Nr 8 november Tillväxt i Georgien Sid 4-7. Fler och fler ber, men det finns röda fält kvar Sid Artur glad församlingsplanterare.

Transkript

1 Nr 8 november 2005 Tillväxt i Georgien Sid 4-7 Fler och fler ber, men det finns röda fält kvar Sid Artur glad församlingsplanterare i Abchazien Sid 17

2 LEDARE Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 Biskopar i mörker Nu är det mörkt i vår världsdel. Årstiden gör sitt förstås. Men håll bara ut en månad så vänder det. Det finns annat mörker som inte vänder så lätt utan i stället bara har blivit värre och värre. Ingen kan undgå att lägga märke till att människorna blivit mer penningkära, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga, högmodiga och älskar njutning i stället för Gud. Så uttrycker aposteln Paulus att det ska bli till slut. Mitt i allt detta känner många dåligt samvete. Man känner skuld och orkar inte med livet. Folkets mening, populismen, hävdar då att det bara är nonsens och skyller på att det är kyrkan och religionen som skuldbelägger. Det är väl en mänsklig rättighet att leva ut våra lustar och fantasier och få en mening med livet, bara vi inte skadar någon annan. Det tycks nu också våra biskopar vara överens om. Om två av samma kön hittar varandra och denna vänskap leder till att de orkar leva i denna svåra värld, så kan väl inte kyrkan ha något mot detta, svarade biskopen i Karlstad på frågan om välsignelse till homoäktenskap. Det händer att mina barnbarn ber mig om saker som jag vet inte skulle vara bra för dem, även om de för stunden skulle njuta väldigt mycket. Skulle morfars nej då betyda att han inte älskar dem? Är det inte morfars stora kärlek till dem som gör att han säger nej? Borde inte Gud ha ännu bättre kunskap än en morfar? Vilken gudsbild har egentligen våra biskopar? Det verkar som om de i dag, tillsammans med åtskilliga präster och pastorer, tror att Guds kärlek är att ge oss allt vad vi vill ha och därför, i konsekvensens namn, ska vi också välsignas av kyrkan. Så har vi då med kyrkans välsignelse skapat oss en teologi och en moral som legitimerar våra vanor. Vi behöver ingen auktoritet utanför oss själva. Det tragiska är att människorna blir lurade av kyrkans representanter. Samvetet eller skuldkänslan är inte en tvångströja från religion eller kyrka eller något som är uppfunnet av människan. Nej, det är en kompass som Gud lagt i oss för mänsklighetens bästa. En inre intuition som Skaparen gett oss och som kan trängas undan men som aldrig försvinner helt. Skuldkänslan är ett uttryck för att någon eller något i skapelsen är kränkt. Man löser inte detta med att avlägsna sig från Gud. Men inte heller genom att be om hans välsignelse över något trasigt som man inte vill ställa till rätta. Och det kommer inte ens att hjälpa om biskoparna omtolkar Guds Ord i Bibeln. Vad händer om vi fortsätter att hoppa bock över livets lag? Det kan du läsa om i Romarbrevet 1: Gud utlämnade dem så att de följde sina egna begär utlämnade dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. Detta mörker är nu på väg in i Sverige. Och den präst och kyrkans företrädare som frångår Guds Ord till fördel för folkopinionen sviker inte bara Gud utan också sina medmänniskor. Bibelns profeter frambar klara besked från Herren i mörka tider. Den gråtande Jeremia såg hur folket höll på att gå under därför att de avsatte Gud som normgivare. Förbannad är den man som förtröstar på människor och vars hjärta vänder sig bort från Herren men välsignad är den man som förtröstar på Herren. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. (Jer. 17) Den sanningssägande profeten hotades till livet och kastades i en brunn. Profeten Jesaja fick av Gud budskap om ett ljus och ett hopp: en jungfru skall bli havande och föda en son som skall få namnet Immanuel och folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus. (Jes. 7, 9) Men han slätade inte över budskapet. Han vågade utropa: Ve dem som kallar det onda gott, som gör mörker till ljus och ljus till mörker (Jes. 5:20). Det är mycket glädjande att många präster i vårt land, trots biskoparnas tystnad, nu också vågar tala om både dom och nåd, att vara ljus i mörkret och med Jesaja utropa: Kom låt oss gå till rätta med varandra. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita. (Jes. 1:18) wilgot.fritzon@ljusioster.se 2

3 JULKLAPPAR med värde som varar dvd-film Gripande filmdokumentärer om väckelsen i Kina Den unika och stora väckelsen i Kina har dokumenterats i fyra filmer med titeln Korset Jesus i Kina. Nu finns de också med svensk textning. När de för ett par år sedan började spridas på kinesiska och engelska i Kina, blev det starka reaktioner. Myndigheterna uppges ha blivit tagna på sängen. De hade inte trott att den kristna tron var så spridd i landet. Filmerna har gjort så stort intryck att konfiskerade kopior har lett till omvändelser bland poliser. Femhundra timmars filmdokumentation har sammanfattats till fyra timmars film av mycket god kvalitet. Du får filmen på de två dvd-skivor som finns i paketet. Du behöver alltså en dvd-spelare som du kopplar till din teve för att kunna ta del av dessa unika filmer. Då får du möta gamla kämpar som Wang Mingdao, Allen Yuan, Samuel Lamb och massor av ungdomar och deras lovsång mitt i en kampfylld väckelse. Böcker 295:- Prissänkt 149:- 139:- 49:- 49:- Tillbaka till Jerusalem missionärer ska sändas ut från Kina. 165 dagar paret Brolins egen berättelse om kidnappningen i Kaukasien. Mäktig Gud pastor Yuns otroliga upplevelser i Kina. Folkboken uppdaterad med fakta och böneämnen för folkgrupperna i öst. Fyll i talongen nedan och posta i dag portot är betalt! Faktura skickas med din beställning. Frakt tillkommer Klipp här! Jag beställer: dvd-film Korset Jesus i Kina, antal ex: Namn: Adress: Frankeras ej. Ljus i Öster betalar portot. Folkboken, antal ex: Tillbaka till Jerusalem, antal ex: 165 dagar, antal ex: Mäktig Gud, antal ex: Postnr: Postadr: Ev. prenumerationsnummer: Underskrift: Svarspost Kundnummer SE Solna Sverige

