Ansvarsmuseer en utvärdering av ansvarsmuseirollen vid sex statliga museer

Transkript

1 Ansvarsmuseer en utvärdering av ansvarsmuseirollen vid sex statliga museer

2 Statens kulturråd, Box 27215, Stockholm Besök: Borgvägen 1 5 Tel: Fax: Webbplats: Statens kulturråd 2006

3 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 1 FÖRORD... 3 SAMMANFATTNING... 4 MUSEIVÄSENDET I SVERIGE IDAG... 6 PROPOSITION OCH DIREKTIV... 7 REGERINGENS PROPOSITION 1986/87: MUSEERNAS SYN PÅ ANSVARSMUSEIROLLEN Naturhistoriska riksmuseet...8 Nordiska museet...11 Statens historiska museer...15 Folkens Museum Etnografiska...17 Statens konstmuseer...18 ANSVARSMUSEIFUNKTIONEN I REGLERINGSBREV OCH FÖRORDNINGAR MÅL ENLIGT ANSVARSMUSEERNAS REGLERINGSBREV...20 CENTRALMUSEERNAS MÅL I REGLERINGSBREV OCH FÖRORDNINGAR CENTRALMUSEERNAS MÅL I REGLERINGSBREV OCH FÖRORDNINGAR REDOVISNING AV ANSVARSMUSEIROLLEN I ÅRSREDOVISNINGAR M.M STATENS HISTORISKA MUSEER...22 NATURHISTORISKA RIKSMUSEET...23 NORDISKA MUSEET...24 MODERNA MUSEET...29 NATIONALMUSEUM MED PRINS EUGENS WALDEMARSUDDE...30 STATENS MUSEER FÖR VÄRLDSKULTUR...35 ANSLAG FÖR ANSVARSMUSEIUPPDRAGET FORSKNING OCH UTVECKLING VID ANSVARSMUSEERNA...37 ANSVARSMUSEERNAS FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSANSLAG...39 UPPDRAG TILL ANDRA INSTITUTIONER OCH ORGANISATIONER STATENS KULTURRÅD...40 Särskilda uppdrag...40 RIKSANTIKVARIEÄMBETET...40 STATENS FÖRSVARSHISTORISKA MUSEER SFHM...41 Militärt museinätverk...41 RIKSUTSTÄLLNINGAR...41 FRAMTIDENS KULTUR

4 NATIONELLA UPPDRAG...42 NÄTVERK ARBETSLIVSMUSEERNAS SAMARBETSRÅD...44 NÄTVERKET FÖR DESIGN OCH KONSTHANTVERK...44 SVENSKA VARV...45 INTERNATIONELL SAMVERKAN SLUTSATSER BILAGA 1 - UTREDNINGAR MUSEIFÖRSLAG...52 Basmuseer...52 MUS MINNE OCH BILDNING MUSEERNAS UPPDRAG OCH ORGANISATION...55 KULTURPOLITIKENS INRIKTNING KULTURUTREDNINGEN...57 REGERINGENS PROPOSITION 1996/97:3 KULTURPOLITIK...58 GENUS PÅ MUSEER...59 MUSEERNAS SYN PÅ ANSVARSMUSEIREFORMEN BILAGA 2 - SAMVERKANSSTRUKTURER I ANDRA LÄNDER FINLAND...61 NORGE...61 DANMARK...63 STORBRITANNIEN...65 NEDERLÄNDERNA...66 KANADA...67 REFERENSER ICKE TRYCKTA KÄLLOR...70 ÖVRIGT

5 Förord Kulturrådet har i regleringsbrevet för 2005 fått i uppdrag att i samråd med ansvarsmuseerna, dvs. Statens historiska museer, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde, Naturhistoriska riksmuseet, Statens museer för världskultur, Moderna museet och Nordiska museet, utvärdera den nuvarande ansvarsmuseirollen samt, utifrån resultatet av detta, komma med förslag på hur ansvarsmuseirollen skulle kunna utvecklas. I regleringsbrevet till Kulturrådet för 2006 har uppdraget kompletterats med att Statens kulturråd får därutöver i uppdrag att pröva förutsättningarna för att göra Àjtte Svenskt fjäll- och samemuseum till ett ansvarsmuseum. Uppdraget slutredovisas med denna rapport som fokuserar på beskrivningen och analysen av ansvarsmuseernas verksamhet beträffande dessa museers särskilda ansvarsmuseiroll. I enlighet med uppdraget beskrivs inte ansvarsmuseernas uppgifter i övrigt. Den del av uppdraget som rör Àjtte har tidigare redovisats till regeringen och behandlas därför inte här. Stockholm den 20 december 2006 Kristina Rennerstedt Generaldirektör 3

6 Sammanfattning Ansvarsmuseerna inrättades i syfte att främja hela det svenska museiväsendet och var av vitalt intresse för övriga museer i landet, i synnerhet för de regionala museerna redovisade de dåvarande ansvarsmuseerna sina synpunkter på ansvarsmuseirollen efter regeringsuppdrag om ansvarsmuseirollens innebörd under den senaste femårsperioden. De berörda museerna hade en generellt positiv syn på rollen som ansvarsmuseum, men efterlyste ett förtydligande av rollens innehåll. Just oklarheten i uppdraget är ett problem som har uppmärksammats vid flera tillfällen. Museerna har givit beskrivningar av rollen som ansvarsmuseum. Nordiska museet anger i en rapport till Kulturrådet att flertalet av de uppgifter som museet tilldelats i egenskap av ansvarsmuseum redan uppfylls i den traditionella rollen som nationellt museum. Även Statens museer för världskultur framhåller att ansvarsmuseirollen omfattar uppgifter som de centrala museerna till stor del redan har. Nationalmuseum har uppfattningen att ansvarsmuseirollen vilar på en förlegad uppfattning om det centrala statliga museet som resurs för kulturlivet. I övrigt redovisar ansvarsmuseerna i sina årsredovisningar olika typer av aktiviteter som ägt rum under 2004 och genom vilka de anser sig ha nått uppsatta mål avseende ansvarsmuseirollen. Det finns andra aktörer som påverkar ansvarsmuseirollen på olika sätt. Riksutställningar har en roll som i vissa delar överensstämmer med ansvarsmuseernas. Den stora skillnaden är att ansvarsmuseerna har en särskild betoning på arbete inom de egna verksamhetsområdena och uppmanas inte direkt att utveckla samarbeten över det egna ämnesområdets gränser. Stiftelsen framtidens kultur är en annan viktig aktör. Framtidens kultur har sedan 1994 fördelat 80 miljoner kronor till museisektorn. De nationella uppdragen som bl.a. tilldelas museisektorn är ett sätt att förnya museiverksamheten, på både kort och lång sikt. Ansvarsmuseerna har i uppgift att utveckla sina ansvarsområden genom samarbete med regionala och lokala museer. Det finns flera framgångsrika nätverk som har etablerats utan egentlig koppling till ansvarsmuseifunktionerna och resultatrikt arbetat för främjande, utbildning och utveckling inom museisektorn. Samdok -projektet anges ofta som ett resultat av ansvarsmuseernas arbete, men det projektet inleddes redan 1977 medan ansvarsmuseireformen introducerades först Friluftsmuseer har en gemensam organisation, liksom arbetslivsmuseer. Det finns ett antal andra framgångsrika nätverk där ansvarsmuseerna haft framträdande roller, t.ex. NAMSA (Naturhistoriska museers samarbetsorganisation). Att internationella samarbeten har blivit fler och allt viktigare inom museisektorn är uppenbart. De svenska museerna påverkar och låter sig påverkas av internationella influenser. Utbyggnaden av de internationella nätverken är en viktig uppgift för museianställda på alla nivåer, men små museer och enskilda museitjänstemän kan behöva hjälp 4

