12. Ny skolorganisation Beslut - i. Information från förvaltningen. ii. Bilaga ss 170- i. NIU

Transkript

1 KALLELSE Arbetsutskott onsdag den 4 september 2013 (inför nämnd 18 september 2013) Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden (GVN) Vid förhinder v g kontakta Helena Wottle , e-post: helena.wottle@gotland.se Tid: 8.30 ca Plats: GVF:s lokaler, Visborg Ärenden: Ärende Kommentar 1. Mötets öppnande 2. Val av justerare Beslut 3. Godkännande av dagordning Beslut 4. Överenskommelser - samverkan om barn, unga och unga vuxna i behov av särskilt stöd Beslut Bilagor ss SYV-utredningen (9.00 Anders Weiborg) Beslut Bilagor ss Filmkluster Folkhögskolan Beslut Bilaga ss Remiss: Ny ungdomspolitik (Utbildningsdepartementet) Rapport Bilaga ss Ledighet för grundläggande soldatutbildning för frivilliga (GUF) Beslut Bilagor ss Internremiss - policy och riktlinjer för fastighetsförvaltningen Beslut Bilagor ss Ändring reglemente Beslut Bilaga ss Åtgärdsplan för GVN utifrån FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar Beslut Bilagor ss Ny skolorganisation Beslut - i. Information från förvaltningen ii. Bilaga ss 170- i. NIU ii. Ekonomi - delårsrapport 2, uppdrag, konsekvensanalys Rapporter iii. Bilaga ss 175- iii. Lärarnas arbetsmiljö 178 iv. Handlingsplan för kompetensförsörjning på Gotland (RS) iv. Bilaga ss Övriga frågor 15. Mötets avslutande Per Edman ordförande

2 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Ärendenr GVN 2013/78 Handlingstyp Tjänsteskrivelse 1 (2) Datum 26 augusti 2013 Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Revidering av överenskommelse om samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd samt tilläggsöverenskommelse om unga vuxna år Förslag till beslut Revideringen av överenskommelsen om samverkan kring barn och unga samt överenskommelsen om samverkan kring unga vuxna i behov av särskilt stöd fastställs. Bakgrund Staten och Sveriges kommuner och landsting har för 2013 tecknat en överenskommelse Stöd till riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2013, Överenskommelsen syftar till att ge kommuner och landsting stöd till ett långsiktigt förbättringsarbete inom området och omfattar 630 miljoner för För att ta del av medlen ställs krav på att det ska finnas övergripande regionala överenskommelser kring personer med psykiska funktionsnedsättningar och hur individuellt planer ska upprättas. Sådana övergripande överenskommelser mellan hälso- och sjukvårdsförvaltningen och socialförvaltningen angående psykiska funktionsnedsättningar har funnits sedan 2004, reviderade 2008 och 2009 och I september 2013 behandlar socialnämnden och hälso- och sjukvårdsnämnden ytterligare en revidering utifrån riktlinjer från Socialstyrelsen. Krav ställs också på att det ska finnas beslut som tydliggör ansvarsfördelningen för insatser till barn och unga. Regionstyrelsen fattade beslut om att fastställa överenskommelse gällande samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd (BUS) (Rs 237, ärendenr RS 2012/372). Beslut fattades samtidigt att Region Gotland deltar i regeringens och Sveriges Kommuner och Landstings satsning på området psykisk ohälsa. 1 av 187 Besöksadress Visborgsallén 19 Postadress SE Visby Telefon +46 (0) vxl E-post regiongotland@gotland.se Webbplats Org nr

3 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Ärendenr GVN 2013/78 2 (2) För prestationsersättning 2013 krävs att BUS-överenskommelsen revideras så att det tydligare framgår var barn och ungdomar kan söka hjälp utifrån sina behov. Detta tydliggörs i tabellform (sid.7). Vidare krävs att motsvarande överenskommelse görs för insatser till unga vuxna (18 25 år). Förvaltningarna har genom BarnSam utarbetat förslag till reviderad BUS samt förslag till överenskommelse för unga vuxna. Överenskommelserna ska efter beslut i nämnderna behandlas av regionstyrelsen och senast redovisas till Sveriges kommuner och landsting. Organisationer som företräder patienter, brukare och närstående har haft möjlighet att lämna synpunkter på den övergripande överenskommelsen. Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Alf Nilsson Tf utbildningschef 2 av 187

4 BUS-överenskommelse Gotland Region Gotlands överenskommelse om samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd (BUS) / av 187

5 Inledning Region Gotlands styrkort Enligt koncernstyrkortet för Region Gotland skall regionen för gotlänningarna ansvara för hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, social och ekonomisk välfärd samt erbjuda god offentlig service med tillgänglighet, valfrihet och kvalitet som kännetecken. Därtill skall man svara för en rättsäker myndighetsutövning som inger förtroende och ansvara för hållbar regional utveckling som baseras på resurseffektivitet. Som en av strategierna för styrkortets genomförande står att Region Gotland prioriterar barn och ungdomar. Samverkan för barnets skull Barn och unga i behov av särskilt stöd är inte någon enhetlig grupp. Det kan vara barn och unga som är asylsökande eller barn och unga som har funktionsnedsättning, kroniska sjukdomar eller psykisk ohälsa. Det kan också vara barn och unga med sviktande stöd från sina vårdnadshavare. För en del sammanfaller flera faktorer som var och en för sig kan innebära att barnets utveckling försenas eller hindras. Enighet om att samverkan behövs De allra flesta barn och unga i behov av särskilt stöd finns i förskola och skola och deras familjer har eller har haft kontakt med mödra och barnhälsovården. En del av dem har dessutom träffat socialtjänsten, BUP, barnläkare, husläkare och habilitering. Barn kan behöva särskilda stödinsatser från både hälso- och sjukvården, socialtjänsten och från förskolan och skolan för att kunna få möjlighet till god utveckling och för att få sin rätt till en likvärdig utbildning tillgodosedd. Ett övergripande mål för samhället är att alla barn och unga ska växa upp under trygga och goda förhållanden. Föräldrarna har det grundläggande ansvaret. Men utöver det måste alla berörda myndigheter och andra samhällsorgan ta ett gemensamt ansvar för att uppmärksamma barn och unga som kan behöva särskilt stöd. Ofta behövs samarbete för att kunna tillgodose barnens behov och det finns ett antal lagbestämmelser för att möjliggöra detta. Överenskommelsen ger struktur för samverkan Region Gotlands överenskommelse om samverkan för barn och unga i behov av särskilt stöd (BUS) syftar till att tydliggöra ansvaret och att beskriva gemensamma utgångspunkter och samverkansstrukturer för att barn och unga i behov av särskilt stöd ska få de insatser de 2 4 av 187

6 behöver och har rätt till. Överenskommelsen riktar sig till alla nivåer i de berörda förvaltningarna, Barn- och utbildningsförvaltningen (BUF), Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen (GVF), Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF), Kultur- och fritidsförvaltningen (KFF) och Socialförvaltningen (SOF) i Region Gotland. Förvaltningarna är skyldiga att samverka Att tillgodose ett barns behov av särskilt stöd innebär utöver de personliga vinsterna för barnet även på sikt en samhällsekonomisk vinst. Stödet kan möjliggöra en god allmän utveckling och det kan också ge barnet möjlighet att slutföra sin utbildning med godkända betyg. Varje förvaltning är här skyldig att följa lagstiftningen och att samverka så att inget barn blir utan det stöd som barnet har rätt till. Marica Gardell socialdirektör Jan-Åke Björklund Tf hälso- och sjukvårdsdirektör Ann-Chatrin Norrevik skoldirektör Jan Holmquist utbildningschef Maria Modig förvaltningsdirektör 3 5 av 187

7 1. Gemensam BUS-överenskommelse Denna överenskommelse gäller samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd (BUS), i fortsättningen kallad BUS-överenskommelse Region Gotland. Förvaltningarna är överens om att: skapa förutsättningar för samordnade insatser till barn och unga i behov av särskilt stöd låta barnet/den unga och vårdnadshavaren vara delaktiga i planeringen och beakta deras synpunkter upprätta en samordnad individuell plan vid behov och tydliggöra uppföljningsansvaret erbjuda de fristående skolorna att ingå i de överenskommelser och rutiner om samverkan som finns inom Region Gotland. Utgår från lagar och föreskrifter BUS-överenskommelsen utgår från lagar, författningar och föreskrifter. Lagstiftningen anger respektive förvaltnings ansvar. En förteckning över relevanta lagar finns i bilaga 1. I de fall då lagar och föreskrifter inte ger tydlig vägledning om ansvarsgränser ska frågan lösas genom samverkan och överenskommelser mellan förvaltningarna och verksamheterna. Klargör skyldigheter BUS-överenskommelsen uttrycker och klargör att nämnderna och deras verksamheter har skyldighet att tillgodose att barn och unga i behov av särskilt stöd får de insatser de behöver och har rätt till. Beskriver strukturer för samverkan BUS-överenskommelsen beskriver gemensamma övergripande utgångspunkter och samverkan för att barn och unga i behov av särskilt stöd ska få de insatser de behöver och har rätt till. BUS-överenskommelsen ska stödja samordningen av insatser och ligga till grund för samarbetsrutiner. Riktar sig till ledning och medarbetare BUS-överenskommelsen ska vara ett stöd till ledning och medarbetare inom förvaltningar och verksamheter i Region Gotland. Verksamhets- och förvaltningsledningen har ansvar för att gemensamt utforma riktlinjer och arbetsmodeller så att insatserna harmonierar med varandra i enlighet med denna och andra regionala överenskommelser. 4 6 av 187

8 Giltighetstid BUS-överenskommelsen börjar gälla när regionfullmäktige/regionstyrelse beslutat om den och den gäller tillsvidare. BUS-överenskommelsen revideras årligen av BarnSam. Målgrupp BUS-överenskommelsen omfattar barn 0-18 år som är i behov av särskilt stöd. Med barn menas i texten barn och unga under 18 år. 2. Gemensamma utgångspunkter Alla berörda förvaltningar har ett gemensamt ansvar för att uppmärksamma barn i behov av särskilt stöd. Förvaltningarna i BUS-överenskommelsen är överens om att allt arbete kring barnet ska utgå från följande perspektiv: Barnkonventionen omfattar alla upp till 18 år Varje barn ska respekteras och tillförsäkras de rättigheter som anges i Barnkonventionen utan åtskillnad av något slag (artikel 2). Barnets bästa ska vara vägledande vid alla beslut som rör barn (artikel 3 och 5). Barnet har rätt att uttrycka sin åsikt och att få den respekterad (artikel 12). Helhetssyn och samarbete Alla barn och unga har rätt att få sina behov av insatser från skolan, socialtjänst och hälsooch sjukvård utredda och tillgodosedda. Barnets behov ska ses i ett sammanhang där fysisk och psykisk hälsa, relationer, skolsituation, hemsituation samt fritid ömsesidigt påverkar varandra. Insatserna ska utformas utifrån en helhetsbedömning. Ett barns intressen ska aldrig åsidosättas på grund av att skilda förvaltningar har olika verksamhets- och kostnadsansvar. Barnet och vårdnadshavaren ska ha inflytande Barnet och vårdnadshavaren ska vara delaktiga i och ha inflytande över de beslut som rör barnet. Det innebär att: 5 7 av 187

9 barnet och vårdnadshavaren samtycker och är delaktiga i besluten barnet och vårdnadshavarens erfarenheter, kunskaper och önskemål tas tillvara i valet av vård och insatser. Tidiga insatser viktiga Tidiga insatser kan ha avgörande betydelse för ett barns utveckling. Förvaltningarna har ansvar, var för sig och gemensamt att tidigt uppmärksamma barn i behov av särskilt stöd. Chefer och ledning ansvarar för att medarbetarna som kommer i kontakt med barn ska veta var det finns information och rådgivning och till vilka verksamheter de kan hänvisa vidare. Respektive huvudman ansvarar för att besluta om och genomföra insatser inom den egna verksamheten. Evidensbaserade insatser Insatserna ska ges i enlighet med evidensbaserad praktik där förvaltningarna medvetet och systematiskt använder sig av flera kunskapskällor. Valet av insatser ska baseras på bästa tillgängliga kunskap, den unges erfarenheter och den professionelles expertis. Verksamheterna ska arbeta för att den professionella erfarenheten och yrkeskunskapen tas tillvara och utvecklas. En framgångsfaktor för samarbete är gemensam kompetensutveckling. Även brukar- och intresseföreningarnas kunskaper och erfarenheter är viktiga för verksamheternas utveckling. Insatser på olika nivåer Den grundläggande utgångspunkten för insatser till barn och unga som behöver särskilt stöd är att de i första hand ska få dessa tillgodosedda genom insatser i sin vardagsmiljö. Exempel på denna så kallade hälsofrämjande nivå, som i stort sett alla barn kommer i kontakt med, är skolan, kultur- och fritidsverksamhet, barnhälsovård, tandvård samt ungdomsmottagningen. Det är viktigt att varje verksamhet i sin organisation har tillgång till de resurser/kompetenser som krävs för att klara av att utreda barns och ungas behov. När den hälsofrämjande nivåns kompetens/resurser inte är tillräckliga och de har behov av konsultation ska andra nivåer kontaktas. Brister på en nivå motiverar inte insatser på en annan nivå. Specialistverksamheterna ska komplettera de övriga verksamheterna med konsultation och ansvarar för bedömning och utredning som kräver särskilda kunskaper, diagnostik och behandling. Det är viktigt att rätt prioritering sker av vilka barn som ska få insatser från specialistnivån. Specialistnivån behövs för en liten andel av alla barn. 6 8 av 187

10 Kultur och Skola Skola och Socialtjänst Socialtjänst och Hälso- och sjukvård fritid socialtjänst Hälso- och sjukvård Hälsofrämjande och förebyggande Kulturoch fritids verksamhet Förskola Skola Elevhälsa Öppen förskola Individ- och familjeomsorg ens förebyggande verksamhet Mödrahälsovård Barnhälsovård Tandvård Ungdomsmottagning ungdomsgrup p Kvalificerat stöd (hälsooch sjukvården Elevhälsa Specialpe dagog Stödgrupper för barn och unga (Tryggve) Första linjens barn- och ungdomspsykiatri Primärvård första linjen) Specialist Socialtjänst: Individ- och familjeomsorg Omsorg om personer med funktionsnedsättning Funktionell familjeterap i team Barn- och ungdomsmedicin Specialiserad Barn- och ungdomstandvård Barn- och ungdomshabilitering Specialiserad barn- och ungdomspsykiatri Tabell 1. Översikt över tre nivåer av insatser hälsofrämjande och förbyggande, kvalificerat stöd (hälso- och sjukvårdens första linje) samt specialistnivå. 3. Strukturer och ansvar för samverkan Enligt Socialstyrelsens föreskrifter Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) ska verksamheter inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamheter som bedrivs enligt LSS ha rutiner som tydliggör ansvaret för samarbete, hur samverkan ska bedrivas samt ansvaret för medarbetarnas medverkan i kvalitetsarbetet. Skollagen (2010:800) kapitel 4 innehåller bestämmelser om systematiskt kvalitetsarbete, inflytande och samråd inom skolan. 7 9 av 187

11 En fungerande samverkan bygger på en tydlig ansvarsfördelning mellan förvaltningarna, god kunskap om varandras uppdrag, en jämlik relation och tydliga rutiner. Det behövs mötesplatser där socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och andra aktörer tillsammans kan diskutera och besluta om de aktuella målgrupperna och deras behov. Sådana platser behöver finnas på olika nivåer och med olika yrkesgrupper. Det är viktigt att dessa mötesplatser och strukturer för samverkan inkluderar aktörer i såväl offentlig som enskild regi. Samverkan på olika nivåer i regionen I BUS-överenskommelsen beskrivs samverkan utifrån tre nivåer; regional samverkan i BarnSam, och chefssamverkan på verksamhetsnivå i Barnnätverket samt samarbete kring barnet/den unga. Politiker Samverkan på regional Regionstyrelsen nivå Ordförande i BUN, GVN, HSN, KFN, SON Samverkan på verksamhetsnivå Samarbete kring barn och unga på individnivå Tabell 2. Samverkan på olika nivåer i Region Gotland. Tjänstemän BarnSam Förvaltningschefer BUF, GVF, HSF, KFF, SOF, LK Barnnätverket Verksamhets- och enhetschefer BUF, GVF, HSF, KFF, SOF, LK Medarbetare från verksamheter som möter barn och unga i behov av särskilt stöd Samverkan på regional nivå Regional politisk samverkan Regionstyrelsen, med särskilt uppdrag till representanter från Barn- och utbildningsnämnden, BUN, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, GVN, Hälso- och sjukvårdsnämnden, HSN, Kultur- och fritidsnämnden KFN, och Socialnämnden, SON, har bland annat i uppdrag att ta initiativ till att förbättra samverkan kring barn och unga. Regionstyrelsen ska även identifiera gemensamma utvecklingsområden och skapa gemensamma målbilder. Regional tjänstemannasamverkan BarnSam är ett förvaltningsövergripande arbetsutskott till koncernledningsgruppen och består av förvaltningschefer från BUF, GVF, HSF, KFF och SOF tillsammans med vissa sakkunniga från förvaltningarna, verksamhetsledare i BarnSam samt representant från 8 10 av 187

12 ledningskontoret (LK) chefen för folkhälsoenheten. Förvaltningschefer i BarnSam ska gemensamt leda, initiera, utveckla och följa upp samverkan kring barn i behov av särskilt stöd. Samverkan på verksamhetsnivå Barnnätverket Barnnätverket består av verksamhets- och enhetschefer tillsammans med vissa sakkunniga från de fem förvaltningarna i BarnSam. Folkhälsochef från ledningskontoret leder barnnätverket och verksamhetsledare i BarnSam är sekreterare. Barnnätverket arbetar på uppdrag av BarnSam för att på en övergripande nivå säkerställa att barns behov av insatser från flera förvaltningar i samverkan tillgodoses. BarnSam och barnnätverket har tillsammans ett särskilt ansvar för att: det finns en tydlig struktur, beslutsordning och uppföljning (t ex genom gemensamma kvalitetsindikatorer) som främjar samverkan kring barn och unga ta fram rutiner och riktlinjer för samverkan kring särskilda målgrupper och se till att de är väl kända i verksamheterna det finns rutiner för hur brister i samverkan uppmärksammas och åtgärdas berörda verksamheter tar ett gemensamt ansvar för att samordna insatserna och involvera de verksamheter som behövs i planeringen kring barnet att det finns rutiner för samordnade individuella planer (SIP) medarbetare får de förutsättningar som krävs för att kunna samarbeta, såsom tid, mandat och kompetensutveckling alla medarbetare som arbetar i en verksamhet som berör barn och unga har stöd och rutiner för att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får misstanke om något som kan innebära att socialtjänsten behöver ingripa för att skydda ett barn BarnSam via Barnnätverket ansvarar för att implementera och följa upp de verksamhetsnära riktlinjerna och rutinerna i respektive verksamhet och förvaltning av 187

13 Samarbete kring barnet Särskild samverkan kring barnet Barnets/den ungas behov ska kartläggas utifrån ett helhetsperspektiv. Då barnet behöver stöd ska, vid behov, övriga aktörer identifieras och involveras för att samordna insatserna för barnet/den ungas och vårdnadshavaren. Såväl hälso- och sjukvårdslagen, HSL, Socialtjänstlagen, SoL, som Skollagen innehåller bestämmelser om dokumentation. Samordnade individuella planer En samordnad individuell plan är, enligt Socialstyrelsens termbank, en vård- och omsorgsplan som beskriver insatser och åtgärder som den enskilde behöver från både hälsooch sjukvård och socialtjänst. En SIP kan upprättas enligt SoL, LSS eller HSL, enligt nedan. Individuell plan enligt HSL och SoL I SoL och HSL finns bestämmelser om att socialtjänst och hälso- och sjukvård, tillsammans ska upprätta en individuell plan när någon behöver insatser från båda huvudmännen. Behovet av en individuell plan uppmärksammas av socialtjänstens och/eller hälso- och sjukvårdens verksamheter och den andre huvudmannen är då skyldig att delta i upprättandet av planen. Barnet/den unga och dess närståendes kan också ta initiativ till en plan och deras uppfattning om behovet ska ha stor betydelse. Arbetet med den individuella planen ska påbörjas utan dröjsmål. I inledningen av arbetet ska de aktörer som behövs i samverkan kring barnet identifieras. Förskolan och skolan ska därför involveras tidigt liksom i förekommande fall fritidsverksamhet. Planen ska upprättas tillsammans med barnet/den unga och vårdnadshavaren. Barnet/den unga eller vårdnadshavaren måste samtycka till att en individuell plan upprättas. Personalen ska därför stödja och motivera barnet/den unga och vårdnadshavaren för att få till stånd en individuell plan då det anses nödvändigt. Av planen ska det framgå 1. vilka insatser som behövs, 2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och 4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen av 187

