Arbetsmarknadsrapport 2009:1

Transkript

1 Arbetsmarknadsrapport 2009:1

2

3 Förord Målet för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten är att bidra till en väl fungerande arbetsmarknad. Avsikten med Arbetsmarknadsrapporten är att redovisa hur Arbetsförmedlingen arbetar för att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera. Rapporten behandlar tre områden som alla rör Arbetsförmedlingens bidrag till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och öka sysselsättningen. Det första området handlar om att förbättra matchningen mellan lediga arbeten och arbetssökande. Det andra området handlar om arbetet med att prioritera dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden. Det tredje området undersöker arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Arbetsmarknadsrapporten publiceras två gånger per år och görs på uppdrag av regeringen. Ett viktigt syfte med rapporten är också att vi själva inom Arbetsförmedlingen ska kunna använda innehållet för att utveckla verksamheten till att effektivt och träffsäkert säkerställa genomförandet av vårt arbetsmarknadspolitiska uppdrag. Vid sidan av detta är det också vår förhoppning att även andra läsare kommer att ha nytta av den. Angeles Bermudez-Svankvist Generaldirektör 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING inledning och sammanfattning 5 PRODUKTFÖRKLARING Denna rapport är en återrapportering till regeringen (diarienummer: /4383) i enlighet med regleringsbrevet för Arbets förmedlingen budgetåret Arbetsförmedlingens uppdrag är att lämna en samlad redovisning och analys av hur myndigheten arbetar för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och hur myndigheten fullgör sina uppgifter. Arbetsförmedlingen ska för detta ändamål ta fram indikatorer som visar hur myndighetens verksamhet bidrar till en väl fungerande arbetsmarknad samt till att förbättra matchningen, bryta utanförskapet och varaktigt öka sysselsättningen. Indikatorerna ska även belysa arbets löshets försäkringens roll som omställnings försäkring. Indikatorerna ska redovisas och analyseras i en sammanhängande rapport som ska publiceras två gånger per år. 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN Varsel om uppsägningar och risken för 14 ÖKad arbetslöshet 1.2 Efterfrågan på arbetskraft Utbudet av arbetskraft Arbetsmarknadens täthet Strukturella obalanser Brist på arbetskraft och täthet 21 2 Arbetsförmedlingens verksamhet Arbetsförmedlingens mål och funktion 24 på arbetsmarknaden 2.2 En stiliserad tankeram för arbetsprocessen i 24 FÖRmedlingsverksamheten 2.3 Arbetsförmedlingens resurser och 27 FÖRutsättningar för att påverka utvecklingen 2.4 Det statistiska arbetsmarknadsutfallet 32 FÖR inskrivna på Arbetsförmedlingen 2.5 Arbetsförmedlingens påverkan på sök- och 35 REKRyteringsprocesserna 2.6 Arbetsförmedlingens roll för arbetsgivarna Matchningen på arbetsmarknaden Kostnadseffektivitet 48 3 Arbetslöshetsförsäkringen 3.1 Andelen arbetslösa med ersättning Information om reglerna i 55 arbetslöshetsförsäkringen 3.3 Handlingsplanerna Platsanvisningar Underrättelser 57 Referenser 59 PROJEKTLEDARE Johnny Zetterberg. PROJEKTSAMORDNARE Mohammad Taslimi. PROJEKTDELTAGARE Anna Andersson, Fredrik Jansson Dahlén, Anders Harkman, Ann- Christin Jans, Viktoria Liss, Petra Nilsson, Jan Norberg, Eleni Savvidou. STATISTIK Rolf Adolfsson, Inger Norén, Lena Stoltz. PRODUKTIONSSAMORDNING Arbetsförmedlingens Informationsavdelning, Katarina Åkerlund. Form Kontrapunkt. produktion ETC. Tryck Modin Tryckoffset 2009.

5 INLEDNING OCH sammanfattning

6 INLEDNING OCH Sammanfattning Arbetsmarknaden ställs oavbrutet inför nya anpassningskrav som hänger samman med strukturomvandlingen i ekonomin, att den konjunkturella utvecklingen förändras, att lagar och bestämmelser som rör arbetsmarknaden förändras med mera. Förändringar av detta slag leder till obalanser mellan efterfrågan och utbud av arbetskraft både i och mellan olika regioner och yrken. Obalanser på arbetsmarknaden påverkar tiden i arbetslöshet för arbetssökande och hur lång tid det tar för arbetsgivarna att tillsätta en ledig plats med en lämplig arbetssökande. På en väl fungerande arbetsmarknad är dessa tider korta. Arbetslöshetstider och rekryteringstider är således centrala indikatorer på arbetsmarknadens funktionssätt. Den konjunkturella utvecklingen kan också påverka arbetsmarknadens funktionssätt, särskilt vid djupa och varaktiga recessioner. Under recessioner ökar arbetslöshetstiderna och risken är överhängande för ökad utslagning från arbetsmarknaden. Det påverkar grundvalarna för arbetsmarknadens sätt att fungera. Den viktigaste uppgiften för Arbetsförmedlingen är att underlätta och förbättra matchningen av arbetssökande med lediga platser på arbetsmarknaden. Mot den bakgrunden är arbetslöshetstider och rekryteringstider viktiga indikatorer för verksamheten vid Arbetsförmedlingen. Ambitionen är att så långt det är möjligt minska dessa tider. Eftersom arbetslöshets- och rekryteringstider påverkas av faktorer som Arbetsförmedlingen inte ensam har kontroll över kommer utvecklingen på arbetsmarknaden att spela en stor och avgörande roll för Arbetsförmedlingens verksamhet. Arbetsmarknadsrapporten är ett regeringsuppdrag som ska visa hur Arbetsförmedlingen arbetar för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Ytterst handlar det om hur Arbetsförmedlingens verksamhet bidrar till en förbättrad matchning av arbetssökande och lediga platser på arbetsmarknaden. Till uppgiften hör att ta fram indikatorer som visar hur Arbetsförmedlingens verksamhet bidrar till en väl fungerande arbetsmarknad samt till att förbättra matchningen, bryta utanförskapet och varaktigt öka sysselsättningen. Dessutom är uppgiften att ta fram indikatorer som belyser arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Det är mot den bakgrunden som arbetsmarknadsrapporten gör en redovisning av utvecklingen för ett antal centrala arbetsmarknadsvariabler och indikatorer på obalanser på arbetsmarknaden. Vidare redovisas Arbetsförmedlingens verksamhet med avseende på mål, målgrupper och de förutsättningar förmedlingsverksamheten arbetar under. I detta sammanhang diskuteras också Arbetsförmedlingens möjligheter att påverka utvecklingen på arbetsmarknaden. Sedan hösten 2008 har antalet varsel som kommit in till Arbetsförmedlingen nått rekordhöga nivåer. Rapporten riktar mot den bakgrunden särskild uppmärksamhet på att diskutera konsekvenserna av anmälda varsel för arbetslösheten. 6

