Arbetsterapeutens yrkesroll på daglig verksamhet. -en intervjustudie. Occupational therapists professional role within sheltered employment

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, Vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15hp Höstterminen 2012 Arbetsterapeutens yrkesroll på daglig verksamhet -en intervjustudie Occupational therapists professional role within sheltered employment -an interview study Författare: Gun Eliasson Handledare: Monica Hällgren

2 2 SAMMANFATTNING Enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), har personer med utvecklingsstörning rätt till daglig verksamhet, vilken ska vara innehållsrik, erbjuda stimulans och utveckling utifrån individuella behov, förutsättningar och intressen. Beroende på begåvningsnivå, olika tilläggshandikapp, ålder och erfarenheter varierar individuella behov, förutsättningar och intressen väldigt mycket för personer med utvecklingsstörning. Därför kan aktiviteter på daglig verksamhet vara utformad på många olika sätt, personalen anpassar aktiviteterna utifrån individuella behov och handleder personerna med utvecklingsstörning i genomförandet av uppgifterna. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters uppfattning om sin yrkesroll på daglig verksamhet för vuxna personer med utvecklingsstörning. En ansats av kvalitativ metod valdes för att besvara syftet. Inklusionskriterierna för deltagarna, som var fem stycken, var att arbeta enbart på daglig verksamhet för vuxna personer med utvecklingsstörning och att ha arbetat där i minst två år. Datainsamlingen genomfördes via intervjuer, en intervjuguide med fem frågor användes och materialet innehållsanalyserades. Två av kategorierna som framkom var Specifikt arbetsterapeutiskt och Avsaknad av kollega bidrar till svårigheter. Slutsatsen är att arbetsterapeutrollen är mångsidig och svår att greppa, helhetssynen och fördjupade kunskaper inom området och om aktiviteter är utmärkande, liksom förmågan att se det unika hos varje person. Att inte ha någon arbetsterapeutkollega och tidsbrist framkom som svårigheter. Som kompetenshöjande åtgärder angavs utbildning inom kognition och kollegial samverkan. Keywords: Developmental disabilities, Occupational therapist, Professional role.

3 3 ABSTRACT According to the Act concerning support and service for persons with certain functional impairments (LSS), people with developmental disabilities has the right to day care, which should be comprehensive, offering stimulation and development based on individual needs abilities and interests. Dependent on the talent level, various additional disability, age and experience vary individual needs, abilities and interests very much for people with developmental disabilities. Therefore activities on day care units can be designed in many different ways, the staff adapt the activities based on individual needs and guides the persons with developmental disabilities in the realisation of the tasks. The aim of the study was to describe occupational therapists perception of their professional role within sheltered employment, adults with developmental disabilities. An approach of qualitative method was chosen to answer the aim. Inclusioncriterias for the participants, who were five, was to work only on day care units for adults with developmental disabilities and have worked there for at least two years. Data was collected through interviews, an interview guide with five questions was used and the material was content analysed. Two of the categories that emerged were Specifically occupational therapy and Lack of colleague contributes to difficulties. The conclusion is that the occupational therapist s role is diverse and difficult to grasp, the overall perspective and deeper knowledge of the area and activities are characteristic, as the ability to see the uniqueness of each person. Not having a occupational therapist colleague and lack of time emerged as difficulty. As skills policies specified training in cognitive and peer interaction. Keywords:: Developmental disabilities, Occupational therapist, Professional role.

4 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning...5 Bakgrund...5 Daglig verksamhet..5 Utvecklingsstörning...6 Arbetsterapeutens yrkesroll.7 Tidigare studier...9 Syfte...10 Frågeställningar...10 Metod Deltagare...10 Datainsamling...11 Databearbetning 11 Etiska aspekter..12 Resultat...12 Behovsstyrda arbetsuppgifter medför en mångfald av roller...12 Specifikt arbetsterapeutiskt...15 Avsaknad av kollega bidrar till svårigheter.. 16 Teoretisk och praktisk fortbildning Resultatsammanfattning Diskussion...18 Metoddiskussion...18 Resultatdiskussion.20 Slutsats.22 Referenslista 23

5 5 INLEDNING Fortfarande efter tjugo år som arbetsterapeut på daglig verksamhet upplever författaren en otydlighet i yrkesrollen. I tidigare kontakter med andra dagliga verksamheter har det visat sig att arbetsterapeuttjänster inom daglig verksamhet minskat kraftigt i Stockholmsområdet under dessa år, eventuellt att detta kan ha samband med yrkesrollen. Enligt FSA är går det inte att få fram jämförbara siffror enbart för arbetsterapeuttjänster på daglig verksamhet, Agnetha Thor (telefonsamtal, 27 september 2012, e-post, 5 oktober 2012). Enligt FSA s lönestatistik för hela landet visades en minskning med 66 arbetsterapeuttjänster mellan år 2006 till 2011 inom yrkesområdet Kommunal handikappomsorg, inom vilket arbetsterapeuttjänster i kommunala dagliga verksamheter ingår. Totalt har det inom samtliga andra områden skett en ökning med 136 tjänster (FSA, 2012). I den här studien undersöks hur arbetsterapeuten uppfattar sin yrkesroll på daglig verksamhet för vuxna personer med utvecklingsstörning. BAKGRUND Daglig verksamhet På 1950-talet fanns arbets- och sysselsättningscenter inne på vårdhemmen i nära anslutning till boendeavdelningarna. Efter hand utvecklades externa sysselsättningsenheter som från 1972 kom att kallas dagcenter. I början var det bara personer med lindrig utvecklingsstörning som kom till dagcentren, sedan de med måttlig utvecklingsstörning. I och med att vårdhemmen lades ned fick också de med grav utvecklingsstörning plats på dagcenter. Under 1980-talet utlokaliserades, mer eller mindre självstyrande, små grupper från moderdagcentret med arbetsuppgifter som att arbeta i skogen, eller dagcentrets affär. Idag används begreppet daglig verksamhet (Söderman & Antonson, 2011). Daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och/eller utbildning är en av insatserna som personer under Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS) har rätt till, vuxna personer med utvecklingsstörning ingår i den gruppen (Bergstrand 2012).