4 GEORGIEN Text och foto: Åke Lager Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 I natursköna ADZJARIEN blir både missbrukare och muslimer kristna I Kaukasien, det vill säga Georgien, Armenien och Azerbajdzjan samt ett antal delrepubliker i södra Ryssland, finns det inte mindre än 50 olika folkslag. En del är ortodoxa, många är muslimska. Redan för över 130 år sedan ville Ljus i Östers grundare Nils Fredrik Höijer sprida evangeliet i dessa trakter. När han skulle bosätta sig i Tbilisi kom han först till Batumi, i den georgiska delrepubliken Adzjarien, med båt över Svarta havet. I dag finns det en livaktig pingstförsamling där som med framgång driver både evangelisation bland muslimer och sociala projekt med stöd från Sverige. En gång var vi utan elektricitet i tre månader Vi kör in genom porten och parkerar under ett bananträd. De små bananerna är ännu gröna, men på väg att mogna. Några palmer gör idyllen fullständig, men den är bedräglig. Vi är på väg in på ett tbc-sjukhus i Batumi i Georgien. Från utsidan ser det gamla sjukhuset slitet ut, men det är inget mot vad det gör när man väl kommer in. Vissa delar verkar inte ha renoverats på 50 år. Korridoren är mörk och dyster, färgen på väggarna har flagnat av och i taket hänger några enstaka glödlampor. Vi går in i en av salarna. Där är det ljusare eftersom fönstren är stora, men eftersom de inte heller har renoverats på länge är det dragigt och kallt. Centralvärmen slutade fungera för många år sedan och elementen har nu antagit en lätt rostbrun färg. Härinne möts jag också av den unkna sjukhuslukten. Det står fyra gamla sängar i var sitt hörn. I var och en ligger det en patient och väntar på döden. Det här är en sal för dem som inte har råd att betala själva. Det enda de erbjuds är sängplatsen. Medicin och mat måste de, eller deras anhöriga, ordna själva. De som ligger här är oftast missbrukare och de har inga möjligheter att ordna medicin, förklarar en diakon i pingstförsamlingen, som besöker sjukhuset ett par gånger i veckan. Han pratar med dem som vill prata, och för många är en pratstund om Jesus ett välkommet avbrott även om de är muslimer. Batumi ligger nämligen i delrepubliken Adzjarien som har övervägande muslimsk befolkning. Mindre än två mil bort går gränsen mot Turkiet. Diakonen går vidare till fler salar. Ibland får han be för någon av patienterna. Han berättar att några har blivit kristna innan de dött och att några faktiskt också har blivit helade. En av dem är Ruslan. Skulle behöva ett rehabcenter Efter sjukhusbesöket ska vi åka vidare till Sasja där vi ska träffa en grupp före detta missbrukare som diakonen brukar läsa Bibeln och be tillsammans med. Ruslan är en av dem, men när vi är på väg dit upptäcker vi en berusad man som står mitt i gatan. Det är Ruslan. Han har fått ett återfall. Diakonen hoppar ur bilen och pratar med honom en stund. Tänk om vi hade ett rehabcenter så att vi 4

5 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Vill du stödja arbetet i Georgien kan du skriva Georgien på inbetalningskortet. Hamnstaden Batumi ligger bedårande vackert vid Svarta havet med de snöklädda bergen i Turkiet i bakgrunden. kunde plocka bort de nyfrälsta missbrukarna ur sin miljö, suckar pastorn som är vår chaufför. Innan vi träffar bibelstudiegruppen tar de mig med till en lägenhet. Där bor ännu en omvänd före detta missbrukare, som de emellertid har lyckats få in på något slags ålderdomshem i huvudstaden Tbilisi över vintern. På ett kalt betonggolv står en gammal säng, ett skåp och en trasig radio. För att bekosta sitt missbruk bröt han upp parkettgolvet och sålde det, berättar diakonen. Sasja står utanför sitt hus när vi kommer. I hans torftiga tillvaro är besöken från församlingen höjdpunkter. Efter ett litet tag kommer även Ruslan. På mycket knagglig engelska försöker han förklara för mig att hans mamma övergav honom när han var sex år gammal. Med hjälp av tolk får jag klart för mig att han letat efter sin mamma i 25 år. Ytterligare två personer, två kvinnor, dyker upp. Vi går in i lägenheten där det finns en sliten säng, en hylla och ett skrangligt bord med en uppslagen bibel. Väggarna består av kal betong, golvet är ett jordgolv som Sasja lagt några brädbitar över. Under sängen är det en grop så under ena benet har Sasja tvingats lägga en sten. Naturligtvis finns det ingen värme. Precis som de flesta i den här stadsdelen är han arbetslös och diakonen följer efter samlingen med honom till butiken och köper en brödlimpa åt honom. Vi försöker nå dem som ingen annan i samhället bryr sig om, förklarar pastorn. De har blivit nyktra och kristna Kvällen innan har vi i kolmörkret besökt ett härbärge för hemlösa. Elektriciteten försvann nämligen under fem timmar från hela Adzjarien. Vi har haft det värre. En gång var vi utan elektricitet i tre månader, förklarar den luttrade pastorn. Föreståndare för härbärget är en katolsk jurist. När han inte fick något stöd av den katolska kyrkan fick han kontakt med pingstvännerna och nu har de ett utmärkt samarbete. Genom stöd från Pingstförsamlingen i Ärla kan vi utspisa de hemlösa som bor på härbär- Fortsättning på nästa sida Härligt klimat i Batumi. Kaukasusbergen i norra Georgien. 5

6 GEORGIEN Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 I väntan på döden. På det slitna tbc-sjukhuset får patienterna ingen medicin om de inte betalar själva. Alkoholisten hade brutit upp och sålt parkettgolvet för att få pengar till sprit. Hemlösa på härbärget studerar Bibeln i stearinljussken eftersom elektriciteten försvunnit. Oleg Khubashvili är biskop för den växande pingströrelsen i Georgien. get. Det har också gett oss möjlighet att få predika för dem. Vi är där och läser Bibeln och ber med dem varje kväll. Det bor ungefär 30 personer där och ganska många av dem är med på bibelstudierna, berättar pastorn. En del av dem har börjat gå i kyrkan, några har till och med redan döpts. En av dem är musikläraren Nikolaj som jag redan har träffat på ledarutbildningen i kyrkan. Efter att ha varit sovjetsoldat i Afghanistan började han missbruka och blev så småningom hemlös. Nu när han har blivit kristen och fri ser pastorn en ledarpotential i honom. Det finns en grundregel för härbärget. Är de berusade släpps de inte in. Vi har drivit det här ett år nu och de allra flesta har hållit sig nyktra hela tiden, berättar pastorn som nog inte riktigt har förstått vilket mirakel bara det är. Han pratar om hur mycket bättre det skulle gå om de hade resurser till ett rehabcenter. Men när över 70 procent av församlingsmedlemmarna är arbetslösa blir det inte så mycket i offer även om alla är noga med att ge tionde. Medarbetare flyttar Batumi ligger mycket vackert vid Svarta havet med palmer utmed strandpromenaden och snöklädda berg runtomkring, men invånarna kan inte leva bara av utsikten. Utflyttningen är stor. Folk söker sig till huvudstaden Tbilisi eller utomlands i hopp om att finna arbete. Flera av våra erfarna lekmän har flyttat och min företrädare flyttade till USA för tio år sedan. Hade jag själv inte känt Guds kallelse att vara pastor här hade nog jag också försökt flytta härifrån, erkänner pastorn. Från början var församlingen mest inriktad på icke-muslimer trots att delrepubliken Adzjarien har en övervägande muslimsk befolkning. I själva Batumi är hälften av de invånarna muslimer, i byarna runtomkring i stort sett alla. På senare år har de börjat evangelisera och starta husförsamlingar i ett flertal byar. Kraftig tillväxt Efter besöket i Batumi gör jag som Höijer tar tåget upp till huvudstaden Tbilisi. Där träffar jag Oleg Khubashvili som i dag är biskop för pingstsamfundet. Pingströrelsen kom till Georgien, som då var en del av Sovjetunionen, redan på 30-talet. Det kom folk hit från Ukraina, Ryssland och Ossetien. Till en början möttes man hemma, men så småningom började man ha möten. Riktigt när pingstväckelsen spreds till de georgiska grupperna vet man inte. Som på alla håll i det forna Sovjetunionen fick även de georgiska kristna uppleva en stark förföljelse under Stalins tid. Han gjorde inget undantag trots att han växt upp i Gori i Georgien och faktiskt studerat en kort tid på ett ortodoxt prästseminarium i Tbilisi. Jag blev kristen 1979 och då fanns det bara fyra församlingar i hela Georgien. Totalt 6

