Kan anva ndning av va lfa rdsteknologi och a tga rder i boendemiljo minska begra nsningsa tga rder? En rapport fra n fo rso ksverksamhet i Va stera s

Transkript

1 Kan anva ndning av va lfa rdsteknologi och a tga rder i boendemiljo minska begra nsningsa tga rder? En rapport fra n fo rso ksverksamhet i Va stera s Uppdrag till Va stera s Stad inom ramen fo r regeringsuppdrag anga ende teknisk utveckling fo r va rd och omsorg om personer med nedsatt beslutsfo rma ga. Projektperiod Projektledare Ulrika Stefansson

2 Innehåll Sammanfattning... 3 Bakgrund... 4 Uppdragets övergripande mål... 4 Syfte... 4 Uppdragets upplägg... 5 Beskrivning av pilotenheter... 5 Pilotenhet Pilotenhet Behovsanalys... 6 Pilotenhet Behovsanalys... 9 Pilotenhet Arbetssätt Erfarenheter kring att göra förändringar i boendemiljön för att understödja aktivitets och delaktighetsförmågan Metod Pilotenhet Resultat Pilotenhet Resultat Erfarenheter kring nya trygghetslösningar med fokus på att minska begränsningsåtgärder Pilotenhet Metod Resultat Pilotenhet Erfarenheter kring surfplatta för aktivering och kommunikationsstöd Metod Resultat Erfarenheter av aktivering med jdome BikeAround Resultat

3 Sammanfattning Inom projektets genomförda försöksverksamhet i Västerås ses stora möjligheter att stärka personer med nedsatt beslutsförmåga och demenssjukdom genom ökad användning av ny välfärdsteknologi. Att använda välfärdsteknologi i vardagen på ett boende för personer med demenssjukdom ger värdefulla nya verktyg för aktivering och stimulans. Begränsande åtgärder i den fysiska boendemiljön minskas och personens integritet och rörelsefrihet kan bibehållas. Med stöd av nya trygghetslarm kan personen ges möjlighet att förflytta sig självständigt både inom- och utomhus. Vid val av trygghetslösning måste alltid individens behov vara i centrum. Den nya tekniken måste erbjuda möjlighet till anpassning efter individens unika behov, inte att individens behov ska begränsas av generell teknik. Ska vi i framtiden ha en fastighetsstyrd verksamhet eller en verksamhetsanpassad fastighet? Utifrån projektets erfarenhet ses ett tydligt behov av att fastigheter där vård och omsorg bedrivs i större omfattning bör anpassas för verksamheten. Fastighetens utformning kan bidra till att sätta begränsningar för personer med demenssjukdom tex möjligheten att orientera sig och hitta till sin bostad. Fysiska begränsningar kan även bidra till en instängd arbetsmetod för den som utför vård och omsorg. Att jobba med implementering av ny teknik kan bidra till nya möjligheter för metodutveckling. 3

4 Bakgrund Västerås Stad har av tidigare Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) och Hjälpmedelsinstitutet fått i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med avseende på teknisk utveckling inom vård och omsorg för personer med nedsatt beslutsförmåga. Syftet är att målgruppen, personer med nedsatt beslutsförmåga boende på ett äldreboende, ges möjlighet att prova välfärdsteknologi och förbättrade miljöanpassningar. Hur kan begränsningsåtgärder minskas med nya tekniska lösningar och förbättrad inom- och utomhusmiljö? Underlaget för uppdraget beskriver bla att för att stärka utvecklingen av en värdig vård och omsorg för personer med nedsatt beslutsförmåga behöver alla möjligheter att undvika begränsningar och tvång användas. Därigenom minskar också rättsosäkerheten. Det behövs ökad kunskap om effektiva arbetssätt och metoder för behandling. Det behövs även ökad kunskap om effektiva hjälpmedel och annan stödjande teknik. Kunskap om bra metoder som redan finns behöver komma till ökad användning. Västerås stad har sedan 2006 arbetat med IKT inom äldrenämndens ansvarsområde. Flertalet projekt har startats upp och Västerås ligger långt fram i utvecklingen av välfärdsteknologi inom äldreomsorg. Fokus har hittills legat på teknik i ordinärt boende. Det finns ett stort behov av att fortsätta utveckla insatser även i särskilt boende då andelen äldre med omsorgsbehov ökar. Verksamheterna behöver även svara upp till det ökande intresset för teknikstöd hos äldre och deras anhöriga. Uppdraget från Handisam och Hjälpmedelsinstitutet är en del i ett större projekt inom Västers Stad, Välfärdsteknologi på äldreboenden, som vänder sig till ytterligare målgrupper. Välfärdsteknologi på äldreboenden startade Uppdragets övergripande mål Vägledning och stöd i form av välfärdsteknologi och miljöanpassningar för att personer med nedsatt beslutsförmåga ska kunna vara så delaktiga som möjligt i beslutsfattandet kring sin egen livssituation för att minimera användningen av begränsningar och tvång. Syfte Att personer med demenssjukdom på särskilt boende ges möjlighet att se om åtgärder i boendemiljön kan understödja aktivets och delaktighetsförmågan prova ny trygghetsskapande teknik i syfte att minska begränsande åtgärder i den fysiska boendemiljön prova ny teknik för att ge ökade möjligheten till stimulans och aktivering prova ny teknik för att ge ökade möjligheter till kommunikation 4

