärt material, om inte likställt med litteraturen, så numera åtminstone ett självklart, förväntat inslag, i något format, på folkbiblioteken. Nästkommande avsnitt har rubriken Fysisk och strömmande filmutlåning och handlar om den strömmande filmens underlättande för en, på ett plan konstant, tillgänglighet av film och video av olika slag. Det berör även skiftet från folkbibliotekens traditionella ägarskap till licensering, den eventuellt minskade relevansen för det fysiska biblioteksutrymmet, och frågan om folkbiblioteken ska anta, vad vissa ser som, en utmaning från andra leverantörer av elektroniskt material. I det avslutande avsnittet Samlingar och beståndsutveckling framgår formatets påverkan på i vilken grad film ses som en del av bibliotekens samling, och därmed också på frågan om det är bibliotekens ansvar att sköta om detta strömmande bestånd som om det vore i deras ägo. Först och främst är det dock på sin plats att nämna att det inom svensk biblioteks- och informationsvetenskap under tvåtusentalet har skrivits ett flertal akademiska uppsatser som, mer eller mindre, direkt anknyter till ämnet film och folkbibliotek. Björklund och Roos (2004) genomförde en diskursanalys av folkbibliotekariers inställning till nya medier, Kindenberg (2007) undersökte attityder till spelfilmsverksamhet på svenska folkbibliotek, Ungerbäck och Wiklund (2006) skrev om urvals-och inköpsprocessen hos Bibliotekstjänst, samt svenska folkbiblioteks urvalsprocess och Nilsson och Vidhall (2013) analyserade vilken makt och vilket ansvar bibliotekspersonal har vid urvalet av film. Sen den senaste av dessa texter författades har den strömmande filmutlåningen gjort sitt intåg på folkbibliotekens arena. Detta teknikskifte gör att förestående studie, i 4

8 jämförelse med dess nyss nämnda föregångare på området, placerar sig i en egen kontext. 2.1 Bakgrund Leigh (1950) beskrev filmutlåning till individer som en, om ens tillåten, distinkt underordnad del av de amerikanska folkbibliotekstjänsterna. Tillåtet har det nu varit sedan länge, men utifrån en direkt jämförelse av antalet böcker, respektive filmer, som finns fysiskt tillgängliga för lån när du kliver in på valfritt folkbibliotek så är det svårt att påstå något annat än att filmens underordnade position gentemot litteraturen kvarstår. De olika perspektiven på film som biblioteksresurs har däremot skiftat med tiden. Den pågående digitaliseringsdiskussionen kan sägas ha startat långt innan den egentligen påbörjats. Kylberg (1973) tycks nämligen närmast blicka in i en digitaliserad framtid när hon skriver att det egentligen är ganska ointressant vilken form medierna har som biblioteken tar i sin tjänst. Det intressanta och viktiga är att de uppfyller den allmänna och övergripande målsättningens krav. Bolays (1973) beskrivning av hur det audiovisuella välståndet markant ökade möjligheterna till bildning, information och underhållning, för varje enskild person, på valfri tid och hur den väsentligt bidrog till förverkligande av jämlikheten skulle också kunna ses som en kommentar till filmutlåningens nuvarande omvälvning. I en amerikansk undersökning från början av 1980-talet (Palmer, 1982) drogs slutsatsen att folkbibliotekens filmservice var en viktig, välanvänd resurs som tjänade ett stort och mångfaldigt tvärsnitt av samhället. Undersökningen visade att, på samma gång som biblioteken drabbats av allvarliga ekonomiska nedskärningar så ökade efterfrågan på film. Därför fanns ett behov av att hitta ett sätt att maximera samlingens effektivitet och samtidigt bemöta denna efterfrågan på videoresurser. Vid ungefär samma tidpunkt målade Doyle (1984) en aningen mörkare bild av bibliotekens videoutlåning. Han beskrev en grupp som i huvudsak besökte biblioteket för att låna videofilmer snabbt, ofta och med föga omsorg om vare sig andra låntagare eller organisationen av biblioteket. Doyle uppfattade det som att denna grupp lånade film snarare på grund av själva teknologin än på grund av innehållet. De såg inte biblioteket som en samling utbildnings-, informations- och rekreationsmaterial med stor variation, som tjänar en särskild och lojal allmänhet. De såg endast en filmklubb med gratis medlemskap. Situationen illustreras av Doyle med att frågan inte längre var: Vad har ni om rymdfärder?, eller ens: Har ni filmen 2001 en rymdodyssé?, utan bara Var står filmerna? Doyle målade bilden av denna grupp som krävande för bibliotekarien, i värsta fall aggressiv. Givet pressen under vilken folkbibliotekets anställda arbetade så 5

