Kriminologiska institutionen

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Öppet homosexuella politiker och hatbrott en intervjustudie C-uppsats i kriminologi Vårterminen 2007 Karin Edlund

2

3 Sammanfattning Syftet med den här uppsatsen är att försöka få en bild av hur utsatthet för hatbrott upplevs för en grupp öppet homosexuella politiker och hur de upplever att medieexponeringen påverkar deras utsatthet eller risk för utsatthet. Tio öppet homosexuella politiker (tre kvinnor och sju män) på kommun-, landstings- eller riksnivå har intervjuats. Ett flertal av de intervjuade säger sig inte ha upplevt sig vara utsatta för något hatbrott. De personer som har känt sig utsatta har främst fått telefonsamtal, brev, e-post och sina namn publicerade på vissa så kallade hatlistor på internet. Studien visar att det finns en tydlig skillnad i upplevd utsatthet mellan kvinnor och män. Däremot är det svårt att se vad den kan bero på. Även en heterosexuell politker som har varit utsatt för hot har intervjuats. En koppling mellan medieexponering och upplevd utsatthet för hatbrott kan urskiljas, åtminstone vid vissa tillfällen. Faktorer som kan påverka är omfattning av exponering men även i vilka frågor och hur frekvent. I huvudsak anses medierapporteringen vara saklig och därför läggs inte någon direkt skuld på medierna när det gäller utsatthet eller risk för utsatthet för hatbrott. Rädslonivån för att utsättas för hot eller trakasserier är relativt låg bland de intervjuade och oftast är det i samband med en speciell händelse som en obehagskänsla eller rädsla kan dyka upp, och ingenting som personerna går och tänker på dagligen. Den upplevda utsattheten för hatbrott har analyserats utifrån två perspektiv, livsstilsteorin och homofobin/heterosexismen. Till viss del kan livsstilsteorin genom sin exponeringsfaktor förklara den utsatthet som intervjupersonerna har upplevt. Teorin förklarar dock främst ett generellt offerskap och inte motivet till utsattheten vilket är väsentligt när man undersöker brott mot homosexuella. Utifrån ett gärningsmannaperspektiv skulle homofobin/heterosexismen kunna vara ett perspektiv som ger en möjlig förklaring. Homofobin/heterosexismen handlar till stor del om negativa attityder och intolerans mot människor i samhället och det är därför viktigt att man inom alla nivåer i samhället arbetar för att förändra negativa attityder som finns mot homosexualitet och homosexuella för att kunna minska utsatthet för hatbrott. 2

4

5 Innehållsförteckning 1. INLEDNING INLEDNING BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP Homosexualitet Hatbrott och hatbrottslagstiftning VETENSKAPSTEORETISK UTGÅNGSPUNKT TIDIGARE FORSKNING TEORI INLEDNING LIVSSTILSTEORIN HOMOFOBI OCH HETEROSEXISM BETYDELSE AV RÄDSLA FÖR BROTT METOD INLEDNING URVAL INTERVJUER VALIDITET OCH RELIABILITET Validitet Reliabilitet ETISKA ÖVERVÄGANDEN RESULTAT OCH ANALYS INLEDNING UTSATTHET FÖR HATBROTT, HOT ELLER TRAKASSERIER Inledning Hatbrott i form av muntliga hot och trakasserier, klotter, brev och e-post Hatbrott i form av namnlistor på internet Utsatthet för andra hot och trakasserier Hot och trakasserier mot den heterosexuella politikern Analys MEDIEEXPONERINGEN OCH DESS BETYDELSE Inledning Upplevelse av medieexponering och dess betydelse Analys SKILLNADER MELLAN KVINNOR OCH MÄN Inledning Analys RÄDSLA FÖR BROTT Inledning Rädsla för att utsättas för hatbrott Analys AVSLUTANDE DISKUSSION REFERENSER LITTERATURLISTA ÖVRIGA REFERENSER BILAGA

6

7 1. Inledning 1.1 Inledning Sedan början av 1990-talet har brott med homofobiska inslag uppmärksammats i den svenska samhällsdebatten. Lagstiftningen har förändrats och straffskärpning har införts mot brott där motivet är att kränka någon på grund av sexuell läggning. Sådana brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag brukar oftast benämnas som hatbrott. 1 Under de senaste decennierna har massmedierna blivit de viktigaste informationskällorna för att människor ska få kännedom om vad som händer i samhället och vilken politik som bedrivs. Detta i sin tur har lett till att politiker har blivit alltmer beroende av medierna. Som politiker och därmed offentlig person känner också fler personer till vem politikern är och vilka åsikter som hon eller han står för. Om någon till exempel ogillar de åsikter som politikern står för kan det leda till att hon eller han utsätts för bland annat hot och trakasserier genom att politikern blir symbol för den linje som partiet eller politikern själv står för i olika politiska frågor. 2 Som homosexuell politiker kan risken för utsatthet vara dubbel, dels genom att man exponeras i sin politikerroll, dels på grund av ens sexuella läggning. Den här uppsatsen syftar till att försöka få en bild av hur utsatthet för hatbrott upplevs av öppet homosexuella 3 politiker, och hur de upplever att medieexponeringen påverkar deras utsatthet eller risk för utsatthet. Tio intervjuer har genomförts med öppet homosexuella politiker på olika politiska nivåer (kommun-, landstings- och riksnivå). Därutöver har en intervju gjorts med en heterosexuell politiker som har varit utsatt för hot för att hon har gjort positiva uttalanden i HBT-frågor Bakgrund I slutet av 1800-talet myntades termen homosexualitet som vi idag använder och det var även då som synen på den homosexuelle som en speciell sorts människa kom till 5. I Sverige var det fram till 1944 olagligt med homosexuella relationer, det vill säga förhållanden med någon av samma kön. 1 BRÅ 2002:9, sid Blom 2005, sid Begreppet homosexuell används i uppsatsen som en sammanfattande beteckning för kvinnor och män som definierar sig som homo- eller bisexuella. 4 HBT står för Homo-, Bi- eller Transpersoner. 5 Parikas 1995, sid