6 6 Enligt lagen ska daglig verksamhet vara innehållsrik, erbjuda stimulans och utveckling utifrån individuella behov, förutsättningar och intressen (Bergstrand, 2012). Beroende på begåvningsnivå, olika tilläggshandikapp, ålder och erfarenheter är variationen stor på individuella behov, förutsättningar och intressen hos personer med utvecklingsstörning. Därför kan arbetsuppgifter/aktiviteter på daglig verksamhet vara utformad på många olika sätt alltifrån arbetsuppgifter som liknar ett vanligt industri- eller hantverksarbete eller att utföra arbete på företag, till aktiviteter för sinnesupplevelser (Gotthard, 2002; Söderman & Antonson, 2011). Daglig verksamhet ger delaktighet i aktivitet vilket har stor betydelse för människor med funktionshinder. Arbete och sysselsättning ger identitet och självkänsla, skapar sociala relationer och möjligheter att träna och utveckla färdigheter. Den dagliga verksamheten ger också struktur, en viktig del för att få känslan av ordning i tillvaron (Gotthard, 2007). Delaktighet i aktivitet innebär engagemang i arbete, fritid, eller aktiviteter i daglig livet som är en del av ens sociokulturella sammanhang och som är önskade eller/och nödvändiga för personens välbefinnande (Kielhofner, 2012). Enligt 6 i LSS ska det på daglig verksamhet anställas personal med adekvat utbildning och erfarenhet. Personalen, vårdaren/arbetshandledaren, anpassar arbetsuppgifterna utifrån var och ens behov och färdigheter, och handleder personerna med utvecklingsstörning i genomförandet av arbetsuppgiften. Personalen kan ha olika utbildning och erfarenhet beroende på verksamhetens inriktning och utformning, det kan vara personer med hantverkseller industrierfarenhet, med olika vård- och omsorgsutbildningar, ofta finns arbetsterapeuter knutna till verksamheten (Bakk & Grunewald, 1998; Gotthard, 2007). Utvecklingsstörning För funktionsnedsättningen utvecklingsstörning har genom tiderna olika benämningar använts idioter, psykiskt efterblivna, psykiskt utvecklingsstörda och förståndshandikappade (Gustavsson, 1999). Utvecklingsstörning är benämningen som idag används av både

7 7 lagstiftare (LSS) och företrädare för målgruppen, andra aktuella begrepp är intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning (FUB, 2012). Definitionen av utvecklingsstörning har varierat genom olika tider och i olika kulturer. Gemensamt för alla definitioner är att de innefattar svårigheter att ta in och bearbeta information, ta till sig kunskap och använda kunskap. Innebörden av utvecklingsstörning varierar också beroende på syftet med definitionen. Vid diagnosticering eller klassificering definieras utvecklingsstörning som en personegenskap som kännetecknas av tre kriterier: IQ under 70, nedsättning av adaptiv förmåga och att nedsättningen av intelligens och adaptiv förmåga ska ha inträffat före 16 års ålder. Med adaptiv förmåga menas en persons förmåga att anpassa sig till sin vardag och att anpassa vardagen till sig själv och sitt sätt att fungera. Vid klassificering anger man ofta grad av utvecklingsstörning, grav, svår, medelsvår eller lindrig utvecklingsstörning. En person med grav utvecklingsstörning bor oftast i gruppbostad och har behov av stöd dygnet runt, medan en person med lindrig utvecklingsstörning ofta bor i egen lägenhet med stöd i form av punktinsatser. Vid planering av stödåtgärder betraktas utvecklingsstörning som något som uppstår i samspelet mellan personegenskaper och utformningen av miljön, ett funktionshinder uppstår då miljön inte är anpassad till personens förutsättningar (Söderman & Antonson, 2011). Personer med utvecklingsstörning har ofta även andra tilläggshandikapp som t ex rörelsehinder av olika grad, syn- och/eller hörselnedsättningar, CP-skador, epilepsi, hjärt- och lungproblem samt i vissa fall också olika typer av psykiska störningar. Det kan ytterligare förstärka bilden av begåvningshandikappet då det blir mindre möjligheter att kompensera t ex synnedsättning med andra sinnesintryck (Brandin et al 1996). Arbetsterapeutens yrkesroll Det finns förväntningar knutna till yrkesrollen, formella och informella förväntningar, vilken roll man tar, hur man handlar, beror på de förväntningarna som råder på arbetsplatsen. Etiska föreskrifter, kompetensbeskrivningar och lagar styr de formella förväntningarna, som beskriver arbetsuppgifter som ska utföras, den formella rollen. Den informella rollen bygger

8 8 på behov och förväntningar hos personen själv och hos arbetsgruppen (Lennéer-Axelson & Thylefors, 2005). Vår egen bild av oss själva påverkas av andras uppfattning om vår roll och hur andra reagerar på oss (Ruddock, 1969, enligt Payne, 2002 s. 222). Enligt MoHO styr roller våra handlingar på tre avgörande sätt; rollen påverkar hur vi utför en handling och vad den består av, varje roll omfattar en hel rad handlingar som rollen består av och rollerna delar in tiden i dagliga cykliska processer och veckocykler där vi har olika roller (Kielhofner, 2012). Arbetsterapins mål är att stödja individens möjligheter att leva ett värdefullt liv i överensstämmelse med sina egna behov och i relation till omgivningens krav. Arbetsterapi grundar sig på antaganden om att; människan av naturen är aktiv och utvecklingsbar, utvecklingen är beroende av aktivitet och handling, människan är en social varelse som utför aktiviteter i samspel med andra, människan kan påverka sin hälsa genom aktivitet och handling och hälsan kräver en balans mellan aktivitet och vila (FSA, 2005). I the Model of Human Occupation beskrivs också, liksom i ovanstående, vikten av aktivitetsbalans för hälsan och välbefinnandet (Kielhofner, 2012), det är också en förklaring till varför daglig verksamhet har en stor betydelse för människor med funktionshinder (Gotthard, 2007). Arbetsterapeutiska åtgärder ska vara individ- eller miljöinriktade. I uppgifterna ingår bl.a. att förbättra eller behålla aktivitetsförmågan, kompensera om nedsatt aktivitetsförmåga föreligger, vid behov förskriva och/eller rekommendera hjälpmedel, utreda behov av, och utforma förändringar i fysiska och sociala miljön (FSA, 2005). Det stämmer väl överens med daglig verksamhets uppdrag att erbjuda meningsfulla aktiviteter/arbetsuppgifter. För att arbetsuppgifterna/aktiviteterna ska kännas meningsfulla för personer med utvecklingsstörning är det viktigt att förstå vad och hur man ska göra. Därför är det viktigt med tydlig struktur och innehåll, tydlig arbetsprocess och konkreta arbetsuppgifter på rätt nivå. För det krävs en individuell planering som överensstämmer med de behov, förutsättningar och önskemål som den enskilde individen har. Miljöinriktade åtgärder för anpassning av arbetsplatsen kan behövas (Gotthard, 2007).