7 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Undrade varför man måste be mot Mekka? Gamla och unga prisar Gud på georgiska i Tbilisi. fanns det kanske troende georgier, berättar biskop Oleg. På 80-talet blev det väckelse och många nya församlingar planterades kom så konflikten mellan georgier och osseter. Inte mindre än 150 osseter från vår församling flyttade till Nordossetien, på andra sidan den ryska gränsen. Där startade de församlingar och i dag finns det tusentals troende där. Även i Georgien har antalet troende växt kraftigt. I dag finns det över 100 pingstförsamlingar och husförsamlingar med uppskattningsvis sammanlagt personer. Vår målsättning är att starta församlingar i alla regioner och på alla orter där det inte finns några, säger biskop Oleg. Nya ledare är största behovet Jag deltar i ett söndagsmöte i hans egen församling i Tbilisi. Det hålls i en nedlagd fabriks aulaliknande samlingssal. Det är slitet och mörkt och trappan upp till möteslokalen luktar allt annat än inbjudande. Över 500 personer är samlade och prisar Gud till fartfylld lovsång innan predikanten tar vid. Han predikar på georgiska. Lite tidigare på dagen har man haft en gudstjänst på ryska i samma lokaler. Ett litet stycke från möteslokalen ligger det nyrenoverade teologiska institutet, som drivs i samarbete med amerikanska Assemblies of God. Där håller man på att inreda en ny möteslokal på bottenvåningen. Församlingen har redan sin administration på institutet där också 17 blivande pastorer och församlingsplanterare håller på att utbildas. De varvar undervisning och praktik. På förmiddagarna har församlingen också en bibelskola med ett 40- tal elever. Vi behöver träna nya ledare för att kunna växa. Det är vårt största behov i dag. Pengar är givetvis också ett behov, men det brukar lösa sig när vi är redo att ta nya steg, säger Oleg. Tidigare har församlingarna evangeliserat ute på gator och torg, men den ortodoxa kyrkan har spritt rykten om dem så att vanligt folk har blivit skrämda. Därför satsar man i dag i första hand på hemgrupper dit man kan bjuda med sina vänner. Det är vår bästa metod i dag, säger Oleg till sist. Fotnot: I Georgien har även baptister, Frälsningsarmén, adventisterna och trosrörelsen växande församlingar. Murad Mezhidze växte upp som muslim i en by i Adzjarien. Hans föräldrar hade Koranen hemma och de levde efter de muslimska traditionerna. Allt styrdes av islam, även under kommunisttiden, berättar Murad. När min dotter blivit kristen och helad undrade hon om hon inte kunde få bjuda hit några vänner och ha möte här. Varför inte, tänkte jag. De kan ju inte tvinga mig att bli kristen, berättar Murad. Jag började jämföra kristendomen med islam. Jag hade alltid undrat över en del saker inom islam, till exempel varför man måste be i en viss riktning för att bönen ska nå fram. Efter ett tag förstod jag att kristendomen hade rätt och bestämde mig för att bli kristen. Det är sex år sedan och Murad har varit ivrig att vittna i byarna i sin region. En husförsamling möts hemma hos honom och fem av sju i familjen har blivit kristna. Inte ens fruns död, som för fyra år sedan lämnade honom ensam med fem barn, har fått honom att tvivla på sin tro. Gud kom till mig med sitt ord, nu kan inget stjäla det från mig! 7

8 SIBIRIEN Text: R Lehtonen Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 En dagsfärd med RENSPANN från evangeliet 1997 gjorde missionären Pavel Morozov från Ukraina långa resor längs med Jenisej för att utforska människornas behov i de avlägsna sibiriska byarna. Från Krasnojarsk drog han iväg till dolganernas, selkupernas och keternas land. Områden större än Sverige tillryggalades genom väglöst land, via floder, över snötäckta vidder och is ett par timmars flyg norrut och långa dagsturer med motorbåt. Om kylan överraskade tog han till hundsläde, renspann eller snöskoter. Färder djupt in i Sibirien de stora skogarnas, flodernas och onådda folkens land. Allt har förändrats i byn sedan den kristna missionen började arbeta här. De nordliga delarna av den sibiriska jorden är ständigt frusen. Tusentals år gammal is ligger som ett täcke över landet, och kan vara över femhundra meter tjockt. En del av befolkningen mellan floderna Jenisej och Lena kallar sin hemregion för Mammutarnas land, där hundratals mammutar grävts upp från jordens isiga innandömen. Om man skulle bygga ett hus på den sibiriska permafrosten skulle man snart se hur det började sjunka, liksom ett varmt djur som kurat ihop sig. Skulle man bygga en väg skulle man snart se hur den sakta försvann ner i ismassorna. Res en gravsten och efter några år kommer ni inte att finna den. Därför har jakuter och nganasaner i de nordligaste delarna av Sibirien börjat bygga husen på pålar ovanpå isen. På så sätt smälter den inte. En by i Evenkien När Pavel Morozov kom till en av byarna i Evenkien var det ett par berusade män, som knappt kunde stå på benen, som mötte honom. Ju längre in i byn han kom, desto mer nedslående var synen: nästan alla män, kvinnor och barn var berusade och byn såg helt förfallen ut i all lervälling och sörja. Slitna människor gick omkring i trasiga kläder och en förtvivlans atmosfär vilade över miljön: husen behövde repareras, sjukhuset var nedlagt, skolan och Folkets hus var fallfärdigt. Vägarna var inte möjliga att gå på. Det var som om folket bara gick omkring i ett rus och väntade på döden Under åratal hade urinvånarna sålt sin fisk, sina bär och sina djurskinn till européer för sprit och vapen. Många av invånarna i de isolerade byarna var nu alkoholiserade. När vodkaleveransen kom med helikopter kunde hela befolkningen ligga utslagen i dagar, innan man återhämtade sig för att klara de dagliga göromålen. En solig sibirisk höstdag 2005 får jag möjlighet att besöka en av de byar som Morozov besökte hösten Vi anländer med båt till stranden, som lokalbefolkningen kallar för hamn. En lätt nordlig bris smeker våra ansikten, när vår ciceron, byäldsten Tyganovs son, lägger till bland andra småbåtar, som gjorts av byborna själva. Barn kommer springande för att möta oss och chauffören för byns enda bil och ordföranden för byrådet står också där med förundrande ansikten. Överallt är det liv och rörelse. Folk hamrar, hyvlar och sågar på båtar, byggen och uthus, vilka ännu inte blivit färdiga efter en översvämning fyra år tidigare. Byäldsten visar stolt runt oss i byn: Allt har förändrats sedan den kristna missionen började arbeta här genom missionärer- 8

