Lokala valutor och nya penningsystem

Transkript

1 s.1 Lokala valutor och nya penningsystem Marianne Påsse, Ubbhult maj 2012 Inledning / De allvarligaste systemfelen s.3/ Den historiska kampen s.19/ En ny ekonomi s.27/ Slutord s.44 Inledning För att förstå sambanden mellan begreppen pengar, försörjning och ekonomi krävs att vi går till botten med ett felaktigt tänkande som vi uppfostrats i och kanske hållit för sant under hela vårt liv. Kanske har du som jag anat att något inte stämmer, men inte haft tid eller möjlighet att granska och ompröva. Fritz Schumacher resonerar ungefär så här i sin bok Litet är vackert: När vi är riktigt små har vi ingen möjlighet att värdera informationen som kommer oss till del. Vi absorberar omvärldens 'sanningar' och det läggs en grund, eller byggs en struktur inom oss, som vi framledes tänker genom. Strukturen formar alltså våra tankar. Denna grundläggande struktur består av vår kulturs värderingssystem och är sedan i vuxen ålder mycket svår för oss själva att se. "Det vore som att ögat såge sig självt", säger Schumacher. Dagens ekonomiska system verkar både motsägelsefullt och svårbegripligt för de flesta. Trots medias ständigt återkommande ekonominyheter och andra ekonomiprogram, är det ändå få som tycker sig förstå hur systemet fungerar eller som kan urskilja meningsfulla mönster i den ekonomiska politiken. Varför s.1

2 s.2 saknas det jobb när vi alla vill ha full sysselsättning i Sverige? Hur hänger det ihop att banker gör enorma vinster medan privatspararnas fonder går med förlust? Varför måste den ena sektorn efter den andra privatiseras? Varför måste man betala ränta på lån? Är det bra? Till vem är staten skyldig pengar? Hur är det möjligt med evig tillväxt på en planet som inte växer? Hur kan det egentligen fattas något som pengar pengar är ju nästan bara siffror, eller? De till synes naiva frågorna kräver sina svar. Detta kapitel har som mål att göra dessa skeenden, dvs. rådande ekonomi och penningsystem synliga och begripliga för läsaren. Men också att visa på alternativa möjligheter som tar hänsyn till folkflertalets försörjningsbehov och livsvillkoren på rymdskeppet Jorden. Allt fler ställer sig frågan om det nuvarande globala penningsystemet är en bra konstruktion eller om det ens är hållbart på lång sikt. Allt fler störs också av mätbara fakta som följande:[1] Av de 100 största ekonomierna i världen är 60 stora företag, s.k. MNF (multinationella företag, de flesta banker). Världens rikaste 2% äger 51% av jordens tillgångar, medan den fattigaste 50% äger 1%. 1 miljard människor lever i riskzonen för undernäring enligt WHO Sverige: De rikaste 1% av befolkningen äger en tredjedel av tillgångarna enligt SCB Relationen mellan finansmarknaden (den fiktiva ekonomin) och realekonomin (den verkliga ekonomin) är sådan att 98% av alla pengar i s.2

3 s.3 världen finns inom finansmarknaden (Lietaer 1999).[2] Utöver de ekonomiska bekymren har vi allvarliga miljöproblem i form av sjunkande avkastning när det gäller s.k. ekosystemtjänster samt den globala uppvärmningen. Kapitlet innehåller tre huvuddelar. Den första är ämnad att förklara de allvarligaste systemfelen i vårt befintliga och globala ekonomiska system; att fokus är på pengar och inte på verkliga resurser, att den ekonomiska teorin är dåligt förankrad i de fysiska lagarna, att pengar skapas som skuld utan täckning, att vinstkrav och räntekrav tvingar fram ständig tillväxt och leder till orättvis fördelning av tillgångarna, att penningutgivning i stor utsträckning ligger i privata händer och skapar en fiktiv ekonomi som inte är bra för den reala ekonomin. Här beskrivs också historiska pengars olika funktioner, samt olika sätt att definiera pengar. Den andra delen ger exempel på en separat penningteori, vilket innebär en alternativ syn på pengars funktionssätt. Här berättas också om den flerhundraåriga kampen kring utgiviningsrätten. Historien skrivs av segrarna, det är ett känt faktum. Här har vi grävt vid sidan om strömfåran och hittat spännande beskrivningar av pengar skapade som samhällelig tjänst från Colonial Scripts i New England i mitten på 1700-talet, den s.k. Mirakelekonomin på Guernsey i början på 1800-talet och Wörgl-experimentet i Österrike på 1930-talet. Den tredje delen fokuserar på nuläget inom området nya (och nygamla) penningteorier och penningsystem. Här beskrivs nya system på gräsrotsnivå där man skapar egna pengar som bytesmedel, eller byter varor och tjänster över ett digitaliserat konto. Men, här berättas s.3

4 s.4 också om pågående samtal på allra högsta nivå om att ge staten tillbaka rätten till penning-utgivningen. Det händer just nu otroligt mycket på detta område, en förändring som delvis drivits fram av den pågående skuldkrisen i världen sedan De allvarligaste systemfelen Fokus på pengar och inte på verkliga resurser Tänk dig ett 4 meter långt snöre där varje meter motsvarar år av mänskligt liv på jorden. Under nästan hela tiden, snörets längd, d v s år har människorna försörjt sig direkt av det som naturen haft att erbjuda. De sista 4 cm (400 år) motsvarar den tid då folkflertalet i vår del av världen blev beroende av pengar för sin försörjning. Poängen med denna mycket förenklade beskrivning är att visa att ekonomi i sin ursprungligaste form handlar om försörjning av mänskliga basbehov, och (i bästa fall) hushållning med naturens resurser. Aristoteles[3] som levde under 300-talet f.kr. gjorde en distinktion (begreppsmässig åtskillnand) mellan hushållning eller realekonomi, som han kallade oikonomia, och fiktiv ekonomi eller penningekonomi, som han kallade krematistik. Han menade att människor skulle komma att få problem på grund skuldpengarnas införande i samhällsekonomin. Med skuldpengar menade han privatägda pengar som lånades ut och skulle betalas tillbaka med mer än man lånat, dvs. med vinst i form av ränta. Sådana pengar skulle ju gå att skapa i all oändlighet... Han menade att människor skulle komma att blanda ihop verkliga ekonomiska resurser med s.4