9 9 Arbetsterapeutiska åtgärder ska planeras i samråd med personen (Socialstyrelsen, 2001). Hur en person uppfattar sin situation och upplever miljön som hindrande eller stödjande beror på individens värderingar, intressen, uppfattning om sig själv, roller, vanor och utförandekapacitet. För att på ett strukturerat sätt få fram varje persons unika upplevelse av sin situation kan arbetsterapeuten använda sig av MoHO (Kielhofner, 2012). Detta bekräftas i en artikel om Ekholmens dagcenter i Linköping där MoHO använts som aktivitetsmodell och bidragit till förståelsen av varför en person väljer en viss aktivitet och hur man kan organisera och utföra aktiviteten i samspel med miljön (Aldstedt, 1993). I arbetsterapeutens uppgifter ingår att kunna informera, instruera, handleda och undervisa patienten och att kunna informera, undervisa och handleda andra personalgrupper (FSA, 2005; Socialstyrelsen, 2001). På daglig verksamhet är en av huvuduppgifterna för personalen att handleda personerna med utvecklingsstörning (Gotthard, 2007). Tidigare studier Det finns få studier som tar upp arbetsterapeutens roll inom daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning, dock finns studier gjorda som beskriver arbetsterapeutens uppdrag inom området, och om arbetsterapeutens roll inom andra områden. En studie beskriver bl. a. arbetsterapeutens uppfattning om sina uppdrag inom LSS-områden såsom gruppbostäder, personlig assistans, daglig verksamhet och inom äldreomsorg, där resultatet var att arbetsterapeuternas uppdrag rör frågor kring hjälpmedel samt specialistinsatser som råd kring rehabilitering eller anpassningar av miljöer (Brodén, 2002). I en annan studie är syftet att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av och uppfattningar om sin yrkesroll, men där arbetade ingen av deltagarna inom daglig verksamhet. Resultatet var bl. a. att deltagarna ansåg att aktivitet är ett centralt begrepp och att de som arbetsterapeuter ser hela den aktiva och unika människan. Tid och resurser var de faktorer som påverkade förväntningarna på yrkesrollen mest (Axelson & Gelotte, 2009). I rapporten Arbetsterapi på dagcenter beskrivs arbetsterapeuternas utbildning, målsättning och metoder på dagcenter (Belevid et al., 1990). I två artiklar beskrivs personalens arbete och deras upplevelser av behov av support i arbetet med att stödja vuxna personer med utvecklingsstörning i aktiviteter på daglig verksamhet, där arbetsterapeut nämns avseende som tillgång till handledning av (Dychawy-Rosner, Eklund & Isacsson, 2000, 2001).

10 10 Författaren hittar inget skrivet inom området just preciserat till att gälla uppfattningen om yrkesrollen hos arbetsterapeuter anställda och med uppdrag enbart på daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. Vart och ett av områdena arbetsterapeutens yrkesroll, daglig verksamhet och vuxna utvecklingsstörda omfattar små grupper i samhället vilket kan vara en av orsakerna till att det finns begränsat med litteratur. Om boende kan man hitta en hel del skrivet, och om fritid likaså. Men om den dagliga verksamheten Vad är det i den dagliga verksamheten som avskräcker forskare? (Thorstensson, 2002, s. 13), något svar eller spekulationer i den frågan framkommer inte i den studien, men vikten av daglig verksamhet lyfts fram. Den här studien kan bredda kunskapen om arbetsterapeuternas uppfattning om sin roll inom ett inte helt känt område. SYFTE Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeutens uppfattning om sin yrkesroll på daglig verksamhet för vuxna personer med utvecklingsstörning. Frågeställningar 1.Behövs arbetsterapeutens kompetens inom daglig verksamhet? Varför? 2.Vilka utmaningar/problem stöter man på som arbetsterapeut på daglig verksamhet? 3.Hur utvecklar arbetsterapeuten sin yrkesspecifika kompetens inom daglig verksamhet? METOD För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ ansats för datainsamling och analys. Kvalitativ metod är lämplig då målet är att beskriva personers uppfattning (Depoy & Gitlin, 1999). Deltagare Inklusionskriterierna (Patel & Davidson, 2011) var legitimerade arbetsterapeuter i Stockholmsområdet som arbetat minst två år enbart på daglig verksamhet för vuxna personer

