Bärbar 2 KULTUR. formsvacka möt hans rosenfeldt alcalá om organartikel snöpjäs. kan vara guld värt när silversmederna blir smyckekonstnärer

Transkript

1 ( 2 KULTUR söndag den 17 januari 2010 Bärbar Latex kan vara guld värt när silversmederna blir smyckekonstnärer resor Ischgl håller sig kvar på toppen formsvacka möt hans rosenfeldt alcalá om organartikel snöpjäs vårens hälsotrender libyen lockar

2 2 KULTUR 0 svd.se/kultur i dag Nu i januari ser den verkligen inte rolig ut, med sina torra kvistar och gulnade blad som torkar och ramlar i drivor på golvet. Agneta Ullenius, SvD:s trädgårdsreporter, om hur vintern går åt hennes benjaminfikus. Fråga om trädgård. 5 blogg.svd.se/tradgard. M Hur lät von Hausen? Den nytänkande blockflöjtisten Lilian von Haussen uppträdde i går kväll på Södra teatern när konstens födelse firades med dator, noise och dans. Läs Dan Backmans recension om Art s birthday och Jenny Leonardz intervju med Lilian Von Haussen. 5 svd.se/kultur SvD söndag 17 januari 2010 FOTO: TOMAS NYGREN AKTUELLT Trots tal om kris när Arkitekturmuseum tar över mötesplatsen för form och design är museets vd Lena Rahoult nöjd. SÖNDAGSINTERVJUN Hans Rosenfeldt lever ett dubbelliv. Dagtid skriver han manus till Guldbaggegalan, halva nätterna plitar han på två tv-serier REPORTAGET Jenny Nordlund är smyckekonstnär på galleri Platina. Smyckekonst ligger i tiden och inte bara guld och silver gör verken dyra BÖCKER Åsa Linderborg menar att Daniel Boströms artikel om organstöld stärkt kulturjournalistiken. Jag menar att Boströms artikel var urspårad kulturjournalistik. Det skriver Jesús Alcalá i en debattartikel SCENEN Dramalabbets pjäs Allmänt snö är enligt Lars Ring en moralitet och en lägesbeskrivning där ensemblen skickligt och återhållet berättar om alienering. UNDER STRECKET Få personer har påverkat amerikansk ut rikespolitik, framför allt under kalla kriget, som George Kennan och Paul Nitze. Kennan förutsåg bl a Sovjetunionens fall. BALANS Spikmattan blev fjolårets julklapp. Hälsoprylar är heta och SvD har kollat in vilka som kan bli nästa trend. RESOR Udda resmål börjar bli vanligare hos charterbolagen. Libyen är ett nytt oväntat exempel där man till och med lagstiftat om att tillåta turism. 32 RESOR Ischgl håller ställningarna som skidort. Korta liftköer, lång säsong, bra nattliv och många bra backar är några orsaker till populariteten. 29 FOTO: JOSÉ FIGUEROA, KARIN GRIP, DAN HANSSON, ANNIKA AF KLERCKER, ROGER SCHEDERIN 9 K SÖNDAG Aktuellt 4 5 Söndagsintervjun 6 8 Guiden 9 Reportaget Böcker Scen Under strecket 22 Berglins 23 Balans Resor Tv/radio Serier Omslag: Halssmycke i plast, silver, flock och keramiska pärlor av Aud Charlotte Ho Sook Sinding. Foto: Karin Grip. 23 Chefredaktör och ansvarig utgivare Lena K Samuelsson Chef SvD Helg Ann Axelsson ann.axelsson@svd.se Kulturchef Stefan Eklund stefan.eklund@svd.se Redaktör K Magnus Gylje magnus.gylje@svd.se Redigeringsansvarig K Linda Häggström linda.haggstrom@svd.se Bildredaktörer Staffan Löwstedt staffan.lowstedt@svd.se, Magnus Hjalmarson Neideman magnus. neideman@svd.se Formchef Anna W Thurfjell anna.thurfjell@svd Redigering Catherine Fahlgén, Linda Häggström, Nina Kylén, Anders Lindgren, Angelica Risberg, Peter Östman, Henrik Matérn- Lindewald. SvD ansvarar ej för insänt, ej beställt material. För beställt material köper SvD all förfoganderätt och möjlighet att välja. Förbehåll mot detta måste göras av upphovsmannen före publicering.

3 SvD söndag 17 januari Nöjen Företag e-post nojen@annonsdax.se Teater i dag tel fax e-post annonsproduktion@svd.se VICKY NÖJESPRODUKTION OCH 2ENTERTAIN PRESENTERAR MISSA INTE SUCCÉMUSIKALERNA! HELENA ROLF JESSICA MORGAN GLADYS BERGSTRÖM LASSGÅRD HERIBERTSSON ALLING DEL PILAR GENIALT AB VILKET ÖS! EXPR LYCKAN DEN BARA ÖSER NER DN AB EXP ARB.BL. Pris fr kr exkl serv.avg. Spelas t o m mars. RENNIE IRRO K RL DY LL H NN LINDBL D RI LUNDQVIST4-27 FEB/HEGE SCHØYEN FR O M 4 MARS HENRIK DORSIN 4-27 FEB/JOH N RHEBORG FR O M 4 MARS LL N SVENSSON MONIC NIELSEN EW ROOS Pris fr 365: :- exkl serv.avg. Premiär 4 februari. OSCARS TEATERN Biljetter: China Teatern , Oscarsteatern , eller 2Entertain (min 4 bilj). SJ , Berns hotell- & menypaket Konserter Helen Sjöholm och Peter Jöback firar musikallegenden Stephen Sondheim 80 år Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Anders Berglund Torsdag 11 feb kl Fredag 12 feb kl Lördag 13 feb kl Pris kr LUNCHMUSIK FÖR KROPP OCH SJÄL Lunchmusiken startar igen med en stjärnspäckad ensemble! Förlängt program med världsartisterna Staffan Scheja, Hugo Ticciati och Dmitry Eremin som spelar Rachmaninovs Trio elégiaque nr. 1 i g-moll och Johannes Brahms Trio nr. 2 i C-dur. mån 18 jan kl Fritt inträde HEDVIG ELEONORA KYRKA Din öppna kyrka vid Östermalmstorg Inside Out KULTURHUSET i YTTERJÄRNA 22, 23, 24 januari fre-sön kl19.00 Efterlängtade! CIRKUS CIRK R Ö Biljetter: kulturhuset.nu Biljettbokning berwaldhallen.se Ticnet Prenumerera på taltidningen Ring Nöjen fortsätter på sidan 40 BIOPREMIÄR PÅ FREDAG! SAGA, SERGEL, SÖDER, KISTA, HERON, SICKLA, RÅSUNDA. VISAS ÄVEN PÅ: ROYAL NORRTÄLJE, FALKEN JAKOBSBERG OCH SOLLENTUNA BIO. Köp/reservera biljetter på: eller Barntillåten. NOMINERAD BIOPREMIÄR PÅ FREDAG! VISAS I 3D PÅ: HERON 12:00 (LÖ-SÖ), 15:00. SERGEL 12:50, 15:20. BOKA DIN BILJETT IDAG! Köp/reservera på: eller Från 7 år.

4 4 SvD söndag 17 januari 2010 aktuellt Nyhetschef Anders Q Björkman e-post anders.q.bjorkman@svd.se Biträdande nyhetschef Karolina Andersson e-post karolina.andersson@svd.se Nöjeschef Erika Hallhagen e-post erika.hallhagen@svd.se Malmö stadsteater utan dramaturg Malmö stadsteater har sagt upp sin dramaturg Stellan Larsson för att spara pengar. Därmed står teatern står helt utan dramaturgiat. Beslutet har väckt protester från Teaterförbundet, Dramatikerförbundet och skådespelarna, skriver Sydsvenskan. En stadsteater utan ett dramaturgiat är inte riktigt bra. Men man kan kanske ha projektanställda dramaturger. Vi är ju två chefer på Stadsteatern och kan till viss del ta över dramaturgens uppgifter, säger Jesper Larsson, som leder teatern med Petra Brylander. Anna Ångström Lena Rahoult, chef för Arkitekturmuseet som nu ska vara mötesplats med utställningsverksamhet för svensk form, tror att hon ska klara uppdraget trots en minskad budget. Hon preciserar inga Svensk design på jakt Omstruktureringen trodde vi skulle frigöra medel, men så drabbade finanskrisen även osss och vi tvingades förvisa ett antal projekt till frysen, säger en uppenbart besviken Ewa Kumlin. I tidskriften Form skrev hon för en tid sedan en ilsken krönika under rubriken Kris! där hon bland annat gav sin syn på vad som hände efter att de högtflygande planerna om ett Designcenter och ett Formmuseum kraschat. Resultatet blev en miniv ariant med vidny arena Många undrar hur det ska gå när Arkitekturmuseet nu övertar mötesplatsuppdraget för form och design. Mindre pengar till Svensk form får vd Ewa Kumlin att tala om kris men museets Lena Rahoult sitter nöjd. Ewa Kumlin. Foto: ingvar Karmhed gat uppdrag för Arkitekturmuseet inom form och design och Det råder ett allmänt kulturpolitiskt mörker och är svårt att se någon ljusning, skrev hon. Det hade gått så långt att vi var nere på detaljer som badrumskaklet vid Designcentret vid Telefonplan, när projektet plötsligt lades ned, säger Kumlin. Föreningen Svensk form tvingades alltså stänga sitt utställningsrum, på andra sidan gatan från Arkitekturmuseum sett, redan sommaren Förstås ett generellt avbräck för form-sverige, samtidigt som kritiker menade att de ändå sällan lyckades skapa relevanta utställningar något som större samverkan mellan olika aktörer kanske skulle kunna råda bot på. En förstärkt arena för publiken som Svensk form alltså tillstyrkte. Men enligt Kumlin är intresset numera så svagt från politikerhåll även om uppdraget att främja svensk design både nationellt och internationellt ligger kvar på föreningen Svensk form att hon väljer att tala om designkris i huvudstaden. Internationellt sett är intresset för svensk design större än någonsin. Utländska studenter är intresserade av historien, turister kommer hit för lifeseeing, de vill ta del av vårt levnadssätt och boende och vi får bra respons på våra utställningar som turnerar runt i världen, säger Ewa Kumlin. Men intresset från offentligt håll är fortsatt häpnadsväckande lågt. Inga politiker driver våra frågor. Det är synd, för Sverige har så mycket att tjäna på det. Arkitekturmuseets Lena Rahoult, som tillträdde sin post för ett drygt år sedan håller inte med: Nej, de har stora förväntningar på mig och oss, men jag känner i stället en stor frihet och ett stort förtroende från politikerhåll. Ni har fått ett utökat uppdrag, med en fortsatt tajt budget. Är det rimligt? 0 svd.se Arkitekturmuseet struntade i lagen om offentlig upphandling. Sök på Museum struntade i konkurrens. 5 svd.se/kultur