8 Först då blev sådana relationer lagliga, men med en 18-års gräns. År 1978 blev det lika åldersgräns 6 för homo- och heterosexuella kontakter och så sent som 1979 försvann homosexualitet ur förteckningen över psykiska sjukdomar. 7 Mot bakgrund av den tidigare lagstiftningen är det kanske inte så märkligt att homosexuella politiker först på senare år har gått ut med sin sexuella läggning offentligt. År 1991 kom till exempel den förste homosexuelle politikern i riksdagen ut offentligt med sin sexuella läggning 8 och 1998 valdes den förste öppet homosexuelle politikern in i riksdagen 9. Sedan början av 1990-talet har synen på hatbrott skärpts i Sverige. En straffskärpningsbestämmelse för brott med vissa motiv infördes 1994 där bland annat motiv att kränka någon på grund av sexuell läggning ingår. 10 En nationell handlingsplan togs fram 2001 mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering och statsmakten har också sedan 2000 lyft fram att de homofobiska brotten ska ses som prioriterade. 11 Sedan 1997 har Säkerhetspolisen (Säpo) haft i uppdrag att sammanställa polisanmälda brott som bedöms ha rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag. Från 2006 har Brottsförebyggande rådet (Brå) övertagit uppgiften. År 2005 anmäldes 563 homofobiska brott 12 och totalt kom anmälningar med hatbrottsmotiv in 13. Detta är en minskning med cirka åtta procent jämfört med Om det är en tillfällig minskning eller ej går inte att säga. 14 Det är också svårt att med statistik av polisanmälda hatbrott säga något om den faktiska utsattheten för hatbrott eftersom många väljer att inte anmäla eller att anmälningsmottagaren inte uppmärksammar att det handlar om ett hatbrott år. 7 Parikas 1995, sid 7. 8 Parikas 1995, sid Hemsida Vänsterpartiet: 10 Sexuell läggning infördes dock i BrB 29:2:7 först den 1 juli 2002, innan dess framfördes det i förarbetena till lagen att sexuell läggning innefattades i begreppet annan liknande omständighet. 11 BRÅ 2002:9, sid Närmare 42 % av anmälningarna avsåg olaga hot/ofredande vilket var den största gruppen följt av våldsbrott (misshandel, grov misshandel och mord) ca 22 %, ärekränkning ca 16 %, skadegörelse/klotter ca 7,5 %, klotter ca 4 %, hets mot folkgrupp ca 4 % och övriga brott ca 4,5 %. 13 Eftersom man ändrade metod för att söka ut anmälningar med hatbrottsmotiv från och med 2004 är det inte möjligt att jämföra förändringar åren innan och efter. Anmälda homofobiska brott 1997 var 99 stycken och totalt anmälda hatbrott. 14 BRÅ 2006:3, sid 7 och BRÅ 2002:9, sid 18. 5

9 1.3 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att få en bild av hur utsatthet för hatbrott upplevs för öppet homosexuella politiker och hur de upplever att medieexponeringen påverkar deras utsatthet eller risk för utsatthet. Mina frågeställningar är följande: Hur ser upplevd utsatthet för hatbrott ut för de öppet homosexuella politiker som är intervjuade? Hur upplever de att medieexponeringen påverkar deras utsatthet eller risk för utsatthet? Är de rädda för att bli utsatta för hot eller våld på grund av sin sexuella läggning? Finns det någon skillnad av upplevd utsatthet för hatbrott mellan de kvinnor och män som är intervjuade? 1.4 Definition av centrala begrepp Homosexualitet I den svenska lagstiftningen definieras homosexualitet som en av tre sexuella läggningar. De två andra är bisexualitet och heterosexualitet. Homosexualitet kan enligt Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) sägas vara ett begrepp för att beskriva förmågan att förälska sig i och/eller vara sexuellt attraherad av någon av samma kön som en själv 16. Oftast förknippas ordet homosexuell enbart med män och osynliggör därmed kvinnor, men både kvinnor och män inbegrips i begreppet. 17 Flera frågor kan uppstå vid en diskussion kring homosexualitet, till exempel när en person blir homosexuell och om det kan förändras över livscykeln. I en avhandling av Tiby om homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott tas det upp att en homosexuell är en person som inte nödvändigtvis under en hel livstid, men för en tillräckligt lång period för att det inte ska vara något episodiskt, har intresse av sexuella aktiviteter med en person av samma kön. Tiby pekar också på att det finns ståndpunkter att man inte bara är homosexuell på grund av sexuellt umgänge med samma kön och tar som ett exempel en undersökning där yngre män prostituerat sig för homosexuella män men inte själva definierade sig som homosexuella. 18 Detta visar på komplexiteten kring begreppet. 16 Hemsida RFSL: 17 Hemsida RFSL: 18 Tiby 1999, sid 6. 6

10 Jag har valt att i min studie låta mina intervjupersoner definiera sin egen sexuella läggning, då det kan vara svårt för någon annan person att göra den definitionen. I uppsatsen används dock begreppet homosexuell som sammanfattande beteckning på kvinnor och män som själva definierar sig som homosexuella eller bisexuella. Bisexuella kan också antas utsättas för hatbrott för att de upplevs som homosexuella. Med bisexuell menas oftast personer som har förmågan att bli förälskad eller sexuellt attraherad av både kvinnor och män. 19 Någon transexuell person har inte ingått i undersökningen, dels på grund av att ingen av dem som ingick i mitt urval visade sig vara transexuell, dels för att jag var tveksam till om jag skulle kunna hålla en transexuell politiker anonym i studien. Tveksamheten gjorde att jag valde att inte gå vidare med ett tips om en person som jag eventuellt skulle kunna ha intervjuat. I uppsatsen används begreppet öppet homosexuella om mina intervjupersoner. Med det avses att de är öppna med sin sexuella läggning, inte bara inom en större eller mindre krets privat utan även offentligt. För att jag ska räkna det som offentligt räcker det att det i någon form av media går att utläsa att personen är en HBT-person Hatbrott och hatbrottslagstiftning Hatbrott ( hate crime ) är ett samlingsbegrepp som oftast används om brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag. De kännetecknas av att de strider mot grundläggande samhällsvärderingar om alla människors lika värde och kan därmed sägas vara ett angrepp på de mänskliga rättigheterna. Någon vedertagen definition av begreppet hatbrott eller något gemensamt synsätt på vilka brottstyper som omfattas i Sverige saknas dock. 20 Genom att det inte finns någon vedertagen definition finns en risk att begreppet tolkas olika och att man väljer att inte alls använda sig av hatbrottsbegreppet. Det gör det också svårt att bestraffa någon för ett hatbrott om inte definitionen är klar och tydlig. I Sverige finns det en straffskärpningsbestämmelse sedan 1994 som gör att brott med motiv att kränka någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet kan straffas hårdare än brott utan sådana motiv. 21 Sådana brott brukar oftast beskrivas som hatbrott. Hets mot folkgrupp och olaga diskriminering är 19 Hemsida RFSL: 20 BRÅ 2002:9, sid BrB 29:2:7. 7