7 Inkomna varsel och utvecklingen på arbetsmarknaden Den nuvarande varselsituationen har en internationell bakgrund. Till följd av den internationella finansiella krisen råder stor osäkerhet om den kommande globala konjunkturutvecklingen och därmed om den starkt exportberoende svenska BNP-utvecklingen. Den senaste BNP-prognosen för svensk ekonomi pekar på betydande negativa tillväxttal. En fortsatt BNP-nedgång kommer så småningom att reflekteras i utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Det finns ofta en eftersläpning i arbetsmarknadens reaktion på konjunkturella förändringar på grund av att det tar tid för arbetsgivarna att reagera med personalförändringar till följd av en förändrad efterfrågan. Men en första signal på en försämrad efterfrågan är att arbetsgivarna varslar sina anställda om uppsägning. Detta kan så småningom medföra att anställda sägs upp och därmed finns en risk för ökad arbetslöshet. Höga varsel kan således vara en viktig indikator på en försämrad arbetsmarknad. I medias rapportering av varslen har det dock ofta målats upp en överdriven bild av varslens konsekvenser för arbetslösheten. I det inledande avsnittet av rapporten görs därför ett försök att nyansera bilden av de faktiska konsekvenserna. Erfarenheterna från varsel under de tre senaste årtiondena visar att antalet anställda som omfattas av varsel om uppsägningar årligen har varit i genomsnitt knappt 1,5 procent av det totala antalet sysselsatta. Undantaget är 1990-talets arbetslöshetskris när 4,5 procent av de sysselsatta omfattades av varsel. Forskningen på området och andra erfarenheter visar att långtifrån alla inkomna varsel leder till uppsägningar och att ännu färre leder till arbetslöshet. Rapporten pekar på att de turordningsregler (LAS) som gäller vid uppsägningar på den svenska arbetsmarknaden är en av flera orsaker till att antalet inkomna varsel inte alltid realiseras. Uppskattningar för 2000-talet pekar på att i genomsnitt har mindre än hälften av alla varsel som kommit in till Arbetsförmedlingen verkställts och resulterat i uppsägningar men att verkställningsgraden varierar med konjunkturen och är högre under lågkonjunkturer. Av dem som ändå drabbas av uppsägningar är det dock ännu färre som blir arbetslösa. Och av samtliga personer som blir arbetslösa under ett år svarar uppsägningar bara för en liten andel. Uppkomsten av arbetslöshet beror följaktligen till övervägande del på helt andra orsaker. Däremot tenderar varslade personer som blir arbetslösa att drabbas av längre arbetslöshetstider än övriga arbetslösa. De erfarenheter som har gjorts om de faktiska konsekvenserna av varsel bygger i stor utsträckning på de förhållanden som gäller vid normala konjunkturvariationer och behöver inte gälla i mer extrema konjunkturlägen. Omfattningen av varslen som andel av sysselsättningen var väsentligt större under arbetslöshetskrisen i början av 1990-talet. I motsats till den arbetslöshetskrisen, som i stor utsträckning var ett resultat av ett antal olika inhemskt genererade orsaker, är den nuvarande konjunkturnedgången betydligt mer svårbedömd. Det snabba förloppet i nedgången och dess globala omfattning innebär en ny situation med helt andra förutsättningar. Det är därför svårt att bedöma hur utdragen nedgången kommer att bli. Regeringen menar att 7

8 styrkan och färdriktningen på den nuvarande konjunkturutvecklingen kan medföra en arbetsmarknadssituation som framöver kan komma att jämställas eller till och med bli sämre än under arbetslöshetskrisen i början av 1990-talet. Bedömningen bygger till stor del på att den fortsatt höga nivån på inkomna varsel pekar på en kraftigt försämrad arbetsmarknad. Eftersom effekterna av den konjunkturella utvecklingen på arbetsmarknaden sker med en tidsfördröjning har de varsel som lagts ännu inte fått fullt genomslag i statistiken. Detta påverkar givetvis den övriga redovisningen i rapporten som i följande avsnitt beskriver utvecklingen av ett antal centrala arbetsmarknadsvariabler. Konjunkturnedgången indikeras av en fallande arbetsefterfrågan och minskade nyanställningar samtidigt som arbetslösheten förväntas öka. Som en följd av detta faller också arbetsmarknadens täthet som är kvoten mellan antalet lediga platser och arbetssökande. Tätheten är en indikator på matchningen. Den kan variera konjunkturellt utan att detta behöver påverka matchningens effektivitet som indikerar hur snabbt en ledig plats tillsätts med en arbetssökande. Vidare pekar mått på den strukturella obalansen mellan utbudet och efterfrågan på arbetskraft på en ökad yrkesmässig obalans medan den regionala obalansen fortfarande är oförändrad. Med en ökad yrkesmässig obalans följer ett ökat behov av yrkesmässig rörlighet eftersom arbetsmarknadens marginaliserade grupper har det relativt svårare att få arbete vid ett försämrat arbetsmarknadsläge. Samtidigt visar en annan strukturell indikator att företagens upplevda arbetskraftsbrist vid en oförändrad täthet har minskat över tiden. Det indikerar att matchningen kan ha fungerat bättre under senare år. Arbetsförmedlingens verksamhet Konjunkturutvecklingen har också påverkat förutsättningarna för Arbetsförmedlingens verksamhet eftersom möjligheterna att kunna påverka matchningen på arbetsmarknaden bland annat beror av antalet lediga platser och arbetssökande som anmäls respektive skrivs in på Arbetsförmedlingen. Konjunkturnedgången indikeras av att antalet anmälda lediga platser till Arbetsförmedlingen har fallit mycket snabbt. Fallet har dessutom varit snabbare än för arbetsmarknaden som helhet. Därför har Arbetsförmedlingens marknadsandel av lediga platser minskat under 2008 efter att tidigare ha kraftigt ökat. Antalet nyinskrivna arbetssökande till Arbetsförmedlingen har under det första kvartalet 2009 samtidigt ökat men fortfarande bara i en förhållandevis liten utsträckning. Likväl innebär detta en ökad andel nyinskrivna med korta inskrivningstider (0-6 månader) av de kvarstående inskrivna på Arbetsförmedlingen. Bland de arbetssökande med korta inskrivningstider finns dock ett stort antal personer som har en mer eller mindre lång inskrivningshistoria som bara har avbrutits av perioder med korta anställningar. En ökning av antalet kvarvarande inskrivna på Arbetsförmedlingen reflekterar också ett minskat flöde från arbetslöshet till arbete. Rapporten redovisar att vid ingången av 2009 har övergångarna till arbete per månad för arbetslösa och programdeltagare närmast halverats jämfört med utflödet under högkonjunkturåret Det minskade utflödet till arbete är generellt 8