7 och stöd från centrala institutioner med att finna rätt partner på den internationella scenen och etablera ett samarbete med den. Forskning vid museerna utgör en grund i museernas arbete. Forskningen vid de svenska museerna har inte varit speciellt prioriterad, men en förändring skedde i början av talet, då en särskild anslagspost för ansvarsmuseernas forsknings- och utvecklingsverksamhet infördes. Ansvarsmuseerna anser att det finns ett stort behov av forsknings- och utvecklingsarbete, varför forsknings- och utvecklingsanslaget bedöms som väldigt viktigt. Sammanlagt har ca 26,5 miljoner kronor fördelats mellan ansvarsmuseerna sedan 1991 då anslaget infördes. En liten andel av anslaget, ca 12 %, har under åren gått till gemensamma projekt, dvs. projekt med minst ett ansvarsmuseum som deltagare. Genomgången pekar på att ansvarsmuseireformen har haft begränsad betydelse i praktiken. Reformen innebar att ett uttalat ansvar tilldelades de sex ansvarsmuseerna och detta kan ha förstärkt intresset och medvetenheten om det förväntade stödet och kunskapsutbytet hos de berörda aktörerna på central respektive regional och lokal nivå. Ansvarsmuseerna har gjort viktiga insatser avseende rådgivning, kunskapsuppbyggnad och i vissa fall forskning. Otydligheten i ansvarsmuseiuppdraget gör att det inte med någon säkerhet går att säga att dessa insatser ändå inte skulle ha blivit gjorda. De centrala museernas mål och ansvarsmuseernas mål är mycket likartade samtidigt som ansvarsmuseerna har en roll i förhållande till de centrala museerna, något som ytterligare stärker den otydlighet som finns i uppdraget. Den otydlighet som finns i utformningen av uppdraget gör att Kulturrådet anser att begreppet ansvarsmuseum saknar relevans. Samtliga centrala statliga museer bör ha tydligt definierade uppgifter i förhållande till det övriga museiväsendet. Kulturrådet vill också framhålla att utvecklingen inom museiväsendet gjort att spetskunskap finns inom olika delar av sektorn, vilket måste beaktas vid en eventuell framtida planering av generellt utvecklingsarbete. 5

8 Museiväsendet i Sverige idag Nedan följer en förenklad beskrivning av museiväsendet i Sverige idag vilken baseras på uppgifter i den officiella museistatistiken. Museistatistiken omfattar ca 250 museer och konsthallar och är avgränsad på sådant sätt att många arbetslivsmuseer och hembygdsgårdar, vilka ofta fungerar som lokala museer, faller utanför. De 24 centrala statliga museerna är oftast organiserade som myndigheter, några finns även i stiftelseform. Statliga museer omfattar också universitetsmuseerna, ett antal bolags- och verksmuseer samt några museer som får en stor bidragsandel från staten. Det finns således ett 40-tal statliga museer, inklusive de centrala museerna. Förenklat kan det sägas att det därutöver finns 26 regionala museer och ytterligare fem museer med speciella regionala uppdrag. De cirka 75 kommunala museerna utgör den största gruppen i den officiella statistiken. Förutom de statliga, regionala och kommunala museerna finns ett 50-tal övriga museer i den officiella statistiken. Antalet arbetslivsmuseer och hembygdsgårdar som i stor utsträckning inte ingår i statistiken är mycket stort, ca Antalet museer har varit relativt konstant de senaste 20 åren. Några stora förändringar har inte skett, med undantag av att Arbetets museum och Världskulturmuseet tillkommit. Av de centrala museerna pekades 1986 fem stycken ut som ansvarsmuseer med särskilda uppgifter i förhållande till det övriga museiväsendet. Enligt den officiella statistiken har antalet besökare på museerna varit relativt konstant under det senaste decenniet och ligger på ca 16 miljoner per år. Den 1 januari 2005 infördes fri entré på 17 museer i landet vilket har resulterat i en markant ökning av antalet besökare 1. Museernas bidrag från huvudmännen uppgick år 2003 till ca 2 miljarder kronor. Samma år stod de statliga museerna för ungefär 40 % av de årsverken som redovisades för museerna. De regionala museerna stod för drygt 30 % och de kommunala museerna för ca 20 % av det totala antalet redovisade årsverken. Myndigheten Statens museer för världskultur bildades 1 januari I myndigheten ingår Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Medelhavsmuseet i Stockholm samt Etnografiska museet i Göteborg. Det senare uppgick sedan i Världskulturmuseet i Göteborg som öppnade för publik i slutet av december Myndigheten Statens konstmuseer innefattade bl.a. Nationalmuseum, Östasiatiska museet och Moderna museet som skildes den 1 juli 1999 då Moderna museet inrättades som egen myndighet. I samband med detta bytte myndigheten Statens konstmuseer namn till Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde. Statens historiska museer skildes från Riksantikvarieämbetet vid årsskiftet 1997/98 och bildade en egen myndighet. 1 Moderna museet och Arkitekturmuseet införde fri entré vid årsskiftet 2003/