11 annars de enda särskilda brottstyperna som finns avseende hatbrott i Sverige. 22 Man kan också dömas för förolämpning om man genom kränkande tillmäle eller beskyllning smädar någon. 23 Anledningen till att termen hatbrott används är att brotten motiveras av hat mot vissa grupper av människor. Det betyder att en person enbart på grund av vem hon eller han är, eller uppfattas vara, blir utsatt för ett brott. 24 Genom straffskärpningsbestämmelsen vill staten visa att man inte tolererar sådana brott och ser dem som försvårande vilket motiverar ett strängare straff. Det land som har kommit längst med lagstiftningen är USA där de flesta delstater har någon form av lagstiftning mot hatbrott även om den ser olika ut. När det gäller hatbrottslagstiftning på grund av sexuell läggning är det 28 delstater och District of Columbia som har sådan lagstiftning. 25 Nathan Hall har i sin bok, Hate Crime, tagit upp hatbrott och hatbrottslagstiftningen och diskuterat kring olika kritiska frågeställningar som kommit upp i debatten. 26 Hall menar att det egentligen är fördomar vi refererar till, och till väldigt liten del hat när det gäller hatbrott. En följdfråga som han ställer blir då vilken typ av handling det måste vara för att brottet ska definieras som ett hatbrott? Räcker det att vara ovänlig eller arg, eller ska man vara fientlig, hot- eller hatfull mot någon för att det ska räknas som hatbrott? Om man har en bred definition finns risken att nästan alla brott som begås kan definieras som hatbrott. Väljer man en väldigt snäv definition kommer frågan upp hur man bedömer vilka fördomar som är och inte är acceptabla, och genom att göra så ge vissa grupper större skydd än andra. 27 Hall tar också upp frågan om fördomar är någonting normalt som alla människor har och vad det i så fall får för betydelse för hur man hanterar hatbrott. Borde bara de brott av gärningsmän som verkligen hatar sina offer och den grupp som de representerar, och där gärningsmannen uteslutande begår brottet på grund av hat, definieras som hatbrott och därmed förenkla vad som är och inte är hatbrott? Eller räcker det att en del av motivet baseras på hat och hur ska man då definiera hur stor andel? Och varför ska vi behandla hatbrott annorlunda än andra brott? Den skilda behandlingen motiveras oftast av den allmänna tron att sådana brott har en stor inverkan både på offret och på 22 BRÅ 2002:9, sid BrB 5 kap, Tiby 1999, sid Hall 2005, sid Kritiken har framförallt framförts av Andrew Sullivan i en artikel What s So Bad About Hate? från 1999, men liknande kritik har också framförts av James B. Jacobs och Kimberly A. Potter i en artikel Hate Crimes: A Critical Perspective från Hall 2005, sid

12 samhället, att det skapar sociala klyftor och att den typen av brott både ökar i antal och våldsbenägenhet. Frågan är om samhället vet exakt vad det skapar och om det är det bästa sättet eller om det istället kanske får motsatt effekt och delar samhället ännu mer. Hall tror inte att man ska ge upp det nuvarande konceptet ännu, men har blivit mer skeptisk till hur man hanterar problemet och har tagit till sig en del av de argument som kritiker kommit med. 28 Hall visar i sin bok på de olika problem som finns kring definitionen av hatbrott och användandet av hatbrottslagstiftning. Utifrån ovanstående resonemang kan man säkert ifrågasätta valet av den undersökning jag har valt att göra, att se om personer upplever att de har blivit utsatta för hatbrott när definitionen inte är helt enkel att göra. Definitionsproblem kan leda till att frågor som ställs till intervjupersonerna misstolkas och att svaren blir annorlunda än vad de skulle ha blivit om en tydlig definition gjorts av vad som menades med hatbrott innan intervjun påbörjades. Detta beroende på hur intervjupersonerna definierar vad ett hatbrott är. Mer om detta tas upp under avsnitt Validitet. 1.5 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt Utgångspunkten i den här undersökningen är konstruktionistisk. Det finns olika former av konstruktionism och jag utgår ifrån den kontextuella konstruktionismen. Den har som utgångspunkt att sociala problem är socialt konstruerade, och att de kan sägas existera om de, rent subjektivt, upplevs som problem. Kontextuella konstruktionister utgår från vissa objektiva, sociala tillstånd i samhället och forskningens fokus är att se hur dessa förhållanden har konstruerats Tidigare forskning Någon svensk forskning om just öppet homosexuella politikers utsatthet för hatbrott finns inte att tillgå. Det kan bero på den syn på homosexualitet som tidigare funnits i Sverige och som gjort att det inte under särskilt lång tid funnits politiker som varit offentligt öppna med sin homosexualitet och därmed kunnat vara föremål för någon forskning om sin utsatthet. För den som vill ha en bredare överblick av svensk och utländsk forskning om homofobi och heteronormativitet hänvisar jag till en rapport skriven av Ulrika Dahl, på uppdrag av HomO och Forum för levande historia, och som är en kunskapsinventering av vilken forskning som finns och inom vilka discipliner som den 28 Hall 2005, sid Heber 2007, sid