9 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Ljus i Öster stödjer många olika projekt i Sibirien där syftet är att nå minoritetsfolken med evangeliet. Vill du stödja arbetet kan du skriva Sibirien på inbetalningskortet. Människor som inte har hört evangeliet bor kanske bara en dagsfärd från frälsningen. Vem ska göra resan? Foto: Friedensstimme na Vladimir och Valerij. Människorna har fått ett hopp om en ny framtid. Där är doktorns mottagning, här är det nya kulturhuset som byborna byggt. Skolan finns där nere med en gård av hyvlade plankor ovanför den vanligtvis leriga gården. De har sågats med cirkelsågen som köpts med offrade medel från kristna i Sverige En dagsfärd från evigt liv Den sista kvällen samlas vi till gudstjänst i bönehuset. Atmosfären i kyrkan visar tydligt att det är den heligaste platsen i hela byn. Altaret längst fram i mitten med en fin röd matta framför. Bänkarna placerade utmed väggarna för att liksom markera utrymmet i mitten platsen där man kan böja sina knän inför himmelens Gud. Cirka 20 personer kommer till mötet i byn som har 200 invånare. Missionären Valerij, som varit med från början, har fått se hur en levande nationell församling tagit form. Över tio procent av byinvånarna tror nu på Kristus! Sista dagen är det stor fest. Vi får följa två ungdomar till stranden, där de ska döpas. Trots att det varit fem minusgrader under natten, så inbjuder vattnet de nyfrälsta till dop. En före detta kriminell och sonen till syster Tanja, som var den första som kom till tro i byn, vill begrava sitt gamla liv och följa Kristus. När Guds värme kommer så sjunker de gamla byggena gjorda av människohand djupt ner i jordens innandömen och Jesus börjar bygga nytt. Han vill bygga de sibiriska folkens andliga hem på pålar, så att de lyser på permafrostens glänsande isparketter. Kristus vill samla en vitskrudad skara till himlen från Kellog, Verchneimbatsk, Novorybnoje och Chatanga. Han vill också utmana oss att räcka ut vår hand till tajgans och tundrans folk. Han vill att de drar vidare till nästa by ända bort till jordens yttersta gräns. Människor som inte har hört evangeliet bor kanske bara en dagsfärd med renspann från frälsningen. Vem ska göra resan? Vem skall berätta att Guds son har gett sitt liv för dem och berett dem en väg genom väglöst land, till ett evigt liv? Du kan via Ljus i Öster vara med och stödja en sådan livgivande resa. Dop i den kalla Podkamennaja tunguska i september. 9 Foto: John Rose Foto: John Rose

10 UKRAINA Text och foto: Åke Lager Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 Tatjana är unik som KVINNLIG REKTOR för missionsbibelskolan i Odessa Det är så uppmuntrande att se frukten. Nu är våra elever ute och grundar nya församlingar Tatjana Kolomiets är unik. Hon är rektor för en missionsbibelskola i Odessa i Ukraina. Jag har aldrig träffat någon kvinnlig kollega, säger hon och berättar att det i den mansdominerade kristna världen i öst höjdes på en del ögonbryn när hon 1998 utsågs till rektor. Söndagsskolor fick kvinnor ta hand om, inte bibelskolor. Tatjana är emellertid van att vara ensam kvinna i olika sammanhang. Första gången hon besökte Sverige var på en östväst-konferens. Då var de två kvinnor bland alla gubbar, den andra var tolk. I början var det kanske en och annan pastor som tvekade att sända sina missionärskandidater till skolan eftersom den hade en kvinnlig rektor. I dag är det annorlunda. Resultaten talar för sig själva, och förresten är hälften av de pastorer som skickar hit elever själva före detta elever, säger hon med ett skratt. Det är nämligen så att de elever som tas in på skolan måste rekommenderas av en pastor. Det ska vara motiverade kristna som vill utbilda sig för att använda sin kunskap till att nå de onådda. Efter skolan är det regel att de återvänder till sin hemförsamling för att sändas ut av dem. Når nya kulturer Skolan har funnits i femton år och var från början en ganska vanlig bibelskola. För tio år sedan gjorde man om karaktären på den så att det blev en missionsbibelskola, med inriktning på att nå ut till nya kulturer. Odessa ligger vid Svarta havet och är i sig en smältdegel mellan olika kulturer. Det finns över hundra olika folkslag bara i vårt län. Dels finns det sedan århundraden byar med olika folkslag, dels kommer folk numera hit som flyktingar, studenter eller affärsmän. Alltfler av dem är muslimer och i dag finns det flera stora moskéer i Odessa. En av dem som regelbundet undervisar på...hennes mans farfar profeterade redan Tatjanas man Anatolij Kolomiets (bilden till vänster) är evangeliskt kristen i fjärde led. Farfar blev pastor och biskop efter kriget, men först efter lång tvekan. Precis före andra världskriget deporterades många pastorer till Sibirien. Då ville församlingen att min farfar skulle ta över, men han nekade. Sedan kallades han in i armén och höll på att dö flera gånger under kriget. Två gånger flydde han från tyskarna. Den ena gången tillsammans med en ukrainsk soldat. Min farfar tyckte att de skulle dela på sig så att chansen att någon överlevde skulle öka. Men den andre soldaten vägrade med orden: Jag har sett att Gud är med dig, så jag tänker följa dig. Det är min chans att överleva. De överlevde. Anatolijs farfar hade lovat Gud att bejaka pastorskallelsen om han överlevde och efter kriget blev han pastor, och senare biskop. 10