9 Proposition och direktiv Museernas organisation och verksamhet har varit föremål för utredningar vid ett flertal tillfällen under de senaste 40 åren. I Bilaga 1 redovisas övriga utredningar och direktiv rörande de centrala statliga museerna med särskilt fokus på de s.k. ansvarsmuseerna. Regeringens proposition 1986/87:97 Utredningen Museiförslag ledde inte till någon direkt organisationsförändring, men till en indelning av de centrala museerna i två kategorier, nämligen ansvarsmuseer och övriga centrala museer. Syftet med indelningen var att tydliggöra de centrala museernas ansvar gentemot de övriga museerna i landet. Fem centrala museer (Nordiska museet, Historiska museet, Etnografiska museet, Naturhistoriska riksmuseet och Statens konstmuseer (företrädda av Nationalmuseum och Moderna museet) utsågs att ansvara för att en sådan samordning och samverkan skulle komma till stånd inom verksamhetsområden av stor betydelse för landets museiutveckling. I regeringens proposition från 1986 behandlades de centrala museernas uppgifter och ansvar för landets museiväsende. Propositionen hade Kulturrådets rapport Museiförslag som grund och instämde med vad den, och även en del av de tidigare utredningarna hade kommit fram till, nämligen att ansvarsfördelningen mellan de centrala museerna behövde tydliggöras. En annan viktig slutsats i propositionen var att vissa museer borde ges ett särskilt ansvar för överblick och samordning av museiväsendets olika delar med tanke på dess omfattning och mångfald. Särskild tonvikt skulle därför ligga på ansvarsmuseernas uppgift att utveckla de centrala museernas service och samspel med regional museiverksamhet. Andra områden där ansvarsmuseerna behövde ta initiativ till samordning var informationsteknologins användning inom museerna, frågor om avgränsningar mellan olika museers samlingsområden samt museernas forskningssamverkan, internt och externt. Dessutom ansågs internationella kontakter och utbyten ytterst viktiga. Ansvarsmuseerna skulle, vid behov, vara delaktiga i gränsdragningen mellan olika centralmuseers samlingsområden samt i samordningen och ansvarsfördelningen inom respektive ansvarsområde. Som ett lyckat exempel angavs tekniska och industrihistoriska museernas samråd (TIMSA). Ansvarsmuseerna skulle också spela en särskild roll för bättre samordning mellan museerna beträffande vård och konservering. När det gällde undervisning och folkbildning, som också utpekades som ett viktigt område i propositionen, skulle ansvarsmuseerna ha ett särskilt ansvar för kontakter på central nivå i syfte att utveckla museernas möjligheter till medverkan inom olika samhällsområden. 7

10 Ansvarsmuseernas ansvarsområden Moderna museet Modern bildkonst och konstnärlig fotografi Nationalmuseum Äldre bildkonst samt konsthantverk Myndigheten är ansvarsmuseum inom de delar av området kulturhistoria som för kulturer med ursprung utanför Myndigheten är ansvarsmuseum inom de delar av området kulturhistoria som för kulturer med ursprung utanför Sverige och Naturhistoriska som inte faller riksmuseet inom ansvarsområdet Naturhistoria för Statens Myndigheten historiska är museer, ansvarsmuseum Nationalmuseum inom de med delar Prins av området Eu- Sverige och som inte faller inom ansvarsområdet för Statens historiska museer, Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde Nordiska museet eller Nordiska Svensk kulturhistoria museet. gens kulturhistoria Waldemarsudde som för eller kulturer Nordiska med ursprung museet. utanför Sverige och som inte faller inom ansvarsområdet för Statens Myndigheten är ansvarsmuseum inom de delar av området Folkens historiska Museum museer, Etnografiska Nationalmuseum var innan med dess Prins ansvarsmuseum Waldemarsudde Statens historiska för delar eller museer av Nordiska området Arkeologi museet. kulturhistoria och kyrklig som rör konst- Eugens Folkens kulturhistoria Museum som Etnografiska för kulturer med var innan ursprung dess utanför ansvarsmuseurige och som för de inte delar faller av inom området ansvarsområdet kulturhistoria för som Statens rör Sve- främmande kulturer, framför historia allt utomeuropeiska, och främmande historiska museer, kulturer, Nationalmuseum framför allt utomeuropeiska, med Prins Eugens och som Folkens Myndigheten inte Museum faller är inom ansvarsmuseum Etnografiska ansvarsområdet inom innan för de historiska dess delar ansvarsmuseum kulturhistoria eller för stiftelsen de delar som Nordiska av för området kulturer museet kulturhistoria med ursprung som utanför rör främ- Sve- av området museet som Waldemarsudde inte faller inom eller ansvarsområdet Nordiska museet. för historiska museet Statens eller stiftelsen museer för Nordiska världskultur museet Kulturhistoria för kulturer med ursprung Museum utanför Etnografiska Sverige var som innan inte dess faller ansvarsmu- inom mande rige och kulturer, som inte framför faller inom allt utomeuropeiska, ansvarsområdet och för Statens som inte Folkens faller historiska inom museer, ansvarsområdet Nationalmuseum för historiska med Prins museet Eugens eller seum ansvarsområdet för delar för av Statens området historiska kulturhistoria museer, som Nationalmuseum kulturer, eller Statens Nordiska framför konstmuseer museet allt utomeuropeiska, innefattade och två som muse- inte rör främmande Myndigheten stiftelsen Waldemarsudde Nordiska Statens eller museet konstmuseer Nordiska museet. innefattade två museer, Nationalmuseum och Moderna museet. Moderna mu- Myndigheten er, faller Nationalmuseum inom ansvarsområdet och Moderna för historiska museet. museet Moderna eller museet stiftelsen skildes Nordiska den 1 juli museet 1999 från Statens konstmuser och seet Folkens skildes Museum den juli Etnografiska 1999 från var Statens innan konstmuser dess ansvarsmuseum för de som delar Statens egen av myndighet. området konstmuseer kulturhistoria samband innefattade med som två detta rör museer, främ- och inrättades Myndigheten inrättades som egen myndighet. I samband med detta bytte Nationalmuseum mande myndighetens kulturer, framför och Statens Moderna allt konstmuseer utomeuropeiska, museet. Moderna namn och till museet som Nationalmuseum skildes den 1 med juli Prins 1999 Eugens från Statens Waldemarsudde konstmuser och inrät- inte Museernas bytte syn myndighetens på ansvarsmuseirollen Statens konstmuseer 1997 namn till Nationalmuseum Myndigheten med Statens regleringsbrev Enligt ansvarsmuseernas faller inom ansvarsområdet för Prins konstmuseer Eugens från historiska Waldemarsudde innefattade år 1997 museet skulle eller två museer, alla de dåvarande fem ansvarsmuseernatades som egen myndighet. I samband med detta bytte stiftelsen Nordiska museet Nationalmuseum var för sig, redovisa och Moderna ansvarsmuseirollen museet. Moderna i en museet skriftlig rapport till Kulturdepartementet. skildes I enlighet den 1 juli med 1999 uppdraget från Statens skulle konstmuser varje ansvarsmuseum och inrät- redovisa vad an- myndighetens Statens konstmuseer namn till Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde svarsmuseirollen tades inneburit som egen myndighet. för det egna I samband museet under med detta den bytte senaste femårsperioden samt vilka åtgärder Myndigheten Statens konstmuseer innefattade två museer, myndighetens som vidtagits, Statens vilka konstmuseer resultat som namn uppnåtts till Nationalmuseum fem med av de Prins centrala Eugens museerna Waldemarsudde ansvarsmuseer: Naturhistoriska riksmuseet, och vilka effekter dessa har Nationalmuseum och Moderna museet. Moderna museet fått var Nordiska museet, skildes Statens den 1 juli historiska 1999 från museer, Statens Folkens konstmuser Museum och inrättades Etnografiska och Statens konstmuseer. Nedan som följer egen en myndighet. redogörelse I samband av dessa med museers detta bytte redovisningar. myndighetens Statens konstmuseer namn till Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde Naturhistoriska riksmuseet 1988 antog Naturhistoriska riksmuseets (NRM) styrelse en handlingsplan för hur arbetet med ansvarsmuseirollen avsåg att utvecklas. Naturhistoriska riksmuseet presenterade en redovisning av ansvarsmuseiarbetet under treårsperioden (1989/ /92) redan Två faktorer som ställer speciella krav och förväntningar på NRM som ansvarsmuseum är att antalet naturhistoriska museer i Sverige är litet, dessa utgör mindre än 5 % av landets museer. Däremot är antalet föremål inom ämnesområdet stort. I samband med museiutredningen 1994 uppskattades antal naturhistoriska föremål vid landets museer till ca 47 % av samtliga föremål. 8