13 sker. 30 Nedan följer en sammanställning av den svenska forskning som jag anser har starkast anknytning till den här uppsatsens ämne. När det gäller svensk forskning om homosexuellas utsatthet för brott är det främst Eva Tiby, docent vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, som har svarat för den. Hon var den som först använde begreppet hatbrott i forskning kopplat till brott mot homosexuella. 31 I hennes doktorsavhandling 32 ingick en studie från 1996 som visade att 25 procent 33 av de ca som svarade, uppgav att de någon gång under sin livstid hade upplevt att de utsatts för hatbrott. Av dem som var utsatta var flera obundna och icke monogama än de icke utsatta. Det var också flera av dem som var öppna med sin läggning som blivit utsatta och det var fler av de utsatta än icke utsatta som var ute i nöjeslivet. De utsatta hade också en betydligt högre nivå av rädsla för att bli utsatt för brott på grund av sin homosexualitet. Studien gav visst stöd för den livsstilsmodell som är tänkt att förklara personlig utsatthet för brott. 34 Under 2004 gjorde Tiby en liknande studie 35 med ca personer med stöd av Brottsoffermyndigheten. Studien visade då en ökning från 25 till ca 50 procent utsatta 36. Ett flertal förklaringar till de ökade talen angavs. Hatbrotten kan ha ökat under perioden, anmälningsbenägenheten och benägenheten att berätta om sin utsatthet kan ha ökat på grund av en ändrad lagstiftning och ökad mediafokusering på hatbrott. Det kan också bero på de metoder som använts i de två studierna. Svarsfrekvensen var till exempel ca 20 procentenheter lägre 37 i 2004 års studie. Av de utsatta hade en stor majoritet, 80 procent, drabbats av förtal, förolämpningar och andra muntliga trakasserier. När det gäller hot och våld mot förtroendevalda, oavsett sexuell läggning, så finns det en statlig utredning från 2006 som har undersökt detta, 38 och som även tar upp mediernas roll i sammanhang där förtroendevalda kan utsättas för hot och våld. Undersökningen gjordes 2005 och omfattade samtliga ledamöter av Sveriges riksdag och ett urval av ordinarie ledamöter av landets landstingsoch kommunfullmäktigeförsamlingar valda Sammanlagt fick man svar från närmare Dahl Dahl 2005, sid Tiby procent av kvinnorna och 28 procent av männen. 34 Tiby 1999, sid Studien presenterades i en debattartikel i DN den 27/ och i Tiby procent av kvinnorna och 51 procent av männen. 37 Svarsfrekvensen var ca 65 procent 1996 och ca 45 procent SOU 2006:46. 10

14 personer 39 och resultatet återger vad de förtroendevalda själva uppfattat att de blivit utsatta för, vem som varit förövare och vilket syfte denne haft etcetera. Det innebär alltså inte att det är polisanmälda brott och olika förtroendevalda kan tolka vad som upplevs som brott olika vilket är en nackdel med den här typen av undersökning. Därmed finns en risk att resultatet blir missvisande och visar ett för högt eller lågt utfall. Någon tidigare jämförbar undersökning finns inte att tillgå 40. Av dem som svarade var det 74 procent av riksdagsledamöterna och cirka 29 procent av landstingsoch kommunfullmäktigeledamöterna som i egenskap av förtroendevald blivit utsatta för trakasserier, hot eller våld efter valet Mellan var det 62 procent av riksdagsledamöterna som utsatts för trakasserier någon eller flera gånger och 53 procent för hot. Motsvarande siffror för landstings- och kommunfullmäktigeledamöterna var cirka 24 respektive cirka 14 procent. När det gäller utsatthet för våld var siffrorna väsentligt lägre, sex procent respektive cirka en procent. 42 Tyvärr gjordes inte någon speciell studie för homosexuella politiker. Med anledning av att det visade sig förekomma en så stor omfattning av upplevda brott mot förtroendevalda i deras utövning av förtroendeuppdrag föreslog utredningen att man borde göra ett tillägg i brottsbalken 29:2:7 så att brott som begås mot förtroendevalda eller hans eller hennes närstående på grund av förtroendeuppdraget, kan bestraffas hårdare på samma sätt som till exempel brott med motiv att kränka någon på grund av ens sexuella läggning. 43 Utredningen har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet vilket innebär att något beslut ännu inte är fattat i ärendet. 44 När det gäller massmedias roll ansåg kommittén som genomförde den statliga utredningen den så angelägen att en fokusgrupp, bestående av medieforskare och journalister, fick i uppdrag att författa en bok med diskussionsinlägg om vilken roll medierna kan ha i sammanhang där förtroendevalda utsätts för hot eller våld. Syftet med boken var att skapa en grund för en diskussion i samhället. 39 Svarsfrekvensen var ca 76 procent. 40 Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har gjort delvis liknande undersökningar 2000, 2001 och 2004, dock enbart bland kommun- och landstingspolitiker. Resultatet 2004 visade på att ca 16 % respektive ca 20% av de förtroendevalda med kommunal- respektive landstingsuppdrag hade blivit utsatta för hot eller våld inom de senaste 18 månaderna, se SOU 2006:46, sid I enkätutskicket definierades vad som avsågs med trakasserier, hot och våld, och kartläggningen var i första hand inriktat mot gärningar som rubriceras som brottsliga i lagstiftningen. Med trakasserier avsågs ofredande, förtal, förolämpning och bedrägeri och det fanns även exempel för vad som avsågs med respektive form av trakasserier. Hot avsåg verbala eller skriftliga hot om brottslig gärning och våld avsåg våld mot person. SOU 2006:46, sid SOU 2006:46, sid 74, och sid SOU 2006:46, sid Hemsida regeringen: 11