9 och oberoende av inskrivningstider på Arbetsförmedlingen och oavsett om arbetet gäller med eller utan stöd (lönesubventioner). Arbetsförmedlingen försöker påverka sök- och rekryteringsprocessen bland annat genom att vara en informationskanal och jobbmäklare mellan arbetssökande och arbetsgivare. Tendensen är att en ökad andel av de arbetssökande har fått hjälp av Arbetsförmedlingen som informationskanal för att få ett arbete och särskilt gäller detta arbetssökande med långa inskrivningstider på Arbetsförmedlingen. I Arbetsförmedlingens strategi ligger att den arbetssökande så långt som möjligt på egen hand aktivt söker efter ett nytt arbete. Mått på sökaktiviteten i termer av hur mycket tid som de arbetssökande har lagt ned på jobbsökande visar att sökaktiviteten i början av 2009 ligger på samma nivå som under de tre föregående åren. Vidare visar mätningar att mellan procent av arbetsgivarna är nöjda med hur Arbetsförmedlingen har medverkat till att tillsätta platserna. Andelarna har inte förändrats nämnvärt enligt de senaste mätningarna. Arbetsförmedlingen försöker även påverka matchningsprocessen genom att erbjuda arbetssökande med begränsad konkurrensförmåga kompletterande insatser i form av olika utbildningsinsatser och/eller arbete med stöd (lönesubventioner) för att öka deras möjligheter att få arbete. En viktig fråga är om den idag enskilt största insatsen, jobb- och utvecklingsgarantin, som riktas till de arbetssökande som står längst från arbetsmarknaden verkligen når fram till dessa arbetssökande. Analyseras denna fråga empiriskt visar resultaten att arbetssökande med sämst jobbchanser på arbetsmarknaden i långt större utsträckning får del av arbete med stöd än arbetssökande med bättre jobbchanser. En liknande analys visar att arbetssökande med sämst jobbchanser och därmed större risk att bli långtidsarbetslösa i större utsträckning och snabbare hamnar i ett program än arbetssökande med bättre jobbchanser. Detta indikerar att Arbetsförmedlingens verksamhet i flera avseenden bidrar till att utjämna skillnaderna i förutsättningarna att få ett arbete mellan arbetssökande med olika konkurrensförmåga. Den slutsatsen stöds av en studie som visar att framför allt insatser som åtgärder med stöd (lönesubventioner) och olika arbetsmarknadsutbildningar har positiva sysselsättningseffekter. Arbetsförmedlingens verksamhet syftar till att förkorta arbetslöshets- och rekryteringstiderna genom att så snabbt som möjligt bidra till att lediga platser tillsätts med en lämplig arbetssökande eller med andra ord att nå en högsta möjlig matchningseffektivitet. För att bedöma matchningseffektivitetens utveckling används en matchningsfunktion som antas kunna sammanfatta alla de mer eller mindre komplicerade sök- och rekryteringsprocesser som ligger bakom en anställning. Skattningar av matchningsfunktionen ger en sammanfattande indikator på Arbetsförmedlingens sätt att fungera. Den ger också under vissa förutsättningar en indikator på arbetsmarknadens funktionssätt. Skattningar av matchningsfunktionen visar att för det första kvartalet 2009 har det faktiska antalet matchningar varit färre än det förväntade antalet. Det är dock ännu för tidigt att bedöma om detta är en systematisk och varaktig avvikelse från det förväntade antalet matchningar och därmed en indikation på om matchningseffektiviteten skulle ha försämrats. 9

10 Arbetslöshetsförsäkringen I rapporten redogörs också för Arbetsförmedlingens roll inom arbetslöshetsförsäkringen. Uppgiften är att kontrollera att de som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen uppfyller villkoren för ersättning. Villkoren är framför allt att ersättningstagaren ska söka arbete aktivt, inte ha något hinder för att ta ett arbete, medverka till att upprätta en handlingsplan och vara beredd att ta ett erbjudet arbete. Täckningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen har fortsatt att falla och bara 50 procent av de heltidsarbetslösa har en ersättning vid utgången av En mycket stor del av de sökande som har arbetslöshetsersättning anser sig informerade om villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Ungefär 80 procent av dem med ersättning får en handlingsplan uppdaterad inom sex månader. Av de arbetssökande med längre inskrivningstider är andelen med uppdaterade handlingsplaner något lägre. Antalet ifrågasättande om rätten till ersättning från arbetslöshetskassan (underrättelser) har fortsatt att minska och är betydligt färre under 2008 än En förklaring är att antalet personer med arbetslöshetsersättning har minskat under En jämförelse mellan olika län visar att det fortfarande finns regionala skillnader i andelen som fått en underrättelse och som fått en platsanvisning. Detta tyder på att det fortfarande finns utrymme för att förbättra tillämpningen av reglerna. Några policyslutsatser Som en följd av den stundande lågkonjunkturen är det inte uteslutet att inriktningen på Arbetsförmedlingens verksamhet kan komma att förändras. Under de senaste högkonjunkturåren har förmedlingsarbetet inriktats på att erbjuda arbetssökande och arbetsgivare en infrastruktur för informationsförmedling och vara en aktiv mötesplats för arbetsgivare och arbetssökande. Detta visas bland annat av utbyggnaden av olika coachningsinsatser och kompletterande aktörer. Det handlar i grunden om en ambition att öka effektiviteten i matchningen av arbetssökande med lediga platser. I takt med att krisen på arbetsmarknaden fördjupats har också krav börjat resas på en mer åtgärdsinriktad arbetsmarknadspolitik. För Arbetsförmedlingen skulle detta kunna innebära en återgång till den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som användes i samband med arbetslöshetskrisen i början av 1990-talet. De negativa konsekvenser som de alltför höga programvolymer som då sattes in för att motverka arbetslösheten förde med sig är väl kända. Den del av arbetsmarknadspolitiken som Arbetsförmedlingen administrerar bör även fortsättningsvis inriktas på att underlätta matchningen på arbetsmarknaden. Risken är i annat fall överhängande att matchningseffektiviteten kan komma att försämras framöver. Arbetsförmedlingens verksamhet och instrument är inte anpassat för att skapa nya arbeten genom höga programvolymer utan för att avhjälpa strukturella problem på arbetsmarknaden med syftet att underlätta stabiliseringspolitiken. Trots en begynnande lågkonjunktur är det därför av stor vikt att fortsätta arbetet med att förbättra matchningseffektiviteten på arbetsmarknaden. Det bidrar till att underlätta sysselsättningsexpansionen när konjunkturen sedan vänder uppåt. 10