14 Individuell plan enligt LSS Den som har en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS ska erbjudas en individuell plan enligt 10. Planen ska innehålla beslutade och planerade insatser och ska upprättas i samråd med barnet/den unga eller vårdnadshavaren. De kan själva begära att en plan ska upprättas. Socialtjänsten ska arbeta för att insatserna i planen samordnas. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska underrätta varandra om upprättade planer. Åtgärdsprogram Enligt Skollagen ska ett åtgärdsprogram utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven och vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när åtgärdsprogrammet utarbetas. Generellt gäller i skolan att rektorn skyndsamt ska utreda behovet av särskilt stöd om det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås och om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska i utredningsförfarandet ske med elevhälsan om det inte är uppenbart obehövligt. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser och det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och specialpedagogisk kompetens. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och elevernas utveckling mot målen ska stödjas. Rätt till delaktighet och information Barnet/den unga eller vårdnadshavaren ska, i princip, alltid ge sitt samtycke till att verksamheterna samarbetar. Medarbetarna i de olika verksamheterna ska underlätta barnets/den ungas och vårdnadshavarens möjlighet till delaktighet och självbestämmande. Medarbetarna har en viktig roll att informera och vid behov ge vägledning om möjliga alternativ. Flera lagar och föreskrifter stärker barnperspektivet och lyfter fram barnets rättigheter, se bilaga 1. Bestämmelser i HSL och i patientsäkerhetslagen ger hälso- och sjukvården skyldighet att särskilt beakta barnets behov av information, råd och stöd när en förälder har en psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, är allvarligt somatiskt sjuk eller missbrukar. Enligt SoL har barn och unga rätt att få relevant information under ett ärendes gång och att deras inställning så långt det är möjligt ska klarläggas. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS innehåller bestämmelser om barnets rätt att få information och att barnets inställning ska klarläggas så långt möjligt av 187

15 Enligt Skollagen ska barn och elever ges inflytande över utbildningen och eleven och vårdnadshavare ska fortlöpande informeras om elevens utveckling. Eleven och vårdnadshavaren ska även få möjlighet att delta då ett åtgärdsprogram utarbetas. Samverkan med fristående skolor Alla elever, oavsett om de går i kommunala eller fristående skolor, har rätt till stöd på samma villkor då alla skolor omfattas av samma lagstiftning. De fristående skolorna är egna huvudmän och omfattas inte automatiskt av regionens överenskommelser och rutiner. Regionen erbjuder de fristående skolorna att ingå i de överenskommelser och rutiner om samverkan som finns i Region Gotland. Samverkan vid placering utanför det egna hemmet Ansvarsfördelning Principer för insatser till barn och unga som är placerade utanför det egna hemmet skiljer sig inte från dem som gäller för barn och unga som bor i det egna hemmet. Vid placering utanför hemmet har socialtjänsten samordningsansvaret. Socialtjänsten avgör om den enskilde ska få insatser enligt socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och/eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och hälso- och sjukvården avgör om barnet/den unge ska erhålla hälso- och sjukvård. Varje verksamhetsområde ansvarar för utredning och bedömning inom sitt kompetensområde. Respektive förvaltning har, inom sina ansvarsområden, rätt att sluta avtal med annan part som på deras uppdrag tillhandahåller vissa stöd- eller behandlingsinsatser. För att barn och unga som placeras utanför det egna hemmet ska få en bra skolgång och tillgång till god hälsa och tandvård är det viktigt att samarbetet mellan socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård inklusive tandvård fungerar på ett tydligt och rättssäkert sätt. De särskilda samverkansrutiner som finns för detta ska följas. Barnet/den unga Skola Socialtjänst Hälso- och sjukvård Placerad inom länet i Pedagogiska insatser Sociala insatser enligt Hälso- och familjehem, hem för och skolgång enligt socialtjänstlagen/lagen sjukvårdsinsatser, d v s vård och boende skollagen. om vård av unga. medicinsk vård avseende (HVB), förstärkt läkarinsats och familjehem medicinering, bedömning (frivillighet/tvång). av mun- och tandhälsa inkl. behandling samt psykiatrisk bedömning, utredning, behandling av 187

16 och rådgivning/konsultation till personal. Placerad utanför länet i familjehem, hem för vård och boende (HVB), förstärkt familjehem, SIS-hem (frivillighet/tvång). Pedagogiska insatser och skolgång enligt skollagen. Sociala insatser enligt socialtjänstlagen/lagen om vård av unga. Hälso- och sjukvårdsinsatser, d v s medicinsk vård avseende läkarinsats och medicinering, bedömning av mun- och tandhälsa inkl. behandling samt psykiatrisk bedömning, utredning, behandling och rådgivning/konsultation till personal. Hälso- och sjukvården på Gotland tillhandahåller specialistvårdsremiss till specialiserad barntandvård samt till BUP på placeringsorten. Inskriven vid psykiatriska klinikens heldygnsvård (frivillighet/tvång). Samverkan och planering kring utskrivning och permissioner. Ev. pågående pedagogiska insatser enligt skollagen avbryts inte. Samverkan och planering kring utskrivning och permissioner.. Ev. pågående sociala insatser, d v s vård enligt socialtjänstlagen/lagen om vård av unga avbryts inte. Hälso- och sjukvårdsinsatser, d v s medicinsk vård avseende läkarinsats och medicinering, bedömning av mun- och tandhälsa inkl. behandling samt psykiatrisk bedömning, utredning och behandling. Tabell 3. Ansvarsfördelning i samband med placering utanför det egna hemmet. Kostnadsfördelning Principen för kostnadsfördelningen utgår från förvaltningarnas ansvar enligt gällande lagstiftning. Kostnadsfördelning sker mellan berörda förvaltningar i varje enskilt fall utifrån av 187

17 ansvaret för insatserna och ska vara klarlagda och beslutade innan placering sker utanför hemmet. Ingen av parterna kan i efterhand kräva den andra på kostnadstäckning om inte detta ansvar klart framgår i genomförandeplanen. Vid akutplacering ska kostnadsfördelningen skyndsamt klarläggas efter beslut om placering. Den beslutande myndigheten kontaktar övriga aktörer som eventuellt har kostnadsansvar för del av placering och de är skyldiga att snarast delta i diskussion om kostnadsfördelning. Anmälningsskyldighet och sekretess Möjligheterna för samverkan mellan regionen och andra samhällsaktörer kring individer bygger, i princip alltid, på den enskildes eller vårdnadshavarnas samtycke enligt lagstiftning om sekretess, se bilaga 1. För ett fungerande samarbete är det viktigt att frågor om sekretess tydliggörs och verksamheterna ska verka för att sekretesslagen inte ska bli ett hinder för samverkan. Vårdnadshavarens samtycke krävs för att sekretessen ska kunna brytas, förutom i de fall som anges nedan. Socialtjänsten behöver på olika sätt få kännedom om barn som far illa eller riskerar att fara illa för att kunna fullgöra sin uppgift att ingripa till ett barns skydd. Socialtjänsten och hälsooch sjukvården har en strängare sekretess än förskolan och skolan. Vid anmälan från förskolan, skolan eller hälso- och sjukvården till socialtjänsten bryts sekretessen av anmälningsskyldigheten. Likaså har socialtjänsten rätt att få ta del av information av dem som är anmälningsskyldiga, enligt samma sekretessbrytande regel. 4. Verksamheter som ingår i överenskommelsen Verksamheterna nedan möter dagligen barn och unga och omfattas därför av BUSöverenskommelsen. De har en skyldighet att initiera samverkan då barnet/den unga är i behov av insatser från annan förvaltning. Åldern i målgrupperna för förvaltningarnas uppdrag varierar vilket ställer ytterligare krav på samverkan. Kontinuiteten i insatserna och uppföljningen ska särskilt beaktas vid övergången mellan olika verksamheter. Målgrupp Hälso- och Socialtjänst och sjukvård Skola Ofödda Mödrahälsovård Socialtjänst Kultur- och fritid 0-1 år Mödrahälsovård Barnhälsovård Socialtjänst Kultur- och fritids verksamhet av 187

18 Barnmedicin Barn- och ungdomspsykiatri Habilitering 1 5 år Barnhälsovård Barnmedicin Barn- och ungdomspsykiatri Habilitering Tandvård Förskola Socialtjänst Kultur- och fritids verksamhet 6 18 år Primärvård Barnmedicin Barn- och ungdomspsykiatri Habilitering Ungdomsmottagning Tandvård Obligatorisk och frivillig skola och elevhälsa Socialtjänst Kultur- och fritids verksamhet Tabell 4. Verksamheter som ingår i BUS-överenskommelsen. Hälso- och sjukvården Mödrahälsovård Mödrahälsovård erbjuds i samband med graviditet. Målet är att främja medicinsk hälsa hos mor och barn samt psykosocial hälsa för familjen under graviditet och förlossning. Stöd ges för att främja ett ansvarstagande föräldraskap. Barnhälsovård Barnhälsovården erbjuds alla barn 0 6 år. BHV:s övergripande mål är att främja barnens hälsa, trygghet och utveckling genom att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos barn. Barnet följs genom regelbundna hälsokontroller och utvecklingsbedömningar och vaccinationer. Föräldrautbildning erbjuds alla förstagångsföräldrar och föräldrastödet är sen generellt och/eller riktat. Primärvård Primärvårdens hälso- och sjukvård uppdrag omfattar även barn och ungdomar i åldrarna 0 18 år. Primärvården möter, bedömer och behandlar barn och ungdomar med somatisk och av 187

19 psykosomatisk problematik och vid behov remitterar man vidare. Psykisk ohälsa hänvisas eller remitteras till BUP (se nedan). Barn- och ungdomspsykiatri, BUP Barn- och ungdomspsykiatrins insatser riktar sig till barn och ungdomar i åldrarna 0 18 år med psykisk sjukdom och störning som utgör hinder för personlig växt och mognad, och till deras familjer. Barnets behov ska vara av sådan omfattning och intensitet att den kräver specialistresurser och att hjälpinsatser vid mödra- och barnhälsovård, barnomsorg, skola, socialtjänst, ungdomsmottagning och barnläkare i öppenvård inte är tillräckliga. Barn- och ungdomspsykiatrin på Region Gotland skall erbjuda både specialiserad vård och första linjens barnpsykiatri. Insatserna utgör sjukvårdsinsatser, utredningar och behandling av lindriga psykiska problem som ångest, sömnstörningar och lindriga depressioner. Första linjens barnpsykiatri på Gotland omfattar inte barnhälsovård, skolhälsovård och ungdomshälsa. Barnmedicin Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning på Visby lasarett erbjuder vård inom medicinska specialiteter till barn och ungdomar 0-18 år, med kroniska sjukdomar eller funktionshinder samt tillfälligt sjuka barn som är yngre än 2 år. I stort sett alla kroniska tillstånd, undantag lindriga allergiska besvär, följs på barn- och ungdomsmottagningen. Habilitering Habiliteringen tar emot barn och ungdomar i åldrarna 0 18 år med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar. Det kan exempelvis vara barn och ungdomar med utvecklingsstörning, autismspektrumstörning, rörelsehinder eller flerfunktionsnedsättningar. I habiliteringens uppdrag ingår att informera och utbilda om funktionsnedsättningen. Habiliteringen ger även stöd och konsultation till anhöriga och i viss mån till personal i förskola och skola. Habiliteringsinsatserna kan vara råd, stöd och behandling samt förskrivning och utprovning av hjälpmedel. De syftar till att förebygga och minska de svårigheter som funktionsnedsättningen kan medföra i det dagliga livet för barnet/den unga. Ungdomsmottagning Ungdomar t.o.m. 22 år kan vända sig till ungdomsmottagningen om de behöver råd, stöd eller någon att prata med i frågor som gäller psykosocial och sexuell hälsa. De kan testa sig för någon sexuellt överförbar infektion eller prata om sin sexualitet, preventivmedel eller relationer av 187

20 Tandvård Folktandvårdens barn- och ungdomstandvård omfattar barn och ungdomar i åldern 0-19 år. Klinikerna följer Folktandvårdens vårdprogram för "Barn- och ungdomstandvård" samt den handlingsplan som gäller vid Misstanke om barn som far illa. Socialtjänsten Socialtjänsten ansvarar för stöd och insatser för barn och unga enligt lagarna SoL, LSS samt tvångslagen LVU, Lagen om vård av unga. Insatserna behöver oftast samordnas med skolan och hälso- och sjukvården eftersom barnet/den unga inte kan tillgodogöra sig socialtjänstens insatser om han eller hon inte samtidigt får psykiatriska, medicinska, vårdande insatser och rehabiliterings eller habiliteringsinsatser. Förebyggande insatser Socialtjänsten ansvarar för ett förebyggande socialt arbete riktat direkt till barn, ungdomar och föräldrar. De erbjuder i varierande omfattning även service i form av råd och stöd som föräldrar kan ansöka om utan att en utredning behöver inledas. Insatser enligt SoL och LSS Socialtjänsten är skyldig att göra en utredning enligt 11 kapitlet 1 SoL när en enskild ansöker om en insats. Vid en anmälan enligt 14 kapitlet 1 SoL, bedömer socialtjäntsten först om en utredning ska inledas. Den grundläggande principen i SoL är frivillighet. SoL ger inte kommunen någon rätt att använda tvång. Socialtjänstens utredningar innebär att ur ett helhetsperspektiv kartlägga barnets/den ungas resurser och behov samt vårdnadshavarens möjligheter att tillgodose dessa. Utredningen ligger till grund för beslut om eventuella insatser. Insatser inom socialtjänsten för barnet/den ungas ska göras i samförstånd med barnet/den ungas och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen. Insatser som kan erbjudas barnet/den ungas och dess familj anpassas efter barnets behov och ser ut på många olika sätt. En insats grundar sig på ett beslut enligt SoL och prövas mot behovet. Det innebär att en ansökan om en specifik insats kan avslås om behovet bedöms kunna tillgodoses på annat sätt. Öppenvårdsinsatser är psykosocialt förändringsarbete riktat till barnet/den ungas och dess familj. Dygnsvård kan bestå av placering i familjehem eller hem för vård och boende av 187

21 LSS är en rättighetslag som syftar till att den som har en funktionsnedsättning ska kunna leva sitt liv på samma villkor som alla andra. En insats enligt LSS förutsätter att den enskilde själv ansöker om den. För att bli beviljad en insats enligt LSS måste barnet/den unga tillhöra den personkrets som definieras i lagen och ha behov av insatsen. Beslut enligt SoL och LSS kan överklagas. Insatser enligt LVU Grunden för vård enligt LVU kan vara att den unge själv lever ett destruktivt liv med exempelvis missbruk eller kriminalitet, 3 upp till 21 år, eller att föräldrarna inte kan ge det stöd som den unge behöver för att få en bra uppväxt, 2 upp till 18 år. Förvaltningsrätten fattar beslut om omhändertagandet efter utredning och begäran från socialnämnden. Vård enligt LVU ska inledas utanför hemmet och innebär att socialnämnden tillfälligt övertar ansvaret för vården av barnet/den unga från vårdnadshavarna. Tvång regleras i LVU. Vård enligt LVU kan överklagas och nämnden ska kontinuerligt överväga om den fortfarande behövs. Strävan ska alltid vara att vården ska vara frivillig. Skolan Frivilliga och obligatoriska skolformer Förskola Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande och stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Enligt förskolans riktlinjer ska personalen uppmärksamma och hjälpa de barn som av olika skäl behöver stöd i sin utveckling. Grundskola/gymnasieskola/grundsärskola/gymnasiesärskola Skolans huvuduppdrag är kunskaps- och värdegrundsuppdraget och elevens rätt till utbildning gäller under hela skoltiden, även under behandlingssituationer eller i samhällets vård. I utbildningen ska hänsyn tas till elevernas olika behov. Skolan ska fortlöpande informera eleven och vårdnadshavaren om elevens utveckling. Rektorn har ansvar för att genomföra utbildningen enligt fastställda mål och tillgodose elevernas särskilda behov för att av 187

22 nå kunskapsmålen. Till rektorns hjälp finns elevhälsan. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevhälsoarbetet i skolan ska skapa en miljö som främjar lärande utifrån varje elevs enskilda behov. Elevhälsans personal ska samverka med övrig skolpersonal kring miljön och andra frågor som skolan har att hantera. Samverkan ska, vid behov även ske med hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Enligt skollagen kan elever som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav, för att de har en utvecklingsstörning eller hjärnskada, tas emot i särskolan. Vårdnadshavaren ansöker om en plats i särskolan. Beslutet ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Kultur och fritidsförvaltningen Kultur och fritid är en icke lagstadgad verksamhet så när på ett bibliotek. Verksamhetens målgrupp är alla medborgare, men politiken har gett uppdrag att prioritera barn och unga i våra verksamheter. Kultur och fritid arbetar främjande vilket betyder att det friska lyfts fram och utvecklas hos individen. Ungdomsavdelningen Ungdomsavdelningens verksamhet riktar sig till ungdomar i åldern år och består av bland annat av Ungkulturhus, Ungdomsgårdar, Träffpunkter, Fältfritidsledare. Ungdomsavdelningen tillhandahåller mötesplatser eller möter ungdomar där de finns och huvuduppdraget är att främja ungas växande och utveckling. Fritid Fritidsavdelningen möjliggör aktiviteter genom att ge stöd åt föreningslivet på olika sätt. Det kan vara genom kontantstöd, hyressubventioner eller kunskapsmässigt stöd m.m. Även baden tillhör denna enhet. Baden arbetar mycket i samarbete med t ex skolan för att ge möjlighet för alla barn på Gotland att lära sig att simma. Bibliotek Biblioteken är idag mycket mer än en plats där man lånar böcker. Det är en mötesplats med ett mångfacetterat utbud. Här arbetar man med barn och unga, de allra minsta barnen i sagostunder och sedan åldersindelat efter barnets utveckling i syfte att vara en naturlig del i kunskapsinhämtningen för den unge. Kultur Kulturavdelningen ger stöd och råd till olika föreningar eller aktörer för produktioner riktade till barn och unga, ansökningar riktade till barn med speciella behov ser avdelningen särskilt av 187

23 positivt till. I länsinstitutionernas (t ex länsmuseet, länsteatern, gotlandsmusiken) uppdrag ligger också att producera och förmedla barn- och ungdomskultur av 187

24 Bilaga 1 Lagstiftning och riktlinjer Samverkan på systemnivå Enligt Förvaltningslagen 6 ska varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2011:9 Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete ska verksamheterna ha rutiner som tydliggör ansvaret för samarbete, hur samverkan ska bedrivas samt ansvaret för medarbetarnas kompetens och kompetensutveckling. De har en särskild skyldighet att samverka i frågor som rör barn som far illa, eller riskerar att fara illa, vilket regleras i lagstiftningen för förskola, skola (29 kap 13 Skolagen ( 2010:800), socialtjänst (5 kapitlet 1 a SoL 2001:453) och hälso- och sjukvård (2f, 2g HSL 1982:763 och 6 kapitlet 5 PSL 2010:659). Samarbete på individnivå HSL, SoL, LSS, LPT och LVU innehåller krav på individuella planer för att tydliggöra huvudmännens gemensamma ansvar för personer med behov från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Lagparagraferna i HSL 2f och SoL 2 kapitlet 7 lyder: När den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med hälso- och sjukvården upprätta en individuell plan. Bestämmelserna om individuell plan är inte avgränsad i åldersgrupper eller begränsad till personer med omfattande behov, utan gäller alla människor, både vuxna och barn med behov av vård och insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. För mer information läs bland annat Gemensamma överenskommelser om samarbete och gemensam individuell planering mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten, cirkulär 09:66 SKL. Exempel på Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) som innehåller krav på individuell plan: SOSFS 2005:27 Samverkan vid in och utskrivning av patienter i slutenvård SOSFS 2007:10 Samordning av insatser för habilitering och rehabilitering SOSFS 2008:18 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård SOSFS 2008:20 Ändringar i föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2007:10) om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering SOSFS 2009:6 Bedömningen om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Enligt Skollagen 29 kapitlet 13 ska huvudmannen för verksamhet som avses i lagen och den som är anställd i sådan verksamhet, på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som av 187

25 far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Informationsskyldighet Bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen ger skyldigheter att särskilt beakta barnets behov av information, råd och stöd. I socialtjänstlagen står att när en åtgärd rör ett barn skall barnet få relevant information och hans eller hennes inställning ska, så långt det är möjligt, klarläggas. Skollagen innehåller bestämmelser om att barn och elever ska ges inflytande över utbildningen och att eleven och vårdnadshavare fortlöpande ska informeras om elevens utveckling. Hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982:763) HSL reglerar åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Enligt 2 i HSL är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Hälso- och sjukvårdslagen är en ramlag, inte en rättighetslag. Det innebär bland annat att det inte går att överklaga om man till exempel inte får den läkare eller den utredning/behandling man vill ha. Socialtjänstlagen, SoL (2001:453) Socialnämnden ska enligt 5 kapitlet 1 SoL verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden och i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga. Där står även att socialnämnden, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, ska samverka med andra samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Vidare står i 5 kapitlet 7 att socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Här avses också barn och ungdomar med funktionsnedsättning. I 3 kapitlet 5 står att insatserna ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och föreningar. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (1993:387) LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor och att de får och kan påverka den hjälp och service de behöver i det dagliga livet. Socialtjänsten ska fortlöpande följa upp vilka som omfattas av LSS och vilka deras behov av stöd och service är. Enligt 6 ska verksamheterna vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och av 187