5 Kan en förbättrad boendemiljö och ny teknik ge. Uppdragets upplägg Två gruppboende för personer med demenssjukdom erbjöds att delta som pilotenheter. Valet av boende skedde bla utifrån enheternas olika boendestruktur och åldersgrupper. Avsikten med att ha enheter med olika förutsättningar var att ge projektet bredare erfarenheter. En annan viktig faktor var att en av enheterna skulle delta i projekt Framtidens Trädgård med fokus på utomhusmiljö och metodutveckling för ökad utomhusvistelse. De båda projekten sågs ha många beröringspunkter och samordningsvinster. Beskrivning av pilotenheter Pilotenhet 1 39 lägenheter fördelade på tre våningar med sammanlagt sex avdelningar Gemensamt trapphus och entré som i någon större omfattning inte utnyttjas för aktiviteter eller social gemenskap Dörr mellan avdelningar/ trapphus försett med kodlås Mindre trädgård med staket runt omkring och låsta grindar. Pilotenhet 2 18 lägenheter fördelade i tre enplanshus. Sex lägenheter i varje hus En enhet för yngre personer med demenssjukdom: permanent boende och korttidsplatser. Med yngre menas i detta sammanhang personer under 65 år. Dagverksamhet för yngre och äldre personer med demenssjukdom 5

6 Ytterdörrar försedda med kodlås Trädgård med staket runt omkring och låsta grindar Behovsanalys Inför behovsanalys kring boendemiljö och välfärdsteknologi fanns tre frågeställningar Vad i nuläget var bra respektive mindre bra när det gällde boendemiljöns utformning? Användes någon välfärdsteknologi i dagsläget och i såfall hur? Vilka tankar och idéer kring att prova nya lösningar fanns hos personalgrupp och anhöriga? Pilotenhet 1 I november 2013 påbörjades behovsanalys tillsammans med vårdpersonal och enhetschef. Boendemiljö Bra Bra tillgänglighet Hemtrevligt; gör egen mat och fikabröd. Bottenplan är bra: inga trösklar, rymligt, hiss Mindre bra Liten yta för de boende att röra sig på. Höga trösklar vid utgång Våningsplanen är mindre bra För mycket enfärgat (behöver mera färg). Mycket oro under kvällar och natt Många fall Idéer till förbättring Få entrén mer inbjudande och lättillgänglig för utevistelse Entrén vid sköterskorna måste bli en bättre utgång Att skapa en liten mötesplats mellan avdelningarna Handvänligt handtag runt handfat Färgade handtag utsatta efter kundens behov för att känna trygghet i lägenheten. Badkar/bastu/ spa Akvarium på avdelningen Öppna upp mellan avdelningarna Mysigare innemiljö, mer hemtrevligt Öppna upp planvis, stänga trappan tex med smidesdörr Låsa upp våningarna Öppna upp dörrarna för att komma ut i trädgården 6

7 Välfärdsteknologi Personalens beskrivning av nuläget Den teknik som användes i nuläget var personliga hjälpmedel, personlyftar, befintligt trygghetslarm. För aktivering fanns TV, radio, cd spelare. Idéer för framtiden Stöd av något larm för att kunna öppna upp ytterdörren. GPS larm till boende som önskar gå ut. Nya typer av väggsensor/larm. Larmdosorna i lägenheterna felplacerade. Borde sitta i hallen. Bildskärm för att kommunicera med anhöriga Någon typ av larm för att se när den boende går ut Genom teknologi få kontakt med tidigare intressen Telefon för att kommunicera med den boende när denna är ute ensam Ledljus till toalett Rörelselarm kopplat till lampor Nytt larm då det nuvarande stör Kamera för att med kundens tillåtelse kunna ta bilder vid vissa tillfällen Specialgolv med sensor Specialskor med sensor Att kunna använda Spotify Anhöriga Det som anhöriga framförde som önskemål var att få ta del av flera vardagsbilder. Med stöd av bilder skulle de kunna dela vardagen bättre och underlätta när den boende inte själv kunde berätta. Anhöriga uttryckte även en viss rädsla för att personalbemanningen skulle dras ner om mer teknik infördes på boendet. Begränsningar i boendemiljö och med befintlig teknik Utifrån behovsanalysen framkom tydligt att utformningen av boendemiljön och befintlig teknik i fastigheten satte begränsningar för boende och verksamhet. Projektet bedömde att detta inte var en unik situation utan att samma problematik med största sannolikhet fanns på många boenden för personer med demenssjukdom runt om i Sverige. Byggnaden är utformad så att trapphuset skiljer avdelningarna åt. Avdelningsdörrarna är generellt stängda. Dörrar är utrustade med kodlås och låstaggsystem. Dörrkoden sitter väl synlig men majoriteten av de boende klarar inte att tolka denna information pga sin demenssjukdom. Ett fåtal boende klarar att öppna självständigt med sifferkod eller låstagg. Ett vanligt återkommande problem är att de boende visar sitt missnöje kring att dörrarna är stängda. 7