15 Kommittén drog utifrån bokens innehåll slutsatsen att mediernas roll i samband med utsatthet för förtroendevalda kan variera mycket och att man inte kan hävda att det är mediernas fel att förtroendevalda blir utsatta. Däremot finns det inslag i mediers sätt att rapportera som direkt eller indirekt kan bidra till de förtroendevaldas utsatthet. Kommittén ansåg även att de politiska partierna borde se över sina mediestrategier och väga in hur olika former av medial exponering av förtroendevalda kan utsätta dem för risker. 45 När det gäller attitydundersökningar om homosexualitet och homosexuella finns det två stycken som jag har valt att ta upp. Fil.dr. Jonas Ring och Scarlett Morgentau gjorde år 2004 en studie om intolerans och antisemitiska, homofobiska, islamofobiska och invandrarfientliga tendenser bland unga på uppdrag av Brå och Forum för levande historia 46. Fil.dr. Torsten Österman från Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) har på uppdrag av Statens folkhälsoinstiut genomfört en attitydundersökning om homosexualitet och homosexuella som ingår i FSI:s långtidsstudie, Ditt land och ditt liv. 47 Rings och Morgentaus studie bygger på en enkätundersökning av elever och visar att de flesta (sju av tio) ungdomar har en positiv inställning till de olika minoriteterna. De ungdomar som i studien gett uttryck för en negativ inställning mot invandrare tenderar också att ha negativt inställda attityder mot andra minoriteter såsom exempelvis homosexuella. Flickor tenderar att vara mer toleranta än pojkar generellt, men speciellt när det gäller i synen på homosexuella där nästan nio av tio flickor ger uttryck för en positiv inställning medan motsvarande för pojkar är sex av tio. Elever med immigrantbakgrund 48 har en mer reserverad inställning till homosexuella än svenskfödda elever men i den grupp som är starkt intolerant (1,7 %) mot såväl muslimer, judar och homosexuella är så gott som alla svenskfödda elever. 49 Östermans studie gjordes mellan 1998 och 2000 och innefattar nästan enkätsvar ur ett statistiskt urval av Sveriges befolkning mellan 16 och 79 år. Studien visar att attityderna till homosexuella och homosexualitet är i det närmaste identiska. Beroende på hur man frågar får man olika attitydsvar men efter en prövning med olika variabler så uppskattades att mellan var fjärde och var tredje invånare i Sverige är mer eller mindre negativ till homosexuella, vilket är ett liknande 45 SOU 2006:46, sid och Ring och Morgentau Österman Utlandsfödda elever med utlandsfödda föräldrar. 49 Ring och Morgentau 2004, sid

16 resultat jämfört med Rings och Morgenstaus undersökning bland unga. De med negativa attityder återfanns främst bland män, lågutbildade, boende utanför storstadsområdena och bland äldre invånare. Studien visade också att kännedom om homosexuella och erfarenhet av människor med denna läggning verkade betyda mycket för att minska negativa uppfattningar. Detta skulle kunna innebära att negativa attityder gentemot homosexuella minskar om fler homosexuella är öppna med sin sexuella läggning Österman 2002, sid

17 2. Teori 2.1 Inledning Det finns olika förklaringar till varför en person blir utsatt för brott. Jag har i min studie valt att utgå ifrån två olika perspektiv, livsstilsteorin och homofobi/heterosexism, för att försöka förklara den upplevda utsattheten för hatbrott. Dessa tas upp under det här avsnittet. Här redogörs även för en klassificeringsmodell av rädsla för brott. 2.2 Livsstilsteorin Livsstilsteorin presenterades första gången 1978 av Hindelang, Gottfredson och Garofalo. Utifrån offerundersökningsdata från ett antal hushåll i USA och annan information om brott tog de fram en modell kring personlig viktimisering och där risken för att falla offer för brott i hög grad beror på livsstilen. Teorin har också vissa likheter med rutinaktivitetsteorin 51 som kom ungefär samtidigt. 52 Tablå 1. Livsstilsmodellen med faktorer som kan leda till utsatthet för brott. Bakgrundsfaktorer, t ex Rollförväntningar Umgänge Ålder Kön Etnicitet Inkomst Civilstånd Utbildning Yrke Strukturella hinder Ekonomi Familj Utbildningsnivå Juridiska Anpassningar Individuella Subkulturella Livsstil Yrkes- och fritidsaktiviteter Exponering Utsatthet för brott Källa: Efter Hindelang, 1979, sid 157 Modellen (se tablå 1) bygger på att en persons livsstil är avgörande för sannolikheten att personen kommer att utsättas för brott. Livsstilen i sin tur påverkas av personens umgänge och exponering för risker. Vilken livsstil, det vill säga dagliga rutinaktiviteter såsom till exempel arbete, skolgång och 51 Rutinaktivitetsteorin bygger på tre faktorer som sammanfaller i tid och rum, en motiverad gärningsman, ett lämpligt offer och frånvaron av kapabla väktare. Teorin utvecklades av Cohen och Felson. Se exempelvis Sarnecki, J 2003, Introduktion till kriminologi, sid eller Cohen, L.E. & Felson, M. 1979, Social Change and Crime Rate Trends: A Routine Activity Approach, American Sociological Review, 44 (4): Hindelang 1979, sid

18 fritidsaktiviteter hon eller han kommer att ha beror på hur man anpassar sig utifrån de förväntningar och strukturella hinder som finns. Dessa har i sin tur skapats av bakgrundsfaktorerna. 53 Som riskfaktorer i modellen räknas bland annat låginkomsttagare, yngre, män, ogifta, separerade/skilda eller arbetslösa. Det finns också platser och tidpunkter då risken för utsatthet är större. Om man befinner sig i närheten av möjliga gärningsmän och om man är lämplig som offer ökar också risken för utsatthet. 54 Modellen är främst avsedd att tillämpas på brott där en direktkontakt uppstår mellan offret och gärningsmannen men vid originalpresentationen av modellen menade man att den även var relevant för andra typer av brott, speciellt bostadsinbrott, icke-kommersiella stölder och bilstölder. 55 Garofalo föreslog en modifiering av modellen några år senare där han bland annat lade till två nya boxar, Målattraktivitet (Target attractiveness) och Den utsattes egenskaper (Personal ideosyncarsies). Dessa är inte kopplade till livsstilen eller några av de övriga boxarna utan är bara länkade till utsatthet för brott. Målattraktivitet handlar om att valet av mål kan vara väldigt subjektivt beroende på förövare och inte bara handla om att hitta ett lämpligt offer utan målet kan också ha en symbolisk betydelse, exempelvis vid vandalism. Den utsattes egenskaper handlar om att variationerna i risk inte bara har en sociologisk förklaringsmodell utan även psykologiska och biologiska förklaringar hos individen. Olika personer är till exempel benägna att ta olika mycket risker och deras utstrålning av sårbarhet kan också ha betydelse för om potentiella förövare utsätter dem för brott. Den modifierade modellen är dock bara tänkt att gälla de typer av brott där förövaren kommer i direkt, fysisk kontakt med personen eller objektet som förövaren tänker skada eller stjäla (eller stjäla ifrån). 56 Livsstilsteorin har kritiserats av flera skäl. Bland annat saknas en analys av tid och plats och modellen förklarar inte heller skillnader i utsatthet mellan kvinnor och män som lever ett liknande liv. 57 Exponeringen är den del av livsstilsteorin som det har fokuserats mest på när det gäller homosexuellas utsatthet för brott. Det handlar då främst om att man befinner sig på platser där utsattheten 53 Garofalo 1986, sid Hindelang 1979, sid 157, Garofalo 1986, sid Garofalo 1986, sid Garofalo 1986, sid Tiby 1999, sid