11 11 med utvecklingsstörning. Sjutton dagliga verksamheter kontaktades per telefon, dels av författaren kända verksamheter och verksamheter som hittades via sökningar på Stockholm stads hemsida, Vid telefonsamtalet informerades deltagarna om studiens syfte och om planeringen för genomförandet av studien (Granskär & Höglund-Nielsen, 2008). När fyra arbetsterapeuter som uppfyllde kriterierna hittats avslutades sökningen av deltagare, då detta uppfyllde kravet för studiens omfattning. Samtliga fyra samtyckte till att delta i studien. Datainsamling För att få fram beskrivande information utfördes datainsamlingen genom intervjuer, en egenkonstruerad intervjuguide (Bilaga 1) med fem öppna frågor användes, (Kvale & Brinkmann, 2009). Semistrukturerade intervjuer är lämpligt för att studera människors upplevelser (Depoy & Gitlin, 1999). En provintervju genomfördes för att undersöka om syftet och frågeställningarna besvarades utifrån frågorna i intervjuguiden. Provintervjun genomfördes med en av författaren känd deltagare som uppfyllde inklusionskriterierna. Deltagaren informerades om syftet med intervjun och uppmuntrades att komma med kritik på intervjuns utförande (Lantz, 2007). Vid provintervjun fortsatte deltagaren att prata efter överenskommelse om att intervjun var slut och inspelningen stängts av. Det som framkom då antecknades direkt efter att författaren lämnat deltagaren, och togs med i materialet. Provintervjun transkriberades och materialet diskuterades med handledaren. Intervjun ansågs tillräckligt bra för att ingå i studien. Det efterfrågades av deltagare att få ta del av intervjufrågorna innan intervjun därför fick samtliga deltagare via e-post intervjuguiden i förväg. Med deltagarnas samtycke spelades intervjuerna in (Lantz, 2007). Enligt deltagarnas önskemål genomfördes fyra av intervjuerna på deltagarnas arbetsplats och en där deltagaren och författaren befann sig på respektives arbetsplats, vid den användes högtalartelefon. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer under en treveckorsperiod, intervjuerna varade mellan 21 och 57 minuter. Databearbetning En kvalitativ innehållsanalys användes för att finna variationer på skillnader och likheter i texten (Granskär & Höglund-Nielsen, 2008). Intervjuerna transkriberades vart efter de blev

12 12 klara. Sedan lästes hela materialet igenom flera gånger för att få en förståelse av texten. I nästa steg reducerades materialet och det som ansågs relevant för studiens syfte och frågeställningar kodades, och klipptes in i ett dokument, och lästes igenom. Sedan jämfördes och sorterades de kodade citaten och placerades in i kategorier utifrån hur de besvarade studiens syfte och frågeställningar (Lantz, 2007). En av kategorierna som framkom är Behovsstyrda arbetsuppgifter medför en mångfald av roller, exempel på koder i den kategorin är Hjälpmedelsansvarig, Handledare. Etiska aspekter Studien faller inom ramen för elevarbeten och Karolinska institutets riktlinjer för examensarbeten har följts (Lilja, Borell & Tham, 2012). Deltagarna informerades via telefon om studiens syfte, planering för genomförande, konfidentialitet och om att de när som helst hade möjlighet att avbryta sitt deltagande utan att behöva ange skäl till det (Granskär & Höglund-Nielsen, 2008). Datamaterialet avidentifierades vid utskrift och allt material förvaras på en säker plats, och när studien slutförts kommer allt material att förstöras (Kvale & Brinkmann, 2009). RESULTAT Resultatet redovisas under rubrikerna Behovsstyrda arbetsuppgifter medför en mångfald av roller, Specifikt arbetsterapeutiskt, Avsaknad av kollega bidrar till svårigheter och Teoretisk och praktisk fortbildning vilket motsvarar kategorierna. Sedan följer underrubriker med korta sammanfattningar och utvalda citat som belyser resultatet. Personerna med utvecklingsstörning som kommer till dagliga verksamheten benämns arbetstagare. Behovsstyrda arbetsuppgifter medför en mångfald av roller Rollen som arbetsterapeut varierade utifrån arbetsuppgifterna som i sin tur berodde på vilka behov verksamheten hade. Det kunde vara behov av hjälpmedel, miljöanpassningar, vikarie eller behov som uppstod här och nu ex. bollplank/handledning i direkta situationer med arbetstagare eller i situationer mellan personal. Hur arbetstiden var fördelad över

13 13 verksamheten hade också betydelse för hur deltagarna upplevde sin roll, om tiden var schemalagd i en grupp eller fördelades över hela verksamheten. För en deltagare hade det inte blivit någon förändring över tid i hur stor del av arbetstiden som var förlagd i en grupp tillsammans med en vårdare/arbetshandledare, uppfattningen hos den deltagaren var att arbetsuppgifterna blivit mindre arbetsterapeutiska och mer allmänna. Gemensamt för alla andra deltagare var att arbetstiden då de helt eller delvis varit stationerad i en grupp tillsammans med en vårdare/arbetshandledare minskat över tid, vilket medfört en mer arbetsterapeutisk roll. Ja, det har blivit mer arbetsterapeutiskt, förut när jag var i grupp jobbade jag mer med omvårdnadsbiten, matningar och toa. Nu om jag är med är det mer i syfte att titta på en situation för att kunna göra förbättringar Utifrån deltagarnas arbetsuppgifter och handlingar har det framträtt roller som hjälpmedelsansvarig, handledare, verksamhetsledare och vårdare/arbetshandledare. Hjälpmedelsansvarig Alla deltagare uppgav hjälpmedelsbiten som den viktigaste uppgiften. Variationen av hjälpmedel var stor. Det var hjälpmedel för sittande och förflyttning, att arbetstagarna skulle sitta bra och att de skulle känna sig trygga vid förflyttningar var målsättningen. Kognitiva hjälpmedel ansågs också som betydelsefulla ex. individuella scheman och andra hjälpmedel för tid och planering. Att göra det förståeligt och förtydliga i miljön angavs likaså vara en mycket viktig uppgift för att avhjälpa de kognitiva svårigheterna, det kunde vara att märka upp med bilder för möjlighet till självständighet. Jag tycker min uppgift mest, gentemot arbetstagarna, då är det att göra det så begripligt som möjligt, t ex det här med arbetskläderna, man hade bara skrivit namnet på lådan med frystejp, och då var det ju hon som gjorde det hon kunde läsa, men om hon var borta, så var det ju då bara personer som kunde läsa som skulle kunna göra det då. Men nu så står ju namnet med bokstäver på lådan och då är det också ett foto på varje låda, och varje plagg är märkt med namnet, så då kan man ju jämföra så det ser lika ut och man vet också vems kläder det är, och man kan hitta sina kläder själv