11 Inom ramen för arbetet med att förbättra matchningen kan Arbetsförmedlingen bidra till att aktivitetsnivån upprätthålls för mer begränsade volymer av arbetslösa. Detta kan innebära till exempel att ambitionsnivån höjs för arbetssökande som saknar relevant kompetens för arbetsmarknaden eller som riskerar att förlora sitt humankapital till följd av lång frånvaro från arbetsmarknaden. Men det kan också innebära att skapa ökade förutsättningar för att bevara en hög sökaktivitet hos de arbetssökande och att stimulera till geografisk rörlighet. Om däremot konjunkturnedgången kräver mer omfattande temporära sysselsättningsskapande insatser och/eller andra näringspolitiska insatser är andra aktörer mer lämpade för att ansvara för det. Detta kan till exempel gälla att öka anslagen till kommunerna för tillfälliga beredskapsarbeten eller praktikplatser som är så utformade att kostnaderna för undanträngningseffekter och inlåsningseffekter minimeras. En ytterligare möjlig insats är att generellt utöka antalet utbildningsplatser och samtidigt skapa ett studiefinansieringssystem som ger drivkrafter för arbetssökande att lämna arbetsmarknaden för studier. Detta är en förhållandevis effektiv väg att gå för att inte bara minska arbetslöshetstrycket utan också för att investera i kompetens för den framtida arbetsmarknaden. Andra tänkbara insatser är att sänka kostnaderna för att (ny)anställa arbetskraft. Det är således den övergripande ekonomiska politiken som bör ta ansvaret för en fortsatt generellt hög aktivitetsnivå på arbetsmarknaden. 11

12

13 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 3 arbetslöshetsförsäkringen 2 arbetsförmedlingens VERKSAMHET 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN

14 FIGUR 1.1 Inkomna varsel och inflödet till arbetslöshet, antal per månad, januari 1980 mars Antal 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN jan 1985 jan 1990 jan Inflödet till arbetslöshet Inkomna varsel FOTNOTER 1) Redan i förarbetena till lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder poängterades värdet av att få tillgång till statistik över antalet varslade arbetstagare, för att bättre kunna bedöma och förutsäga förändringar i konjunkturläge och arbetslöshetens utveckling. Varselstatistik och information om antalet arbetssökande (på aggregerad nivå) finns tillgänglig från mitten av 1970-talet och framåt. 2) I Figur 1.1 har uppgifterna om inflödet till arbetslöshet från och med april 2005 justerats till nivåer som är jämförbar med inflödet enligt AKUs äldre definitionen på arbetslöshet. Syftet med nivåjusteringen är att öka jämförbarheten om hur inflödet till arbetslöshet varierar med inkomna varsel över tiden. 3) Se Jans (2002, 2009) för en översikt av forskningen kring varsel och uppsägningar jan 2000 jan 2005 jan FIGUR 1.2 Antalet individer som omfattas av varsel inkomna till Arbetsförmedlingen under perioden januari 1980 april 2009, antal per månad Antal Jan 1985 Jan 1990 Jan 1995 Jan 2000 Jan 2005 Jan 2009 mars 2009 April Källa: Arbetsförmedlingen och SCB Källa: Arbetsförmedlingen 1.1 Varsel om uppsägningar och risken för ökad arbetslöshet Varsel om kommande uppsägningar Antalet varsel har ökat dramatiskt i samband med den under hösten 2008 uppseglande internationella finanskrisen som i betydande grad har drabbat den svenska ekonomin. Inkomna varsel anses ofta vara en tillförlitlig indikator på konjunkturläget i ekonomin. 1 Eftersom varsel om kommande uppsägningar verkställs längre fram i tiden ger de även ur planeringssynpunkt en signal om kommande förändringar i arbetslösheten. Media framställer ofta ökade varsel som liktydigt med ökad arbetslöshet. I det här avsnittet görs därför ett försök att nyansera bilden av de konsekvenser för arbetslösheten som varsel kan ge upphov till. Figur 1.1 visar inkomna varsel och inflödet till arbetslöshet. 2 Här framgår att ökade varsel visserligen åtföljs av ett ökat inflöde till arbetslöshet och vice versa men också att varsel endast kan utgöra en mindre del av inflödet till arbetslöshet. Forskning och tidigare erfarenheter har också visat att det inte finns något enkelt samband mellan varsel och arbetslöshet. 3 Långtifrån alla varsel som kommer in till Arbetsförmedlingen inkomna varsel realiseras och av de personer som sägs upp är det långt ifrån alla som blir arbetslösa. Detta innebär inte att man ska förringa allvaret med den rådande varselsituationen. De fulla konsekvenserna av de varsel som hitintills kommit in är beroende av styrkan i konjunkturnedgången som i nuläget är ytterst svårbedömd. Men samtidigt finns det heller inga skäl för att överdriva de eventuella konsekvenser som varsel kan medföra. Det finns därför anledning att utifrån tidigare erfarenheter försöka nyansera bilden om hur sambandet ser ut mellan inkomna varsel och risken för ökad arbetslöshet. Den kommande utvecklingen på arbetsmarknaden är som konstaterats svårbedömd. Närmast till hands ligger kanske att jämföra dagens varselsituation med hur varslen och arbetslösheten utvecklades under arbetslöshetskrisen i början av 1990-talet. Figur 1.2 redovisar utvecklingen över antalet arbetstagare som har omfattats av inkomna varsel månad för månad för perioden januari 1980 april Antalet varslade varierar med konjunkturen och omfattningen och vidden av 1990-talets lågkonjunktur framgår tydligt. Under arbetslöshetskrisens tre värsta år inkom varsel som omfattade drygt anställda och bara under 1992 inkom varsel för drygt anställda. Detta kan jämföras med att inkomna varslen i genomsnitt över hela perioden omfattat drygt anställda per år. Det är i detta perspektiv som omfattningen av den rådande 14