11 I samband med NRM:s 250-årsjubileum grundades Naturhistoriska museers samarbetsorganisation (NAMSA), som tillkom i syfte att göra den naturhistoriska sektorn mer verkningsfull. Den naturhistoriska delen av museisektorn är liten och genom NAMSA hoppades man att naturhistoria skulle erhålla större tyngd och genomslag. Utöver NAMSA:s ordinarie verksamhet med årliga sammankomster för diskussioner om aktuella frågor och allmänna ställningstaganden har NAMSA arbetat med och drivit följande frågor: - De naturhistoriska universitetsmuseernas situation, - Utställning om biologisk mångfald, - Bevarande av den domesticerande mångfalden kulturväxter och husdjur. I rapporten framhålls att NRM:s regionala service är av stor betydelse gentemot landets regionala och lokala museer. NRM:s insatser för regionala och lokala museer omfattar: museiutvecklingsprojekt, värdering av samlingar, utlån av föremål, skadedjursservice, kurser, utbildningar och seminarier samt kol-14-dateringar. Under femårsperioden, som redovisningen avser, hade NRM deltagit i fem olika museiutvecklingsprojekt och vid sex tillfällen hade museet medverkat vid värdering av samlingar. Mellan naturhistoriska föremål lånades kostnadsfritt ut till andra museer och institutioner varje år. Som ett led i sin serviceverksamhet redovisade museet att IT-enheten utförde en rad uppgifter åt övriga svenska museer. NAMSA och INSAM är två exempel på sådana insatser. Mellan 1992 och 1997 var NRM även starkt engagerat i en rad planerings- och strategiska arbeten som genomförts i Sverige samt inom EU och ICOM. Museets ITenhet förvaltade då den nationella förteckningen över svenska museers adresser på World Wide Web och det webbhotell som står till samtliga svenska museers förfogande. NRM administrerade dessutom en server för e-postbaserade distributionslistor, som var den största för museirelaterade listor av sitt slag i världen. Tack vare museets välutvecklade IT-profil blev NRM ofta rådfrågad om IT-relaterade frågor. Museets IT-personal undervisade, under redovisningsperioden, vid flera kurser och hade ett planeringsansvar i samband med den utbildningsinsats som föranletts av de statliga museernas anslutning till SUNET. Ett av de främsta strategiska målen för NRM var att se till att museets närvaro på nätet uppmärksammades på så många fronter som möjligt. NRM:s ITutveckling och arbete i ICOM stod även som modell för en lång rad icke-svenska museer när det gällde deras IT-strategiska utveckling. Även vandringsutställningar var en del av NRM:s serviceverksamhet mellan åren NRM:s forskningsavdelning medverkade, under femårsperioden, vid granskning, värdering, rådgivning om registrering och vård av samlingar i landet. Den museivetenskapliga forskningen hade, enligt redovisningen, stärkts och utvecklats genom att särskilda forsknings- och utvecklingsmedel ställts till ansvarsmuseernas förfogande. NRM hade använt dessa medel till kunskapsuppbyggnad kring samlingarnas vård och registrering, tillgängliggörande av samlingarna och material för forskning och allmänhet genom publikationer och utställningar samt utvecklingsinsatser för barn och ungdom. Inför Kulturhuvudstadsåret, 1998, hade ansvarsmuseerna gått samman i ett tvärvetenskapligt 9