14 14 Handledare Nästan alla deltagare fungerade som handledare. i svåra frågor som berörde arbetstagarna och/eller personliga assistenter. Det kunde vara i svåra frågor om bemötande i situationer med utagerande arbetstagare, eller om lämpliga aktiviteter för arbetstagarna. Mycket tycker jag handlar också om att var ett ständigt bollplank: Kan du komma å titta på den här foten, ser den inte lite svullen ut? Kan jag ställa honom i ståfällan? Ja, du vet eller det där: Ja, nu har vi problem med en assistent, å hur ska jag? Jag har sagt det här till honom flera gånger. Verksamhetsledare Nästan hälften av deltagarna utförde övergripande uppgifter för hela verksamheten. Det kunde vara genomförande av planeringsdagar, att hålla sig själv och personalgruppen ajour inom området och ha ett arbetsledande ansvar gentemot övrig personal. De drev verksamheten åt rätt håll, påminde om uppdraget och fungerade som en länk mellan; personal - uppgifter i verksamheten, personal arbetstagare och personal personal ex ansvariga för utveckling och genomförande av brukarundersökningar, olika typer av dokumentation och i andra frågor om arbetstagare. Sen är det ju så att det blir mycket att driva verksamheten framåt, så, och att man, ja det är ju hela verksamheten i stort. Det är vi ju alla delaktiga att göra men det är ju jag som hamnar i den gruppen som ska göra något, eller ska göra en brukarundersökning, eller ta fram material för att skriva social journal, eller, ja sådana där saker, till att vara med där arbetstagarna ska utvecklas Ja, i och med att när man jobbar i en grupp så blir man lätt hemmablind, man jobbar med dom och sina arbetsuppgifter, jag då som svävar mellan grupperna, så är det ju jag som påminner om att det här är i första hand en daglig verksamhet, i andra hand en affär, så det här inte tar över att vi är här för kunderna å inte arbetstagarna, påminna om uppdraget Vårdare/arbetshandledare

15 15 Mer än hälften av deltagarna hade arbetstid förlagd i grupp tillsammans med vårdare/arbetshandledare, som stadigvarande tid och/eller vid behov när det behövdes vikarie. Arbetsterapeutrollen övergick då till en vårdar-/arbetshandledarroll. Att som arbetsterapeut vikariera för vårdare/arbetshandledare medförde att tiden inte räckte till för de arbetsterapeutiska uppgifterna. Ja, men om jag säger så här jag har ju vissa tider kontinuerligt inbokade med arbetstagare då jag jobbar som vårdare, övrig tid har jag som arbetsterapeut tid om man säger så då, sen är det ju så att om det krisar så får jag hoppa in i verksamheten, men det är inte så att man tar mig i första hand, utan man försöker se till, alla vet om att jag har annat att göra. Jag tycker att det finns en förståelse för det i viss mån, men sen händer det ju saker ändå som att det inte finns någon vikarie att få tag på. Jag har tagit upp det här med min chef också: Hur ska jag hinna vara at-dilemmat, för det är ju vissa perioder som det är mycket så. Och det har hörsammats, men det finns ingen budget att sätta in någon annan Specifikt arbetsterapeutiskt Helhetssyn och fördjupade kunskaper inom aktuella områden samt att se individen och möjligheten i aktiviteter ansågs specifikt arbetsterapeutiskt. Helhetssyn och fördjupade kunskaper Nästan alla deltagare uppgav det som specifikt arbetsterapeutiskt med en helhetssyn och fördjupade kunskaper inom området ex. om hjälpmedel, ergonomi och pedagogik. Deltagarna uppgav att de genom rådgivning i direkta situationer, ex. när de såg att någon arbetstagare satt dåligt, informerade och instruerade om vikten av att sitta rätt. Jag tror att jag har en helhetssyn på ett lite annat sätt än andra. Och att jag har en del fördjupade kunskaper inom området som gör att jag kan bidra och se mer helheten och så, men det här med hjälpmedel kan ju ingen annan göra och det här att jag är med och utvecklar verksamheten och rådgivare vid utveckling av arbetstagare Individen och aktiviteter

16 16 Att genom observationer kunna göra bedömningar och se möjligheter i aktiviteter ansågs specifikt arbetsterapeutiskt av mer än hälften av deltagarna. Liksom att se det unika hos varje person och att kunna individanpassa utifrån var och ens behov Jag tycker nog att jag med mina arbetsterapeutögon ser lite mer, tänker till på ett annat sätt, strukturerar upp det mer. Även arbetshandledare gör jättebra scheman men kanske inte alltid så strukturerade. Att man kanske, behöver den här personen det här, den kanske inte behöver lika som den andra, på slentrian kan det bli lite samma. Jag har mer tankar och struktur, bakom när jag gör något, tror jag, och så i kombination med att jag har mer tid till sånt. Jag kan ta den tiden och tänka till också, så det blir mer utifrån den personens behov. Avsaknad av kollega bidrar till svårigheter Avsaknad av kollega bidrog till bristande yrkesidentitet, ensamarbete och kompetensförlust. Även tidsbrist angavs som en svårighet, vilket också kan bero på avsaknad av kollega att dela arbetsuppgifterna med. Yrkesidentitet Alla deltagare uppgav svårighet att hitta en tydlig yrkesroll. Det upplevdes svårt att veta var gränsen gick för arbetsterapeutrollen, vad som egentligen var arbetsterapeutiskt av allt det man utförde. Det känns lite sådär att ens arbetsterapeutroll inte är så där klar som när jag jobbade på habiliteringen, här är man en arbetsterapeut som är väldigt luddig i sina gränser, då hade man ett kontor och gick ut och gjorde arbetsterapeutsaker, så därför blir det ju som att vad är det jag gör som är arbetsterapeutiskt och inte arbetsterapeutiskt. Det är som en gråzon, det är ju svårt att svara också, så det känns väldigt torftigt när man pratar om det, gud jag gör jättemycket, men vad är arbetsterapeutens roll egentligen?. Ensamarbete Mer än hälften av deltagarna framförde att de saknar arbetsterapeutkollega. Det upplevdes svårt att inte ha någon kollega inom samma yrke att diskutera med dels för att kunna lämna

