(16) Nr 1/2014. Påverkar träning i tonåren risken för senare folksjukdomar? Vad händer med kroppen när man åldras?

Transkript

1 (16) Påverkar träning i tonåren risken för senare folksjukdomar? Vad händer med kroppen när man åldras? Datum Tisdag den 28 oktober 2014, kl Lokal Samlingssalen (aulan) vårdcentralen Ankaret (vid sjukhuset). Peter Nordström, professor i geriatrik vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet Peter Nordström har i sin tidiga forskning undersökt hur fysisk aktivitet under uppväxttiden påverkar risken för våra vanligaste sjukdomar senare i livet, till exempel hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och benskörhet. Avgift 50 kr Kontaktperson Ginger Wedin Vi hade strax innan föreläsningen fått rapport från Eva Mörtberg om att vi för dagen hade ca 160 medlemmar i föreningen. Till föreläsningen kom det 180 personer!! Karin Nordin hälsade alla välkomna och informerade om föreningen. Sedan presenterade Ginger Wedin föreläsaren. Utskrift av inspelning Jag har varit ytterst engagerad i idrott, i varje fall till 30-årsåldern. Jag har hållit på med badminton på landslagsnivå, och dom som har hållit på med badminton vet att det är rätt slitigt. Och det var det, och då ska man ha klart för sig att varför jag var så bra, var för att jag kunde springa länge. Nu är det så med elitidrott att det inget som är speciellt nyttigt. Jag har varit ett par svängar på akuten med oregelbunden hjärtverksamhet, och litet sånt där som man tror att man som läkare och professor ska veta bättre än att ta ut sig tills hjärtat inte fungerar längre. Men jag har gjort det två gånger, nu är det i och för sig fem år sedan sist, så elitidrott är inte bara bra, det finns många aspekter på det där. Sedan snuddade Ginger litet grand på kopplingen idrottsmedicin och geriatrik, hur det kommer sig egentligen, och jag tänker lika bra att ta det på en gång medan jag kommer ihåg det. Det här med demens när jag är 48 år som jag är, kan ju slå till. När jag gick ut läkarlinjen så hade jag egentligen två val: lägga ned min elitsatsning på badminton eller börja forska. För jag insåg att skulle jag flytta för allmäntjänstgöring som alla läkare gör, då skulle jag måsta flytta till en mindre stad, förslagsvis då Lycksele, och då var det kört. Så då gick jag till idrottsmedicinska enheten och stämde träff med honom som var professor där då, Ronny Lorenzon, även känd i ishockeykretsar som legendarisk landslagsläkare tror jag man kan säga, och har varit med jättemånga år. Jag frågade om det fanns några förutsättningar för att jag skulle kunna börja forska hos honom. Och det tog ungefär en halvtimme så hade han bestämt vad jag skulle forska på,

2 (16) vad avhandlingen skulle handla om, alltså vad jag skulle ha för lön, var jag skulle sitta och allt. Jag var ungefär lika förvirrad som nu, så jag ställde mig upp och sa men Ronny du vet inte ens vem jag är, det kan ju vara en idiot som du har anställt. Nämen jag har hört gott om dig, det här kommer att ordna sig. Så jag var där i två år och skrev en avhandling, det gick ganska fort och sedan då när jag skulle göra AT i Lycksele som var bestämt, la jag ner min idrottskarriär, och sedan skulle man bli specialist i något. Då var ju bestämt redan innan, alla hade ju bestämt inklusive Ronny att jag skulle bli ortoped och så skulle jag bli idrottsmedicinare, och så var allting klart. Det var inte så mycket att säga till om då. Det här ju en ganska sorglig historia, det är tragiskt, men i den vevan var det så att dåvarande professor på ortopeden åkte dit för forskningsfusk. Det är ganska allvarligt, det gå i princip inte att sparka nån för forskningsfusk från den typen av professur som den här professorn hade. Men han blev tjänstledig på livstid utan lön. Det kändes alltså inte jätteinspirerande att börja på den kliniken då, jag som hade ett brinnande forskningsintresse. Då var det också så att den här tiden, och det är också så nu att min chef hette Yngve Gustafsson, legendarisk TV-doktor nu. När jag gick geriatrikkursen så skrev man ju tenta som alla gjorde och den här professorn bestämde sig då för att efter att jag hade skrivit tentan, och det passerar ungefär studenter varje år, så ringde han upp mina föräldrar och berättade hur det hade gått, det var termin tio, det hade inte gått speciellt dåligt. Så man kan säga att den här professorn hade ett gott öga till mig. Då tänkte jag, när jag satt uppe i Tärnaby på min AT på distrikt, vad ska jag göra, jag har fyra olika block och jag hade sökt alltifrån barnmedicin, öron-näsa-hals, geriatrik och ortopedi. Ortopedi hade jag redan sorterat bort, och då var det ändå ortopeder som var uppe i Tärnaby för att försöka få mig på bättre tankar helt enkelt. Jag insåg redan då att ha ihjäl något barn av misstag, det skulle jag bara inte klara. Däremot det här med idrottsmedicin verkade intressant, och på den vägen där det. Men i dag ska jag prata om fysisk aktivitet och hälsa, litet grand har jag tänkt prata om vad man kan göra när man är ung, d.v.s. träna hårt, har det någon betydelse när man blir äldre, kan det minska risken för död och sjuklighet. Sedan kommer jag nog också att komma in litet på det här ni kan träna. En stor del av den här föreläsningen kommer att handla om fysisk träning och risken för demens. Det är intressant, många drabbas av demens och fysisk aktivitet, det är faktiskt något man har sett direkta effekter av. På hjärnan, olika strukturer i hjärnan har man sett att dom här strukturerna som t.ex. med minne att göra, blir större om man tränar. Sammanfattningsvis är det ju så att fysisk aktivitet har effekt genom hela livet, positivt för dom flesta utom om man hamnar på akuten, men det är för att man är korkad som jag var. Litet råd om träning tror jag att jag hinner klämma in på slutet. Så här ser det ut i princip: Alla har hört att det är bra att vara vältränad. Men man kan ju fråga sig varför? Det är jobbigt att träna, det gör ont, man blir trött, man blir törstig, man blir andfådd. Man kanske får ont. Kanske är det farligt när man blir äldre att träna? Det är många som kan tro det. Det vet man inte riktig.