9 riskerade introduktion av videoutlåning, utan adekvat planering och administrativ support att skapa konflikt mellan personal och låntagare. Trots dessa farhågor underströk Doyle samtidigt att det vore dåraktigt att inte utnyttja det nya mediets potential att öka bibliotekets relevans. Thor (1987) har författat flera rapporter om film och bibliotek. En av dessa skrevs i anslutning till introduktionen av videofilmer på biblioteken. I rapporten svarade tretton av arton bibliotek klart ja på frågan om bibliotek ska syssla med video. Flera med motiveringen att video är ett självklart komplement till övriga biblioteksmedier. Andra betonade viljan att erbjuda kvalitativt goda alternativ till ett ofta undermåligt kommersiellt utbud, samt att göra klassiker och smala filmer tillgängliga på orter där de annars inte skulle ha distribuerats, varken på biograf eller på video. Rapportens slutsats var att bibliotek når en stor befolkningsandel över hela landet och därmed hade stora möjligheter som förmedlare av kvalitetsvideo. Utlåning till enskilda låntagare kanske också kunde göra att man nådde grupper som inte brukar besöka biblioteken. Serebrin (1988) beskriver också hur videotjänsterna på åttiotalet växte och blev ett faktum för bibliotekslivet. Den enorma efterfrågan etablerade videokassetten som folkbibliotekets populäraste objekt. Utlåningen var dock krävande för både biblioteksbudgetar och bibliotekariers arbetsinsatser. Vad som börjat som ett kontrollerat och blygsamt försök att tillgodose ett uppfattat användarbehov växte och påverkade på oförutsedda vis resurstilldelningen. I en annan rapport beskriver Thor (1992) hur videofilm alltmer håller på att likställas med övrig biblioteksmedia. Hon hävdar att alla filmer inte passar på alla bibliotek, men att erfarenheterna visar att det, i stort sett, inte finns några omöjliga filmer. Oberoende film på biblioteken är ett led i deras garanterande av konstnärlig mångfald, yttrandefrihet och tillgång till allsidig information. Ingen konkurrens råder mellan oberoende film och andra typer av film, tvärtom uppstår en spridningseffekt av ett brett och varierat utbud. Emot denna spridningseffekt talar måhända en studie (Smith, 1999) av användandet av audiovisuellt material som visade att i stort sett samma filmer lånades från folkbiblioteket som från kommersiella uthyrare. De flesta filmer som lånades var aktuella spel-/långfilmer för vuxna. Utbildningsvideor utgjorde en liten procentandel av totalen. De flesta barnfilmslånen var av tecknad film och Disneyfilmer. Slutsatsen var att efterfrågan koncentrerades kring ett litet antal titlar och att betydande likheter fanns mellan efterfrågan hos folkbibliotek och kommersiella videobutiker. 2.2 Fysisk och strömmande filmutlåning 6

10 Snickars (2014) har påpekat hur traditionella rekommendationssystem har minskat i betydelse. I det digitala informationslandskapet, där alla kan forma sina kvalitetsanspråk själv blir det, enligt Snickars, allt svårare att upprätthålla allmänna kvalitetskriterier. Med i princip all världens rörliga bild tillgänglig på webben och internet har termen kvalitetsfilm blivit nattstånden. Morris, Ayre och Jones (2006) såg i sin tur hur tillgängligheten av audiovisuellt material på internet skulle kunna göra biblioteksanvändare ovilliga att betala för lån av material från folkbiblioteken. De ger en bild av att många folkbibliotek har förlitat sig på inkomsten från lån av audiovisuellt material för att underhålla tjänsten, men att oro också har funnits för kostnaderna och praktikaliteterna gällande förvärv av audiovisuellt material, särskilt med tanke på medieformatens konstanta utveckling. Handman (2010) har också påpekat hur videoåtkomst online potentiellt kan adressera ett antal av bibliotekens problem och behov. Som exempel på sådana ges en ökad förväntan bland, eller krav från, användare på konstant fjärråtkomst till biblioteksresurser; bevarande och/eller ersättande av mediesamlingar, såsom videokassetter, vars skick försämras alltmer; budgetbegränsningar gällande förvärv av dubbletter och ersättningsexemplar för VHS- /DVD-titlar; ökad press på bibliotekens tjänster som ett resultat av intensifierat användande av samlingen; ändrad demografi hos användarna och ändrade sätt att tjäna dem (till exempel adaptiva resurser för rörelsehindrade användare och fjärrtjänster). Under de senaste tjugo åren har vi sett ett flertal större formatskiften som varit mer eller mindre utdragna. Meyer (2014) skrev till exempel om ett bibliotek där antalet lån DVD-filmer per gång behövde begränsas för att hyllorna inte skulle gapa tomma, trots höghastighetsuppkopplingar, Netflix och YouTube. En biblioteksenkät visade där att vad låntagarna efterfrågade mest var DVD-filmer. Macke och Sewell (2011) refererar till en fallstudie där ett biblioteks DVD-utlåning ökade mångdubbelt över tre år, samtidigt som deras VHS-utlåning förblev trög. En strategi togs då fram med planer att eventuellt ta bort VHS-filmer, eftersom videoapparater som kunde spela dem blivit både svårare och dyrare att skaffa. Det är dock ingen hemlighet att, som Macke och Sewell nämner, DVD-skivor är känsliga för frekvent användning och att de repas eller skadas enkelt. Med tanke på det är det inte överraskande att Scardilli (2014) vittnat om en snabbt ökande dragningskraft för strömmande film via folkbiblioteken. Han anser dock att även bibliotek som abonnerar på en strömningstjänst behöver fortsätta förvärva DVD-filmer, eftersom de allra senaste filmerna inte finns tillgängliga att strömma. Digitaliseringen och de förändrade användarbeteenden den för med sig är ett återkommande tema i den filmvetenskapliga litteraturen. Film, liksom böcker, har i ökande grad blivit handhållna, transportabla objekt, på små, mobila skärmar (Rombes, 2009) och vår digitala eras utbredda omedelbarhet (eng. instant-everywhere) lämnar 7