19 är vanligt förekommande, så kallade hot-spots, som till exempel utanför mötesplatser för homosexuella. 58 En invändning mot teorin som kan göras är att man kan ifrågasätta ifall det är en livsstil eller ej att vara homosexuell. Det handlar snarare om vem man är än om vad man gör. En livsstil kan sägas vara ett beteendemönster som man utvecklar som vuxen, medan att vara homosexuell är en inre orientering som ofta finns från tidig ålder. Det kan dessutom finnas många olika livsstilar bland homosexuella. Livsstilar som har betydelse för om man är mer eller mindre utsatt. Det kan gälla olika livsstilar inom men även mellan könen. 59 Som politiker blir livsstilen lite speciell. Den leder till en mängd exponeringssituationer vilket skulle kunna leda till ökad sannolikhet att utsättas för brott enligt livsstilsterorin. En politiker träffar kända och okända människor i olika offentliga sammanhang som torgmöten, arbetsplatsbesök etcetera. Olika typer av möten som ofta kan vara förlagda till kvällstid gör också att en politiker exponeras i utomhusmiljöer när det är mörkt. Hon eller han kan också bli exponerad i lokaloch/eller riksmedia vilket gör att fler personer känner igen politikern även när det inte handlar om politiska uppdrag som hon eller han är ute på. Som öppet homosexuell politiker skulle då risken kunna öka för att utsättas även för någon form av hatbrott. När det gäller hatbrott är också gärningsmannens motiv en väldigt central fråga, vilket i princip inte förklaras med livsstilsterorin, varken med den ursprungliga eller med den modifierade. Det kan därför finnas anledning att även titta på andra perspektiv för att förklara detta, och här kommer homofobin och heterosexismen in. 2.3 Homofobi och heterosexism Begreppet homofobi och dess uppkomst i slutet av 1960-talet tillskrivs ofta psykoterapeuten George Weinberg. I en bok från 1972, Society and the Healthy Homosexual, utvecklar han begreppet som rädslan för att vara nära homosexuella eller: the dread of being in close quarters with homosexuals. 60 Begreppet hade koppling till psykiatrin och vid den här tiden betraktades homosexualitet 58 Tiby 1999, sid Tiby 1999, sid Dahl 2005, sid 17, Innala 1995, sid 2:2. 16

20 som en sjukdom. Genom den betydelse som gavs begreppet sjukförklarade han istället de som ogillade homosexualitet. 61 Under åren har olika forskare delvis förändrat innebörden och homofobi definieras numera som någon form av negativa föreställningar om homosexuella människor. En förklaring av homofobi och som man kan hitta hos ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) är: Homofobi är en ideologi, en uppfattning eller en medveten värdering hos en individ, en grupp eller ett samhälle och som ger uttryck för en starkt negativ syn på homosexualitet eller på homo- och bisexuella människor. En homofobisk hållning strider mot principen om alla människors lika värde och rättigheter. 62 Homofobi kan förekomma inte bara hos heterosexuella utan även bland homosexuella. Homosexuellas egna negativa attityder och känslor mot homosexualitet och andra homosexuella brukar kallas internaliserad homofobi. Det uppstår genom att individen under lång tid får höra samhällets negativa syn på och värdering av homosexuella. 63 Utifrån att homofobi även kan förekomma hos homosexuella verkar det rimligt att anta att även homosexuella kan begå hatbrott mot andra homosexuella. I den sammanställning av hatbrott med bland annat homofobiska inslag som Brå tar fram årligen förutsätts dock, enligt uppgift från Brå, att en homosexuell inte kan begå hatbrott mot en annan homosexuell person. 64 Historiskt har homofobin i samhället ofta följt attitydklimatet i allmänhet. Ett tolerant samhälle verkar ha haft mindre homofobi än samhällen med ett mer fördömande klimat. 65 Att homosexuella är lagligt skyddade i vissa samhällen behöver dock inte betyda att det helt och hållet reflekterar synen på homosexualitet i samhället. Även om den officiella attityden är positiv till homosexuella kan människor känna sig osäkra eller generade i sina kontakter med homosexuella. 66 Begreppet homofobi har kritiserats av flera forskare eftersom de bland annat menar att det gör att man ser homofobi som en individuell sjukdom och ett individuellt problem snarare än att man ser 61 Dahl 2005, sid Hemsida HomO: 63 Innala 1995, sid 2:3. 64 Hur Brå går tillväga metodologiskt framgår i den rapport om Hatbrott 2006 som publiceras på deras webb den 29/6 2007, men som inte var tillgänglig när den här uppsatsen skrevs. 65 Innala 1995, sid 2: Innala 1995, sid 2:10. 17

21 det som ett kollektivt uttryck som speglar ett problem på samhällsnivå. Samtidigt verkar inte de negativa känslor mot homosexuella som heterosexuella har, likna de psykologiska reaktioner som annars brukar associeras med andra fobier. Detta tyder på att man istället för att använda begreppet homofobi borde använda begreppet heterosexism. 67 Heterosexism kan beskrivas som ett ideologiskt system som förnekar, förtalar och stämplar alla icke-heterosexuella former av beteenden, relationer, identiteter eller grupper. 68 Genom att använda den termen så flyttas fokus från ett individperspektiv till ett strukturellt och man kan också tydligare se paralleller mellan antihomosexuella uppfattningar och andra former av fördomar såsom antisemitism, rasism och sexism Betydelse av rädsla för brott Det finns många olika begrepp och uttryck som beskriver rädsla för brott. De kan ofta kombineras och användas på en rad olika sätt vilket kan skapa förvirring. Två forskare, Ferraro och LaGrange, som menar att rädslan framförallt grundar sig på subjektiva upplevelser och tolkningar har försökt att göra en klassificering av de begrepp som används inom ämnesområdet. Deras klassificering bygger på tre grupper av reaktioner på brott. 70 Tablå 2. Klassificering av perceptioner av brott Kognitiv Typer av perceptioner Affektiv Referensnivå Riskbedömning Värdering Emotion Generell A. Risk för andra; B. Oro för att C. Rädsla för risk- eller säkerhets- andra ska utsättas att andra ska utbedömningar för brott sättas för brott Individuell D. Risk för egen del; E. Oro för egen F. Rädsla för att den egna säkerheten del, intolerans själv utsättas för brott Källa: Heber 2007 sid 25. Klassificeringen är ursprungligen gjord av DuBow, McCabe och Kaplan 1979 och utvecklad av Ferraro och LaGrange Dahl 2005, sid Webbsida av Herek, University of California at Davis: 69 Webbsida av Herek, University of California at Davis: 70 Heber 2007, sid