5 s.5 påhittade, och därmed förlora insikten om vad ekonomi egentligen handlar om. Genom en sammanblandning av det ena; naturens resurser och det andra; pengar, skulle människor hamna i villfarelsen att pengar kunde skapa oändliga värden. När vi nuförtiden talar om ekonomi i vid bemärkelse, så skiljer vi inte på verklig ekonomi och fiktiv. Är det något problem? Ja, om vi människor, tror att vi lever i en ekonomi där fokus är på försörjning och hushållning - men egentligen lever i en ekonomi där pengarna dras ur den verkliga ekonomin för att användas som spelpoletter - då bör vi inse det för att hitta makten att förändra. En amerikansk indianhövding har tillskrivits uttalandet att inte förrän den sista hjorten är skjuten och den sista laxen lekt, kommer den vite mannen att förstå att man inte kan äta pengar! Pengar; definitioner och funktioner Vad är då pengar? Enligt nationalekonomisk definition är pengar bytes- eller betalnings-medel[4], värdemätare, värdebevarare och räknenhet. Det är denna definition som vi fått med oss genom vår kultur och därmed accepterar som naturlig. Men, friekonomer[5] och andra alternativa ekonomer menar att definitionen saknar några viktiga aspekter. De pekar på att pengar i hög grad också är vinstmedel, skuldmedel och maktmedel. Nutida alternativa ekonomer talar även om pengar som information. Att undersöka vad som tjänat som pengar i äldre samhällen och vilka olika funktioner de haft, kan hjälpa till att fördjupa förståelsen för pengar. Förr var det t.ex. s.5

6 s.6 mycket vanligt med pengar som hade ett bruksvärde, vilket innebar att pengarna kunde användas för att täcka basala behov i hushållet. Vanliga exempel från vårt land är honung eller vadmalsstycken. Ett internationellt exempel är salt. Sådana pengar kallas formellt varupengar eller varuvalutor. Dessa varuvalutor fungerade som bytesmedel som möjliggjorde indirekta byten när bytesvaran hade stor användbarhet och kunde lagras. Även om jag för tillfället hade tillräckligt med honung så kunde jag vara säker på att snart kunna handla av någon annan med honungen. En mycket vanlig varuvaluta var boskapsvalutan. Det är därför som många ord som har med pengar att göra kan härledas från ord för boskap. Det Lat. 'pecunia' som betydde fä, betyder nu pengar. Ordet kapital kommer från fähuvud (lat. capita). Ordet skatt kommer från det gotiska skatt som betyder boskap. Det indiska rupie kommer från rupa = boskap! Betänk att kon varit och är fortfarande, på vissa ställen, ett heligt djur. I Homeros Iliaden beskrivs en brottningsmatch där segrarens pris bestod av en rustning i guld, värd 100 oxar. I Skandinavien hade man boskaps eller kovaluta ända in på 1200-talet e.kr. Men det betyder inte att man betalade med kor eller oxar, utan man använde kon som värdemätare och betalade sedan med vadmal eller säd, eller någon annan varuvaluta. Exempel på andra vanliga varuvalutor är: kryddor, yxor, rökt fisk, skinn, renar, getter, sprit och tobak. Exempel på pengar utan bruksvärde (men med bytesvärde eftersom de fungerade som bytesmedel) är bl.a. Kaurisnäckorna. De är kända ifrån Kina före år f.kr. och har i flera tusen år varit det viktigaste s.6

7 s.7 bytesmedlet i Afrika och Asien och också använts i Europa. Kauri var den vanligaste valutan under Slavhandeln/Triangelhandeln (se nedan). Världens näst största pengar[6] är de svenska kopparplåtarna som användes som bytesmedel under 1600-talet. De var stora och otympliga. Det finns en på Myntmuséet i Stockholm som väger 25 kg. Ett tag var kopparen i sig mer värdefull än det nominella värdet (det tryckta, angivna värdet) vilket medförde att bruksvärdet plötsligt blev högre än bytesvärdet och kopparen förvandlades till vara. De otympliga kopparmynten byttes ut mot sedlar och därigenom blev Sverige det första landet i Europa att ge ut sedlar. Det historiska faktumet att pengar under så lång tid och så utbrett faktiskt varit en vara (ett ting med bruksvärde) har krånglat till förståelsen av vad pengar borde vara. Det märkliga är att den nutida Nationalekonomin betraktar pengar på det sätt som de fungerade i de förkapitalistiska samhällena. Detta trots att marknadsekonomins mål är att alla mänskliga relationer ska värderas och förmedlas av pengar. När allting mäts i pengar, blir pengarna också ett uttrycksmedel för alla värden i samhället och fyller betydligt vidare funktioner än som bytesmedel och värdebevarare... I det industriella samhället blir pengarna en vara som cirkulerar på kreditmarknaden. De som kontrollerar eller har tillgång till denna marknad har också ett avgörande inflytande över samhället. (Carlsson, sid 92) Historien visar också exempel på helt värdelösa pengar, dvs pengar som rena bytesmedel och faktiskt pekar just sådana pengar in i framtiden. s.7

8 s.8 Helt värdelösa pengar betyder helt enkelt att man dokumenterat en transaktion (handel), med siffror eller i skrift. I England under medeltiden fanns ett slags pengar som kallades Tallies. Det var träbitar som användes som betalning för emottagen skatt (skatten betalades i natura), men också som betalning från staten för utfört arbete eller inhandlade varor. Tally-systemet har kallats den tidigaste formen av bokföring.[7] Moderna skolböcker beskriver i allmänhet medeltiden som en tid av fattigdom, underutveckling och ekonomiskt slaveri, från vilket folket blev befriat först i och med den industriella revolutionen; men tillförlitliga tidiga historiker målar upp en helt annan bild. Thorold Rogers, en historiker från Oxford, skrev att under medeltiden kunde en arbetare skaffa alla nödvändigheter till sin familj för ett år genom att arbeta 14 veckor...resten av tiden arbetade några av männen för egen räkning,; några studerade; några fiskade. Några hjälpte till att bygga katedralerna som dök upp över hela Tyskland, Frankrike och England under perioden, kolossala konstverk som byggdes med frivilligt arbete. [8] Under samma tid använde man i Tyskland och Frankrike (säkert också andra delar av Europa) ett tunt silvermynt med enkel prägling på ena sidan, s.k. Brakteatrar som också gavs ut av samhället, utan annan kostnad är skatten. I dag innebär värdelösa pengar digitalt bokförda transaktioner på konton. Det är dock viktigt att påpeka att även om pengarna är värdelösa så innehåller transaktionen byte av värden. Täckningen för pengarna är varan eller tjänsten. s.8