5 SvD söndag 17 januari 2010 aktuellt 5 Det är ju knappast någon risk att någon krökar ner sig på 20 minuter. M Rikard Gramfors på Folkets hus och parker kommenterar för SR:s Mitt i musiken att Arboga kommun har sagt nej till servering av alkohol i pausen i samband med direktsänd opera på digitalbio. Muhammedbilder ställs inte ut Metropolitan museum of art i New York har en av världens största samlingar av islamisk konst, men bara 60 av cirka verk visas och ingen av de historiska Muhammedbilderna. När en ombyggnad är färdig 2011 ställs troligen ännu färre ut. Museet anklagas för att ha böjt sig för konservativa muslimska grupper, skriver New York Post. I Berlin gör Pergamonmuseet tvärtom, enligt radions Kulturnytt, och lyfter fram historiska porträtt av Muhammed. Jenny Leonardz krönikan andres lokko önskemål men vill bredda utbudet. Foto: dan hansson efter formen Samma summa ska räcka till fler saker, det stämmer. Det kanske låter kaxigt, men förut har jag jobbat med mycket mindre budgetar och försökt hitta pengarna samtidigt som jag arbetat. Vi har nu en budget på 50 miljoner för 2010, varav det statliga anslaget är på drygt 44 miljoner, så jag klagar inte på att vi har för lite pengar. Under året som chef för Arkitekturmuseet har Lena Rahoult hamnat i blåsväder, inte minst efter att Svenska Dagbladet offentliggjorde felaktig upphandling av inredning till museet. Ångrar du detta i dag? Jag trodde det var ett konstnärligt val, men vi har åtgärdat problemet och försöker nu förbättra oss på allt, även inom detta område. Det är ingen som vill hasta i väg. Men mediebilden och att du nu blir offentligt granskad i ditt arbete, hur känns det? Man är bara människa, men det här är min nya roll och det får man leva med. Jag är samtidigt en öppen och generös person, och hoppas och förutsätter att andra också är det. Lena Rahoult vill inte precisera några framtida önskemål, varken vad gäller arkitektur eller inom form och designområdet. I stället talar hon om ett breddat utbud, utan att förlora spetsen, om det folkbildande uppdraget och att Ska verka nationellt och internationellt Svensk form är en ideell medlemsförening med drygt medlemmar, som också har regeringens uppdrag att främja svensk design, både nationellt och internationellt. Fram till 2009 hade Svensk form också uppdraget att vara mötesplats med bl a utställningar. Detta uppdrag har sedan årsskiftet övergått till Arkitekturmuseet och omfattar 6,5 miljoner kr årligen. Svensk form och Arkitekturmuseet ska under samarbeta kring bl a hållbar utveckling, framtidens äldreboende och barns rätt till lek och säkerhet. I museets utställningsprogram för 2010 återfinns Designboost, Konstslöjdsalong och en retrospektiv utställning med verk av den svensk-amerikanska formgivaren och arkitekten Greta Magnusson Grossman. museet ska hitta samarbetspartners inom alla områden. Hur publiken ska hitta till museet har hon heller inga direkta svar på, men menar att människor kommer om vi gör tillräckligt intressanta utställningar besökare 2009 hittade till Arkitekturmuseet 2009 (att jämföra med Moderna museets fler än på bara utställningen Dalí Dalí med Francesco Vezzoli). Vad är besöksmålet för 2010? Jag pratar aldrig siffror, utan vill se en långsiktig förbättring, kanske 20 procent fler besökare är rimligt, säger Lena Rahoult. Erica Treijs , erica.treijs@svd.se Att ge upp är en svår konst Jag läste just några subjektiva ord i en kvällstidning om komikern Mikael Tornvings omsadling till seriös skådespelare i polisserien om Johan Falk. Vad man älskar människor som vågar utmana sig själv i livet, skrev Alex Schulman. Jag blev ytterst illa berörd av detta. Alltså inte på något vis av Tornvings yrkesroll utan av formuleringen. Och verkligen inte bara för att den låter som något från en föreläsning av människo vännen Kay Pollack även om det förstås hade räckt mer än väl utan också för att jag högaktar Tornving. I en intervju för några år sedan beklagade han sig högljutt över att han inte längre fick några jobb som komiker. Så han gav upp. Äh, det här går inte bra alls, så jag ger upp min dröm, sade Tornving. Att ge upp är något av det finaste och samtidigt mest otacksamma man kan göra. Det borde vara precis tvärtom. Ingen låter ju någonsin de som väljer denna den enklaste utvägen komma till tals. Eller ens de som ställer högre krav på andra än på sig själva. Dagligen läser jag i stället om människor som har uppnått något mot alla odds, något som är Om man nu nödvändigtvis ska kämpa mot odds så kan man väl i alla fall välja ett specifikt odds? M betydligt svårare att respektera. Dessa odds finns ju där av en anledning, skicklig expertis har ägnat dyrbar tid åt att räkna ut dem. Det är respektlöst, ohyfsat, att inte lita på dem. Om man nu nödvändigtvis ska kämpa mot odds så kan man väl i alla fall välja ut ett specifikt odds? Men, nej, det är alltid samtliga odds det ska kämpas mot. I det djupt underhållande sändningstidsbaserade slagsmål som har pågått mellan de amerikanska talkshowvärdarna Jay Leno och Conan O Brien var jag den ende i min bekantskapskrets som inte brydde sig det minsta om vem som skulle gå segrande ur striden. Jag hade redan valt min favorit: deras tvbolag NBC. Älskade hur de hade modet att fega ur, att de efter blott några få månader valde att bara ge upp denna, i sammanhanget, världsomvälvande förvandling av sin tablå som hade planerats minutiöst i över sju års tid. När vi med Killinggänget i detta sekels början gjorde den digitala humorpublikationen Spermaharen skrev vi en pressrelease inför sajtens andra år att vi skulle sänka ambitionsnivån. Nu sänker vi ribban! löd rubriken. Vi lovade dyrt och heligt att anstränga oss mindre, skriva färre och sämre skämt samt att, när vi inte hade lust att hitta på något nytt eller kanske bara ville ta sovmorgon, publicera en hel del gammalt material igen. Jag är fortfarande oerhört stolt över det beslutet och undrar om man inte kan övertala en tidning eller tv-kanal att instifta ett pris med tillhörande gala där kungen delar ut medaljer till årets mest uppgivna svenskar. Andres Lokko är skribent i Svenska Dagbladet. kultur@svd.se