3 (16) Sedan är det en annan fråga vad är det som bestämmer hur bra kondition man har? Det är faktiskt arvet. Ca 80 % bestäms av arvet, d.v.s. era gener. Det är en ganska negativ grej, i förlängningen är det alltså så att alla som sitter här kan inte bli Gunde Svahn, för att Gunde Svahn har speciella förutsättningar. Eller om vi tar någon annan av dom som håller på med idrott, Mattias Fredriksson, eller vem som helst. Dom har exceptionella förutsättningar. Man kan kanske påverka 20 % men dom 20 % kan ha väldigt stor betydelse och det gäller alltså genom hela livet. Vad innebär då bra kondition? Eller vad är det som händer i kroppen hos dom som har en bra kondition? Vad kan man se för någonting? Dom yttre tecknen är t.ex. att man har en lägre vilopuls. Ett praktexempel på dom som hade eller har fortfarande bra kondition genom hela livet, det är Björn Borg. Han hade en vilopuls på under 30! Gunde Svahn någonstans där också. En riktigt bra normalt vältränad person kanske ligger någonstans kring 45, men då är man ändå lågt. Jag tror att jag har varit nere på och jag var allts extremt vältränad när jag tränade som mest. Men dom här superfysexemplaren ligger under. Det beror i sin tur på att dom har ett väldigt stort hjärta. Ni ser ett hjärta i genomskärning där på bilden. Ett hjärta hos en ytterst vältränad person är väldigt stort. Man har alltså en väldigt stor pump. Hjärtat ska ju pumpa runt blodet i kroppen. Det innebär att kommer det en sådan här person till en hjärtläkare som ska undersöka med ultraljud, som kommer man att tro att det är något fel på den personen. Jag har varit i den sitsen själv faktiskt, då en överläkare sprang ut ur rummet och det här var när jag var kandidat, han sa att det här måste någon som kan det här tittat på. Mitt hjärta var för stort. Men det krymper när man slutar att träna har jag märkt. Det går inte lika lätt längre. Vad den stora pumpen gör, det är som en stor motor i en bil, det går väldigt fort och det går väldigt länge. Man får alltså en hög arbetstakt. När man blir äldre minskar hjärtats förmåga att pumpa och även förmågan att utvidgas när hjärtat ska fyllas med blod. Det blir ett stelare hjärta, som drar ihop sig mindre. Men om man tränar kan man bibehålla ett hjärta som orkar längre. Muskler och skelett då? På bilden står något konstigt som att man får mera mitokondrier i musklerna om man tränar mer. Mitokondrier kan säga är kroppens kraftstation. Mitokondrierna utvinner energi som behövs till muskler och den här energin brukar kallas ATP (det har inget att göra med allmän tilläggspension att göra!) Så vi får alltså mera kraftstationer som gör att musklerna kan tillgodogöra sig mer energi och fungera bättre och utvinna mera kraft. Sedan får vi ökad insulinkänslighet. Insulin är ju något som behövs för att transportera glukos inne i cellerna. Glukos är detsamma som blodsocker. Blodsocker utvinner ATP, alltså den här tilläggspensionen om ni så vill. Om man tränar mycket så får man mera muskler i förhållande till fett utom då man åldras. När man åldras sprängs det in mera fett i musklerna, delvis på grund av åldrandet, men också delvis på grund av att ju äldre man blir desto mindre verkar man röra på sig. Om ni tänker treåringar så kan dom baske mig inte sitta stilla. Men sedan när dom kommer upp i tonåren så händer ingenting, man får sparka på dom.

4 (16) Sedan är det också så att vi ofta prata om inte minst om vårt skelett. Bentäthet, det är en att en hög bentäthet innebär att man har mycket kalcium i skelettet. Det var det jag gjorde min forskning på primärt. Ju mer man tränar, ju mer kalcium i skelettet får man, desto starkare blir skelettet, och desto mindre risk har man för benbrott. Så det är också effekten av att man tränar. Tyärr är det så vad gäller träning och skelettet att så fort man slutar träna då försvinner det här starka skelettet. Skelettet anpassar sig precis på samma sätt som era muskler till hur mycket ni rör på er. Det är till och med så att musklerna och skelettet har gemensamma stamceller, d.v.s. dom utvecklas i princip från samma sak från början, så dom hänger väldigt mycket ihop. Om ni tänker också att musklerna sitter ihop med skelettet, då är det kanske lättare att förstå. Dom interagerar alltså väldigt mycket. Vad händer i vårt blod och i våra blodkärl om vi tränar mycket? Vi får lägre blodtryck, dom flesta här vet att det är bra att ha litet längre blodtryck, och då är det mindre risk att få stroke. Och det är ju inget vi vill ha. Sedan är det lägre tendens för blodet att koagulera. Det påverkar både risken för stroke och hjärtinfarkt. Både stroke och hjärtinfarkt beror på proppar i kärlen. Antingen en propp i hjärnan, stroke, eller en propp i hjärtats blodkärl, en hjärtinfarkt. Om vi har en högre kondition får vi mindre systemisk inflammation i kroppen. Hos alla er här så har ni inflammationer i era kärl. Inflammationerna driver åderförkalkningsprocessen. Så om man tränar så kan man få ned litet av den här inflammationen, och då får man litet mindre åderförkalkning kanske på en tioårsperiod. Alla som sitter här har åderförkalkning, jag har åderförkalkning, och faktiskt alla i tonåren har också börjat få förkalkning i kärlen. Jag säger det för det här är alltså en process som kan påverka en genom hela livet. Sedan påverkas riskfaktorerna. Vi pratar om riskfaktorer för stroke och hjärtinfarkt. Då är blodfetter något som är centralt. Även det påverkas av träning. Om man tränar får man mer av det goda fettet, HDL, och mindre av det dåliga fettet, kolesterol eller LDL. Sammanfattning: En bra kondition ger lägre nivåer för många riskfaktorer, även för sjukdom och död. Dom här riskfaktorerna är i stor utsträckning relaterade till den här åderförkalkningen som alla människor kan man säga har. Den här åderförkalkningen i kärlen som ökar risken för infarkt och stroke. Väldigt mycket av hur bra kondition man har beror på arv, men man kan även göra något åt det här med konditionen genom hela livet och påverka. Även om det kanske känns väldigt jobbigt precis när man tränar. Sambandet då mellan fysisk kondition och sjukdom? Vad vet vi i dag om det? Ja, vi vet att låg kondition är en stark riskfaktor för många sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Men även för cancer t.ex. tjocktarmscancer och bröstcancer. Sedan vet vi att låg eller dålig kondition är en riskfaktor för demens, d.v.s. tränar man litet redan i medelåldern där jag befinner mig och ni kanske är på väg ur några av er, så ser man att en ökad risk för demens senare i livet.

