Ytbehandlingsprogrammet vid Karlstads universitet. Slututvärdering

Transkript

1 Ytbehandlingsprogrammet vid Karlstads universitet Slututvärdering Sven Faugert, Tomas Åström, Erik Arnold Faugert & Co Utvärdering Augusti 2006 Skogsindustrins Forskningsstiftelse The Swedish Pulp and Paper Research Foundation

2 Innehållsförteckning 0. Sammanfattning Kort sammanfattning Executive summary Inledning Övergripande mål för hela den s.k. Skogssatsningen Mål för Ytbehandlingsprogrammet Halvtidsutvärderingen av Ytbehandlingsprogrammet Utvärderingsuppdraget Organisation och arbetsformer för Ytbehandlingsprogrammet Ledning och arbetsformer inom Ytbehandlingsprogrammet Den utåtriktade informationen från Ytbehandlingsprogrammet Uppläggningen av verksamheten och syftet med Ytbehandlingsprogrammet Den vetenskapliga utvecklingen inom Ytbehandlingsprogrammet Vetenskaplig kvalitet Finansieringsformens betydelse för forskarna Strukturella effekter på forskarnas nätverk Strukturella effekter på högskolesystemet Ytbehandlingsprogrammets samspel med näringslivet Samproduktion högskola företag Finansieringsformens betydelse för företagen Ytbehandlingsprogrammets värde för industrin Företagens nyttiggörande av forskningsresultat Företagens syn på forskning Effekter på inställningen till branschen/rekryteringsmöjligheterna Tidiga effekter på konkurrenskraften Ytbehandlingsprogrammets betydelse för den regionala utvecklingen Ytbehandlingsprogrammets betydelse för KAU och enskilda företag Ytbehandlingsprogrammets betydelse för det regionala innovationssystemet Slutsatser Har målen för Ytbehandlingsprogrammet uppnåtts? Ytbehandlingsprogrammets vetenskapliga position idag Ytbehandlingsprogrammets värde för industrin Ytbehandlingsprogrammets framtid Bilagor Bilaga 1. Uppdragsbeställning Bilaga 2. Intervjupersoner Bilaga 3. Enkätformulär Bilaga 4. Peer Review-rapport Bilaga 5. Förkortningar (62) YTB_slutrapport_ (2).doc

3 0. Sammanfattning 0.1 Kort sammanfattning Ytbehandlingsprogrammet (YTB) vid Karlstads universitet (KAU) är en del av den s.k. Skogssatsningen som i stora drag har syftat till att bidra till en uppbyggnad av relevanta forskningsmiljöer vid nya högskolor när det gäller forskning som är relaterad till skogsnäringen. En central målsättning är att höja kompetensnivån i näringslivet genom att stödja en ökad samverkan mellan institut, högskola och näringsliv. Det övergripande målet är att stärka Sveriges marknadsposition och skapa förutsättningar för långsiktig konkurrenskraft inom näringslivet. Ytbehandlingsprogrammet startade i oktober Det samfinansieras av Skogsindustrins forskningsstiftelse (SkiFS), KK-stiftelsen och f.d. NUTEK/VINNOVA. SkiFS och KKstiftelsens bidrag till finansieringen uppgår till cirka 100 MSEK. Programmet förlades till KAU och avsågs ursprungligen pågå i sex år. Efter förlängning löper det t.o.m. 31 december Programmet halvtidsutvärderades Faugert & Co Utvärdering har på uppdrag av finansiärerna gjort en slututvärdering av Ytbehandlingsprogrammet. Parallellt har vi gjort motsvarande för programmen FSCN och T2F som också genomförs inom ramen för den s.k. Skogssatsningen. I utvärderingsuppdraget avseende Ytbehandlingsprogrammet har även ingått att genomföra en vetenskaplig expertbedömning eller s.k. Peer Review. Mycket har blivit bättre när det gäller ledningen och arbetsformerna sedan halvtidsutvärderingen. Samtidigt behöver en del utvecklas vidare när det gäller främst skapandet och vidmakthållandet av en gemensam forskningsmiljö, forskarhandledningen samt själva programledningen. Detta är naturligtvis extra viktigt om inte programmet ska läggas ned när programperioden slutar, utan föras över i det planerade Paper Surface Centre (PSC). En viss förbättring har sedan halvtidsutvärderingen också skett när det gäller den utåtriktade informationen. Samtidigt finns mer kvar att göra. En planmässig anpassning av informationen till målgrupperna inom industrin pågår, och det är angeläget att detta arbete fortsätter. Genomslaget hos mottagarna bör också följas upp så att man inom programmet får en klar bild av om den för mottagarna viktigaste informationen verkligen når den avsedda målgruppen. De vetenskapliga experterna anser att man överlag lyckats väl med att bygga upp en kritisk massa av kompetens och programmet bedöms vara mycket viktigt för KAUs nationella (och i viss utsträckning internationella) profilering inom ämnesområdet. För programmet som helhet är publikationstakten och omfattningen generellt bra. Med tanke på den korta tid man haft på sig, anser experterna att Ytbehandlingsprogrammet sammantaget förtjänar en eloge för det sätt på vilket man lyckats bygga upp verksamheten. De bästa doktorandprojekten närmar sig världsklass inom respektive område, medan en handfull doktorandprojekt är så tillämpade och rutinmässiga att de saknar vetenskaplig substans. Doktorandhandledningen är av mycket ojämn kvalitet och sträcker sig från mycket engagerad till otillräcklig. Ytbehandlingsprogrammets långsiktiga överlevnadsförmåga är enligt de vetenskapliga experterna helt avhängig dess förmåga att utnyttja sina uppbyggda nätverk och att framgångsrikt marknadsföra sina styrkor, utan att tillåta sig att bli alltför styrda av direkta kundbehov. De vetenskapliga experterna påpekar att man hittills framförallt tycks ha satsat på att bygga upp 3(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

