Reserapport från NHRs besök i Nepal 9-17 april 2012

Transkript

1 Måndag - tisdag den 9 10 april Vi startade vår långa resa till Nepal på måndag eftermiddag. Efter flygförseningar i Doha där vi mellanlandade fortsatte färden och vi landade på Kathmandus flygplats efter 15 timmar. Vi blev mötta på flygplatsen på tisdag förmiddag. En riktig välkomst ceremoni med blommar och kransar allt enligt Nepalesisk tradition. 1

2 Onsdag och torsdag april Vi deltog i en två dagars konferens kring landsprogrammet, som handlar om utbildnings situationen i Nepal. Drygt 60 personer deltog i konferensen International conference on Education to Childern with Disabiility och det fanns representanter från sammarbets kommittéen i Nepal som arbetar med landsprogrammet på plats i Nepal. I den kommittéen sitter Tika Dahal NDWAs ordförande. Förutom detta var där deltagare från regeringskansliet; Minister of education, MOE, Minister of women and children and social welfare. MOWCSM. Alla Nepalesiska och Svenska samarbetspartner närvarande också. Från Sverige deltog dessutom Agneta Gustafsson från Swedish Special Education Authority.På konferensen informerade Agneta om det svenska skolsystemet som gäller för barn med funktionshinder i Sverige. I ett grupparbete fick också alla dessa samarbetspartner framföra sina förväntningar på varandra i det framtida arbetet. Den andra konferensdagen fick alla svenska samarbetspartners göra var sin presentation om hur vi på bästa sätt driver intressepolitik i respektive organisation. Från NHR presenterade vi bland annat NHRs rättsombudsverksamhet. Planen är vidare att en delegation från regeringen i Nepal ska besöka Sverige i höst för ett fortsatt samarbete kring utbildningsområdet. Vi tycker att det var en mycket bra konferens och det skapades goda kontakter mellan våra samarbetspartner och regeringens kontakter. Och vi hoppas att detta kan bidra till ett bra samarbete för framtida förändringar i Nepal. Se bif Highlight on DPO;s country program. 2

3 På konferensen fick vi veta att man beräknar att det finns ca barn med funktionshinder som inte har tillgång till skolgång. En positiv nyhet var också att regeringen har bestämt att av alla nya projekt som startas i Nepal ska minst 1% gå till förbättringar inom handikappområdet. Fredagen den 13 april För att följa upp hur NDWA arbetar med organisationsutveckling gjorde vi ett besök i det lokalkontor som ligger i östra regionen Morang. Lokalkontoret Basbari,Gachhiya ligger nära den Indiska gränsen, en timmes flygresa från Kathmandu. Ann-Margreth, Nirmala, Rama och Annica i väntan på flyg mot Morang 3

4 Lokalkontoret ligger i bottenvåningen av ett enkelt hus på en slätt. Kontoret består av två rum och ett garage. Ett av rummen fungerar som kontor och samlingsrum och det andra rummet används som bostad av två flickor. Garaget fungerar som butik och systuga. Den regional program cordinatorn Bhima Khafi- Woda samt ett 20 tal kvinnor tog emot oss med stor vänlighet. Med blomsterkransar och buketter hälsades vi välkomna denna dag som också var Nepals nyårsafton, år Program cordinatorn Bhima Khafi- Woda 4

5 På mötet fick vi veta att lokalföreningen har 26 medlemmar. En gång i månaden arrangeras möten för medlemmarna och den verksamhet som lokalföreningen har för tillfället är: Grupper som har mickrolån Självhjälpsgrupper Sy och handarbetsverksamhet med tillhörande butik. De kvinnor som var på plats vara alla mycket villiga att berätta för oss om sin livssituation och om det stöd som de får från NDWA. Då det gäller skolstöd så har tolv stycken flickor kunnat studera tack vare stöd från NDWA. Några flickor har blivit färdiga med sin skolgång och en del var mitt uppe i sina studier. På mötet fick vi träffa sex stycken studenter. Alla var mycket tacksamma förr att de får stöd och hjälp av NDWA 5