6 6 söndagsintervjun SvD söndag 17 januari 2010 HANS ROSENFELDT Chefskapet på Sveriges Television resulterade i besök hos terapeuten, men mammans död bearbetade han och gjorde till ett slags bokslut i direktsänd radio. Nu längtar Hans Rosenfeldt, som kunde ha blivit Sveriges längste man, efter en Emmy. text Lars collin Foto dan hansson Höga ambitioner Det var någon exhibitionistisk ådra som hade fått näring. Jag ville bli sedd och uppskattad: se på mig. M Någon vecka före Guldbaggegalan lever manusförfattaren Hans Rosenfeldt dubbelliv, med rätt att inte sova. Dagtid sitter han på Sveriges Television och skriver manus åt galans prisutdelare och värden Johan Glans. Långt efter midnatt häckar han på sitt eget kontor och plitar på två tv-serier. Sömnen har han rationaliserat bort. Ingen långsiktig lösning, kan tyckas. Jag åker hem vid sextiden och käkar middag med familjen. Sedan sitter jag på kontoret och är hemma igen vid tre på natten. Vid halvsex går jag upp igen. Det är inget jag rekommenderar, men det funkar en kort period. Jag klarar mig ganska länge på lite sömn, säger Hans Rosenfeldt och låter hyfsat uppriktig. Han står framför glasmontern i ett kafé på Östermalm och funderar. Efter långt övervägande blir det en kanelbulle. Och en cola. Att leva dubbelliv är inget nytt för Hans Rosenfeldt. I radions På minuten är han en hejare på att roffa åt sig ämnet de sista skälvande sekunderna, och i buren tillsammans med Jessika Gedin i På spåret på SVT får han utlopp för sitt bildningskomplex. Annars sitter han mest ensam på kontoret tio minuter från hemmet i Täby och författar tv- och filmmanus undantaget tre år som chef på SVT Nöje. Trots 17 år i branschen blev han överraskad av responsen efter sitt vinterprogram nyligen. Hans Rosenfeldt var först ut i Sveriges Radios nya satsning på en vintrig variant av Sommar. På juldagen gick han upp tidigt för att åka genom ett helgtomt Stockholm och sätta sig i radiostudion på Gärdet. Vinterprogrammet är nog det jag har gjort som har fått mest reaktioner, och framför allt mest positiva. Det har till och med kommit brev och vykort hem till mig. Så jag träffade väl något allmänmänskligt, framför allt tror jag att många kände igen sig i min mamma. För sju år sedan drabbades Hans Rosenfeldts mor av afasi och snart också demens. Därefter gick det bara utför. I somras somnade hon slutligen in. I radion berättade sonen klart och koncist om olika skeenden under sjukdomsperioden och hur hon alltmer förvandlades från att vara barnbarnens superfarmor till en skör liten fågel. Många som har hört av sig har sagt att det var skönt att någon satte ord på det här. Det är inte så många som talar om långvarig sjukdom och död. Vi försöker undvika sådant. Sedan tror jag också att det var skönt att höra att man inte är ensam om att ta ut döden lite i förskott. Jag hade ju redan räknat bort henne. Jag tror att fler går runt och bär på en sådan skuld. Hjälpte programmet dig själv i efterhand? Under mammas sista år var jag ganska klar med vilka känslor jag hade. Vinterprogrammet var mer ett slags bokslut. Och jag var helt manusbunden. Samtidigt hade jag nog arbetat mer med den texten än med något annat som jag har skrivit. Jag var i princip ordagrann. Men det är ju mitt jobb. Mest orolig var Hans Rosenfeldt för reaktionen från hans pappa, som tog hand om sin hustru innan hon till slut institutionaliserades. Pappan, som inte fick läsa manus innan programmet sändes, firade dessutom jul hemma hos familjen Rosenfeldt i Täby. Det var ju min berättelse och skulle han haft synpunkter hade jag antingen varit tvungen att ändra, och det ville jag inte eller strunta i hans åsikter, och det ville jag definitivt inte. Så pappa hade ingen aning om vad jag skulle prata om, men det togs emot väldigt väl även om han tyckte att jag framställde henne som lite väl sjuk i mellanskedet. Men han ville nog aldrig se hur dålig hon var, eftersom det skulle medföra så svåra beslut. Han drog sig in i det längsta för att hon inte klarade sig själv längre. Så där satt Hans Rosenfeldts fru och pappa i villan på juldagen och lyssnade på programmet. Min pappa är en väldigt praktisk man. Jag tror att han uppskattade mitt program väldigt mycket. Och så hjälper det säkert honom en del i vardagen. Borås är fortfarande en ganska liten stad och han får höra mycket. Om folk vet att pappas son talar i radio är det nog många som lyssnar. Hans Rosenfeldt växte upp som Hans Petersson i Borås, en sex mil lång skugga från Göteborg dit alla tonåringar längtade och åkte på helgerna. Fast inte Hans. Han spelade bara basket. Sex dagar i veckan. Gymnasietiden blev lite öppnare. Han började sjunga i band och där någonstans på scen föddes intresset för att agera. Jag var popstjärna. I Borås! Jag sjöng i Stompcompers på gymnasiet. Vi körde uteslutande covers och var ett renodlat partyband. Det var en period av väldigt mycket punk och hårdare rock, men vi hade rutiga H&M-kavajer och spelade Bruce Springsteen, Anita Lindblom och Blues Brothers. Vi spelade allt, bara det var roligt. Jag sjöng och dansade. Om vi hade fortsatt skulle vi antagligen åkt runt på sämre after ski ställen i dag, säger han och skrattar gott. Året efter att bandet splittrades började han på Skara skolscen. Hans Rosenfeldt skulle bli skådespelare. Det var någon exhibitionistisk ådra som hade fått näring. Jag ville bli sedd och uppskattad: se på mig. Mmm, allt det där som jag inte tycker om i dag, funderar han. Snart tyckte han att det gick så bra på skolan att han tog mammas flicknamn. Nu skulle Rosenfeldt upp i neon. Det blev fem år som skådespelare, vid Nationalteatern i Göteborg. Hans Rosenfeldt började som sjörövare i Peter Pan, fortsatte som näbbmus och fick fler roller ur djurriket. Han slutade som 72 åring. Det gick stadigt neråt. När jag slutade som 28 åring spelade jag en gammal man med grått hår och käpp i Den förstenade skogen. Dessutom gjorde vi en fruktansvärd julföreställning om en alternativ jul. Det var såå dåligt. Jag klädde av mig naken och folk lämnade demonstrativt salongen i horder. Jag fick magsår och åt losec. Det var hemskt. Jag är inte en bra skådespelare. Så är det. Det goda med det onda var att han började bearbeta pjäserna. Snart fick han tips om att radioprogrammet Glädjetåget sökte medarbetare i Stockholm. Vilket ledde till mer manusarbete när såporna började ta över tv-utbudet: Rederiet, Tre kronor... Det flöt på helt magiskt. Svenska är det enda ämne jag har haft femma i. Ingen annan i familjen är intresserad av att hitta på saker. Min bror är ekonom och mer jordnära. Men mamma tyckte jättemycket om att skriva när hon var ung, tills hon slutade för att en lärare talade om att hon inte kunde. Hon var som en sådan där humla som inte kan flyga. Hon flög tills någon talade om för henne att hon inte kunde. Då slutade hon. Det var fruktansvärt synd. Men mina föräldrar har alltid uppmuntrat mig att göra vad jag vill. I dag vet Hans Rosenfeldt vad han är bra på skriva, vara programledare, panelmedlem och vad han uppenbarligen inte ska göra: att skådespela och chefa. Vad som åtminstone skulle bli sex, sju år av programutveckling på SVT Nöje, slutade i knappa tre år av frustration. Och en 30 kilo tyngre och tröstätande kropp. Jag anställdes som en kreativ kraft men slutade med Laslistor och rehabplaner. Jag var också en extrem mellanchef allt ansvar men inga befogenheter. Det hände ingenting vare sig jag floppade eller hade värsta hittarna. Det var en mycket märklig position att sitta i. Finns det också egenskaper man bör ha som chef, men som du saknade? Ja, framför allt kring konflikthantering som jag inte är bra på. Jag sattes i stora förhandlingar två veckor inpå jobbet. Jag som aldrig hade suttit i förhandling i hela mitt liv, just för att jag tycker att det är en jobbig situation och för att jag har svårt att sälja mig själv. m

7 SvD söndag 17 januari 2010 söndagsintervjun 7 Hans Rosenfeldt framför en somrig dekor i teknikkorridoren hos sin före detta arbetsgivare Sveriges Television. Som frilansande manusförfattare med lång framförhållning vet han aldrig riktigt vilken säsong han befinner sig i.

8 8 söndagsintervjun SvD söndag 17 januari 2010 Hans Rosenfeldt Född: 13 juli 1964 i Borås. Familj: Hustrun Lotta och tonårsbarnen Sixten, Alice och Ebba. Bor: Villa i Täby Kyrkby och sommarhus på Smögen. Yrke: Manusförfattare, programledare och före detta skådespelare. Aktuell: Skriver manus till prisutdelarna på årets Guldbaggegala. Panelmedlem sedan 12 år tillbaka i På minuten i radions P1. Är med i ännu en säsong av På spåret på SVT. Att mingla och kallprata är det värsta Hans Rosenfeldt vet. Men i trygga sammanhang är han snabb som blixten. Den 5 februari är han i semifinal med Jessika Gedin i På spåret. Jag vill ha en Emmy. Danskarna vinner hela tiden. Så nu ska jag börja jobba med dem. Helt plötsligt skulle jag förhandla om mångmiljonbelopp. Jag gick på några nitar, kan jag säga. Ingen gör rätt hela tiden, men vad jag än gör ställer jag höga krav på mig själv. Jag upplevde att jag inte hade förmågan att utveckla min personal, vilket jag tyckte var det jobbigaste. Jag tillförde dem inte någonting. Jag vet att jag var omtyckt, men inte för att de växte som människor, utan mest för att det gick ganska lätt att jobba med mig. Han brukar själv framhålla att snällhet är en fantastisk egenskap, och ett drag som borde förtjäna mycket mer respekt. Men det är skillnad på att vara snäll och mesig. Mesighet utnyttjas. Men vem vill utnyttja snälla människor? För mig går gränsen när jag känner att folk inte trampar på mig, eller drar fördelar av att jag inte svär och gormar åt dem. Jag gick i terapi 7 Röster om Hans Rosenfeldt Kajsa Ingemarsson, författare och panelmedlem i På minuten. Han är oerhört målmedveten, en tävlingsmänniska och doer. Det var Hans som myntade uttrycket Jag har inte kommit hit för att förlora!. Samtidigt är han lekfull och prestigelös. Kanske en lustig kombination. Vi har kul ihop. under några år för att bli bättre på konflikthantering. Jag lät folk trampa på mig. I stället ältade jag för alla andra vilka idioter jag hade att göra med. Jag var på väg att bli bitter. Blev det bättre? Mycket. Nu var det i och för sig ett tag sedan så jag kunde behöva en påbyggnadskurs. Men jag har inte riktigt fallit tillbaka. Det är också åldern. Det är lättare att känna var gränserna går. Sedan har jag blivit bättre på att välja mina krig. Ibland kan man väl snarare gå stärkt ur att strunta i att kriga? Det kan absolut vara minst lika effektivt. Ibland verkar det också som om folk bara väntar på sådana tillfällen. Jävlar vad folk verkar må dåligt och reta sig på allt. Jag försöker motverka det där genom att inte bli likadan. Foto: lars pehrson M Michael Hjorth, manusförfattare och regissör. Jag har känt Hans sedan han skrev ett Svensson, Svenssonavsnitt för oss 1994 och lyckades skriva det roligaste skämtet i hela serien. Man kan Vilka krig har du lagt ner? Åh, åh, åh. Just nu har jag inga. Jag är inne i en lugn period. Nu är det mycket kring barnen som är tonåringar. Men där har jag än så länge inte så stora krig. De har inte missbrukat mitt förtroende en enda gång. Någon curlingförälder är Hans Rosenfeldt inte, däremot basketfarsa. 206 centimeter över Täby förpliktar. Sedan tio år tillbaka är han pojklagstränare i Täby basket. I år fyller killarna 18. Men tränaren saknar en center i sin egen storlek. Redan när Hans Rosenfeldt var 14 hade han uppnått matchlängd. Egentligen skulle han ha blivit ännu längre. Jag blev stoppad i växten, fick tillväxthormon så att jag växte klart. Jag var grymt bra i basketlaget. I dag hade det nästan klassats som doping eftersom jag fick hormoner i ett år. De hade räknat ut att jag skulle bli någonstans mellan 2,28 och 2,36. Då hade du varit Sveriges längste man! Ja. Ibland tänkte jag att det hade varit bra rent sportsligt. Men det hade ändå inte blivit bara älska honom för det, särskilt som att han faktiskt inte är lika prestigelös som han ger sken av. Jessika Gedin, kollega i På spåret där de snart är i semifinal. Hans är helt klart den bästa kompiserövring jag har gjort i vuxen ålder. Han är klok och rolig och lång och snäll och snabb och skarp och precis Mitt island Upplev Island i sommar. En hel vecka inklusive fyra utflykter till den spektakulära isländska naturen. Direktflyg från Stockholm/Göteborg och Köpenhamn. Foto: Bo Håkansson/Bilduppdraget NBA. Jag hade bara blivit lång och kommit från Borås. Hur roligt hade det varit, helt ärligt. Han lever ett liv helt utan framtidsplaner. Mottot Det löser sig har han fortfarande inte behövt rucka på. Nu skriver Hans Rosenfeldt på en kriminalroman tillsammans med en kompis och funderar på om han kanske ändå har en större potential än han hittills har använt sig av. Jag är duktig på att bygga historier men har inte varit mycket för att utforska folks inre. Skulle du inte själv vilja stå på Guldbaggescenen den 25 januari? Och ta emot pris? Jag vill ha en Emmy, tv-världens Oscar. Danskarna vinner hela tiden. Så nu ska jag börja jobba med dem. Jag börjar snart med en dansk/ svensk tv-serie. Nu jävlar! Så ringer telefonen. Bumbibjörnarna sjunger. Dags att åka hem. Snälla och rara, helt underbara. Det där kördes stenhårt på tv när mina barn var små. Moget, va. kultur@svd.se Foto: jessica gow/scanpix lika förtjust i att gräva i gamla backar med begagnade vinylskivor som jag. Kort sagt: en mönsterman. Boka din plats redan nu! Planerar: Skriver tillsammans med Michael Hjorth på en kriminalroman som kommer ut i höst och sedan blir tv film: Vi gjorde filmmanus först och byggde sedan ut det till en bok, i stället för tvärtom. Är också huvudförfattare till en dansk/svensk tv serie som börjar spelas in i höst för sändning 2011 i både Sveriges Television och dansk tv. Styrka: Jag är snäll och lojal och gör alltid mitt bästa. Så skulle det kunna stå på mitt visitkort. Svaghet: Jag är tidsoptimist, dålig på att säga nej och har ibland en förmåga att älta saker lite väl länge. Men jag jobbar på det. Oanad talang: Jag har inga gröna fingrar och är extremt ohändig. Men jag kan mycket om Spindelmannen. Jag har alla nummer som har kommit ut i Sverige. Det kanske snarare är en last än talang. Läser: Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen/Seth Grahame- Smith. Avkopplande: Att gå ensam i skogen och plocka svamp, att se på film och tv och att dyka. 0 svd.se Läs tidigare Söndagsintervjuer. 10/1 Jens Lapidus 3/1 Bente Lykke Møller 27/12 Robbie Williams 20/12 Michail Barysjnikov 13/12 Dolph Lundgren 6/12 Dogge Doggelito 5 svd.se/sok 1.000:- boka tidigt rabatt År 2009 var detta vår i särklass populäraste resa. Detta firar vi med att utöka antalet platser sommaren 2010.