9 s.9 En teori med dålig förankring i verkligheten Oavsett vad vi kallar det nuvarande ekonomiska systemet: Kapitalistisk marknadsekonomi, Nyklassisk marknadsekonomi, Nyliberalism eller något annat så är det i grunden samma system. Det byggdes bit för bit, under historiens gång. Dess upphovsmän tillhörde den europeiska eliten, och det genomfördes fullt ut i och med mekaniseringen och industrialiseringen av hantverksekonomin och jordbruket, samt statsbildningen. Dess senaste utvecklingssteg kallas Globalisering, men det har under flera århundraden redan påverkat stora delar av världen, bl.a. genom den s.k. Slavhandeln eller Triangelhandeln som pågick under 300 år och gav Europa vinster upp till 3000% på satsat kapital.[9] Vid sidan om förändringar i den fysiska verkligheten löpte teoribildningar som förklarade händelseförloppet men också vantolkades för att försvara detsamma. Den som kom att kallas Nationalekonomins fader, var Adam Smith, med sitt verk Wealth of Nations som kom ut 1776.[10] Det var den första boken i klassisk Nationalekonomi och den beskriver ett nytt sätt att se på samhället. Här hittar vi de grundläggande idéerna om människor och marknader som sedan följer med genom hela nationalekonomins historia. Smith var sin tids barn och den här tiden genomgick ett paradigmskifte både när det gäller samhällsekonomi och synen på hur den fysiska verkligheten var beskaffad. Newtons vetenskapliga och mekanistiska världsbild hade både förändrat världsbilden totalt ock dessutom skapat ett nytt vetenskapligt ideal som handlade om att söka s.9

10 s.10 enkla, allmängiltiga naturlagar. Som gravitationslagen. Kanske den också kunde tillämpas på det ekonomiska livet? Men till skillnad från Newton, vars universum redan fanns där färdigt att undersöka, måste Adam Smith först uppfinna sitt... Den plats där Smiths balansakt utspelar sig är marknaden. Men inte den konkreta marknaden som tog form på stadens torg...utan snarare en idé om en universell marknad som i sig rymmer alla tänkbara marknader. Denna universella marknad var ingen upptäckt, utan en uppfinning. (sid. 96 i Carlsson) På liknande sätt vilar teorin eller snarare tolkningen av teorin om komparativa fördelar som David Ricardo presenterade 1817, på en reducerad bild av verkligheten. Denna teori, eller lag som man gärna uttrycker det i ekonomiska texter, har legat till grund för frihandelns principer. Ricardo menade dock att tre villkor krävdes för att frihandeln skulle ge ömsesidiga fördelar: Kapital får inte ha rätt att korsa landsgränser mellan hög- och låginkomstländer; handel mellan de delatagande länderna måste vara balanserad; varje land måste ha full sysselsättning. Michael Rowbotham.[11] Eftersom ingen av dessa omständigheter gäller någonstans i den moderna världen, hur kan man då överhuvudtaget förvänta sig att teorin skall fungera på rätt sätt? Inom den ekonomiska vetenskapen finns en term som heter Externa effekter. Detta begrepp syftar på allt sådant som inte tycks passa in i den reducerade ekonomiska modellen. Ödesdigert och märkligt nog hör naturen till det som inte passar in. s.10

11 s.11 Herman Daly har en träffande analogi om en ekonom och en biolog: Ekonomens förhållande till verkligheten liknar en (ovanligt dum) biolog som studerar en ko och bara tittar på kons blodomlopp och omsättningen inne i magarna - men aldrig inser att kon har en matsmältningskanal! Och att om hon inte fick in näring utifrån och hade något sätt att göra sig av med avfallet, så skulle kon inte kunna existera. På samma sätt kan ekonomin inte existera om den inte utifrån kan ta in näring i form av råvaror och energi, och sen släppa ut avfall till omgivningen. Ekonomin existerar alltså som ett underordnat system till biosfären och lever av det systemet, på samma sätt som ett djur lever av sin omgivning genom att vara kopplad till den i båda ändar genom matsmältningskanalen. Men i den konventionella ekonomin har man utelämnat matsmältningskanalen - den finns helt enkelt inte med! När vi studerar effekterna av det ständiga tillväxtkravet eller den alltmer snedvridna fördelningen av ägande och kontroll över både människor och natur, så inser vi så småningom att problemen hänger ihop med konstruktionen av det ekonomiska systemet, som i sin tur är intimt sammanbundet med penningsystemet. När Berlinmuren föll 1989 så förkastade de allra flesta kommunismen som politisk ideologi. Är det månne dags att grundligt ifrågasätta kapitalismen, så som den ter sig idag? David Korten är tydlig i den frågan: Kapitalism, precis som Kommunism är en fallerad ekonomisk modell. Kapitalismens excesser gynnar ett fåtal, dömer det stora flertalet till ett liv i desperation och utgör ett slutgiltigt hot mot ekonomisk stabilitet, det sociala kittet och Jordens ekosystem [12] s.11

12 s.12 Men, Korten, liksom många andra ser det som viktigt att inte kasta ut barnet med badvattnet. Barnet i detta sammanhang är marknadsekonomin den har kommit för att stanna. Det avgörande är att den måste regleras av det demokratiska styret och det ska inte vara möjligt att göra privata vinster på pengar. Hursomhelst är vi så pass upplysta idag att vi inser att ett ekonomiskt system, är något som människor hittat på. Och att vi nu kan skapa något nytt. Privatägda pengar, skapade som skuld Många har nog vid det här laget hört talas om begreppet Fractional Reserve Banking (FRB), kanske utan att fundera över innebörden av ordet. Det står för sättet på vilket pengar skapas eller blir till i bankerna. Från början var det Guldsmedernas uppfinning. I Europa, sen medeltid (1550-tal och framåt) pågick som sagt, Slav-Triangel-handeln för fullt. Stora mängder silver och guld kom hit ifrån Amerika[13] Enorma vinster gav överskott och behovet att förvara ädelmetallerna var akut. Det blev Guldsmederna som fick uppdraget att både värdera och inhysa de begärliga vinsterna i sina kassaskåp. När köpmännen lämnade in sitt guld skrev guldsmederna ut ett kvitto, motsvarande det inlämnade värdet på metallen. Ägaren fick kvittot i sin hand och upptäckte snart att det gick att handla med det... Guldsmeden å sin sida, upptäckte att det gick att tillverka och ge ut kvitton överskridande det inlämnade värdet. En del, en fraktion, av värdet/tillgången, fanns kvar i valvet, mycket mer lånades ut. Kvittona eller skuldsedlarna som de ju var, användes som bytesmedel = pengar. s.12