11 inget utrymme för att ha tråkigt. Palfrey och Gasser (2008) skriver om de kollapsande kanon, som följer av det valets tyranni en film av Fellini eller en YouTube-video med pianospelande katter? som tittare möter i och med antalet videor tillgängliga vid varje givet ögonblick. Låt vara att deras exempel är tillspetsat, det är likväl värt att fundera kring vilken roll folkbiblioteken kan spela för att hjälpa användare hantera denna tyranni. Inför millennieskiftet ansågs det viktigare än någonsin för folkbiblioteket att definiera sin marknadsposition utifrån vilken de skulle kunna legitimera sin roll i allmänhetens tjänst och tävla mot de kommersiella informationsleverantörer som utvecklat teknologier för leverans av sina produkter direkt till konsumenten (Raber, 1997). Wallin (2019) skriver om hur folkbibliotek, som en konsekvens av nya aktörers uppdykande nu konkurrerar med flera andra leverantörer av, till exempel, film, som nästan helt har flyttat till digitala format. På sätt och vis är en sådan konkurrens ingenting nytt, då folkbibliotekslån av film, som det påpekats, fram tills nyligen var en ersättning för att hyra dem från videobutiken (Shepherd, Vardy, & Wilson, 2015). Numera har folkbiblioteken, så att säga, följt med strömmen och börjat med strömmande filmutlåning. Att digital licensiering och leverans av strömmande video skulle bli viktiga faktorer för akademiska samlingar förväntade sig Bergman (2010) redan för många år sedan. Holmberg (2011) tycker att det låter sig sägas om filmen att bärare kommer och går, mediet består. Nya distributionsformer, såsom strömmande datafiler, säkerställer filmens fortlevnad. Den digitala teknologin har gjort det möjligt att se på film hemma, när man vill, snarare än enligt någon annans restriktiva schema (Gaudreault & Marion, 2012). Strömningstjänsterna kan också sägas göra de anslutna bibliotekens öppettider mindre restriktiva. I bästa fall går det att låna en film från oavsett tid på dygnet, eller dag i veckan. Från ett brett filmperspektiv skriver Dixon (2013) att strömmande film har blivit det dominerande leveranssättet. DVD beskriver han som något som hänger kvar, en nischad produkt, som det kan finnas anledning att hålla kvar vid, som något slags flyktig permanens. Ur biblioteksperspektiv är det dock värt att fundera över om det inte finns tydligare skäl att hålla fast vid fysiska filmbärare. Detta även om Tryon (2013) fört fram att det allmänna praxisskiftet för distribution och konsumtion av film, löftena om snabbare, billigare och bredare cirkulation än tidigare, och erbjudandet om omedelbar åtkomst, av många har setts som demokratiserande. Som ett slags ifrågasättande av denna demokratiserande aspekt av digitaliseringen, och som en kritik av dess dominans, frågar sig Snickars (2014) hur man ska förstå den politiska och ekonomiska retorik där analog likställs med gammal och digital med skinande ny och modern. Det digitala är ju inte automatiskt resurssnålt och effektivt. Ändå ser Snickars 8