9 SvD söndag 17 januari guiden Foto: bigert&bergström Egensinnig artist gör tre konserter När A K von Malmborg släppte sitt debutalbum i december handlade pressrosorna mycket om hennes förmåga att beröra på djupet med sina starka självbiografiska texter. Nu tar hon den egensinniga version av popmusik som renodlades på albumet och gör en föreställning av den, komplett med 25-mannaorkester. Teater Giljotin, Torsgatan 41, ikväll kl Spelas även 18/1 och 24/1. Pris 150 kronor. Bigert & Bergströms installation Tomorrows Weather, Stockholm under uppbyggnad på Milliken Stockholm i dag klubb och konsert Jazzbrunch Mat, mingel och livemusik Mosebacke etablissement, Mosebacke torg kr. Salsafestival Club Cuba Nocturna med kubansk salsafestival Mosebacke etablissement, Mosebacke torg kr. Akademiska kören söker vana KÖRSÅNGARE med god notläsningsförmåga. Dirigent Håkan Sund. För provsjungning kontakta: sekr@akademiskakoren.se tel Planerade projekt i vår: Konsert på Alla hjärtans-dag, Danmarksresa m..m. Foto: Pelle Jansson Konstnärsduo forskar vidare Konstnärsduon Bigert och Bergström vänder tillbaka till sitt favorit tema: klimatet. Förutom kopplingar till miljödebatten finns en mer direkt anknytning till vad som vädermässigt sker utanför väggarna. I nya utställningen påverkar data från SMHI utseende och färg på verken så att de förändrar sig i takt med prognoserna för Stockholm. Temporary Truth, Milliken, Luntmakargatan 78, fr o m 21 januari. år gammal blev Frédéric Chopin, eller Fryderyk Szopen som han ibland skrivs på polska. Den 1 mars är det jämnt 200 år sedan han föddes. Jubileumsåret inleds på Konserthuset med att den kubanske pianisten Horacio Gutiérrez två kvällar i rad spelar hans pianokonsert nr 1, och med en nyöppnad utställning om Chopin i stora foajén. Konserthuset onsdag 20 januari kl 18.00, torsdag 21 januari kl Biljetter kr. övrigt Tre judiska tonsättare från romantiken Bo Hyttner berättar med åtskilliga musikinslag om Jacques Halévy, Giacomo Meyerbeer och Karl Goldmark Judiska museet, Hälsingegatan 2. Millenniumvandring En stadsvandring i Stieg Larssons spår. På engelska kl 11 och på svenska kl 14. Bellmans gatan kr, förköp på Stadsmuseet. scen Judas testamente Rollen är Judas, pjäsen är de fyra evangelierna Teaterstudio Lederman, Gästrikegatan kr. Stockholms stadsteater: Lärare för livet, Bröderna Lejonhjärta Anne Franks dagbok, Berlin, Mefisto en karriär, Hamlet, Heterofil, Dramaten: Höstsonaten, Jane Eyre, receptet Illgrön soppa med fetaost 4 portioner 1 gul lök 1 msk olivolja 500 g broccoli 100 g grönkål 1 liter vatten 1 dl grädde 2 1/2 msk konc grönsaksfond Salt och peppar Fetaoströra: 1 1/2 dl kesella 100 g fetaost 1/2 kruka basilika Salt 1. Blanda ingredienserna till fetaoströran och smaka av med lite salt. Mixa med stavmixer för en slät konsistens. 2. Hacka löken och fräs den i oljan. Skär broccoli och grönkål i mindre bitar och tillsätt dem. 3. Häll i vatten, grädde och grönsaksfond. Salta och peppra lite. Låt koka 10 minuter. 4. Mixa med stavmixer och servera soppan med fetaoströran. Recept: Mia Troberg Elonq Foto: Katja Kristoferson Ät bättre med vår dietist. 9 Operan: Minneskonsert för Elisabeth Söderström och Erik Saedén, Dracula Viktor Rydbergs gymnasium sätter upp Bram Stokers Dracula som musikal. Sex föreställningar med 25 liter blod per uppsättning ges på en utsmyckad scen Maximteatern, Karlaplan 4. Torsdag 21 januari kl. 19 Vintervittring ett sagospel för alla sinnen En timmes sång, musik, dans, akrobatik, eldkonst och humor ute på museets stora gård. I samarbete med Artistum Musik- och teaterproduktion. Bilj 100 kr/50 kr bokas i kalendariet på Torsdagsvisning Kl. 16 och kl. 17 av Rädda historien! Narvavägen Fridfulla Yangtze Fullmatad kulturresa till Beijing, Xi an och Shanghai med fantastisk kryssning på Yangtzefloden - med svensktalande reseledare, 13 dagar KINA Chongqing Wuhan Indien och Ladakh - Gudakungarnas land Res med hjärta, hjärna och omtanke Xian Yichang Beijing Yangtze-floden Shanghai

10 10 reportaget SvD söndag 17 januari 2010 Jenny Nordlund arbetar med smyckekonst på galleriet Platina. Smeden blev konstnär Stockholms viktigaste scen för smyckekonst fyller tio år. När galleriet Platina öppnade gällde ännu att ett smyckes värde ligger i materialet. Men i dag kan latex vara guld värt och formgivarna gör konst med egna berättelser. Text sara kristoffersson Foto karin grip och LINA SAMUELSSON GREEN v arför betala dyrt för en brosch i latex när man kan få guldhalsband och diamantring för pengarna? Frågan är naturligtvis retorisk men faktum är att den här typen av materialhierarkier tidigare lagt krokben för många svenska smyckekonstnärer. Men under de senaste åren har synen på vad ett smycke är eller kan vara förändrats radikalt. Allt fler kallar sig för smyckekonstnärer i stället för guld- eller silversmeder och i stället för att bara använda sig av ädla metaller experimenterar man även med kartong, papper, plastslangar, disktrasor, gummi och silikon. Något som med all tydlighet bevisas på galleriet Platina där man nu firar tioårsjubileum. Verksamheten på Odengatan 68 i Stockholm startades 1999 av Sofia Björkman och Åsa Skogsberg. Bakom en liten butik finns arbetslokal och i källaren visas just nu verk av 82 internationella smyckekonstnärer. När Björkman och Skogsberg startade Platina var båda nyutexaminerade från institutionen för metallformgivning vid Konstfack men kände sig inte alls hemma med benämningen, berättar Sofia Björkman, som i dag driver Platina ensam. Metallformgivning var verkligen ett både missvisande och begränsande namn. Vi upplevde att området styrdes av en massa regler som vi ville bort från. I stället sökte vi efter ett mer tillåtande förhållningssätt. Att hålla sig till guld eller silver kändes helt enkelt alldeles för snävt. Det fanns en vilja att förnya men också ett behov av en ny arena för smyckekonst. Sedan 1999 har Platina visat en rad utställningar men även arrangerat seminarier och samarbetat med institutioner som Röhsska museet i Göteborg och den finska föreningen Smyckekonstnärer. Men Sofia Björkman och Åsa Skogsberg har också haft gott om likasinnade omkring sig för de senaste åren har scenen för konsthantverk förändrats rejält. Vi drog igång i en tid då diskussionen om konsthantverk började fördjupas. Ungefär samtidigt startade både galleri Inger Molin men även Agata där man i likhet med Platina visade utställningar i butikens källare. Sommaren 2007 slog också Gustavsbergs konsthall upp dörrarna en institution som trots sitt keramiska arv är tänkt att fungera som en scen för alla typer av konsthantverk och på hösten samma år öppnade galleriet Crystal palace pågick även konsthantverksprojektet Craft in dialogue. Redan i slutet av 1990-talet hade ny generation inom konsthantverk och design växt fram som tog avstånd från traditionella smak- och kvalitetsbegrepp, normer och tabun. På Konstfack skrämde Zandra Ahl, m

11 SvD söndag 17 januari 2010 reportaget 11 Sofia Björkman startade galleriet Platina tillsammans med Åsa Skogsberg men driver numera verksamheten själv.