8 Husets entrédörr är olåst under dagtid men då avdelningsdörrarna är stängda begränsas de boende att ta sig till entrén. Dörr ut till trädgård är ofta låst. Trädgården är inramad av staket med låsta grindar. Inomhusmiljön har inte tidigare i större omfattning anpassats för att understödja aktivitets och delaktighetsförmågan hos de boende. Tex saknas tydliga föremål för vägledning och igenkänning för att öka möjligheten till rumslig orientering tex i trapphus, hiss och vid avdelningsdörrar. Även befintlig teknik har begränsningar i sin funktion tex trygghetslarmet. Utformningen på nuvarande larm är inte anpassat utifrån individens och verksamhetens behov. På en majoritet av äldreboenden inom Västerås Stad finns för närvarande endast trygghetslarm för användning inomhus. Detta gäller även på pilotenhet. Möjligheten att aktivt larma på personal kan endast ske från den väggfasta larmfunktionen inne i lägenheten. De boende har inte tillgång till ett portabelt larm tex ett armband med larmknapp. Detta medför att de boende inte har möjlighet att via trygghetslarm påkalla hjälp när de vistas i gemensamma lokaler, trapphus eller trädgård. Nuvarande trygghetslarm har en mycket störande ljudbild vilket påverkar de boende och personal negativt. Varje larm hörs i hela huset och blinkande displayer finns i korridorer. Vårdpersonal beskriver att de boende påverkas mycket negativt av det återkommande, pipande ljudet. Flera av de boende tror att det är brandlarmet vilket bidrar till ökad stress. Även ljud från de automatiska dörröppnarna är störande och triggar de boende till ökad oro. Detta gäller både under dag- och nattid. Många boende blir frustrerade när de börjar gå mot dörren som öppnats och att den sedan stängs innan de når fram. Inriktning pilotenhet 1 Utifrån gjord behovskartläggning togs beslut om att pilotverksamheten skulle ha följande inriktning Att erbjuda utbildning till enheten kring hur en bra boendemiljö för personer med demenssjukdom kan utformas Att göra förändringar i boendemiljön för att understödja aktivitets och delaktighetsförmågan Att prova nytt trygghetslarm med fokus på att minska begränsningsåtgärder Att prova surfplattor för aktivering/stimulans Att prova kommunikationsprogrammet Comai Att prova jdome för aktivering/stimulans 8

9 Behovsanalys Pilotenhet 2 I december 2013 påbörjades behovsanalys tillsammans med vårdpersonal och enhetschef. Boendemiljö Bra Liten enhet i ett plan Lätt för boende att komma ut Hemlik miljö Att alla boenden har egen lägenhet på bottenvåningen. Att den boende kan röra sig som den vill mellan allrum, kök tex. Personal dygnet runt så att den boende kan känna sig trygg Lägenheterna är rymliga och går att möblera enkelt Att en trädgård finns Utegården är trevlig men kan bli ännu bättre Mindre bra Små enheter ger ökad sårbarhet vid sjukdom (personal) Skilda hus - svårare att kommunicera för personalen Ytterdörrarna låsta med kod Dörrar till badrummen för smala Dålig belysning i vissa rum Dålig utebelysning utomhus Många har svårt att gå ut själv, ej orienterade eller har svårt att bestämma själv Idéer till förbättring Bättre information mellan husen Ökat tillgängligheten mellan husen Behov av att bredda bad/toalettdörrar Behov av att se över belysningen i alla rum och på alla ställen Välfärdteknologi Personalens beskrivning av nuläget Den teknik som används i nuläget är personliga hjälpmedel, personlyftar, befintligt trygghetslarm. För aktivering finns TV, radio, cd spelare. Idéer till nya lösningar Att använda Skype mellan husen skulle vara lättare än telefon Minnesspel? 9

10 Påminnelsestöd via dator Elektronisk almanacka GPS för att de boende ska kunna röra sig mer fritt. Larm som vid behov kan visa var den boende befinner sig när den går ut. Aktivering efter boendes förmåga Att med hjälp av ny teknik öka vissa boendes möjlighet till kommunikation Begränsningar i boendemiljö och med befintlig teknik Även på denna pilotenhet visar behovsanalys att boendemiljö och befintlig teknik i fastigheten sätter begränsningar för de boende och verksamhet. Inomhusmiljön är inte i större omfattning anpassad för att tex understödja rumslig orientering. Det saknas tydliga föremål och kontrastmarkeringar för vägledning och igenkänning vid bla lägenhetsdörrar och toalettutrymmen. Trygghetslarm är inte anpassat utifrån individens och verksamhetens behov. Den boendes möjlighet att påkalla hjälp begränsas till inomhus. Larm på personal kan inte göras från närliggande utomhusmiljö tex trädgården. Ytterdörrarna är generellt stängda och utrustade med kodlås samt låstaggsystem. Dörrkoden sitter relativt väl synlig men flertalet av de boende klarar inte att självständigt öppna dörren. Flera av de yngre personerna som bor på enheten kan öppna på egen hand med sifferkod eller låstagg. Periodvis finns de boende som visar sitt missnöje kring att dörrarna är stängda. Trädgården är inramad av staket med låst grind. Inriktning pilotenhet 2 Utifrån gjord behovskartläggning togs beslut om att pilotverksamheten skulle ha följande inriktning Att erbjuda utbildning till enheten kring hur en bra boendemiljö för personer med demenssjukdom kan utformas Att göra förändringar i boendemiljön för att understödja aktivitets och delaktighetsförmågan Att prova surfplattor för aktivering/stimulans Att prova kommunikationsprogrammet Comai Att prova jdome bikearound för aktivering/stimulans Att prova GPS larm med fokus på att minska begränsningsåtgärder Arbetssätt Slutanvändarens behov, dvs personen med demenssjukdom, har stått i fokus under hela projektet. Tillsammans med personal har de boende provat de olika tekniklösningarna i reella, vardagliga situationer. Kartläggning av behov kring teknikstöd, anpassning av miljö och idéarbete har gjorts tillsammans med den personal som arbetar närmast personen med demenssjukdom och därför ser individens behov. Dialog med anhöriga har skett vid anhörigmöten på en av pilotenheterna samt vid spontana möten på boendet. På varje pilotenhet har arbetsgrupper regelbundet träffat projektledaren. Olika utbildningsinsatser har genomförts 10