12 samtiden präglad av tanken att allt digitalt är bättre, trots att alla inte vinner på digitaliseringens nya möjligheter, som gör somligt möjligt, men förhindrar annat. Även om Wallin (2019) skriver att den tryckta bokens position i Sverige tycks ohotad finns det vissa paralleller mellan utvecklingen av strömmande film och utvecklingen för e-böcker. E-böcker har enligt Svedjedal (2012) setts som ett led i ett ökat tillgängliggörandet av folkbibliotekens audiovisuella resurser. Han skriver att de har varit ett sätt att öka utlåningen, dra nya låntagare till biblioteken, fullgöra sin uppgift och försvara institutionen i en hårdnande kommunal verklighet. Att e-böcker är nedladdningsbara hemifrån och inte kräver något biblioteksbesök innebär, hävdar Svedjedal, att bibliotekariens rådgivande funktion, i stort sett, försvinner. Som eventuell följd av detta, menar han, minskar incitamenten för låntagare att besöka biblioteken, och likaså chansen att där ta del av de oväntade rekommendationer som miljön erbjuder. I förlängningen kan biblioteken på så vis få svårt att motivera sina lokalkostnader, trots biblioteksmiljöns popularitet hos låntagarna. Michnik (2015) är inne på liknande spår. Hon anser att man bör fråga sig om allmänheten tjänar på bibliotekets tjänster, samt hur biblioteken själva påverkas av att erbjuda dem. Digitala tjänster främjar åtkomst till biblioteket genom att användare kan komma åt bibliotekssamlingar utan ett fysiskt biblioteksbesök, men som en konsekvens minskar vikten och användandet av det fysiska utrymmet. Som en indikation på vad allmänheten anser i relation till detta så gjordes en undersökning som ville utvärdera förväntningar på bibliotekens service (Svensk biblioteksförening, 2018). I den instämde sjuttiotre procent av de som deltog helt med att bibliotekens personal och deras kompetens är viktig, medan bara femtiosex procent instämde helt med att biblioteken ska erbjuda medier i många olika format. 2.3 Samlingar och beståndsutveckling Raber (1997), skriver om det sena 1940-talets syn på bibliotekets uppdrag som erbjudandet av en samling samtida intellektuella och konstnärliga kulturella produkter, oavsett media eller format, utvalda på grund av kvalitet och merit. Materialet skulle ge en balanserad och omfattande bild av den samtida kulturen samt organiseras för maximal enkelhet och åtkomst. Dess användning skulle främjas aktivt. Vad gäller val utifrån kvalitet och merit skriver Nielsén (2010) att den digitala kulturpolitiken måste ta hänsyn till den teknologiska utvecklingen, ökat informationsutbud och hårdare konkurrens om uppmärksamhet, men frågar sig också retoriskt ifall kvantitet nu har börjat bli viktigare än kvalitet? Vad som är kvalitet är knappast självklart. Så ser också Daigle (2012) att, trots den teknologiska utvecklingen, behovet av ordentligt kurerade samlingar är mer relevant än någonsin. Samlingar och erbjudna tjänster ska alltid 9

13 reflektera användarnas behov. Endast innehåll som kan rättfärdigas som del av uppdraget, material som passar in med ens insamlingskriterier, bör förvaltas. Utan intention bakom samlingarna är det svårt att rättfärdiga resurserna som krävs för att husera dem. Metadata spelar, enligt Daigle, här en avgörande roll. Utan ordentligt beskrivna objekt överväldigas nämligen både förvaltare och användare snabbt av innehållet. Samtidigt har de hastiga förändringar och stora prenumerationspaket som växande efterfrågan på strömmande video lett till också gjort att biblioteken sackat efter med att inkludera sitt fullständiga filmbestånd i sina kataloger (Bergman, Schomberg, & Kurtz, 2016). Utifrån detta anser författarna att det går att dra slutsatser om strömmande videos hierarkiska placering jämfört med annat biblioteksmaterial. Buckland (1995) tyckte sig redan för åratal sedan se att behovet av beståndsutvecklare (eng. collection developers) skulle komma att minska ordentligt i den framväxande elektroniska miljön, åtminstone på en ytlig nivå. För samtidigt menade han, trots att ny teknik medför nya procedurer, att den expertis som behövs för urval (till skillnad från förvärv) skulle förbli avgörande för värderande omdömen och guidning av dem som designar mekanismer för nätverksåtkomst. Alltså borde vi kunna förvänta oss kontinuitet för samlingsutvecklares arbete, oavsett lokala samlingars öde. Beståndsutvecklingens essens kommer, om man frågar Buckland, att förbli viktig, trots förändrade leveransmekanismer. Widzinski (2010) har ansett att frågan ifall resurser åtkomliga on-demand skulle komma att ersätta det mesta av de fysiska medierna behöver besvaras. Trots den digitala konvergens, där bibliotek rört sig från traditionellt ägarskap mot åtkomst genom olika typer av förvärvsmodeller och licensieringsavtal ansåg han, liksom Buckland, dock att bibliotekariens handledande roll skulle fortsätta, oavsett format. Corall (2012) hävdar att beståndsutveckling är centralt för bibliotekarieprofessionen, att bibliotek associeras med idén om en samling till den grad att bibliotek och samling nästan är synonymer. Kanske gör detta att idén att outsourca driften av en folkbibliotekstjänst, enligt Edmonds (2012) är så främmande för många bibliotekarier, och först mottogs med förfäran. Edmonds undrar om det, i en värld i vilken folkbiblioteket är outsourcat, ännu kommer att finnas en roll för förvaltaren av samlingen, eller om biblioteksleverantörer har en ökad roll på detta område? Bibliotek som väljer att outsourca borde, enligt Edmonds, nog specificera sina krav gällande förvärv och förvaltning av samlingar. Koehn och Hawamdeh (2010) har tagit upp hur det rådande tillståndet med licensiering av digitalt material och elektroniska resurser från utgivare och leverantörer av tjänster inte ger några garantier om långsiktig åtkomst. Då bibliotek inte fysiskt äger materialet bevaras det inte heller för långsiktigt användande. De kan inte längre 10