22 Tablåns grundläggande syfte är att skilja mellan risk och rädsla. Den vertikala axeln visar människors referensnivå som kan vara både generell och individuell. Den generella nivån handlar främst om reaktioner på att någon annan ska utsättas för brott medan den individuella nivån handlar om reaktioner på att själv riskera att utsättas för brott. 71 Den horisontella axeln går från en kognitiv upplevelse som utgår från individens medvetna eller omedvetna tankar om risk och säkerhet, till en affektiv känsla som handlar om en känslomässig och fysisk rädsla. 72 C och F är den emotionella, känslobetonade rädslan för brott som uppstår vid brott eller tankar på brott och som kan gälla både rädsla för att själv drabbas men även någon närstående. B och E handlar om en värdering eller förhållningssätt där en person kan vara bekymrad, orolig eller intolerant när det gäller brott. Det kan gälla både vad en person tycker om brottsligheten generellt eller att reflektera över sin egen oro att utsättas för brott. Riskbedömning, A och D, handlar om att göra en värdering av risken att andra drabbas av brott i sin närmiljö eller att själv drabbas. Oftast görs det då genom att studera omgivningens fysiska eller sociala karaktär. 73 Ferraro och LaGrange anser att fördelen med klassificeringen är att man skiljer på riskbedömning eller värdering och rädsla både på en individuell och på en generell nivå. Detta är något som de menar att många forskare inte gör, utan istället refereras det till rädsla för brott när det egentligen är riskbedömningar eller värderingar som mäts. Även om rädsla är både en effekt av och orsakad av riskbedömingar anser Ferraro och LaGrange att det skapas en otydlighet av vad som menas genom att slå samman begreppen Heber 2007, sid 24, Hale sid Heber 2007, sid Heber 2007, sid 25-26, Hale 1996, sid Hale 1996, sid

23 3 Metod 3.1 Inledning Det finns många metodproblem när man ska studera öppet homosexuella politiker och deras utsatthet för hatbrott. Frågor som man måste ställa sig är bland annat om utsattheten beror på att de är homosexuella eller på grund av andra orsaker. Hur får man tag på personer som vill ingå i en undersökning. 75 För att försöka ta reda på om de brott som personer har utsatts för, har skett just för att gärningsmannen är negativt inställd till att de är eller uppfattas vara homosexuella, kan man använda sig av flera olika mätmetoder, triangulering. I min studie har endast intervjuer använts som metod, främst på grund av studiens begränsade tidsram. Däremot har både personer som upplevt sig vara utsatta och personer som inte har upplevt sig vara utsatta intervjuats, för att om möjligt kunna se vad som skiljer dem åt och som skulle kunna förklara skillnaden i upplevd utsatthet för hatbrott. 76 I några av fallen har jag därför medvetet valt att intervjua personerna trots att jag vid intervjuförfrågan på telefon har fått vetskap om att de inte har upplevt att de varit utsatta för något hatbrott. I några andra fall har det framkommit först under intervjutillfället att de inte har varit utsatta. Jag har också intervjuat en heterosexuell politiker som har varit utsatt för hot och trakasserier på grund av positiva uttalanden i HBT-frågor. 3.2 Urval De urvalskriterier som har använts i den här studien är dels att intervjupersonen ska ha varit öppen HBT-kandidat 77 inför valet 2006, dels att personen efter valet ska vara invald fritids- eller heltidspolitiker på kommun-, landstings- eller riksnivå. Eftersom det inte finns någon total sammanställning över vilka personer som är öppna HBT-kandidater har en förutsättning för att de ska ha ingått i min urvalsram varit att jag via olika medier har kunnat identifiera dem som öppna HBTkandidater. Av anonymitetskäl och för att inte riskera att skada någon går jag inte närmare in på hur jag har gjort detta urval (diskussion kring anonymitet och skaderisk återfinns i avsnitt 3.5 Etiska överväganden). Min urvalsram består troligtvis av de personer i gruppen öppna HBT-politiker som 75 Tiby 1999, sid Tiby 1999, sid HBT-kandidat betyder i det här sammanhanget en person som är homo-, bi- eller transsexuell och kandiderar på en kommun-, landstings- eller riksdagslista. 20

24 är mest öppna med sin sexuella läggning offentligt. Detta skulle möjligtvis kunna innebära att upplevd utsatthet för hatbrott är större bland de tio personer som jag har intervjuat jämfört med gruppen som helhet, även om det inte behöver vara så. De har exponerat sig mer än andra öppna HBT-politiker och risken för utsatthet kan därför vara större eftersom fler personer känner till att de är HBT-politiker. Genom en av mina intervjupersoner fick jag kontakt med en heterosexuell politiker som hade varit utsatt för hot och trakasserier på grund av att hon hade debatterat i HBT-frågor. Denna metod kan betecknas som ett så kallat snöbollsurval, då en person leder forskaren vidare till andra personer. 78 Syftet med att välja den intervjun var att få möjlighet att intervjua en heterosexuell politiker som hade varit utsatt. Utsattheten för den heterosexuella politikern visar att bilden är komplex och att det, oavsett sexuell läggning, finns en risk att utsättas för hot eller trakasserier om man uttalar sig positivt i HBT-frågor. 3.3 Intervjuer Inför de intervjuer som skulle genomföras skapades en intervjuguide. 79 Utifrån det syfte och de frågeställningar som jag hade ställt upp valde jag att använda mig av tre teman, utsatthet, medieexponering och rädsla. Frågor konstruerades inom dessa tre teman men jag lämnade även öppet för eventuella följdfrågor som jag kunde tänkas vilja ställa under intervjun. Vid förfrågan om att ställa upp på en intervju togs i samtliga fall en direktkontakt, via telefon, med intervjupersonerna. Av de tio öppet homosexuella politiker på kommun-, landstings- och riksnivå som jag kontaktade för en intervjuförfrågan svarade samtliga ja till att låta sig intervjuas och något bortfall uppstod därför inte. Flera av intervjupersonerna har inte upplevt att de har blivit utsatta för något hatbrott. Detta kan ha gjort det lättare att ställa upp för en intervju. Att berätta om sin egen upplevda utsatthet för brott kan vara väldigt utlämnande beroende på vad man råkat ut för och något som man inte vill göra för en person man aldrig träffat förut. Som politiker och folkvald kan man också känna ett större ansvar att ställa upp på intervjuer, undersökningar och liknande och flera av dem uttryckte också att de tyckte att det var viktigt att den här typen av undersökningar görs. 78 Tiby 1999, sid Hela intervjuguiden återfinns i bilaga 1. 21

