Gör inte skillnad på människor

Transkript

1 StiftsTecken Teckenspråkig verksamhet i stockholms stift nr Biskop Eva Brunne: Gör inte skillnad på människor

2 Ingen skillnad? Trådlöst Bön är gratis Ständig uppkoppling Be när, var och hur du vill BÖNENS ÅR FRI SUPPORT I ALLA FÖRSAMLINGAR Familjenytt avlidna Bengt Axberg, Solna, 12 februari 2010, 78 år På golvet under brevinkastet låg ett brev från ett forskningsteam. De ville intervjua ett antal svenskar. Jag var en av de utvalda, vilket gjorde mig överraskad och irriterad. De hade inte gjort skillnad på människor! Sedan några år tillbaka bor och arbetar jag i Sverige, men svensk är jag inte! Jag är finsk medborgare och har finska som modersmål. Jag är så kallad sverigefinländare. Den som hade skrivit brevet förstod inte alls varför jag reagerade så starkt på ordet svensk. Jag var ju här och talade svenska med henne! Det var väl bra att jag fick vara med, precis som alla andra folkbokförda? Jag undrade om jag utan att veta om det hade nyligen fått rösträtt och svensk medborgarskap. Nej, det hade jag inte fått, bekräftade min samtalspartner. Så jag var både svensk och något annat på en och samma gång! Det hade jag svårt att förstå. Även svenskar som inte har svenska som förstaspråk kan hamna i liknande situationer, lärde jag mig som projektledare i Stockholms stifts pilotprojekt Medlemskommunikation på minoritetsspråk. De du talar om, de teckenspråkiga De är väl svenskar? Svenskar kan svenska, sa någon jag mötte och undrade hur viktigt det egentligen är att informera om vissa saker på teckenspråk. Ja, precis som jag kan bli svensk medborgare någon dag så kan folk lära sig svenska och flera andra språk. Att bli svensk i vuxen ålder är dock inte riktigt samma sak som att vara född och uppvuxen i Sverige och att lära sig flera språk är inte alls samma sak som att ha något av dem som modersmål. Vi människor är olika, vilket betyder att vi har olika behov. Samtidigt är vi så oändligt mycker mer än våra behov, nationaliteter och språk! Vi är ju individer. Att vi inte ska göra skillnad på människor betyder helt enkelt att vi ska möta varandra sådana som vi är utan att tänka på vad vi och våra medmänniskor någon dag skulle kunna bli. Då får vi en glimt av Guds villkorslösa kärlek. Mika Lahdensivu StiftsTecken Tidning för teckenspråkigt arbete i Stockholms stift Utkommer med 4 nr/år. Vill du ha tidningen kostnadsfritt, kontakta Gunnel Kjellermo Ansvarig utgivare Thomas Wärfman Redaktör Mika Lahdensivu Grafisk form Eva Widegren Postadress Stiftskansliet, Box 16306, Stockholm Tel Omslagsbild Caroline Hedin Lotta och Teofil Lotta: Teofil, varför ska du alltid komma först när vi ska gå nånstans? Teofil: Jag är störst, har fin päls och kan skrika/ryta högst. Lotta: Du har fått allt om baktassen. Jesus har sagt att den som är minst till exempel barn ska komma först. Teofil: Hmm...Vi kanske kan gå först varannan gång! Teckenspråkigt arbete i Stockholms stift Besöksadress: Stockholms stiftskan sli, Klara Södra Kyrkogata 1, Stockholm. Tfn växel (tal): Fax: Besök enligt överenskommelse Gunnel Kjellermo Stifts adjunkt för teckenspråkigt arbete Tfn , mobil E-post gunnel.kjellermo@ svenskakyrkan.se Eva Ozolins Diakon Bildtfn eva.ozolins@ sip.omnitor.se mobil , , bost E-post eva.ozolins@ svenskakyrkan.se Helené Brolund, Järfälla församling Sms: endast sms, 3G helene.brolund@svenskakyrkan.se Irina Kloch Bozkurt, Järfälla församling Sms: endast sms, 3G irina.kankkonen@svenskakyrkan.se 2