17 17 jobbet bakom sig när man slutade för dagen och också för att utbyta erfarenheter som skulle bidra till att öka kompetensen. Utmaning att inte ha kollegor, det dagliga bollplanket, hade utvecklats mer som arbetsterapeut om jag haft någon arbetsterapeutkollega att bolla med, eller varit del i ett team. Tiden Mindre än hälften av deltagarna uttryckte svårigheter med att få tiden att räcka till, dels för att arbetsterapeuten vikarierade för vårdare/arbetshandledare vid personalbrist, och dels för att arbetsterapeutbehovet överskred det en arbetsterapeut mäktar med. Jag har ju väldigt stort område, det är ju sådana verksamheter med mycket hjälpmedel, jag gör så gott jag kan, jag kan inte jobba för två personer, jag är fortfarande en, för mig blir det att jag får ha många trådar i huvudet. Sä visst, men det jag har fått dra ner på är ambitionsnivån, nu ser arbetet annorlunda ut, jag har mycket mindre koll på allting, får liksom släppa iväg grejer. Teoretisk och praktisk fortbildning För kompetensutveckling har deltagarna gått kurser och åsikten var att det behövs utbildning inom kognition och kollegial samverkan för kompetenshöjning. Utbildning Behov av utbildning inom kognitiva funktionsnedsättningar och hjälpmedel inom det området ansågs behövligt av nästan alla deltagare. Uppfattningen var att det fanns lämpliga utbildningar inom området men för att kunna gå dem krävdes att kunna prata för sig eftersom det skulle ta tid och oftast också kostnad från verksamheten. Jag försöker ju hela tiden med påfyllning med kurser och föreläsningar. Man får väl liksom hålla sig ajour just det här med de här nya, det är så mycket nya diagnoser, jag tänker, just med kognitiva funktionsnedsättningar det finns så mycket att bli duktigare på som arbetsterapeut inom det området Det är ju upp till arbetsplatsen

18 18 att kunna se det. Det finns ju utbildningar men det tar ju tid och kostnad från verksamheten, ehh, då är det ju att man ska kunna prata liksom... Kollegial samverkan Mer än hälften av deltagarna ansåg att kollegial samverkan kan stärka yrkesidentiteten och vara kompetenshöjande. Uppfattningen om vilken form av kollegial samverkan som behövdes var olika. En del ansåg att det var nätverksträffar som behövdes, vilket man också deltagit i tidigare. Medan någon hade uppfattningen om att det viktiga var att praktiskt få ta del av hur en annan arbetsterapeut arbetar. Jag skulle vilja gå dubbelt med en annan arbetsterapeut, jag tror att vi kan lära oss mycket av varandra, inte nätverka, men gå dubbelt, sen kan det vara roligt att träffa andra, men man kanske inte utvecklas så mycket. Resultatsammanfattning Utifrån arbetsterapeutens arbetsuppgifter har roller som hjälpmedelsansvarig, handledare, verksamhetsledare och vårdare/arbetshandledare framträtt. Det som ansågs specifikt arbetsterapeutiskt var att ha en helhetssyn och fördjupade kunskaper inom området samt att se det unika hos varje person och möjligheten i aktiviteter. Att inte ha någon arbetsterapeutkollega bidrog till bristande yrkesidentitet, ensamarbete och kompetensförlust. Tidsbrist framkom också som en svårighet. För utveckling av arbetsterapeutkompetensen behövs utbildning inom kognition och hjälpmedel inom det området, samt kollegial samverkan för delgivning av kunskap. DISKUSSION Metoddiskussion Utifrån studiens syfte att beskriva arbetsterapeutens uppfattning om sin yrkesroll på daglig verksamhet valdes en kvalitativ intervjustudie som metod, vilket är lämpligt om man vill få fram deltagarnas erfarenheter och upplevelser. Datainsamlingen skedde genom enskilda intervjuer, möjligen att fokusgrupp hade gett ett mer uttömmande och annat svar som kanske

19 19 inte kom fram i de enskilda intervjuerna, då deltagarna skulle haft möjlighet att föra diskussioner och reflektera över varandras inlägg (Depoy & Gitlin, 1999). Alla deltagare arbetade i Stockholmsområdet, det urvalet gjordes utifrån att planeringen var att alla intervjuer skulle göras vid ett fysiskt möte, vilket också bokades in. Av personliga skäl genomfördes ändå en av intervjuerna som telefonintervju i avskilt rum på respektives arbetsplats. Övriga intervjuer genomfördes i avskilt rum på deltagarnas arbetsplatser enligt önskemål från deltagarna. Möjligen att följdfrågorna hade blivit annorlunda om telefonintervjun genomförts som ett personligt möte, då man också kan ta del av gester och miner. Resultatet, eller tidsåtgången för telefonintervjun utmärkte sig dock inte från de andra intervjuerna. Semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide gjordes för att få innehållsrika, nyanserade beskrivningar från deltagarna (Andersson, 1994). Som ovan intervjuare var det ett stöd att ha en intervjuguide till hjälp för att hålla strukturen vid intervjusituationen (Kvale & Brinkmann 2007). För att testa intervjuguiden genomfördes en provintervju, vilket medförde att författaren kände sig mer bekväm vid efterkommande intervjuer och erfarenheten att deltagaren fortsatte prata efter överenskommelse om att intervjun var slut och inspelningen stängts av gjorde att författaren väntade ut de följande deltagarna innan avstängning, vilket kan ha bidragit till en lugnare stämning vid intervjuerna och därigenom påverkat resultatet. Det underlättade med inspelning av intervjuerna då författaren kunde fokusera på vad deltagarna berättade och ställa relevanta följdfrågor utifrån vad som sades. Alla deltagare fick via e-post ta del av intervjuguiden i förväg enligt önskemål från deltagare. Om frågorna istället presenterats vid intervjun kanske svaren blivit mer spontana och lett till annat resultat. Kvaliteten på intervjuerna kan ha påverkats av författarens ovana att intervjua, vilket kan ses som en begränsning i datainsamlingen. Nu i efterhand kan författaren se att mer förtydligande frågor borde ha ställts t ex om det specifikt arbetsterapeutiska, vad för sorts fördjupade kunskaper deltagarna menade att arbetsterapeuten har, det hade kunna gett mer givande svar. Resultatet kan också ha påverkats av författarens egna erfarenheter inom området och av att författaren och deltagaren som provintervjun genomfördes med tidigare haft personlig