6 En av dessa studenter berättar att hon gifte sig för två år sedan. Hennes make försökte redan efter fem dagar att använda henne för trafficking. Men då kvinnan vägrade så högg han av henne vänster hand. Det blev stor uppståndelse i Nepal kring detta fall och NDWA gick in och stöttade henne igenom hela rättsprocessen, som hon också vann gentemot maken. Maken flydde då Nepal för att slippa straff. I och med att hon vann rättsprocessen fick hon makens hus där hans föräldrar bor. Men dit vågar hon sig inte tillbaka då hon inte alls fått något stöd från dem. Som det ser ut idag är det NDWA som är hennes familj. Hon bor idag i närheten av lokalkontoret och studerar tack vare NDWA En annan skolelev är helt blind. Hon berättade att hon blivit tvungen att sluta sina studier för att skolan inte fungerade för personer som är blinda. Hon blev då istället hemma om dagarna tillsammans med sin far. Men Pappan dog helt plötsligt i en trafikolycka och hon blev helt ensam i hemmet. NDWAs program cordinator - fick då kännedom om situationen och bjöd in henne till ett möte. Dom gick sedermera tillsamman till skolan och träffade en lärare och diskuterade situationen. Läraren lovade att ta hand om flickans skolgång. Och tack vare NDWAs stöd kan hon nu fortsätta plugga berättar hon med stor tacksamet i rösten. Hon berättar också för oss att hennes mål är att bli lärare i framtiden. Det var många av kvinnorna som ägnade sig åt handarbeten som sedan säljs i butiken. Kvinnorna stickar, spinner, gör dockor, syr och broderar. Verksamheten har kommit igång med hjälp av mikrolån från NDWA. Lokalkontoret har för närvarande Rupies (3 700 Skr) utlånade och 3000 Rupies på banken. Bhima berättade att den ekonomi som lokalföreningen har nu räcker för att hålla kontoret och befintliga grupper igång. Men vi kan i dagläget inte ta emot fler säger hon. NDWA har blivit väl kända i distriktet. Det innebär att NDWA lätt kan expandera men pengarna räcker inte till att hjälpa alla som behöver hjälp. Det finns till exempel ett stort behov av att stötta funktonshindrade kvinnor som har blivit våldtagna. 6

7 Lördagen den 14 april Tidigt på morgonen skulle vi ta oss till flygplatsen för resa tillbaka till Kathmandu. Eftersom det var taxistrejk fick vi snabbt arrangera skjuts med Rikshaw cykeltaxi. Det var en spännande färd och det tog ca 20 minuter för oss att ta oss dit på rostiga och skrangliga åkdon. Direkt från flyget åkte vi till NDWAs kontor inne i Kathmandu. På kontoret fick vi ett mycket fint mottagande av NDWAs styrelse och personalen på kontoret. Vi samlades till möte på kuddar på golvet. På mötet fick vi information om att Tika Dahal måste lämna NDWAs ordförandepost eftersom hon har blivit utsedd till Generalsekreterare för National Federation of the Disabled of Nepal, NFDN. Som det verkar var kvinnorna glada över att Tika nu får en bra nationell position att arbeta vidare med handikappfrågor. Men hur NDWA ska styras framöver var ännu inte klart. Det behövs ett nyval av generalförsamlingen för att detta ska bli klart. På mötet fick vi veta att det nu finns 265 medlemmar i NDWA. Någon större medlemsvärvning pågår inte då NDWA för närvarande bara kan ta emot medlemmar som är aktiva inom organisationen. Det finns inte ekonomi att hjälpa alla som behöver stöd. Några behov som NDWA pekade på att dom hbehöver: En bättre ekonomi för att klara av att betala alla skolavgifter. Lokalt stöd för att bygga upp fler föreningar ute i landet. Pengar för att bygga ett nytt hostel på den mark som NSWA har fått från regeringen. (Att bygga ett hus kostar ca 10 miljoner Rupies, = 1 miljon kronor.) 7