12 12 reportaget SvD söndag 17 januari 2010 Sofia Björkman, halssmycke av 3D printalplast, silver och färg. Annika Pettersson, brosch av trä, järn och färg. Romina Fuentes, brosch av kartong och färg. Adam Grinovich, brosch av tång och färg. Att bara arbeta med guld och silver var ett hinder för utvecklingen i dag professor i keramik och glas, slag på lärarna med sin kitschiga belysning ett slags deformerade lampfötter med oproportionerligt små glasskärmar och pärlemorglänsande glasyr. Ahl rekommenderades att sluta men stannade kvar och examinerades till slut Samtidigt fick Anders Jakobsen och Andreas Nobel svidande kritik av Love Arbén, professor i inredningsarkitektur, som nedlåtande beskrev sina studenters arbeten som halvfärdiga, grovt tillyxade uttryck som knappast kunde tas på allvar annat än som ironi och leda. Andreas Nobel gav Arbén svar på tal och menade att de gestaltade en vision, en politisk vilja att göra någonting nytt som bryter mot elitens smaknormer och leder till större mångfald. Både Anders Jakobsen och Andreas Nobel är i dag verksamma formgivare. En rad konventioner ifrågasattes på flera håll. Som den djupt förankrade tron på de äkta materialens inneboende egenskaper, som länge funnits inom det etablerade konsthantverket. Redan i slutet av 1800-talet lyfte William Morris i den brittiska Arts and craftsrörelsen fram hantverk och äkta material som en garant för skönhet och kvalité. Men så småningom började allt fler formgivare ifrågasätta den gammalmodiga inställningen. Under 1980-talet lät till exempel gruppen Memphis simpel plast krocka med betydligt dyrbarare material som ädelträ och marmor något som säkert fått Morris att må riktigt illa. Och Studioa alchimia som grundades vid samma tid av Alessandro Mendini, ägnade sig bland annat åt att förädla vardagliga föremål till betydligt mer värdefulla verk. Steget är alltså inte långt till alkemins magiska och mystiska inslag att förvandla oädla metaller till guld. Mendinis inställning för tankarna till Helena Söderberg, prefekt på institutionen för Ädellab: Det är inte så att vi avfärdar ädla metaller på utbildningen. Vi uppmuntrar snarare studenterna att använda det material som är relevant för det konstnärliga uttrycket. Man kanske kan säga att vi förädlar material. Hon menar att den holländska smyckekonstnären Ruudt Peters har spelat en väldigt viktig roll för den svenska smyckekonsten. Det var till exempel i samband med att han började som professor 2004 som utbildningen i metallformgivning bytte namn till Ädellab man ville helt enkelt placera sig på den internationella kartan. Han påverkade inte bara utbildningen på 0 webben Mer om den stora utställningen Schmuck i München. 5

13 SvD söndag 17 januari 2010 reportaget 13 Aauli Laitinen, brosch av slipstyg och silver. Jenny Edlund, ring av silver och emalj. Iris Eichenberg, halssmycke av järn, silver och emalj. Johanna Persson, halssmycke av textil, glas och silver. Foto: DORIS Konstfack utan stärkte hela området i Norden, bland annat genom att samarbeta med flera andra högskolor, gallerier och yrkes - ut övare. Vi sysslade med en marginaliserad konstart och var i behov av förnyelse men också fler utländska kontakter. Metallformgivning förknippades framförallt med silversmide och beskrev inte längre det område som studenterna utbildades inom. tan på 1980-talet som i Sverige är inte en tillfällighet. Den livliga postmoderna debatten har helt enkelt gjort att Holland sedan länge är en föregångare inom smyckekonst, konsthantverk och design. Den svenska smyckekonsten hade inte alls sett ut som den gjort utan den holländska som gått i täten, instämmer Sofia Björkman. Att smyckekonsten är stor i Holland är med andra ord bara logiskt. Precis som i Sverige finns en ny generation formgivare som gör unika verk eller föremål i mindre serier som balanserar på gränsen mellan konst och konsthantverk. Genom att objekten visas på gallerier och museer rum som traditionellt sett förknippas med konst tas de också på större allvar. Även i Miro Sazdićs ögon, smyckekonstnär och lärare på Konstfack, var materialet ett hinder. Materialet kom i första hand och man var tvungen att utgå från ädla metaller. Andra varianter var mer eller mindre otänkbara. Det var alltså materialet som legitimerade en silver- eller guldsmed. Detta gjorde att inget hände inom den svenska smyckekonsten. Att Peters kom från Holland där postmodernismen, som till exempel Memphis och Studio alchemia, inte sopades under mat- Den svenska smyckekonsten hade inte alls sett ut som den gjort utan den holländska som gått i täten Sofia Björkman, smyckekonstnär, driver galleriet Platina i Stockholm.l. M Verken fungerar ofta som betydelsebärande symboler som bygger på historier och ställer frågor snarare än att bara uppfylla en rudimentär funktion. Föremålen kan vara tekniskt eller formalistiskt iögonfallande men det är absolut inte en nödvändighet, menar Miro Sazdić som hellre lyfter fram arbetsprocessen. I stället för att stirra sig blind på slutresultatet måste arbetsprocessen få utrymme. Det är utforskandet som påverkar verket. Men precis som andra m Manon van Kouswijk, halssmycke av porslin.

14 14 reportaget SvD söndag 17 januari 2010 Lisa Walker, hänge av plast, smältlim och äkta pärlor. Miro Sazdić, halssmycke av papper, kamée, textil och guld. Sara Borgegård, halssmycke av trä och järn. Miro Sazdić, kroppsrelaterat objekt av papper och textil. Foto: STAFFAN LÖWSTEDT smycken kan vara mer än statussymboler som desperat klamrar sig fast vid en kropp konstnärliga genrer har smyckekonsten en egen historia och tradition att brottas med och förhålla sig till bland annat kopplingen till kroppen, säger Miro Sazdić. Hon berättar att många studenter i dag arbetar direkt på och med kroppen. Ett exempel är Åsa Skogsberg som gjort ett pärlhalsband i form av sugmärken runt halsen ett verk där arbetsprocessen är betydligt värdefullare än slutresultatet. Verket blir också en kritisk kommentar till det faktum att smycken alltid förväntas ha ett kommersiellt värde: Dia monds are a girl s best friend. Det viktigaste i dag är snarare precis som inom andra konstnärliga genrer att man har någonting viktigt att säga. I mars medverkar Miro Sazdić på Schmuck i München, som är den största och äldsta utställningen med smyckekonst i Europa. På Schmuck visas även verk av Aud Charlotte Ho Sook Sinding en av de mest framträdande svenska smyckekonstnärerna som nyligen I stället för att stirra sig blind på slutresultatet måste arbetsprocessen få utrymme. Det är utforskandet som påverkar verket. Miro Sazdić, smyckekonstnär och lärare på Konstfack. M gick bort, endast 36 år gammal. Hennes objekt visar tydligt att smyckekonst kan handla om brännande sociala, politiska och estetiska frågor. Ett exempel är utställningen Extreme makeover (2007) som handlade om vår tids skönhetsideal med verk som företrädesvis var gjorda av silikon ett slags metafor för bortsuget fett. Den 21 januari öppnar Platina en retrospektiv utställning med Sinding. Smycken kan med andra ord vara så mycket mer än passiva statussymboler som desperat klamrar sig fast vid en kropp. Ett intressant samtidssmycke står i stället på egna ben bär på tankeväckande historier eller är kanske ett politiskt debattinlägg om aktuella samhällsfrågor och som samtidigt utmanar betraktarens förutfattade meningar. Och kanske just därför kan broschen i latex vara betydligt mer värdefull än guldhalsbandet. kultur@svd.se