11 2 dagars utbildning med Gun Aremyr under temat Hur skapas en bra boendemiljö för personer med demenssjukdom? Utbildning i nytt trygghetslarm Utbildning till utvalda inspiratörer i användande av jdome BikeAround Utbildning till utvalda inspiratörer i kommunikationsprogrammet Dialog Comai Tema tillfällen för inspiration att använda Gun Aremyrs checklista ang boendemiljö Studiebesök till Nationell visningsmiljö tillsammans med personal från en pilotenhet Studieresa till Drammen, Norge tillsammans med enhetschef och personal från en pilotenhet. Omvärldsorientering kring ny teknik har skett under hela projektet. Olika kontakter med teknikföretag har etablerats. Kontinuerligt under hela projektet har frågor kring införande av ny teknik i förhållande till medgivande och nedsatt beslutsförmåga belysts. Erfarenheter kring att göra förändringar i boendemiljön för att understödja aktivitets och delaktighetsförmågan Metod För att få struktur i arbetet kring förändringar i boendemiljön användes Gun Aremyrs arbetsmaterial Checklista för Miljöanpassningar som påverkar och understödjer aktivitets- och delaktighetsförmåga för personer med demenssjukdom. Projektledaren träffade pilotenheternas respektive arbetsgrupp för att välja ut mest angelägna områden. Arbetsgrupperna har utgjorts av undersköterskor, 11

12 arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterska, enhetschef. Arbetsgrupperna var aktiva i hela processen: kartläggning av nuläge och val av åtgärder. Pilotenhet 1 För pilotenhet 1 var den röda tråden i alla diskussioner hur boendemiljön skulle möjliggöra bättre rumslig orientering och igenkänning. När boendet skulle prova att minska befintliga begränsningsåtgärder med stöd av ny teknik, hur skulle då inredningen ge stöd till personen att självständigt kunna orientera sig? Hur skulle miljön utformas för att stärka personen i att hitta tillbaka till sitt våningsplan/sin avdelning/sin lägenhet? Hur öka trivseln genom åtgärder i miljön? Miljöåtgärder som valdes var att 1 färgsätta för att underlätta orientering och igenkänning: färgkoda varje våningsplan i trapphuset genom möblering och målning 2 miljön underlättar orientering: utforma tydliga namnskyltar både på avdelningsdörrar och lägenhetsdörrar 3 genom färgsignaler öka uppmärksamhet: märka upp hissknappar med respektive våningsplans färg samt tydlig skyltning med avdelningsnamn För att kunna skapa en tryggare stig inomhus fick varje våningsplan en egen färg: våning 1 grön, våning 2 blå, våning 3 röd. I samråd med ansvarig för brandskydd inköptes ett mindre antal möbler för att skapa en mötesplats mellan avdelningarna. Även möblerna skulle vara i våningens färg. Avdelningsdörrarna sett från trapphuset markerades i respektive vånings färg. Även pelare som tidigare haft lika gul färg på alla våningar målades i vånings färg. Dörrar som inte behövde dra till sig uppmärksamhet kamouflerades. Fyra dörrar i trapphuset och två på avdelning kläddes med fototapet. Dörrarna var medicinförråd och expeditionsdörrar. Fototapeten skulle även bidra till en trevligare miljö att vistas i. Entrédörren på bottenvåningen gjordes mer diffus. Tidigare blå kontrastfärg ersattes med vit samt att glaset frostades. Det blev tydligt att en ökad möjlighet till orientering måste skapas redan inne i hissen. Hissen hade hittills helt saknat information om vilken avdelning som fanns på vilken våning. Färgkodning gjordes på hissknapparna. En skylt till hissen med både färgkodning och avdelningar per våning skapades. Även information om vem som bodde på respektive avdelning saknades. Hur skulle de boende veta på vilken avdelning deras lägenhet fanns? Arbetsgruppen bedömde att trapphuset skulle likställas med ett trapphus i ett vanligt bostadshus och därför skulle namn på lägenhetsinnehavaren finnas i trapphuset. En enklare namnskylt till respektive avdelning skapades. Enheten hade sedan tidigare erbjudit de boende namnskylt på sin lägenhetsdörr. För att öka de boendes möjlighet att tolka sina namnskyltar framkom behov av att skapa tydligare skyltar. Utifrån miljöchecklistan togs en mall fram. Under projekttiden genomfördes en renovering på en avdelning pga vattenskada. Utifrån kunskapen i projektet kunde verksamheten påverka ansvariga så att färgsättningen skulle underlättar orientering. Ursprungsplanen var att alla väggar skulle målas vita och att även kakel i badrum skulle vara enfärgat 12