12 utvecklingsprojekt, Staden som företeelse och livsmiljö, där respektive museum hade lyft fram ämnet från sitt eget ansvars- och ämnesområde. NRM var delaktigt även i ett flertal andra projekt mellan 1992 och Två samarbetsprojekt omfattade dokumentation, forskning, publicering och utställningar. Fyra projekt omfattade utveckling av registreringsrutiner för museisamlingar generellt och naturhistoriska samlingar speciellt. Tre projekt bestod av insatser för vård av samlingar, bl.a. bekämpning av skadeinsekter. Två projekt handlade om utveckling av material för utbildning av ringmärkare i syfte att dessa skulle kunna verka även på regional och lokal museinivå. Ett projekt omfattade klimatregimer i stora museibyggnader och ett annat projekt var utveckling av barnklubben Museosaurien. Även samverkansprojektet Staden som företeelse och livsmiljö finansierades med FoU-anslaget. Under femårsperioden hade alltså sammanlagt 14 projekt finansierats, helt eller delvis, med forsknings- och utvecklingsmedel. Forskningsavdelningens ansvarsmuseiverksamhet består i övrigt av: - Sektionen för vertebratzoologi - Ringmärkningscentralen - Palynologiska laboratoriet pollenanalys och pollenrapportering - Zootaxonomiska servicecentralen - Laboratoriet för Isotopgeologit Ett annat viktigt led i arbetet som ansvarsmuseum var att delta i olika övergripande museala råd och nämnder. NRM fanns under femårsperioden representerat i bl.a. Samdok (se s.12), INSAM (se s.13), och olika typer av forskningsråd. Museets remissarbete gav en stor möjlighet att hävda det naturhistoriska ämnesområdet och bidra med sin unika kompetens. Rollen som ansvarsmuseum fick, enligt NRM, genomslag vilket resulterat i att många departement, verk, myndigheter och andra organisationer hade begärt yttranden från museet. NRM hade vid flera tillfällen, mellan 1992 och 1997, samarbetat med övriga ansvarsmuseer, bl.a. i samband med regeringsuppdraget Samspelet mellan människa och natur som tjänar som ett exempel på hur ansvarsmuseirollen verkat för ett ämnesöverskridande arbetssätt som syftar till att stärka verksamhetens innehåll. En svårighet att utveckla ansvarsmuseirollen var den ekonomiska utvecklingen för museet För att kunna arbeta som ansvarsmuseum krävdes ökade resurser och för NRM:s del fanns inte längre medel att omprioritera var NRM:s uppfattning att ansvarsmuseirollen gärna kunde bli mer tydlig vad gäller befogenheter och skyldigheter, med att det då också måste ges ekonomiska möjligheter att uppfylla de krav och förväntningar som ställs på NRM. Vid rapportens överlämnande 1997 upplevde NRM sin roll som ansvarsmuseum som positiv. Den dynamiska utvecklingen av ansvarsmuseirollen och de förväntningar och krav omvärlden haft på museet medförde att en del av de uppgifter och åtaganden som funnits innan 1987 då även tillhörde ansvarsmuseiuppgifterna. Ämnesmässigt hade det naturhistoriska ämnesområdet erhållit en starkare ställning inom museivärlden och intresset på regional och lokal nivå hade ökat. Rollen som ansvarsmuseum hade dock, i vissa avseenden, varit oklar. Förväntan på insatser från NRM har varit stor och ibland 10

13 har önskemålen legat utanför museets befogenheter och skyldigheter. I framtiden var NRM:s ambition att som ansvarsmuseum kunna: - upprätthålla och utveckla, kvalitativt och kvantitativt, både den ämnesspecifika och museivetenskapliga forskningen, - kunna ge en tillräcklig service till landets övriga museer i naturhistorisk museikompetens, - låna ut föremål och erbjuda vandringsutställningar, - värdera och registrera samlingar och utföra kol-14 dateringar, - ha befogenhet till att ge råd och anvisningar om hur, åtminstone de statliga, naturhistoriska samlingar, som förvaltas av andra myndigheter, ska bevaras och vårdas, - erbjuda experthjälp och öka naturhistorisk kompetens samt erbjuda utbildning och seminarier regionalt och lokalt i IT-utveckling, - delta i regionala och lokala museiutvecklings- och utställningsprojekt, - arbeta med skadedjursbekämpning. Nordiska museet Museets uppgifter som ansvarsmuseum i ett nationellt perspektiv kunde 1997 sammanfattas med följande rubriker: - överblicka samlingar av samma slag i landet, - tillhandahålla och förmedla expertkunskaper, - bedriva utvecklingsarbete, - företräda ämnesområdet inom och utom museiväsendet, - bidra till och verka för att föremål och annan museidokumentation kan visas i olika delar av landet, - följa med och förmedla vad som sker internationellt och ta tillvara möjligheter till ett ökat internationellt samarbete, - ledning av erforderlig samordning inom respektive del av museiväsendet, - att företräda området gentemot andra samhällsområden. Till detta kommer samverkan med övriga ansvarsmuseer och specialmuseer inom centralmuseigruppen. Det finns även ett ansvar för dessa frågor i ett internationellt perspektiv, bl.a. i form av internationella kontakter och samarbeten samt kunskapsförmedling. Som nationellt verkande museum hade Nordiska museet uppfyllt flera av ansvarsmuseiuppgifterna, men för att ytterligare anpassa Nordiska museet till rollen som ansvarsmuseum genomfördes en omorganisation av museet 1989, som senare reviderats. Museets nationellt inriktade basverksamhet omfattar bl.a. kunskapsservice och rådgivning, registrering, utförselfrågor, utlån av föremål, depositioner, vård- och konserveringsuppdrag, undervisning, vandringsutställningar, handikappfrågor, konferenser, seminarier och kurser, biblioteksservice samt arkiv- och bildservice. Nordiska museets uppgifter som ansvarsmuseum har alltså en bred grund inom museets samtliga avdelningar. 11

14 De verksamheter som i redovisningen från 1997 lyftes fram som särskilt viktiga för museets ansvarsmuseiroll var: - Samdok Samdokrådet och Samdoksekretariatet - Fotorådet och Fotosekretariatet - INSAM INSAM-rådet och INSAM-sekretariatet - BUS Barn- och ungdomsverksamhet - Kulturmiljö och biologisk mångfald - Forskning och utveckling - Utbildning och kurser - Arkivet och bildarkivet. Bildbyrå - Biblioteket - Museiservice försäljning av vårdtekniska produkter - Utvecklingsarbete för funktionshindrade De svenska kulturhistoriska museernas samarbetsorganisation för utforskning av samtiden (Samdok) lanserades i samband med Nordiska museets hundraårsjubileum Av beskrivningen framgår att Samdok fick en fastare organisation 1982 efter några års försöksverksamhet. Samdok är en frivillig sammanslutning av svenska kulturhistoriska museer som gemensamt har bedrivit omfattande kunskapsuppbyggande verksamhet kring samtid. Museet anger att arbetet har haft stort värde beträffande samordning, utveckling och marknadsföring av museernas samtidsforskning, dokumentation och insamling. För museerna runt om i landet är samarbetet inom Samdok både ett stöd i den egna verksamheten och en väg till verksamhets- och kompetensutveckling. Även internationellt har Samdok rönt stor uppmärksamhet. I Samdokregistret samlas uppgifter om samtliga Samdok:s undersökningar, men också övrig dokumentationsverksamhet som rör samtiden. Registret, genom vilket allt insamlat material görs tillgängligt för museer, forskare och andra intresserade, finns i en databas vid Nordiska museet. Samarbetet inom Samdok tar sig uttryck, dels i gemensamma projekt och erfarenhetsutbyte, dels kompetenshöjande och metodutvecklande insatser. Samdok leds av Samdokrådet vilket består av representanter för de olika typerna av museer. Under de fem åren som redovisningen avser har över 90 undersökningar genomförts och samtliga pooler har varit aktiva utsågs Nordiska museet att ta ett särskilt ansvar för den kulturhistoriska fotografin. I slutet av 1993 inrättades därför Fotorådet med Fotosekretariatet vid Nordiska museet som ett centralt forum för utbyte av erfarenheter, samordning och rådgivning för museer och andra fotosamlande och fotobevarande institutioner. Fotorådet, som omfattade representanter från museer, arkiv, bibliotek och Svenska Fotografernas Förbund, tog ställning i olika policyinriktade frågor och fastställde mål och verksamhetsplan för Fotosekretariatet. Samordning av utvecklingsarbete, rådgivning och initiativ till forskning är några av Fotosekretariatets viktigaste uppgifter. Fotosekretariatet utvecklade även ett samarbete med de övriga nordiska länderna, men är även representerat i European Photographic Exchange Group (EPEG), som är ett nätverk mellan de europeiska länderna 12