11 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Ljus i Öster stödjer den viktiga bibelskolan i Odessa som utbildar församlingsplanterare. Vill du stödja arbetet kan skriva Odessa på inbetalningskortet. I början höjde en del på ögonbrynen över att missionsbibelskolan fick en kvinnlig rektor. bibelskolan är Lars Mörling, svensk pastor som varit missionär i Egypten. Han undervisar om hur man når muslimer. Under de tio åren har missionsbibelskolan fått stöd av Ljus i Öster och ett flertal svenska församlingar. Högutbildade elever I år har skolan 26 elever. De kommer både från Ukraina och länderna i grannskapet. Hälften av dem är högutbildade, men är beredda att lämna sina yrken för att gå ut med evangeliet 1970 om öppna gränser till de onådda. I år finns det två läkare och en tandläkare bland eleverna. Några av eleverna har också redan varit ute på fältet ett tag, ett par arbetar till exempel bland de muslimska krimtatarerna. Det är så uppmuntrande att se frukten. Nu är våra studenter ute som pastorer och missionärer och grundar nya församlingar. En av våra elever arbetar till exempel i ett onått område i Turkiet, avslutar Tatjana. Han var en man som lät sig ledas av Anden. Han bad för sjuka som blev friska, han fick kunskapens ord till folk och han profeterade redan 1970 att gränserna skulle öppnas mot omvärlden, berättar Anatolij. Efter att ha arbetat i byggbranschen blev Anatolij Kolomiets för elva år sedan ledare för organisationen Den barmhärtige samariten. I dag arbetar de inom tre områden. För det första med hjälp på olika sätt till behövande; äldre, fattiga, sjuka, föräldralösa och inte minst gatubarn. För det andra med utbildning på olika nivåer, där missionsbibelskolan bara är en del. Den tredje grenen är församlingsplantering. Ljus i Öster stödjer detta arbete i Odessa. Dzjemil lurade döden För en tid sedan hade man en återträff för före detta elever. En av dem var Dzjemil Asanov, som var omslagspojke på Ljus i Östers framsida för ett år sedan. Han blev sjuk redan på tåget till Odessa. När han kom fram fick han köras till sjukhuset där han togs in på akuten. Ett liv med missbruk och kriminalitet innan han blev kristen hade gett honom sjukdomar som legat latenta. Nu fick han allvarliga problem med levern och läkarna gav honom faktiskt inget hopp. De kallade de anhöriga till dödsbädden. - Men vi bad för honom. Eleverna höll bönevakt dygnet runt och läget vände. Efter någon vecka kunde han åka hem igen, berättar Tatjana Kolomiets. Foto: Wilgot Fritzon 11

12 RELIGIONSFRIHET Text: R Lehtonen Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 OSSE-konferens i Warszawa: SVÅRARE TIDER för evangeliskt kristna i OSS Det har blivit svårare för kristna att hyra lokaler i kommunala eller statliga inrättningar Delegater från de 55 OSSE-länderna möttes i Warszawa, där de bland annat diskuterade religionsfrihet. Situationen för de evangeliskt kristna i OSS blir allt besvärligare. I vissa länder förföljs de, i andra motarbetas de på olika sätt, säger Ljus i Östers internationelle sekreterare R Lehtonen. Han deltog för en tid sedan i OSSE:s (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) konferens om mänskliga rättigheter i Warszawa, Polen. Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE) ordnade i september en konferens i Polen. De tre sista dagarna stod frågor om mänskliga rättigheter, religionsfrihet och minoriteternas situation på programmet. Ambassadörer och OSSE:s representanter från 55 länder var närvarande och de rapporterade om brott som begåtts i olika länder mot internationella lagar. Till konferensen hade också ett par representanter för evangeliskt kristna organisationer inbjudits: svenska Ljus i Öster, Associationen för Kristna Kyrkor i Ryssland och Forum 18, som gav sin egen rapport om den religiösa situationen i OSS. På senare tid har en del organisationer dramatiserat den negativa utvecklingen på religionsfrihetens område i OSS. Det har till och med getts insinuationer om att sovjettidens Foto: I Nadzhafov förföljelser av kristna är på väg tillbaka. Om man ska tro på de uppgifter som kom fram under konferensen i Warszawa, så håller situationen verkligen på att förändras till och med ganska dramatiskt men inte främst i Ryssland, utan i de centralasiatiska republikerna. Alla förändringar är inte heller negativa. Tufft i Centralasien Uzbekistans protestanter har på senare år inte kunnat registrera nya religiösa organisationer. Pastorer för evangeliska församlingar har bötfällts, arresterats och till och med fängslats. Den enda registrerade protestantiska kyrkan i Karakalpakistans autonoma republik, som har tiotals cellgrupper spridda i republiken, har stängts. Därmed har över troende förlorat de officiella möjligheterna att samlas till gudstjänst. Även pingstkyrkan i Tasjkent med över medlemmar har hotats av stängning, om de inte avslutar sin verksamhet bland icke-slaviska folkgrupper. Flera rättegångar pågår också mot troende i grannlandet Kazakstan. Turkmenistan har tidigare fått mycket kritik av OSSE för sin religionspolitik. I Polen rapporterade deras Europaambassadör, Vladimir Kadyrov, hur landet antagit en ny religionslag, som åter ger församlingarna möjligheter att registrera sig. I dag finns redan 120 religiösa organisationer i Turkmenistan som fått juridiska rättigheter, exempelvis Kristnas kyrka, Hela evangeliets församling, Nya apostoliska kyrkan samt Evangeliska pingstvänner. Kristna får dock inte 12

13 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Ljus i Öster arbetar på olika sätt för att bevaka religionsfriheten i öst. Vi stödjer bland annat jurister i OSS som arbetar för religionsfriheten. Skriv religionsfrihet på inbetalningskortet om du vill stödja arbetet. Det fanns i från Kristna Kyr - tan. samlas i hemmen, utan bara i lokaler som avses för religiöst bruk. Det var ganska överraskande att Kadyrov också bekräftade att kristna sitter i fängelse i Turkmenistan. De har fängslats då de vapenvägrat i samband med sin militärtjänstgöring. Senare kritiserades Armenien för att inte erbjuda medborgarna en alternativ civilförsvarsutbildning. Flera länders delegater rekommenderade konferensens deltagarländer att anpassa sin lagstiftning i den här frågan till övriga OSSE-länders praxis. Odemokratisk utveckling i Vitryssland Många uttryckte en oro för den odemokratiska utvecklingen i Vitryssland. Den har försvårat kyrkornas verksamhet, eftersom myndigheterna kräver att församlingarna har anpassade lokaler för kultens utövning innan de kan få registrering. Församlingarna har ofta saknat resurser för att klara de uppsatta villkoren. Tre rapporter om religionsfrihetssituationen riktade också negativ kritik mot Ryssland. Det var inte överraskande att en av kritikerna var USA:s representant, Joseph Grieboski, som också är direktor för Institutet för Religion i Washington: Det har blivit svårare för kristna att hyra lokaler i kommunala och statliga inrättningar samtidigt som registreringsprocedurerna har komplicerats. På sikt kan det leda till att religionsfriheten försämras i Ryssland. Att registrering av religiösa organisationer försvårats främst i Moskvaområdet kom fram i Willy Fautrés inlägg från Human Rights Without Frontiers. Han menade att juridiska beslut och förordningar kan bli prejudicerande fall för hela landet. I kritiken mot Ryssland framgick att församlingar bötfällts eller förlorat sina möteslokaler i städer som Archangelsk, Izjevsk, Krasnodar, Mozdok, Nizjnyj Novgorod, Pjatigorsk, Juzjno- Sachalinsk och Tjeljabinsk. Under den senaste femårsperioden har 52 fall blivit kända, då utländska missionärer nekats visum till Ryssland. Åtta av dem har varit katoliker, enligt Forum 18. Det är dock för tidigt att fastställa en mer långtgående negativ utveckling när det gäller religionsfriheten i Ryssland utifrån de uppgifter som framkom under konferensen i Warszawa. 13 Foto: Ljus i Öster