3 Varje biskop i Svenska kyrkan har ett bibelord som personligt motto. Biskop Eva Brunnes valspråk Gör inte skillnad på människor är hämtat från Jakobs brev. Varför just detta bibelord? För mig är det här bibelordet lika mycket en maning utåt som inåt. Jag behöver dag för dag i min maktposition tänka kring att jag inte ska göra skillnad på människor. I praktiken betyder det att hela tiden reflektera över att vi är döpta in i en gemenskap som aposteln Paulus beskriver i Galaterbrevet 3:28: Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus, säger biskopen. Möten över språkgränser I vardagslivet är det lätt att göra skillnad på människor. Vi kanske tycker att alla är lika värda, men ändå så har vi relativt sällan kontakt med dem som på något sätt är annorlunda eller råkar ha ett annat modersmål. I ett annat sammanhang har biskopen kallat kyrkan för en gigantisk lärandeprocess, minns jag, och undrar vad det skulle kunna betyda i detta sammanhang. Kan kyrkan på något sätt hjälpa oss att lära känna medmänniskor på andra sidan språkgränsen? Fler gudstjänster och sammanhang där de olika språken finns sida vid sida kan åtminstone öka kunskap och minska fördomar. För min egen del har det handlat om integrerad konfirmationsläsning, om gudstjänster i Högalidskyrkan med mera, säger Eva Brunne. Flerspråkighet är en rikedom Under flera års tid arbetade Eva Brunne som kyrkoherde i den mångkulturella förorten Flemingsberg. En flerspråkig kyrka är för henne något vardagligt, inte bara en framtidsvision bland andra. Men hur ser kyrkans framtid ut då? Det talas ju mycket om att Svenska kyrkan har passerat sina rikaste år. Hur kommer detta att påverka teckenspråkiga foto: caroline hedin Biskop Eva Brunne: Gör inte skillnad på människor gudstjänster och andra teckenspråkiga verksamheter i Stockholms stift? Sparkraven kommer med stor säker het och tyvärr att drabba lika i alla verksamheter, säger biskopen. Å andra sidan verkar hon hellre tala om utvecklingsmöjligheter än ekonomiska problem. Under sina år som förortspräst har hon sett att även en kyrka som inte är stor och ekonomiskt stark kan vara fylld av liv. Alla kan påverka I en demokratisk kyrka kan alla medlemmar med sina egna val påverka kyrkans framtid, men det finns något de flesta inte kan välja fritt. Alla teckenspråkiga i Stockholms stift bor inte i Järfälla dit den teckenspråkiga verksamheten numera är koncentrerad. Alla är lika välkomna med i verksamheten och gudstjänstgemenskapen, men bara de som bor inom kommunens gränser kan bli medlem- mar i Järfälla församling. Hur ser biskopen på detta? Det är bra att Järfälla församling har blivit de teckenspråkigas hemför samling. På samma sätt har andra församlingar blivit hemförsamling för andra minoriteter. I stort sett varje år finns motioner i kyrkomötet som vill att vi skall kunna välja församlingstillhörighet oberoende av geografi. Vårt demokratiskt styrda kyrkomöte har än så länge inte sagt ja till detta. Enligt kyrkomötets beslut från 2008 har bara sverigefinländare i Stockholms stift en viss valfrihet: antingen kan man vara medlem i den lokala församlingen där man bor eller Finska församlingen i Stockholm. Personligen tycker jag att vårt system är bra. Vissa församlingar skulle riskera att utarmas om vi fritt kunde välja församlingstillhörighet. En folkkyrka borgar för att Svenska kyrkan ska kunna verka över hela vårt land, säger Eva Brunne. Mika Lahdensivu 3

4 Anette Pellebergs Löfgren och Britt Karmgård arbetar med Seniorboendeprojektet. Hunden heter Doris. foto: filip burman Många vill bo i teckenspråkig miljö Många äldre döva i Stockholm önskar att få bo tillsammans i teckenspråkig miljö på deras villkor. Snart blir det möjligt tack vare Seniorboendeprojektet. Daniel, Mi och Òsk på Teckensurras redaktion. Det pågår ett treårigt projekt med Seniorboendet i Skärholmen. Där finns det 35 stycken bostäder, både ettor och tvåor, som just nu håller på att renoveras. Arbetet beräknas bli klart år 2012, berättar projektmedarbetare Anette Pellebergs Löfgren. Stockholms Dövas Förening startade sitt projekt i september 2009 med stöd av Allmänna Arvsfonden. Hur har intresset varit hittills? Det är 76 som har anmält sitt intresse. Det är viktigt med teckenspråkig miljö, säger Anette. Från början var det tänkt att seniorboende skulle placeras i närheten av Älvsjö station, men länsstyrelsen sa nej. Meningen var att även ett vårdoch omsorgsboende för döva och dövblinda skulle ligga där, men det byggs nu i stället i Hökarängen. Där har man nio platser, berättar Anette. Vad tycker pensionärerna om Seniorboendeprojektet? Lennart Karlsson: Skärholmen är perfekt plats, men huset ser grått ut. Men de målar därinne nu. Aulan i huset passar bra för kyrkans besök. Andreas Söderberg: Det är positivt med teckenspråkig miljö i Seniorboendet. Inga Britta Axberg: Vi längtar att flytta dit, men det är möjligt först år Eivor Gustavsson: Skärholmen är en bra plats, därför att allt finns där med Gallerian mittemot seniorboendet. Kyrkan ligger också nästan bredvid. Alvar Gustavsson: Nu bor vi en 4:a, men där ska vi bo i en 2:a. Jag och min fru har mycket möbler! Bengt Göran Persson: En del flyttar gärna dit och de andra stannar hellre i vanliga lägenheter. Krystyna Stacewicz: Det ser bra ut med teckenspråkig miljö för pensionärerna. Pensionärerna är jätteglada och har väntat länge på detta. Eva Ozolins foto: katharina dubois Nya Broskolan i Älvsjö En vinterdag i februari besökte Channah och jag Nya broskolans högstadieelever. Vi berättade om Svenska kyrkans teckenspråkiga arbete. Samtalet gled in på olika religioner och människors livsfrågor. Inför niornas nationella prov med rubriken Gränsland hade vi en spännande diskussion om bland annat kärlek, relationer och dödshjälp. Channahs bildspel underströk samtalens ämnen. Det kändes roligt och uppfriskande att möta engagerade elever och lärare. (Nya Broskolan en liten skola med god kvalité!) Nya Broskolan är en idéburen friskola från förskoleklass t.o.m. årskurs 9 med fritidshem. Undervisning sker på teckenspråk. Se vidare: gunnel kjellermo 4