5 (16) Kondition står även i direkt relation till risken för död. Det känner man till hos gamla och medelålders. Jag ska nu visa hur sambandet ser ut hos dom som är yngre, d.v.s. 20- årsåldern. Det finns nämligen ett utmärkt material om det sambandet här i Sverige genom att nästan alla män har mönstrat. Så jag tänker berätta om kondition i unga år och risken för sjukdom och död senare i livet. Målet för den där jättestudien vi gjorde var att kartlägga konditionen hos 18-åringar i relation till sjuklighet och död senare i livet. Vi hade att tillgå material om alla män som hade mönstrat från Sen vet jag inte om alla kommer ihåg eller känner till vad som hände när man mönstrade. I vårt material blev alltså 1,3 miljoner personer som vi kunde titta på, och det ska jag säga ofta när vi skickar in våra rapporter, som vi skriver till internationella tidskrifter, och som bedöms av anonyma granskare, så säger dom att dom är avundsjuka på dom möjligheter vi har här i Sverige att göra den här typen av registerforskning. Det är ganska unikt i resten av världen. Dom här männen som mönstrade, det finns kvinnor också, men i det här materialet var det bara män. Dom fick sitta på en testcykel, så vi fick ett direkt mått på konditionen. Man mätte längd, vikt, man testade intelligens på fyra olika sätt. Man testade blodtryck. Sedan via andra register kunde vi följa upp med en del andra saker man hade intresse av, t.ex. utbildning. För man vet att utbildning är väldigt starkt skyddande. Hög utbildning, mindre risk för sjukdom senare i livet. Vi kunde få uppgifter om inkomst, förtidspension. Sedan kunde man i registren hitta sjukdom upp till i snitt 30 år efter det att man mönstrat. Vilket också är unikt att man kan följa en sådan här stor grupp under så många år. Det vi såg då att låg man i den första 25 % i kondition, alltså inte något extremt, jämfört med dom lägsta 25 %, så hade man 30 % mindre risk att få en tidig hjärtinfarkt eller en tidig stroke i det här materialet. Man kan alltså säga att tränar man regelbundet så kan man påverka risken för hjärtinfarkt och stroke betydligt eller betydande. Den tidigaste stroken i materialet var en kille i princip 20-årsåldern, och den tidigaste hjärtinfarkten var innan 30 års ålder. Så det förekommer alltså så här tidigt. Jag har själv en kompis, eller hade, som var 36 när han dog av en hjärtinfarkt på en fotbollsplan. I min ålder då. Så det här förekommer alltså väldigt långt ned i åldrarna. I hans fall hade han ett massivt arv för hjärt-kärlsjukdom med alltså tidiga hjärtinfarkter hos mamma och pappa. Om man låg i de högsta 25 % av kondition minskade risken för död med 50 %. Det konstiga var att det som framför allt minskade det var risken för död av missbruk eller självmord. Då finns det någonting om man håller på som jag med statistik och forskning någonting som reverse causality. Det betyder i princip att varför det är jättestora effekter om man tränar i relation till död av missbruk, så är det så att dom som missbruksproblem när dom mönstrar, så kommer dom inte att träna så mycket. Det klassiska som man pratar om är vad är hönan och vad är ägget? Här är hönan snarare det att som missbrukar när dom mönstrar dom har redan dålig kondition. Och det är inte så att fysisk aktivitet i sig är det som skyddar, utan dom som missbrukar tränar inte. Däremot är det litet troligare effekt när man ser på detta med hjärtinfarkt. Sen vet vi också att risken för cancer minskar med 25 % hos dom som har hög kondition. Nu är det

6 (16) här väldigt komplext ska erkännas, därför att dom som har hög kondition dom har även hög intelligens, dom får en hög utbildning, dom har mindre farliga jobb. Det här är alltså associationer inte orsakssamband. Det man måste göra för att ta reda på effekter det är en interventionsstudie. Där man slumpar personer till träning eller icke träning och sedan ser man hur det går. Det här är alltså observationsstudier där man har en jättestor grupp av människor, och ser man att dom som tränar mycket dom går det bättre för. Men det är inte ett orsakssamband. Ett annat exempel är att på 90-talet då kom det en massa studier som visade att ville man undvika cancer, då skulle man ta östrogen om man var kvinna. Om man tog östrogen så minskade man risken för hjärtinfarkt och stroke. Allt det där var observationsstudier där man tittat på jättemånga personer och tittat efter hur såg dom ut som klarade sig? Jo, då hade faktiskt tagit östrogen. Så blev det att alla kvinnor skulle ha östrogen när dom förlorade sin mens. Sedan gjordes en enda interventionsstudie som hette Womens Health Initiative, den publicerades för ca 15 år sedan kvinnor som hade slumpats till östrogen eller sockerpiller. Kvinnorna som fick östrogen fick mer cancer, bröstcancer, som man känner till i dag och dom fick mer hjärt-kärlsjukdom. Studien var tvungen att avbrytas för det var så farligt med östrogen. Då gick man tillbaka till dom här tidigare observationsstudierna och så såg man att jäklar kvinnorna som tagit östrogen dom röker inte, dom tränar, dom har högre utbildning. Men det hade man inte tagit hänsyn till primärt, det var för viktigt att komma ut med data som sa att östrogen det är världens grej. Sedan fanns det en annan intressent i den här studien, och det var läkemedelsbolagen. Läkemedelsbolagen är otroligt starka ska tilläggas. Idag görs studierna bättre, men det finns fortfarande fallgropar. T.ex. är det så att det görs inga läkemedelsstudier på dom som är över 80 år, där sedan läkemedlen används. Och det är av stor betydelse eftersom när man blir äldre så har man inte samma ämnesomsättning, man har inte samma kroppssammansättning och man har inte samma organfunktion. Den högste ansvarige på Astra stod i TV för några år sedan och förklarade varför man inte gör studier på äldre: Därför att det är svårt. Dom dör dom äldre, så får dom biverkningar. Jo. men det är därför man ska testa läkemedlen? Jo, det är väl så, men i alla fall. Och sedan kanske dom inte har lust att ta läkemedlen heller eftersom dom får biverkningar. Ja då förlorar man ju personerna i studien. Så, det är det vi tampas med inom geriatriken. Det var en lång utvikning, men det är för att ni ska förstå skillnaden mellan observationsstudier och interventionsstudier. Varför det är så viktigt att göra interventionsstudier? Det jag vill säga till sist vad gäller interventionsstudier är för att ni ska få ytterligare en aspekt. Dom som platsar i en interventionsstudie är ganska få. Där väljer läkemedelsbolagen ut en speciell grupp där man förväntas ha störst effekt och minst biverkningar. Bra att veta när det kommer nya rön! Som ni förstår så freestylar jag!