14 förvärva, och bestämma villkor och avtal för, varje objekt för sig. Inköp i elektronisk miljö kan istället kräva att licensiera en hel databas. Det innebär en högre kostnad och mer restriktiv åtkomst, eftersom licensieringsvillkoren förhandlas från fall till fall, och omförhandlas med jämna mellanrum. Buckland (2017) beskriver också denna utveckling där nätverksåtkomliga digitala resurser långsamt har kommit att ersätta bibliotekens traditionella infrastruktur. Han sammanfattar lokala samlingars två integrerade syften som att se till användarens efterfrågan och att privilegiera de, enligt bibliotekarien, mest fördelaktiga resurserna utifrån bibliotekets mål. Med elektroniska resurser separeras dessa två syften. Att säkerställa fysiskt tillgängliga exemplar vid behov blir essentiellt en ingenjörsfråga, bortom bibliotekariers ansvar och kompetens. Rollen att välja privilegierade resurser förblir däremot lika viktig, även om det i ökande grad gäller gross-, snarare än detaljhandel, genom licensierad åtkomst till stora samlingar. Buckland ser därmed hur den lokala samlingen, och den lokala katalogens innebörd gradvis blir mindre. 11

15 3 Metodval Som metod för insamlandet av ett empiriskt underlag utifrån vilket studiens frågeställningar kunde besvaras valdes en respondentenkät (Bilaga 1). Distribuerad via e-post sågs det som den metod som skulle ge bäst förutsättningar att nå ett stort antal bibliotek, med stor geografisk spridning, vilket var en förutsättning för att uppnå den kartläggande delen av undersökningens syfte. På så vis skulle möjligheten bli den bästa att generalisera utifrån enkätens data kring villkoren för filmutlåningen på de aktuella biblioteken, och i landet i stort. För flera av enkätens frågor hade det varit välkommet om utrymme lämnats för fördjupande svar och kontextualisering i form av uppföljningsfrågor och tilläggsinformation. Brymans (2018) rekommendation att begränsa antalet öppna frågor som ett sätt att maximera svarsfrekvensen var en bakomliggande orsak till att enkäten kom att se ut som den gör. Just denna plan tycks ha gått i lås med tanke på den höga svarsfrekvens som enkätutskicket resulterade i. Forskningsrelevansen hade definitivt inte drabbats om valet hade fallit på en intervjubaserad kvalitativ undersökning med liknande syfte och frågeställningar. Trots en ökad omfattning data per respondent hade en kvalitativ undersökning inte haft möjlighet att nå i närheten av lika många respondenter och därmed försvårat möjligheterna att generalisera utifrån insamlad data. 3.1 Enkätens utformning Själva presentationen och layouten av enkäten skötte i princip sig självt genom användande av SUNET Survey, en molnbaserad tjänst med vilken det går att skapa både enkäter samt rapporter för uppföljning av dessa. Respondentenkäten innehöll totalt tolv, i första hand, slutna frågor som presenterades i vertikalt format. De var tänkta att kunna besvaras även av dem med begränsad insyn i utlåningsverksamheten. Tio stycken av dessa frågorna riktades till alla mottagare, medan två av dem endast var riktade till vissa, utifrån vilka svar de i övrigt angivit. De fem första frågorna rörde arbetet med utlåning av film i fysiska format och de sju övriga handlade om filmutlåning i strömmande format. De formulerades för att kunna täcka in så mycket som möjligt av området för undersökningens syfte och forskningsfrågor. I vissa fall kunde de dock ha kompletterats med fler svarsalternativ och viss mån formulerats om för att bättre uppfylla sitt ändamål. 12

16 För de frågor som antogs kunde vara svåra att besvara gavs ett Vet inte -alternativ. På vissa frågor var det möjligt att ange eller kommentera sitt svar i fritext. Detta för att minska risken för att dessa frågor inte skulle besvaras överhuvudtaget, eller för att respondenterna skulle välja ett alternativ de inte kunde stå för, och därmed även minska risken för ett missvisande resultat. Tanken var att denna åtgärd också skulle maximera antalet inskickade enkäter. Enkätens första fråga om folkbiblioteken har Blu-ray-filmer till utlåning ställdes för att få grepp om formatets utbredning i bibliotekens bestånd och hur deras inställning till Blu-ray hör ihop med inställningen till strömmande film. Den andra frågan, om biblioteken tar betalt för DVD- och Blu-ray-filmer ställdes för att ta reda på hur utbrett avgiftsbelagda filmlån är, i eventuell kontrast till avgiftsfritt strömmande av film. Fråga tre, om lånetiden för fysiska filmer, ställdes för att få en bild av vilken tid som är vanligast på folkbiblioteken mot bakgrund av strömmande filmers fastlagda lånetid på 48 timmar. Fråga fyra, om hur de fysiska filmbeståndet utvecklats sedan införandet av strömmande filmtjänster ställdes för att kunna ana om strömmande filmer gjorts tillgängliga på bekostnad av deras fysiska motsvarigheter. Intressant data hade också kunnat komma av en fråga om hur den fysiska filmutlåningen hade förändrats under samma tidsperiod. Fråga fem, om biblioteken har planer på att sluta med fysisk filmutlåning utgör ett slags förlängning av fråga fyra. Fråga sex, om vilken tjänst/vilka tjänster för strömmande filmlån som biblioteken är ansluten/anslutna till ställdes för att sätta övriga frågor i rätt kontext. Fråga sju, ifall bibliotek som anslutit sig till endast en av filmtjänsterna också planerar att ansluta sig till en andra ställdes för att få en bild av om biblioteken är på väg mot mer strömmande film eller inte. Fråga åtta, om de bibliotek som är anslutna till båda tjänster har planer på att avsluta någon av dem, är ett slags spegling av fråga sju. Tanken med fråga nio, om skälet att biblioteken börjat med strömmande filmutlåning, var just att ta reda på deras bakomliggande avsikt gällande detta. Fråga tio, ifall de strömmande filmerna är sökbara i bibliotekens kataloger, ställdes för att få en bild om de strömmande filmsamlingarna representerar en del av bibliotekens egna sådana, med kataloginkluderingen som måttstock för detta. Fråga elva, om antalet tillåtna strömningar per vecka eller per månad ställdes för att få en bild av i vilken utsträckning detta antal skiljer sig åt bland biblioteken. Här borde även en fråga ha ställts om antalet tillåtna fysiska filmlån. Dess har istället antagits vara begränsade till ett maxantal per tillfälle, snarare än max antal lån över en tid. Slutligen så ställdes fråga tolv, om antalet tillåtna strömmande filmlån per vecka/månad har förändrats sedan införandet av tjänsterna, för att se om biblioteken har kunnat öka, eller behövt dra ned, på detta antal. 13