15 varselsituationen sedan hösten 2008 kan ses. Under de senaste sex månaderna har varsel för drygt anställda kommit in till Arbetsförmedlingen. Inte någon gång tidigare under varselstatistikens historia har varsel som omfattat så många anställda kommit in under en så begränsad tidsperiod. Under de tre senaste årtiondena har andelen sysselsatta som årligen omfattats av varsel om uppsägningar varit liten. Av Figur 1.3 framgår att andelen har varierat mellan 0,5 till 2 procent under perioden I medeltal har andelen sysselsatta som omfattats av varsel uppgått till knappt 1,3 procent. Undantaget är 1990-talets lågkonjunktur som medförde att 4,5 procent av de sysselsatta omfattades av varsel om kommande uppsägningar. Figur 1.4 visar att huvuddelen av de varsel som kommer in till Arbetsförmedlingen härrör från arbetsgivare som har behov av personalminskningar (partiella neddragningar). Varsel till följd av nedläggningar är däremot av mindre omfattning och svarar för en liten andel av de uppsägningar som omfattas av inkomna varsel. Av Figur 1.5 framgår hur inkomna varsel har fördelat sig på olika branscher av arbetsmarknaden. 4 Tillverkningsindustrin som är den mest konjunkturkänsliga delen av ekonomin svarar för knappt hälften av de anställda som har omfattats av varsel om kommande uppsägningar. Detta gäller sedan mitten av 1970-talet. Likväl kan det uppfattas som en mycket hög andel både med tanke på industrisektorns storlek och på att sysselsättningen minskat kontinuerligt inom denna bransch under de senaste decennierna. Byggnadsindustrin och den offentliga sektorn är andra sektorer som svarar för en relativt stor andel av de arbetstagare som omfattas av varsel om kommande uppsägningar. FIGUR 1.3 Andelen sysselsatta som omfattas av inkomna varsel , procent Procent FIGUR 1.4 Orsak till varsel, antal sysselsatta som omfattas per år, Antal Källa: Arbetsförmedlingen och SCB 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN Från varsel till realiserade uppsägningar och arbetslöshet Nästa fråga är hur många av dem som varslas som verkligen blir uppsagda ifrån sina arbetsplatser. Frågan är svår att besvara eftersom det inte publiceras någon statistik över realiserade uppsägningar. Eftersom varselstatistiken endast omfattar uppsägningar av minst fem anställda innebär detta att det dessutom finns ett betydande statistiskt bortfall. Uppsägningar av mindre än fem anställda registreras inte. Den ovan förda och följande diskussionen bygger därför på förutsättningen att den befintliga varselstatistiken på ett likartat sätt reflekterar situationen i de allra minsta företagen (eller anläggningarna). Som visas i faktarutan är det långt ifrån alla av de varsel som kommer in till Arbetsförmedlingen som resulterar i uppsägningar, se Figur A. Skälen till det är flera. Dels leder förhandlingar mellan arbetsgivare och lokala fackliga företrädare till att antalet uppsägningar minskar, dels är det vanligt att arbetstagare fortsätter att arbeta kvar efter att deras uppsägningstider löpt ut. Uppgifter för perioden visar att de personförteckningar som kommit in till Arbetsförmedlingen efter avslutade förhandlingar mellan arbetsgivare och fackliga företrädare innehöll drygt 60 procent av tidigare varsel om kommande uppsägningar. Forskning har också visat att av dem som varslats om uppsägning är det många som fortsätter att jobba kvar efter att deras uppsägningar löpt ut. Drygt tio procent av dem som har varslats om upp Totalt 1984 Nedläggningar Partiella FOTNOT 4) I Figur 1.5 visas inkomna varsel från de tre branscher som svarat för huvuddelen av de varsel som inkommit till Arbetsförmedlingen under den studerade tidsperioden. Eftersom varsel från övriga branscher inte visas i figuren summerar inte branschernas andelar till 100 procent Källa: Arbetsförmedlingen 15

16 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN FIGUR 1.5 Inkomna varsel i olika branscher, antal sysselsatta som omfattas per år, Antal Totalt Tillverkning Offentlig Bygg Källa: Arbetsförmedlingen Från varsel till uppsägning Den varselstatistik som Arbetsförmedlingen presenterar varje månad bygger på arbetsgivarnas varsel om kommande uppsägningar. När arbetsgivarna varslar har de som regel ännu inte kommit fram till vilka av de anställda som ska sägas upp eller när dessa uppsägningar kan verkställas. De varsel som Arbetsförmedlingen tar emot i detta skede innehåller därför endast information om det totala antalet varslade, orsaken till varslet samt hur varslet fördelar sig mellan tjänstemän, kollektivanslutna och övriga arbetstagare. Fram till och med 2004 lämnade arbetsgivarna även in uppgifter om hur många kvinnor respektive män som berördes av varsel om kommande uppsägningar. Efter att Arbetsförmedlingen har informerats börjar som regel förhandlingar mellan arbetsgivare och lokala företrädare för arbetstagarna. Syftet med dessa förhandlingar är att komma överens om vilka arbetstagare som ska sägas upp och när dessa uppsägningar kan verkställas. I vilken turordning de anställda sägs upp samt när dessa uppsägningar tidigast kan ske regleras i lagen om anställningsskydd. Avsteg från turordningsreglerna är tillåtna under förutsättning att arbetsgivarna och de fackliga företrädarna tillsammans kommer överens om vilka avsteg som ska göras. När förhandlingarna är klara ska arbetsgivaren informera Arbetsförmedlingen om vilka av de anställda som kommer att sägas upp och när uppsägningarna kommer att verkställas. Uppsägningstiden är för varje anställd relaterad till anställningstiden samt gällande kollektivavtal. I samband med att personförteckningar över uppsagda lämnas till Arbetsförmedlingen varslas även arbetstagarna formellt om uppsägning. Mycket kan dock hända under tiden från att arbetsgivare varslar om kommande uppsägningar och fram tills dess att varslen ska verkställas. Långt ifrån alla inkomna varsel leder till uppsägningar. 5 Skälen till det är flera. Ofta leder förhandlingar mellan arbetsgivare och den lokala fackliga motparten till att antalet uppsägningar minskar. Det är också vanligt att anställda som varslats om uppsägning erbjuds att jobba kvar efter att uppsägningstiden har löpt ut. FIGUR A Från inkomna varsel till verkställande av uppsägningar Nytillkomna Nytillkomna Verkställande av uppsägningar (publiceras av AF) Personförteckningar Verkställande av uppsägningar Ej verkställda Ej verkställda KÄLLA: JANS (2002). Det finns minst tre skäl till varför det kan uppstå avvikelser mellan inkomna varsel och de uppsägningar som senare verkställs: turordningsreglerna i LAS, osäkerhet om den ekonomiska situationen, och andra anpassningar av personalstyrkan till följd av lagda varsel. Medan turordningsreglerna påverkar arbetsgivarnas möjligheter att välja vilka arbetstagare som ska sägas upp, är de två andra skälen primärt knutna till den marknad där företagen verkar. Utöver detta FOTNOT 5) Se Jans (1997, 2002). 16