5 foto: magnus aronson Så är vi, fastän många När vi firar mässa i Svenska kyrkan, så läser vi vid brödbrytelsen (Fractio) som finns med i nattvardsmomentets ordning i Den svenska kyrkohandboken: Brödet, som vi bryter, är en delaktighet av Kristi kropp. Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd. Texten har sin grund i 1 kor 10:18. Texten förmedlar att vi alla utgör en del av Guds skapelse. Vi bär alla en gudomlighet inom oss, en tillhörighet med skapelsen och Gud. Paulus skriver i Gal 3: 27-29: Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet. Man kan tolka detta som att den kristna tron är en gemenskap där man kan bejaka livet. I denna gemenskap är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Jesus liv illustrerar den kärlek som denna gemenskap skall bära fram. Liv med kärlek till allt levande. Den kärleken uttrycks i Nya testamentet, i det dubbla kärleksbudskapet (Matt 22:37-39), som Jesus kallar det största budet från Gud till människan: Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. Att ha gudskärlek och nästankärlek är att inta en attityd, ett förhållningssätt till skapelsen och till andra människor, som bejakar livet och det goda inom oss och inom andra. Det handlar om att bemöta människor och skapelsen med honnörsorden respekt, barmhärtighet, omsorg och öppenhet. Det kan innebära att man säger ifrån när någon förtrycker någon annan, eller att man ger en människa som gjort fel, en andra chans. Det innebär också att ha respekt, barmhärtighet, omsorg och ärlighet till sig själv. USA:s president Obama fångade i sitt installationstal den 5:e november till USA:s nation den andan jag vill förmedla här: Tiden är inne att på nytt bekräfta vår bestående anda, att göra kloka historiska val, att föra vidare den där dyrbara gåvan, den där nobla tanken som gått i arv från generation till generation: det gudomliga löftet att alla är lika värda, att alla är fria och att alla förtjänar en möjlighet att till fullo fullfölja sin strävan efter lycka Jag tror att om alla åtminstone försöker leva efter detta, så kan världen förändras och skapelsen blomma upp i en färgprakt som ger den en ny glans. Tillsammans kan vi förändra vår värld. Som president Obama gillar att säga: Yes, we can. Channah Kjellermo 5

6 Samma kyrka ny församling foto: channah kjellermo Stiftstecken tog med sig en videokamera och intervjuade Astrid Persson, biträdande kyrkoherde i Järfälla församling. Sedan några år tillbaka har Svenska kyrkans teckenspråkiga verksamhet i Stockholms stift haft sin hemmahörighet i Maria kyrka i Jakobsberg. Vid årsskiftet sammanslogs Jakobsbergs församling med de tre andra församlingarna i Järfälla kommun. Den nya församlingen heter Järfälla församling och har verksamhet på svenska, teckenspråk, finska och samiska. Enligt Astrid Persson, biträdande kyrkoherde i den nya församlingen, påverkar organisationsförändringen främst sådant arbete som inte syns Hela intervjun med Astrid Persson kan du se på Stockholms stifts hemsida. För att titta på filmen gå in på och välj Teckenspråk i startsidans vänst ra menyrad. Filmen är teckenspråkstolkad. utåt. Till exempel den teckenspråkiga verksamheten ska fortsätta som förut i Maria kyrka och vidareutvecklas med tiden. Nytt är att själva församligen numera har teckenspråkiga anställda. Mångfald är något man måste arbeta med Astrid Persson berättar att när hon ser ordet kyrka så tänker hon främst på ett sammanhang, där det finns möten, samtal, gemenskap och där man firar gudstjänst och nattvard, gemenskapens måltid. Järfälla församling är en mångkulturell, flerspråkig församling. I en sådan miljö kan bibelordet gör inte skillnad på människor låta som en stor utmaning. I kyrkan ska alla känna sig välkomna, men det är inte alltid så lätt att få det att fungera. Mångfalden är något man måste arbeta med. Det kommer inte gratis. Man måste arbeta med attityder, beteende och värderingar. Och så måste vi komma ihåg att ibland kan vi helt enkelt misstolka varandra, säger Astrid och betonar vikten på att återkomma till samtal om vilka behov det finns och vad vi har att ge varandra. Alla kan vara med och påverka För att kunna delta i verksamheten i Maria kyrka behöver man inte bo i Järfälla. Vill man påverka verksamheten kan man till exempel delta i Öppet forum som arrangeras två gånger om året, säger Astrid Persson. Men hur skulle vardagen i Järfälla församling se ut om fem år, om hon fick bestämma själv? Jag drömmer om att mångfalden skulle bli så självklart att vi inte ens behöver prata om den, men det kanske tar längre tid än fem år Men det är min dröm! Och en levande församling där alla grupper ska känna sig välkomna. Intervju: Gunnel Kjellermo Text: Mika Lahdensivu