17 3.2 Urval och bortfall Urvalet gjordes med hjälp de förteckningar Cineasterna (cineasterna.com) och Viddla (2019) själva för över vilka kommuner som är anslutna till respektive tjänst. Totalt rörde det sig om 119 kommuner, som i vissa fall visade sig vara anslutna till båda de aktuella tjänsterna. Dessa 119 utgör 43% av Sveriges 290 kommuner. För att kunna skicka ut enkäten samlades, med hjälp kommunernas och bibliotekens hemsidor, e- postadresser in för ett folkbibliotek i varje kommun. I de fall det rådde osäkerhet kring vilket bibliotek som skulle betraktas som huvudbibliotek i kommunen, och därmed mest passande respondent, så fick öppettiderna avgöra detta. Eftersom Nacka Kommuns folkbiblioteksverksamhet är uppdelad mellan två olika privata aktörer, vars perspektiv och avtal gällande filmtjänsterna potentiellt sett skulle skilja sig åt skickades enkäten till två bibliotek i denna kommun, ett per aktör. I övriga 118 kommuner fick alltså en biblioteksfilial per kommun bli talesperson för hela kommunen. Detta sågs inte utgöra något problem då avtal och låneregler i regel bör vara gemensamma för alla kommunens bibliotek. Ett bibliotek per ansluten kommun sågs också som en passande avgränsning, både för ett representativt urval och för ett hanterbart material. En länk till enkäten, tillsammans med introduktionsbrevet (Bilaga 2) skickades sammanlagt till 120 bibliotek. Antalet inskickade och (helt eller delvis) besvarade enkäter slutade på 85 stycken, en svarsfrekvens på 71%. En vecka efter första utskicket fick de bibliotek som ännu inte besvarat enkäten en påminnelse om att göra så. Påminnelsen gick ut till 47 stycken (39%) bibliotek. Det betyder att 73 (61%) av de slutgiltiga 85 respondenterna besvarade enkäten under den första veckan. Av de 35 (29%) bibliotek som inte skickade in några svar var det 8 som öppnade enkäten, men inte påbörjade, eller slutförde den. Det innebär att det var 27 bibliotek som inte alls öppnade enkäten. Ett mer utförligt eller intresseväckande introduktionsbrev hade möjligtvis här kunnat öka svarsfrekvensen ytterligare. Ett skäl till att 8 stycken öppnade men inte färdigställde enkäten kan ha varit att de ansåg att antalet frågor var för många. Eventuellt hade någon fråga kunnat utelämnas för att göra enkäten mer motiverande att slutföra. Vilka frågor som eventuellt upplevts som oviktiga, och hur många frågor som anses vara för många är dock svårt att avgöra och högst individuellt. 3.3 Genomförande E-postmeddelandet med en länk till enkätfrågorna skickades till de allmänna e- postadresserna för vardera utvalt bibliotek. Till det var introduktionsbrevet bifogat med 14