25 Intervjuerna genomfördes under april månad Intervjupersonerna bestod av tre kvinnor och sju män från olika delar av Sverige, och intervjuerna varade i cirka minuter per gång. De spelades in och skrevs därefter ut. Av de tio intervjupersonerna uppgav sex personer att de definierade sig som homosexuella och fyra som bisexuella (eller icke-heterosexuell som en av dem hellre ville uttrycka det). Vid intervjun med den heterosexuella politikern använde jag mig av delar av den intervjuguide som tagits fram inför intervjuerna med de homosexuella politikerna men modifierade frågeställningarna utifrån att det var en heterosexuell person som frågorna ställdes till. Jag fokuserade också mer på just den mest allvarliga händelsen som hon tog upp i intervjun. Intervjun genomfördes i maj 2007 och på samma sätt som med övriga intervjuer spelades den in och transkriberades. Intervjuerna som sedan skulle analyseras omfattade cirka 90 sidor utskriven text. Genom transkriberingarna fick jag en relativt god inblick i materialet då det krävs att man lyssnar noggrannt på vad som sägs i intervjuerna för att kunna göra en utskrift. Det finns olika metoder att analysera intervjuer och i det här fallet använde jag mig av ad hoc-metod. Det innebär att det inte används någon standardmetod utan forskaren kan växla fritt mellan olika tekniker vid analysen av intervjumaterialet. 80 En genomläsning av intervjuerna gjordes för att få ett allmänt intryck inför analysen. Därefter gjordes en sammanställning av intervjupersonernas svar för att få en överblick av materialet och för att kunna redovisa och analysera resultatet av mina intervjuer. Detta gjordes genom att koda svaren i intervjuerna i olika kategorier utifrån de frågor som jag hade ställt, och i vissa fall reducera intervjutexter till kortare formuleringar genom så kallad meningskoncentrering. 81 Meningar som skulle kunna redovisas i form av citat valdes ut och granskades utifrån anonymitetskravet (se avsnitt 3.5 Etiska överväganden). Av anonymitetsskäl föll ett antal citat bort och citatanvändningen är därför delvis begränsad i resultatavsnitten. 3.4 Validitet och reliabilitet Validitet En god validitet handlar om att säkerställa att det man faktiskt mäter är det man avser att mäta. I en kvalitativ undersökning som den här handlar det om att de frågor som man ställer uppfattas på det 80 Kvale 1997, sid Kvale 1997, sid

26 sätt som är tänkt så att intervjupersonerna svarar på det som forskaren frågar om. 82 Man kan aldrig vara säker på att personerna svarar ärligt eller uppfattar frågorna på det sätt man avsett och inte heller om jag som forskare tolkar svaren på det sätt som intervjupersonerna avsåg. De personer som jag intervjuade hade dock möjlighet att få frågor förtydligade om de kände sig osäkra på vad jag menade. Jag hade också möjlighet att ställa följdfrågor där jag kände en viss tveksamhet inför innebörden av deras svar. För att försöka få reda på om mina intervjupersoner hade upplevt att de varit utsatta för brott där motivet var att kränka någon på grund av sexuell läggning valde jag att ställa frågan om de hade varit utsatta för hatbrott eller upplevt att de hade varit utsatta för hatbrott. Det kan diskuteras om detta var en bra formulering av frågan eftersom hatbrott inte har någon enhetlig definition och inte heller vilka brottstyper som omfattas. Istället borde jag kanske ha ställt frågan om de någonsin utsatts för brott för att de är, eller uppfattas som homosexuella 83. Innan intervjuerna startade beskrev jag dock mitt syfte med uppsatsen och vilken grupp personer som jag avsåg att intervjua, vilket gjorde att det ändå kändes som ganska självklart att de förstod att det var utsatthet för brott för att de är homosexuella som min fråga avsåg. Möjligtvis borde också hatbrott ha diskuterats innan frågan ställdes för att få en gemensam definition av vad som avsågs. Så skedde inte, däremot fick mina intervjupersoner frågor kring vad det var för typ av hatbrott de varit utsatta för. De som inte ansåg sig ha varit utsatta för hatbrott fick exempel på vad som kunde uppfattas som hatbrott (som andra intervjupersoner hade tagit upp). På så sätt kunde jag till viss del se att intervjupersonerna verkade definiera vad de avsåg med hatbrott på ett liknande sätt. Det kan finnas problem i intervjuundersökningar att den som intervjuar ställer ledande frågor som ger ett missvisande resultat. 84 Att till exempel ställa följdfrågor till de personer som inte upplevde sig utsatta för hatbrott i syfte att kanske få intervjupersonerna att ändå säga sig ha upplevt utsatthet för hatbrott. Men det kan också finnas fördelar med sådana följdfrågor. Forskaren får en klarare uppfattning om vad intervjupersonerna definierar och inte definierar som hatbrott. En person i min undersökning sa sig först inte ha upplevt någon utsatthet. Inte heller när jag exemplifierade med telefonsamtal eller brev. Under intervjun nämnde han sedan ändå några trakasserier eller hot i form 82 Kvale 1997, sid På samma sätt som Tiby 1999 gjorde i sin undersökning. 84 Kvale 1997, sid