17 kan det även finnas skillnader i hur arbetsgivare hanterar regleringar och förändringar i konjunkturen. Från arbetsgivarorganisationerna hävdas ofta att turordningsreglerna är ett hinder för företagens överlevnad och att de leder till att arbetsgivarna blir mer restriktiva till att nyanställa. Strikt tillämpade kan turordningsreglerna medföra att arbetsgivare tvingas säga upp anställda som har nyckelpositioner eller arbetstagare som nyligen har rekryterats och som har kunskap som är viktig för företagets överlevnad. Visserligen är avsteg från turordningsreglerna tillåtna, men avstegen kräver att arbetsgivaren och de fackliga representanterna tillsammans kommer överens. Eftersom turordningsreglerna motverkar selektiva uppsägningar och kan medföra att arbetsgivare kan tvingas att säga upp personal som de skulle vilja behålla, är det möjligt att de försöker kringgå dessa regler. Genom att till exempel annonsera fler uppsägningar än vad de egentligen önskar att genomföra kan arbetsgivare försöka stärka sin förhandlingsposition gentemot den fackliga motparten. Om arbetsgivaren reviderar antalet som varslas är det möjligt att de fackliga organisationerna som motprestation kan gå med på avsteg från turordningsreglerna. Av Jans (1997) framgår att inkomna varsel och personförteckningar överensstämde i betydligt högre grad när LAS ändrades 1994 så att arbetsgivare fick möjlighet att frångå turordningsreglerna utan att inhämta samtycke från fackliga organisationer. När denna möjlighet togs bort året därpå ökade åter skillnaden mellan inkomna varsel och personförteckningar. Den ekonomiska osäkerheten är en annan faktor som kan få arbetsgivare att varsla om fler eller färre uppsägningar än vad som senare genomförs. Att säga upp arbetstagare är både kostsamt och tar tid. Hänsyn ska tas till både varseltider och de anställdas individuella uppsägningstider. Beroende på att det tar tid att genomföra uppsägningar kan det initialt vara svårt att korrekt uppskatta behovet. När uppsägningarna ska verkställas kan behovet vara både mindre eller större än vad som först uppskattades. Regleringar som förhindrar arbetsgivare att snabbt genomföra förändringar av antalet anställda kan också förvärra den situation som företag befinner sig i och ge upphov till fler uppsägningar än vad som först planerades. Inte sällan medför varsel att anställda börjar söka sig ifrån det varslade företaget. För arbetsgivaren kan det vara svårt att hindra att attraktiv arbetskraft lämnar företaget och om nyckelpersoner slutar kan det förvärra situationen ytterligare. Varslet kan därmed medföra att behovet av uppsägningar minskar om anställda slutar på eget initiativ. Om det dessutom är nyckelpersoner som väljer att lämna företaget kan det till och med uppstå ett rekryteringsbehov av personal. Skillnaden mellan inkomna varsel och de personförteckningar som senare inkommer till Arbetsförmedlingen har varit större under 2000-talet än i början av 1990-talet. Under perioden innehöll de personförteckningar som kom in till Arbetsförmedlingen drygt 60 procent av tidigare inkomna varsel. Om man till detta lägger att det är troligt att en del av de personer som finns upptagna på personförteckningar kommer att erbjudas fortsatt anställning innebär detta att kanske mindre än hälften av alla inkomna varsel verkställs. Verkställningsgraden varierar med konjunkturens utveckling, fler varsel realiseras i lågkonjunkturer än i högkonjunkturer. Vid en lågkonjunktur är den ekonomiska osäkerheten större än vid högkonjunktur och det är svårare för anställda att frivilligt söka sig till nya arbetsgivare. 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 17

18 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN FIGUR 1.6 Uppsagdas andel av inflödet till arbetslöshet och uppsagdas andel av samtliga arbetslösa (stocken) Procent FIGUR 1.7 Efterfrågan på arbetskraft per kvartal, kv Tusental Stock Inflöde Efterfrågan Anställda FOTNOTER 6) Brottet i kurvorna för beror på att det saknas data för den perioden i samband med att SCB införde en ny EU-anpassad arbetskraftsundersökning. 7) Uppgifter om antalet sysselsatta kommer från Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU) och uppgifterna om de lediga platserna är hämtade från den vakansmätning (KV) som SCB samlar in Källa: SCB Källa: SCB sägning arbetade kvar hos sin arbetsgivare efter uppsägningen. Även om man kan förvänta sig att fler varsel realiseras i lågkonjunktur än i högkonjunktur så innebär detta att det är troligt att en hel del av de uppsägningar som inkommit till Arbetsförmedlingen under det senaste halvåret aldrig verkställs. För de anställda som ändå drabbas av uppsägningar gäller frågan om detta är liktydigt med att bli arbetslös. Sett till samtliga personer som blir arbetslösa under ett år utgör varslade endast en mindre del. Den övervägande majoriteten som blir arbetslösa blir detta av andra orsaker. Figur 1.6 visar dels hur stor andel som uppsagda utgör av det årliga inflödet till arbetslöshet, dels hur stor andel som uppsagda utgör av samtliga personer som har varit arbetslösa under året. 6 Som framgår av figuren svarar de uppsagda för en relativt liten del av inflödet till arbetslöshet. Under perioden har andelen varierat mellan 7 och 30 procent av det totala inflödet till arbetslöshet. Inflödet till arbetslöshet domineras av personer med tidsbegränsade anställningar vars kontrakt har upphört. Däremot utgör uppsagda en större andel av samtliga arbetslösa (stocken). Detta beror på att uppsagda tenderar att vara arbetslösa under längre perioder än de som haft ett tidsbegränsat arbete eller som har blivit arbetslösa av andra orsaker. Uppsagda tenderar därför att bygga på stocken av arbetslösa i en helt annan omfattning än arbetslösa med en annan arbetslöshetsbakgrund. Dessa iakttagelser har stöd av forskning som visar att de anställda som förlorar jobbet till följd av uppsägningar är arbetslösa under längre tider än andra arbetslösa. Detta förklaras till stor del av de arbetsmarknadskaraktäristika som varslade har nämligen att de i högre grad är födda utanför Norden, har lägre utbildningsnivå med mera. I en statistisk modell som kontrollerar för sådana karaktäristika försvinner skillnaderna i arbetslöshetstider mellan varslade som blir arbetslösa och övriga arbetslösa. 1.2 Efterfrågan på arbetskraft Den samlade efterfrågan på arbetskraft består dels av dem som är anställda, dels av de lediga platser som ännu inte är tillsatta och omfattar samtliga pågående rekryteringsprocesser. 7 Figur 1.7 visar arbetskraftsefterfrågans utveckling under 2000-talets första årtionde. Skillnaden mellan den samlade arbetskraftsefterfrågan och antalet anställda utgörs av de lediga platserna. Fram till och med andra halvåret 2003 låg antalet anställda stabilt på runt 3,85 miljoner för att därefter falla något till och med utgången av Under 2005 vände utvecklingen och arbetskraftsefterfrågan har därefter ökat betydligt. I mitten av 2008 nådde antalet anställda sin högsta punkt och omfattade närmare 4,1 miljoner. Därefter har arbetskraftsefterfrågan planat ut och börjat falla. En närliggande indikator till arbetskraftsefterfrågan är utvecklingen av nyanställningar. Arbetsgivarna kan rekrytera arbetskraft bland personer som är arbetslösa eller som står utanför arbetsmarknaden. Arbetsgivarna kan också rekrytera bland personer som redan har ett arbete, det vill säga personer som vill byta arbetsgivare, så kallade ombytessökande. I den gruppen finns dels personer som har en tillfällig anställning och snart riskerar att bli arbetslösa, 18