15 SvD söndag 17 januari 2010 reportaget 15 internationellt Under det senaste decenniet har det växt fram en ny generation svenska smyckekonstnärer. Den här nya rörelsen väcker nu internationell uppmärksamhet. Här är fem som har utmärkt sig. Ny generation smyckar världen Annika Åkerfelt Är verksam i Stockholm men utbildad vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg med examen i smyckekonst I kollektionen Stril hämtade Åkerfelt inspiration från sjukhusvärlden. Smyckena är minst sagt dubbelbottnade inspirerade av medicinska instrument och inventarier som kan vara vackra men samtidigt ge obehagliga associationer. Halsband och broscher är av bland annat porslin, metalldelar och gummislangar. På bilden brosch i porslin och silver. Aud Charlotte Ho Sook Sinding Gick bort 2009 endast 36 år gammal. Sinding växte upp i Norge men utbildades i Sverige och Tyskland och medverkade på ett stort antal utställningar i Sverige och utomlands. Arbetade bland annat med frågor kring vår tids skönhetsideal. Extreme makeover ( 2007) var en utställning som gick till botten med vår ytliga tid och bl a handlade om sam hällets avsky för fett. Smyckena bestod företrädesvis av silikon ett slags metafor för bortsuget fett. På bilden halssmycke av handmålad silikon, plast, silver, flock och keramiska pärlor. Sissi Westerberg Hör till de mest uppmärksammade yngre smyckekonstnärerna som även arbetat mycket med konsthantverk. Westerbergs smycken har ofta handlat om kroppen. I utställningen Inside out ett projekt om en estetik byggd på oönskade former fanns till exempel uppenbara referenser till de kvinnliga genitalierna. Men Sissi Westerbergs syfte är inte att provocera: Min idé är snarare att skapa en attraktion och en acceptans för sådana former som vanligtvis anses opassande, förklarar hon själv. På bilden Sprinkle Sprinkle Little Boy i silikon, latex och nylon. Helena Lindholm Utbildad på Konstfack med examen i smyckekonst Har medverkat i en rad utställningar i Sverige och utomlands. Lindholm har bland annat intresserat sig för drömmar som hon försökt att fånga och formge ett slags samtida surrealism där hon försöker materialisera det ogripbara. Verk som även kan uppfattas som en kritik av vårt förnuftiga och rationella sätt att se på verkligheten och som i stället försöker blottlägga en ny och mer fantastisk verklighet inspirerad av det omedvetna. På bilden brosch i trä, textil, tråd och polymerlera. Pia Aleborg Har examen i smyckekonst från Högskolan för design och konsthantverk 2001 men har även studerat vid Central Saint Martins college of art and design i London. Arbetar även som scenograf och kostymör. Intresserar sig för ett slags vardagsrealism som ofta sopas under mattan: smutsfläckar och sladdtrassel under skrivbordet. I utställningen Apartform fanns smycken gjorda av en rad lågt stående vardagsobjekt man verkligen inte förknippar med traditionell smyckeformgivning som till exempel datakontakter, sladdar och gardintofsar. På bilden halssmycke i trä och silver. 7 Smyckekonst betydligt större utomlands Platina på Odengatan i Stockholm öppnades 1999 av Sofia Björkman och Åsa Skogsberg, båda utbildade på Konstfack. I dag driver Björkman verksamheten själv. I lokalerna finns galleri, butik och studio man arrangerar även seminarier, ofta i samarbete med andra gallerier och institutioner, t ex Röhsska museet i Göteborg. Smyckekonst är inte massproducerade bijouterier utan bärbara verk som även kan visas som fristående konstnärliga verk. Nederländerna är ett föregångsland. Till de mest väl kända gallerierna hör Galerie Marzee, Galerie Ra, och Galerie Rob Koudjis. Den svenska smyckekonstscenen är liten. Platina och Hnoss i Göteborg är renodlade gallerier för smyckekonst men utomlands finns betydligt fler aktörer. Galerie Marzee. I samband med hantverksmässan i München i mars visas Schmuck den äldsta utställningen i världen med samtida smyckekonst som startade I år medverkar Sofia Björkman, Miro Sazdić, Johanna Persson och Petra Schou från Sverige.

16 16 SvD söndag 17 januari 2010 debatt Debattredaktör kulturchef Stefan Eklund e-post Litteraturredaktör Kaj Schueler (tjl) Vik: Ludvig Hertzberg e-post Gao Xingjian existerar inte för Kina Kinesiske Nobelpristagaren Gao Xingjian har fyllt 70. I en intervju med BBC säger han sig inte längta tillbaka till Kina. Den som läst hans uppgörelse med den röda diktaturen i En ensam människas bibel förstår lätt varför. Kina förblir för Gao Den andra stranden, som i Gaos pjäs med samma namn symboliserar ett sterilt dödsrike. Och Gao existerar inte heller för Kina: sedan Nobelpriset år 2000 har han förblivit ett icke-namn i Peking och ytterst få, även i bildade kretsar, tycks känna till honom. PER HÖGSELIUS FOTO: ANDERS WIKLUND RYKTESJOURNALISTIK När Aftonbladet i augusti publicerade Donald Boströms spekulationer kring Israels ofrivilliga organreserver, och när kulturchefen Åsa Linderborg nyligen på nytt försvarade publiceringen, saknades både eftertanke och nyansering. Visst måste kulturjournalistik få vara på liv och död just därför är det så viktigt att inte sprida rykten och att vara noga med nyanser och fakta, skriver Jesús Alcalá. Aningslösheten är Allt det som vi journalister berättar, rapporterar och belyser är sovrat. Något finns alltid som hamnar utanför ljuskäglan. Av oförstånd eller okunskap, av förutfattade meningar eller för att det passar våra teorier somligt utesluter vi. Så blir företeelser och skeenden som överlappar varandra eller motsäger varandra tillrättalagda till en entydig bild. En infallsvinkel vald, en slutledning fastställd. Det är väl sant att man Man måste vara medveten om att förenklingar kan utnyttjas, ibland av krafter med helt egna syften. M ibland måste förenkla. Men man måste vara medveten om att förenklingar kan utnyttjas, ibland av krafter med helt egna syften. Historien ger många dystra exempel. I somras skrev Donald Boström i Aftonbladet en artikel om sambandet mellan det israeliska förtrycket av palestinier och handeln med kroppsorgan. Han skrev om palestinier som Israel fångar in för att de, innan de dödas, ska tjäna som landets organreserv. Artikeln väckte stor uppmärksamhet både här hemma och utomlands. Många kände olust och upprördhet. Ännu fler, särskilt då i arabvärlden, tog emot Boströms uppgifter med jubel. I Sverige hann själva sakfrågan och pressetiken knappt dryftas förrän det vanliga ropet om yttrandefrihet hördes. Och sen blev det som vanligt. Andra artiklar och andra sensationer tog över. Ett par dagar före jul tycktes de som hyllat Boström för hans avslöjanden få vatten på sin kvarn. Israels TV 2 hade visat en dokumentär om organhantering. I programmet återgavs en liten del av ett år 2000 bandinspelat samtal mellan före detta chefspatologen Yehuda Hiss och antropologiprofessorn och organhandelforskaren Nancy Scheper-Hughes. Man hörde Hiss förklara hur han och andra läkare på Abu Kabirs patologiska institut i Tel Aviv tidigare tagit hud, hornhinnor, hjärtklaffar och bendelar från döda kroppar. Företrädare för Israels armé och statsförvaltning bekräftade också att så verkligen hade skett, detta under 90-talet men aldrig efter Verksamheten hade förekommit just på Abu Kabirs patologiska institut, ingen annanstans. För många var det en bekräftelse på att Boström haft rätt. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg skrev: Publiceringen av Donald Boströms artikel har stärkt svensk kulturjournalistik. Vi har visat att kultursidorna kan vara en yta för viktiga saker här finns plats för skribenter som skriver om liv och död, på liv och död. Själv tror jag tvärtom. Jag menar att Boströms artikel var urspårad kulturjournalistisk. Inslaget i israelisk tv var ingen nyhet, inget avslöjande. Programmet redogjorde för en gammal känd skandal, en skandal som fick konturer när föräldrarna till den nyss avlidne israeliske sergeanten Ze ev Buzgallo våren 1997 slog larm om sonens bortagna hornhinnor. Tv-programmet var inget Uppdrag Granskning. Granskningen hade gjorts redan för nio år sedan. Journalisterna Ronen Bergman och Gai Gavra i tidningen Yediot Aharonots hade då fått tips från några av Yehuda Hiss kollegor. Tv-dokumentären upprepade fakta som en särskild armé- och polisutredning, en statlig kommission och en regelrätt förundersökning flera år tidigare kommit fram till och offentliggjort. Programmets enda nyhet var alltså återgivandet av ett kort avsnitt ur ett nio år gammalt bandat samtal mellan den huvudansvarige för skandalen och en amerikansk professor. Utsagorna och Hiss medgivande var sedan länge offentliggjorda. Hiss hade redan 2004 blivit avsatt från posten som chef för patologen detta efter Statsåklagarens brottmålsutredning och krav från Knessets Vetenskapsutskott, efter offentliga förhör i Knessets Hälsovårdsutskott och efter påtryckningar från människorättsorganisationer och anhöriga till de drabbade. Hiss undkom åtal. Åklagaren menade att Hiss aldrig handlat i vinningssyfte och att de olovligen uttagna organen alltid använts i kostnadsfri inhemsk sjukvård. Beslutet att inte väcka åtal blev emellertid hårt kritiserat av patient- och människorättsorganisationer och av läkare. Också parlamentsledamöter och en före detta hälsovårdsminister var kritiska mot åklagarens beslut att inte väcka åtal. Till och med armén och polisen som gjort en egen utredning hade förordat åtal. Emellertid: alla utredningar, också de som gjorts av organisationer som Forum för offren för patologiska institutet och Folkrörelsen för gott myndighetsstyre, och alla granskningar gjorda av medierna fastställde att då organ tagits från döda kroppar hade grupptillhörighet inte spelat någon roll. Det hade varit likgiltigt om de döda varit israeler eller palestinier, israeliska soldater eller palestinska Hamasanhängare. Man hade tagit organ från människor som dött en naturlig död eller som fallit offer för olyckor, stridigheter och självmordsattentat. Visste inte Boström detta? Om han inte visste det (det vill säga inte tagit reda på det) är det Varifrån har Boström fått sina uppgifter? Vilka källor har han haft? M Aftonbladet, 17 augusti Donald Boström FOTO: ALBERTO DENKBERG Aftonbladet, 22 december Åsa Linderborg FOTO: FELIPE MORALES 0 svd.se Läs mer om bråket kring Aftonbladets artikel 5 svd.se märkligt. Om han visste det är hans artikel oförsvarlig. Och vad visste Åsa Linderborg? I varje fall efter det israeliska tv-programmet måste hon ha vetat. I inslaget intervjuas professor Scheper-Hughes som med anledning av sin egen forskning säger att palestinierna inte på långt när var de mest drabbade. Den markeringen hoppar Linderborg över. I stället framhärdar hon i hur rätt Boström hade i sina anklagelser. Och så, trotsande uppenbara fakta, tar hon till storsläggan: vi borde ha gjort än tydligare att israeliska armén inte skjuter palestinier i syfte att stjäla organ, de tar organ när de dödat av andra skäl skäl som världens mest moraliska armé alltid anser sig ha. Varifrån har Boström fått sina uppgifter? Vilka källor har han haft? Tre veckor innan Boström publicerar sin artikel blir Levy Izhak Rosenbaum anhållen i USA. Han är misstänkt för organhandel, för att mot hög ersättning fixa avtal mellan å ena sidan de som är beredda att sälja en egen frisk njure och å andra sidan de som inte kan överleva utan en ny njure. Professor Scheper-Hughes, som är den som ursprungligen anmält Rosenbaum till FBI, hävdar att njursäljarna kommer till USA från Moldavien. Den FBI-agent som genom att låtsas vara en potentiell njurköpare avslöjade Rosenbaums geschäft säger att hans njursäljare skulle hämtas från Israel. Amerikanska medier rapporterar om FBI:s häktningsframställning. Ur den medierapporteringen gör Boström tre veckor senare kopplingen juden Rosenbaum organhandel misstankar hos palestinier att deras unga män har fångats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats. Vadan denna slutledning? Hur tänker Boström? Vad är hans syfte?