13 s.13 Centralbankernas uppkomst och Sveriges Riksbank De personer som intresserade sig för att starta banker var just guldsmeder, men också köpmän eller juridiskt utbildade personer. De riktigt stora guldmagnaterna var de familjer som bildade de europeiska centralbankerna. T.ex. familjen Rotschild som ägde flera europeiska länders centralbanker. På den tiden var centralbankerna affärsbanker, med uttalat syfte att berika sig självt och staten som den samverkade med. När världens mäktigaste centralbank, Bank of England grundades 1694, uppstod en ohelig allians mellan det ledande politikerskiktet och de stora penningmagnaterna. Detta skedde efter långvariga och återkommande strider om rätten att ge ut och kontrollera penningmängden mellan den statliga eller regionala administrationen, och kapitalägarna. Thomas H. Greco, Jr. liknar relationen vid ett ojämlikt äktenskap med missbruksproblem. Han beskriver begynnelsen på följande sätt: Historien börjar med grundandet av Bank of England för drygt 300 år sedan. William III (av Oranien) och Mary II satt på Englands tron som samregenter William förde krig mot Frankrike (under Louis XIV) i vad som kallas det Habsburgska kriget ( ). Krig är ett dyrt företag, och William behövde resa kapital för att finansiera det. En annan William, skotten William Patterson, bistod med lösningen till kungens finansiella problem. Han föreslog ett lån på 1.2 miljoner pund till regeringen; i utbyte skulle de som undertecknade lånet (långivarna) få konstituera sig som Bank of Englands Styrelse och bolag med långsiktiga bank-privilegier inklusive penningutgivningen. [14] s.13

14 s.14 Så skapades det kontrakt mellan Riksbank/Centralbank och staten och dess undersåtar som fortfarande gäller. Fördelen för staten var att den var garanterad pengar (i form av lån, märk väl) närhelst den så krävde. Bankens fördel var uppenbar. Man hade privat kontroll över utlåningen och var den instans som kammade hem vinsterna. Meyer Amschel Rotschild, patriark och grundare av bankdynastin (Greco sid. 29): Ge mig makten att skapa en nations pengar och jag struntar fullständigt i vem som skriver dess lagar.[15] Tvärtemot vad de allra flesta tror sig veta, så är de flesta av världens centralbanker privatägda. Sveriges Riksbank skiljer sig i viss mån från mönstret. Den är en statlig myndighet i stiftelseform, men med självständiga och långtgående befogenheter. Sveriges Riksbank är faktiskt världens äldsta nu existerande centralbank, med ursprung i Palmstruchska banken av år 1657 då den var privatägd. Denna bank blev rekonstruerad som 'riksens Ständers Bank' år 1661 efter att herr Palmstruch gjort sig skyldig till utgivning av alltför stor penningmängd. För detta blev han landsförvisad med en dödsdom hängande över sig. Det han gjorde var helt enkelt att ge ut bancosedlar i större volym än vad som täcktes av guldet = Fractional Reserve Banking! Sin position som fungerande centralbank fick riksbanken ändå inte förrän 1897, då vi fick en lag som gav den monopol på sedelutgivningen i landet.[16] Sveriges Riksbank intog tidigt en särställning bland världens centralbanker för att den, sedan uppkomsten, var s.14

15 s.15 underställd riksdagens politiska beslut. Men år 1996 fick vi en riksbanksreform som avsevärt minskade riksdagens kontroll över RB. Detta genomfördes i nästan total medial tystnad, endast med kort omnämnande som beskrev fördelarna med att expertisen i Riksbankens ledning fattar självständiga beslut.[17] I praktiken är riksbankens inflytande över penningmängden eller pengarnas rörelsemönster, marginell idag. Den verkliga makten ligger hos alla de banker som själva har givits rätten att skapa pengar genom FRB, eller kreditmultiplikatorn som det också kallas. Dessa krångliga ord betyder egentligen något väldigt enkelt: Bankerna trollar fram pengar genom ett bokföringstrick. Som trollkarlen trollar fram kaninen. Det är så simpelt att det trotsar både vårt förnuft och vår känsla för vad som är rätt. Följande är hämtat från boken Svenskt kreditväsen av Lars-Erik Thunholm: I vår tid används sedlar och mynt men framförallt elektroniska pengar som bytesmedel. Vad som kännetecknar dem alla är att de är utgivna som skuld. Men är de elektroniska pengarna verkligen riktiga pengar? Svaret är nej och det är det, förutom att varje slant i vårt samhälle är ett skuldkvitto, som gör frågan på var pengar kommer ifrån så intressant! Det är faktiskt så att i vårt system utgörs 95-97% av allt betalningsmedel i cirkulation inte av pengar utan av expanderad kredit. Endast 3-5% utgörs av verkliga pengar dvs. sedlar och mynt. Vad menas då med expanderad kredit? Jo, det är nämligen så att det är privatbankerna som skapar de flesta pengar i vårt samhälle och de gör det genom ett litet trick i bokföringen. Enkelt sammanfattat går det till så att banken skriver in siffran på lånebeloppet på utlåningskontot men även på låntagarens konto. Siffran dubbelregistreras alltså i systemet. Inga pengar försvinner från banken när låntagaren fått sitt lån. Voilà, nya pengar har skapats! Men det är, som nämnts ovan, de facto inga s.15

16 s.16 pengar utan expanderad kredit vilket inte är någonting annat än ökad skuldsättning på pränt. Pengarna låntagaren fått på sitt konto är blott ett löfte från banken att betala ut den avtalade summan när låntagaren så önskar. Detsamma gäller om du sätter in pengarna själv på ditt konto. Pengarna är bankens egendom att använda som den vill även om ditt namn står på kontot! Historien har visat att endast cirka 10% av kontoinnehavarna brukar hämta sina pengar vid varje givet tillfälle vilket gör att reserverna i de allra flesta fall är tillräckliga för banken. Banken riskerar vanligen alltså inget ur sin egen kassa! Låntagaren däremot sätter sitt hus, eller vad det nu är för säkerhet han tillhandahåller, i pant och han måste därtill leta reda på alla dessa pengar plus ränta ute i samhället. Hans arbete omvandlar kreditpengarna till riktiga värden som sedan betalas tillbaka till banken. Under de sista 40 åren har den svenska penningmängden vuxit från 49 miljarder kronor till 935 miljarder. Under samma tid har mängden kontanter (sedlar och mynt) växt från 6 miljarder till 85 miljarder. Skillnaden visar vilka pengar som är krediter. Samhällets, dina och mina, skulder växer i samma takt eftersom bankerna kräver ränta i verkliga pengar som betalning för sina luftpengar.[18] Det karaktäristiska för vårt svenska penningsystem är detsamma som för alla kapitalistiska marknadsekonomier: En centraliserad penningutlåning av privatägda, räntebelagda pengar, där drivkraften är att göra vinster och där skuld och brist är inbyggt i systemet. Penningmängden hålls medvetet på en låg nivå av två skäl: Det ena för att vi ska fortsätta låna. Det andra för att vi ska fortsätta lönearbeta. Pengar som maktmedel m.a.o. s.16