7 (16) Sammanfattningsvis: Kondition hos 18-åringar är alltså starkt kopplat till risken för att senare drabbas av hjärt-kärlsjukdom och död, men det är enligt observationsstudier. Nu ska jag prata om ett annat område där det faktiskt finns interventionsstudier, vilket gör det mycket mera intressant för mig som forskare, något jag kan stå för mer. Som jag sa så är ju det här med demens ett stort gissel i dag. Ungefär 1/3 om man kommer över 80 år drabbas. Jag ska säga precis som det är med demens: Det är en progressiv sjukdom. Har man en demenssjukdom så är den obotbar idag och det går bara utför. Det finns s.k. bromsmediciner, men det ska vi inte kalla dom längre, utan vi ska kalla det för symtomatisk behandling. Därför att dom bromsar inte sjukdomens förlopp. Det är inte säkert populär kunskap som jag presenterar när jag säger det, men tyvärr är det på det sättet. Jag har själv anhöriga som är eller har varit dementa och stått på dom här symtomlindrande medicinerna. Men om vi lämnar det tills vidare. På något sätt så är det så att vi får sämre minne med ökad ålder. Det gäller både närminnet och vårt semantiska minne, d.v.s. vad vi gjorde när vi var unga, var vi bodde, även det långtidsminnet blir alltså sämre. Men framför allt är det närminnet som försämras. Ni har betydligt sämre närminne än vad en 10-åring har. Men det har jag med. Jag spelade Memory, har ni gjort det mot en 10-åring? Många har gjort det. Jag gjorde det kommer jag ihåg, mitt korttidsminne är intakt. Jag har en tjej som är idag 8 och en pojke som är 10. Tjejen var väl typ 4 år, hon hade börjat kamma sig i varje fall. Jag kommer ihåg det därför att hon hade brett ut alla kort och så tog hon upp två kort: titta pappa, det här är enkelt, sedan gick hon och kammade sig medan jag förgäves försökte komma ihåg vart dom där jävla korten låg! Och så kom hon pappa nu får du skärpa dig, du måste träna på det här, det är inte ens lönt! Det här är alltså fem år sedan. Jag försökte skylla det på att jag hade mycket att göra på jobbet, jag var tankspridd och så vidare. Men det är uppenbart att dom har ett helt annat närminne. Och jag kommer ihåg när jag gick i skolan då sa alla jamen det är ju så lätt för dig att lära dig språk eller vad det nu var för tråkigt man skulle göra. Du har ju mycket bättre minne än vi som är vuxna. Och nu börjar tro att det är sant, men det är så dag nu, eller hur? Ja, hur är det då med kondition i relation till kognition? Ja, det finns en relation mellan fysisk aktivitet och kognition. Och då verkar det vara störst vinst när det gäller s.k. exekutiva funktioner. Det är sånt som planering, förmågan att kunna planera någonting. Det kan vara att man ska planera hur ska jag nu ta mig till Maxi, eller Coop eller det kan vara. Vilken väg ska jag köra? Där ser man en stor vinst. Uppmärksamhet förbättras också betydligt. Det jag kan känna när jag tränar, fast nu händer det inte så ofta, men i går var jag och körde ett fruktansvärt hemskt pass, sån här karate eller boxercise ni vet där man slår och sparkar på en säck tills man är grön. Och min tränare som en 61-årig iranier, sjunde dagen, svarta bältet, har en förkärlek för mig. Han brukar köra mig litet extra tills han ser att jag kryper ut därifrån. Nu är det tredje året jag kör det där, jag tycker mig inte ha tid. Men Peter det känns väl litet bättre nu? Nej det gör det f-n inte! Jag ska hämnd på honom på golfbanan. Men just att man känner sig piggare efter att man tränat, det är

8 (16) som om något händer i skallen. Först är det där spy, spy, illamående och sedan får man en kort eufori, sedan blir det något av ett medelvärde igen. Visar en bild som är för liten så den måste förklaras. Den ska visa vilka faktorer som är associerade med att inte drabbas av demens. Tidigt i livet har man sett att hög utbildning minskar risken för demens, sedan i medelåldern har man sett att blodtrycksbehandling minskar risken för demens och sedan vissa matvaror minskar risken för demens. Det gäller det vanliga: fisk, grönsaker, och inte dricka för mycket alkohol. Men för litet alkohol är inte heller bra! Det är framför allt rödvin som man har sett. Det lär bra, vitt vin: nja, rött vin = ja. Och sedan det här med sprit och öl ska man nog låta bli. Men återigen det här är associationer. Det är ju inte precis att man har tagit personer och så har man delat upp dom, 500 har fått en flaska rödvin per dag och 500 inte. Det är inte så man har gjort. Lagom är alltid bäst. Vad jag vill säga är att det finns ingenting som talar för att ett glas rött vin eller ett halvt glas rött vin är farligt, vilket kan vara trevligt en fredag kväll. Då ska jag gå in på observationsstudierna litet grand. Det här är en jättestudie som gjordes i Finland där man hade en jättestor grupp, som man undersökte i medelåldern och så tittade man på hur mycket dom tränade. Sedan relaterade man det till demens 20 år senare. Och då såg man att träning minst två gånger per vecka minskade risken för demens och specifikt Alzheimers demens med %. Det är ju ganska bra siffror. Åter igen observationsstudier! Det är alltså så att det här är inget bevis för det är även styrt genetiskt hur mycket man vill röra på sig. Väldigt styrt! Dom som är soffpotatisar, det är liksom inte bara fri vilja som gör att man far ut och tränar. Här är en likadan studie men här har man tittat på dom som är 65 år och äldre. Och då mätte man personer, och så såg man här att dom som tränade minst tre gånger per vecka dom hade 40 % mindre risk än dom som tränade mindre än tre gånger per vecka. Det här var också en uppföljningstid på 10 år nästan i studien. Så åter igen observationsstudier: nja inte jättebra men det finns även s.k. interventionsstudier, men det här är dock inte det. Här är en hjärna avbildad med magnetröntgen, det bästa i princip vi har i dag för att titta på hjärnan. Här såg man då att dom som hade hög kondition dom hade högre aktivitet i flera regioner i hjärnan som har med uppmärksamhet att göra. Och sedan såg man också att dom här personerna gjorde mindre fel när dom skulle genomföra uppgifter som krävde en ökad uppmärksamhet och vakenhet. Det som alla friskis- och hurtisförespråkare påstår: tränar man mycket blir man mycket mera vaken och uppmärksam. Jag kan säga å andra sidan att dom som snusar påstår att om man snusar så blir man pigg av det också. Jag kan inte säga emot dom få gånger jag provat. Först blir man uppmärksam och sedan illamående. Har ni tänkt på det: det här med snusning och träning: Om man tränar då blir man först illamående av att man blir så trött och sedan känner man sig litet bättre. Med snus är det litet tvärt om: först blir man piggare men sedan spottar man inte det där snuset och då blir man illamående. Har ni provat det nån gång? Bra, gör inte det!