8 Söndag den 15/4 Förmiddagen ägnade vi åt besök på Utbildningsministeriet. Där träffade vi bland annat Dr Lov Dev Awasthi som arbetar på ministeriet. Han tackar för all den hjälp som vi i Sverige ställer upp med till Nepal. Han erkänner också att myndigheten hitintills inte gjort tillräckligt för barn med funktonshinder. Och han är glad för att vi vill vara med i den utvecklingsprocess som skolmyndigheten nu är inne i. Den experthjälp som Nepal nu får från Sverige och som Agneta Gustafsson förmedlat kommer att vara till stor nytta för den framtida skolutvecklingen i Nepal. Janardan Nepul som är politiker fortsatte vidare att punkta upp det behov som finn för att förbättra funktionshindrades skolgång. Det är bland annat att: Finansiera och utbilda lärare som kan supporta barn med funktionshinder Ge föräldrastöd, så att föräldrar kan vara bra rådgivare i sina barns skolgång. Förbättra kunskapen om skolmöjligheter barn med utvecklingsstörning. Samt att förbättra skolmaterial och undervisningsmetoder för barn som är blinda och döva På eftermiddagen besökte vi Ministeriet för kvinnor barn och social välfärd för ett informellt möte. Där fick vi information om att Nepal har ratificerat FN konventionen och att ministeriet nu är i process att formulera ett lagförlag. För att formulera lagtext har ministeriet tagit hjälp av personalen på SHIAS Nepalkontor. Då lagen snart är tagen av parlamentet kommer arbetet fortsätta med att ta fram regelverk för själva genoförande av de förbättringar som behöver göras. På mötet fick vi veta att det idag finns 25 st CBR distrikt team i Nepal. Men att det saknas mycket rehabiliterings stöd och teknologi. Det har också gjorts en inventering om problem och behov om hur det ser ut för funktionshindrade i 15 distrikt i Nepal. Nytt är också att man har godkänt teckenspråket som ett eget språk. 8

9 Måndag den 16 april Så var vi framme vid sista dagen för vårt besök i Nepal. Denna dag skulle vi besöka Hostlet som det sista uppdraget hos våra vänner i NDWA. När vi kom dit stod alla uppradade och väntade ivrigt på oss, Detta var en stor dag inte bara Sharmilas 14 årsdag utan också att NDWA fick besök från NHR. Huset var dekorerat med ballonger o blommor, vi togs emot med den vanliga välsignelsen, en röd prick i pannan och varsin blombukett. Vi samlades alla i ett rum och presenterade oss och därefter så blev det frågestund. Kvinnorna/flickorna har verkligen utvecklats till nyfikna och vetgiriga individer Vi fick många frågor om hur vi tyckte projektet utvecklats under de år NHR varit engagerat Dessutom var de mycket intresserade om skillnaden mellan våra länders behandling och levnads möjligheter för funktionsnedsatta och sjuka. Flera av dem vi träffade studerade många i slutet av den 12 åriga skolgång. En av flickorna väntade på tentmens resultat och när hon fått detta ville hon söka vidare för att studera juridik. Vilket skulle vara underbart om hon lyckas då man nu håller på att få en lag för utbildning och hjälp för funktionsnedsatta. Några av kvinnorna arbetade med pappers hantverk de gjorde bl.a. konferens pärmar, foto ramar och andra fina små saker. Detta sålde de sedan vidare så Hostlet får en liten inkomst. Kvinnorna får stanna i 3 år på NDWAs hostel, men några har varit där i 5 år. Som det ser ut är det svårt att hitta andra sätt att på bo och leva på för ensamma funktionsnedsatta kvinnor. Men några har lämnat Hostlet och någon hade gift sig och väntar barn. En kvinna som vi träffade för 2 år sedan hade nu flyttat och bodde ensam en bit utanför Kathmandu där hon fått ett arbete. 9

10 Vidare gjorde vi en rund vandring i huset. Standarden på hostelet är mycket enkel. Det är fyra trappor utan hiss och en del kvinnor måste krypa upp för trapporna. En kvinna i rullstol bars upp och rullstolen bars för sig. Hygien möjligheterna är ytterst spartanska, på plan fyra fanns ett fint badrum men det fanns inget vatten så toaletten var avstängd och badkaret gick ej att använda Man bar upp vatten i hinkar. Flera kvinnor delade rum/säng men alla var mycket glada, hjälpsamma och kärleksfulla mot varandra. Sen startade det stora födelsedags partyt för Sharmila hon fick en jättestor tårta och massor av presenter och välsignelser. Stockholms länsförbund som är fadder åt Sharmila gav henne lite kläder och sådant som 14-åringar gillar lite nagellack o läppglans mm. Vi bjöds på en snabb lunch sedan måste vi lämna för att packa ihop våra saker och flyga hem. Det var med många starka känslor vi lämnade hostelet. Kvinnorna är så fantastiska, starka och glada. Vid pennan: Ann-Margreth Lundin, Kristina Törnblom och Annica Bernehjält 10