4 ett nationellt nätverk, men att man när man nu har något att erbjuda aktivt bör söka utveckla den internationella dimensionen. Frågan bör ställas om insatserna inom grund- och forskarutbildning är tillräckliga i förhållande till verksamhetens omfattning. Om KAU vill bibehålla en uthållig forskningsmiljö inom området, tror vi att insatserna bör utökas, eftersom vital grund- och forskarutbildningsverksamhet är grundförutsättningar för forskningsmiljöers hållbarhet och långsiktiga utveckling. Samverkan mellan industrin och Ytbehandlingsprogrammet tar sig flera uttryck, främst genom företags deltagande i programmets styrgrupp, referensgrupper, bilaterala företagsbesök och seminarier, men också genom industridoktorander, examensarbetare och rekrytering av civilingenjörer, licentiater och doktorer. De många samverkansformerna till trots, tycks utbytet i praktiken vara tämligen enkelriktat från universitetet till industrin ( det finns inget ömsesidigt engagemang ). De vetenskapliga experterna menar att industrins engagemang sällan är särskilt entusiastiskt utan snarare varierar mellan tillräckligt och oinspirerat. En omfattande och relativt långsiktig ekonomisk investering har varit en förutsättning för att över huvud taget kunna bygga upp en i stort sett ny verksamhet med en fungerande forskningsmiljö. En andel offentliga medel ger en akademisk frihet i del av verksamheten, vilket är en förutsättning för att bygga upp en vetenskaplig bas, som i sin tur är en förutsättning för att kunna bedriva mer tillämpad forskning och utföra kvalificerade uppdrag. Att industrins del av finansieringen är kollektiv för med sig såväl för- som nackdelar. Deltagandet i Ytbehandlingsprogrammet har gett företagen en ökad förståelse för forskningens värde och villkor samt ökad insikt i tekniska frågeställningar. Det finns en tydlig indikation på att forskningsresultat redan har kommit till nytta, även om det är svårt att peka på faktiska exempel. Att vissa industriföreträdare anser att programmet inte levt upp till förväntningarna är inte särskilt förvånande utan kanske snarare ett utslag av för högt ställda förväntningar. Generellt sett har deltagande i Ytbehandlingsprogrammet knappast inneburit någon förändring i företagens syn på forskning eftersom de flesta av dem redan är väl förtrogna med forskning och samarbete med universitet. Intervjuade industriföreträdare menar att samhällets generella attityd till skogsindustrin gradvis förbättrats, trots att ungdomars intresse för tekniska utbildningar sjunker, och de menar att KAUs fokus på ytbehandling kan ha haft en viss regional påverkan på ungdomars attityder. Förekomsten av Ytbehandlingsprogrammet vid KAU har helt uppenbarligen varit gynnsam för regionens utveckling. Det har dels haft betydelse för universitets ämnesmässiga profilering, dels varit en väsentlig lokaliseringsfaktor för företag. Genom sina direkta och indirekta bidrag till företagens kompetensutveckling och kompetensförsörjning har programmet också haft betydelse för klusterbildning och för utvecklingen av det regionala innovationssystemet. Man är på god väg att nå de mål för Ytbehandlingsprogrammet som uppställdes när det startade. Det finns vissa förbättringsområden när det gäller forskningens kvalitet i ett internationellt perspektiv, samverkan med institut, högskolor och industri och resurser för grund- och vidareutbildning. Viktiga frågor att ta ställning till för den framtida verksamheten rör dels: forskningens ämnesmässiga inriktning, dels hur mycket forskningen bör ägnas åt snabbt tillämpbara resultat och produkter, dels vilket övergripande samarbete med fortsättningarna av de andra delarna av den s.k. skogssatsningen som krävs. 4(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

5 Vi lämnar mot den bakgrunden vissa rekommendationer när det gäller: ledarskapet, samarbetet med övriga forskningsutförande noder, basfinansiering, strategisk fokusering av forskningen, engagemang av fler seniora forskare, kvalitetskontroll samt styrning av fortsatt verksamhet. 5(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

6 0.2 Executive summary The Surface Treatment Programme (Ytbehandlingsprogrammet, YTB), based at Karlstad University (KAU) is part of a comprehensive investment in forestry-based research in collaboration between industry and public research funding agencies. The general objective of this effort is to contribute to the establishment of research environments relevant to forestrybased industry at new universities and university colleges. A central goal is to raise competence in industry through increased cooperation between research institutes, universities and industrial enterprises, with the overall aim of strengthening Sweden s market position and to create preconditions for further enhancement of the long-term competitiveness of Swedish industry. The Programme stared in October It is co-funded by the Swedish Pulp and Paper Research Foundation (Skogsindustrins forskningsstiftelse, SkiFS), the Knowledge Foundation (KK-stiftelsen) and the Swedish Agency for Innovation Systems (VINNOVA; previously Swedish Agency for Economic and Regional Growth, NUTEK). The funding from the two former amounts to around MSEK100. The Programme was located to KAU and was originally intended to have a duration of six years. After an extension the Programme ends on December 31, A mid-term evaluation was performed in The funding organisations have assigned Faugert & Co Utvärdering to perform the final Programme evaluation, which has included a scientific peer review. In parallel, we have carried out final evaluations of two other parts of the aforementioned comprehensive investment in forestry-based research, the Fibre Science and Communication Centre (FSCN) and TryckTeknisk Forskning (T2F) programmes. Management and working methods have clearly improved since the mid-term evaluation. At the same time, there is room for further improvements in creating and maintaining a common research environment, in supervision of graduate students and in Programme management. This is obviously of paramount importance if the Programme is not to be closed down when the current funding period ends, but instead be transferred to the planned Paper Surface Centre (PSC) at KAU. Information dissemination from the Programme has also improved somewhat since the midterm review. At the same time there is room for further improvement. Systematic tailoring of the disseminated information to different target groups in industry is in progress, and it important that this work continues. The impact at the receiving end also needs to be monitored to allow the Programme management to assess whether the relevant information ultimately reaches the intended target group. The peers deduce that the Programme has overall succeeded in building critical mass of scientific competence and the Programme is seen as very important for the national (and to a certain extent international) profile of KAU within the subject area. For the Programme as a whole, the publication rate is quite good. Considering the short time period the Programme has existed, the peers consider that there is much on which it should be congratulated for the way in which it has managed to build up its activities. The best of the PhD projects are edging into the world-class category in their field, while a handful of PhD projects are too methodology driven or too routine testing based leaving the projects without scientific direction. PhD supervision is of varying quality, ranging from highly motivating to inadequate. 6(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