26 myndigheter. Enligt 10 ska kommunen erbjuda den enskilde en individuell plan i samband med beviljande av LSS-insatser och enligt 15 ska kommunen samverka med organisationer som företräder människor med funktionsnedsättningar. Skollagen (2010:800) Skolans ansvar regleras i skollagen. Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. I skollagen 3 kapitlet 8,9 står att om det på något sätt framkommer att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Vidare står att ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas. Elevhälsan är en del av skolan och omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och ha en hälsofrämjande inriktning i ambition att motverka ohälsa, enligt 2 kapitlet 25 skollagen. Föräldrabalken (1949:381) Vårdnadshavares ansvar regleras bland annat i föräldrabalken, 1 : Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Vidare står att den som har vårdnaden om ett barn har ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov blir tillgodosedda, 6 kapitlet 2. Huvudmännen ansvarar för att ha kontakt med och ge vårdnadshavare information om barnets behov och utveckling Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT (1991:1128) LPT innehåller de centrala bestämmelserna om psykiatrisk tvångsvård i Sverige. En huvudregel i svensk sjukvård är att ingen ska vårdas mot sin vilja eller behandlas utan samtycke. I vissa fall kan dock undantag göras från detta. Kriterier för tvångsvård enligt LPT är allvarlig psykisk störning, oundgängligt behov av psykiatrisk dygnetruntvård samt att patienten motsätter sig vård. Tvångsåtgärder inom vården regleras bland annat av LPT och LVU. Lagen om vård av unga, LVU (1990:52) Den som är under 18 år ska beredas vård enligt LVU om det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av vårdnadshavaren och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Vård kan beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i av 187

27 hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Vård ska också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU (1998:603, 1998:641) Sluten ungdomsvård är en påföljd för brott för unga lagöverträdare som alternativ till fängelse. Denna form av påföljd har funnits från och med 1 januari 1999 och regleras i Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård. Straffet verkställs på ett särskilt ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SIS). Straffet är tidsbestämt och kan vara mellan 14 dagar och upp till 4 år. Till skillnad från fängelsedömda kan inte den som blivit dömd till sluten ungdomsvård bli frigiven efter att två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Patientsäkerhetslagen, PSL (2010:659) Patientsäkerhetslagen syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Lagen reglerar hälso- och sjukvårdpersonalens skyldigheter. Enligt 6 kapitlet 1 ska hälso- och sjukvårdspersonalen utforma sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och vården ska så långt som möjligt utformas i samråd med patienten. I frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa ska hälso- och sjukvårdspersonal enligt 6 kapitlet 5 samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Offentlighets- och sekretesslagen, OSL (2009:400) Lagen innehåller bestämmelser om myndigheters handläggning vid registrering, utlämnande och övrig hantering av allmänna handlingar. Den innehåller också bestämmelser om tystnadsplikt och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Lagen gäller för många personalgrupper i Sverige, bland annat personal inom hälso- och sjukvård och kommun. Personuppgiftslagen, PUL (1998:204) Lagen trädde i kraft 1998 och har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Personuppgiftslagen bygger på gemensamma regler som har beslutats inom EU, det så kallade dataskyddsdirektivet. Övriga EU länder har alltså liknande skyddslagar vilket underlättar flödet av information inom unionen. I personuppgiftslagen finns regler för hur personuppgifter får behandlas. Företag, myndigheter, föreningar och andra kan utse personuppgiftsombud som självständigt kontrollerar att personuppgifter behandlas korrekt inom verksamheten av 187

28 Unga Vuxna år Region Gotlands överenskommelse om samverkan kring Unga Vuxna år med behov av särskilt stöd 1 27 av 187

29 Inledning Region Gotlands styrkort Enligt koncernstyrkortet för Region Gotland skall regionen för gotlänningarna ansvara för hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, social och ekonomisk välfärd samt erbjuda god offentlig service med tillgänglighet, valfrihet och kvalitet som kännetecken. Därtill skall man svara för en rättsäker myndighetsutövning som inger förtroende och ansvara för hållbar regional utveckling som baseras på resurseffektivitet. Samverkan för den unges skull Unga vuxna i behov av särskilt stöd är inte någon enhetlig grupp. Det kan vara unga vuxna som är asylsökande eller unga som har funktionsnedsättning, kroniska sjukdom eller psykisk ohälsa eller unga som är i riskzonen för att utveckla psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom. Enighet om att samverkan behövs En del unga vuxna i behov av särskilt stöd bor kvar i sina familjer medan andra har flyttat till eget boende. Många av dem har kontakter med olika verksamheter inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården och en del går fortfarande kvar i skolan. För att den unge vuxne ska få ett samlat stöd från samhället krävs att de olika stödinsatserna är planerade och samordnade och det finns också ett antal lagbestämmelser för att möjliggöra detta. Överenskommelsen ger struktur för samverkan Region Gotlands överenskommelse om samverkan för unga vuxna år i behov av särskilt stöd syftar till att tydliggöra ansvaret och att beskriva gemensamma utgångspunkter och samverkansstrukturer för att unga personer ska få det stöd och de insatser de behöver och har rätt till. Överenskommelsen riktar sig till alla nivåer i de berörda förvaltningarna, Barn- och utbildningsförvaltningen (BUF, Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen (GVF), Hälso- och sjukvårdsförvaltningen (HSF), Kultur- och fritidsförvaltningen (KFF) och Socialförvaltningen (SOF) i Region Gotland. Förvaltningarna är skyldiga att samverka Att tillgodose en ung vuxen persons behov av särskilt stöd innebär utöver de personliga vinsterna för den unge även på sikt en samhällsekonomisk vinst. Stödet kan möjliggöra en god allmän utveckling och det kan också ge den unge en möjlighet att aktivt delta i samhällslivet och själv bidra till sin försörjning av 187

30 Varje förvaltning är här skyldig att följa lagstiftningen och att samverka så att ingen ung vuxen person blir utan det stöd som den har rätt till. Marica Gardell socialdirektör Jan-Åke Björklund Tf hälso- och sjukvårdsdirektör Ann-Chatrin Norrevik skoldirektör Jan Holmquist utbildningschef Maria Modig förvaltningsdirektör 3 29 av 187

31 1. Gemensam överenskommelse Denna överenskommelse gäller samverkan mellan förvaltningar i Region Gotland kring unga vuxna år i behov av särskilt stöd. Förvaltningarna är överens om att: skapa förutsättningar för samordnade insatser till unga vuxna i behov av särskilt stöd vid behov upprätta en samordnad individuell plan och i den tydliggöra uppföljningsansvaret erbjuda de fristående skolorna att ingå i de överenskommelser och rutiner om samverkan som finns inom Region Gotland. Utgår från lagar och föreskrifter Överenskommelsen utgår från lagar, författningar och föreskrifter. Lagstiftningen anger respektive förvaltnings ansvar. En förteckning över relevanta lagar finns i bilaga 1. I de fall då lagar och föreskrifter inte ger tydlig vägledning om ansvarsgränser ska frågan lösas genom samverkan och överenskommelser mellan förvaltningarna och verksamheterna. Klargör skyldigheter Överenskommelsen uttrycker och klargör att nämnderna och deras verksamheter har skyldighet att tillgodose att unga vuxna i behov av särskilt stöd får de insatser de behöver och har rätt till. Beskriver strukturer för samverkan Överenskommelsen beskriver gemensamma övergripande utgångspunkter och samverkan för att unga vuxna i behov av särskilt stöd ska få de insatser de behöver och har rätt till. Överenskommelsen ska stödja samordningen av insatser och ligga till grund för samarbetsrutiner. Riktar sig till ledning och medarbetare Överenskommelsen ska vara ett stöd till ledning och medarbetare inom förvaltningar och verksamheter i Region Gotland. Verksamhets- och förvaltningsledningen har ansvar för att gemensamt utforma riktlinjer och arbetsmodeller så att insatserna harmonierar med varandra i enlighet med denna och andra regionala överenskommelser. Giltighetstid Överenskommelsen börjar gälla när regionfullmäktige/regionstyrelse beslutat om den och gäller tills vidare. Överenskommelsen revideras årligen av 187

32 Målgrupp Överenskommelsen omfattar unga vuxna år med behov av särskilt stöd. Unga vuxna med psykisk ohälsas eller sjukdom samt unga vuxna som finns i riskzonen för att utveckla psykisk ohälsa eller sjukdom ska särskilt beaktas. 2. Gemensamma utgångspunkter Alla berörda förvaltningar har ett gemensamt ansvar för att uppmärksamma unga vuxna i behov av särskilt stöd. Förvaltningarna i överenskommelsen är överens om att allt arbete kring den unga vuxna ska utgå från följande perspektiv: Helhetssyn och samarbete Alla unga vuxna har rätt att få sina behov av insatser från skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård utredda och tillgodosedda. Den unga vuxnas behov ska ses i ett sammanhang där fysisk och psykisk hälsa, relationer, skolsituation, hemsituation samt fritid ömsesidigt påverkar varandra. Insatserna ska utformas utifrån en helhetsbedömning. En ung vuxens intresse ska aldrig åsidosättas på grund av att skilda förvaltningar har olika verksamhets- och kostnadsansvar. Unga vuxna ska ha inflytande Unga vuxna ska vara delaktiga i och ha inflytande över de beslut som rör dem. Deras erfarenheter, kunskaper och önskemål ska tas tillvara i valet av vård och insatser. Tidiga insatser viktiga Tidiga insatser kan ha avgörande betydelse för en ung persons fortsatta liv. Förvaltningarna har ansvar, var för sig och gemensamt att tidigt uppmärksamma unga vuxna i behov av särskilt stöd. Chefer och ledning ansvarar för att medarbetarna som kommer i kontakt med unga vuxna i behov av särskilt stöd ska veta var det finns information och rådgivning och till vilka verksamheter de kan hänvisa vidare. Respektive huvudman ansvarar för att besluta om och genomföra insatser inom den egna verksamheten. Evidensbaserade insatser Insatserna ska ges i enlighet med evidensbaserad praktik där förvaltningarna medvetet och systematiskt använder sig av flera kunskapskällor. Valet av insatser ska baseras på bästa tillgängliga kunskap, den unges erfarenheter och den professionelles expertis. Verksamheterna ska arbeta för att den professionella erfarenheten och yrkeskunskapen tas 5 31 av 187

33 tillvara och utvecklas. En framgångsfaktor för samarbete är gemensam kompetensutveckling. Även brukar- och intresseföreningarnas kunskaper och erfarenheter är viktiga för verksamheternas utveckling. Insatser på olika nivåer Den grundläggande utgångspunkten för insatser till unga vuxna som behöver särskilt stöd är att de i första hand ska få dessa tillgodosedda genom insatser i sin vardagsmiljö. Exempel på denna så kallade hälsofrämjande nivå, som i stort sett alla unga kommer i kontakt med, är skolan, kultur- och fritidsverksamhet, tandvård samt ungdomsmottagning. Det är viktigt att varje verksamhet i sin organisation har tillgång till de resurser/kompetenser som krävs för att klara av att utreda ungas behov. När den hälsofrämjande nivåns kompetens/resurser inte är tillräckliga och de har behov av konsultation ska andra nivåer kontaktas. Brister på en nivå motiverar inte insatser på en annan nivå. Specialistverksamheterna ska komplettera de övriga verksamheterna med konsultation och ansvarar för bedömning och utredning som kräver särskilda kunskaper, diagnostik och behandling. Det är viktigt att rätt prioritering sker av vilka unga vuxna som ska få insatser från specialistnivån. Specialistnivån behövs för en liten andel av alla unga. Kultur och Utbildning Socialtjänst Hälso- och sjukvård fritid Hälsofrämjande och förebyggande Kultur- och fritids verksamhet Gymnasium Särgymnasium Folkhögskola Individ- och familjeomsorgens förebyggande Ungdomsmottagningen Mödrahälsovård Tandvård Komvux verksamhet ungdomsgrupp Gymnasiets /särgymnasiets elevhälsa Kvalificerat stöd (hälsooch sjukvårdens första linje) Elevhälsa Specialpedagog Särskilt riktade utbildningar vid folkhögskolan och särskilt stöd i Komvux läs- och skrivverkstad. Gymnasieskolornas samordnings- Alkohol- och drogrådgivningen Stöd- och försörjning Familjerådgivning Ungdomsmottagning Gynekologisk mottagning Primärvård 6 32 av 187

34 grupp och Ungdomskrafts uppsökande verksamhet. Specialist Individ- och familjeomsorg Omsorg om personer med funktionsnedsättning Specialiserad hälso- och sjukvård och tandvård t ex vuxenhabilitering vuxenpsykiatri Tabell 1. Översikt över tre nivåer av insatser hälsofrämjande och förbyggande, kvalificerat stöd (hälso- och sjukvårdens första linje) samt specialistnivå. 3. Strukturer och ansvar för samverkan Enligt Socialstyrelsens föreskrifter Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) ska verksamheter inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamheter som bedrivs enligt LSS ha rutiner som tydliggör ansvaret för samarbete, hur samverkan ska bedrivas samt ansvaret för medarbetarnas medverkan i kvalitetsarbetet. Skollagen (2010:800) kapitel 4 innehåller bestämmelser om systematiskt kvalitetsarbete, inflytande och samråd inom skolan. En fungerande samverkan bygger på en tydlig ansvarsfördelning mellan förvaltningarna, god kunskap om varandras uppdrag, en jämlik relation och tydliga rutiner. Det behövs mötesplatser där socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och andra aktörer tillsammans kan diskutera och besluta om de aktuella målgrupperna och deras behov. Sådana platser behöver finnas på olika nivåer och med olika yrkesgrupper. Det är viktigt att dessa mötesplatser och strukturer för samverkan inkluderar aktörer i såväl offentlig som enskild regi. Samverkan på regional nivå Regional politisk samverkan Regionstyrelsen, med särskilt uppdrag till representanter från Barn- och utbildningsnämnden, BUN, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, GVN, Hälso- och sjukvårdsnämnden, HSN, Kultur- och fritidsnämnden KFN, och Socialnämnden, SON, har bland annat i uppdrag att ta initiativ till att förbättra samverkan kring barn och unga. Regionstyrelsen ska även identifiera gemensamma utvecklingsområden och skapa gemensamma målbilder av 187

35 Samarbete kring den unga vuxna Särskild samverkan Den unga vuxnas behov ska kartläggas utifrån ett helhetsperspektiv. När den unga vuxna behöver stöd ska, vid behov, övriga aktörer identifieras och involveras för att samordna insatserna. Såväl hälso- och sjukvårdslagen (HSL), Socialtjänstlagen (SoL) som Skollagen innehåller bestämmelser om dokumentation. Samordnad individuell plan En samordnad individuell plan (SIP) är, enligt Socialstyrelsens termbank, en vård- och omsorgsplan som beskriver insatser och åtgärder som den enskilde behöver från både hälsooch sjukvård och socialtjänst. En SIP kan upprättas enligt SoL, LSS eller HSL, enligt nedan. Individuell plan enligt SoL och HSL I SoL och HSL finns bestämmelser om att socialtjänst och hälso- och sjukvård tillsammans ska upprätta en individuell plan när någon behöver insatser från båda huvudmännen. Behovet av en individuell plan uppmärksammas av socialtjänstens och/eller hälso- och sjukvårdens verksamheter och den andre huvudmannen är då skyldig att delta i upprättandet av planen. Planen ska upprättas tillsammans med den unga vuxna som också måste samtycka till att en individuell plan upprättas. Personalen ska därför stödja och motivera den unga för att få till stånd en individuell plan då det anses nödvändigt. Den unga kan själv också ta initiativ till att en plan upprättas. Arbetet med den individuella planen ska påbörjas utan dröjsmål. I inledningen av arbetet ska de aktörer som behövs i samverkan kring den unga vuxna identifieras. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den unga inte motsätter sig det. Av planen ska det framgå 1. vilka insatser som behövs, 2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och 4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. Individuell plan enligt LSS Den som har en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS ska erbjudas en individuell plan enligt 10. Planen ska innehålla beslutade och planerade insatser och ska upprättas i samråd med den unga vuxna som själv kan begära att en plan ska 8 34 av 187

36 upprättas. Socialtjänsten ska arbeta för att insatserna i planen samordnas. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska underrätta varandra om upprättade planer. Åtgärdsprogram Enligt Skollagen ska ett åtgärdsprogram utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven ska ges möjlighet att delta när åtgärdsprogrammet utarbetas. Generellt gäller i skolan att rektorn skyndsamt ska utreda behovet av särskilt stöd om det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås och om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska i utredningsförfarandet ske med elevhälsan om det inte är uppenbart obehövligt. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser och det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och specialpedagogisk kompetens. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och elevernas utveckling mot målen ska stödjas. Rätt till delaktighet och information Den unga ska alltid ge sitt samtycke till att verksamheterna samarbetar. Medarbetarna i de olika verksamheterna ska underlätta den ungas möjlighet till delaktighet och självbestämmande. Medarbetarna har en viktig roll att informera och vid behov ge vägledning om möjliga alternativ. Samverkan med fristående skolor Alla elever, oavsett om de går i kommunala eller fristående skolor, har rätt till stöd på samma villkor då alla skolor omfattas av samma lagstiftning. De fristående skolorna är egna huvudmän och omfattas inte automatiskt av regionens överenskommelser och rutiner. Regionen erbjuder de fristående skolorna att ingå i de överenskommelser och rutiner om samverkan som finns i Region Gotland. Samverkan vid placering i familjehem eller HVB hem Ansvarsfördelning Principer för insatser till unga som är placerade utanför det egna hemmet skiljer sig inte från dem som gäller för unga som bor i det egna hemmet. Vid placering utanför hemmet har socialtjänsten samordningsansvaret. Socialtjänsten avgör om den enskilde ska få insatser enligt socialtjänstlagen, lagen om vård av unga och/eller lagen om stöd och service till vissa 9 35 av 187

37 funktionshindrade och hälso- och sjukvården avgör om den unge ska erhålla hälso- och sjukvård. Varje verksamhetsområde ansvarar för utredning och bedömning inom sitt kompetensområde. Respektive förvaltning har, inom sina ansvarsområden, rätt att sluta avtal med annan part som på deras uppdrag tillhandahåller vissa stöd- eller behandlingsinsatser. För att unga som placeras utanför det egna hemmet ska få en bra skolgång och tillgång till god hälsa och tandvård är det viktigt att samarbetet mellan socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård inklusive tandvård fungerar på ett tydligt och rättssäkert sätt. De särskilda samverkansrutiner som finns för detta ska följas. Den unga Skola Socialtjänst Hälso- och sjukvård Placerad inom länet Pedagogiska insatser och Sociala insatser enligt Hälso- och i familjehem, hem skolgång enligt skollagen. socialtjänstlagen/lagen sjukvårdsinsatser, d v s för vård och boende Studiegång enligt om vård av unga. medicinsk vård avseende (HVB), förstärkt folkhögskoleförordningen läkarinsats och familjehem kan också erbjudas. medicinering, (frivillighet/tvång). bedömning av mun- och tandhälsa inkl. behandling samt psykiatrisk bedömning, utredning, behandling och rådgivning/konsultation till personal. Placerad utanför Pedagogiska insatser och Sociala insatser enligt Hälso- och länet i familjehem, skolgång enligt skollagen. socialtjänstlagen/lagen sjukvårdsinsatser, d v s hem för vård och Studiegång enligt om vård av unga. medicinsk vård avseende boende (HVB), folkhögskoleförordningen läkarinsats och förstärkt kan också erbjudas. medicinering, familjehem, SIS- bedömning av mun- och hem tandhälsa inkl. (frivillighet/tvång). behandling samt psykiatrisk bedömning, utredning, behandling och rådgivning/konsultation till personal. Hälso- och sjukvården på Gotland tillhandahåller specialistvårdsremiss till specialiserad tandvård av 187

38 och sjukvård på placeringsorten. Inskriven vid psykiatriska klinikens heldygnsvård (frivillighet/tvång). Samverkan och planering kring utskrivning och permissioner. Ev. pågående pedagogiska insatser enligt skollagen eller folkhögskoleförordningen avbryts inte. Samverkan och planering kring utskrivning och permissioner.. Ev. pågående sociala insatser, d v s vård enligt socialtjänstlagen/lagen om vård av unga avbryts inte. Hälso- och sjukvårdsinsatser, d v s medicinsk vård avseende läkarinsats och medicinering, bedömning av mun- och tandhälsa inkl. behandling samt psykiatrisk bedömning, utredning och behandling. Tabell 3. Ansvarsfördelning i samband med placering utanför det egna hemmet. Kostnadsfördelning Principen för kostnadsfördelningen utgår från förvaltningarnas ansvar enligt gällande lagstiftning. Kostnadsfördelning sker mellan berörda förvaltningar i varje enskilt fall utifrån ansvaret för insatserna och ska vara klarlagda och beslutade innan placering sker utanför hemmet. Ingen av parterna kan i efterhand kräva den andra på kostnadstäckning om inte detta ansvar klart framgår i genomförandeplanen. Vid akutplacering ska kostnadsfördelningen skyndsamt klarläggas efter beslut om placering. Den beslutande myndigheten kontaktar övriga aktörer som eventuellt har kostnadsansvar för del av placering och de är skyldiga att snarast delta i diskussion om kostnadsfördelning. Sekretess Möjligheterna för samverkan mellan regionen och andra samhällsaktörer kring individer bygger på den enskildes samtycke enligt lagstiftning om sekretess, se bilaga 1. För ett fungerande samarbete är det viktigt att frågor om sekretess tydliggörs och att verksamheterna verkar för att sekretess inte blir ett hinder för samverkan av 187