19 dels personer som inte står inför något omedelbart hot att förlora det arbete de har. En rekrytering från den senare gruppen leder i allmänhet till att det uppkommer ett ledigt arbete (vakans) och därmed ett rekryteringsbehov för att ersätta den lediga platsen. Arbetsförmedlingens statistik registrerar nyanställningar men fångar bara delvis upp de nyanställningar som gäller ombytessökande som gör arbetsgivarbyten. På uppdrag av Arbetsförmedlingen gör därför Statistiska centralbyrån (SCB) en specialbearbetning av arbetskraftsundersökningarna i syfte att få en bättre täckning av begreppet ombytessökande. Enligt den specialbearbetade SCB-statistiken är nyanställd sådana personer som antingen har bytt arbetsgivare arbetsgivarbytare eller inträdande det vill säga personer som har varit arbetslösa eller befunnit sig utanför arbetsmarknaden. Utifrån denna statistik visar Figur 1.8 utvecklingen av samtliga nyanställningar fördelat på inträden och arbetsgivarbyten för perioden Som väntat visar utvecklingen av det totala antalet nyanställningar på relativt låga tal under perioder av lågkonjunktur med lägsta nivåer under första halvåret 1996 respektive första halvåret 2003 och relativt höga tal under perioder av högkonjunktur där de högsta nivåerna nåddes under sista kvartalet 2000 och sista kvartalet Under 2008 vände trenden och tendensen är att antalet nyanställningar har minskat i accelererande takt under året. Nyanställningarna av inträdande personer, som utgör den största gruppen, har trendmässigt varit stabil och varierat obetydligt över tid. Däremot varierar rekryteringar som sammanhänger med arbetsgivarbyten i större utsträckning. Trendmässigt har detta slag av rekryteringar ökat och utgör en allt större andel av nyanställningarna. Det är också i första hand variationerna i arbetsgivarbytena som driver variationerna i de totala antalet nyanställningarna. Tendensen med fallande nyanställningar kan framöver i första hand förväntas förstärkas på grund av ett minskande antal arbetsgivarbyten. 1.3 Utbudet av arbetskraft Det samlade arbetskraftsutbudet består av personer som kan och vill arbeta. Det kan delas upp i ett sysselsatt och ett outnyttjat utbud. Det outnyttjade utbudet består av personer som är arbetslösa, undersysselsatta, och de som vill arbeta men som inte aktivt söker efter arbete. 9 Figur 1.9 redovisar den del av arbetsutbudet som utgörs av arbetslösa enligt AKU. 10 Arbetslösheten minskade trendmässigt från 2005 och fram till mitten av Som framgår är det en närmast parallell utveckling av beståndet arbetslösa och inflödet till arbetslöshet vilket indikerar att ( jämvikts ) arbetslöshetstiden är tämligen oförändrad under denna period. 11 Under de tredje och fjärde kvartalen 2008 ökade dock arbetslösheten jämfört med motsvarande kvartal Arbetsmarknadens täthet Som ovan konstaterats har efterfrågan på arbetskraft ökat relativt kraftigt de senaste åren samtidigt som antalet arbetslösa har minskat. Förutsättningarna för att matcha arbetslösa med lediga jobb (vakanser) bestäms av FIGUR 1.8 Antal nyanställningar, totalt och fördelat på inträden och arbetsgivarbyten, per kvartal Antal Samtliga nyanställningar Inträden Arbetsgivarbyten FOTNOTER 8) För tredje och fjärde kvartalet 2004 och första kvartalet 2005 bygger uppgifterna på beräknade (imputerade) värden. Detta beror på att data saknas för den perioden i samband med att SCB införde en ny EU-anpassad arbetskraftsundersökning. 9) Potentialen i det samlade arbetskraftsutbudet kan preciseras närmare genom att den genomsnittliga arbetade tiden per person i den arbetsföra befolkningen kan delas upp i följande fyra komponenter: Arbetad tid/befolkning =(Arbetskraft/Befolkning)*(Sysselsatta/ Arbetskraften) *(I arbete/sysselsatta)*(arbetad tid/i arbete) Komponenterna på höger sida påverkar den arbetade tiden per person i befolkningen. Den första komponenten definierar det relativa arbetskraftstalet, som visar hur stor del av befolkningen som deltar i arbetskraften. Den andra komponenten anger det relativa sysselsättningstalet (eller sysselsättningsgraden) som anger hur stor andel av arbetskraften som är sysselsatta vilket är ekvivalent med ett minus arbetslöshetsgraden. Den tredje komponenten anger närvarofrekvensen eller andelen av de sysselsatta som verkligen är i arbete. I varje tidpunkt är ju en viss del av de sysselsatta frånvarande från sina arbeten på grund av till exempel semester, sjukdom eller vård av sjukt barn. Den fjärde komponenten visar arbetstiden för dem som är i arbete. 10) En person är arbetslös om han eller hon inte varit sysselsatt under referensveckan men både sökt och kunnat arbeta. Från oktober 2007 ändrades definitionen av arbetslösa och inkluderar även studerande som söker arbete. Tidigare räknades de som latent arbetslösa. Uppgifterna baseras på SCBs Arbetskraftsundersökningar (AKU) enligt den nya definitionen på arbetslöshet. 11) Denna observation utgår från sambandet att beståndet arbetslösa kan delas upp i inflödet till arbetslöshet och tiden i arbetslöshet. Källa: SCB (specialbehandling av AKU) 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 19