7 According to the peers, the long-term sustainability of the Programme rests on its ability to exploit its existing networks and to successfully market its strengths without allowing itself to be overly influenced by direct customer needs. The peers point out that to date the Programme appears to have given priority to building a national network and that it now that it is something to offer actively should endeavour to develop the international dimension. It may be questioned whether the Programme s efforts in undergraduate and graduate education are commensurate with its research activities. If KAU wants to maintain a sustainable research activity in the subject area, we believe the efforts in undergraduate and graduate education need to increase, since these are preconditions for the sustainability and long-term development of research environments. Collaboration between Programme and industry manifests itself in several ways, mainly through participation of company representatives in the Programme steering group and in reference groups, bilateral company visits and participation in Programme seminars as well as through industrial PhD students and diploma workers and recruitment of Programme graduates. In spite of the many forms of collaboration, the exchange seems mostly one-way from KAU to industry ( there is no mutual commitment as one interviewee in academia described the situation). The peers note that the involvement of industry is somewhere between adequate and uninspired. The substantial and relatively long-term economic investment has been a precondition for the establishment of an essentially brand new activity with a vital research environment. A public funding component allows academic freedom for parts of the activities, which is a precondition for the establishment of a scientific foundation, which in turn is necessary to build capacity to carry out applied research and to take on qualified assignments. The fact that the industry funding is collective brings on both advantages and disadvantages. Participation in the Programme has provided companies with increased understanding of the value of research and its preconditions and has increased their insight into technical issues. There are clear indications that research results have already been exploited in industry, but it is difficult to pinpoint concrete examples. It is not particularly surprising that some industry representatives feel that the Programme has not lived up to their expectations; it is rather an indication of too high expectations. In general, participation in the Programme has hardly led to any change in companies attitudes towards research, since most of them are already well familiar with research and collaboration with academia. Interviewed industry representatives feel that society s general attitude towards the forest industry has gradually improved, in spite of the fact that young people s interest in technical education is deceasing; they believe that KAU s focus on surface treatment may have had a certain regional impact on young people s attitudes. The Surface Treatment Programme at KAU has obviously been favourable to regional development. On the one hand it has been important in the creation of KAU s profile in the subject area; on the other hand it has had a notable influence in the establishment of new companies in the region. Through its direct and indirect contributions to enterprises competence development and supply, the Programme has also influenced cluster formation and the development of the regional innovation system. The programme is making good progress towards reaching its original goals. There are some areas for improvement, including the quality of the research from an international perspective, collaboration with research institutes, universities and industry and resources for undergraduate and graduate education. With a view to future activities, important issues to consider include: 7(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

8 the strategic focus of the research, and the extent to which the research should focus on applied results and products, and the degree of coordination with the continuations of the other parts of the comprehensive investment in forestry-based research that is required. Based on this, we provide certain recommendations regarding: Programme leadership Collaboration with other research performers Base funding Strategic focus of the research Enrolment of more senior researchers Quality control Management of future activities 8(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

9 1. Inledning 1.1 Övergripande mål för hela den s.k. Skogssatsningen Ytbehandlingsprogrammet (YTB) vid Karlstads universitet (KAU) är en del av den s.k. Skogssatsningen. Syftet med skogssatsningen har i stora drag varit att bidra till en uppbyggnad av relevanta forskningsmiljöer vid nya högskolor vad det gäller forskning som är relaterad till skogsnäringen. En central målsättning är att höja kompetensnivån i näringslivet genom att stödja en ökad samverkan mellan institut, högskola och näringsliv. Det övergripande målet är att stärka Sveriges marknadsposition och skapa förutsättningar för långsiktig konkurrenskraft inom näringslivet. Under perioden satsar KK-stiftelsen, skogsindustrin, tidningsutgivarna, grafisk industri, trämekanisk näring och staten cirka 500 MSEK på forskning inom värdekedjor med bas i skogen inom ramen för fem program. Denna s.k. Skogssatsning syftar till en uppbyggnad av för näringarna relevanta forskningsmiljöer vid de nya högskolorna, en höjning av kompetensnivån i näringslivet, samt en ökad samverkan mellan institut, högskola och näringsliv. Det övergripande målet för satsningen är att stärka Sveriges marknadsposition och skapa förutsättningar för långsiktig konkurrenskraft inom näringslivet. De fem programmen har olika karaktär och organisation: Ytbehandlingsprogrammet vid Karlstads universitet har ett vetenskapligt och teknologiskt fokus. Centralt är inriktningen på bestrykning och ytbehandling av papper och kartong. T2F-programmet är tillskillnad från de andra programmen ett nätverksprogram som drivs genom ett för ändamålet särskilt bildat bolag, TRT AB, i samarbete mellan högskolor, universitet, industriforskningsinstitut och industrin. Forskningen som bedrivs är inom området tryckt information på papper. FSCN (Fibre Science and Communication Network) vid Mittuniversitetet i Sundsvall omfattar en bred vetenskaplig ansats inom fyra områden med anknytning till medieforskning och forskning kring vedfiber. WDAT (Wood Design and Technology) är ett program som bedrivs på Växjö universitet. Forskningen omfattar material, produktionsmetoder, utveckling av produkter, samt kunskaper om produkternas marknader. Ske Wood är ett program som bedrivs vid Luleå tekniska universitet. Forskningen omfattar träkommunikation, träbyggnad och mätteknik. Denna utvärdering omfattar de tre första programmen. De tre programmen har gemensamma målsättningar och när programmen avslutats är målsättningen för respektive program att: det finns ett väl fungerande nationellt nätverk för forskning och kunskapsöverföring inom programmets område svensk forskning på området genomgående ska ha nått internationellt hög nivå samverkan mellan institut, högskolor och industri ska ha stärkts 1.2 Mål för Ytbehandlingsprogrammet Ytbehandlingsprogrammet startade i oktober Det samfinansieras av Skogsindustrins forskningsstiftelse (SkiFS), KK-stiftelsen och f.d. NUTEK/VINNOVA. SkiFS och KKstiftelsens bidrag till finansieringen uppgår till cirka 100 MSEK. Programmet förlades till KAU och avsågs ursprungligen pågå i sex år. Efter förlängning löper det till den 31 december 9(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