20 20 kontakt. Det kan ha gjort att författarens värderingar och tolkningar påverkat intervjusituationen och analysarbetet. Författarens förkunskaper inom det studerade området är en förutsättning för att kunna vara lyhörd för nyanser under intervjun och vid analysen, men det kan vara svårt för den ovane intervjuaren att inte överföra och tolka in sin egen syn på ämnet (Lantz, 2007, Granskär & Höglund-Nielsen, 2008). Deltagarantalet är för litet för att dra några generella slutsatser, resultatet speglar endast uppfattningen hos de arbetsterapeuter som intervjuats. Författaren har genomfört studien ensam, utan att ha någon att analysera, reflektera och diskutera med, vilket troligtvis har påverkat resultatet. Vid kvalitativa designer ökas tillförlitligheten och noggrannheten om man är flera om att göra datainsamling och analys (Depoy & Gitlin, 1999). Resultatdiskussion I studien beskrivs arbetsterapeutens yrkesroll på daglig verksamhet för vuxna personer med utvecklingsstörning. Gemensamt för alla deltagare är rollen som hjälpmedelsansvarig, vilken också ansågs som viktigast, vilket till en del kan bero på att arbetsterapeuten är den som har förskrivningsrätt på daglig verksamhet. Övriga roller som handledare, verksamhetsledare och vårdare/arbetshandledare varierade mellan deltagarna. Liknande studier stödjer resultatet där arbetsterapeuter och personal i första hand träffats i frågor kring hjälpmedel, och när det inte handlat om hjälpmedel var det svårt att beskriva varför man träffats och deltagarna hade olika uppfattningar om det (Brodén, 2002). Det finns förväntningar knutna till yrkesrollen, vilken roll man tar, hur man handlar, beror på de förväntningarna som råder på arbetsplatsen. Etiska föreskrifter, kompetensbeskrivningar och lagar styr de formella förväntningarna, som beskriver arbetsuppgifter som ska utföras, den formella rollen, den informella rollen bygger på behov och förväntningar hos personen själv och hos arbetsgruppen (Lennéer-Axelson & Thylefors, 2005). Hjälpmedel är konkret och ingår troligtvis också i de förväntningar som arbetsgruppen har på arbetsterapeuten, resultatet som hjälpmedelsansvarig är därför inte överraskande. Att handleda är något som

21 21 nästan alla deltagare angett som arbetsuppgift, vilket också är något som arbetsterapeuten vid behov ska utföra (FSA, 2005). Rollen som verksamhetsutvecklare kan bero på de informella förväntningar som finns på den specifika arbetsplatsen (Lennéer-Axelson & Thylefors, 2005). När arbetsterapeuten arbetar i grupp tillsammans med vårdare/arbetshandledare råder andra förväntningar och andra arbetsuppgifter, vilket gör att andra handlingar utförs och en annan roll intas (Kielhofner, 2012; Lennéer-Axelson & Thylefors, 2005). Resultatet visar att arbetsterapeuten med sin specifika kompetens behövs på daglig verksamhet. Det specifikt arbetsterapeutiska som framkom var att arbetsterapeuten har fördjupade kunskaper som gör att man ser helheten men ändå ser det unika hos varje person och möjligheten i aktiviteter. Helhetssyn, individ och aktivitet är centrala begrepp för arbetsterapi och i Axelson, S., &Gelotte, M. (2009) delas uppfattningen om det specifikt arbetsterapeutiska. Enligt LSS-lagen ska daglig verksamhet vara innehållsrik, erbjuda stimulans och utveckling utifrån individuella behov, förutsättningar och intressen (Bergstrand, 2012). För att uppfylla lagen behövs arbetsterapeutens specifika kompetens på daglig verksamhet. Det som deltagarna upplevt som mest problematiskt var att hitta yrkesrollen och inte ha kollegialt stöd, att få tiden att räcka till upplevdes också problematiskt. Att som deltagarna ha olika roller; som hjälpmedelsansvarig, handledare, verksamhetsledare och vårdare/arbetshandledare kan var en bidragande orsak till osäkerheten i yrkesrollen. Svårigheten med yrkesidentiteten kan också bero på avsaknad av befattningsbeskrivning. Osäkerhet i vad som egentligen krävs i en roll gör att rollosäkerhet uppstår (Payne, 2002). Ingen av deltagarna uppgav att de hade någon befattningsbeskrivning, vilket inte heller efterfrågades av författaren. Att på grund av tiden måsta begränsa sig i de arbetsterapeutiska uppgifterna är inte specifikt för arbetsterapeuter på daglig verksamhet utan upplevs även av arbetsterapeuter inom andra områden (Axelson & Gelotte, 2009). På daglig verksamhet är vårdare/arbetshandledare den dominerande yrkesgruppen. Att som samtliga deltagare i studien vara ensam inom sin profession på arbetsplatsen, och ha svårt med yrkesrollen hänger ihop då det är den dominerande yrkesgruppen, som präglar kultur, mål och värderingar på arbetsplatsen (Thylefors, 1991).