17 s.17 Vad är tillväxt? Vi hör ständigt politikernas mantra om tillväxt för att skapa jobb, välstånd och konkurrenskraft. Tillväxt synes synonymt med ett bättre liv eller utveckling för alla. Men vad är det som växer till? och som dessutom växer tvångsmässigt? Jo, det är penningmängden (som i sin tur är detsamma som krediter), inte nödvändigtvis något annat! Skulden kräver ränta och återbetalning, det kräver i sin tur tillväxt i penningmängden för att räknestycket ska gå ihop. Vi har, som alla vet, en specifik måttenhet för att mäta tillväxt, närmare bestämt BNP (bruttonationalprodukten). Ett begrepp värt att granska i sammanhanget. Det man mäter är det sammanlagda krontalet för alla varu- och tjänste-utbyten inom landet, under ett år, plus skillnaden mellan export och import. Ofta nämns den procentuella ökningen eller minskningen, i jämförelse med tidigare års BNP. Detta ensidiga sätt att mäta värde i pengar enbart är faktiskt ett modernt påfund: 1954 höll R.A. Butler, brittisk finansminister, ett banbrytande tal vid en konservativ partikonferens i London. Han föreslog en generell ökning av national-inkomsterna med 3% per år och detta skulle mätas i GNP (Gross National Product). Efter Butlers tal förändrades inte bara Storbritanniens sätt att räkna och mäta, utan hela världens! Från och med då blev generell tillväxt mätt i pengatal ett övergripande politiskt mål för samhället. [19] Tidigare hade den engelska regeringen, liksom andra regeringar, tagit beslut om utvecklingsprojekt efter uppmärksammade behov eller andra realekonomiska kriterier (säkert inte alltid till folkets fromma). s.17

18 s.18 BNP-begreppet är väldigt generaliserande. Utveckling blir liktydigt med att dra in verksamheter i penningekonomin och att sätta pris på så mycket som möjligt. Dessutom blandar BNP-måttet ihop ont med gott genom att räkna som inkomster det vi betalar för att försvara oss emot tillväxtens konsekvenser. Rengöring efter giftutsläpp, restaurering av översvämmade flodbankar som orsakats av för kraftig skogsavverkning, sjukvård för miljöskadade t.ex. allergiker allt detta räknas som plusposter i BNP. Våra läroböcker i Nationalekonomi hävdar att företag och individer tävlar om marknader och resurser. I själva verket tävlar dom om pengar medan dom använder marknaden och förbrukar resurser. [20] Räntans effekter på ekonomin Under flera perioder i vår moderna historia har fokus varit på just räntan och dess eventuella skadeverkningar på samhällsekonomin. Både Bibeln och Koranen förbjuder räntetagande, fast kristendomen har modifierat förbudet som en anpassning till det rådande systemet. Vad är då ränta och på vilket sätt kan den vara skadlig? Ekonomerna själva beskriver räntan som innehållande fyra komponenter: en administrativ avgift (bankpersonalens lön och andra omkostnader), en riskpremie, en ersättning till utlånaren för uppskjuten konsumtion och en allokeringsfunktion (det betyder att teorin säger att pengar kommer att satsas rätt där de ger högst ränta). Här har friekonomerna en helt annan definition. De säger att räntan helt enkelt är en arbetsfri inkomst till dem som har ett överskott på pengar och s.18

19 s.19 därmed möjlighet att låna ut detta överskott. Samma definition använder den svenska räntefria banken JAKMb (se nedan). Under 1990-talet var diskussionen i Sverige och andra länder intensiv när det gäller räntan. Vi hade då också en mycket speciell händelse: Dåvarande Riksbankschefen Bengt Dennis höjde en dag räntan till 500% (1992). Han sänkte den samma dag...men chocken levde kvar och räntan var under flera år väldigt hög, det var inte ovanligt med en utlåningsränta på mellan 10 och 13%. Under denna tid dök en kvinna med en liten bok upp i Sverige och flera andra europeiska länder: Det var Margrit Kennedy, [21] tysk professor i ekologisk stadsplanering (numera pensionerad). Hon hade arbetat internationellt, bl.a. inom FN-systemet. Varje gång hon presenterade ett förslag till en grönare och vackrare stad, blev hon alltid först väldigt väl mottagen. Men, efter några dagar, fick hon tummen ner med motiveringen att förslagen inte var ekonomiskt lönsamma. Detta hände gång på gång. Till slut blev hon så frustrerad att hon bestämde sig för att studera det rådande ekonomiska systemet. Rätt snart, detta var under 1980-talet, blev hon bekant med överlevande s.k. friekonomer från 1930-talet. De berättade en chockerande sanning: Alla pengar som rör sig i samhället är utlånade av privatpersoner och ska betalas tillbaka med mer än vad som fanns från början. Den extra kostnaden kallar vi ränta. Den är en vinst till penningutlånaren. Margrit berättade att det tog henne 2 minuter att förstå denna enkla sanning... men 2 år att fatta att hon s.19

20 s.20 verkligen förstått rätt. Insikten ledde henne till att skriva boken Interest and Inflationfree Money där hon bl.a. går igenom fyra missuppfattningar om räntans inverkan på det ekonomiska systemet: Det finns bara ett slags tillväxt. Vi människor är benägna att tro att det bara finns ett slags tillväxt, nämligen den naturliga tillväxten som vi själva har upplevt i våra kroppar. En snabb tillväxtfas i början, som successivt planar ut, för att så småningom avstanna på en 'färdig' nivå. Det är det naturliga tillväxtmönstret som alla växter och djur följer. Men det finns åtminstone två tillväxtmönster till [22] och en av dem är mycket viktigt för oss att förstå om vi vill komma till rätta med dagens problem inom ekonomin. Den exponentiella tillväxtkurvan (ett korn på första schackrutan, två på andra, fyra på tredje osv.) har en långsam tillväxttakt i början, men sedan ökar takten och så småningom rusar kurvan i höjden. När man hittar detta tillväxtmönster i det biologiska riket är det oftast i samband med sjukdom och död. Det är på detta sätt som t.ex. cancer växer. När någon låter sina pengar stå inne på banken år efter år, så läggs ränteutdelningen ovanpå sparbeloppet och han får ränta på räntan. På så sätt fördubblas 'penningmängden' med jämna intervaller. Det betyder att summan av krediter, eller anspråk på pengar, växer enligt den exponentiella tillväxtkurvan. Alltså liknar ett penningsystem med ränta, cancer i vår samhällsorganism. Några sifferexempel: Vid 3% ränta fördubblas pengarna på 24 år. Även vid endast 1% ränta fördubblas pengarna inom en människoålder, det tar 70 år. Den ekonomiska nödvändigheten och den matematiska omöjligheten leder s.20