13 vitt. Resultatet blev olika färgsättningar för olika rum: korridor, tv-rum och kök. Dörrfoder till varje lägenhetsdörr fick individuella färger. På två toaletter sattes kakel i kontrastfärg upp bakom toalett och handfat. Resultat Då arbetssättet att ha fler öppna dörrar på boendet kommit igång i slutet av projektet är det inte möjligt att dra stora slutsatser kring vad miljöåtgärderna haft för betydelse i relation till att öka de boendes möjlighet att orientera sig. Det som dock klart framkommit är att åtgärderna gjort skillnad för vissa individer och personal. Exempel Dörrar som inte behöver dra till sig uppmärksamheten kamoufleras Entrédörr gjorts mer diffus genom förändrad kontrastfärg och frostning av glas. En boende uppmärksammade förändringarna direkt. Hon uttryckt sig Vad har ni gjort av ytterdörren? Vill ni inte att vi ska hitta ut? Under första veckorna med det nya öppna arbetssättet har få boende visat intresse för att gå ut genom entrédörren på egen hand. Frostning av entrédörrarna upplevs även bidra till ökad trygghet och integritet för boende och personal. Nattpersonal beskriver att det tidigare har förekommit att personer utifrån stått och tittat in under kvällar och nätter. Detta är inte längre ett problem. Genom färgsignaler öka uppmärksamhet På avdelningen där lägenhetsdörrarna nu är markerade med kontrastfärg beskriver personalen att det är lättare att ge de boende muntlig guidning för att kunna orientera sig. Ett exempel är när personen inte hittar tillbaka till sin lägenhet från det gemensamma köket. Gå till den röda dörren upplevs som lättare att förstå av de boende än Gå till den första dörren på vänster sida. Detta skapar en större säkerhet för den boende och mindre missförstånd i kommunikationen. En boende som ofta åker hiss tillsammans med personal säger och så ska vi till röda och trycker då på den röda knappen. Personen har flyttat in efter att förändringarna gjorts i miljön så att jämföra hur det fungerade innan är inte möjligt. Personalens uppfattning är att personen inte skulle klarar detta utan stöd från färgmarkering. Ökad trivsel Förändringarna i miljön har även haft positivt effekt för personalen som ger uttryck för att miljön i trapphuset nu är mera inbjudande. Enhetschefen beskriver att hon tidigare alltid tog hissen till rätt våning när lägenheter skulle visas till anhöriga och äldre inför inflyttning. Nu väljer hon att ta trapporna för att få en möjlighet att visa den trevliga miljön. Även anhöriga som kommer på besök återkopplar att miljön har förändrats till det positiva men att de även skulle vilja se en förbättring av boendemiljön inne på avdelningarna. 13

14 Entreplan våning 1 före och efter Entréplan innan miljöåtgärd Entréplan efter åtgärd. Pelare målad i vånings färg. Trappgrindar monterande. 14

15 Entréplan efter åtgärd. Pelare målad i våningsfärg samt dörr markerad i kontrastfärg. Färgförstärkning med matta. 15

16 Entrédörr innan åtgärd. Entrédörr efter åtgärd. Blå kontrastfärg ersatt med vitt. Dörrar frostade. 16

17 Hissen, före och efter Hiss efter åtgärd. Hissknappar markerade i våningsfärg. Skylt med samma färgkodning samt avdelningsnamn. 17

18 Våning 2, före och efter Våning 2 innan åtgärd. 18

19 19

20 Våning 3, före och efter 20

21 21

22 Lägenhetsdörrar efter åtgärd. Dörrar markerade i kontrastfärg 22

23 Pilotenhet 2 Även på pilotenhet 2 ansågs åtgärder för att underlättar orientering som ett prioriterat område. Ett vanligt återkommande bekymmer var att boende hade svårigheter att hitta till toaletten. Både boende och dagverksamhet involverades i miljöarbetet. Miljöåtgärder som valdes var att 1 Man kan enkelt hitta till och ut från toaletten: att förstärka med bilder, kontrastfärg i badrum 2 miljön underlättar orientering: att utforma tydliga namnskyltar till lägenhetsdörrar 3 genom färgsignaler öka uppmärksamhet: att med kontrastfärg märka upp handtag, belysningsknappar mm att ge varje lägenhetsdörr individuell färgmarkering Badrumsmiljö valdes ut som ett prioriterat område för att öka tydligheten i miljön. Till enheten köptes sex toalettsitsar i kontrastfärger rött och blått. Kontrastmarkeringar runt dörrhandtag och belysningsknappar gjordes under projektet på dagverksamheten samt till några boende. För att öka de boendes möjlighet att tolka sina namnskyltar framkom behov av att skapa mer tydlighet både när det gällde utformning och placering. Utifrån miljöchecklistan togs en mall fram. Enheten gjorde utifrån sin nya kunskap reflexioner kring hur namnskylten placerades och vilken information som skulle finnas. Boendet hade tidigare haft information om ansvarig kontaktman på namnskylten. För vem skull fanns den informationen på namnskylten? Arbetsgruppen kom fram till att det var för anhörigas skull. Det beslutades att information om kontaktman skulle finnas på annat ställe. Även placeringen skulle bli tydligare utifrån boendes behov. Grundtanken kring placerings skulle nu vara mitt på dörren i nivå med ett brevlådeinkast. Detta är en naturlig placering av en namnskylt och kan stärka personer med kognitiv svikt. Enheten har även påbörjat arbetet med att förstärka igenkänningen med personligt foto eller symbol. Den boende och anhörig kommer att involveras kring detta. Att ge varje lägenhetsdörr individuell färgmarkering ska ske genom personlig färg på namnskyltens ram och ev ram för foto/personlig symbol. Resultat Att jobba med miljöchecklistan har gett enheten ny kunskap och ett mer strukturerat verktyg kring dessa frågor. Alla planerade åtgärder har inte hunnit att genomföras fullt ut under projekttiden. Namnskyltar är till viss del utbytta och arbetet med att skapa personliga symboler och färger påbörjat. Ett tydligt resultat har varit åtgärder kring att genom färgsignaler öka uppmärksamhet. På bla dagverksamheten finns nu numera toalettsits och uppmärkta handtag i kontrastfärg. Personalen beskriver att detta underlättar betydligt för flera gäster. Personer som tidigare tvekat att sätta sig på toaletten sätter sig nu lättare och med mindre tvekan. 23