17 SvD söndag 17 januari 2010 debatt 17 Andrej Platonov älskade inte alls kommunismen och Stalin I DN skrev Stefan Jonsson i en recension av romanen Dzjan (23/ ) att den av makten förskjutne Andrej Platonov ändå älskade kommunismen och tidvis rentav Josef Stalin. Så enkelt var det nu inte. Platonov bar förvisso på en gemenskapsdröm och kunde i ord betyga Stalin sin lojalitet. Men samtidigt utvecklades han, som Benedikt Sarnov visar i sin pinfärska dokumentation Stalin och författarna, del 3, till en förbittrad motståndare till regimen och till diktatorn själv (som kallade honom slödder ). Han förklarade i intima samtal att den dogmatiska marxismen hade förslavat honom och förstört hans liv. Till slut förutspådde han att Sovjetimperiet, Europas röda gendarm, förr eller senare lyckligtvis skulle falla ihop. Magnus Ljunggren Som en våt filt skulle genusforskningens teorier, metoder och målsättning läggas över all forskning. Tore Frängsmyr skrev om genusmärkningen av universiteten den 13 januari. M 5 svd.se/kultur Foto: Dan Hansson farlig I maj 1992 skjuter israeliska soldater på Västbanken ned en 19-årig pojke, Bilal Ghanem. Soldaterna tar kroppen med sig. Fem dagar senare återkommer soldaterna med kroppen. När Bilal läggs i graven, skriver Boström som var med vid begravningen, blottades hans bröst och plötsligt stod det klart för de få närvarande vilka övergrepp han utsatts för. Vad var det då som stod klart mer än att pojken obducerats? Han hade plundrats på sina organ, det är så vi måste förstå Boström. Inte så att Boström uttryckligen säger det, men textens nästan omärkliga övergång till vad andra familjer än Bilals sagt till Boström om andra unga män som dödats på Västbanken eller i Gaza gör tydligt vad vi ska dra för slutsatser. Andra som inte är Bilals anhöriga har sagt till Boström: Våra söner används som ofrivilliga organdonatorer. Boström har trott dem och gjort dem till absoluta sanningsvittnen, mer pålitliga än Bilals mor och bror som efter Boströms artikel offentligt förnekat att de skulle ha uttryckt några misstankar om organplundring (Jerusalem Post, 24/8 2009). Och om nu den stat som dödar Bilal och andra unga palestinska verkligen tar organ från de dödade varför skulle samma stat göra sig besvär att lämna tillbaka kropparna till familjerna och på så sätt löpa risken att avslöjas? Dödsskjutningen av Bilal var ett mord, en utomrättslig avrättning. Inget kan ursäkta dådet, inte ens det faktum att Bilal var med i en grupp palestinier som kidnappade misstänkta kollaboratörer och torterade dem till döds. Vad Bilal egentligen gjort förtiger Boström. Enligt Boström var Bilal en av de stenkastande ungdomar som gjorde livet surt för Israels ockupationsmakt. Varje år rapporterar ett trettiotal människorättsorganisationer internationella, israeliska och palestinska om övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Israel, på Västbanken och i Gaza. Kritiken mot Israels behandling av palestinier är oftast svidande. Men ingen av organisationerna har någonsin anklagat eller misstänkt Israel för att ta organ från de palestinier som israeliska styrkor dödat. Inte Amnesty. Inte Human Rights Watch. Inte någon av Israels många judiska och palestinska människorättsorganisationer. Inte en enda. Alla människorättsorganisationer har rätt att anhängiggöra mål vid Israels Högsta domstol. Alltid och i alla slags frågor som rör påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter. Oberoende av vem eller vilken myndighet som anmäls, militärer inte undantagna. Oberoende av om den anmälda kränkningen har begåtts i Israel eller på Västbanken och i Gaza. Alla anmälningar prövas. En stor del av målen rör militära och polisiära våldshandlingar mot palestinier. Dock har inte ett enda av dem gällt påståenden att militären eller någon annan skulle ha tagit organ från dödade palestinier. Envar som är bosatt i Israel, i Gaza eller på Västbanken har rätt att vända sig till Högsta domstolen i Israel och begära att den ingriper mot israeliska myndigheter både militära och civila som inte iakttar nationella eller internationella normer om mänskliga rättig heter. Med stöd av den rätten, som inte finns i något annat rättssystem och som inte för med sig några kostnader för den klagande, får två palestinska familjer den 12 och 15 september 1989 som de vill: att myndigheterna gräver upp kropparna efter Ammar Kalbouneh och Ayman Jamous och att ännu en obduktion, den här gången i närvaro av den palestinske patologen Abu Ghazaleh, utförs. Obduktionen äger m 24 augusti Israeliska protester utanför svenska ambassaden i Tel Aviv efter Aftonbladets artikel om organplundring. Juli Den amerikanske judiske läkaren Levy Izhak Rosenbaum blir anhållen i USA, misstänkt för inblandning i olaglig handel med en njure. Foto: Mel Evans/AP Israels ambassadör Benny Dagan uttalar sig för medier utanför UD efter Donald Boströms artikel i Aftonbladet. Foto: Angelica Karlsson Foto: Ronen Zvulun/Reuters Palestinska myndighetens premiärminister Salam Fayyad krävde i december internationella åtgärder mot Israels organplundring. Foto: Mohammed Ballas/AP

18 18 debatt SvD söndag 17 januari 2010 Dags för eftertanke om den globala konstjakten Politisk pop och cynisk realism. Se där, den nya kinesiska konstens reaktion på maoismen. Kanske är tendensen att relatera allt till det förgångna inget annat än ett slags orientalism. Den tanken framkastar Danielle Shang i en artikel i den engelskspråkiga tidskriften Yishu. Orientalismen ligger i de västerländska konstbetraktarnas öga, men Shang ser de kinesiska aktörerna som medskyldiga. I samma nummer, förra årets sjätte och sista, tar Meiqin Wang upp kuratorernas roll i utvecklingen. Dessa utställningsfixare fick stjärnstatus samtidigt som det nya kinesiska avantgardet bröt fram och det har sagts att antalet kuratorer i Peking överstiger antalet konstnärer. Dags för eftertanke, tycks det, nu när den globala konstjakten går vidare. Indien nästa? Månne Iran? Karl Steinick dagar har den svenske journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Läs mer på 0 svd.se 5 svd.se/nyheter/freedawit Anklagelserna om israelisk organplundring är äldre än det nuvarande obduktionstvånget. Anklagelserna har funnits så länge Israel existerat. M Ur Hartmann Schedels Weltchronik, Bilden illustrerar historien om pojken Simon av Trento. Det judiska samfundet i en italiensk stad anklagades 1475 för att rituellt ha mördat Simon och använt hans blod vid bakningen av matza-bröd. rum på Abu Kabir och obducenten är Yehuda Hiss. Det konstateras att både Ammar och Ayman dödats av israeliska soldater och att inga organ tagits från de döda kropparna. Någon annan sådan begäran har aldrig mer lämnats in till Högsta domstolen. Varifrån har Boström hämtat stöd för sina anklagelser? Åsynen av en älskad människa som dödats och obducerats är outhärdlig. Det är mänskligt att de efterlevande fylls av vrede. Det är också lätt att förstå att här, i sorgen och i ursinnet mot den israeliska makten, gror ryktena. En svårbegriplig obduktionspraxis spär dessutom på ryktena. Men anklagelserna om israelisk organplundring är äldre än det nuvarande obduktionstvånget. Anklagelserna har funnits så länge Israel existerat. Följer man ryktena bakåt kommer man till källan: myten om judarnas blodsoffer. En myt som i nya versioner envist hålls vid liv. Den 13 december 2004 har dokusåpan Zahras blå ögon. För Dig Palestina premiär i iransk tv. Storyn är en fiktiv berättelse om palestinska barn som Israel rövar från Västbanken och Gaza. Barnen hamnar på ett israeliskt sjukhus där läkare under ohyggliga operationer tar ögon och inre organ ifrån dem. Serien får många tittare i Iran och i övriga arabvärlden. Islamiska Jihad och Hamas lovar hämnd. Och hämnden kommer i form av självmordsbombare. Jag har ingen anledning att tro att Boström är antisemit. Jag är säker på att han drivs av ett starkt engagemang för palestiniernas rätt. Det är en god sak han vill. Detsamma gäller helt visst Åsa Linderborg. Ändå. Målet ursäktar inte medlen. Aningslösheten är farlig. Boström kan Mellanösternkonflikten är det då för mycket begärt att han undviker varje anknytning till myten om judarnas blodsoffer? Är det inte då aningslöst att underblåsa rykten som sen välregisserat utnyttjade spär på oförsonligt hat? Knappt en månad efter Boströms artikel skriver den algeriska tidningen al-khabar att en judisk organhandelliga kidnappat ett stort antal algeriska och marockanska barn. Uppgifterna är nya för såväl algerisk som marockansk polis. Ingen utredning har bedrivits. Ingen har förhörts. Inga kidnappade barn har identifierats. Underlaget för al-khabars nyhet är ett uttalande från chefen för Algeriets nationella hälsovårdskommitté, den känt antisemitiske Mustafa KhayattiI. Khayattil knyter de påstådda kidnappningarna till Boströms artikel. Hur tänker Boström när han sedan reser till Algeriet och tar emot det journalistpris som Algeriska nationella journalistförbundet tilldelar honom för hans text om organhandeln? I december 2009, under en valrörelse med starkt antisemitiska inslag, rapporterar ukrainska medier att Israel under de senaste två åren bortfört barn från Ukraina. Barnen skulle sedan ha spårats till israeliska sjukhus. Uppgiftslämnaren är filosofiprofessor Vyacheslav Gudin som menar bland annat med hänvisning till Boströms artikel att det rör sig om organhandel. Något senare samma månad, i den hätska stämning som organhandelryktena alstrat, åberopar Palestinska myndighetens premiärminister Salam Fayyad Boströms artikel och kräver internationella åtgärder mot Israels organplundring. Ghassan Khatib, den palestinska regeringens talesman, förtydligar kraven. Det är hög tid, säger han, att världssamfundet straffar Israel för dess Därför är det så viktigt, livsviktigt, att medier aldrig sprider rykten, att journalister alltid är noga med fakta och nyanser. M plundringar av de palestinska martyrernas organ. Insåg Boström verkligen inte att hans spekulationer kring ofrivilliga organreserver framförda i en stor västeuropeisk tidning skulle få de följder vi nu eventuellt bara sett början av? Åsa Linderborg menar att Boströms artikel stärkt kulturjournalistiken och visat att den kan vara på liv och död. Jodå, både nyhetsjournalistik och kulturjournalistik kan vara på liv och död. Det är därför det är så viktigt, livsviktigt, att medier aldrig sprider rykten, att journalister alltid är noga med fakta och nyanser. Och är det ändå inte så att kultur helst ska vara en yttring av eftertanken? Att kulturjournalistikens uppgift är att försöka tränga igenom sorlet av de enkla och snabba nyheter och förklaringar som utesluter eftertanken? Att kulturjournalisten ska försöka belysa komplikationen i stället för att förneka den? Att det knappast finns någon viktigare uppgift för kultursidorna än den att försöka hålla det nyanserade levande? Jesús Alcalá jurist och författare