10 2007. Med undantag för en period i början har professor Lars Järnström varit programledare för programmet. I samarbets- och finansieringsavtalet kring Ytbehandlingsprogrammet anges att då programmet avslutas skall: det finnas ett väl fungerande nationellt nätverk for forskning och kunskapsöverföring inom området bestrykning/ytbehandling svensk forskning på området genomgående ha nått hög internationell nivå samverkan mellan institut, högskolor och industri ha stärkts det finnas resurser för grund- och vidareutbildning vid KAU Vidare anges i avtalet att KAU har följande särskilda uppgifter: i samverkan med andra högskolor och forskningsinstitut aktivt medverka till att vidareutveckla och bygga upp forskning på området bestrykning/ytbehandling representera programmet gentemot industrin och sprida information om dess forskningsresultat och uppnådda kunskaper bevaka den internationella utvecklingen på forskningsområdet och bidra till hemtagning av resultat och metoder tillse att ett forskningsnätverk med tät samverkan skapas skapa förutsättningar för de aktuella forskningsområdenas fortsättning efter programmets slut Forskningen inom programmet är huvudsakligen inriktad på fem områden, varav de tre första sammanförts till huvudområdet Ytbehandlingens inverkan på fortsatt bearbetning och produktegenskaper. 1. Förpackningstryck genom flexografi 2. Barriäregenskaper hos ytbehandlade produkter 3. Mekaniska egenskaper och deformering vid konvertering 4. Processteknologi 5. Nya bestrykningstekniker 1.3 Halvtidsutvärderingen av Ytbehandlingsprogrammet I likhet med FSCN - och T2F-programmen har Ytbehandlingsprogrammet halvtidsutvärderats (Skogssatsningen vid Karlstads universitet halvtidsutvärdering av forskningsprogrammet för ytbehandling och bestrykning, juni 2003). Halvtidsutvärderingarna av delprogrammen inom det skogsindustriella programmet visade att programmen dittills var lyckade satsningar. I utvärderingarna gavs ett antal rekommendationer till respektive delprogram. En allmän rekommendation var att slututvärderingen av det skogsindustriella programmet bör ta ett mer samlat grepp än halvtidsutvärderingarna. Utvärderingen bör ha en och samma utförare och i huvudsak samma ansats för samtliga delprogram. Den slutliga utvärderingen borde också i större utsträckning fokusera på strategiska frågor samt överväga de framtida formerna för KK-stiftelsens satsningar. I halvtidsutvärderingarnas identifierades tre stora frågeställningar: 10(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

11 1. Kompetenshöjningen i näringslivet Det skogsindustriella programmet syftar till en höjning av kompetensnivån i näringslivet. Delprogrammens forskarutbildningar är verktyg för att uppnå detta mål. Forskarutbildningarna kommer totalt att generera ett sextital doktorer och ungefär hälften så många licentiater. I utvärderingen av det trycktekniska forskningsprogrammet bedöms näringslivets speciellt den grafiska näringens förmåga att absorbera den kompetens som produceras genom forskarutbildning som begränsad. Inom samtliga program bör näringslivet ta fram en strategi för hur doktorer kan bidra till kompetenshöjningen inom företagen. I de fall näringslivet inte efterfrågar doktorernas kompetens bör andra instrument för att höja kompetensnivån i näringslivet övervägas. Programmens ledningsgrupper/styrelser borde förstärka aktiviteterna för att göra kunskapen från delprogrammen mer tillgängliga och kommunicera den. 2. Programmens förankring vid högskolorna Programmens förankring vid högskolorna bedömdes vara god. Programmens långsiktiga överlevnad bedömdes dock i högsta grad vara avhängig högskoleledningarnas engagemang och stöd. Högskolorna borde därför integrera programmen i högskolans verksamhet inom såväl forskning som grundutbildning. Högskolorna borde tilldela programmen interna resurser samt integrera forskningsprogrammen i högskolans långsiktiga forskningsstrategier. 3. Programmens framtid och fortsatta finansiering Frågan om programmens framtid och fortsatta finansiering diskuterades i samtliga utvärderingar. Samtliga delprogram tycks brottas med frågan om hur den framtida finansieringen ska lösas. Även om programmen bedömdes som lyckade finns inga garantier för fortsatt finansiering. Programmens ledningsgrupper/styrelse bör därför ta fram planer för hur den uppbyggda kompetenser och infrastrukturen inom respektive forskningsområde skall förvaltas och vidareutvecklas samt hur finansieringen av denna verksamhet skall sek. 1.4 Utvärderingsuppdraget Faugert & Co Utvärdering har efter förfrågan från KK-stiftelsen och SkiFS tagit på sig uppdraget att göra en slututvärdering av Ytbehandlingsprogrammet. Parallellt har vi tagit på oss motsvarande för programmen FSCN och T2F. I utvärderingsuppdraget avseende Ytbehandlingsprogrammet har även ingått att genomföra en vetenskaplig expertbedömning eller s.k. peer review. Den sammanfattas i kapitel 3 i denna rapport samt återges i bilaga 4. Sven Faugert, Faugert & Co Utvärdering, har varit sammanhållande projektledare för utvärderingen av Ytbehandlingsprogrammet. Erik Arnold, Technopolis Ltd., är expert på utvärdering av forskarmiljöer och har varit sammanhållande för peer review-arbetet. Tomas Åström, Marie-Louise Eriksson och Tommy Jansson har tillsammans med Sven Faugert genomfört intervjuer och analyser. Denna rapport har sedan sammanställts av Sven Faugert, Tomas Åström och Erik Arnold. Vidare har en enkätundersökning till medverkande företag genomförts och sammanställts av Annelie Eriksson och Nicklas Wennblom. 11(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