24 Erfarenheter kring nya trygghetslösningar med fokus på att minska begränsningsåtgärder Pilotenhet 1 Pilotenhet 1 valdes ut för att prova nya trygghetslösningar. Fokus under projektet har varit att öppna upp boendet dvs hitta ny teknik som möjliggör en minskning av begränsande åtgärder i miljön. I Västerås Stads tidigare arbete mot ordinärt boende har det visat sig att tillsyn med stöd av nya trygghetslösningar medfört stora vinster för den enskilde. Med hjälp av välfärdsteknologi stärks individens integritet och möjlighet till aktivitet. Är dessa positiva resultat från ordinärt boende överförbara på personer med demenssjukdom som bor på särskilt boende? Utifrån kontakter med teknikföretag och med perspektivet att den nya tekniken skulle möjliggöra systematisk individanpassning utifrån den enskildes behov sattes ett antal parametrar upp för ett nytt trygghetssystem. Efter omvärldsorientering beslutades att projektet skulle samarbete med ett norskt företag. Det nya trygghetslarmet skulle vara ett larm som var tyst och inte störde eller oroade de boende som gjorde det möjligt för boende att aktivt påkalla hjälp oavsett var i huset den befann sig som gjorde det möjligt för boende att aktivt påkalla hjälp ifrån den närliggande utemiljön som gav personalen platsangivelse varifrån den boende larmade där larm dirigerades till rätt personal dvs larmet går inte ut i hela huset där personalen har bärbara larmmottagare som gjorde det möjligt att kunna påkalla hjälp med passiva larm som möjliggjorde att den boendes nattsömn inte stördes trots behov av tillsyn När det gällde rörelselarm såg projektet helt nya möjligheter att kunna individanpassa. Enheten hade sedan tidigare erfarenhet att jobba med rörelselarm bla när det fanns risk för fall. Den äldre tekniken medgav små möjligheter till anpassning efter personens behov. Passiva dörrlarm utifrån individens behov skulle möjliggöra en trygg stig såväl inom- som utomhus och en minskning av begränsningar i form av stängda dörrar. Metod Det är av största vikt att valet av trygghetslösning och hur/när dessa ska användas alltid sker utifrån personens behov. Den boende ska involveras utifrån sin förmåga. Projektet anser att vårdteamet på boendet dvs sjuksköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och kontaktman, bedömer risker, aktivitetsförmåga, behov och åtgärd. Processen ska dokumenteras och följas upp regelbundet. Mycket viktigt är att uppföljning sker kontinuerligt i vardagliga situationer där förändringar av behov hos personen blir tydliga. Vid val mellan olika åtgärder bör uppskattade vinster/förväntade effekter för den enskilde lyftas fram. Detta kan tex vara när behov finns av tillsyn. Vad blir vinsten för personen att alltid ha med sig en personal vid promenader? Vad blir vinsten att ge stöd med trygghetslarm? Det förs en kontinuerlig diskussion hur medgivande idag görs för andra insatser som inte är relaterade till välfärdsteknologi. 24

25 Hur får man medgivande till att göra nattlig tillsyn 3 gånger per natt inne i lägenheten? Hur får man medgivande till att få sin nattsömn störd pga tillsyn gjord av personal? Hur får man medgivande till att ytterdörren hålls stängd? Hur följs ett medgivande upp som getts i samband med inflyttning? Hur påverkas personens integritet att vid alla promenader inom- som utomhus alltid ha en personal bakom eller bredvid sig? Kan personens integritet stärkas när självständiga, trygga promenader möjliggörs med stöd av ett bärbart trygghetslarm? Hur påverkas personens möjlighet till aktivitet när dörrar kan hållas öppna och tillsyn möjliggöras med nytt trygghetslarm? Om tillsyn på natten kan göras med stöd av tex ett sensorlarm, hur påverkas integriteten när nattsömnen inte störs? En utmaning under projektet har varit att tillsammans med personalen utveckla tankesättet runt användandet av välfärdsteknologi. Fram till projektets start har användning av teknik ffa inneburit skyddsåtgärder vid risk för fall. Att med stöd av teknik minska begränsande åtgärder innebär som projektet ser det även att tänka ökade möjlighet till aktivitet och ökade möjlighet till bibehållen integritet. För att få ny välfärdsteknologi att fungera är det inte bara att montera in tekniken i fastigheten. Personalen behöver ges tid och stöd i att göra en tanke-kullerbytta för att kunna se nya möjligheter. En sådan tanke-kullerbytta har bla varit Är trapphuset det som skiljer avdelningarna åt eller förenar avdelningarna? I projektet har tydligt framkommit att fastighetens utformning bidragit till att befästa ett begränsande arbetssätt. Stängda dörrar har lett till ett instängt arbetssätt där mycket fokus legat på ensamarbete under stora delar av arbetspassen inne på respektive avdelning. Med ett fysiskt mer 25