14 BÖNEPROJEKTET Text: Åke Lager Ljus i Öster nr 8 18 november svenska församlingar ber, men det finns fortfarande RÖDA OMRÅDEN som behöver förebedjare Svenska kyrkan i Skepplanda, utanför Göteborg, blev den 51:a församlingen att ansluta sig till böneprojektet. De har nu tagit på sig ansvaret att be för Nordossetien-Alanien i norra Kaukasien. När Svensk Pingstmissions regionsråd för Eurasien tillsammans med Ljus i Öster för två år sedan startade Förbönsprojektet ( var kartan helt röd. Symboliskt kunde det associeras till den kommunistiska regim som i decennier försökt döda tron i OSS. I dag fi nns det bara enstaka röda fl äckar kvar. 51 församlingar har anslutit sig till Böneprojektet och lovat att regelbundet be för något område. Anslutna församlingar får regelbundet aktuella böneämnen. Vi har haft ett tiotal församlingar som har anslutit sig till Böneprojektet bara de senaste månaderna. Nu fi nns det bara 18 områden kvar i OSS och Turkiet som inte har anslutna förebedjare, säger Julia Cromell som är koordinator för böneprojektet på Ljus i Östers kontor. Några av de områden som ännu inte har någon ansluten förebedjare ligger i Kaukasien, till exempel Kabardino-Balkarien. I dess huvudstad Naltjik bröt det ut oroligheter för en tid sedan. Några av områdena ligger i det kommunistiskt-ortodoxt starka området i Ryssland söder om Moskva och andra borta i Sibirien. Mer info: julia@ljusioster.se eller Kabardino- Balkarien Ligger i Norra Kaukasien och där bor kabardiner och balkarer, två muslimska folkslag. De har översättningar av Nya testamentet på sina språk, men det fi nns få kristna bland dem. Här fi nns också en mängd fl yktingar från Tjetjenien

15 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Komi Komi ligger i den nordöstra delen av europeiska Ryssland. Ursprungsbefolkningen komerna, som också kallas syrjäner, talar ett fi nsk-ugriskt språk. De är ortodoxt kristna och har en översättning av Nya testamentet på sitt språk. Till antalet är de över Det fi nns omkring 500 evangeliskt troende bland dem. 9 Områden som den 1 november saknade anslutna förebedjare: 1. Komi och Komipermjakien 2. Tjuvasjien 3. Kalmuckien 4. Adygien 5. Ingusjien 6. Kabardino-Balkarien 7. Karatjaj-Tjerkessien 8. Chakassien 9. Tajmyrien Evenkien 11. Tjuktjien 12. Korjakien 13. Centrala Svartjordsområdet 14. Povolskområdet 15. Östsibirien 16. Kievområdet och Kievs stad 17. Sydvästra Ukraina 18. Norra Östantolien, Turkiet Korjakien Ligger i norra delen av Kamtjatkahalvön. Ursprungsbefolkningen korjakerna är bara cirka till antalet och lever på jakt, fi ske och rennäring. Deras språk heter korjakiska och ett utdrag ur Lukasevangeliet fi nns på deras språk. Hela Lukas håller på att översättas Område med två eller fler anslutna församlingar Område med en ansluten församling Område utan ansluten församling Evenkien Ligger i centrala Sibirien. Ursprungsbefolkningen evenkerna, som också kallas tunguser, är cirka till antalet. De är utspridda över hela Sibirien och även in i Kina och Mongoliet. Deras språk heter evenki och de har Lukasevangeliet samt utdrag ur Matteus och Markus på sitt språk. 15

16 RYSSLAND Text och foto: Åke Lager Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 Strategisk FÖRSAMLINGSPLANTERING i tuffa områden i Ryssland Både minoritetfolk och storstäder i Ryssland saknar livaktiga församlingar. Av den anledningen startade Pingstunionen för ett par år sedan Projekt 42 för att plantera församlingar i de 42 städer med över invånare som då saknade pingstförsamling. Nyligen arrangerades en konferens i Moskva där man samlade dessa och andra församlingsplanterare. I det röda bältet är både kommunismen och den ortodoxa kyrkan starka. Församlingsplanterare möttes till konferens i Moskva. Ett 40-tal kom för att träffas, utbyta erfarenheter och få undervisning, av bland andra Wilgot Fritzon och Lars Mörling, under några dagar. Det är framför allt i det röda bältet i den europeiska delen av Ryssland som det finns storstäder utan pingstförsamlingar. Där är både kommunismen och den ortodoxa kyrkan stark. Att det inte är lika lätt att plantera församlingar i dagens Ryssland som för år sedan står klart efter att ha hört församlingsplanterarnas rapporter. Har byggt egen kyrka Vi startade i mitt hem precis före jul Vi köpte mark och byggde en kyrka med 150 platser som nu är nästan klar. Nu har vi en kärna i församlingen på cirka 30 personer och har också startat en dotterförsamling på en ort drygt 40 km bort, berättar Michail Tjekousjin som planterat en församling i Penza, en stad på invånare. Det är viktigt med en egen kyrkobyggnad, både för att undvika sektstämpeln och för att det är svårt att få hyra bra lokaler, förklarar Pavel Bak, vice biskop i Pingstunionen. Michail är kanske den som kan rapportera om störst framgång, tillsammans med en församlingsplanterare i närheten av Irkutsk. Där har de nu 33 medlemmar utöver att de har 30 personer på ett rehab-center 15 män och 15 kvinnor. Men vi har inte 30 sängar, så de får turas om att sova i sängarna enligt ett schema, förklarar pastorn. Strid ström av alkoholister Tuffare har 66-åriga Ljudmila Svetkova haft det i det lilla samhället Novi-Lavem i Archangelsk län i norra Ryssland. Gud gav mig ett hus jag fick låna gratis. Där har jag möten och det kommer folk och hör Ordet, men jag kan inte säga att någon har blivit frälst och bevarad ännu. Hela veckan kommer det alkoholister som vill prata och ha förbön för att de har ont i huvudet, säger hon med ett skratt. Nyligen genomförde Pingstunionen en ny missionsbibelskola i Njagan i nordvästra Sibirien med inriktning på minoritetsfolk. Där har bland andra Bengt Samuel Forsberg och Gertrud Storsjö undervisat ett 30-tal elever som kom från olika delar av Sibirien. Ljus i Öster är med och ger bidrag till en del av missionsbibelskolorna. 16