20 1 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN FIGUR 1.9 Antal arbetslösa och inflödet till arbetslöshet, genomsnitt per kvartal 2005 kv kv4 Tusental kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv kv4 Stocken Inflöde FOTNOTER 12) Se Forslund & Nordström Skans (2007). Måttet kallas på engelska labour market tightness. Vid beräkningarna av lediga platser används vakansmätning (KV) från SCB medan antalet arbetslösa enligt AKU representerar antalet arbetslösa. 13) Notera distinktionen mellan lediga platser och nyanställningar varav de senare kan tolkas som lediga platser som faktiskt är tillsatta. Arbetsförmedlingen publicerar sedan början av 1990-talet statistik över lediga platser och nyanställningar. SCBs statistik som avser att omfatta hela arbetsmarknaden publicerar förvisso uppgifter om nyanställningar från och med början av 1990-talet men statistik över lediga platser först från och med år ) Arbetsförmedlingen producerar månatligen statistik över anmälda lediga platser som inte är helt jämförbar med antalet lediga jobb enligt SCBs statistik. En viktig skillnad är att i Arbetsförmedlingens statistik avregistreras lediga platser med ansökningstid när ansökningstiden har utgått. I SCB-statistiken upphör lediga platser att vara lediga jobb först när platsen är tillsatt. Arbetsförmedlingens arbetslöshetsstatistik är en verksamhetsstatistik som anger antalet arbetslösa vid Arbetsförmedlingen medan SCB insamlar uppgifter via återkommande intervjuundersökningar av hela arbetsmarknaden där intervjupersonen uppger om han eller hon är arbetslös eller inte. 15) Siffrorna har tidvis varit överskattade på grund av att vissa arbetsgivare anmälde flera annonser för samma tjänst. Arbetsförmedlingen har på olika sätt arbetat med att minska antalet identiska vakanser, så kallade dubbletter. En uppskattning av andelen nyanmälda platser som var identiska (dubbletter) uppgick till drygt nio procent under januari och februari I augusti 2007 beräknades andelen dubbletter till 16 procent. Under juni 2008 gjordes en ny undersökning som uppskattade andelen dubbletter uppgick till drygt fyra procent, se Liss (2009). Förklaringen är framförallt en striktare genomgång av de platser som anmälts över Internettjänsten Annonsera direkt. Källa: SCB hur relationen mellan arbetsutbudet och arbetskraftsefterfrågan utvecklas. Ett sammanfattande mått på denna relation kan man få genom att beräkna kvoten mellan antalet lediga platser och antalet arbetssökande. Måttet brukar benämnas arbetsmarknadens täthet. 12 Tätheten på arbetsmarknaden varierar konjunkturellt och ju högre (lägre) tätheten är på arbetsmarknaden desto fler (färre) lediga jobb kan de arbetslösa söka. 13 I Figur 1.10 redovisas mått på tätheten som bygger på vakansstatistik från Statistiska centralbyrån (SCB). Statistiken finns dock bara tillgänglig från och med Enligt detta mått föll tätheten kraftigt från en relativt hög nivå vid mätperiodens början då arbetsmarknaden befann sig i en lågkonjunktur fram till början av 2004 då arbetsmarknaden åter vände uppåt. Därefter steg tätheten och nådde kulmen i slutet av Därefter minskade ökningstakten åter. SCB-måttet på tätheten indikerar således att arbetsmarknadssituationen var mer överhettad med betydligt längre rekryteringstider för arbetsgivarna vid ingången till 2001 än vad som var fallet i slutet av Om Arbetsförmedlingens vakans- och arbetslöshetsstatistik används för att beräkna täthetsmåttet blir dock bilden annorlunda vilket framgår av Figur Detta mått pekar snarare på den omvända bilden att rekryteringstiderna var längre i slutet av 2007 än vid ingången till Den omvända observationen beror på att måtten kraftigt avviker från varandra för de två första åren under mätperioden. Detta beror dels på att SCB-statistiken och arbetsförmedlingsstatistiken bygger på olika insamlingsmetoder, dels på att vakans- och arbetslöshetsvariablerna är olika definierade 14. Men detta förklarar inte hela skillnaden mellan måtten. Andra förklaringar kan vara att Arbetsförmedlingens marknadsandel av lediga platser var betydligt mindre vid millenniumskiftet än idag liksom ett ökat inslag av så kallade dubbletter som delvis snedvridit Arbetsförmedlingens vakansstatistik. 15 En ytterligare förklaring är att det fanns initiala problem med SCBs platsstatistik. Det fanns bland annat en stor osäkerhet om rapporteringen av lediga platser inom den offentliga sektorn. Från och med 2003 tenderar de två täthetsmåtten att alltmer sammanfalla och skillnaderna är särskilt små under de tre senaste åren. Även om det finns vissa skillnader mellan SCB-statistiken och arbetsförmedlingsstatistiken som reflekterar olika mätmetoder och variabeldefinitioner är det ändå viktigt att indikatorer som till exempel tätheten pekar på en likartad utveckling över tiden oavsett vilken statistikkälla som används. Detta kan tolkas som arbetsförmedlingsmåttet på tätheten har blivit alltmer representativt för att reflektera utvecklingen på arbetsmarknaden i stort. Detta är särskilt viktigt eftersom tätheten har en framträdande roll i analyser av Arbetsförmedlingens bidrag till utvecklingen på arbetsmarknaden vilket diskuteras närmare i kapitel två. 1.5 Strukturella obalanser Arbetsmarknadens olika delmarknader (regionalt och yrkesmässigt) karaktäriseras av överskott eller underskott på arbetskraft. Det beror på att utbudet och efterfrågan på arbetskraft inte alltid är balanserat. Sådana obalanser uppkommer som en konsekvens av att det finns olika pris- och lönestelheter och andra rörlighetshinder på arbetsmarknaden. Obalanser som tenderar att bli varaktiga 20