15 där man utväxlar information om forskning, registrering och dokumentation av fotografi, bevarande och konservering samt utbildning. Av rapporten framgår att i Fotosekretariatets uppgifter också ingår att arrangera konferenser, seminarier och kurser. Mellan åren har Fotosekretariatet anordnat två seminarier, fyra konferenser, två kurser samt ett program som presenterats under museiveckan En särskild samrådsgrupp för informationshantering vid svenska museer, INSAM, bildades 1990 med ett sekretariat vid Nordiska museet med uppgift att främja och samordna museernas arbete med att använda modern informationsteknologi. Verksamheten leddes och samordnades av INSAM-rådet som utformade förslag till mål, verksamhetsplan och budget för verksamheten. Rådet samordnade även utvecklingsarbetet inom bl.a. INSAM:s kommittéer. Svenska museer och motsvarande, som är medlemmar i Svenska museiföreningen, kunde ansluta sig till INSAM, andra institutioner kunde anslutas efter prövning av INSAM-rådet. INSAM arbetade huvudsakligen med grundläggande samordning av museernas IT-användning. INSAM:s arbete hade haft en internationell prägel vilket har varit mycket givande och spelat en stor roll i INSAM:s utvecklingsarbete. INSAM:s utvecklingsarbete fokuserade på olika områden från år till år Uppbyggnad av en gemensam datastandard, SWETERM, som kan hantera ett museums alla informationskällor Utbildning och utveckling av en strategi för museernas roll som informations- och kunskapskälla med den bärande tanken att integrera föremålsinformation med bibliotek och arkiv Multimedia och utbildning Datakommunikation Fortsatt datakommunikation och utveckling av auktoriteter gemensamma för museer, arkiv och bibliotek Utbildning och fortsatt arbete med datakommunikation och auktoriteter Fortsatt arbete med datakommunikation och auktoriteter samt förberedelser för SESAM-projekt Utvecklingsprojekt inom ramen för SESAM planeras och inleds. Vid Nordiska museets omorganisation 1989 skapades inom utställningsavdelningen en särskild sektion för utveckling av barn- och ungdomsverksamhet BUS. Sektionen gavs två huvuduppgifter. Att utveckla och höja kvaliteten på Nordiska museets verksamhet för den yngre publiken, deras föräldrar och lärare samt att verka för samarbete och samverkan mellan landets kulturhistoriska museer i BoU-frågor. Avsikten var att BUS skulle vara en funktion motsvarande Samdok (se sid.12) eller Fotosekretariatet (se sid.12). Till skillnad från dessa arbetade BUS utan tillskott av särskilda medel. BUS:s kontakter och arbete med länsmuseer var huvudsakligen övergripande, inte praktiska. Årliga konferenser arrangerades och dessas syfte var att diskutera samarbetsfrågor, sprida information och inspirera genom presentationer av särskilt intressanta projekt. Pedagogiskt ansvariga vid länsmuseer, centrala museer, större kommunala museer samt ett antal kontaktpersoner i Norge, Danmark och Finland deltog i konferenserna. Sedan 13

16 1993 distribuerades nyhetsbladet BUS-NYTT till samtliga personer som deltagit i de årliga konferenserna. BUS-NYTT informerade om nya projekt, ny litteratur, kurser och konferenser, personnytt m.m. och var ett resultat av ett direkt önskemål från länsmuseernas sida. Eftersom länsmuseerna hade en väl utvecklad pedagogisk kompetens ansåg Nordiska museet att man bäst uppfyllde sin ansvarsroll, i detta avseende, genom att arbeta övergripande, skapa forum där kolleger kunde mötas och dela med sig av sina erfarenheter. BUS gavs möjlighet att bygga upp ett brett, aktivt och väl fungerande nationellt och internationellt kontaktnät. Denna omfattande kontaktverksamhet fungerade som kopplare mellan kolleger inom fältet. Nordiska museet kom genom Julita gård att i förstärkt utsträckning bli en resurs för landets museer, främst olika friluftsmuseer och länsmuseer, inom områden som biologisk mångfald och som utgångspunkt för utbildning och kunskapsuppbyggnad kring kulturmiljöfrågor och natur och kultur. I mitten av 1990-talet hade ett utvecklingsarbete inletts inom detta område tillsammans med bl.a. Naturhistoriska riksmuseet, Skansen och Riksantikvarieämbetet. I redovisningen pekar museet på att verksamheten vilar på vetenskaplig grund och inom museets hela verksamhetsområde bedrivs en omfattande forskning. I Nordiska museets roll som ansvarsmuseum ligger även ett ansvar för forskningen vid landets kulturhistoriska museer, med uppgifter att skapa förutsättningar för överblick, samordning och utveckling av forskningen vid dessa museer. Nordiska museet har på olika sätt arbetat för detta och bl.a. lyckats skapa kontakter och nätverk med museer och forskningsinstitutioner i Sverige och utomlands lyfte Nordiska museet fram vikten av att museerna själva ges möjlighet att ta ansvar för kunskapsuppbyggnaden kring föremål eftersom sådan forskning inte bedrivs vid universitet och högskolor. Ansvarsmuseerna hade alltså en viktig roll att fylla vad gäller föremålsforskningen. Nordiska museet inledde särskilda kurser i museivetenskap läsåret 1995/96 och 1996/97. Museiservice är en utvecklingsverksamhet som har i syfte att ta fram och tillhandahålla vårdtekniska produkter inom museiområdet för alla museer i landet, bl.a. förvaringssystem för fotografiskt material, för arkivmaterial, textilier, metaller m.m skrev Nordiska museet i sin redovisning att Museiservicens omsättning successivt hade ökat sedan starten 1987 och att verksamheten hade utvecklats de senaste åren med målet att arbeta med SESAM-projekt. I redovisningen pekar museet också på att man sedan 1970-talet bedrivit ett utvecklingsarbete inom handikappområdet, som inriktats på att göra det möjligt för synskadade att ta del av de olika basutställningarna. Till museets större utställningar utarbetades systematiskt särskilda reliefer och informationsmaterial med storstilade texter. De reliefer som utvecklats av museet har också nått vidare kretsar genom att de har förvärvats av Synskadades Riksförbund och ABF, som använder dem som studiematerial i hela landet. Genom bl.a. seminarier och kurser har museets erfarenheter spritts till lan- 14