19 SvD söndag 17 januari scen Scenredaktör Margaretha Schön e-post Jean Django Reinhardt dog Jean Django Reinhardt firas med festival I London uppmärksammas i veckan hundraårsdagen av den franskbelgiske banjogitarristen Jean Django Reinhardts födelse med en festival. Trots att Reinhardt dog redan 1953 fortsätter han att sätta sina avtryck inom musiken. Kompositören och bandledaren Reinhardt ingick i den grupp romska musiker som i 1930-talets Paris skapade en alldeles egen genre av swingjazzen. Under sin livstid framträdde han bland annat med Duke Ellington. Festivalen till gitarrlegendens ära inleds i dag, söndag, och pågår i en vecka. Först ut på scen är Djangos barnbarn, David Reinhardt. Jon Pelling Erik Magnusson och Sandra Andreis i Allmänt snö på Dramalabbet. Foto: Foto: José Figueroa Grandiost skildrad smärta Teater Allmänt snö Dramalabbet Det snöar ord. Här skapas drivor av meningar, repliker, besatta monologer som snurrar outsagda och plågsamt inuti hjärnan som ett futtigt försök att med ordkaskader täcka över allt det fruktansvärda som hänt. Här gäller det att snöa in, indigneras och ha åsikter om samtiden och dess uttryck för att slippa ifrågasätta meningen med själva livet. Dramalabbet spelar nu Allmänt snö en timslång pjäs som börjar som en rätt munter kvartett på temat 30-årskris men slutar med att gestalta en nästan outhärdlig sorg över ett förlorat, ofött barn. Iscensättningen börjar som en indignationskomedi över samtiden men slutar som ett existentiellt vrål av rastlös smärta. Livet är ett koncentrationsläger där vi alla bara inväntar döden säger Hon. Scenbilden är ett hav och en labyrint av vardagsting, ett golv belamrat med bruksföremål och prydnadssaker samt en tv, använd som valium. Här spelar fyra aktörer två roller tror jag. Antagligen är det så att såväl Han som Hon består av två gestalter. En person under krisen och en annan efter den. Skeendet har förändrat dem så mycket att båda blivit någon annan. Just förändringen blir på så sätt en huvudsak, en ständig akt av förvrängning omöjligt att framställa konkret. Allmänt snö är en moralitet och en lägesbeskrivning där ensemblen skickligt och återhållet berättar om alienering. M Tolkar jag uppsättningen så blir den en subtil och genial framställning av jaget som konstituerat av då och en tänkt framtid. Här har krisen skapat två rätt livsodugliga singlar som ständig tänker på sex och onanerar ofta: Jag behöver bli knullad för att vara, som Hon säger. Hon räknar upp alla tolv synonymer som ordboken listar på kvinnokön och filosoferar runt ordet brasa : Säger någon verkligen så i dag?. Första delen av texten är en mycket rolig sedesskildring av det tidiga 2000-talet. Ett par, trötta på varandra som det verkar: där din gegga och min smörja tråkar ut varandra. Man svär över bredbandsleveratören, är rädda för vinterkräksjukan, småljuger, väntar på att någon chef ska upptäcka den enorma begåvning man bär på och önskar att man haft något att skylla på en uppväxt som missbrukarbarn, eller så. Allmänt snö är en moralitet och en lägesbeskrivning där ensemblen skickligt och återhållet berättar om alienering. Kan man få byta liv?, undrar rollfigurerna som alla är verbala men ändå drabbas av ett slags förstelning och dör mitt i livet. Jag tänker flera gånger på Sandemoses roman En flykting korsar sitt spår som alternativ pjästitel. Åsa Olsson låter galghumorn, den fräcka storstadscynismen övergå till enorm smärta. Det är inte bara skickligt det är nästan grandiost. Lars Ring , lars.ring@svd.se Text, regi: Åsa Olsson. Scenografi: Johanna Mårtensson. Medv: Meliz Karlge, Sandra Andreis, Niklas Engdahl, Erik Magnusson.

20 20 scen SvD söndag 17 januari 2010 Buddha centrum i ny balett Buddha är huvudperson i den franske koreografen Angelin Preljocajs nya balett som får urpremiär på Parisoperans Bastillescen den 18 mars. Den unge franske kompositören Bruno Mantovani står för den specialkomponerade musiken och Claude Lévêque för scenografin. Preljojac är inspirerad av berättelsen om Siddharta och ger sin personliga syn på hans väg till upplysning via prövningar och uppoffringar. Preljocaj är även aktuell på Kungliga Operan i vår med sin tolkning av Stravinskijs Les Noces. Anna Ångström Su-Ens dansverk Blush. Foto: Gunnar Stening Su-En utlovar feberhet föreställning Den svenska butodrottningen Su-En, med bas utanför Uppsala, har urpremiär på sitt nya dansverk Blush på Dansstationen i Malmö den 25 mars. Su-En, som med sitt förra verk Luscious gjorde en lovsång till livet, utlovar denna gång en feberhet föreställning helt i rodnande rött och där delar av musik och scenbild skapas under föreställningen. Andra gästspel på Dansstationen är norskan Ingun Bjørnsgaards verk Poppea, en dansant tolkning av Monteverdis opera och maktkampen mellan manligt och kvinnligt (14 15 april). Anna Ångström klämde i med allsång På plats Sing-a-long med Malena Ernman Konserthuset Owi, sett ellö! Se la deässö den kända duetten för två män ur Pärlfiskarna kan även sjungas av personer det vet vi som var i Konserthuset i torsdags. Dessutom satt ytterligare några tusen på Folkets hus-biografer över hela landet och följde konserten via digitala sändningar, och de stämde väl också in var och en i sin stad. Till vår hjälp hade vi ett allsångshäfte med pedagogisk ljudskrift som följde ungefär den praktiska princip som Systembolaget använde förr i tiden, med uttalsangivelser som borgånj och sjatånöff-dy-papp. Dirigenten och allsångsledaren Jan Åke Hillerud anropade alla operaentusiaster med vässade stämband i Helsingborg och Katrineholm. Han inledde med en ouvertyr av Mozart-Verdi- Wagner-Bizet-Puccini som angav tonen för kvällen: mycket av allt. Hela salongen är full av hemliga talangscouter, viskade han diskret och de är ute efter mogna röster! Eller kanske var det den där kvinnan med rufsigt hår längst ut på parketten som sade det. Hon blev uppkallad scenen med sin popkornkartong och var först mycket fåordig. Tills hon slet av sig peruken, släppte ut sitt blonda hår, slängde den bylsiga tröjan och krånglade fram en röd fotsid aftonklänning ur strumpbyxorna. Det var inte enda gången under kvällen Malena Ernman bytte kläder, bland annat uppträdde hon som en uppstoppad tysk tenor. Hon gjorde ett par egna nummer: ett sensuellt fram förande av Susannas Rosen aria ur Figaros bröllop och den virtuosa slutarian ur Askungen häng på om ni kan! sade hon. Både som allsångsledare och dirigent alternerade hon med Hillerud. I publiken rådde dock skilda uppfattningar huruvida tonarterna var lämpligt valda. De flesta herrar verkade gilla att få hålla sig i ett lägre register medan vissa mer tränade röster var missnöjda med att inte riktigt få sjunga ut. Efter Ernmans väntade extranummer La voa då även tonsättaren Fredrik Kempe anslöt med blond peruk ropade publiken in sig själv och krävde att få bissera Beethoven. Två gånger fick vi glädjen att klämma i med Europahymnen Fråjde, sjöner götterfoonken. Bo Löfvendahl , bo.lofvendahl@svd.se Ibland tog Malena Ernman över takt-, och maktpinnen, från dirigenten Jan Åke Hillerud. Foto: jan-olav wedin Super 8 till DVD? Besök vår butik på Valhallavägen 36, Stockholm BGA Kundtjänst: Vi är rikstäckande- FRÅN GENERATION TILL GENERATION Handgjorda vapenringar med gravyr i guld eller ädelsten. Biblioteksg Stockholm. Tel Är du mamma eller pappa till ett barn som dog före födelsen? Spädbarnsfonden, en ideell organisation för dem som mist barn genomför nu en undersökning om föräldrars erfarenheter i samband med ett litet barns död. Ett frågeformulär finns att besvara på Spädbarnsfondens hemsida. Alla som mist ett barn före födelsen inbjuds att delta. Dina erfarenheter kan bidra till att förbättra stödet till dem som mister ett barn i framtiden. Mer information finns på hemsidan, där finns också frågeformulären. Mindfulness Meditation Stresshantering 8-veckorskurs Kursstart 26 jan 2010