26 öppet boende ser enheten nya möjligheter att jobba med våningsteam istället för fokus på avdelning. Att ha valmöjligheten att jobba med öppna avdelningar kommer att vara till fördel både för boende och personal. Att prova det nya trygghetssystemet och hitta former för metodutveckling har tagit längre tid än vad som uppskattades från början. Projektet har haft ett mycket nära samarbete med teknikleverantören. För att kunna utveckla rätt funktioner måste tekniker förstå verksamhetens behov. Produktutveckling har skett under hela projektet då nya behov dykt upp. För att få till funktionella lösningar har ett avancerat integrationsarbete mellan flera olika system krävts: mellan trygghetslarm, system för rörelselarm, husets befintliga dörrlarmsystem. Även vissa åtgärder av den befintlig teknik på boendet har gjorts under projektet. För att minska den störande ljudbilden på kvällar och nätter har en justering skett av de automatiska dörröppnarna. Denna åtgärd har utförts av ansvarigt lokalt låsföretag. Personalen kan nu öppna dörrarna manuellt med sin låstagg under kvällar och nätter. Under projektet har enheten använt gammalt och nytt larmsystemet parallellt. Då återupprepade dörrlarm varit en stor bekymmer i den störande ljudbilden för både boende och personal togs generella dörrlarm bort. Resultat Fram till projektets avslutning i oktober 2014 har tre avdelningar öppnats upp med stöd av det nya trygghetssystemet och ett förändrat arbetssätt. De nya erfarenheterna är mycket positiva. Flertalet av de boende rör sig självständigt mellan avdelningarna ffa på sitt egna våningsplan och flera tar spontant nya sociala kontakter med personer på andra avdelningar. Personalen ser redan efter den inledande perioden att de boendes fokus kring dörrarna minskat. En förhoppning är att de konfliktsituationer som ibland tidigare uppstått när en boende skulle avledas/hindras från att gå ut ska minska eller helt försvinna. Nu när de boende erbjudits att bära portabla trygghetslarm kan personalen med stöd av tysta larm ge stöttning utifrån den enskildas behov tex när den boende lämnar avdelningen. De nya möjligheterna med att anpassa larmkedjor ger också verksamheten stöd i att jobba i team. Larm från de boende kan styras utifrån hur verksamheten behöver organiseras. Personalen har även hittat nya former att samarbeta och stötta varandra. Även anpassningar av den befintliga tekniken har inneburit markanta förbättringar. Minimering av generella dörrlarm i det befintliga larmsystemet samt reducering av ljud från avdelningsdörrar under kvälls och nattetid har lett till en tystare och lugnare miljö. Nattpersonal beskriver att flera av de boende sover bättre och de drar egna slutsatser att detta hör ihop med gjorda åtgärder. Flera medarbetare ger uttryck för att även deras arbetsmiljö förbättrats. Det fortsatta utvecklingsarbetet kommer att drivas vidare inom ramen för Västerås Stads projekt Välfärdsteknologi på äldreboenden. Nya tekniska lösningar för inställning av individuell dörrpassage kommer att provas. Detta innebär att boende kommer att kunna öppna dörren med den portabla larmknappen. Ytterligare larmfunktioner för utomhusanvändning kommer att provas. 26

27 Pilotenhet 2 På pilotenheten fanns flera boende som självständigt förflyttade sig utomhus. På enheten fanns intresse att kunna erbjuda GPS larm för utomhusanvändning. Denna typ av larm hade tidigare inte används på boendet. Förberedelserna för detta påbörjades i projektets slutfas och kommer att fortsätta inom ramen för projekt Välfärdsteknologi på äldreboenden Erfarenheter kring surfplatta för aktivering och kommunikationsstöd Metod Varje avdelning på respektive pilotenhet utrustades med varsin surfplatta. Även dagverksamheten på pilotenhet 2 deltog. Totalt användes 10 surfplattor. Trådlöst nätverk fanns på båda enheterna. Två av surfplattorna utrustades med kommunikationsprogrammet Dialog Comai. Som tillbehör valdes stadiga skal för att skapa bättre förutsättningar för de boende att självständigt kunna hålla i surfplattan. Varje avdelning utsåg en inspiratör som hade huvudansvar för att visa och inspirera övriga medarbetare. Då målet var att skaffa nya erfarenheter kring att arbeta med surfplatta för personer med demenssjukdom gavs personalen fria ramar att utforska möjligheterna. Inspiration och förslag på bla appar hämtades från Svensk Demenscentrum och Gun Aremyrs hemsidor. Ett av användningsområdena var att använda bilder som kommunikationsstöd och i detta fall i kombination med surfplattan. Båda enheterna hade mycket liten erfarenhet sedan tidigare av att använda bilder som kommunikationsstöd. Resultat Erfarenheter från projektet visar att användning av surfplatta innebär många nya möjligheter till aktivering för personer med demenssjukdom. Genom möjligheten att lätt fotografera vid aktiveter under dagen eller att söka efter bilder och ord på tex google kan surfplattan även ha en betydande funktion i att stötta kommunikation. På pilotenheten med yngre boende har surfplattan fått en central funktion vid aktivering där den används många gånger per dag, både tillsammans med personal och på egen hand. Några av de yngre har tidigare erfarenhet av att använda dator vilken kan påverka deras positiva inställning till surfplatta. Att ha tillgång till musik via internet som enkelt kan plockas fram utifrån personens önskemål är det som varit bland det mest positiva. Musiken kunde används både individuellt och i grupp. Med stöd av musik väcktes goda minnen och samtal stimulerades. Under projektet blev det tydligt att även trådlös högtalare var en lämplig utrustning när surfplatta ska användas för stimulans och aktivering. Förutom musik användes surfplattan till att spela olika spel och frågesporter lösa korsord läsa tidningar titta på filmklipp från You Tube och SVT play använda olika appar googla efter bilder googla efter ord 27