18 en presentation av avsändaren och undersökningens natur och innehåll. Mottagaren informerades om att undersökningen handlade om filmutlåning på folkbiblioteken, om hur stort urvalet var, och på vilka grunder de, som potentiella respondenter, hade valts ut. Det fanns också en specifikation om att bibliotekspersonal med inblick i filmutlåningen var de avsedda mottagarna av enkäten. Det fanns dock ingen anledning att ange krav att svaren skulle diskuteras bland kollegor eller att enkäten skulle kunna fyllas i gemensamt. I den inledande texten underströks också att svaren skulle komma att behandlas konfidentiellt. 3.4 Analytiskt ramverk För Buckland (1991) är åtkomst (eng. access) ett enande begrepp för informationstjänstfältet. Han skriver om hur kataloger erbjuder ämnesåtkomst till samlingar, om hur ny teknologi tillåter fjärråtkomst till de samma, om hur avgiftsbaserade tjänster innebär olika grader av åtkomlighet, beroende på betalningsförmåga, och om bibliotekssamlingars åtkomlighet på öppna hyllor. Alla dessa aspekter är, enligt Buckland, relaterade till varandra då alla refererar till att erbjuda användare åtkomst till information. Bedömningen att åtkomstaspekten också har hög relevans för de förändrade förutsättningarna gällande folkbibliotekens filmutlåning har gjort att valet fallit på Bucklands åtkomstaspekter som konceptuellt ramverk och verktyg för att analysera resultatet från enkäten. Åtkomstaspekterna utgör barriärer som Buckland anser behöver övervinnas för att uppnå informationsåtkomst, vilket då, inom ramen för denna studie alltså också innebär åtkomst till film, oavsett format. Av de sex barriärer (eller åtkomstaspekter) som Buckland (1991) presenterar är det de fyra första som har bedömts vara relevata för denna studie. Därmed utelämnas den femte barriären som Buckland kallar för förståelse: kognitiv åtkomst, och även den sjätte som kallas godtagbarhet. Detta eftersom den förra handlar om användarens förståelse av källan och den senare av Buckland relateras till kognitiv auktoritet och kognitiv dissonans. Båda dessa aspekter kan alltså sägas ta vid först efter att någon form av materiell åtkomst har möjliggjorts. På så vis skiljer de sig från de fyra första aspekterna som Buckland förklarar så här: Identifiering: åtkomst som rör klassifikation, indexering, informationssökning och dylikt. Identifieringen är ofta en tvåstegsprocess: att avgöra var man ska leta, samt att identifiera en specifik källa. 15

19 Om denna identifieringsaspekt anpassas till undersökningens kontext där film utgör informationskällan kan den handla om påverkas av ifall filmsamlingen är av fysiskt eller digitalt format, dess katalogisering, samt dess faktiska placering. Tillgänglighet: fysisk åtkomst, eller dokumentleverans som handlar om logistik och teknologi. Om en identifierad källa inte kan lokaliseras och fysiskt tillgängliggöras på ett acceptabelt sätt så behöver en annan källa identifieras och tillgängliggöras. Tillgänglighetsaspekten kan sägas handla på vilket sätt film i fysiska respektive digitala format utgör varandras alternativ och/eller komplement. Pris för användaren: priset kan exempelvis inkludera pengar, tid, bemödande och att lära sig att använda olika system. Om priset inte anses acceptabelt för användaren blir det till en åtkomstbarriär. I första hand används priset också här i form av eventuella kostnader i form av låneavgifter, men även ett slags uppskattning av den tid och bemödande det kan krävas av en biblioteksanvändare att ordna med åtkomst till film via folkbiblioteken. Kostnad för förmedlaren: det som krävs av informationsleverantören för att kunna tillhandahålla tjänsten: ansträngning, utgifter, utrymme eller besvär. Kostnaden måste också befinna sig på en acceptabel nivå, kompatibel med leverantörens syn på sin yrkesroll, sitt mål och sina värderingar. I analysen används denna kostnad som faktiska utgifter för filmförvärv, fysiska eller digitala förvaringsutrymmen, eller eventuella besvär med något av filmformaten. De olika åtkomstaspekterna kan kräva olika typer av handlingar för att avhjälpa eventuella åtkomstproblem. Exempelvis kan lösningen handla om teknik: bättre söksystem (för problem kopplade till identifiering); om förbättrad leverans (för problem kopplade till tillgänglighet); om extra tid, ansträngning, eller pengar (för problem som handlar om priset); eller om ett ökat antal resurser eller förändrade värderingar (för problem kopplade till kostnader). 3.5 Analysmetod 16