12 Då utvärderingsuppdraget omfattade att samtidigt med Ytbehandlingsprogrammet även utvärdera FSCN och T2F, har Faugert & Co Utvärdering tillsatt en gemensam arbetsgrupp för de tre utvärderingarna. Denna har bestått av Sven Faugert (sammanhållande för hela utvärderingsarbetet), Erik Arnold, Tomas Åström, Inga Hallgren, Marie-Louise Eriksson, Tommy Jansson Annelie Eriksson och Henrik Segerpalm. Utvärderingen av Ytbehandlingsprogrammet görs i enlighet med den uppdragsbeskrivning som finansiärerna enats om (bilaga 1). Gemensamt syfte för utvärderingarna är att behandla: Hur man uppfyller programmets målsättningar så som de formulerats i samarbetsavtalet Hur verksamheten har utvecklats med hänsyn till de rekommendationer som lämnades i samband med halvtidsutvärderingen Hur summan av satsningen av de tre programmen har fungerat Ett antal närmare angivna frågeställningar, grupperade under rubrikerna Vetenskaplighet, Relevans mot högskola och institut, Näringslivsrelevans, Framtid och utvecklingsbarhet, Genomförande, Övergripande/övrigt samt Resultat specifika för de olika finansiärerna, bedömda utifrån ett antal i beställningen angivna kriterier. Denna utvärdering bygger på följande datakällor: 1. Befintlig dokumentation från Ytbehandlingsprogrammet och finansiärerna, inklusive en Self evaluation report från programmet som framställts som underlag för expertbedömningen, dokumentation från andra utvärderingar m.m. 2. Expertbedömning (peer review) har genomförts av experter med kompetens och erfarenhet från forskningsfronten och kommersiella tillämpningar. Expertbedömningen har främst varit inriktad på aspekter rörande vetenskaplig kvalitet och forskarutbildning (se bilaga 4). 3. Djupintervjuer med ett urval av personer med olika anknytning till Ytbehandlingsprogrammet. Intervjupersonerna har antingen varit knutna till Ytbehandlingsprogrammet genom industrin eller genom akademin och de intervjuade är seniora forskare, doktorander, ledamöter från Ytbehandlingsprogrammets ledningsgrupp samt aktörer med anknytning till regionens innovationssystem (se bilaga 2). En del av intervjuerna har gjorts på plats, ansikte-mot-ansikte, resten har av tidsskäl gjorts på telefon. I några fall har vi sedan återkommit till intervjupersonerna för kompletterande uppgifter. Sammanlagt har 25 personer intervjuats (se bilaga 2). 4. En enkätundersökning har genomförts genom att en webbenkät skickades till företrädare för företag som samverkar med Ytbehandlingsprogrammet. (se bilaga 3). Flera av frågorna som ställdes besvarades genom öppna svar. Enkäten besvarades av 24 personer. Det huvudsakliga utvärderingsarbetet har utförts under perioden februari juni Vi har besökt Ytbehandlingsprogrammet och Karlstads universitet vid två tillfällen (7 8 februari och i samband med expertgruppens besök den 8 9 maj). Rapporten är disponerad enligt följande: I kapitel 2 behandlas organisation och arbetsformer för Ytbehandlingsprogrammet, inklusive den utåtriktade informationen. Kapitel 3 redovisar expertbedömningen och tar upp vissa aspekter på den vetenskapliga utvecklingen, såsom finansieringsformens betydelse och strukturella effekter på forskarnas nätverk och på högskolesystemet. I kapitel 4 ligger perspektivet Ytbehandlingsprogrammets samspel med näringslivet. Kapitel 5 belyser programmets värde för industrin. Kapitel 6 behandlar kortfattat Ytbehandlingsprogrammets betydelse för den regionala utvecklingen. 12(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

13 Våra slutsatser och rekommendationer återfinns i kapitel 7. Avslutningsvis finns i kapitel 8 fem bilagor: Uppdragsbeställning (Bilaga 1) Intervjupersoner (Bilaga 2) Enkätformulär (Bilaga 3) Den vetenskapliga expertgruppens rapport (på engelska) (Bilaga 4) Använda förkortningar (Bilaga 5) 13(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

14 2. Organisation och arbetsformer för Ytbehandlingsprogrammet I detta kapitel har vi valt att främst beröra de inre arbetsformerna och den utåtriktade informationen från delprogrammet, samt att söka sätta uppläggningen av arbetet i relation till syftet med delprogrammet och hela den s.k. Skogssatsningen. 2.1 Ledning och arbetsformer inom Ytbehandlingsprogrammet När vi gjort intervjuer internt inom Ytbehandlingsprogrammet har vi fått genomgående positiva kommentarer till programledarens arbete när det gäller att uppmuntra och stötta och handleda doktoranderna. Internt tycks man också vara allmänt nöjd när det gäller övriga handledare. Den vetenskapliga ledningen fick ingen egentlig kritik i halvtidsutvärderingen. Många doktorander som haft anställning vid exempelvis STFI-Packforsk har fått huvudhandledningen från KAU och haft bihandledning från STFI-Packforsk eller någon annan miljö. Det anser de berörda också har fungerat bra. Programmets ledningsgrupp har också fått positiva omnämnanden och vårt intryck är att den anser sig ha fått tillräcklig insyn i verksamheten inom programmet. Vidare har nämnts att man från programmets sida har gett draghjälp åt andra grupper inom KAU och hjälpt dem ta första steget vid en tidpunkt när dessa inte haft någon egentlig egen forskning eller handledning från KAU och när de har behövt hjälp med planering av doktorandprojekt m.m. Från programmets sida har man också ställt upp i referens- och styrgrupper till doktorandprojekten, bistått i kurser och så vidare. Satsningen på Ytbehandlingsprogrammet kan alltså sägas ha haft en viss multiplikatoreffekt utanför programmet. Flera har samtidigt nämnt att det varit en underkapacitet för handledning i början av programperioden och att mer då borde ha gjorts för att skapa en gemensam forskningsmiljö. Bland annat har man efterlyst mer av interna kurser och seminarier. Såvitt vi förstått har den interna seminarieverksamheten ökat och blivit mer regelbunden först från hösten Det är väsentligt för skapandet av en gemensam miljö att man inte då bara går på egna utan också på andras seminarier. Den ökade seminarieverksamheten är givetvis en positiv, om än kanske senkommen, utveckling. Möjligen är instituts- och industridoktorander inte delaktiga i seminarierna i den utsträckning som hade varit önskvärt. För den gemensamma miljön är det självfallet också väsentligt att ledande personer samarbetar bra. Detta är alltså den interna bilden av ledningen och arbetsformerna. Den bör kompletteras med hur bilden ser ut utifrån. Av den vetenskapliga expertgranskningen framgår bland annat att handledningen tycks variera avsevärt i kvalitet. Detta är ett klart problem. Vissa handledare gör ett fullgott handledningsjobb, medan det i andra fall tycks vara nödvändigt med snar och avsevärd förbättring. Vi återkommer till det i kapitel 3. Ledningskapaciteten innehåller också ett problem. När verksamheten har växt har inte arbetsformerna utvecklats i samma takt, och inte heller den administrativa ledningskapaciteten. Vi har fått flera synpunkter på att de interna arbets- och ledningsformerna borde ha setts över tidigare och på att mer ledningsuppgifter borde ha delegerats från programledaren, både för att skydda tiden för forskarhandledningen och för att ge de administrativa uppgifterna mer uppmärksamhet. Flera har menat att det optimala borde vara ett delat ledarskap mellan två ledare med gedigen forskningserfarenhet. Den ena borde svara för den väsentliga vetenskapliga ledningen, den andra för den också betydelsefulla administrativa ledningen och företagskontakterna, inklusive den utåtriktade informationen. Vi tror att det är en väg som borde prövas, av flera skäl. Till de motiv som har att gör med ledningskapacitet kommer behoven av att 14(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