17 dets museer. Nordiska museet utvecklade redan 1995 en audioguide för synskadade som samtliga besökare hade nytta av. Audioguiden blev ett viktigt redskap för att fördjupa utställningsupplevelsen, inte minst för dyslektiker. Utvecklingsarbetet pågår kontinuerligt och 2004 prövades en annorlunda version för blinda och synskadade besökare, där en synskadetolk förmedlar utställningen. I rapporten som överlämnades till Kulturdepartementet 1997 ansåg Nordiska museet att ansvarsmuseiuppgifterna hade utvidgats och delvis fått ny innebörd under de år som gått. En utvärdering av de effekter som uppnåtts mellan var på flera sätt svår att göra. I relation till de generella punkterna som i samband med reformen uppställdes 1987 hade flertalet mål uppnåtts med goda resultat i den bedömning museet kunnat göra. Nordiska museet ansåg också att en utvärdering borde stämmas av med de museer som verksamheten i många avseenden varit riktad mot, dvs. länsmuseerna, de kommunala museerna och de statliga museerna, varför Nordiska museet hade inbjudit dessas samarbetsråd för diskussioner. Generellt sett var samarbetsråden mycket positiva, men ingen hade av tidsskäl ansett sig kunnat medverka med mer konkreta synpunkter. Generellt bedömde Nordiska museet att utvecklingen varit klart positiv och haft goda effekter i olika avseenden. Museet pekade dock på otillräckliga medel vilka begränsade en utveckling av ansvarsmuseirollen. Med besparingskrav som vilar på museet skulle det innebära en nödtvungen nedskärning av museets ansvarsmuseiåtaganden fr.o.m. budgetåret Statens historiska museer Statens historiska museum (SHM) redovisade sin verksamhet som ansvarsmuseum för åren Inom ramen för samlingsområdet menade museet att ansvarsrollen innefattar följande verksamheter: - Nationellt ansvar för omhändertagande av vissa föremålskategorier - Hållande av nationella register - Utställningsverksamhet med nationellt ansvar - Forskarservice - Utvecklingsarbete - Service till andra institutioner - Sverigerepresentation i internationellt arbete Museet förtydligade att någon särskild utredning med anledning av uppdraget inte har varit möjlig att genomföra och att mer detaljerad information finns tillgänglig i museets verksamhetsberättelser och årsredovisningar. Avseende museets nationella ansvar för omhändertagande av vissa föremålskategorier menade man att SHM kan betraktas som ett riksarkiv för arkeologiskt material eftersom museet är huvudmottagare av material som framkommer vid de arkeologiska undersökningarna i landet. Däremot fanns vissa problem med den delen av verksamheten då en obalans mellan obegränsade resurser att gräva fram material och krympande resurser ämnade för omhändertagande av materialet existerar. SHM har landets största samling 15

18 kyrkliga kulturföremål och är därför den självklara basen för frågor gällande bevarande och forskning av dessa. Denna samling är värdefull även ur ett internationellt perspektiv, men museet poängterar att ansvarsrollen, när det gäller kyrkliga kulturföremål, av olika skäl inte blivit tydliggjord. Inom ramen för ansvarsmuseiuppdraget hade museet, under den redovisade femårsperioden, kontinuerligt byggt upp en analog, nationell databas över svensk medeltidskonst. Utställningsverksamheten med nationellt ansvar är en del av SHM:s ansvarsmuseiroll. Museet konstaterade i redovisningen att man inte klarar av att uppfylla krav som ställs på ett museum med nationellt ansvar när det gäller att ge en allsidig kronologisk och geografisk översikt av landets äldsta kulturhistoria p.g.a. lokalernas begränsning beträffande storlek och skick. Detta förväntades också ha konsekvenser för besöksfrekvenser. Som en följd av situationen med otillräckliga lokaler provade museet att ha utställningar utanför de egna lokalerna. Mellan 1993 och 1997 hade Historiska museet en stor utställning, dels på gamla varvsområdet i Göteborg, dels i Botkyrka kommun. Museet konstaterade att den typen av utställningar har framtiden för sig och att det var väldigt effektfullt att söka upp människor där de bor eller i lokaler som har många besökare, t.ex. stormarknader och mässhallar. Andra utställningar där museets material mäter stor publik är vandringsutställningar. Intresset för utställningar med material ur museets samlingar är mycket stort även utomlands. SHM:s utställningar turnerade mellan 1993 och 1997 i bl.a. Sydamerika och Japan. Forskarservice är en annan viktig del av SHM:s ansvarsroll. Till museets viktigaste uppgifter hör service till forskare, både svenska och utländska. En förändring som skett på det här området på 1990-talet och som haft konsekvenser för museet var öppnandet av gränserna mot öst. Ett ökat antal besök av forskare från öst innebar en ökad påfrestning för museet. Säkerhetsfrågorna har blivit ett alltmer problematiskt område i museivärlden. Museet hade därför, som ett av museerna med ansvar för utvecklingsarbetet, påbörjat ett utvecklingsarbete som pågått i varierande utsträckning under hela fyraårsperioden. Trots att arbetet inte varit kontinuerligt var museet på detta område i frontlinjen, även internationellt sett. Utvecklingsarbetet med säkerhets- och klimatfrågor hade gjorts parallellt. Utveckling av system för digitaliserad handläggning och katalogisering påbörjades En särskild satsning på IT-området var museets deltagande i det s.k. skoldatanätet som hade som mål att ge barn och ungdom information och bättre kontakt med museets föremål. Utvecklingen på dataområdet hade även lett till att museerna förbättrat förmågan att nå ut med information. Genom multimediaspel presenteras information på ett konsumentvänligt sätt samtidigt som nya besökare lockas till museet. 16