39 4. Verksamheter som ingår i överenskommelsen Verksamheter som möter unga vuxna omfattas av överenskommelsen. De har en skyldighet att initiera samverkan då den unga vuxna är i behov av insatser från annan förvaltning. Åldern i målgruppen varierar för förvaltningarnas uppdrag vilket ställer ytterligare krav på samverkan. Kontinuiteten i insatserna och uppföljningen ska särskilt beaktas vid övergången mellan olika verksamheter. Hälso- och sjukvården Eftersom unga vuxna med psykisk ohälsa riskerar att tidigt i livet hamna i utanförskap är det särskilt viktigt att uppmärksamma denna grupp, och så snart som möjligt motivera till och erbjuda adekvata insatser. Primärvård Inom Region Gotland har primärvården huvudansvaret för första linjens vård och behandling till personer från och med 18 år med psykisk ohälsa, psykiska funktionsnedsättningar eller psykisk sjukdom som inte kräver specialistsjukvård. Primärvården är således den instans som andra kliniker och verksamheter i första hand ska remittera och hänvisa personer med psykisk ohälsa till. Psykiatriska kliniken Vid mer allvarliga och komplicerade tillstånd, där första linjens vård har visat sig otillräcklig, ansvarar psykiatrin för kvalificerad utredning och behandling( Ansvarsfördelning vid psykisk ohälsa Vid behov av psykiatrisk specialistvård är det företrädesvis primärvården som ansvarar för att remittering sker. Eftersom psykiska sjukdomar kan variera över tid kan behovet av vård växla vilket innebär att personer ibland kan få sina vårdbehov tillgodosedda inom primärvården, ibland inom specialistpsykiatrin. Habilitering Habiliteringen tar emot personer i alla åldrar med omfattande och livslånga funktionsnedsättningar. Det kan exempelvis vara personer med utvecklingsstörning, autismspektrumstörning, rörelsehinder eller flerfunktionsnedsättningar. I habiliteringens uppdrag ingår att informera och utbilda om funktionsnedsättningen. Habiliteringen ger även stöd och konsultation till anhöriga. Habiliteringsinsatserna kan vara råd, stöd och behandling samt förskrivning och utprovning av hjälpmedel. De syftar till att förebygga och minska de svårigheter som funktionsnedsättningen kan medföra i det dagliga livet av 187

40 Ungdomsmottagning Unga personer t.o.m. 22 år kan vända sig till ungdomsmottagningen om de behöver råd, stöd eller någon att prata med i frågor som gäller psykosocial och sexuell hälsa. De kan testa sig för någon sexuellt överförbar infektion eller prata om sin sexualitet, preventivmedel eller relationer. Tandvård Folktandvårdens barn- och ungdomstandvård omfattar ungdomar t o m 19 år. Klinikerna följer Folktandvårdens vårdprogram för "Barn- och ungdomstandvård" samt den handlingsplan som gäller vid Misstanke om barn som far illa. Tandvård ges också till personer från 20 år och uppåt med stora behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning utifrån fastställda diagnoser. Socialtjänsten Socialtjänsten ansvarar för stöd och insatser till unga enligt lagarna SoL, LSS samt tvångslagarna Lagen om vård av unga och (LVU) och Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Insatserna behöver oftast samordnas med hälso- och sjukvården och skolan. Förebyggande insatser Socialtjänsten ansvarar för ett förebyggande socialt arbete riktat direkt till unga vuxna t o m 21 år. Genom uppsökande verksamhet i ungdomsmiljöer och att ge råd och stöd till unga arbetar man med att förebygga kriminalitet och missbruk. Insatser enligt SoL och LSS Socialtjänsten är skyldig att göra en utredning enligt 11 kapitlet 1 SoL när en enskild ansöker om en insats. Vid en anmälan enligt 14 kapitlet 1 SoL, bedömer socialtjäntsten först om en utredning ska inledas. Den grundläggande principen i SoL är frivillighet. SoL ger inte socialtjänsten någon rätt att använda tvång. Socialtjänstens utredningar innebär att ur ett helhetsperspektiv kartlägga den ungas resurser och behov. Utredningen ligger till grund för beslut om eventuella insatser och dessa ska utformas i samförstånd med den unga. En insats grundar sig på ett beslut enligt SoL och prövas mot behovet. Det innebär att en ansökan om en specifik insats kan avslås om behovet bedöms kunna tillgodoses på annat sätt. Öppenvårdsinsatser kan erbjudas utan föregående utredning och beslut om insats och är i form av psykosocialt förändringsarbete riktat till den unga av 187

41 LSS är en rättighetslag som syftar till att den som har en funktionsnedsättning ska kunna leva sitt liv på samma villkor som alla andra. En insats enligt LSS förutsätter att den enskilde själv ansöker om den. För att bli beviljad en insats enligt LSS måste den unga tillhöra den personkrets som definieras i lagen och ha behov av insatsen. Beslut enligt SoL och LSS kan överklagas. Insatser enligt LVU och LVM Grunden för vård enligt LVU kan vara att den unge själv lever ett destruktivt liv med exempelvis missbruk eller kriminalitet, lagen gäller upp till 21 år. Förvaltningsrätten fattar beslut om omhändertagandet efter utredning och begäran från socialnämnden. Vård enligt LVU ska inledas utanför hemmet och innebär att socialnämnden tillfälligt övertar ansvaret för vården av den unga. Tvång regleras i LVU och LVM. Vård enligt dessa lagar kan överklagas och nämnden ska kontinuerligt överväga om tvångsvården fortfarande behövs. Strävan ska alltid vara att vården ska vara frivillig. Gymnasie- och vuxenutbildning Gymnasieskola Gymnasieskolan är en frivillig skolform för elever mellan 16 och 20 år som fullföljt grundskolan. Syftet med utbildningen enligt skollagen är att lägga en god grund för yrkesverksamhet, fortsatta studier samt för personlig utveckling och deltagande i samhällslivet. Huvudmannens uppdrag är också att arbeta för att fler studerande når de nationella målen. Gymnasieskolan är öppen för elever med olika förutsättningar. Obehöriga elever erbjuds fem olika introduktionsprogram som ska leda till behörighet på ett nationellt gymnasieprogram, men också förbereda för till exempel yrkeslivet. Varje elev inom gymnasieskolan ska ha en individuell studieplan. Den nya skollagen säger att det ska finnas en elevhälsa med såväl medicinsk som psykologisk, psykosocial och specialpedagogisk kompetens. Elever inom gymnasieskolan har rätt till stöd för att nå kunskapskraven för betyget E inom respektive kurs. Rektor har det samlade ansvaret för hela den pedagogiska situationen kring eleven och att stödbehovet utreds och åtgärder sätts in. Elevens behov ska vara avgörande för insatserna. Skolan har dock inte ett rehabiliteringsansvar för elever. Anpassningar av innehållet i utbildningen på ett gymnasieprogram kan göras för en elev om det finns särskilda skäl. Likaså finns vissa möjligheter att besluta att utbildningen får fördelas på längre tid än tre läsår. Det är av 187

42 kommunen/huvudmannen som beslutar om detta. Gymnasieförordningen ger också gymnasieskolan möjlighet att inrätta specialklasser, i de fall det finns skäl till detta. Informations- och uppföljningsansvaret för unga utanför studier och arbete Region Gotland, genom GVF, är enligt skollagen ytterst ansvarig för att hålla sig informerad om hur ungdomar i åldern 16 till 20 år och som inte går i, eller har gått ut, gymnasieskolan är sysselsatta dvs de som ramlat ur utbildningssystemet. Regleringen kallas för det kommunala informationsansvaret. Region Gotland har valt att arbeta med uppföljningsansvaret i projektform, genom projektet Ungdomskraft som delvis finansieras genom Europeiska socialfonden (EFS). Syftet med Ungdomskraft är att på olika sätt engagera, motivera och stötta sysslolösa ungdomar utan fullständiga gymnasiebetyg att förändra sin situation, göra en framtidsplan och att motverka utanförskap. Målsättningen är att en permanent verksamhet ska vara införd vid projekttidens slut år Arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar Arbetsförmedlingen (AF) har slutit ett avtal med Region Gotland kring ett antal olika arbetsmarknadsinsatser för dem som har svårast att komma in på arbetsmarknaden eller tillbaka till den. Därför inrättas från och med den 1 januari 2014 en särskild arbetsmarknadsenhet vid GVF. Bland annat ska denna ha hand om studie- och yrkesvägledning, bedömning av arbetsförmågan, praktikplatser och arbetsträning. Målet är att stärka arbetslösa gotlänningars möjligheter till att bli självförsörjande. Gymnasiesärskola Utbildningen i gymnasiesärskolan är till för ungdomar vars skolplikt har upphört och som inte bedöms ha förutsättningar att nå upp till gymnasieskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning. Ett beslut om mottagande i gymnasiesärskolan ska alltid föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs. De ungdomar som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan har rätt att bli mottagna i gymnasiesärskola om utbildningen påbörjas före utgången av det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. Lag (2012:109). Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en för dem anpassad utbildning som ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Den fyraåriga utbildningen i gymnasiesärskolan ska i huvudsak bygga på de kunskaper som eleverna har fått i grundsärskolan eller i motsvarande utbildning av 187

43 Det finns nio yrkesinriktade nationella program. Det finns också individuella program för elever som behöver en utbildning som är anpassad för de egna förutsättningarna. Komvux Den kommunala vuxenutbildningen vänder sig i huvudsak till vuxna över 20 år. På Komvux kan man komplettera en tidigare utbildning, läsa in en behörighet för högre studier, höja kompetensen inom ett nuvarande yrke eller skaffa sig utbildning på ett nytt yrkesområde. Det statliga uppdraget för Komvux är detsamma som för grund- och gymnasieskolan beträffande grundläggande- och gymnasiala utbildningar (se ovan). Här kan unga vuxna som inte klarat gymnasieskolan få en andra chans till utbildning. Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar. Skollagens bestämmelser om elevers rätt till särskilt stöd gäller inte på samma sätt i vuxenutbildningen. Det finns heller ingen rätt till särskilt stöd för att nå de lägsta kunskapskraven i vuxenutbildningen till skillnad från andra skolformer. Utgångspunkten är att en individuell studieplan och bra studievägledning ska göra att studerande väljer en utbildning som de klarar av. Folkhögskolan Folkhögskolan är en studieform för vuxna, med en nedre åldersgräns på 18 år för de allmänna kurserna. Folkhögskolorna finansieras genom statsbidrag och landstingsbidrag. De studerande får studiestöd genom CSN. Folkhögskolorna har olika typer av kurser: allmänna kurser, profilkurser, yrkesutbildningar och distanskurser. Varje folkhögskola bestämmer självständigt över vilka kurser man anordnar och vilken profil man har på sin skola. De allmänna kurserna är behörighetsgivande, ger normalt företräde för sökande med kort tidigare skolutbildning och är ett alternativ till gymnasieskolan eller Komvux på olika nivåer. Under den så kallade folkhögskolesatsningen, år , erbjuds arbetslösa ungdomar mellan år utan grundläggande högskolebehörighet eller gymnasieexamen studiemotiverande kurser i samarbete med Arbetsförmedlingen. På Gotlands folkhögskola har kursen Enter en kurs på den allmänna linjen getts, riktad speciellt till unga med Aspergers syndrom. Samtalet och den studerandes aktiva deltagande i gruppen är utmärkande för folkhögskolan som skolform. Man arbetar med mer eller mindre sammanhållna studiegrupper, studerar ofta ämnesövergripande i projektform och man utgår från de studerandes behov, förkunskaper och erfarenheter. Det ger stora möjligheter för kursdeltagarna att påverka studiernas inriktning och innehåll. Folkhögskolorna är inte bundna till centralt fastställda av 187

44 läroplaner utan istället arbetar man efter egna verksamhetsplaner. Genom överenskommelse med Universitets- och högskolerådet kan allmän kurs ge behörighet till högre studier. Särskild utbildning för vuxna Vuxna med utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada har rätt att delta i särskild utbildning för vuxna från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år. Eleven ska sakna sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge, och ha förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Särskild utbildning för vuxna är en skolform som omfattar grundläggande och gymnasial nivå. Utbildningen på den grundläggande nivån ska motsvara den som ges i grundsärskolan eller träningsskolan. På gymnasial nivå ska utbildningen motsvara den som ges på gymnasiesärskolans nationella program. Inom särskild utbildning för vuxna kan det finnas såväl nationella kurser som orienteringskurser. Kultur- och fritidsförvaltningen Kultur och fritid är en icke lagstadgad verksamhet så när på ett bibliotek. Verksamhetens målgrupp är alla medborgare, men politiken har gett uppdrag att prioritera barn och unga i våra verksamheter. Kultur och fritid arbetar främjande vilket betyder att det friska lyfts fram och utvecklas hos individen. Ungdomsavdelningen Ungdomsavdelningens verksamhet riktar sig till ungdomar i åldern år och består av bland annat av Ungkulturhus, Ungdomsgårdar, Träffpunkter, Fältfritidsledare. Ungdomsavdelningen tillhandahåller mötesplatser eller möter ungdomar där de finns och huvuduppdraget är att främja ungas växande och utveckling. Fritid Fritidsavdelningen möjliggör aktiviteter genom att ge stöd åt föreningslivet på olika sätt. Det kan vara genom kontantstöd, hyressubventioner eller kunskapsmässigt stöd m.m. Även baden tillhör denna enhet. Baden arbetar mycket i samarbete med t ex skolan för att ge möjlighet för alla barn och unga på Gotland att lära sig att simma av 187

45 Bibliotek Biblioteken är idag mycket mer än en plats där man lånar böcker. Det är en mötesplats med ett mångfacetterat utbud. Här arbetar man med unga med syfte att vara en naturlig del i kunskapsinhämtningen för den unge. I nära samarbete med folkbiblioteket finns också Patientforum på Visby lasarett, där den unga vuxna kan få hjälp med att ta fram kunskapsbaserat material inom området sjukdomar och hälsa. Kultur Kulturavdelningen ger stöd och råd till olika föreningar eller aktörer för produktioner riktade till unga vuxna, ansökningar riktade till unga med speciella behov ser avdelningen särskilt positivt till. I länsinstitutionernas (t ex länsmuseet, länsteatern, gotlandsmusiken) uppdrag ligger också att producera och förmedla ungdomskultur av 187

46 Bilaga 1 Lagstiftning och riktlinjer Samverkan på systemnivå Enligt Förvaltningslagen 6 ska varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2011:9 Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete ska verksamheterna ha rutiner som tydliggör ansvaret för samarbete, hur samverkan ska bedrivas samt ansvaret för medarbetarnas kompetens och kompetensutveckling. De har en särskild skyldighet att samverka i frågor som rör barn som far illa, eller riskerar att fara illa, vilket regleras i lagstiftningen för förskola, skola (29 kap 13 Skolagen ( 2010:800), socialtjänst (5 kapitlet 1 a SoL 2001:453) och hälso- och sjukvård (2f, 2g HSL 1982:763 och 6 kapitlet 5 PSL 2010:659). Samarbete på individnivå HSL, SoL, LSS, LPT och LVU innehåller krav på individuella planer för att tydliggöra huvudmännens gemensamma ansvar för personer med behov från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Lagparagraferna i HSL 2f och SoL 2 kapitlet 7 lyder: När den enskilde har behov av insatser från både socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med hälso- och sjukvården upprätta en individuell plan. Bestämmelserna om individuell plan är inte avgränsad i åldersgrupper eller begränsad till personer med omfattande behov, utan gäller alla människor, både vuxna och barn med behov av vård och insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård. För mer information läs bland annat Gemensamma överenskommelser om samarbete och gemensam individuell planering mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten, cirkulär 09:66 SKL. Exempel på Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) som innehåller krav på individuell plan: SOSFS 2005:27 Samverkan vid in och utskrivning av patienter i slutenvård SOSFS 2007:10 Samordning av insatser för habilitering och rehabilitering SOSFS 2008:18 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård SOSFS 2008:20 Ändringar i föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2007:10) om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering SOSFS 2009:6 Bedömningen om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Enligt Skollagen 29 kapitlet 13 ska huvudmannen för verksamhet som avses i lagen och den som är anställd i sådan verksamhet, på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som av 187

47 far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Informationsskyldighet Bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen (HSL 2a och 2b), tandvårdslag 3 och patientsäkerhetslagen ger skyldigheter att särskilt beakta barnets behov av individuellt anpassad information, råd och stöd. I socialtjänstlagen står att när en åtgärd rör ett barn skall barnet få relevant information och hans eller hennes inställning ska, så långt det är möjligt, klarläggas. Skollagen innehåller bestämmelser om att barn och elever ska ges inflytande över utbildningen och att eleven och vårdnadshavare fortlöpande ska informeras om elevens utveckling. Hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982:763) HSL reglerar åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Enligt 2 i HSL är målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Vården ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Hälso- och sjukvårdslagen är en ramlag, inte en rättighetslag. Det innebär bland annat att det inte går att överklaga om man till exempel inte får den läkare eller den utredning/behandling man vill ha. Socialtjänstlagen, SoL (2001:453) Socialnämnden ska enligt 5 kapitlet 1 SoL verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden och i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och unga. Där står även att socialnämnden, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, ska samverka med andra samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Vidare står i 5 kapitlet 7 att socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Här avses också barn och ungdomar med funktionsnedsättning. I 3 kapitlet 5 står att insatserna ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och föreningar. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (1993:387) LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor och att de får och kan påverka den hjälp och service de behöver i det dagliga livet. Socialtjänsten ska fortlöpande följa upp vilka som omfattas av LSS och vilka deras behov av stöd och service är. Enligt 6 ska verksamheterna av 187

48 vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Enligt 10 ska kommunen erbjuda den enskilde en individuell plan i samband med beviljande av LSS-insatser och enligt 15 ska kommunen samverka med organisationer som företräder människor med funktionsnedsättningar. Skollagen (2010:800) Skolans ansvar regleras i skollagen. (Det som särskilt gäller gymnasieskolan regleras i kapitel och bestämmelser elevstöd i 3 kapitlet 7-12 de senare omfattar inte kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.) Skollagen säger att alla elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Om det på något sätt framkommer att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt. Vidare står att ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas. Elevhälsan är en del av skolan och omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och ha en hälsofrämjande inriktning i ambition att motverka ohälsa, enligt 2 kapitlet 25 skollagen. Det ska också finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses (omfattar inte vuxenutbildningen). Enligt skollagen är det hemkommunen som har det yttersta ansvaret för de ungdomar som är under 20 år och som har fullgjort sin skolplikt men inte studerar inom gymnasieskolan eller motsvarande utbildning och inte heller har fullföljt en sådan utbildning. Hemkommunen är skyldig att löpande hålla sig informerad om dessa ungdomar i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder (29 kapitlet 9 ) av 187

49 Gymnasieförordningen (2010:2039) Gymnasieförordningen innehåller bestämmelser om gymnasieskolan och gymnasiesärskolan som konkretiserar skollagens reglering mer i detalj. 9 kapitlet beskriver bestämmelser kring stödåtgärder. Bland annat rätten för elever att gå om en kurs, rätten till individuellt anpassat program, rätten att befrias från undervisning i en eller flera kurser eller gymnasiearbetet (reducerat program), rätten att få utbildningen fördelad på längre tid än tre läsår, rätten att inrätta specialklasser och rätten till studiehandledning på sitt modersmål. Förordningen om vuxenutbildning (2011:1108) Förordningen innehåller detaljerade bestämmelser om vuxenutbildningen. I denna står bland annat att rektor ansvarar för att en individuell studieplan upprättas för varje elev i samverkan med eleven och i nära anslutning till antagningen. Den individuella studieplanen ska vid behov revideras. Eleven ska i samband med utarbetandet också erbjudas studie- och yrkesvägledning. Förordning om statsbidrag till folkbildningen (1991:977) Förordningen beskriver syftet med och villkoren för att bedriva folkbildning. Några särskilda krav på särskilt elevstöd finns inte. Syftet med folkbildningen är: stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin, bidra till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, och bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT (1991:1128) LPT innehåller de centrala bestämmelserna om psykiatrisk tvångsvård i Sverige. En huvudregel i svensk sjukvård är att ingen ska vårdas mot sin vilja eller behandlas utan samtycke. I vissa fall kan dock undantag göras från detta. Kriterier för tvångsvård enligt LPT är allvarlig psykisk störning, oundgängligt behov av psykiatrisk dygnetruntvård samt att patienten motsätter sig vård. Tvångsåtgärder inom vården regleras bland annat av LPT och LVU. Lagen om vård av unga, LVU (1990:52) Den som är under 18 år ska beredas vård enligt LVU om det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av vårdnadshavaren och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. Vård kan beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Vård ska också av 187