9 (16) Här en studie till. Och nu kommer vi in på interventionsstudier, då blir det mera intressant. 28 individer randomiserades (slumpades) till promenad 45 minuter tre gånger per vecka eller stretching. Dom som skulle promenera gick ganska raskt och ungefär % av vad dom kunde klara av, dom sprang allt vad dom kunde. Och sedan såg man effekter på hjärnan både framtill och på sidorna. Sammanfattningsvis sa dom här forskarna att hjärnan började likna den hos yngre individer. Det låter litet som ett önsketänkande, men det var ungefär vad man tyckte sig se. Inget sas om att man hade signifikanta effekter. Vill ni någon gång söka på det här så är det en forskare som heter Colcombe som har skrivit flera av dom här studierna, publicerade i en tidskrift som heter PNAS, som är en av världens bästa. Får man några publikationer i PNAS kan man lägga ned sedan och göra annat. Då är man redo för en Nobel-middag. Sedan såg man också att träning stimulerade blodflödet i hippocampus (minnescentrum som sitter på insidan av hjässloben, ganska centralt rakt upp 1 dm). Och då hade man tränat 11 personer i tre månader, och då kunde man se att blodflödet ökade i den del av hippocampus som heter gyrus dentalis. Det här är tecken på nybildning av nerver. Det trodde man inte fanns över huvud taget att man kan bilda nya nerver för 15 år sedan. Idag vet man att det går att bilda nya nerver och rekrytera vilande s.a.s. motorneurom med nerver som växer ut. Kapar man t.ex. en nervbana i axeln så kan den växa ut, man kan alltså få tillbaka funktion och känsel. Jag var själv väldigt klantig med en vedklyv och klöv ett finger för tio år sedan nu. Jag hade ingen känsel, men idag är jag helt återställd. Det tog alltså tre, fyra år då jag helt plötsligt började känna att jag fått tillbaka känseln i fingret. Se nerver som förstörs är ingenting som vara för evigt och det vet man i dag. Om man drar en parallell till sjukdomar drabbas man av hjärninfarkt så är det väldigt viktigt att träna efter en stroke. Hjärnan är ytterst träningsbar, framför allt dom första tre månaderna efter en stroke. Det är alltså jätteviktigt att inkludera hjärnan så fort som möjligt. Tyvärr sker det inte i den utsträckning som det skulle behöva göras i dag inom sjukvården! Sedan finns det även en studie som kom för bara ett par år sedan, också i PNAS av samme författare och forskare Colcombe. Då gjorde dom en jättestudie, en interventionsstudie. 120 äldre individer som man tränade i ett år. 60 av dom här slumpades till konditionsträning och 60 slumpades till ett strechingprogram. Man tränade tre gånger per vecka under det här året. Ökning i hippocampus hos dom personer som tränade. Hos kontrollgruppen som inte tränade minskade volymen på hippocampus åldersbetingat precis som den ska göra. Man såg då även effekter på nucleus caudatus som är en annan del av hjärnan, och som sitter i anslutning till hippocampus. Det man kan säga här är att vad man såg att dom här förändringarna motsvarar att man lyckades trycka tillbaka åldrandet med ett till två år. Så det är ganska ordentliga effekter. Man såg också att dom här förändringarna var relaterade till ett förbättrat minne i den här gruppen.

10 (16) Nu pratar man alltså inte längre observationsstudier, utan nu pratar vi faktiskt interventionsstudier och att man kan ha effekt av träning om man rör på sig. Man såg också och mätte ett ämne i blodet som heter bdnf, och det är en tillväxtfaktor kan man säga. Man såg att den ökade hos dom personer som tränade. Man såg alltså effekter på storleken på hjärnan, man såg positiva effekter på minnet och dessutom kunde man koppla det här till bdnf, en nervtillväxtfaktor. Det verkar finnas ett direkt orsakssamband mellan fysisk aktivitet och kognitiv förmåga, i varje fall kognitiv förmåga. I varje fall om man tränar kan man förbättra sin kognition. Sedan var det också så att observationsstudierna visade % mindre demens hos dom som tränade 30 minuter var annan dag. Och dom här studierna stöds då av experimentella resultat. Frågor Studier på mental och kulturell påverkan på hjärnan? Ja, det finns på mental träning. Man har t.ex. sett att om man tränar en viss sak kan man då få s.k. learning transfer? Om man är bra på att träna en viss uppgift och blir duktig på den, kan det då s.a.s. spilla över på även andra effekter? Och det finns då studier som talar för att det kan man inte. Den som har gjort den studien är en superforskare från Umeå, en av dom bästa vi har i Sverige, Lars Nyberg. D.v.s. om man blir duktig på suduko så innebär det inte att man inte kan bli dement. Sedan finns det som vanligt studier som visar för och studier som visar emot. Men just den här studien visade inte på något sådant. Jag visade bilden för hur man ska göra för att inte bli dement, d.v.s. hög utbildning, fysisk aktivitet o.s.v. Det står också på bilden, men det kom jag aldrig till, att man ska ha rika sociala nätverk. Det har man sett att har man mycket sociala kontakter, ja då minskar risken för demens, alltså ett utåtliv s.a.s. som är rikt. Men då kommer naturligtvis en följdfråga. Om man är dement eller håller på att bli dement, hur mycket sociala kontakter har man då, tror ni? Återigen det som kallas reverse causality. Om man håller på att bli dement är man ofta deprimerad, man har ofta ångest, man har sömnstörningar, då är man inte jättepigg på att träffa folk heller. Kost och demens? Det finns studier på det. Det är den klassiska dieten som är bra för demens, och det säger jag för det är observationsstudier allihopa. Det är ju fisk, grönsaker, frukt, nötter, undvika animaliskt fett, omega6, omega3. Men det finns ingen interventionsstudie som har visat några effekter, om man tittar på demens. Utan det här är åter igen risken att man hamnar på samma nivå som man när man tittade på det här med östrogen, att dom som lever nyttigt, är vältränad, röker inte, super inte, dom äter också nyttigt. Det finns ingen interventionsstudie som jag känner till som har visat några effekter. Det här med omega3 fettsyror har ju sagts till förbannelse att det är nyttigt, stämmer det? Det skulle bland annat då minska risken för diabetes. Idag förfäras jag när jag går in på apoteket och ser alla dessa jävla flaskor. Alltså det är Echinagard och det är vitamin D och det är vitamin A och det är Vitaepro. Och det står att av allting får man bättre hjärtfunktion och muskelfunktion. Det ska jag baske mig ta en extra sväng om.