21 s.21 till en motsägelse som, för att lösas, lett till otaliga kriser, krig och revolutioner. Vi betalar ränta endast om vi lånar pengar. Om vi vill undvika att betala ränta så behöver vi bara låta bli att låna pengar. Detta är en myt, eftersom alla pengar i samhället lånas ut och ska betalas tillbaka med ränta, därför är den 'inbakad' i allt. När vi köper ett bröd i affären så är ungefär halva priset räntekostnad. Bonden har lånat pengar till jordbruksfastigheten, redskap och utsäde m.m. Spannmålsgrossisten köper bondens skörd och får betala ränta på bondens lån i priset. Bageriet köper mjölet av spannmålsgrossisten, som i sin tur har lånat pengar till lagerutrymme och transportfordon... osv. Du och jag köper brödet i butiken. Eftersom butiken dras med hyreskostnader och det brukar vara lån på fastigheterna, så läggs den räntekostnaden till de tre tidigare = fyra räntekostnader i en limpa. Räntans andel av priset varierar beroende på förhållandet mellan arbetskostnader och kapitalkostnader för de varor eller tjänster vi köper. I genomsnitt betalar vi omkring 50 % i räntekostnader för våra varor och tjänster. Vi sitter alla i samma båt. Eftersom alla får ränta (på sina sparade pengar), handlar (betalar den dolda räntan) och betalar ränta på sina lån...så är alla lika lyckligt lottade. Det är en helt felaktig slutsats. Genom att undersöka en befolkning i en medelstor stad i dåvarande Västtyskland visade det sig att de 10 olika percentilerna i befolkningen tjänade eller förlorade väldigt olika på räntesystemet. Den chockerande sanningen var att den s.21

22 s.22 rikaste tiondelen tjänade allt det som de 8-9 övriga tiondelarna förlorade. Inflationen är en oundviklig del i en marknadsekonomi och räntan fyller en funktion genom att korrigera för inflationen. Margrit Kennedy visar i sin bok att det i själva verket är tvärtom! Nämligen att det ständiga vinstkravet på utlånade pengar skapar inflation. När realekonomin växer med 3% och skulderna växer med 10%, då är det som om en människa skulle växa 3 ggr sin längd i kroppen, men fötterna skulle växa 10 ggr så fort. Kunde vi därför avskaffa räntan och ersätta den med en annan mekanism för att hålla pengar i omlopp kunde de flesta av oss antingen bli dubbelt så rika eller behöva arbeta bara hälften så mycket för att behålla samma standard som idag. Vi skulle också slippa det olycksaliga tillväxttvånget i världsekonomin. Vilket snabbt skulle öka möjligheterna att verkligen göra något åt våra hotande miljöproblem. Idag är bilden av räntans skadeverkningar något nyanserad. Åsikterna går isär mellan de som förespråkar absolut ränteförbud och de som menar att ränta är OK under vissa förutsättningar. Problemet med ränta idag uppstår, enligt den sistnämnda gruppen, för att den inte återinvesteras i samhället. I stället går den till privatpersoner som placerar dessa överskottspengar där de ger högst vinst. Vilket innebär placeringar i den fiktiva ekonomin, eller andra samhällsfientliga branscher med hög utdelning, som porrindustri eller vapenindustri. Vissa menar att räntan, när pengarna är i samhällets ägo, borde följa ekonomins tillväxt eller krympning. Det skulle innebära att den kan vara negativ också. Hur man än tänker om räntan så är det mycket viktigt att beakta s.22

23 s.23 tillväxtaspekten, så att den inte tvingar fram en ökad penningmängd per se. Finansmarknaden: Den fiktiva ekonomin Denna gökunge i ekonomi-boet har många namn: Finansmarknad, Börshandel, Kasinokapitalism, Spekulationshandel, Valutahandel, Pappershandel, etc. Den liknar mest Gäckande Skuggan när vi ska försöka förstå vad som egentligen händer bakom ekonominyheternas krassa siffer-redovisande: Nasdaq upp 0,5%, Dow Jones ner 0,3%, Tokyo börsen står stilla på 1% och Stockholmsbörsen slutade upp 2%. Finansmarknadens syfte var från början att underlätta handeln mellan olika stater. Finansmarknaden utgjordes då nästan enbart av Valutamarknaden och på 1970-talet var den ungefär en tiondel av världes samlade BNP var den i stället 10 ggr så stor. Under åren från 1970-tal och till 2011 har trenden varit dels avregleringar av finansmarknaden (vilket möjliggjorde tillgång till större marknader och befrielse från skatter), dels mängder av nyskapade s.k. produkter eller finansiella instrument som inneburit manipulering med tid, rum och råvaror (derivater och hedge-fonder t.ex.)[23]. Denna utveckling, tillsammans med räntesystemets exponentiella tillväxtmönster gör att den fiktiva ekonomin växer enormt, på bekostnad av den verkliga ekonomin. Idag utgör omsättningen i den verkliga ekonomin endast en bråkdel av det totala värdet räknat i dollar eller vilken annan valuta som helst. Under den sista tiden (max ett par år) är ökningstakten turbo- s.23

24 s.24 artad p.g.a. att handeln sköter sig själv med hjälp av egenstyrda dataprogram. Det kallas High Frequency Trading, HFQT. Eftersom vinster tankas på varje transaktion innebär denna, i sanning, fiktiva handel en enorm påfrestning på hela finanssystemet och, vad värre är, på den verkliga ekonomin. När ett lands valutavärde eller kreditvärdighet skrivs ned av finansinstituten, drabbar det hela landets ekonomi. Och när räntan går upp på bolånen, tvingas människor ibland t.o.m. lämna huset till bankerna. Dessutom har vi den synbara effekten av för lite pengar i den verkliga ekonomin; i kommunernas kassor och våra plånböcker. När det gäller denna gökunge, så verkar alla vara överens om att den är en parasit på samhälls-kroppen. De som har ett tvångsmässigt behov av spel bör föras över till den vanliga spelindustrin där de bara äventyrar sina egna pengar. Den historiska kampen om pengarna Eftersom historien skrivs av segrarna så handlar det verkligen om att lägga ett pussel där var och en som pusslar också måste få använda sin kreativitet för att fylla i tomma luckor. Vi vet inte allt, men vi har sökt långt bak i historien och vågar oss på en hypotes: För flera tusen år f.kr. fanns matriarkala, jämlika samhällen, där man tillbad Modergudinnan, vars symbol var kons huvud. Det representerade ymnighet och överflöd, som naturen så frikostigt gav till människorna. Denna kultur ersattes, under ett speciellt skede i historien, av en patriarkal ordning där hierarkier och konkurrens gällde. Privat äganderätt infördes...av jord, kvinna och pengar! Denna historia berättas av allt fler, många refererar till Riane Eislers bok The Chalice and the Blade [24] s.24