50 beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU (1998:603, 1998:641) Sluten ungdomsvård är en påföljd för brott för unga lagöverträdare som alternativ till fängelse. Denna form av påföljd har funnits från och med 1 januari 1999 och regleras i Lag om verkställighet av sluten ungdomsvård. Straffet verkställs på ett särskilt ungdomshem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SIS). Straffet är tidsbestämt och kan vara mellan 14 dagar och upp till 4 år. Till skillnad från fängelsedömda kan inte den som blivit dömd till sluten ungdomsvård bli frigiven efter att två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) Enligt Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) kan en missbrukare under särskilda omständigheter beredas vård oberoende av eget samtycke. LVM reglerar den tvångsvård inom socialtjänsten som utövas vid statliga LVM-hem och är ett komplement till socialtjänstlagen. Tvångsvården ska syfta till att genom lämpliga insatser motivera den enskilde att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk Patientsäkerhetslagen, PSL (2010:659) Patientsäkerhetslagen syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Lagen reglerar hälso- och sjukvårdpersonalens skyldigheter. Enligt 6 kapitlet 1 ska hälso- och sjukvårdspersonalen utforma sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och vården ska så långt som möjligt utformas i samråd med patienten. I frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa ska hälso- och sjukvårdspersonal enligt 6 kapitlet 5 samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Offentlighets- och sekretesslagen, OSL (2009:400) Lagen innehåller bestämmelser om myndigheters handläggning vid registrering, utlämnande och övrig hantering av allmänna handlingar. Den innehåller också bestämmelser om tystnadsplikt och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Lagen gäller för många personalgrupper i Sverige, bland annat personal inom hälso- och sjukvård och kommun. Personuppgiftslagen, PUL (1998:204) Lagen trädde i kraft 1998 och har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Personuppgiftslagen bygger på gemensamma regler som har beslutats inom EU, det så kallade dataskyddsdirektivet. Övriga EU länder har alltså liknande skyddslagar vilket underlättar flödet av information inom unionen. I personuppgiftslagen finns regler för hur personuppgifter får behandlas. Företag, av 187

51 myndigheter, föreningar och andra kan utse personuppgiftsombud som självständigt kontrollerar att personuppgifter behandlas korrekt inom verksamheten av 187

52 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Ärendenr GVN 2012/125 1 (3) Handlingstyp Tjänsteskrivelse Datum Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Samlad SYV-organisation Förslag till beslut Utredningen föreslår nämnden besluta att: Inrätta en samlad organisation, Vägledningsenheten, för studie- och yrkesvägledningen inom Region Gotland från och med 1 juli Vägledningsenheten bildar en resultatenhet under gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden. Vägledningsenheten ansvarar för studie- och yrkesvägledningen inom regionens grund- och gymnasieskolor, den kommunala vuxenutbildningen samt inom Gotlands Folkhögskola. Vägledningsenheten bemannas med personalresurser (enhetschef och vägledare) inom ramen för befintlig verksamhet. Uppdra åt utbildningschefen i gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen att påbörja rekrytering av en chef för enheten med tillträde den 1 januari Den nytillträdde chefen får uppdraget att leda, utveckla och utforma studie- och yrkesvägledningen i Regionens verksamheter utifrån utredningens förslag och i nära samarbete med vägledare, rektorer, tjänstemän och berörda nämnder. Godkänna förslaget till tidsplan och förslag till förberedelsearbete. Bakgrund I Skolverkets rapport 303/2007 påtalas att det finns betydande brister i studieoch yrkesvägledningen (Skolverket (2007): Kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledningen i grundskolan). Verksamheten har inte utvecklats på ett sådant sätt som vore motiverat utifrån arbetslivets förändring. Trots att komplexiteten i valet av studie- och yrkesbana idag är betydligt större än tidigare, visar granskningen att varken huvudmän eller enskilda skolor prioriterar arbetet med läroplanens mål för studie- och yrkesorientering. Skolverkets bedömning är att 51 av 187 Besöksadress Regementsgatan 6 Postadress Visby Telefon vxl E-post registrator-gvf@gotland.se Webbplats Org nr

53 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Region Gotland Ärendenr GVN 2012/125 2 (3) studie- och yrkesorienteringen behöver utvecklas för att kunna svara mot styrdokumentens mål. Skolverkets studie Gymnasieelevers byten av program och skolor (2011) visar att mer än var tionde elev byter program under de första två åren. Många elever som byter gymnasieskola eller program får räkna med både fyra och fem år i gymnasieskolan. Av de elever som byter program får bara 29 procent slutbetyg efter tre års studier, jämfört med 85 procent av dem som stannat kvar på samma program. Ett sätt att minska antalet byten är att förbättra studie- och yrkesvägledningen i grundskolan. Förutom information om arbetslivet behöver eleven också självkännedom för att kunna göra ett väl övervägt val till gymnasieskolan. Det behövs även stöd inom det program eleven går och en bra hantering av de byten inom gymnasieskolan som ändå sker. Skollagen (2010:800) ställer krav på studie- och yrkesvägledning. Elever i alla skolformer, utom förskolan och förskoleklassen, ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Att eleverna ska kunna granska olika valmöjligheter och ta ställning till framtidsfrågor är viktiga strävansmål som rör hela skolans personal. Det är också en utgångspunkt för Skolverkets uppdrag att på olika sätt främja kvalitetsutveckling av studie- och yrkesvägledningen. Tillsatt utredning Vid barn- och utbildningsnämndens och gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens sammanträden i december 2012 fick förvaltningarna i uppdrag: att kartlägga studie- och yrkesvägledningens omfattning och inriktning inom Region Gotland. att beskriva vilka behov studie- och yrkesvägledningen utifrån statliga styrdokument förväntas fylla och vilka mål som är prioriterade för verksamheten. att lämna förslag på en samlad organisation för studie- och yrkesvägledningen och beskriva för- och nackdelar i förhållande till nuvarande organisation. Som bilaga till denna tjänsteskrivelse medföljer den utredning som gjorts med anledning av ovanstående uppdrag. 52 av 187

54 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Region Gotland Ärendenr GVN 2012/125 3 (3) Utredningen har följande förslag till tidplan och förberedelser: September/oktober Information om nämndbeslut och kommande arbete. - Förberedelser för rekrytering av ny chef för Vägledningsenheten. November Rekrytering avslutad. - Arbetsgrupp utses. Januari Ny chef tillträder 1 januari. - Arbetsgruppsmöte. - Planering av omorganisationsarbete. Februari-juni Analys och förslag till bl.a. bemanning, dokument, mötesrutiner, praon:s organisation, planering av vägledaraktiviteter i åk F-6, kompetensutveckling mm. - Ta fram en plan för det systematiska kvalitetsarbetet. - Arbetsgruppsmöten. - Beslut kring organisation, bemanning, arbetsinnehåll, mm. Juli Vägledningsenheten inrättas. Ärendets beredning Ärendet har beretts av utredare på GVF Anders Weiborg i samarbete med den arbetsgrupp som tillsatts för att göra utredningen. Handläggare Anders Weiborg t.f. Utbildningschef Alf Nilsson 53 av 187

55 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Ärendenr GVN 2012/125 1 (33) Handlingstyp Tjänsteskrivelse Utredare Anders Weiborg Datum Förslag till en samlad studie-och yrkesvägledning inom Region Gotland Besöksadress Regementsgatan 6 Postadress SE Visby GVN AU Telefon (0) vxl 54 av 187 E-post registrator-gvf@gotland.se Bankgiro Plusgiro Org nr Webbplats

56 Innehållsförteckning 1 Utredningsuppdrag Nämndbeslut Bakgrund Tidigare utredningsuppdrag på Gotland Uppdragsorganisation Styrning/ledning Referensgrupp Möten Syv-resursen idag Organisation, kostnader enligt budget Vägledarens arbetsuppgifter Styrdokument och mål för verksamheten Skollag Skolverkets Allmänna råd Läroplaner Lokala mål- och styrdokument Skolinspektionens tillsyn Några gemensamma slutsatser och utvecklingsområden Omvärldsanalys Rektorssamtal Rektors- och SYV-enkät Studiebesök i Uppsala och Kungsbacka Analys För- och nackdelar med en samlad SYV-organisation Ekonomiska utgångspunkter Utredningens förslag Förslag till tidsplan och förberedelser Förslag till nämndbeslut Bilagor Referensgruppens synpunkter på en samlad organisation Enkät vägledare av 187

57 1 Utredningsuppdrag 1.1 Nämndbeslut Vid nämndernas sammanträden i december 2012 fick Barn- och utbildningsförvaltningen och Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen i uppdrag: att kartlägga studie- och yrkesvägledningens omfattning och inriktning inom Region Gotland. att beskriva vilka behov studie- och yrkesvägledningen utifrån statliga styrdokument förväntas fylla och vilka mål som är prioriterade för verksamheten. att lämna förslag på en samlad organisation för studie- och yrkesvägledningen och beskriva för- och nackdelar i förhållande till nuvarande organisation. 1.2 Bakgrund I Skolverkets rapport 303/2007 påtalas att det finns betydande brister i studie- och yrkesvägledningen 1. Verksamheten har inte utvecklats på ett sådant sätt som vore motiverat utifrån arbetslivets förändring. Trots att komplexiteten i valet av studie- och yrkesbana idag är betydligt större än tidigare, visar granskningen att varken huvudmän eller enskilda skolor prioriterar arbetet med läroplanens mål för studie- och yrkesorientering. Skolverkets bedömning är att studie- och yrkesorienteringen behöver utvecklas för att kunna svara mot styrdokumentens mål. I rapport 364/2011 framgår att var tionde elev byter program och att orsakerna till att elever vill byta program eller skola är många och komplexa. Det kan till exempel handla om ett svåröverskådligt utbud av utbildningar, otillräcklig vägledning eller att eleven vill påbörja en utbildning för att pröva om den passar. I tidigare studier har Skolverket även sett att elever ibland erbjuds att byta program istället för att få stöd på det program där de går. Skolverkets studie Gymnasieelevers byten av program och skolor (2011) visar att mer än var tionde elev byter program under de första två åren. Många elever som byter gymnasieskola eller program får räkna med både fyra och fem år i gymnasieskolan. Av de elever som byter program får bara 29 procent slutbetyg efter tre års studier, jämfört med 85 procent av dem som stannat kvar på samma program. De som bytt både program och skola har ännu lägre genomströmning. Det faktiska antalet byten är dock fler än studien visar eftersom Statistiska centralbyråns (SCB) insamling inte fångar de byten som sker från terminsstart fram till 15 oktober. Det kan vara många elever som byter i början på den första terminen. 1 Skolverket (2007): Kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledningen inom grundskolan 56 av 187 3

58 De elever som byter program har som grupp sämre betyg från grundskolan och deras föräldrar har lägre utbildningsnivå jämfört med elever som går kvar på samma program. Elever i behov av särskilt stöd är sannolikt överrepresenterade bland elever som byter program. Ett sätt att minska antalet byten är att förbättra studie- och yrkesvägledningen i grundskolan. Förutom information om arbetslivet behöver eleven också självkännedom för att kunna göra ett väl övervägt val till gymnasieskolan. Det behövs även stöd inom det program eleven går och en bra hantering av de byten inom gymnasieskolan som ändå sker. Skollagen (2010:800) ställer krav på studie- och yrkesvägledning. Elever i alla skolformer, utom förskolan och förskoleklassen, ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Att eleverna ska kunna granska olika valmöjligheter och ta ställning till framtidsfrågor är viktiga strävansmål som rör hela skolans personal. Det är också en utgångspunkt för Skolverkets uppdrag att på olika sätt främja kvalitetsutveckling av studie- och yrkesvägledningen. Under hösten 2012 har Skolinspektionen startat en kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledningen i grundskolan i 34 skolor från 14 kommuner. Granskningen, som redovisas hösten 2013, utgår från tre frågeställningar: - Ges alla elever tillgång till kontinuerlig vägledning av sådan kvalitet att eleverna kan göra medvetna och väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning? - Ger rektorn riktlinjer och förutsättningar för vägledningen så att den blir hela skolans ansvar? - Tar huvudmannen ansvar för att skolornas studie- och yrkesvägledning fungerar på ett tillfredsställande sätt? Utdrag ur de preliminära resultaten redovisas under punkt 5: Tidigare utredningsuppdrag på Gotland Studie- och yrkesvägledningen har varit föremål för utredningsuppdrag inom Gotlands kommun under senare år. Utifrån ett uppdrag från BUN 2006 att återkomma med förslag beträffande förskoleverksamhetens och grundskolans samarbete med arbetslivet redovisades till BUF:s ledningsgrupp ett material som en del av ledningens beslutsunderlag. Syftet med underlaget var att utifrån en gemensam bild diskutera och föreslå insatser för en likvärdig skola genom att förbättra och utveckla arbetet inom skola-arbetslivsområdet. Materialet var en kartläggning av studie- och yrkesvägledningen ur olika aspekter redovisades arbetet till BUN genom Rapport och förslag från studie- och yrkesvägledare Monika Edman. Rapporten redovisade en kartläggning av vilka arbetslivskontakter förskolor och grundskolor genomfört, om någon lokal arbetsplan fanns som beskriver ambitioner kring arbetslivskontakter och i vilken utsträckning området belystes i kvalitetsredovisningen. Rapporterna har inte inneburit att några politiska beslut som rör studie- och yrkesvägledningens organisation eller uppdrag har fattats. 57 av 187 4

59 2 Uppdragsorganisation 2.1 Styrning/ledning Jan Holmquist GVF (Ordf.) Ann-Chatrin Norrevik BUF Alf Nilsson GVF Per-Olof Sahlberg BUF Adjungerad: Anders Weiborg Utredare GVF 2.2 Referensgrupp Anders Stoltz Rektor Särskolan Ann-Christine Karlsson SYV Högbyskolan Bo Eriksson Rektor CPG Inger Halvarsson SYV Komvux Johannes Hedlund SYV Folkhögskolan Jesper Hedlund SYV Donnergymnasiet Kerstin Andersson Bitr. Rektor Solbergaskolan Lennart Blom Ledningskontoret Maria Ljungqvist SYV Högskolan Per-Johan Moqvist Lärare Högbyskolan Sara Vestling SYV EAG Stefan Andreasson SYV Solbergaskolan Stefan Einarsson Lärare CPG Torsten Flemming Rektor Solbergaskolan Ulf Johansson SYV CPG 2.3 Möten Utredningens styrgrupp har haft fem protokollförda möten. Referensgruppen har träffats vid fem tillfällen vilka också protokollförts. Vidare har utredaren haft samtal med samtliga rektorer på grundskolans högstadium och med rektorerna på gymnasiet. Syftet har varit att informera om pågående arbete men självklart också att få en bild av hur rektorerna ser på vägledningen på skolan och sitt uppdrag inom vägledningsområdet. Utredaren har också medverkat vid informationsmöten vid SYV:arnas månatliga möten för att informera om arbetet. Han har också medverkat vid två samverkansmöten. Då många påtalat likheten mellan en samlad vägledarorganisation och elevhälsans nuvarande organisation har ett möte ägt rum med chefen för elevhälsan för att få ta del av erfarenheterna från den genomförda förändringen. 58 av 187 5

60 3 Syv-resursen idag 3.1 Organisation, kostnader enligt budget Skolor Vägledarresurs Lönekost/år Antal elever Solbergaskolan Södervärnsskolan Södervärnsskolan Solklintsskolan Fårösundsskolan Romaskolan Högbyskolan Klinteskolan Särskolan Skolor Vägledarresurs Lönekost/år Antal elever Christopher Polhem Christopher Polhem Elfrida André Elfrida André Richard Steffen Richard Steffen Sprint 20 Komvux Komvux Ungdomskraft Folkhögskolan Årskostnaden för löner till studie- och yrkesvägledare anställda i regionens skolverksamhet uppgår till ca :-. Budgeterade anslag till Syv-verksamheten är mer osäkra. På en del skolor budgeteras medel, på andra finansieras verksamheten på annat sätt. Inrapporterade medel uppgår totalt till ca : Vägledarens arbetsuppgifter I den kartläggning som genomförts under utredningen har studie- och yrkesvägledarna beskrivit sin arbetssituation utifrån de mest frekventa arbetsuppgifterna. I nedanstående tabell framgår hur vägledare på grund- och gymnasieskola själva beskriver sina arbetsuppgifter. Huvudarbetsuppgifterna är individuell vägledning och information om utbildningar. Praon och praoplanering är en arbetsuppgift för alla SYV:ar på grundskolan. Många vägledare har också en roll i elevhälsoarbetet. 59 av 187 6

61 Vad ingår i din SYV-tjänst? Grundskola Gymnasium Info utbildningar 80 % 75 % Individuell vägledning 100 % 87,5 % Gruppvägledning 0 % 0 % Info föräldrar, öppet hus, föräldramöten m.m. 60 % 50 % Info/vägledning åk % 0 % Info arbetsmarknad 20 % 75 % Samverkan med arbetslivet 20 % 12,5 % Prao/APL, praktikplatser 100 % 37,5 % Adm. antagning, omval 20 % 25 % Utforma/samla info.mtrl. 0 % 12,5 % Handleda lärare/kollegor 0 % 12,5 % Adm. individuella val 20 % 12,5% Delta i elevhälsoarbetet 80 % 50 % Marknadsföring av skolan 0 % 0 % Ledningsuppdrag 0 % 12,5 % Betygsregistrering 0 % 12,5 % Undervisning 0 % 0 % Annat 0 % 25 % Svarande 5 8 På frågan hur man uppskattar tiden man lägger ner på de mest frekventa arbetsuppgifterna kan noteras att gruppvägledning och arbete i de lägre åldrarna i grundskolan inte förekommer. 60 av 187 7

62 I nedanstående tabell framgår hur genomsnittsvägledaren fördelar sin arbetstid Förekommande arbetsuppgifter totalt Grundskolan Gymnasiet Info utbildningar 12 % 16 % Individuell vägledning 34 % 31 % Gruppvägledning 0 % 0 % Info föräldrar, öppet hus, föräldramöten 8 % 6 % Info/vägledning åk % 0 % Info arbetsmarknad 1 % 8 % Samverkan med arbetslivet 5 % 2 % Prao/APL, praktikplatser 23 % 7 % Adm. antagning, omval 5 % 8 % Utforma/samla info.mtrl. 0 % 2 % Handleda lärare/kollegor 0 % 1 % Adm. individuella val 2 % 2 % Delta i elevhälsoarbetet 10 % 7 % Marknadsföring av skolan 0 % 0 % Annat 0 % 10 % 100 % 100 % 4 Styrdokument och mål för verksamheten 4.1 Skollag Studie- och yrkesorientering baseras på bestämmelser i skollagen, läroplanen för de obligatoriska skolformerna, läroplanen för de frivilliga skolformerna, grundskoleförordningen, gymnasieförordningen, förordningen om kommunal vuxenutbildning och förordningen om kvalitetsredovisning inom skolväsendet m.m. I FN:s konvention om barnets rättigheter betonas också vikten av att göra studierådgivning och yrkesorientering tillgänglig och åtkomlig för alla barn. I den nya skollagen har skrivningarna rörande studie- och yrkesvägledningen skärpts. I det delbetänkande som för närvarande är ute på remiss Gymnasieungdomar utanför gymnasieskolan - ett förtydligat ansvar för stat och kommun, (SOU2013:13), föreslås dessutom ett tillägg i avsnitt 2.6 i bilagan till förordningen SKOLFS 2010:37 avseende ungdomar som befinner sig utanför skola. Följande förslag till skrivning ha formulerats: Studie- och yrkesvägledaren, eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter ska: Informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionsnedsättning samt för elever som riskerar att avbryta sin utbildning, och vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesinriktade insatser. 61 av 187 8

63 I Skollagens 10 kap. Allmänna bestämmelser för Grundskolan beskskrivs utbildningens syfte enligt följande: 2 Grundskolan skall ge eleverna kunskaper och värden och utveckla elevernas förmåga att tillägna sig dessa. Utbildningen skall utformas så att den bidrar till personlig utveckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning. Utbildningen skall främja allsidiga kontakter och social gemenskap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet. Skollagens 15 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskola beskriv utbildningens syfte enligt följande: 3 Utbildningen i gymnasieskolan ska utgöra en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen till arbetslivet och en bas för rekrytering till högskolesektorn. I Skollagens 2 kap. 29 och 30 formuleras kraven på studie- och yrkesvägledning enligt följande: Tillgång 29 Elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklass ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning. Behörighet 30 För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet. Den som inte uppfyller kravet enligt första stycket får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder. 4.2 Skolverkets Allmänna råd Skolverkets utvärderingar från 2005 och 2007 visade på allvarliga brister i vägledningen. Det ledde fram till att Skolverket tog fram skriften Allmänna råd och kommentarer om studieoch yrkesorientering (2009). De allmänna råden finns också publicerade i Statens skolverks författningssamling, SKOLFS 2009:20. Skolornas och kommunernas arbete med studie- och yrkesorientering har framför allt uppvisat brister då det gäller styrning och ledning, resursfördelning och i samarbetet mellan skola och arbetsliv. Studie- och yrkesorientering har varit lågt prioriterad och inte engagerat alla de yrkeskategorier inom skolan som utpekas i läroplanerna i tillräcklig utsträckning. Alltför ofta har studieoch yrkesorientering blivit ett uppdrag enbart för enskilda studie- och yrkesvägledare. Den nya Skollagen och redovisade brister i studie- och yrkesvägledningen har lett fram till att Skolverket beslutat att revidera den tidigare upplagan. De nya Allmänna Råden beräknas bli publicerade under september av 187 9