11 (16) Men jag ska först ta det här med omega3 fettsyror. Det är ju något som jag trodde att ja det där kanske är bra. Så gjordes det en superstor studie i USA och slutprodukten man ville titta på var diabetes. För man har ju hört att omega3 skulle sänka blodsocker, öka insulinkänsligheten m.m. Ni förstår väl hur det gick? Absolut noll effekt, ingen som helst effekt, inget positivt alls. Och det är en forskare från Sverige som bor i USA, Furberg, han sa att det är så typiskt det här att man tror en massa saker, sedan gör man en jättestudie och sedan vet man hur det ligger till. Återigen kan det komma olika resultat med många studier, det ska man ha klart för sig. När man tittar på dom här jättestudierna, vet ni vad compliance är? Med det menar man hur många personer som får ett läkemedel kommer att ta det under studietiden? Hur många tror ni? %. Därför att när man gör den här typen av studier, då är det viktigt att man bestämmer innan hur man ska analysera data och då ska det stå intention to treat. Det innebär att man struntar i om personerna tagit medicinen eller inte. Man analyserar som om dom skulle ha tagit den. Om man går till den jättekända doktorn Furberg och får veta att du ska ta dom här pillren då blir du evigt frisk och ung. Tar dom inte ändå hur går det då när man kommer till en distriktsläkare som har fem minuter på sig och kastar åt en ett recept: ta det här pillret så kommer ni att må bättre. Det är inte så många som tar det, eller hur? Nåväl omega3 alltså nada. Nu ska jag ta dom här förbaskade kosttillskotten. Stretching? Det var det man kallar placeboaktivitet sockerpiller. Dom fick antingen träna eller ett stretchingprogram, alltså töja ut musklerna. Det ökar ju inte syreupptagningsförmågan, ökar inte att man blir svettig eller andfådd. Så det var så kallad sockerpilleraktivitet. Ofta då man gör sådana här studier som vi även gör i Umeå vid geriatriken, i den senaste studien då vi tränar dementa för att se om vi kan förbättra lärandet och den kognitiva förmågan. Dom som inte fick fysisk träning, högintensiv fysisk träning, fick istället social aktivitet: sitta och pyssla eller titta på film eller titta på gamla fotografier. För att det är inte etiskt att ge en grupp en massa uppmärksamhet och den andra ingenting. Man vet att uppmärksamheten har effekt. Nu ska vi ta det här med kosttillskott. Det är någonting som ständigt kommer upp, inte minst Vitaepro, men det går ju himla bra för dom. Jag har vid upprepade tillfällen, uppmanad av mina studenter på läkarutbildningen, som velat veta mer, tagit reda på hur det förhåller sig med kosttillskott. Är det bra eller är det dåligt? Och då kan man säga att alla vitaminer jag har tittat på är farliga, d.v.s. ökar risken för död i interventionsstudier med undantag för möjligtvis vitamin D. Så är det. Då kan man säga att det ökar inte risken för död så mycket utan kanske 10 %, om man kommer upp i någon vettig dos. Det gäller alltså vitamin A, vitamin B, det gäller i synnerhet vitamin E. Så är det. Sedan kan man påstå att dom här multivitaminpreparaten, det är så låga doser, men det spelar ingen roll. Ni kan söka själva, det finns ett superverktyg idag som heter Google. Jag som är professor och överläkare och superforskare: det är det jag använder när jag ska söka information, pinsamt! Men nu har jag slutat tycka att det är pinsamt. Ni kan googla bara vitamines and def intervention studies. Då kommer ni att få upp alla studier. Ni kan söka också på metaanalys eller metaanalyses. Då får ni upp dom största studierna som är gjorda, dom som är citerade mest gånger och dom visar samma resultat.

12 (16) Möjligtvis alltså vitamin D. Mina grannar kom till mig för några år sedan och sa Peter vi har börjat ta vitamin D, och vi har inte varit förkylda på två år. Jag tänkte att det är helt fantastiskt, jag köpte snabbt det till mina föräldrar. Jag ju inte mer än människa. Jag tänkte inte på att jag kanske skulle ta reda på det först, det gjorde jag sedan. Det var ju inte så bra, men i alla fall mina föräldrar åt det och dom blev lika mycket förkylda som vanligt. Men det jag komma till nu det är något viktigt som heter placeboeffekten. Den är 30 %. Tror man på en sak så kommer det att fungera. Det är därför när man gör studier man alltid måste ha sockerpiller att jämföra med. För vi vet att om vi säger det här är världens grej och man tänker att det här var en seriös kille. Då kommer det att fungera på 30 % även om det bara är skit. Då är det i alla fall bra om det inte är något farligt. Och då kommer vi till alla naturläkemedel också. Dom får kallas naturläkemedel därför att dom är så svaga som dom behöver inte testas i någon klinisk prövning. Har dom större effekt måste man testa dom enligt Läkemedelslagen. Är det så att fungerar med Echinagard eller Gingko Biloba. Det var för år sedan nu och det var min mamma som tyckte att Peter du som jobbar och tränar så hårt, ska du inte prova Echinagard. Det fungerade, jag kunde inte sova, men hur bra är det? Och jag vet inte om jag trodde på det, men jag åt det där i två veckor men kunde inte sova. Det är väl inte konstigt det innehåller väl koffein eller något sådant. Jag kan inte sova om jag dricker en kopp kaffe heller. D-vitamin? Vi har alltså ingen sol här i Örnsköldsvik och för den delen inte heller i Umeå heller. Örnsköldsvik ligger alltså 40 mil söder om polcirkeln. Säger man det till någon som man träffar nere i Europa så tror dom att man bor i Alaska. Och det är ju i princip det vi gör. Vi ni här i Örnsköldsvik när under året ni kan bilda vitamin D i huden från solljus? Juni, juli, augusti. För att ni ska kunna bilda vitamin D så måste det in i huden. Vitamin D bildas från kolesterol. Så solar ni mycket så sänker ni blodfetterna, jag har själv provat. Ja men tokig vetenskapsman. Jag och min fru är lika tokiga. Vi tog kolesterolnivåer, blodfetter och sedan la vi oss och pressade i solarium en vecka, sedan tog vi nya prover, och dom hade gått ned! Det görs alltså av kolesterol och det som är häftigt med det här: det finns en gradient då vi har mest risk för att få hjärtinfarkt i Sverige, och ju längre söderut vi kommer, desto mindre hjärtinfarkter har vi. Vi får mera sol ju längre söderut vi är, vi bränner mer kolesterol, och så får vi mindre hjärtinfarkter. Då kommer det in det här med vitamin D. Vi kan bilda vitamin D i huden först när solen går upp 45º ovanför backen. Och det beror på att när solen kommer upp så högt är först då det innehåller ett UVB av exakt 298 nanometer. Det behövs ett visst UVB-ljus runt 300 nanometer för att vi ska kunna bilda förstadiet till vitamin D i huden från kolesterol. Står solen lägre än 45º förekommer inte det här UVB-ljuset på 298 nanometer. Sedan när det kommer över 45º händer det någonting, då kan vi syntetisera vitamin D från kolesterol. Sedan krävs fungerande njurar och fungerande lever för att göra vitamin D aktivt. I princip har alla här fungerande lever. Med njurarna börjar det bli litet så där när man är 75 år gammal. Då kan det gå ned. Men då är frågan, om man då inte får i sig