22 22 För kompetensutveckling framkom behov av utbildning inom kognitiva funktionsnedsättningar och om hjälpmedel inom det området. Kollegial samverkan angavs också som kompetenshöjande åtgärd. Det är värdefullt med kollegialt utbyte då den professionella förankringen i den egna yrkesgruppen behövs för yrkesidentiteten och självkänslan som är en förutsättning för ett samarbete mellan olika professioner (Thylefors, 1991). Det skulle vara intressant med fortsatta studier inom området om hur det förhåller sig med befattningsbeskrivningar. Behövs befattningsbeskrivningar, vad ska en befattningsbeskrivning tillföra? Samtidigt är det bra att ha i minnet att oklara förväntningar, ger frihetsutrymme för den som själv vill forma sin roll, under förutsättning att den personen är tillräckligt stark och självständig till andras synpunkter (Lennéer-Axelson & Thylefors, 2005). Det skulle också vara intressant med något projekt om kollegial samverkan för arbetsterapeuter på daglig verksamhet. SLUTSATS De roller som arbetsterapeuten har på daglig verksamhet är som hjälpmedelsansvarig, handledare, verksamhetsledare och som vårdare/arbetshandledare. Det som skiljer arbetsterapeuten från övrig personal på daglig verksamhet är att arbetsterapeuten har en helhetssyn och fördjupade kunskaper inom aktuella områden ex. hjälpmedel, ergonomi, pedagogik och kunskap om aktiviteter. Kompetensen gör också att arbetsterapeuten kan individanpassa utifrån var och ens behov och möjligheter. Den kompetensen behövs på daglig verksamhet för att uppfylla lagen som säger att daglig verksamhet ska vara innehållsrik, erbjuda stimulans och utveckling utifrån individuella behov, förutsättningar och intressen. Utmaningen är att hitta sin arbetsterapeutroll. Att man inte har någon med samma inriktning att diskutera med och att få tiden att räcka till upplevs också problematiskt. För att utveckla kompetensen behövs utbildning om kognitiva funktionsnedsättningar och hjälpmedel inom det området samt kollegial samverkan för delgivning av kunskap. Den här studien kan initiera till kollegiala möten som kan resultera i kompetenshöjning och stärkt yrkesidentitet, samt inspirera till att ta sig tid för utbildning inom kognition.

23 23 REFERENSLISTA Aldstedt, E. (1993). MoHO är den röda tråden: MoHO stöd för lyhördhet. Arbetsterapeuten 9, 4-5. Andersson, B-E. (1994). Som man frågar får man svar en introduktion i intervju- och enkätteknik. Stockholm: Rabén Prisma. Axelson, S., & Gelotte, M. (2009). Några arbetsterapeuters erfarenheter av och uppfattningar om sin yrkesroll. Some occupational therapists` experiences and conceptions of their professional role. Hämtad Bakk, A., & Grunewald, K. (1998). Omsorgsboken. Stockholm: Liber AB. Belevid, A., Stoltz Larsson, J. & Westin, K. (1990). Arbetsterapi på dagcenter. En studie inom omsorgsverksamheten I Stockholm. Stockholm: Omsorgsnämnden, Stockholms läns landsting. Bergstrand, B. O. (2012). LSS 2012 stöd och service till vissa funktionshindrade. Höganäs: Bokförlaget Komlitt AB. Brandin Beltramo, M., Johansson, M., & Anbäcken, O. (1996). Kvalitet i omsorgerna. Metodutveckling och utvärdering av insatser för människor med utvecklingsstörning. Falköping: Gummessons tryckeri AB. Brodén, I-L. (2002). Att beskriva och tolka angelägna aspekter i arbetsterapeuters handledning av personal i daglig verksamhet enligt LSS. (D-uppsats, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet) Kontaktperson Inga-Lill Broden, ingalill.broden@gmail.com DePoy, E., & Gitlin, L. N. (1999). Forskning: en introduktion. Lund: Studentlitteratur. Dychawy-Rosner, I., Eklund, M., & Isacsson, Å. (2000). Direct care staff`s need for support in their perceived work role in day activities units. Journal of Nursing Management, 8,

24 24 Dychawy-Rosner, I., Eklund, M., & Isacsson, Å. (2001). Caring dynamics as perceived by staff supporting daily occupations for developmentally disabled adults. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 15, Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Om utvecklingsstörning. Hämtad Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Hämtad Gotthard, L-E. (2002). Utvecklingsstörning och andra funktionshinder. Stockholm: Bonnier Utbildning AB. Gotthard, L-E. (2007). Utvecklingsstörning och andra funktionshinder. Stockholm: Bonnier Utbildning AB. Granskär, M., & Höglund-Nielsen, B. (2008). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur AB. Gustavsson, A. (1999). Inifrån utanförskapet. Om att vara annorlunda och delaktig. Stockholm: Johansson & Skyttmo förlag. Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation. Teori och tillämpning. Lund: Studentlitteratur AB. Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur AB. Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.

25 25 Lennéer-Axelson, B. Thylefors, I. (2005). Arbetsgruppens psykologi. Stockholm: Natur och kultur. Lilja, M., Borell, L. & Tham, K. (2012). Policy för hantering av etiska frågor i samband med genomförandet av examensarbeten, kandidatnivå, 15 hp, inom Arbetsterapeutprogrammet vid Karolinska Institutet. Huddinge: Sektionen för Arbetsterapi, Institutionen NVS, Karolinska institutet. Patel, R., & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur. Payne, Malcolm. (2002). Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur och kultur. Socialstyrelsen (2001). Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Bohus: Ale Tryckteam. Söderman, L., & Antonson, S. (2011). Nya Omsorgsboken. Malmö: Liber AB. Thorstensson, K. (2009). Vad ska vi egentligen med daglig verksamhet till? (Magisteruppsats, Högskolan Halmstad, Sektionen för hälsa och samhälle). Hämtad Thylefors, I. (1991). Ledarskap i vård, omsorg och utbildning. Falkenberg: Natur och kultur. Tideman, M. (2000). Perspektiv på funktionshinder och handikapp. Lund: Studentlitteratur.