64 4.3 Läroplaner Läroplanen formulerar också tydliga riktlinjer och ansvar kopplade till studie- och yrkesvägledningen. Bland annat skrivs i Lgr 2011 avsnitt 2.6 : Eleverna skall få en utbildning av hög kvalitet i skolan. De ska också få underlag för att välja fortsatt utbildning. Detta förutsätter att den obligatoriska skolan nära samverkar med de gymnasiala utbildningar som eleverna fortsätter till. Det förutsätter också en samverkan med näringslivet i övrigt. I Lgr 2011 avsnitt 2.8 Rektorns ansvar skrivs: Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att Samverkan med skolor och arbetsliv utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning, Den studie- och yrkesinriktade verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning. 4.4 Lokala mål- och styrdokument Ett måldokument avseende studie- och yrkesvägledningen på Gotland arbetades fram 2004 av Stellan Moon och Eva Hammarstedt. Sammanställningen utgår ifrån då aktuella styrdokument, specifika för respektive verksamhet, som skollag, läroplaner och lokala föreskrifter. Dokumentet reviderades 2009, men har så vitt utredningen visar inte lett till att några politiska eller andra beslut fattats som påverkat studie- och yrkesvägledningen på Gotland. 5 Skolinspektionens tillsyn 5.1 Några gemensamma slutsatser och utvecklingsområden Skolinspektionen har under våren 2013 genomfört en tillsyn av vägledningen i 34 grundskolor i 14 kommuner. En slutrapport kommer att publiceras under hösten Vid en genomläsning av ett antal beslut från inspektionerna finns det några utvecklingsområden som framkommer i varje rapport. Följande tre viktiga områden beskrivs: Kontinuerlig vägledning Studie- och yrkesvägledningen är huvudsakligen koncentrerad till årskurserna 8 och 9. Studieoch yrkesvägledningen behöver därför utvecklas så att den ges under elevernas hela utbildning i grundskolan. Rektors ansvar för verksamheten Rektorn behöver ge riktlinjer och förutsättningar för att studie- och yrkesvägledningen organiseras så att eleverna får tillgång till studie- och yrkesvägledning under hela sin utbildning i grundskolan. Vägledningsfrågorna behöver integreras i undervisningen och bli ett uppdrag för hela skolan. Studie- och yrkesvägledaren ska i detta sammanhang utgöra ett stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser. Vidare behöver rektorn se till att personalen får kompetensutveckling inom området studie- och yrkesvägledning vad gäller kraven som ställs i författningarna. 63 av

65 Skolans och huvudmannens kvalitetsarbete Rektorn behöver ta ansvar för att det finns system och rutiner för planering, uppföljning och utvärdering av målen för studie- och yrkesvägledningen. Även på huvudmannanivå saknas system och rutiner för ett systematiskt kvalitetsarbete. Kommunen behöver därför utarbeta system och rutiner för planering, uppföljning och utveckling av studie- och yrkesvägledningen. Dessa rutiner behöver även dokumenteras och analyseras för att det ska vara möjligt att systematiskt följa upp och utvärdera verksamheten. Målen för verksamheten behöver tydligt ta sin utgångspunkt i de krav som ställs i läroplanen och skollagen. 6 Omvärldsanalys 6.1 Rektorssamtal Utredaren har besökt samtliga rektorer på grundskolan, åk 7-9, och rektorerna på gymnasierna och på vuxenutbildningen. Syftet med besöken har varit att dels informera om uppdragets innehåll och att också i samtalet få en bild av rektorernas synpunkter på vägledningen på skolan och på förslaget att införa en samlad organisation för studie- och yrkesvägledningen på Gotland. 6.2 Rektors- och SYV-enkät Vid ett seminarium den 11 april för rektorer och vägledare från Barn- och utbildningsförvaltningen och Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen genomfördes en enkel enkätundersökning/skattning bland de närvarande 17 rektorerna. Vägledarna, 18 personer, har också genomfört samma undersökning. Skattningen utgick från Skolinspektionens indikatorer för kvalitetsgranskningen av skolans studie- och yrkesvägledning och utgår från de nationella styrdokumenten. Ett utvecklingsverkstyg för att skatta kvalitén i verksamheten.. 1 Indikatorn kännetecknar inte alls skolan 2 Tankar/diskussioner om hur indikatorn ska uppnås har inletts 3 Berörd personal har enats om hur indikatorn ska uppnås 4 Arbetet har påbörjats och vissa kännetecken finns 5 Skolan kännetecknas till stor del av indikatorn 6 Denna indikator kännetecknar skolan I nedanstående tabell är redovisade värden medelvärden för rektorer och vägledare. 64 av

66 Indikatorer 1. Det finns mål för studie- och yrkesvägledningen där man preciserat vad man vill uppnå. Det är möjligt att kontrollera om dessa mål uppnåtts eller inte. 2. Skolan har planer för hur de ska uppnå målen med skolans studie- och yrkesvägledning. 3. Vägledningen planeras som en del av skolans verksamhet och skolans insatser utvärderas i förhållande till elevernas behov och efterfrågan. 4. Det systematiska kvalitetsarbetet avseende studieoch yrkesvägledningen finns dokumenterat. 5. Rektorn kan redogöra för resultatet av uppföljningen och utvärderingen samt för beslut om utveckling och eventuella åtgärder med anledning av brister. 6. Rektorn ser till att skolan har tillgång till studie- och yrkesvägledare i tillräcklig omfattning. 7. Rektorn ser till att det finns riktlinjer för hur studieoch yrkesvägledningen ska organiseras och genomföras. 8. Rektorn arbetar för att all personal på skolan är aktiv i och samarbetar kring studie- och yrkesvägledningen. 9. Alla som arbetar på skolan vet sitt ansvar i arbetet med att uppnå målen med skolans studie- och yrkesvägledning. 10. Alla lärare är införstådda med hur studie- och yrkesvägledningen kan integreras i deras ämne. 11. Frågor om studier och arbetsliv är integrerat i undervisningen. 12. Skolan avsätter särskild tid i undervisningen för frågor som rör elevens framtid. 13. Rektorn använder studie- och yrkesvägledarens kompetens för att sprida kunskap, initiera verksamhet och stödja övriga personalgrupper. 14. Det finns en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika personalgrupperna för studie- och yrkesvägledningen. 15. Rektorn ser till att skolan tar emot besök av företrädare för arbetslivet och/eller samverkar med arbetslivet på annat sätt. Rektor SYV Differens Indikatorer 1. Kännetecknar inte alls skolan 2. Diskussioner har inletts hur indikatorn kan uppnås. 3.Berörd personal har enats om hur indikatorn ska uppnås. 4. Arbetet har påbörjats och vissa kännetecken finns. 5. Skolan kännetecknas till stor del av indikatorn. 6. Indikatorn kännetecknar skolan. 65 av

67 Rektorer och vägledare har också fått besvara det enkla påståendet Jag ställer mig positiv till en samlad SYV-organisation. Skala från 1-6 där 1 är Håller inte alls med till 6 Håller med fullständigt. Resultaten redovisas nedan med kommentarer. Rektorer Jag ställer mig positiv till en samlad SYV-organisation: F-6 grundsk. 7-9 gymnasium vuxenutb. friskola Håller inte alls med - Håller med fullständigt 2,3 4,2 3,8 4,3 3,7 Totalt 2,3 4,2 3,8 4,3 3,7 Svarande Standardavvikelse 1,89 1,59 1,81 0,47 1,89 F-åk 6 Motivera ditt ställningstagande: Borde öka kvaliteten att samordna. Ökad likvärdighet bör det också ge. Har ingen åsikt Nu är det några år sedan jag var rektor på högstadiet. Vårt upplägg byggde på decentralisering. Jag anser att organiserandet i verksamheten skall ligga så nära elever, brukare och arbetsplatser som möjligt. Allt för att få nära kontakt och enklare kommunikation och mer entusiasm bland nyttjarna. "Mer drag under galoscherna" som någon uttryckt det. Jag och syvaren försökte få eleverna utlokaliserade så lokalt som möjligt och av egen kraft. Oftast gick det men någon gång inte alls. Jag och en kollega i Fårösund skötte ett år själva hela processen och det funkade också. Kanske berodde det på att vi tyckte det var kul. Principiellt anser jag att ledning och organiserande skall ligga så decentraliserat som möjligt för att just få engagemang och kommunikation att toppa. Hur engagerad är man om den man skall tjäna knappt är ett namn? 66 av

68 Jag och min dåvarande syvare skulle kunnat skriva en hel utredning om detta, men ingen frågar längre på det sättet i vår nyliberala tid. Nu för tiden gäller ofta "håll med eller håll truten" därför var jag ändå positiv till att få frågan. Vad innebär en samlad SYV-organisation för F-6 skolorna? Jag är i princip emot en centralisering av chefskapet för SYV:arna. Rektorerna bör styra över den personal som arbetar med eleverna. Jag tror på nära samarbeten. Grundskola 7-9 Motivera ditt ställningstagande: Arbetar i grundsärskola. Behöver SYONs specifika kompetens i organisationen. Ser gärna samverkan, samarbete, samsyn med andra skolformer/yrkesgrupper, men är rädd att en annan ledning krånglar till det hela. Vi har ju exempel från skolhälsovård. Bra att få en närmare kontakt mellan SYV grundskola och gymnasium. Kompetenshöjande samt att det kan ge snabbare feedback på de val som grundskolans elever gör. Det är bra att det finns gemensamma tankar om hur SYV ska vara och vad det är. Jag tror det är lättare om man har en samlad organisation än om "alla sitter på sin egen kammare". Även om SYV kommer att vara placerad på en skola så är det en trygghet med en samlad organisation. Min upplevelse är att SYVarna är lite splittrade och inte alltid har samma tänk om sina arbetsuppgifter. En samlad SYV-organisation där grundskola och gymnasieskola samarbetar gynnar alla! Speciellt våra elever. Ser också fler utvecklingsmöjligheter där samarbete skapas mot arbetsförmedling olika arbetsplatser, högskolor samt andra skolformer. Vår nuvarande SYV samarbetar bara med sig själv, katastrof och ett otroligt resursslöseri. Tänk om och tänk nytt! Det är viktigt att någon person är ansvarig för fortbildningen för studie- och yrkesvägledarna. Chefskapet ska ligga ute på rektorsområdet. Det är viktigt att det inte bildas en organisation som fjärmar sig från verksamheten. Jag är dubbel i mina tankar. Vinsterna jag kan se är, vilket är syftet med organisationen, att samla kunskapen i ett och samma hus. Kompetensutveckling, arbetskamrater för SYV-arna, en samlad organisation med utbyte av erfarenheter och resurser. Jag ser även fördelar för den lilla skolan på Gotland att köpa in sina timmar. Jag är däremot för att "äga" sin SYV. Jag drar paralleller med elevhälsan och tycker inte att det är den ultimata lösningen. Har egna erfarenheter från en fristående verksamhet och där jag själv var chef och inte någon annan på en central organisation. Det finns även för den lilla skolan möjlighet att anställa sin egen SYV och dela med andra och utforma en organisation för den egna skolan hur SYV ska arbeta på bästa sätt. Nya grepp för att få en bättre förankring i Lgr 11 och för att få ordning på vem som gör vad och att den gör rätt saker. Samlad kompetens är oftast bra men jag har ändå farhågor att många SYVare på samma plats ger fler möten och en risk för alienering gentemot skolorna. Detta måste bevakas!! Eftersom detta inte skall bli dyrare bör de rent chefsmässigt ligga under någon högstadie- eller gymnasierektor. Gymnasium Motivera ditt ställningstagande: Borde bli lättare att nå ut till grundskolesyvarna genom "våra" syvar. Upplever det idag som om det är svårt att få fram budskapet, i alla fall för oss på Naturbruk. Jag har lite svårt att sätta mig in i vad skillnaden skulle bli men föreställer mig att i en samordnad organisation skulle gymnasiesyvarna kanske förmedla elevernas behov och frågeställningar mer direkt till grundskolesyvarna men de träffas väl redan idag. Mycket är säkert beroende på hur en samlad organisation struktureras. Det finns två sätt att se på det. Ett som rektor och chef och ett som SYV:are För SYV:arna är en samlad organisation bra eftersom det stärker yrkesrollen och arbetsuppgifterna renodlas mer och tydligare (min förhoppning). Bör också ge en större flexibilitet i hur yrkesutövandet skall genomföras (hjälpa och stötta vid behov). Kompetensen breddas och fördjupas vilket ger ökad yrkesprofessionalitet. Lyckas vi med allt ovanstående så är det bara av godo för en rektor/chef. Jag ser ingen nackdel i att inte vara direkt chef över SYV, jag utgår från att jag får den kompetens jag efterfrågar i en samlad organisation 67 av

69 Det är mycket viktigt att våra SYV finns i och nära verksamheten. Om de tappar kontakten med elever och lärare så ser jag en stor risk att de inte kan fullgöra sitt uppdrag på det fina sätt som de gör idag. Eleverna och lärarna får inte bli anonyma och okända för dem. Om de sedan lyder under en gemensam SYVorganisation eller direkt under rektor borde inte spela någon större roll. Fördelarna med en samlad organisation är att vi på ett enklare sätt kan klara kompetensutvecklingsfrågor och även gemensamma riktlinjer hur vi ska behandla olika problem. Jag kan se både för och nackdelar med förslaget. Skulle därför lika gärna kunna svara "vet ej". Det är en parallell till elevhälsan. Nackdelen med den organisationen blir troligen en nackdel även i en SYVorg. Vi betalar ganska mycket för tjänsterna där, jämfört med om vi hade haft egna kuratorer och skolsköterskor. Det blir ytterligare en chef. Det är en annan chef som beslutar om vilken tilldelning vi ska ha etc. SYV-arna kommer att behöva tid för sammanträden som tas ifrån verksamheten. Fördelen är att SYV-arna kan få en bättre överblick över helheten och att de kanske stärks i sin yrkesroll. Jag tror att risken är stor att SYV kommer längre från skolans dagliga verksamhet om det är en annan chef som inte är rektor ansvarar för SYV, även om SYV är placerad på skolan. Jfr kurator och skolsköterska. Jag tror att elevstödsarbetet i sin helhet kommer att försämras. Jag ser snarare att framtidens skola har en rektor/bitr. rektor med ansvar för allt elevstöd och att denne rektor är chef över alla resurser för elevstöd dvs. specialpedagoger/speciallärare, elevstödjare, SYV:ar etc. (även kuratorer/sjuksköterskor om möjligt). På det sättet kan man få en tydlighet och effektivitet i elevstödet utan att tappa närheten till lärarna och skolans kärnverksamhet. Jag är orolig för att det blir som med kuratorer och skolsköterskor (som också är kopplade till en skola och är verksamhetsnära), att de helt plötsligt är borta på än den ena och än den andra kompetensutvecklingen, där jag inte har insyn och kan påverka. Jag är också orolig för att inte få vara med i anställningsprocessen för ny personal, där det gäller att hitta den personen som är bäst lämpad just för "mina program" och vårt sätt att arbeta. Jag tycker att det funkar fantastiskt bra i nuläget med "skolans syvare". Större engagemang för skol- resp. programengagerade vägledare. Mindre frihet att utveckla sin profession för den enskilde Dyrare organisation genom att en chefsfunktion skall tillsättas, byråkratin växer Ytliga kampanjer prioriteras framför nära samarbete med personal utifrån olika förutsättningar på olika skolor Rektors inflytande och därmed ansvar urholkas Utifrån att jag idag uppfattar det som att resurserna för studie- och yrkesvägledning är ojämnt fördelad är min förhoppning att en samlad SYV-organisation skulle kunna bli mer effektiv och rättvis (resursmässigt). Jag tror även att det kan vara positivt utifrån ett professionellt perspektiv, exempelvis man kan arbeta fram tydligare arbetsbeskrivningar utan att för den delen frånta skolledningen möjlighet att påverka och leda arbetet ute på skolorna. Vuxenutbildningen Motivera ditt ställningstagande: Bra med ökad kunskap om de olika enheternas arbete och erfarenhet. Dock är det viktigt att behålla kompetensen ute på enheterna och inte centralisera Friskola Motivera ditt ställningstagande: En samlad SYV-organisation ger, förhoppningsvis, en likvärdig dito och det måste väl ligga i allas intresse. Som rektor för en fristående skola har jag inte riktigt klart för mig hur det hela skall organiseras/finansieras men välkomnar initiativet. Jag tror tyvärr inte på ett samarbete med regionen runt en syv-tjänst. 68 av

70 Vägledare Jag ställer mig positiv till en samlad SYV-organisation: Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Håller inte alls med - Håller med fullständigt 4 4,4 0 4,5 Totalt 4 4,4 0 4,5 Svarande Standardavvikelse 1,87 1,41 0 1,5 Grundskola Motivera ditt ställningstagande: En samordningsfunktion för att ge en likvärdig och kvalitetshöjande insats är viktig. Det kan även skapa gemensamma aktiviteter och att vi kan hjälpa varandra mellan skolorna. Vi kan även ge vägledning till de lägre åldrarna om vi samarbetar. Jag anser att det fungerar utmärkt som det är idag. P.g.a. utfrysning från visst håll inom gruppen SYV:are vore det en katastrof om vi skulle ha en gemensam organisation. Jag är i stort sett positiv, men känner oro för hur ledningen blir samt att det kommer att kännas osäkert i början innan allt "sätter sig". Om vi skall få en likvärdig vägledning på grundskolan så finns inget annat alternativ 69 av

71 Gymnasium Motivera ditt ställningstagande: 1. För att alla elever har rätt till likvärdig vägledning. 2. För att samtliga vägledare ska få samma förutsättningar att utföra sitt uppdrag. 3. För att samtliga vägledare ska få samma förutsättningar till kompetensutveckling. 4. För att arbeta för en kvalitet i vägledningen. Den bild jag har fått beskriven av de som varit iväg på fastlandet ger en mycket positiv bild av en samlad organisation. Med en chef över alla syv:are kan man lättare få jämn arbetsfördelning och fokus på syvfrågor vad gäller exempelvis fortbildning. Jag tror att det kan resultera i en likvärdighet för eleverna och att arbetet kan höja vägledarnas status och kvaliteten i vägledningen. Kan se för- och nackdelar Tror att vår yrkeskår kan få ett tydligare uppdrag då, vi kan bli bättre och samarbeta mer Uppenbar risk att tappa kontakten med skolledning och lärare om man skall jobba på mer än ett ställe, risk bli utbytbar och tillfällig "expert" som inte helt hör hemma någonstans i någon arbetsgrupp. Att arbetsuppgifterna blir för specialiserade och därmed på sikt kanske t.o.m. enformiga och med brist på variation. Mer renodlade arbetsuppgifter i syv-gruppen totalt medför sannolikt att några tjänster krymper och att organisationen t.o.m. kan minska = svårt att utveckla SYV i en minskande arbetsgrupp. SYV-resurs kanske försvinner till den interna ledningsfunktionen? Möjligheten att söka ny arbetsplats inom regionen med ny ledning/chef försvinner. Vinster: Att vi får någon som kan driva våra frågor centralt och se till att vi enas kring fortbildning m.m. Folkhögskola Motivera ditt ställningstagande: Friskola Motivera ditt ställningstagande: Positivt med en gemensam chef och organisation. Ökad känsla av tillhörighet. Större möjlighet att påverka. Som "kollektiv" är yrkesgruppen/yrkeskåren starkare. Lättare att få stöd och råd av kollegor. Bra för syvoch syoverksamheten om det finns chefer och eller samordnare som driver och utvecklar arbetet och arbetsprocesser framåt. Som helhet tror jag på konceptet men då jag är verksam i en fristående skolverksamhet (vilken inte inräknas i den samlade SYV-organisationsplanen så vitt jag vet) kan jag tänka mig att jag skulle bli rätt så ensam i mitt jobb. Risken finns att gemenskapen med de andra SYVarna skulle minska. 6.3 Studiebesök i Uppsala och Kungsbacka Utredaren gjorde själv ett besök i Uppsala och i Kungsbacka hade han sällskap av utbildningschef Jan Holmquist och vägledarna Monika Edman och Helen Hansesjö. Två kommuner som skiljer sig åt i storlek, men också på en avgörande punkt i valet av organisationslösning. Uppsala kommun har valt ett köp- och säljsystem för vägledningsverksamheten, när Kungsbacka har en anslagsstyrd finansiering utifrån faktiska behov av vägledning. Vägledningsenhetens chef styr anslagsfördelningen efter kontakter med rektorerna. Elevantalet har ingen avgörande betydelse för fördelningen av resurser, utan i stället de faktiska behov av vägledning i enskilda skolor och verksamheter. En annan mycket intressant konsekvens av de nya organisationerna i både Uppsala och Kungsbacka var att PRAO-verksamheten genomfördes och planerades av de enskilda skolorna. Lösningarna såg därför väldigt olika ut vad gällde omfattning och tid. 70 av