20 Av resultaten görs en univariat analys med hjälp av sammanställningen i frekvenstabeller som SUNET Survey på automatiserad väg har tagit fram. De färdiga resultaten kopplas sedan till Bucklands (1991) olika åtkomstbarriärer, eftersom åtkomst till film och de eventuella hindren för denna åtkomst är studiens fokus. Bucklands åtkomstkriterier används för ett slags tematisk uppdelning av både enkätens kvantitativa och kvalitativa data i olika avsnitt, samt som analytisk instrument för bearbetning av densamma. I analysavsnittet sker alltså en pendling mellan den data som enkäten resulterat och ett slags jämförelse med de kriterier för åtkomst som Buckland bidrar med. Dessa kriterier är tänkta att lyfta upp denna data till en mer generell nivå och de får här utgöra ett slags måttstock mot vilken den uppskattade åtkomsten till film i och med folkbibliotekens nuvarande utformning av sin utlåning kan bedömas. En brist skulle här kunna vara analysen som kopplas till priset för användaren. Detta eftersom ett avgörande om vad användare ser som acceptabelt endast kan ges svar på genom att faktiskt fråga användare, vilket inte skett i samband med denna studie. Utifrån den data som samlats in från biblioteken förefaller det dock rimligt att göra vissa antaganden vad de omständigheter som framkommit om filmutlåningen kan ha för effekt för en tänkt användare. 3.6 Validitet och reliabilitet Tack vare en relativt hög svarsfrekvens och ett brett ursprungligt urval av mottagare skulle undersökningens externa validitet kunna kallas stark. Då den haft till syfte att ge en ögonblicksbild av hur det ser ut just nu med filmutlåningen på svenska folkbibliotek är den reliabilitet som har att göra med stabilitet över tid inte det viktigaste kriteriet. Eftersom deltagarna i vissa av enkätfrågorna ombeds att sia om framtiden vore det dock intressant att genomföra en studie med liknande inriktning på nytt, på sikt, för att då kunna se vart utvecklingen då gått. En risk med enkäter online är att det uppstår ett glapp mellan konstruktörens avsikt och respondentens tolkning av frågorna. Vissa lämnade frågor de kunde/skulle besvara tomma. Detta bör ha berott på otydligheter i enkätkonstruktionen och dess instruktioner. Vissa instruktioner hade tydligare behövt pekas ut och understrykas. Det hade sparat tid för både konstruktören och de respondenter som fått korrigera sina svar. Det var främst två av frågorna som ställde till en del besvär. På fråga åtta var det fem respondenter som svarade Nej, när de egentligen inte hade behövt/skulle ha svarat något alls. Dessa svar fick uteslutas, för att inte snedvrida resultatet. På fråga elva angav fyra respondenter bara en siffra, när de egentligen ombads specificera om antalet gällde 17

21 tillåtna strömningar per månad eller per vecka. De angav alla sitt svar med siffran fyra (4), en lade också till vilken strömningstjänst siffran gällde. Statistiskt sett lutar det åt att dessa fyror syftar på strömningar per månad. Detta är nämligen vad de flesta har svarat, samtidigt som bara en knapp procent har svarat fyra filmer per vecka. Osäkerheten kring de faktiska omständigheterna gör alltjämt att dessa svar också utelämnats från sammanställningen. Fråga sju hoppades över av två respondenter som borde kunnat ha besvarat den. En vecka efter påminnelsens utskick och under drygt två veckor framåt skickades e- postmeddelanden till de respondenter för vilka det var önskvärt att de av olika skäl skulle justera, korrigera eller komplettera sina svar. I vissa fall kombinerades dessa utskick med telefonsamtal. Behovet för denna typ av uppföljning gällde för fråga två, fråga tre och fråga fem. För dessa gick det att förstå att svar hade angivits som inte stämde, på grund av att ett passande alternativ saknades samtidigt som dessa frågor gjorts obligatoriska att besvara. Detta misstag i konstruktionen fick lov att ändras. Det gällde också fråga åtta, som många besvarat, trots att de inte skulle. Det gällde också fråga nio där ett alternativ skulle anges, men där vissa respondenter ändå angav flera, vilket tekniskt sett var möjligt. De som hade angett flera alternativ ombads därför att istället markera det påstående som passade bäst och kommentera detta val i fritextfältet vid behov. Det gällde också slutligen fråga elva där vissa respondenter ombads att specificera om siffran de angivit gällde strömningar per vecka eller per månad. Behovet av dessa specifikationer ansågs vara av ännu större vikt då de sammanlagda svaren visade att antalet filmer skiljde sig stort åt mellan biblioteken som besvarat enkäten. Även på denna fråga framgick vad som förväntades av respondenten av instruktionen, men även här fanns uppenbarligen behov att ett förtydligande. De svar som inte korrigerats eller specificerats, trots flera påminnelser, har fått plockas bort från resultatet. Vad gäller fråga tio borde den istället ha formulerats på följande vis: Vilka filmer är sökbara i katalogen?, varpå ett svarsalternativ borde ha varit fysiska och strömmande filmer, och ett fysiska, men inte strömmande filmer. Att så inte skedde var en följd av antagandet att de fysiska filmbestånden är sökbara i bibliotekens kataloger. 3.7 Forskningsetik Tanken med enkätfrågorna var att svaren på dem skulle kunna ges oberoende av personliga bedömningar och åsikter hos bibliotekspersonalen. Tanken var att även när, eller om, subjektiva upplevelser i någon utsträckning kom att påverka de svar som gavs 18

22 skulle svaren inte kunna knytas till en specifik person. I det kortfattade introduktionsbrev (Bilaga 2) som skickades i samma e-postmeddelande som länken till enkäten stod det att enkätsvaren skulle komma att behandlas konfidentiellt. Mottagaradresser var folkbibliotekens allmänna e-postadresser och inte specifika anställda, vilket gjorde att ingen behövde, i egenskap av personlig mottagare, känna sig nödgad att fylla i enkäten. Respondenterna berättar i sina svar ingenting om sig själva, och även om de skulle ha gjort det finns det ingen möjlighet att koppla dessa uppgifter till en särskild person, utan endast till vilket bibliotek denne arbetar. Diskretionsnivån är alltså hög till följd av anonymiteten och konfidentialiteten. Sett till ämnets art och enkätens genomförande föreligger inga tänkbara risker för negativa följder av att delta i undersökningen. Dessutom har deltagandet i högsta grad varit på frivillig grund. 19