15 inte fastna i alltför stort beroende av enstaka eldsjälar, ett problem som vi sett i många andra forskarmiljöer som avses vara uthålliga och bestående. Som vi tolkar det har sammanfattningsvis mycket blivit bättre när det gäller ledningen och arbetsformerna. Samtidigt tror vi, som torde framgå, att en del behöver utvecklas vidare när det gäller främst skapandet och vidmakthållandet av en gemensam forskningsmiljö, forskarhandledningen samt själva programledningen. Detta är naturligtvis extra viktigt om inte programmet ska läggas ned när den förlängda programperioden slutar utan föras över i exempelvis det planerade Paper Surface Centre (PSC). Vi återkommer till detta i kapitel Den utåtriktade informationen från Ytbehandlingsprogrammet För ett forskningsprogram av detta slag är den utåtriktade informationen om forskningsinriktningen, om olika forskningsprojekt och forskningsresultat, om konferenser och seminarier och om vad som händer i programmet i form av nyanställningar, gästforskare m.m. till främst medverkande företag av stor betydelse. Av våra intervjuer har framgått att företagen i början var rätt missnöjda när det gäller informationen från programmet och att det saknades både tid och resurser att sköta den på ett från företagens perspektiv godtagbart sätt. I halvtidsutvärderingen 2003 identifierades en förbättringspotential när det gäller programmets kunskapsförmedlande förmåga och den kommunikativa förmågan avseende den industriella nyttan. Utvärderarna rekommenderade därför att man inom programmet skulle övergå från information till kommunikation och att kontakterna med företagen borde fördjupas. Detta tog man till sig och det diskuterades mycket i programledningen, vilket bland annat ledde till att det sedermera anställdes en informatör. Enligt flera de flesta intervjuade ledde detta sedan till att det blev klart bättre. Av bland annat Self evaluation report framgår att det numera finns en planering för rätt omfattande och ambitiösa kommunikationsinsatser, innefattande bland annat en dynamisk hemsida, nyhetsbrev, korta anpassade sammanfattningar av forskningsresultat, pressmeddelanden i anslutning till forskarexamina, artiklar i branschfackpress, upprätthållande av en kontaktdatabas samt dokumentation av kommunikationsrutinerna. Vidare finns en planering för företagsbesök för gratiskonsultationer från doktorandernas sida, inbjudningar till företag att besöka forskningsmiljön vid KAU etc. Vidare finns en aktivitet från KAUs som riktas mot gymnasiestuderande inför deras linjeval, som Ytbehandlingsprogrammet deltar i. Effekter av dessa satsningar när det gäller rekrytering till forskning är det ännu för tidigt att se. Den bild vi fått är ändå att söktrycket till tekniska gymnasielinjer i Karlstad, tvärsemot trenden i andra delar av landet, tycks ha ökat och att dessa aktiviteter kan ha medverkat till detta.. Möjligen håller alltså inställningen bland ungdomar till tekniska yrken på att svänga, åtminstone i denna region. Enligt uppgift söker sig också många av de civilingenjörer som utexaminerats från KAU till skogsindustrin. För de projekt som har referensgrupper med företagsrepresentanter knutna till sig är referensgrupperna huvudkanalen för dubbelriktad kommunikation med företagen. Andra viktiga kanaler är bland annat olika konferenser och personliga kontakter. Företagsrepresentanter har jämfört KAU med exempelvis en av våra tekniska högskolor och menar att universitetet numera är klart bättre när det gäller kommunikationen. Det är också allmänt känt att detta slags kommunikation är svår. Det finns ändå synpunkter från företagshåll på att kommunikationen behöver bli ännu bättre och på att forskarna i ännu högre grad borde lyssna av företagens behov. 15(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

16 Företagsenkäten ger följande bild av hur industrin uppfattar informationen från Ytbehandlingsprogrammet. Mer än hälften av de svarande företagen är nöjda med informationen från Ytbehandlingsprogrammet (de har svarat: Har fått information i mer än tillräcklig utsträckning eller Har fått information i tillräcklig utsträckning) när det gäller Delprogrammets forskningsinriktning, i stora drag (69 %) och Specifika forskningsprojekt och forskningsresultat (50 %). När det gäller nyanställningar, gästforskare m.m. är mindre än hälften nöjda, mätt på samma sätt (31 %) och när det gäller rapporter från konferenser, seminarier än färre (19 %). Även om vi inte bör hårdtolka enkätresultaten kan vi notera att dessa siffror är lägre än motsvarande för de två andra delprogrammen inom den s k Skogssatsningen. Med tanke på att programmet syftar till att bygga upp kompetens i främst Karlstad inom ett för den berörda industrin strategiskt område och på att ett syfte också är att stärka samverkan med industrin, bör kraven här ställs högt. Att informationen når fram är viktigt för att programmets mål ska nås. Vi tolkar intervju- och enkätresultaten som att en viss förbättring har skett och att det samtidigt finns mer kvar att göra. En planmässig anpassning av informationen till målgrupperna inom industrin pågår, såvitt vi förstår. Vi bedömer att planer och struktur för informations- och kommunikationsverksamheten är väsentliga för effektivitet. Det är angeläget att detta arbete fortsätter och att genomslaget hos mottagarna följs upp så att man inom programmet får en klar bild av om den för mottagarna viktigaste informationen verkligen når den avsedda målgruppen. 2.3 Uppläggningen av verksamheten och syftet med Ytbehandlingsprogrammet Vid våra intervjuer har vi frågat hur olika grupper har uppfattat syftet med Ytbehandlingsprogrammet och hur arbetsformerna har stämt överens med det. Från forskarhåll vid KAU har man uppfattat syftet med programmet som dubbelt att bygga upp en för universitetet självt strategiskt viktig forskningsmiljö och att skapa kontaktytor mot industrin, inte primärt att examinera doktorander. En liknande målbild har man uppfattat bland forskarstuderande som vi talat med. Från institutsforskarhåll har man möjligen sett bilden mer i stort och uppfattat att programmet syftat till att vara en brygga mellan två världar/orter. En liknande synpunkt från samma håll är att det syftat till att bygga upp ett starkt centrum inom ytbehandling och att vara ett komplement till STFI-Packforsk. Bland intervjuade företag har man uppfattat att det forskningspolitiska syftet att stärka nya universitet och högskolor väl har funnits i bakgrunden. Som ett näringspolitiskt syfte har man uppfattat att det gått ut på att stärka skogsindustrin i Värmlandsregionen. Ämnesmässigt har man uppfattat att det handlar om att satsa på ytbehandling, bland annat av förpackningar. Det har gällt att säkerställa en för svensk industri strategisk kompetens inom bestrykning, ett område där den svenska verksamheten gått i träda och kompetensförsörjningen på senare tid skett från Finland. Att Metsos pilotanläggning för bestrykning förlagts till Säffle gjorde lokalisering till KAU naturlig. Från företagshåll har man också uppfattat att syftet att etablera en stark svensk miljö inom ytbehandling efterhand har förskjutits mot trycktekniska frågeställningar genom närheten till T2F-programmet. Några företagsrepresentanter har också nämnt att det har skett en förskjutning som kanske har gått för långt mot produkter och snabba resultat. Det sistnämnda innebär ett visst dilemma och att vissa val måste träffas när det gäller den framtida verksamheten. För det ursprungliga syftet kompetensutveckling fungerar programmet bra med medverkan från konkurrerande företag. Däremot inte om man vill ha fram 16(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