72 Några sammanfattande synpunkter som framkom var att: - vägledarna hade fokus i sitt arbete på vägledning. - kvalitén i arbetet hade ökat. - det delade ledarskapet var inget hinder, snarare en möjlighet. - genom en samlad vägledningsenhet hade likvärdigheten ökat. - den samlade vägledarkunskapen hade utvecklats, då man hade regelbundna träffar där man både planerade och utvecklade verksamheten tillsammans. - vägledningsenhetens arbete hade tydliggjort vägledningens roll och verksamheten hade fått högre status. 7 Analys I ovanstående sammanställning av rapporter, enkäter och Skolinspektionens nu genomförda tillsyn av verksamheten i ett antal grundskolor framgår att studie- och yrkesvägledningen uppvisar stora brister. En jämförelse mellan enkätundersökningarna på Gotland och Skolverkets nationella rapporter ger ungefär samma bild. - Det råder brister i både målformuleringar, riktlinjer och planer för hur dessa skall uppnås. - Det systematiska kvalitetsarbetet har stora brister och kan av det skälet inte användas för beslut om eventuella åtgärder på grund av brister i verksamheten. - Lärare är i mycket liten omfattning involverade i studie- och yrkesvägledningsarbetet. - Någon verksamhet i grundskolans lägre åldrar som planeras och genomförs av vägledare förekommer inte. I de samtal som genomförts med rektorerna ges övervägande positiva beskrivningar om vägledningen på skolorna. Synpunkter som varför ändra organisation när verksamheten är bra till att det är klart att en samlad organisation kommer att tydliggöra och höja kvaliteten i vägledningsarbetet. Det finns också olika uppfattningar om konsekvenserna av ett delat ledarskap i en ny organisation. Vem har ledningsansvaret för vägledarna, risken för möteskrockar och mindre vägledningstid på skolan på grund av olika aktiviteter på vägledningsenheten är andra frågor som tagits upp. I övrigt kan noteras: Av de tidigare redovisade enkätsvaren framgår att det finns en positiv inställning till en samlad studie- och yrkesvägledarorganisation. Det råder ingen större skillnad mellan rektorers och vägledares svar på frågan om man är positiv till en samlad organisation för vägledningen. Många uttrycker förhoppningar om en kvalitetshöjning i verksamheten och att eleverna skall få en likvärdig vägledning i regionens skolor. Vägledarna pekar framför allt på att ökad samverkan med kollegor stärker arbets- och yrkesrollen, medverkar till att kvalitén i vägledningen höjs och att flexibiliteten i arbetet ökar. En fråga som aktualiserats av både rektorer och vägledare på grundskolan är hur Praon skall organiseras och vem som skall ansvara för genomförandet. I de besökta kommunerna har organisationsförändringen inneburit att vägledarna inte har ansvaret för genomförandet av Praon. Arbetet som vägledare har prioriterats. 71 av

73 I de samtal som förts redovisas olika synpunkter där Praon, tillsammans med gymnasieinformation och mässor, ses som viktiga inslag i vägledningsprocessen mot utbildning och arbete. Andra menar att Praon behöver både utvecklas och förändras. Utredningen tar inte ställning i frågan utan hänvisar den till en ny organisation att närmare utreda. I väntan på att frågan utretts och överenskommelser om hur Praon skall organiseras fortsätter uppdraget i respektive SYV-tjänst som idag om inget annat beslutas. 8 För- och nackdelar med en samlad SYVorganisation I de enkäter som genomförts och i den omvärldsbevakning som gjorts framgår klart att ett utvecklingsarbete vad gäller studie- och yrkesvägledningen inom Region Gotland måste påbörjas snarast. Den skattning som både rektorer och vägledare besvarat och som utgår från de nationella styrdokumenten pekar på en rad utvecklingsområden. Vid de två besök som genomförts i kommuner med en samlad vägledningsenhet redovisas stora förändringar och en positiv utveckling för både studievägledarna som yrkesgrupp och för kvalitén och likvärdigheten i arbetet i kommunernas skolor. Fördelarna med en samlad organisation, en vägledningsenhet, kan kortfattat sammanfattas enligt följande: - Skapar förutsättningar för en likvärdig och enhetlig vägledning i regionens skolor. - Säkerställer kvalitén i målformuleringar, genomförande och uppföljning av verksamheten. - Ger möjligheter att planera, samordna och genomföra gemensamma fortbildningsinsatser för vägledargruppen. - Medverkar till att renodla och effektivisera vägledaruppdraget. - Skapar förutsättningar för metodutveckling, erfarenhetsutbyte och utveckling genom ett ökat samarbete i vägledargruppen. - Möjligheter att genomföra jourinsatser vid tillfällig sjukdom eller förstärka vägledningen på en skola som kan ha behov av ökade insatser under en period. - Stärker vägledarna som yrkesgrupp och medverkar till att verksamheten blir mer känd och efterfrågad. - Ökar möjligheterna till att vägledarna kan arbeta och göra insatser i de lägre åldersgrupperna. - Rektor avlastas vissa delar av ansvaret för vägledningen på skolan. Nackdelarna med en samlad organisation, en vägledningsenhet, kan kortfattat sammanfattas enligt följande: - Ett delat ledarskap kan skapa osäkerhet hos både vägledare och chefer vem det är som egentligen bestämmer över verksamheten. - Risk för möteskollisioner och svårigheter att samordna och prioritera mötesdeltagandet. - Ökad risk för att vägledaren tappar kontakten med elever och lärare om det ställs krav på för stor närvaro på vägledningsenheten. 72 av

74 - En effektivisering och renodlig av uppdraget kan leda till att vägledarresursen minskar. - Vägledarresursen ute på skolorna minskar om chefen skall finansieras med befintliga medel. - Rektor förlorar rätten att fullt ut påverka valet av vägledare och att fördela både tid och arbetsuppgifter. - Ger bättre förutsättningar till en alternativ organisation och handläggning av gymnasieantagningen. 9 Ekonomiska utgångspunkter Utredningen föreslår att verksamheten i en samlad organisation bedrivs inom samma ekonomiska ramar som är avsatta inom BUN och GVN för motsvarande verksamhet Den samlade personalkostnaden inklusive po-pålägg och semesterersättning uppgår till tkr. Av summan belastar tkr BUN:s budget och för GVN uppgår summan till tkr. Ledningsresursen föreslås ligga inom denna ram. Konsekvensen kan bli att viss verksamhet som idag bedrivs vid skolorna kan bli nedprioriterat som en konsekvens av ökad fokusering på kärnuppdraget och ökad likvärdighet. Detta gäller för både grundskola och gymnasieskola. Om skolan ändå vill prioritera den verksamheten måste finansiering ske på annat sätt. Att ledningsresursen ska rymmas inom budgetramen motiveras av att den nya organisationen ger en ökad möjlighet att fördela resurser mer finmaskigt än vad nuvarande organisation förmår göra och att det därför blir enklare att styra över resursen. Utredningen bedömer ändå att kvalitén i det renodlade uppdraget kan höjas. Utöver personalresursen behöver den nya organisationen förfoga över en budget för läromedel, förbrukningsmaterial och fortbildning. Utredningen har inte fullt ut kunnat identifiera vilka anslag som i praktiken använts för syv-uppdraget eftersom syv-verksamheten på många skolor saknar egen budget. 150 tkr har inrapporterats, men summan torde vara betydligt högre. Utredningen föreslår vidare att generella kostnader för att organisera gymnasiemässan (arrangemanget) finansieras av syv-enheten (ca 185 tkr) liksom produktion och utskick av gymnasiekatalogen (ca 50 tkr). För närvarande belastar dessa kostnader GVF. Andra kostnader som idag ligger inom BUN är anskaffande av programväljaren och bussresor till gymnasiemässan och liknande arrangemang. Utredningen föreslår, vid ett eventuellt beslut om inrättande av en samlad syv-enhet, att ansvarig chef, i samverkan med BUF och GVF, ges i uppdrag att ta fram ett förslag på ansvarsfördelning, budget för de kostnader som ska belasta syv-enheten och hur finansieringen ska ske. Utredningen har inte beaktat behovet av lokaler för en samlad syv-enhet. Avsikten är att studie- och yrkesvägledarna ska har sina arbetsplatser på skolorna och att den kostnaden ligger kvar på respektive skolenhet. Alternativet är att kostnaden belastar syv-enheten och att en budgetomföring sker. Beträffande behovet av centrala lokaler föreslår utredningen att denna fråga utreds av en ny chef vid ett beslut om en samlad syv-organisation. 73 av

75 10 Utredningens förslag 10.1 Förslag till tidsplan och förberedelser September/oktober Information om nämndbeslut och kommande arbete. - Förberedelser för rekrytering av ny chef för Vägledningsenheten. November Rekrytering avslutad. - Arbetsgrupp utses. Januari Ny chef tillträder 1 januari. - Arbetsgruppsmöte. - Planering av omorganisationsarbete. Februari-juni Analys och förslag till bl.a. bemanning, dokument, mötesrutiner, Praon:s organisation, planering av vägledaraktiviteter i åk F-6, kompetensutveckling mm. - Ta fram en plan för det systematiska kvalitetsarbetet. - Arbetsgruppsmöten. - Beslut kring organisation, bemanning, arbetsinnehåll, mm. Juli Vägledningsenheten inrättas. 74 av

76 10.2 Förslag till nämndbeslut Utredningen föreslår, med hänvisning till ovanstående beskrivning och analys av verksamheten, att Barn- och utbildningsnämnden och Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden beslutar att: - inrätta en samlad organisation, Vägledningsenheten, för studie- och yrkesvägledningen inom Region Gotland från och med 1 juli Vägledningsenheten bildar en resultatenhet under gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden. - Vägledningsenheten ansvarar för studie- och yrkesvägledningen inom regionens grund- och gymnasieskolor, den kommunala vuxenutbildningen samt inom Gotlands Folkhögskola. - Vägledningsenheten bemannas med personalresurser (enhetschef och vägledare) inom ramen för befintlig verksamhet. - uppdra åt utbildningschefen i gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen att påbörja rekrytering av en chef för enheten med tillträde den 1 januari den nytillträdde chefen får uppdraget att leda, utveckla och utforma studie- och yrkesvägledningen i Regionens verksamheter utifrån utredningens förslag och i nära samarbete med vägledare, rektorer, tjänstemän och berörda nämnder. - godkänna förslaget till tidsplan och förslag till förberedelsearbete. 75 av

77 11 Bilagor 11.1 Referensgruppens synpunkter på en samlad organisation. Styrkor Internt - Hjälpas åt vid toppar - Bidra till att Syv:arna lär sig mer om varandras arbete - Övergången mellan grundgymnasieskola blir bättre - Lättare att anordna elev- och studiebesök - En gemensam chef skulle ena Syv:arna, arbetssätt mm - Se över Syv:arnas kompetens - Likvärdig vägledning för alla elever - Ökad förståelse från ledningshåll - Mer stöd av varandra - Fortsätta med fungerande nätverk - Jobba gemensamt med metodutveckling - Mer samarbete - Samlad kompetens- vi lär av varandra - Röd tråd genom alla stadier - Tydligare uppdrag leder till bättre kvalitet - Kraftsamling - Likvärdighet för eleverna - Samlade resurser - Bättre inblick i verksamheterna - Stimulerande med nära kollegor - Chefen är viktig! Möjligheter Externt - Ökad samordning - Ökade företagskontakter - Positivt för allmänheten, företagen m.fl. Lättare få kontakt - Positivare bild av Syv. - Färre missnöjda elever - Bättre samarbete mässan, framtidsdagen, praon - Gemensam hemsida/facebooksida Svagheter - Kommer längre från sin arbetsplats, ej samma arbetsgivare - Rektorer kanske upplever att man tappar kontrollen över sin Syv - Dyrare i förlängningen? - Rektor får ej välja sin Syv - Måste bli en bra chef/samordnare - Närheten till verksamheten minskar - Eleverna får mindre kontakt med Syv - Praon på grundskolan? - Syv:arna kan uppleva mindre självständighet- mer koll på Syv:en - Mindre tillgänglig - Svårt för Syv att få lektionstid - Alla blir utbytbara - Risk för besparingar Hot - Köp- och säljsystem gör att skolan inte vill betala för tjänsten - Inte vara på plats 76 av

78 11.2 Enkät vägledare 2013 Samlad studie- och yrkesvägledning Enkät vägledare 2013 Grundrapport per skolform 77 av

79 1. Har du studie- och yrkesvägledarutbildning? Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Ja 66,7% 100% 0% 100% Nej 33,3% 0% 100% 0% Svarande Standardavvikelse 0, av

80 2. Har du hel- eller deltidsanställning som studie- och yrkesvägledare? Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Heltid 50% 100% 0% 0% 3/4-tid 33,3% 0% 0% 50% Halvtid 16,7% 0% 0% 50% 1/4-tid 0% 0% 100% 0% Svarande Standardavvikelse 0, ,71 79 av

81 3. Har du andra arbetsuppgifter? Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Endast deltid SYV 33,3% 0% 0% 50% Lärare 33,3% 0% 100% 0% Adm. personal 33,3% 0% 0% 50% Skolledare 0% 0% 100% 0% Annat 0% 0% 0% 0% Svarande Standardavvikelse 1 0 1,41 1,41 80 av

82 4. Hur många skolenheter omfattar ditt arbete? Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola 1 50% 87,5% 100% 50% 2 50% 12,5% 0% 50% Svarande Standardavvikelse 0,55 0,35 0 0,71 81 av

83 5. Har du en egen SYV-budget? Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Ja 83,3% 37,5% 0% 0% Nej 16,7% 62,5% 100% 100% Svarande Standardavvikelse 0,41 0, av

84 6. Har du en arbets-/uppdragsbeskrivning? Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Ja 20% 12,5% 100% 0% Nej 80% 75% 0% 100% Vet ej 0% 12,5% 0% 0% Svarande Standardavvikelse 0,45 0, av

85 7. Jag önskar utveckla följande arbetsområden: Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Info utbildningar 0% 37,5% 0% 50% Individuell vägledning 20% 62,5% 0% 100% Gruppvägledning 100% 75% 100% 100% Info föräldrar, öppet hus, 0% 0% 0% 0% föräldramöten Info/vägledning åk % 12,5% 0% 0% Info arbetsmarknad 80% 50% 0% 100% Samverkan med arbetslivet 80% 62,5% 100% 100% Prao/APL, praktikplatser 0% 12,5% 0% 0% Adm. antagning, omval 0% 0% 0% 0% Utforma/samla info.mtrl. 0% 25% 100% 0% Handleda lärare/kollegor 40% 25% 0% 50% Adm individuella val 0% 0% 0% 0% Delta i elevhälsoarbetet 0% 0% 0% 0% Marknadsföring av skolan 0% 0% 0% 0% Ledningsuppdrag 0% 12,5% 0% 0% Betygsregistrering 0% 0% 0% 0% Undervisning 20% 12,5% 0% 0% Annat 0% 0% 0% 0% Svarande Standardavvikelse 3,46 4,08 3,51 3,12 84 av

86 8. Jag ställer mig positiv till en samlad SYV-organisation: Grundskola Gymnasium Folkhögskola Friskola Håller inte alls med - Håller med fullständigt 4 4,4 0 4,5 Totalt 4 4,4 0 4,5 Svarande Standardavvikelse 1,87 1,41 0 1,5 85 av

87 Grundskola Motivera ditt ställningstagande: En samordningsfunktion för att ge en likvärdig och kvalitetshöjande insats är viktig. Det kan även skapa gemensamma aktiviteter och att vi kan hjälpa varandra mellan skolorna. Vi kan även ge vägledning till de lägre åldrarna om vi samarbetar. Jag anser att det fungerar utmärkt som det är idag. P.g.a. utfrysning från visst håll inom gruppen SYV:are vore det en katastrof om vi skulle ha en gemensam organisation. Jag är i stort sett positiv, men känner oro för hur ledningen blir samt att det kommer att kännas osäkert i början innan allt "sätter sig". Om vi skall få en likvärdig vägledning på grundskolan så finns inget annat alternativ Gymnasium Motivera ditt ställningstagande: 1. För att alla elever har rätt till likvärdig vägledning. 2. För att samtliga vägledare ska få samma förutsättningar att utföra sitt uppdrag. 3. För att samtliga vägledare ska få samma förutsättningar till kompetensutveckling. 4. För att arbeta för en kvalitet i vägledningen. Den bild jag har fått beskriven av de som varit iväg på fastlandet ger en mycket positiv bild av en samlad organisation. Med en chef över alla syv:are kan man lättare få jämn arbetsfördelning och fokus på syv-frågor vad gäller exempelvis fortbildning. Jag tror att det kan resultera i en likvärdighet för eleverna och att arbetet kan höja vägledarnas status och kvaliteten i vägledningen. Kan se för- och nackdelar Tror att vår yrkeskår kan få ett tydligare uppdrag då, vi kan bli bättre och samarbeta mer Uppenbar risk att tappa kontakten med skolledning och lärare om man skall jobba på mer än ett ställe, risk bli utbytbar och tillfällig "expert" som inte helt hör hemma någonstans i någon arbetsgrupp. Att arbetsuppgifterna blir för specialiserade och därmed på sikt kanske t.o.m. enformiga och med brist på variation. Mer renodlade arbetsuppgifter i syv-gruppen totalt medför sannolikt att några tjänster krymper och att organisationen t.o.m. kan minska = svårt att utveckla SYV i en minskande arbetsgrupp. SYV-resurs kanske försvinner till den interna ledningsfunktionen? Möjligheten att söka ny arbetsplats inom regionen med ny ledning/chef försvinner. Vinster: Att vi får någon som kan driva våra frågor centralt och se till att vi enas kring fortbildning m.m. Folkhögskola Motivera ditt ställningstagande: Friskola Motivera ditt ställningstagande: Positivt med en gemensam chef och organisation. Ökad känsla av tillhörighet. Större möjlighet att påverka. Som "kollektiv" är yrkesgruppen/yrkeskåren starkare. Lättare att få stöd och råd av kollegor. Bra för syv- och syoverksamheten om det finns chefer och eller samordnare som driver och utvecklar arbetet och arbetsprocesser framåt. Som helhet tror jag på konceptet men då jag är verksam i en fristående skolverksamhet (vilken inte inräknas i den samlade SYV-organisationsplanen så vitt jag vet) kan jag tänka mig att jag skulle bli rätt så ensam i mitt jobb. Risken finns att gemenskapen med de andra SYVarna skulle minska. 86 av

88 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Ärendenr GVN 2012/127 1 (4) Handlingstyp Tjänsteskrivelse Datum Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Svar på skrivelse avseende GVF:s ansvar för Filmklustret i Fårösund GVN Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden beslutar att Ge utbildningschefen i uppdrag att, med anledning av oklarheter angående beslutsgång och de ekonomiska förutsättningarna, besvara och kommentera regiondirektörens skrivelse Filmkluster Fårösund och Gotlands Filmfond Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens förslag till beslut Utbildningschefen föreslår att: GVN/GVF, efter gjorda förtydliganden, o påtar sig rollen som sammanhållande aktör och huvudman för filmklusterprojektet, samt o tar över ansvaret för filmstudion. Bakgrund Vid nämndens sammanträde den april ställde nämnden sig positiv till ledningskontorets (LK) förslag till en treårig satsning på Filmkluster Fårösund Nämndens villkor för att GVN tar på sig det fulla ansvaret var dock att regionstyrelsen först fattar ett beslut i frågan där full kostnadstäckning ges för det utökade ansvaret. Utifrån beslutet i GVN (GVN ) har en skrivelse skickats till t.f. regiondirektör den 23 april (bilaga). T.f. utbildningschef har diskuterat skrivelsen med t.f. regiondirektören på ett möte den 24 juni. Förtydliganden med anledning av GVN:s skrivelse avseende GVF:s ansvar för filmklustret i Fårösund a) Skrivelsen betydelse som beslutsdokument Regionstyrelsen har sedan tidigare uppdragit åt t.f. regiondirektören att utreda förutsättningarna för ett filmkluster i Fårösund. I samband med detta har t.f. regiondirektören lagt ansvaret för det fortsatta arbetet med att åstadkomma ett filmkluster i Fårösund på GVF. Med anledning av GVN:s beslut kommer ärendet att tas upp på regionstyrelsens sammanträde i augusti. 87 av 187 Besöksadress Regementsgatan 6 Postadress Visby Telefon vxl E-post registrator-gvf@gotland.se Webbplats Org nr