13 (16) vitamin D via sol eller kost, fet fisk och vissa grönsaker som broccoli. Ska man då ta piller? Spelar det någon roll? Det kom en metaanalys för bara några månader sedan som visade 10 % mindre risk för död om man åt vitamin D jämfört med om man inte åt. Det har redan kommit massiv kritik mot den metaanalysen. För det är mycket tveksamma studier man har inkluderat. Men då kan du fortfarande argumentera: jamen, det är fortfarande så att här har vi ingen sol. Annat är det i Rumänien eller Italien, där är det väl inga problem, solen står ju rakt upp. Man går ut sträcker ut en hand, och ja, så har man fått sin dagliga dos vitamin D. Men vad händer här, du sträcker ut handen och så kommer det en hagelskur! Och det vet vi inte, vi vet inte hur det är. Det kanske är som att vi skulle ha mer vitamin D än i södra Europa. Det kanske är så, det kan inte jag svara på och ingen annan heller. Det vi ska komma ihåg också och som är väldigt viktigt, det tar jag sist för nu har ni lyssnat som ljus allihopa. Vad jag säger, jag är så kallad expert, vad jag säger är: det finns fem grader av evidens. Jag är på botten, femte graden av evidens, jag är en så kallad expert som tycker. OK jag har visat studier här, men dom har jag på något sätt sorterat. Det är fortfarande så att den sämsta evidensen är inte bättre om jag gissar än om en travtränare gissar vilken häst som ska vinna, eller hur det går för Modo i kväll. Det är kanske bättre att gissa hur det går för Modo ikväll. Förstår ni vad jag menar? Det bästa med interventionsstudierna det är högsta graden av evidens. Nu har jag kritiserat dom ändå eftersom det är så selekterat vilka som får vara med. Sedan kommer observationsstudier eller öppna interventionsstudier. Placebokontrollerade är dom bästa, sedan kommer öppna då doktorn vet vad patienten får, sedan kommer dom där doktor och patient vet om dom får aktiv substans eller inte. Och längst ned på den där skalan kommer det vad jag tycker. Det är fullständigt värdelöst. Jamen det är det som är det värsta. Att ofta har man en studiehypotes när jag håller på med min forskning. Det kommer att gå så här, t.ex. jag gjorde en studie på tidig demens, riskfaktorer. Jag var helt säker på att utbildning och vad man hade för kognitiv förmåga när man mönstrade var det som skulle slå igenom. Var man smart då man mönstrade och hade en hög utbildning då skulle man inte få demens. Det hade noll effekt på Alzheimerdemens. Det enda som spelar någon roll vad gäller Alzheimerdemens tidigt, innan 65-årsåldern, det var arvet. Det var det enda, det var inget samband heller d.v.s. om föräldrarna hade demens. Det som spelade roll för tidig demens det var om man hade råkat hamna på akuten med en alkoholintox. Hade ingen aning om det. Det ökade risken fem gånger. Förstår ni då vad jag menar? Jag kan tycka och tro allt möjligt, det kan ni också. Sedan är det så att i slutänden förändras det vi vet hela tiden. En sanning som vi i dag tycker är väldigt stark, kanske ingenting betyder i morgon. Ett exempel är det här med östrogen. På nittitalet skulle alla ha östrogen, men i dag om man skriver ut östrogen som läkare då är man pantad. Då ska ni också veta att den här östrogen-antiöstrogenhetsen det är en sanning med modifikation. För när har gjort s.k. posttox-studier då man tittat över resultaten mer så verkar det inte vara östrogenet som är farligt utan gulkroppshormonet

14 (16) som man sätter till för att man ska få en bortfallsblödning. Man såg nämligen att kvinnor som inte hade någon livmoder kvar och bara hade östrogenplåster, dom hade inga negativa effekter. Ytterligare en pusselbit. Man ska vara ödmjuk det är väl det jag har lärt mig mest under mina 20 år som forskare. Ödmjukhet, ödmjukhet, ödmjukhet. Jag vet inte hur många gånger jag har bitit mig i tungan när det har kommit upp någon ny statistik på min dator: nej, nu var det inte som jag trodde igen. Bromsmediciner? Jag har alltså anhöriga, som har dött, som stod på s.k. bromsmediciner och jag är alltså specialist och professor i geriatrik. Och om det var sista hoppet för mig med bromsmediciner för min farfar då, så måste det ju vara det i minst lika hög grad för er. Det är sista hoppet, för om inte bromsmedicinerna fungerar då ha vi ingenting. Jag har fått igenom studierna, jag har skrivit några studier också på området, och bromsmedicinerna har extremt dålig effekt. Tyvärr är det så. Dom bromsar inte utvecklingen av Alzheimer, och därför pratar man i dag om symtomlindrande medicin. Att man tycks på något sätt fungera litet bättre, men det är väldigt subjektivt. Dom här studierna när man har tittat på dom faktiska effekterna på den kognitiva funktionen. Det finns två studier i hela världen som är längre än sex månader. Vi gjorde en sån studie i fjol, en observationsstudie, där vi tittade i register. Och vi kunde inte se några positiva effekter över ett halvt år. Jag säger återigen: Placeboeffekt. Är det då 30 % och man tycker att det fungerar, fine! Det är väl superbra i så fall. För det är i princip det hopp vi har. Nu håller man på att forska på andra områden som vaccinationer. Och tyvärr är det så att det som man i dag tror är roten till allt onda vid Alzheimerdemens, det är ett plack som bildas i hjärnan, en proteinstruktur som kallas amyloid. Denna amyloid har man sett är toxisk, alltså farlig för våra nervceller. Och då har man försökt skicka in antikroppar i hjärnan mot den här amyloiden, och i och med att antikropparna fäster på amyloiden kommer vårt immunförsvar att attackera och bryta ned den. Det är s.a.s. grunden till vaccination oavsett om det är mot placken eller något annat. Vaccination är en den medicinska vetenskapens stora framgångssaga, det är det bästa vi har gjort. Vi har dessutom antibiotika, vi har vaccinationerna och vi har t.ex. höftproteser som exempel på något fantastiskt som verkligen fungerar. När det gäller vaccinationer vid Alzheimer: Dom första studierna som kom, det är fem, sex år sedan fick avbrytas för personerna ifråga fick en fruktansvärd hjärninflammation. Immunförsvaret angrep själva hjärnans celler. Sedan kom det någon tveksam studie efter som visade att placken hade minsann också försvunnit litet. Med vad hjälper det om halva hjärnan försvinner? Människan är ju väldigt påhittig i många stycken. Så man modifierade dom här vaccinationsförsöken, och jag vet inte hur många studier det pågår nu på vaccinationer. Men dom studier som kommit ut, nu senast gigantiska studier, där läkemedelsbolagen har plöjt ner miljarders, miljarders miljarder. Dom var negativa, noll effekt. Jo, man