7 jord luft eld foto: Irina Kloch Bozkurt Sinnenas kväll. Hälsningar från medarbetarkonferensen Svenska kyrkans teckenspråkiga medarbetare brukar träffas en gång om året för att utbyta erfarenheter och tips med varandra och för att umgås med kollegorna. Det är viktigt, eftersom vi ofta jobbar ensamma på hemmaplan I år var vi på Svenska kyrkans kursgård Solliden 1,5 mil utanför Örebro som nu utropat sig till Europas teckenspråkshuvudstad. Det var ett mysigt ställe med mycket snö! Vi var tillsammans cirka 35 deltagare. Av deltagarna var 13 döva, och det var dubbelt så många som förra året! Åtta av dem var döva medarbetare, fem representerade Ungdomsrådet. Jättekul att flera och flera döva blir aktiva inom kyrkan! Under fyra dagar diskuterade vi bland annat om kärlek och olika roller, kyrkans intranät och webbfrågor. Vi konstaterade också att det saknas pedagogiskt material på teckenspråk och att det verkligen behövs. Sista dagen blev det en ganska het diskussion kring Dövas kyrkoblad och dess framtid. Tidningen kommer ju snart att få en ny redaktör, redaktionsråd och troligen även ett nytt namn. Efter konferensen funderade jag mest på denna diskussion och vad som är viktigt för oss döva. Det är viktigt att kyrkan tar hänsyn till dövas egen kultur och dövas behov. Man säger ju att vi döva har en egen värld som brukar kallas för dövvärlden. Det är inte bara språket som är viktigt för oss. Tänk till exempel att i gudstjänsten ska alla kunna se varandra och altaret, så det är viktigt att det finns möjlighet till U- eller V-sittning i kyrkosalen och inte bara raka stolrader... Ser fram emot att få komma till nästa års medarbetarkonferens! Vid pennan Irina Kloch Bozkurt, försam Lingspedagog i Järfälla församling 7

8 Bön det universella språket De flesta av oss har gjort det - skickat iväg en tanke från vårt hjärtas djup till någon som vi hoppas tar emot meddelandet. Över hela världen ber människor till en högre närvaro, en Gud. Människor från olika levnadsförhållanden, barn, unga, äldre, troende och icke troende, ber. Vi ber i krisens kaos, när läget är som vanligt, i glädje och i sorg. Han/Gud är ju inte långt borta, från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till. (Apostlg 17:27.28) Vilka vi talar bibeltexten om? Jag och du har många gånger ett behov av att dela in människor i vi och dem. Kontrollbehov, eller? I bönens sammanhang kan vi inte bestämma vilka människor som har rätt till en Gudskontakt eller inte. Gud gör inte skillnad på människor utan inbjuder den som vill till en relation. Vi lever redan i mottagningsområdet och har fri tillgång till den kontakt som bönen innebär. Bön som används utvecklas och blir en naturlig del i vårt liv. Bön innebär inte alltid ord fyllda av önskningar och behov för egen eller andras del. Bön är ibland en lyssnade tystnad till den Gud som vet allt om mig. Bön kan upplevas i penseldragen över en duk, i dansens rörelser, i nattvardens bröd och vin. Har du prövat att be tillsammans med andra människor din käraste, dina barn, vänner, arbetskamrater. Gör det det ger relationen en fördjupning och kraft som inget annat kan ge. Vi ber Välsignelsen tillsammans: Herren välsignar oss och beskyddar oss, Herren låter sitt ansikte lysa mot oss, och visar oss nåd, Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss sin fred. I Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. Amen Gunnel Kjellermo präst foto: gunnel kjellermo