28 En person med kraftiga skakningar kunde med hjälp av app självständigt lösa sudoku. Detta vara inte möjligt för personen att klara med vanligt penna/papper. En person med oro fick prova att app för att dreja krukor. Aktiveringen fick en lugnande effekt. Möjligheten att fotografera med hjälp av surfplattan i vardagliga situationer har också varit uppskattat. Bilderna används bla som minnesstöd i senare samtal mellan boende och personal men även mellan boende och anhörig. Att kunna googla efter ord har visat sig vara extra värdefullt för tvåspråkiga personer. Tex vid svårigheter att komma på ord från barndomens språk. Att då kunna söka fram rätt översättning gav stor tillfredsställelse för både boende och personal. Frustrationen minskade hos den som inte kunde hitta rätt och personen kunde göra sig förstådd. Att hitta bra former för att använda kommunikationsprogrammet Dialog Comai visade sig inte var helt lätt. Personalen saknade tidigare erfarenheter att jobba med bildstöd. Programmet introducerades tidigt i projektet och IT mognaden dvs att våga använda teknikstöd i arbetsrelaterade situationer tillsammans med boende var vid den tidpunkten låg. Personalen hade fullt upp med att ta till sig att använda surfplatta på arbetstid. Kommunikationsprogrammet var uppbyggt för ett ha en användare och inte delas av flera. Personal såg bla behov av en funktion där man enkelt skulle kunna göra ett schema för dagens alla aktiviteter. Denna funktion fanns inte i programmet. Problem med nätverksanslutning gjorde att surfplattorna inte kunde användas under hela sommaren. Personal som precis kommit igång och se möjligheterna med att använda surfplatta tillsammans med de boende tappade lite fart och entusiasm under detta avbrott. För lyckad implementering krävs att chef är engagerad och är tydlig med att tekniken ska vara en del i vardagsarbetet. En utmaning har varit att personal ska tillåta att surfplattan ligger framme i verksamheten för att kunna ta tillvara spontana stunder för aktivering. Erfarenheter av aktivering med jdome BikeAround jdome BikeAround är en typ av motionscykel som kopplas ihop med Googlemaps. Tanken är att skapa en virtuell möjlighet att få besöka olika välkända platser och adresser. Personen sitter på en stol eller i rullstol och kan utifrån sin egen förmåga få trampa på pedaler och hålla händerna på ett styre. Bild visas på en stor rundad skärm framför personen. Tillsammans med personal eller anhöriga kan man färdas på bekanta vägar och gator, titta på välkända byggnader och vägskyltar. På pilotenhet 1 På enheten aktiverades drygt hälften av de 39 boende med jdome. Majoriteten av de som deltog var mycket positiva. Endast en person visade sitt ogillande då aktiviteten inte upplevdes som meningsfull. Någon enstaka av deltagarna upplevde yrsel. Flertalet av deltagarna visade igenkänning. Ingen av deltagarna fick ökad oro eller på något sätt ifrågasatte hur minnesresan hade gått till. Vid flera tillfällen deltog anhöriga och kunde då tillsammans med sin närstående få nya upplevelser. Tex att återse bröllopskyrkan i en liten norrländsk by. 28

29 Exempel på minnesresor till barndomens städer. Ibland kunde den boende ge personalen en guidad tur. Även en deltagare som vanligen har mycket svårt att hitta ord kunde berätta om vad han såg. barndomsplatser ute på landet. Där fanns ofta många byggnader kvar och det gick lätt att få igenkänning. platser som personen tidigare besökt återbesöka länder för personer födda i annat land besöka barnens bostäder tillsammans med anhörig Röster från deltagarna Trevligt Helt fascinerande men mycket i huvudet Jädra roligt Häftigt Väldigt roligt och trevligt Det var kul och lite annorlunda Herregud vilken upplevelse Fantastiskt fantastiskt Det känns levande Alltid lika roligt På pilotenhet 2 På enheten användes jdome både av personer på boendet och gäster på dagverksamhet. Av dagverksamhetens gäster provade 12 av 13 och av de boende ungefär 12 st. Erfarenheterna blev positiva Att med stöd av jdome göra gemensamma resor i minnet gav nya möjligheter till samtal. Flertalet av deltagarna kom igång att berätta om tidigare upplevelser och platser. Deltagare som har svårt att uttrycka sig visade tydlig igenkänning genom att försöka få fram ord och genom att peka på tex vägskyltar med bekanta ortsnamn. Personalen beskrev att den positiva effekten kunde sitta i flera timmar efter avslutat aktivering. Deltagarna kunde refererat till tidigare samtal och spontant ta upp samtalen igen. Gäster på dagverksamheten har kunnat återberätta till anhöriga när det kommit hem att idag har jag varit hemma i 29

30 Ingen av personerna som deltog uttryckte något negativt eller hade funderingar kring hur tekniken fungerar. Resultat Båda pilotenheterna hade tillgång till jdome BikeAround under ca 3 månader på respektive boende. Att använda jdome var mycket positivt och lockade till skratt både för boende och personal. Det gav personalen ett helt nytt verktyg att skapa goda samtal med de boende och ny möjlighet till reminiscens dvs hågkomst av minnen. Där anhöriga bjöds in mottogs det positivt och gav nya möjligheten att uppleva gemensamma minnen. En utmaning var att hitta en bra placering för utrustningen som krävde en hel del utrymme. En annan förutsättning var en bra nätverksuppkoppling. Perioden med jdome försenades på pilotenhet 1 pga problem med nätverk. En ytterligare utmaning var att få fler i personalgruppen att våga prova, att sprida ansvaret från inspiratörer och aktiveringsombud. Att ha ansvarig chef med är mycket viktigt för att skapa rätt förutsättningar. 30