25 s.25 Kanske stämmer historien ovan, kanske inte. Det vi med säkerhet vet, är att när de privata kapitalägarna, konsoliderar sin makt över pengarnas tillblivelse och cirkulation, så sker det inte utan strid. En strid som förts av folket, men också av dess regenter. Kampen har handlat, inte enbart om makt och kontroll över pengarna, utan också om en tolkningsfråga kring värde. Frågan om vad pengars värde egentligen är i betydelsen Vad är pengars täckning? har varit en av de viktigaste spelarna i detta 300-åriga Monopolspel. Guld, silver eller papper? var (och är fortfarande) en av frågorna. Den som för tillfället hade bäst argument och kraft att nå ut, kunde övertyga politiker att t.ex. acceptera en penningmängd (i sedlar) som begränsades av storleken på guldskatterna. Nu vet vi ju att det, i praktiken, inte fanns någon direkt koppling mellan de båda, eftersom bankerna tillämpade FRB redan från början. Det är viktigt för förståelsen att inse att guldet alltid varit i händerna på kapitalägarna, därför hänger frågan om makt över tolkningen ihop med makt över utgivningen. Kampen om tolkningen av vad pengar är och borde vara Därför är det också en mycket radikal ståndpunkt som Silvio Gesell ( ) intar när han säger att den verkliga täckningen för pengarna är arbete, råvaror och produktionsmedel. Silvio Gesell var en Tysk-Argentinsk ekonom och affärsman som var mycket aktiv i den offentliga debatten på sin tid. Han polemiserade mot både Marx och Keynes.[25] Han kritiserade samtida ekonomer för att de saknade 'en separat penningteori'. Han var s.25

26 s.26 kritisk och ironisk gällande guldmyntfoten och han var motståndare till ränta. Han gav ut en bok som rönte stor uppmärksamhet och gav inspiration till den friekonomiska rörelsen under 1930-talet. (Die Natürlische Wirtschaftsordnung, på eng. The Natural Economic Order). Gesell hade, i sin egenskap av affärsman, lagt märke till att det ibland saknades pengar på marknaden, trots att det fanns behov (och efterfrågan) för hans varor. Det fanns alltså behov och det fanns varor - då borde det ha funnits pengar också, resonerade Gesell. Han insåg att de som hade pengar att låna ut inte gjorde det. Nej, de väntade tills de fick ett bättre 'pris' - dvs. högre ränta på pengarna. När räntan steg, som en effekt av penningbristen, först då satte de rika in pengar på banken så att de kunde komma samhället till godo, genom att lånas ut. Vad är felet? frågar sig Gesell och svarar själv på sin fråga: Pengar kan inte rosta, eller mögla eller på annat sätt förfaras av tidens tand, vilket är fallet med de flesta andra varor. Pengar kräver heller ingen lagringskostnad - tvärtom får man ju faktiskt betalt när pengarna 'lagras', man får ränta! Av detta följer att pengar intar en favörsställning som vara. Det lönar sig för penning-utlånaren att hålla undan sina pengar. Gesell jämförde pengar med tåg. Ett tåg är ju ett kommunikationsmedel som för runt resurser, i form av varor och arbetskraft, i samhället. Pengar borde också vara ett kommunikations-medel, tyckte Gesell. För att riktigt förstå det tokiga i rådande förhållanden så fortsatte han liknelsen: Tänk att du vill hyra en godsvagn för att transportera dina varor. Du betalar en hyra och använder vagnen. Om du sedan låter bli att lämna tillbaka den - dvs. du undandrar resten av samhället s.26

27 s.27 detta kommunikationsmedel - då skulle du få betala en straffavgift! Nog skulle det vara helt orimligt om du fick betalt för att strunta i att lämna tillbaka den. Gesell drog följande slutsats: Pengar ska vara ett neutralt bytesmedel i samhällets tjänst. Pengar ska inte vara en vara! För att pengarna ska cirkulera i samhället som blodet i människokroppen så behövs det en liten straffavgift så att penningägaren inte håller för länge i pengarna. Men, för att ett samhälle skulle fungera krävdes ytterligare två reformer enligt Gesell. Jordägandet skulle övergå till samhället, med besittningsrätt för jordbrukare vars arvingar vill ta över gården (germansk sedvanerätt i st. f. romersk privat äganderätt). Detta skulle ske genom en succesiv inlösen. Dessutom krävs en skattereform; skatt på varor, inte på arbete! Ju större miljöpåverkan, desto högre skatt på varan. Även om Gesell idag tillhör historien, så har han lämnat ett viktigt arv till dagens tänkare kring nya pengar. Alla tycks vara överens med honom om att pengar ska vara ett neutralt bytesmedel och att ingen privatperson ska kunna tjäna pengar på pengar. Exemplet Wörgl Det mest kända och utvecklade försöket enligt Gesells modell, skedde i den lilla staden Wörgl i Österrike, åren Det var stadens borgmästare Unterguggenberg, som tog initiativ och också genomdrev reformen. Han kontaktade affärsidkare, administratörer och andra ekonomiska nyckelpersoner i staden och övertygade dem att Wörgl hade allt att vinna på att s.27

28 s.28 pröva Gesells idéer. Arbetslösheten var hög och samhället präglat av förra krigets härjningar. Han fick folket med sig och stadens styrelse tryckte upp 5000 'fria shilling', räntefria men avgiftsbelagda pengar. Lika mycket pengar i österrikiska shilling, sattes in på banken som täckning. Med de nya pengarna byggdes en bro, vägar förbättrades och pengarna gick runt i samhället som betalning för varor och tjänster. Alla tog emot pengarna och alla ville bli av med dem så fort som möjligt - eftersom man vid månadens slut var tvungen att köpa ett 'frimärke' som klistrades på baksidan för att sedeln skulle fortsätta vara giltig. Denna s.k. 'användaravgift' var 1% per månad och gick till Wörgl samhälle. Inom ett år cirkulerade de 5000 shillingsedlarna 463 gånger och producerade under sin 'resa' varor och tjänster för Den vanliga shillingen cirkulerade endast 213 gånger under samma tid. Arbetslösheten sjönk med 25% under detta enda år och staden Wörgl blomstrade - också tack vare användaravgifterna som uppgick till 600 shilling och användes till det allmänna goda. Omvärlden såg på och häpnade. 300 kommuner i Österrike visade intresse för modellen och många av dem ansökte hos regeringen om att få göra samma försök. Men då hände det som tyvärr hänt både förr och senare, nämligen att centralbanken såg sitt monopol hotat och utövade påtryckningar på regeringen som såg sig tvungna att förbjuda försöket i Wörgl och räntefria pengar överhuvudtaget. Den friekonomiska rörelsen spred sig över stora delar av världen och i USA försökte över 100 samhällen att s.28