17 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Ljus i Öster stödjer missionsbibelskolor i Projekt 42. Vill du stödja dessa kan du skriva P 42 på inbetalningskortet. Artur en glad församlingsplanterare Artur Stepanjan från Gagra, i den autonoma provinsen Abchazien i Georgien, var en av de församlingsplanterare som var med på konferensen i Moskva. Jag ville egentligen att vi skulle bosätta oss på Krim, där jag hade gjort min militärtjänst, men vi kom inte så långt. Det blev i närheten av Gagra i Abchazien i stället, berättar Artur Stepanjan. Frågan är om han kunde hitta en vackrare plats. Någon kilometer nedför sluttningen ligger Svarta havet och åt andra hållet ser man de snöklädda bergen i Kaukasus. Artur är armenier och uppvuxen i Jerevan, men hans farmor bodde i Azerbajdzjan. När det blev krig mellan Azerbajdzjan och Armenien om Nagorno-Karabach hämtade de farmor. De sålde hennes hus i Azerbajdzjan och köpte i stället huset i Abchazien. För nästan tio år sedan fick jag plötsligt väldiga smärtor i hjärtat. Jag gick till olika läkare, men det hjälpte inte. En dag när jag var på väg upp till vårt hus satte jag mig ned på en äng. Solen sken, fåglarna sjöng och blommorna hade börjat slå ut, ändå sa jag: Gud, jag vill inte leva! berättar Artur. Jag trodde ju inte på Gud, och egentligen ville jag inte dö heller. Men jag kände det som om jag inte orkade längre. Då började han gråta, och grät som en kaukasisk man aldrig gör, åtminstone inte så någon ser det. Han utgjöt sitt hjärta för Gud. Han berättar att det var som om något lämnade honom i den stunden och han blev fullständigt lugn. Min syster och min mamma hade berättat för mig om Jesus många gånger, men jag hade inte velat lyssna. När jag kom hem den här dagen frågade min syster mig om jag inte ville bli frälst. Jag svarade ja. Hon tog fram en liten skrift som någon som heter Bror Spetz hade skrivit, berättar Artur som hittills inte haft en aning om att Bror Spetz är pastor i Södermalmskyrkan i Stockholm. I slutet av skriften fanns en skriven frälsningsbön. För säkerhets skull läste jag den sju gånger, och jag mådde bättre och bättre för varje gång. Det dröjde emellertid inte så länge innan Artur glömde Gud. När han återigen drabbades av akuta hjärtproblem hämtade man hem honom med bil. Jag trodde jag skulle dö och bad Gud om förlåtelse. Om jag dog ville jag inte hamna i helvetet. Mamma var tvungen att gå ett ärende men min syster var kvar. Hon höll mig i handen och bad: Gud, rädda min bror. Då kom Jesus in i rummet och sa: Jag förlåter dig, berättar Artur som också blev helad. Hans syster sprang ut och letade rätt på mamman. När hon såg systern komma springande trodde hon att Artur dött, men systern förklarade att han blivit helad i stället. Efter den upplevelsen var Artur beredd att satsa sitt liv på Herren. Han började samla de kristna på orten till möten. I slutet av förra året fick han dispens för att gå Projekt 42-bibelskolan för att sedan återvända hem till Gagra. På grund av svåra tider och utflyttning har antalet i församlingen varierat mellan ett tjugotal och endast fyra. I dag är de ett tiotal. I början hade vi problem. Bybor som jag tidigare hade festat med angav mig. När jag var full och slog dem polisanmälde de mig inte, men när jag blivit kristen angav de mig. Myndigheterna beslagtog biblar och andlig litteratur och säkerhetspolisen förhörde mig. Men Gud gjorde ett under och ändrade deras inställning sedan de träffat mig. I dag har jag varit hos både premiärministern och inrikesministern i Abchazien. De har sagt att de inte tänker hjälpa oss, men inte heller motarbeta oss. 17

18 KINA Text: Wilgot Fritzon DEBORAH unikt besök från Kina Myndigheterna satte upp affischer med foto av mig och varnade för den galna flickan. Arrestering, tortyr, änglabesök och mirakel har följt Deborah sedan hon blev kristen i Kina som 14-åring i mitten av 80-talet. Som evangelist och lärare i husförsamlingar i tjugo av Kinas trettio provinser har hon fått medverka till att tusentals har kommit till tro på Herren. Nu besöker hon Sverige för några få möten den januari Gör allt du kan för att komma till någon av samlingarna! Här kan du läsa ett litet utdrag ur vad Deborah berättade när hon tidigare besökte Asia Link i Norge: EFTER ATT JAG BLIVIT FRÄLST som 14- åring började jag omedelbart att vittna. Jesus älskar dig, tro på honom annars går du förlorad, var mitt enkla budskap till alla som jag mötte. När många tog det till sig satte myndigheterna upp affischer med foto på mig och varnade för den galna flickan. Jag arresterades tillsammans med sjuttio andra kristna. Fängelsecellerna var hemska. Tätt sammanpackade hade vi bara det smutsiga jordgolvet att ligga på. Jag bad till Gud om ett mirakel, något i stil med vad Paulus och Silas fick uppleva som vi läser om i Bibeln. Men det hände inget. I stället blev vi brända med Möt Deborah i följande kyrkor Torsdag 19/1 Inget bokat. Ring och anmäl intresse. Fredag 20/ Växjö, Ulriksbergskyrkan Lördag 21/ Uppsala, Korskyrkan Söndag 22/ Stockholm, Husbykyrkan Kista Söndag 23/ Sundbyberg, Centrumkyrkan Ljus i Öster nr 8 18 november 2005 Deborah har medverkat till att tusentals har kommit till tro. Bilden har inget samband med Deborah. elektriska stavar. Sedan hamnade jag i en cell med ett tiotal prostituerade flickor. De ville först inte alls höra talas om Gud. SÅ SKULLE JAG FRIGES, men var då tvungen att lova att inte mer tala öppet om min tro på Gud. När jag då i stället vittnade för fängelseledningen och förklarade att de också skulle hamna i helvetet om de inte trodde på Gud, så blev de rasande. Tortyren blev så svår att jag ropade till Gud: Nu orkar jag inte mer. Då uppenbarade sig två änglar i rummet och de två torterarna ryggade tillbaka och befallde att jag omedelbart skulle kastas in i cellen. En av de prostituerade flickorna, som hade varit den mest hårdnackade mot min tro, tittade på min blodiga kropp och undrade vad jag egentligen trodde på och höll fast vid, trots allt detta lidande. Hon var svårt sjuk och döende i aids. Nu undrade hon om min Gud möjligen kunde göra henne frisk. När jag bad för henne upplevde vi som om en elektrisk varm stöt gick igenom oss båda. Helad vittnade hon sedan för övriga i fängelset, och vi fick be för de flesta av de prostituerade flickorna Foto: Ljus i Öster 18