15 (16) publicerade två studier i New England Journal of Medicine samtidigt i januarinumret, båda var negativa, absolut noll effekt av vaccination. Det som var mest nedslående för mig det var att man såg där att effekten på amyloiden den hade minskat i hjärnan, men ändå händer ingenting i progressen av sjukdomen. Den fortsatta bara ändå. Och forskare som jag pratat med som står bakom studien, dom tror (per telefon, inget som dom behöver stå för) att man kommit in för sent i sjukdomsförloppet. Jag tror inte det, men jag vet inte. Hur får vi våra neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson, ALS och jättegruppen med demenser. Vi är inte ens nära att komma någonvart. Då kanske ni har läst i tidningarna, varje år går Bengt Winblad på KI ut och säger: nu är boten mot demens nära. Det har han sagt nu i 20 år. Och det lustiga var att i Umeå på en stor demensdag så sa han igen: nu tror jag att boten för demens är nära. Och då var det någon som sa: det har du ju sagt i 20 år! Jamen den här gången tror jag det verkligen! Ja han är 70 själv nu så det börjar vara dags. Tandhälsa och risk för inflammationer? Det finns studier som visar att tandhälsan kan påverka risken för hjärtinfarkt om man har tandlossning eller inflammationer i tandsystemet. Det kan påverka risken för blodet att koagulera så att man får proppar i hjärtat och även naturligtvis relation till demens. Då ska man återigen komma ihåg att det är väldigt svårt att lista ut vad som är vad därför att dålig tandhälsa är relaterat till dålig utbildning, låg kognitiv förmåga, fattigdom o.s.v. o.s.v. Jag menar det är inte alla som har råd att sätta in titanskruvar i munnen. Men det finns en relation, absolut. Det som har förvånat mig mest i det här jättematerialet det är att den kognitiva förmågan man har när man är 18 år, den skyddar mot allting. Så är det! Det är ju ganska kul när jag föreläser för mina studenter. Det är i allmänhet svårt att komma in på läkarlinjen och då berättar jag att det som slår igenom det är hur smart man är när man är 18 år. Så ni som sitter här ligger ju bra till. Det man kan ska komma ihåg är att det jag pratar om nu är att allt är på gruppnivå. Även om det ser väldigt bra ut i grupp om man är smart, så är det ändå så att det finns dom som är vältränade, som har hög kognitiv förmåga, hög utbildning, hög inkomst, inte har skilt sig, fått tre barn, har villa och som ändå får Alzheimer när dom är 55, eller hjärtinfarkt. Allt är på gruppnivå, det är därför det är så viktigt att när man sitter med patienten att faktiskt lyssna på vad dom har för problem och inte bara luta sig mot att den här studien säger att du ska göra så här. Men jag kan inte cykla, för jag har inga ben! Anpassad medicin. Kort vad gäller träning Även om man är äldre kan man träna hårt. Det är inget som stoppar det att man tränar hårt. Men efter ens egna förutsättningar. D.v.s. om ni kan cykla eller springa 150 watt och jag på 300 watt (vilket är ganska mycket). Då ska jag träna på % av max och ni ska träna på % av max. Jag då ska ni kanske cykla på 100 watt på testcykeln. Hur ofta ska man träna då? Två till tre gånger i veckan upp till var annan dag är nog bra om man orkar. Minst en halvtimme varje gång. Det är så rekommendationerna ser ut.

16 (16) Räcker det med promenader? Ja, för man kommer upp i ganska hög intensitet med promenader. All träning är bra oavsett om man simmar, går, cyklar, joggar eller springer. Det beror på vad man kan. Det är ju inte säkert att man kan jogga när man kommer upp i 70-årsåldern. Hur mycket betyder ett gott skratt? Mycket tror jag. På expertnivån betyder det ingenting, men hur många studier tror ni det inte finns som visar att om man är lycklig så lever man längre. Det finns också jättemånga studier som har visat att får man en cancerdiagnos och är deprimerad så har man mycket större risk att då jämfört med om man inte är deprimerad. Det känner dom flesta till. En av dom största riskfaktorerna för död är ju om ens make/maka dör. Det är väldigt många som dör inom bara ett par år. Systemen stänger bara ner. Det finns naturligtvis kontraindikationer till träning, det är när man har kärlkramp som inte är välreglerad, d.v.s. en kärlkramp som har ändrat karaktär eller om man har en nyligen genomgången hjärtinfarkt. Eller kanske en dåligt inställd diabetes. Men det är ju så att fysisk aktivitet är grundbulten vid sockersjuka. Det finns alltså väldigt få orsaker till att inte träna. Och man kan säga att all träning är bra, och jag kanske verkar som en hälsoprofet, men jag har inte tränat någonting alls de senaste tio åren, förutom de sista två åren. Innan dess gjorde jag ingenting. Jag la ner min elitkarriär och sedan blev det fru och barn och jobb och forskning, jag hann inget annat. Att jag då ändå har så bra fysisk kapacitet, det har med mitt arv att göra. Men å andra sidan har jag varit på akuten ett par gånger med förmaksflimmer. Alla kan göra något och jag har försökt att säga att det kan påverka risken för demens, det finns det bra data för, annars inte. Det finns många indirekta studier som visar effekter på riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom d.v.s. sådant som blodfetter, blodsocker, blodtryck. Olika dieter? Det gällde 5:2-dieten som diskuterades i Vetenskapens värld. Bra att det görs forskning, tragiskt när man går ut med data som inte är publicerade. Det gäller en professor som till varje pris måste gå med sina data för att få mer resurser och forskningspengar. Alla dieterna fungerar, dom går i princip ut på att man ska äta mindre, att få i sig mindre kalorier. Om det nu är så att man är tjock så kom ihåg det att om man är i er ålder och är överviktig d.v.s. ett BMI mellan 26 och 30 så har man mindre risk att dö än om man är normalviktig! Det har varit känt ganska länge, men det har varit så vansinnigt mycket snack om att det är så farligt att vara överviktig och fet, fetmaepidemi och allt möjligt. Studier har faktiskt visat att det är farligt att vara tjock, BMI över 30 och det är farligt att vara underviktig. Men när man kommer upp i er ålder då är det bättre att vara överviktig, att ha ett BMI mellan 26 och 30.