19 Att tillhandahålla service till andra institutioner är något SHM åstadkommer på flera olika sätt. Museets experter på olika föremålskategorier är ständigt anlitade av andra museer och forskare. Utlån av föremål är en annan kontinuerlig verksamhet eftersom det finns stort intresse från olika institutioner att låna material ur museets samlingar på längre eller kortare tid. Museets service omfattar också rådgivning och expertmedverkan i diskussioner kring byggandet av lokaler eller utställningar. På säkerhets- och klimatområdet hade 24 museer utnyttjat museets service under perioden Andra områden som varit av särskilt intresse för museerna var resultaten av utvecklingsarbetet om utställningsteknik och multimediahantering. SHM har, i samverkan med Sida, arbetat med framtagning av läshjälpmedel för blinda barn för internationellt bruk, med särskild hänsyn till Afrika och andra länder i tredje världen. Projektet resulterade i en prototyp till en bok om människans äldsta historia. Boken översattes till tre språk och kan läsas av både synskadade och seende. Som en knutpunkt i det internationella nätverket av museer inom samlingsområdet står SHM som Sveriges representant i det internationella samarbetet. Museets personal hade mellan 1993 och 1997 ingått i planerings- och arbetsgrupper och även medverkat som experter och författare av kataloger i gemensamma nordiska och europeiska satsningar. Vid sidan av de satsningarna pågår kontinuerlig utlåningsverksamhet till utländska museer. SHM konstaterade i sin redovisning från 1997 att utfallet av ansvarsmuseirollen hade blivit ojämnt med stora framgångar på vissa områden och eftersläpningar på andra. Man tyckte att de positiva resultaten gällande utvecklingsprojekt var särskilt glädjande. Det fastställdes också att museets problem inte var olösliga och att situationen skulle kunna förbättras med rimliga resursinsatser på några nyckelområden. Folkens Museum Etnografiska I sin redogörelse till Kulturdepartementet skrev Folkens Museum Etnografiska (FME) att det särskilda anslaget som museet tilldelats i egenskap av ansvarsmuseum snabbt hade förbrukats p.g.a. besparingskraven. Det särskilda anslaget för forskning och utveckling som utdelats av Kulturrådet bedömdes som mycket betydelsefullt. Under de fem åren, som redogörelsen avser, hade FME erhållit FoU-medel till fem olika projekt. I redovisningen delade museet in sina ansvarsuppgifter i tre delar: - Uppsökande verksamhet och vandringsutställningar - Utlån och depositioner - Förfrågningar och information Mellan 1992 och 1997 hade FME bedrivit uppsökande verksamhet kallad Antropologen kommer till skolan. Programmet innehöll 15 teman om olika kulturer och hade under en femårsperiod besökt 286 skolor och andra institutioner över hela landet och mött ca åhörare. Museet redovisade också sin vandringsutställningsverksamhet som, till en viss del, finansierats av medel från särskilda anslag och medel från andra myndigheter/institutioner. Mellan åren 1992 och 1997 hade FME besökt 88 platser med 17

20 sina vandringsutställningar. Utlåningsverksamheten vid FME bedrevs flitigt, både nationellt och internationellt, bl.a. till svenska ambassader. FME ansåg det svårt att bedöma hur mycket tid som lagts ned på att besvara allmänhetens frågor per brev och telefon eftersom vissa frågor kunde besvaras snabbt medan andra krävde efterforskning. Utöver förfrågningar som museet fick anlitades museets områdessakkunniga ofta som föreläsare, faktagranskare och artikelskribenter. FME lade även ned mycket tid på att ta hand om utländska forskarbesök. Statens konstmuseer Statens konstmuseer (SKM) tolkade sina uppgifter avseende ansvarsmuseirollen på följande sätt: - Att verka för en lämplig samordning av museiväsendet, särskilt mellan museer på central och regional nivå. - Att verka för en utveckling av kontakterna mellan museiväsendet och dess omvärld och därvid företräda museiväsendet. - Att bistå annan museiverksamhet, särskilt på regional nivå. I SKM:s redovisning lyftes museets delaktighet i den s.k. 10-gruppen (numera benämnd Centralmuseernas samarbetsråd) fram som en viktig del i ansvarsmuseiarbetet då rådets huvudsakliga uppgift var att verka för fördjupad samverkan mellan de statliga museerna. Vid sidan av de statliga museerna samarbetade SKM även med ett stort antal regionala och kommunala konstmuseer i landet med målet att utveckla nya vägar att främja konsten och konstintresset i hela landet. I syfte att utveckla kontakterna mot samhället samarbetade SKM med en rad institutioner och organisationer. Samarbeten har resulterat i att museerna mött nya besökargrupper samt att SKM:s uppgifter som rådgivande organ gällande vård och förvaltning av konst har förstärkts under femårsperioden som rapporten avser. Som viktiga resurser för ansvarsmuseirollen angav SKM följande delar av sin verksamhet: avdelningen för depositioner och vandringsutställningar, transportavdelningen, bildarkiven, konstbiblioteket, handskriftsarkivet och konservatorsateljéer. Genom depositioner nådde SKM en publik som inte avsätter tid för att besöka museerna. Omkring konstverk ur SKM:s samlingar visades permanent i lokaler utanför museibyggnaden, t.ex. på arbetsplatser och i offentliga miljöer. Under perioden har SKM sänt ut 12 olika vandringsutställningar som använts som medel i arbetet att stödja uppbyggnaden av nya konstmuseer på orter där sådana saknas. SKM bedömde att en ökning av vandringsutställningsverksamheten inte var möjlig inom dåvarande resurser och ramar. Transportavdelningen är en av Sveriges största transportörer av konst och betjänar större delen av de svenska museerna varför SKM:s transporttjänst spelar en viktig roll i det regionala konstlivet. En stor del av bildarkivens verksamhet består av att tillgodose beställningar av kopior till museer, forskare, förlag och övriga kunder. Nordens största specialbibliotek för konst, Konstbiblioteket, erbjuder ett stort antal museikataloger och utställningskataloger samt klipparkiv. Handskriftsarkivet består av brev, manuskript, skisser, fotografier m.m. Katalogisering av samlingarna har genomförts i syfte att göra 18