17 spjutspetsprodukter och snabba resultat. De vetenskapliga experterna har också bestämda synpunkter i denna fråga, vilka närmare redovisas i kapitel 3. Vi har också fått synpunkter på att samarbetet inom ramen för den s.k. Skogssatsningen ännu efter drygt sex år är svagt utvecklat, åtminstone när det gäller samarbetet mellan Ytbehandlingsprogrammet och T2F. På individplanet finns en del samarbeten och T2F delfinansierar exempelvis många projekt samt doktorander som är anställda vid STFI-Packforsk och är inskrivna som doktorander vid KAU. Den gemensamma strategidiskussionen har dock såvitt vi förstått varit svagt utvecklad, liksom det löpande samarbetet på programledningsnivå. Enligt uppgift förekommer rena parallellprojekt inom ramen för den s.k. Skogssatsningen. Inför beslut om fortsatta satsningar på området tror vi att samverkan och synergimöjligheterna mellan de olika delprogrammen är en fråga som förtjänar närmare belysning. Det har dock legat utanför vårt uppdrag att gå djupare i frågan. Vi återkommer med synpunkter kring dels definitionen av programmets inriktning, dels samarbetet inom den s.k. Skogssatsningen, i kapitel 7 17(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

18 3. Den vetenskapliga utvecklingen inom Ytbehandlingsprogrammet 3.1 Vetenskaplig kvalitet För att erhålla en oberoende och sakkunnig bedömning av Ytbehandlingsprogrammets vetenskapliga kvalitet genomfördes en klassisk så kallad peer review med två utomstående experter inom ytbehandlingsområdet. Till underlag för sin bedömning hade experterna: Ytbehandlingsprogrammets årsredovisning för 2005 Ett antal vetenskapliga publikationer utvalda av programledningen Två dagars presentationer av Ytbehandlingsprogrammet som helhet och 18 av programledningen utvalda doktorandprojekt (i möjligaste mån presenterade av doktoranderna själva) Med anledning av expertbedömningen har Ytbehandlingsprogrammet också framställt en särskild Self evaluation report. Den detaljerade expertrapporten återfinns i bilaga 4. Nedan redogörs endast för huvuddragen i experternas utlåtande. 5,0 4,5 4,0 3,8 3,5 3,3 3,3 3,2 3,2 3,5 3,2 3,3 3,0 2,5 2,0 Egen kompetens Övergripande bedömning Vetenskaplig relevans Vetenskaplig kvalitet Projektledning Industrirelevans Måluppfyllelse Bidrag till programmet Figur 1 Sammanfattning av experternas bedömning av 18 doktorandprojekt inom Ytbehandlingsprogrammet. Egen kompetens syftar på experternas självupplevda kvalifikationer för att bedöma projekten. Experterna har bedömt de enskilda doktorandprojekten i sju olika kategorier se Figur 1 Bedömningen har gjorts på en femgradig skala 1. Bedömningarna är starkt polariserade i två kategorier med en majoritet av projekt som bedöms vara relativt bra till mycket bra och ett fåtal som är betydligt svagare. Spridningen i experternas övergripande bedömning av doktorandprojekten är därför stor: 1,8 4,3, med ett medelvärde om 3,3, se Figur 1, och en standardavvikelse om 0,7. De bästa doktorandprojekten närmar sig världsklass inom respektive område, 1 5: utmärkt, världsklass; 4: internationellt konkurrenskraftigt; 3: medelmåttigt, acceptabelt på nationell nivå; 2: fungerar dåligt; 1: dåligt, bör avslutas. 18(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