29 s.29 genomföra liknande penningreformer som den i Wörgl. Dock utan resultat. Kampen om pengarnas utgivningsrätt Vid sidan om den friekonomiska rörelsen, men med liknande syfte (pengar till folket och samhället), fanns det enskilda individer, partier eller gräsrotsrörelser som förde kampen på högsta nivå och utmanade de stora kapitalägarna direkt. Denna maktkamp, mellan två parter är lättast att följa i den nya världen, dvs. Nordamerika och sedemera USA. Där har frontfigurer som Benjamin Franklin, Thomas Jefferson, Andrew Jackson, Abraham Lincoln, Woodrow Wilson, John, F. Kennedy och många andra kämpat för samhällsutgivna pengar. Så småningom handlade det om att att få in i konstitutionen (the Freedom Charter) Regeringens rätt att själv trycka och ge ut pengar till samhället. Dessa frihetskämpar stod på ena sidan på den andra stod de största kapitalägarna med europas centralbanker i ryggen. Exemplet New England [26] År 1750 hade USA ännu inte bildats. Det fanns 13 kolonier som utgjorde New England och som fortfarande löd under Englands styre. Benjamin Franklin var koloniernas talesman i engelska parlamentet. Han fick frågan hur det kunde komma sig att koloniernas ekonomier blomstrade och att folket där levde i högönsklig välmåga medan moderlandet led av fattigdom. "Det är självklart, svarade Franklin, därför att vi i kolonierna skapar våra egna pengar. Vi kallar dem för 'colonial script', och s.29

30 s.30 vi ställer ut dem i tillräcklig mängd, så att de tillåter varorna att passera från producent till konsument utan besvär. Genom att ställa ut våra egna pengar kan vi kontrollera dess köpkraft, och vi behöver inte betala ränta till någon." När de engelska bankmännen hörde detta fick de parlamentet att stifta en lag som förbjöd kolonierna att använda sitt finasieringssystem och påbjöd dem i stället att använda räntepengar i guld och silver - pengar som engelska banker försåg dem med i otillräcklig mängd. Penningmängden minskades till en tredjedel och det var slut med välfärden. Inom loppet av ett år var förhållandena så förvärrade att gatorna fylldes av arbetslösa. Frustrationen vände sig mot England och var, enligt artikeln som citerar Benjamin Franklin, orsaken till frihetskriget och oavhängighetsförklaringen För dem som skrev den amerikanska författningen 1787 blev det därför väsentligt att skydda sig emot de internationella bankernas utsugning. I denna författning heter det nämligen att kongressen ska ha rätt att utställa pengar och bestämma deras värde. Abraham Lincoln var en av flera amerikanska presidenter som kämpade och dog för ett samhällsägt penningsystem: På 1860-talet bad han om att få låna pengar från bankerna för att finansiera inbördeskriget. Men, då de krävde 36% ränta, avböjde Lincoln bestämt. Han lät i stället statsmakten själv skapa dollar i form av skuld- och räntefria sedlar, som kom att kallas greenbacks... Utgivningen av greenbacks var lyckosam, och Lincoln blev inspirerad att presentera sin egen monetära linje Några veckor senare mördades han. Här följer några rader från hans penninguttalande:... Privilegiet att skapa och ge ut pengar är inte bara den högsta statliga ensamrätten utan också dess största kreativa möjlighet... Människorna kommer att få en valuta lika säker s.30

31 s.31 som deras egen statsmakt. Pengar kommer inte längre att vara mänsklighetens härskare, utan bli dess tjänare. Demokrati kommer att bli starkare än penningmakt. Exakt 100 år efter att Lincoln valdes till amerikansk president, valdes John. F. Kennedy till samma post. Och bara några månader innan han mördades, skrev han under en så kallad executive order, nummer 11110, som i effekt gav det statliga finansdepartementet, den konstitutionella rättigheten att skapa och ge ut pengar. [27] Mirakelekonomin på Guernsey [28] Guernsey är en av flera småöar i Engelska kanalen. Ön har ett milt och fuktigt klimat med fruktbar jord som lämpar sig väl för odling. För snart 200 år sedan, efter Napoleonkrigens slut i rådde fattigdom och nöd i hela Europa, så även på Guernsey. Produktionen hade avstannat och folk gick arbetslösa eftersom det inte fanns några pengar att köpa varor för. Inte heller kunde man betala sina skulder till de engelska bankerna eller ens räntorna på lånen. Öns styrelse försökte få ytterligare lån för att rädda situationen i stunden. Men, Guernsey var nära konkurs och ingen ville bistå. Öns guvernör, Daniel de Lisle Broch, var förtvivlad och grubblade äver en lösning. Han insåg att om trädgårdsmästeri och grönsaksodling kunde organiseras så kunde ön få intäkter. För detta behövdes en ny torghall, det skulle gå på ca 4000 pund sterling. Guvernören funderade vidare. Utöver prima odlingsjord fanns andra resurser; tegel, timmer, kalkbrännerier, arbetare och hantverkare. Vad var egentligen problemet? s.31

32 s.32 Jo, det var det där med pengar... Han fick en idé! Den 12 maj 1820 sammankallade de Lisle Broch den lagstiftande församlingen på ön och framförde följande förslag: En torghall kostar 4000 pund att bygga och när den är färdig är den gott och väl värd denna summa. Jag föreslår att vi låter framställa 4000 pundsedlar, naturligtvis inte av samma utseende som de engelska punden utan med öns namn och garanti. Vi beslutar att garantera med öns säkerhet för dessa pundsedlar och låter dem bli allmänna betalningsmedel och jämställda med de vanliga. Vi sätter straxt igång arbetet med torghallen. Vi betalar sten, kalk, timmer och arbetslöner med dessa pundsedlar. Detta kommer att stimulera det ekonomiska livet, de kommer att ge arbete, omsättning och liv. När hallen står färdig hyr vi ut de olika avdelningarna till trädgårdsmästare och grönsaksodlare. Med hyresintäkter minus nödvändig administration amorterar vi de utgivna pundsedlarna varefter motsvarande mängd pundsedlar makuleras. Trots stark misstro från delar av församlingen, lyckades han få med sig majoriteten och en framgångssaga av sällan skådat slag tog sin början. Först var det torghallen, sedan trycktes nya pengar och en väg byggdes, så renoverades en stadsdel, en skola byggdes och man kunde börja betala tillbaka på gamla lån till engelska finansiärer (i engelska pund). Hela tiden återvände pengarna till utställaren, som makulerade dem. Det betyder att penningmängden alltid motsvarade behovet (såsom ledningen uppfattade det). Det goda livet pågick i 15 år. Under tiden hade engelska bankirer och andra spekulerare bedrivit propaganda för s.32