19 18 november 2005 Ljus i Öster nr 8 Solåsen säljs till Södermalmskyrkan Sedan 1981 har Solåsen i Kolmården varit en kursgård för utbildning av kristna ledare från öst, på senare tid även med inriktning på familje- och relationsfrågor. Nu säljs den till Södermalmskyrkan i Stockholm, som kommer att använda den som kurs- och lägergård. Båda parter har skrivit under en avsiktsförklaring om affären, och inför kontraktsskrivningen har Södermalmskyrkan fått betänketid till den 30 november, förklarar Bengt Sareld, ordförande i Föreningen Solåsen. Redan 1981 köpte dåvarande Slaviska Missionen (numera Ljus i Öster) den vackert belägna kursgården Solåsen. Fyra år senare överläts den till en stiftelse med namnet Föreningen Solåsen. Under många år har Slaviska Missionens förre missionsföreståndare Ingemar Martinsson och hans hustru Inga-Britt samt Katrin Bjuhr förestått gården. Vi har brottats med frågan om Solåsens framtid under en tid. Vid vårt årsmöte i maj i år föreslog styrelsen att vi skulle lägga ned Föreningen Solåsen. Genom de stora politiska förändringarna i omvärlden är inte behovet lika stort längre och vi har också haft problem med bemanningen av kursgården, berättar Bengt Sareld. Det kan vara svårt att avsluta något som haft sin tid, men gör man inte det låser man Tänk gärna på Ljus i Öster i ditt testamente Ring för mer information Föreningen Solåsen läggs ned och den vackra kursgården i Kolmården säljs. resurser och engagemang som skulle kunna användas på bättre sätt. Det känns som ett positivt steg och det är också positivt att det kommer att fortsätta att vara kristen verksamhet på Solåsen, avslutar Bengt Sareld. När Solåsen sålts ska föreningens återstående tillgångar skänkas till Ljus i Öster för att användas i projekt i samråd med Föreningen Solåsens styrelse. Böcker med profetglöd N P Wetterlund ( ) kyrkoherde, författare och själavårdare. Hans stora profetiska verk Andens Lag och hans övriga böcker har åter getts ut. Uppsatser och tankar 90 kr Andens lag (2 band) 350 Kr Guds vredes skålar 70 kr De sju domstolarna 70 kr I de levandes land 100 kr Lägger man inte ned låser man resurser som skulle kunna användas bättre Förtjust över det innovativa och säregna språket. Häpen över att så många ofrånkomliga frågor kan få så bra svar Keith Södergren N.P. Wetterlunds Skriftkommitté Trunnagården, Orsa Telefon E-post: orsa@trunnagarden.nu Foto: Ann Arvedahl Autogiro ett effektivt sätt att ge! Med autogiro slipper du tänka på om du betalat in din gåva eller inte. Det är enkelt och tidsbesparande för både dig och Ljus i Öster, och det ger oss regelbundna inkomster till en låg administrationskostnad. Hur länge och med vilken summa du vill stödja Ljus i Öster bestämmer du själv. Om du har tillgång till Internet kan du skriva ut en autogiroblankett från vår webbsida: Annars kan du ringa oss på så berättar vi mer om autogiro och skickar en blankett. Du kan när som helst avbryta autogivandet. 19

20 är en ekumenisk mission som grundades I dag arbetar vi i östra Europa, OSS, Turkiet, Mongoliet och Kina. Ljus i Öster har Lausannedeklarationen som utgångspunkt för arbetet. Våra primära målgrupper är: onådda folk barn och ungdom Postadress: Hemvärnsgatan 8, Solna Telefon: Telefax: E-post: info@ljusioster.se Hemsida: Plusgiro: Bankgiro: Bankgiro i Finland: (SAMPO) Giro i Norge: Swiftadress (betalningar från utlandet): SWEDSESS Account no TIDNINGEN LJUS I ÖSTER ISSN Ansvarig utgivare: Wilgot Fritzon Redaktör: Åke Lager e-post: ake@ljusioster.se Annonspris: 23:-/spaltmm. Frivillig pren.avgift: 125:-/år Taltidning: 125:-/år Upplaga: Tryck: Hedemora Grafiska Omslagsfoto: Artur Stepanjan, glad nationell församlings - planterare i Abchazien. Foto: Åke Lager Ljus i Östers verksamhet och räkenskaper granskas av auktoriserad revisor och Stiftelsen för Insamlingskontroll, SFI. Ljus i Öster besöker: Wilgot Fritzon Per Andersson Wilgot Fritzon: 11/ Pingstkyrkan, Hedemora Per Andersson: 19/ Ljungskile, Hällebergskyrkan Deborah från Kina: 20/ Växjö, Ulriksbergskyrkan 21/ Uppsala, Korskyrkan 22/ Kista, Husbykyrkan 22/ Sundbyberg, Centrumkyrkan Staffan Edin: 20/ Rusksele, Pingstkyrkan 11/ Lycksele, Pingstkyrkan 11/ Dorotea, Pingstkyrkan Med reservation för förändringar. Gå in på för att se ett uppdaterat mötesschema. Staffan Edin Ring med Universal och du stödjer Ljus i Öster...utan att själv behöva betala ett enda öre Ljus i Öster samarbetar med telebolaget Universal Telecom. Om du ansluter dig till Universal går fem procent av dina samtalskostnader direkt till Ljus i Östers missionsarbete. Det är Universal som betalar. Universal ligger prismässigt bland de billigaste bolagen. Allt du behöver göra är att kostnadsfritt välja förval Universal Telecom via anmälningsblanketten nedan. Prisjämförelse Operatör Öppningsavgift Dag Kväll Universal 30 öre 16 öre 11 öre Telia 45 öre 22 öre 12 öre Tele2 45 öre 22 öre 11 öre Glocalnet 44 öre 19 öre 11 öre Klipp ut och skicka in i dag portot är betalt. Vid frågor, ring Ljus i Öster: Ja, jag vill bli förvalskund hos Universal Standard för både utlandssamtal, rikssamtal och samtal till mobiltelefon. Telefonnummer: Namn: Personnummer: Adress: Postnr: Ort: Ev e-post: Namnteckning: (gäller endast fast telefoni) SE-001 Ljus_i_Oster Universal Telecom Svarspost Årsta Frankeras ej. Mottagaren betalar portot. 20