19 medan en handfull doktorandprojekt är så tillämpade och rutinmässiga att de saknar vetenskaplig substans. Doktorandhandledningen är av mycket ojämn kvalitet och sträcker sig från mycket engagerad till otillräcklig. Vissa doktorandprojekt bedöms på grund av bristfällig handledning vara av så låg kvalitet att det är tveksamt om de kan fullföljas till disputation om inte kraftfulla förändringar snabbt genomförs. Experterna påpekar också att man i några fall inte tycks ha satt sig in i den existerande litteraturen, vilket lett till onödig duplicering av arbete. Vi noterar att de doktorandprojekt som genomförs vid KAU (och SIK) i genomsnitt har erhållit märkbart bättre vitsord än de som genomförs på STFI-Packforsk. Bedömningen av huruvida Ytbehandlingsprogrammet lyckats bygga upp tillräcklig kritisk massa är av central betydelse. Antalet doktorander tyder på att så är fallet och experterna bedömer att ledningen för Ytbehandlingsprogrammet är effektiv, samtidigt som det bedöms vara en klar svaghet att programmet engagerar alltför få seniora forskare för att kunna upprätthålla en kritisk massa i detta avseende. Vidare bör programmets nätverk utvecklas inte minst internationellt emedan det existerande nätverket är sårbart, eftersom det i stort sett är avhängigt av ett par seniora forskares personliga kontakter. Ytbehandlingsprogrammets långsiktiga överlevnadsförmåga är enligt de vetenskapliga experterna helt avhängig dess förmåga att utnyttja sina uppbyggda nätverk och att framgångsrikt marknadsföra sina styrkor, utan att tillåta sig att bli alltför styrda av direkta kundbehov. I flera fall där direkta industribehov tillåtits styra doktorandprojektens inriktning har projekten styrts mot ren teknikutveckling, varför vetenskapen fått träda tillbaka till förfång för doktorandernas (och programmets) vetenskapliga utveckling. Experterna framhåller med eftertryck att programmets framtid hänger på om man lyckas leda utvecklingen snarare än att följa den, d.v.s. att fokusera på att tillgodose industrins ofta klart tillämpade behov. Dessutom behöver man bättre dra nytta av synergierna såväl mellan forskningsområden som mellan forskningsprojekt och utnyttja de bästa projektens exploateringspotential. Experterna upplever att Ytbehandlingsprogrammets vision inte är tydlig och rekommenderar härvidlag en fokuserad satsning på att profilera den uppbyggda expertisen inom barriärer och aktiva bestrykningar eftersom programmet inom dessa områden har goda förutsättningar att definiera en egen nisch med internationell konkurrenskraft. Experterna framhåller vidare att möjligheten till att framgångsrikt genomföra en sådan satsning dock är helt beroende av att en långsiktig finansiering kan säkras och att en marknadsinriktad resurs rekryteras för att komplettera den nuvarande vetenskapliga ledningen. En sådan marknadsinriktad resurs bedöms vara nödvändig för att på ett affärsmässigt (och inte bara vetenskapligt) sätt marknadsföra programmets kompetens till industrin, d.v.s. att leda utvecklingen, inte följa den. Vi har berört ledningen av delprogrammet i kapitel 2 och återkommer med våra sammanfattande slutsatser och rekommendationer i kapitel 7. De vetenskapliga experterna anser att man överlag lyckats väl med att bygga upp en kritisk massa av kompetens och programmet bedöms vara mycket viktigt för KAUs nationella (och i viss utsträckning internationella) profilering inom ämnesområdet. För programmet som helhet är publikationstakten och omfattningen generellt bra. Med tanke på den korta tid man haft på sig, anser experterna att Ytbehandlingsprogrammet sammantaget förtjänar en eloge för det sätt på vilket man lyckats bygga upp verksamheten. De intervjuade industriföreträdarna delar i stort sett de vetenskapliga experternas ståndpunkter och menar att den vetenskapliga kvalitén generellt är bra, men att den internationellt erkända vetenskapliga excellensen, tillika någon världsauktoritet, saknas. Det finns också en oro för att forskningen inte är tillräckligt nyskapande och att man kör på i gamla invanda spår, vilket alltså bekräftas av de vetenskapliga experterna. De intervjuade seniora forskarna hävdar att den vetenskapliga kvalitén är relativt bra och att man tillhör de bästa inom området, men inser samtidigt att man har en bra bit att kvar till den yppersta eliten. Doktoranderna förefaller över- 19(62) YTB_slutrapport_ (2).doc

20 lag hysa störst tilltro till den vetenskapliga kvalitén, men påpekar samtidigt att de kanske inte har de bästa förutsättningarna att bedöma den. 3.2 Finansieringsformens betydelse för forskarna Den fleråriga finansieringen har naturligtvis inneburit en trygghet och en arbetsro för forskarna på KAU, dels i och med dess varaktighet och dels då dess omfattning möjliggjort en bred satsning som ökat industrins intresse för KAUs forskning inom ytbehandlingsområdet. Industriinflytandet i formuleringen av projekt har i de flesta fall upplevts som både påtagligt och konstruktivt av såväl seniora forskare som doktorander, samtidigt som doktoranderna tydligt har uppskattat intresset och stödet från företagen i referensgrupperna under arbetets gång. Denna bild ska ses tillsammans med de vetenskapliga experternas åsikt att industriinflytandet i många fall negativt påverkat projektens utveckling mot rena rutinuppgifter med bristfälligt vetenskapligt värde, vilket varken är förenligt med en doktorands forskarutbildning eller den vetenskapliga utvecklingen för programmet som helhet (se vidare avsnitt 3.1). Samtidigt gör experterna bedömningen att industrin knappast varit överdrivet engagerad i de enskilda projekten och att dess övergripande medverkan i programmet snarast kan karakteriseras som någonstans mellan tillfyllest och oinspirerad. Den snabba uppbyggnaden av programmet har lett till svårigheter genom att många doktorander rekryterades under kort tid, samtidigt som rekryteringen av seniora forskare genomfördes betydligt långsammare. Dels upplevde doktoranderna därmed till en början ett bristande handledarstöd, samtidigt som nu många doktorer examineras till en osäker arbetsmarknad under en relativt kort tidsrymd. Dessutom är det ett välkänt problem att rekrytera ett betydande antal doktorander under kort tid utan att kvalitén riskerar bli lidande. Vi befarar att den naturliga fokuseringen på uppbyggnad av en i stort sett ny forskningsmiljö, tillsammans med förekomsten av en långsiktigt säker finansiering, kan ha lett till att insatserna för och erfarenhetsuppbyggnaden från att söka annan finansiering blev lidande under den tidigare delen av programmet. När nu ett påtagligt behov av kompetens för att skriva framgångsrika forskningsansökningar tränger sig på är erfarenheten måhända därför otillräcklig, vilket kan vara en anledning till de högst blygsamma intäkterna från andra forskningsfinansiärer än KK-stiftelsen (utöver EU-projektet SustainPack där Packforsk var huvudsökande). En viss återhållsamhet vid tilldelning av fakultetsanslag till ytbehandlingsforskningen motiveras av rektor som ett utslag av en omtanke om att inte bygga upp en alltför stor verksamhet som vid programperiodens slut måste bantas. 3.3 Strukturella effekter på forskarnas nätverk För seniora forskare med en längre karriär bakom sig har de externa nätverken inte påverkats nämnvärt genom deltagande i programmet, medan yngre kollegor upplevt avsevärda förbättringar och då särkilt i kontakter med institut och universitet. Industrikontakterna för såväl seniora forskare som doktorander domineras av referensgrupperna, vilka kontakter upplevs som bra och mycket viktiga, men de industriella kontakterna därutöver är få och svaga. Ett tänkvärt undantag i detta sammanhang är de STFI-Packforsk-baserade doktoranderna som byggt upp bredare kontaktnät än andra doktorander genom obligatoriska konsultinslag under doktorandtiden. Deltagande i seminarier och konferenser nämns också som viktiga för kontaktskapande. De seniora forskarna upplever att man nu har betydligt bättre förutsättningar att framgångsrikt delta i EU-ansökningar och -projekt, dels genom de uppbyggda nätverken och dels genom att man nu de facto har något att erbjuda. De vetenskapliga experterna påpekar att man hittills framförallt tycks ha satsat på att bygga upp ett nationellt nätverk, men att man när man nu har något att erbjuda aktivt bör söka utveckla den internationella dimensionen. Indu- 20(62) YTB_slutrapport_ (2).doc