89 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Region Gotland Ärendenr GVN 2012/127 2 (4) b) GVF:s ansvar GVF:s ansvar som sammanhållande aktör och huvudman för det gemensamma projektet är entydigt. Likaså har GVF det fulla ansvaret som hyresvärd för studion. GVF beslutar också om hur projektmedlen skall användas. c) GVF:s och Folkhögskolans ansvar Utbildningschefen har det yttersta ansvaret och fördelar ansvar och arbete inom GVF. Samtidigt har GVF i dialog med regionledningen pekat ut Folkhögskolan som en nyckelaktör och motorn i arbetet med att etablera ett filmkluster i Fårösund. d) Ansvar för studion och tillkommande lokalkostnader för GVF Av totalkostnaden för studion förväntas GVF årligen ta ansvar för 100 tkr i kallhyra (totalkostnad 800tkr.) och 165 tkr. för uppvärmning, el m.m. Efter dialog med Folkhögskolan om möjligheterna att få intäkter genom uppdragsutbildning och från externa aktörer som hyr in sig i studion är det förvaltningens bedömning att det finns intäkter som täcker denna kostnad. Exempel på en extern aktör är Stockholms dramatiska högskola som kan tänka sig förlägga en scenografiutbildning i studion. e) Etablering av nya Folkhögskoleutbildningar De projektmedel som anvisas bedöms räcka till etablering och marknadsföring av ett filmkluster, samt utarbetandet ett koncept för en tvåårig folkhögskoleutbildning och uppdragsutbildningar i Folkhögskolans regi. Utrymme för att driva en tvåårig filmutbildning för ca 40 elever finns i dag inte i GVF:s budget. Kostnaden för en sådan utbildning och hur den kan finansieras måste utredas inom ramen projektet. Fram till ett slutgiltigt ställningstagande i frågan om en tvåårig filmutbildning är folkhögskolans nuvarande filmutbildningar viktiga aktörer i det filmkluster som etableras. f) Investeringsbehov För att komma i gång med uppdragsutbildning och uthyrning till externa aktörer krävs vissa investeringar i teknik och i de verkstäder som finns i studion. Folkhögskolan har uppdraget att göra en inventering av vilka investeringar som behöver göras. Bedömning Det är förvaltningens bedömning att det efter gjorda förtydliganden finns förutsättningar för GVF att ta ansvar för uppbyggandet av ett kluster och ett övertagande av ansvaret för studion. Alf Nilsson t.f. Utbildningschef Bilaga Skrivelse avseende GVF:s ansvar för filmklustret i Fårösund 88 av 187

90 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Region Gotland Ärendenr GVN 2012/127 3 (4) Bilaga T.f. Regiondirektör Per Lindskog Skrivelse avseende GVF:s ansvar för Filmklustret i Fårösund GVN Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden beslutar att att ge utbildningschefen i uppdrag att, med anledning av oklarheter angående beslutsgång och de ekonomiska förutsättningarna, besvara och kommentera regiondirektörens skrivelse av Filmkluster Fårösund och Gotlands Filmfond Ansvar för Filmklustret i Fårösund Nämnden är positiv till ledningskontorets (LK) förslag till en treårig satsning på Filmkluster Fårösund , men GVN vill först att regionstyrelsen fattar ett beslut i frågan där full kostnadstäckning ges för det utökade ansvar som detta skulle innebära. I skrivelsen Filmkluster Fårösund och Gotlands Filmfond AB förväntas gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen ta ett stort ansvar för bildandet av ett filmkluster i Fårösund och den studio som finns där. För att Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden som ytterst ansvarig skall kunna ta ställning till uppdraget och de förutsättningar som krävs behövs förtydliganden på ett antal punkter: a) Skrivelsens status som beslutsdokument är oklar och behöver förtydligas. Gymnasie- och vuxenutbildningsnämndens tolkning av tidigare beslut i regionstyrelsen är att krävs det en politisk förankring i regionstyrelsen och därmed ett politiskt beslut. Skrivelsen nuvarande utformning har mer karaktären av ett dokument som beskriver genomförandefasen. b) GVF:s och KFF:s ansvar behöver förtydligas och lyftas in bland punkterna under det inledande stycket Beslut c) Folkhögskolan pekas ut som direkt ansvarig för många av filmklustrets verksamheter. För att GVF:s ansvar skall bli tydligt bör allt ansvar som gäller GVF riktas till utbildningschefen. d) GVF ansvar inom och tillgången till resurser: 89 av 187

91 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Region Gotland Ärendenr GVN 2012/127 4 (4) a. Sammanhållande aktör i Filmklustret och huvudman för det gemensamma projektet b. Hyresvärd för filmstudion c. Utbyggt studentboende d. Utveckling av utbildningar (tvåårig folkhögskoleutbildning, uppdragsutbildningar, sommarkurser och yrkeshögskoleutbildningar) Resurser som tillförs är 800 tkr för en projektledare för klustret. För att GVN skall kunna ta ansvar för ovanstående krävs att de ekonomiska förutsättningarna tydliggörs. En tvåårig folkhögskoleutbildning med 40 elever genererar t.ex. inte mer resurser till verksamheten. Det är också nämndens bedömning att det ansvar som är tänkt att läggas på Folkhögskolan kräver resurser utöver det som läggs på en tilltänkt projektledare. I det sammanhanget är det viktigt att förtydliga vad resursen till en projektledare får användas till. Vad som är den faktiska hyreskostnaden behöver förtydligas. Eftersom de 800 tkr. är kallhyra behöver det göras en bedömning av den totala driftskostnaden för studion. En annan viktig fråga är hur anpassningarna av studion och behov av utrustning skall finansieras. Jan Holmquist Utbildningschef Alf Nilsson Handläggare 90 av 187

92 Anr Remiss REGERINGSKANSLIET Utbildningsdepartementet Enheten för ungdomspolitik och det civila samhället Elisabet Modée Telefon Remisspromemoria om en ny ungdomspolitik Remissinstanser: Myndigheter 1. Rikspolisstyrelsen 2. Brottsförebyggande rådet 3. Brottsoffermyndigheten 4. Konsumentverket 5. Valmyndigheten 6. Migrationsverket 7. Försäkringskassan 8. Socialstyrelsen 9. Statens folkhälsoinstitut 10. Statens institutionsstyrelse 11. Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) 12. Barnombudsmannen 13. Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) 14. Inspektionen för vård och omsorg 15. Länsstyrelsen i Stockholms län 16. Länsstyrelsen i Östergötlands län 17. Statskontoret 18. Boverket 19. Skatteverket 20. Kronofogdemyndigheten 21. Statistiska centralbyrån 22. Statens skolverk 23. Ungdomsstyrelsen 24. Universitets- och högskolerådet 25. Stockholms universitet 26. Linköpings universitet 27. Centrala studiestödsnämnden 28. Tillväxtverket Postadress Telefonväxel E-post: u.registratororegeringskansliet.se Stockholm av 187 Besöksadress Telefax Drottninggatan

93 29. Myndigheten för Tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser 30. Statens kulturråd 31. Myndigheten för kulturanalys 32. Statens medieråd 33. Forum för levande historia 34. Svenska ESF-rådet 35. Arbetsförmedlingen 36. Diskrimineringsombudsmannen 37. Arbetsmiljöverket Kommuner och Landsting 38. Bollnäs kommun 39. Borlänge kommun 40. Emmaboda kommun 41. Finspångs kommun 42. Gagnef kommun 43. Gislaveds kommun 44. Gotlands kommun 45. Gällivare kommun 46. Göteborgs kommun 47. Halmstads kornmun 48. Haparanda kommun 49. Hudiksvalls kommun 50. Håbo kommun 51. Kramfors kommun 52. Kristinehamns kommun 53. Jönköpings kommun 54. Landskrona kommun 55. Luleå kommun 56. Malmö kommun 57. Mala kommun 58. Mora kommun 59. Munkedals kommun 60. Norrköpings kommun 61. Skellefteå kommun 62. Sotenäs kommun 63. Stockholms kommun 64. Sundsvalls kommun 65. Svalövs kommun 66. Säters kommun 67. Sölvesborgs kommun 68. Trelleborgs kommun 69. Ulricehamns kommun 70. Vänersborgs kommun 71. Västerås kommun 72. Arjängs kommun 73. Ödeshögs kommun 92 av 187

94 74. Örkelljungas kommun 75. Landstinget Dalarna 76. Norrbottens läns landsting 77. Skåne läns landsting 78. Stockholms läns landsting 79. Västra Götalands läns landsting Organisationer, rn.fl. 80. Assembly of European Regions Youth Regional Network - (AER) 81. Centerns ungdomsförbund 82. Equmenia 83. Folkbildningsrådet 84. Friskolornas riksförbund 85. Fritids forum 86. Fryshuset 87. Fryshuset Incrs ledarskapskurs BRD GOYS 88. Fältbiologerna 89. Förbundet Unga Rörelsehindrade 90. Grön Ungdom 1l. Handikapp förbunden 92. Ideell kulturallians 93. logt-ntos Juniorförbund 94. jagvillhabostad.nu 95. Judiska ungdomsförbundet i Sverige 96. KEKS-nätverket 97. Kriminellas revansch i samhället - Unga Kris (KRIS) 9 8. Kris tdemokratiska ungdoms förbundet 99. Kunskapscentrum för fritidsledarskap 100. Landsorganisationen i Sverige 101. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) 102. Liberala ungdomsförbundet 103. Lika Unika 104. Moderata ungdomsförbundet 105. Motorförarnas Helnykterhetsförbund - MHF Unga (MHF) 106. Nätverket för lokalt ungdomsinflytande (NUNI) 107. Nätverket Unga för Tillgänglighet (NUFT) 108. Peace Works 109. Popkollo 110. Riksidrottsförbundet 111. Riksförbundet för barnens rätt i samhället (BRIS) 112. Riksförbundet för sexuellt likaberättigade - RFSL Ungdom (RFSL) 113. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) 114. Riksförbundet för suicid prevention och efterlevandes stöd - Spes Ungdom (SPES) 115. Riksförbundet Sveriges 4H 116. Riksförbundet Sveriges unga katoliker 93 av 187

95 117. Riksförbundet unga musikanter 118. Riksorganisationen Unga synskadade 119. Riksorganisationen Ungdom mot rasism 120. Romska Ungdomsförbundet 121. Rädda Barnen 122. Rädda Barnens Ungdomsförbund 123. Röda Korset 124. Röda Korsets Ungdomsförbund 125. SALT-Barn och unga i EFS 126. Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige (SIOS) 127. Saminuorra 128. Samverkansorganet i Kalmar län 129. Samverkansorganet i Jämtlands län 130. Serbiska Ungdomsorganisationen i Sverige 131. Svenska Kyrkans Unga 132. Svenska Tornedalingars Riksförbund - Tornionlaaksolaiset 133. Svenskt Näringsliv 134. Sverigedemokratisk Ungdom 135. Sverigefinska Ungdomsförbundet 136. Sveriges Akademikers Centralorganisation 137. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund 138. Sveriges Elevråd (SVEA) 139. Sveriges förenade HBTQ-studenter 140. Sveriges förenade studentkårer (SFS) 141. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) 142. Sveriges Konsumenter 143. Sveriges roll- och konfliktspelsförbund (SVEROK) 144. Sveriges Unga Muslimer (SUM) 145. Sveriges Ungdomsråd 146. Tjejjouren.se 147. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) 148. Turkiska ungdomsförbundet 149. Ung företagsamhet i Sverige 150. Ung Vänster Remissvaren i tre exemplar (ett original) ska ha kommit in till Utbildningsdepartementet senast den 18 oktober Svaren bör även sändas i Word-format per e-post till u.registrator@regeringskansliet.se med hänvisning till diarienummer. I remissen ligger att regeringen vill ha synpunkter på förslagen eller bedömningarna i promemorian. 94 av 187

96 Myndigheter under regeringen är skyldiga att svara på remissen. En myndighet avgör dock på eget ansvar om den har några synpunkter att redovisa i ett svar. Om myndigheten inte har några synpunkter, räcker det att svaret ger besked om detta. För andra remissinstanser innebär remissen en inbjudan att lämna synpunkter. Råd om hur remissyttranden utformas finns i Statsrådsberedningens promemoria Svara på remiss - kur och varför (SB PM 2003:2). Den kan laddas ner från Regeringskansliets webbplats I tjänsten IaudlJérgkv$t Ämnesråd // i/ *~y- f 95 av 187

97 REGERINGSKANSLIET U2013/4442/UC Utbildningsdepartementet Remisspromemoria En ny ungdomspolitik 96 av 187

98 Innehållsförteckning Sammanfattning 4 1 Inledning 5 2 Det behövs en ny ungdomspolitik Vilka är ungdomar? Ungdomstiden Behovet av nytt mål och tydligare metoder 6 3 Nytt mål för regeringens insatser för ungdomar Makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen Insatserna bör ha ett ungdomsperspektiv Uppföljning av målet 12 4 Ungdomspolitikens omfattning och genomförande Främja makt och inflytande på många områden Inflytande, delaktighet, organisering, fritidsverksamhet samt sexuella och reproduktiva rättigheter Förbättrad samordning av ungdomspolitiken Ungdomsstyrelsens ansvar och uppdrag Sektorsövergripande arbete Ansvar för vissa sakområden Uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar Andra aktörer l Samarbete med kommuner och landsting Det civila samhällets organisationer bör bjudas in Samverkan med näringslivet 23 5 Konsekvenser av 187

99 Sammanfattning Ungdomspolitiken är ett eget område i statsbudgeten och har ett eget anslag. Det finns också en särskild myndighet, Ungdomsstyrelsen. Målgruppen för ungdomspolitiken är ungdomar från och med 13 till och med 25 år. I denna promemoria presenteras förslag till en ny ungdomspolitik som har utarbetats inom Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet). Promemorian har utarbetats som ett led i arbetet med en kommande ungdomspolitisk proposition. Till grund för promemorian ligger ett antal rapporter om och utvärderingar av ungdomspolitiken, bl.a. Statskontorets rapport Ett effektivare uppföljningssystem för den nationella ungdomspolitiken (2010:25). Den nuvarande ungdomspolitiken bygger på propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd (prop. 2004/05:2). I denna presenterades två mål för den nationella ungdomspolitiken, fyra perspektiv som bör prägla offentlig verksamhet för ungdomar, ett nytt uppföljningssystem och fem huvudområden som skulle vara styrande för uppföljning och analys, samt ett handlingsprogram. Målen för ungdomspolitiken reviderades något i budgetpropositionen för 2008 och fastställdes av riksdagen. De nuvarande målen är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd, och att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande (prop. 2007/08:1). Promemorian innehåller förslag på ett nytt övergripande mål för ungdomspolitiken och för regeringens alla övriga insatser som berör ungdomar år som är tänkt att ersätta de nuvarande målen. Förslaget till nytt mål lyder: ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Vidare föreslås att regeringens alla insatser som berör ungdomar från och med 13 till och med 25 år bör ha ett ungdomsperspektiv. Ett ungdomsperspektiv innebär att ungdomar ska fa utöva sina mänskliga rättigheter, betraktas som en mångfald av individer, stödjas att bli självständiga och ha möjligheter att vara delaktiga och ha inflytande. Förslag läggs också fram i syfte att förtydliga och förbättra ungdomspolitikens genomförande och samordning samt för att tydliggöra Ungdomsstyrelsens ansvar och uppdrag. Ungdomspolitiken ska vara sektorsövergripande och behandla frågor om ungdomars levnadsvillkor inom områden som utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Utöver det sektorsövergripande arbetet bör ungdomspolitiken omfatta vissa frågor inriktade specifikt till gruppen ungdomar. Dit hör frågor om unga kvinnors och unga mäns inflytande och delaktighet, organisering och fritidsverksamhet samt sexuella och reproduktiva rättigheter. Vidare läggs förslag som rör uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar. De fem huvudområdena för analys, samordning och redovisning som finns idag ska inte längre vara styrande. Den etablerade modell för uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar som finns bör dock behållas. Det bör även ske en utveckling av vilka indikatorer som bör ingå, antal och hur de bör presenteras och redovisas. Utvecklingen bör så långt möjligt samordnas med Barnombudsmannens arbete med indikatorer och med de i indikatorsystemet involverade myndigheterna. Kommuner och landsting har en framträdande roll i ungdomspolitiken. Det är här som ansvaret i huvudsak ligger för de frågor som påverkar ungdomars vardag såsom utbildning, social omsorg och trygghet, hälso- och sjukvård, samt kultur och fritid. Vidare har det civila samhällets organisationer stor betydelse för att stärka ungdomars makt att forma sina liv och for att ha inflytande över samhällsutvecklingen. De har även kunskap, kompetens och erfarenheter som bättre bör tas tillvara i genomförandet av ungdomspolitiken. Det privata näringslivet ger många ungdomar den första viktiga erfarenheten av yrkeslivet. De erfarenheter och kunskaper som genereras om ungdomar inom näringslivet bör bättre tas tillvara, särskilt mot bakgrund av att ungdomsarbetslösheten är hög. I promemorian förslås därför också att samarbetet mellan olika aktörer ska förstärkas i syfte att uppnå bättre levnadsvillkor för ungdomar. 98 av 187

100 l Inledning Den nuvarande ungdomspolitiken lades fast genom propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd (prop. 2004/05:2, bet. 2004/05 :KrU2, rskr. 2004/05:94), med vissa förtydliganden i budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1) och i regeringens strategi för ungdomspolitiken (skr. 2009/10:53). Målen för den nationella ungdomspolitiken är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd och att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande (prop. 2007/08:1, bet. 2007/08:KrUl, rskr. 2007/08:58). Regeringen har i budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1) och 2013 (prop. 2012/13:1) angett att regeringen avser att se över målen och inriktningen för ungdomspolitiken och återkomma till riksdagen under mandatperioden med en ny ungdomspolitisk proposition. I denna promemoria presenteras förslag till en ny ungdomspolitik, som har utarbetats inom Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet). Till grund för förslagen ligger ett antal rapporter om och utvärderingar av ungdomspolitiken. Regeringen gav i december 2009 Statskontoret i uppdrag att genomföra en myndighetsanalys av Ungdomsstyrelsen. Uppdraget redovisades genom rapporten Myndighetsanalys av Ungdomsstyrelsen (2010:10). Statskontoret fick av regeringen i februari 2010 även i uppdrag att utvärdera uppföljningssystemet för den nationella ungdomspolitiken. Uppdraget redovisades genom rapporten Ett effektivare uppföljningssystem för den nationella ungdomspolitiken (2010:25). I december 2011 gav regeringen Ungdomsstyrelsen i uppdrag att särskilt analysera hur uppföljningssystemet för ungdomspolitiken kan utvecklas. Uppdraget redovisades genom rapporten Uppföljning av ungas levnadsvillkor - Förslag till utveckling (2012). Regeringskansliet bjöd under 2012 in ett antal aktörer att identifiera utmaningar för ungdomar på fem till tio års sikt. De berörda har återkommit med rapporterna Utvecklingen av ungas levnadsvillkor och framtida utmaningar för ungdomspolitiken (Ungdomsstyrelsen, 2012), Makt, välfärd och självständighet (Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, 2012) och Ungdomspolitiska utmaningar och Ungdomsstyrelsen roll (Sveriges Kommuner och Landsting, 2013). Regeringskansliet arrangerade också en dialogturné hösten 2012 med möten i fem kommuner (Stockholm, Göteborg, Jönköping, Malmö och Luleå) för att tillsammans med ungdomar diskutera och identifiera utmaningar på fem till tio års sikt. Minnesanteckningar från mötena finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet (U2012/2417/UC). Ungdomsministern har också i det Ungdomspolitiska rådet diskuterat mål, inriktning och prioriterade utmaningar för ungdomspolitiken. Som underlag finns även olika rapporter om ungdomars levnadsvillkor m.m. från Ungdomsstyrelsen. Det behövs en ny ungdomspolitik 2. l Vilka är ungdomar? Målgruppen för ungdomspolitiken är ungdomar från och med 13 till och med 25 år. Det förekommer många olika indelningar av gruppen unga personer och många olika begrepp. Barnrättspolitiken tar sin utgångspunkt i barnkonventionen och använder därför begreppet barn för dem upp till 18 år. Enligt Eurostat (EU:s statistikbyrå) definieras ungdomar som personer mellan 15 och 29 år. Inom EU:s ungdomsprogram Ung och aktiv i Europa är det möjligt för ungdomar mellan 13 och 30 år att delta. Inom utbildningspolitiken används begrepp relaterade till skolform och inte till ålder. För elever i de obligatoriska skolformerna (grundskola, sameskola, specialskola, grundsärskola) används begreppen flickor och pojkar, för elever i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, liksom elever i kommunal vuxenutbildning (komvux) och i utbildning i svenska för invandrare (sfi), används begreppen kvinnor och män. Denna användning av begreppen överensstämmer bl.a. med den officiella statistiken, där ungdomar från 16 års ålder räknas till den vuxna befolkningen. I denna promemoria kommer i huvudsak följande begrepp att användas. För hela målgruppen personer år används begreppet ungdomar. När könsuppdelad statistik presenteras eller diskuteras kommer ungdomar under 18 år att benämnas flicka/pojke och ungdomar över 18 år att benämnas unga kvinnor/unga män. Unga kvinnor/unga män kommer också att användas för att benämna hela gruppen år. 99 av 187

101 2.2 Ungdomstiden Drygt 1,55 miljoner, cirka 16 procent, av Sveriges befolkning är ungdomar mellan 13 och 25 år, varav något fler är unga män (Statistiska Centralbyrån, 2012). Det är således en stor del av befolkningen. Ungdomar är inte en grupp som är särskild från den övriga befolkningen och ungdomsgruppen är heller inte generellt mer problemtyngd än andra åldersgrupper. De utmaningar och möjligheter en individ möter kan dock se olika ut under olika perioder i livet. Det finns vissa sociala och kulturella villkor som gruppen ungdomar trots sin heterogenitet i mångt och mycket delar. Ungdomar är generellt mer beroende av vuxna och offentlig verksamhet än äldre. I princip alla ungdomar i Sverige genomgår exempelvis grundskolan och gymnasieskolan och för de allra flesta ungdomar är hemma- och boendesituationen starkt beroende av föräldrarnas situation. Gruppen ungdomar som är i arbetsför ålder är också mer känslig för ekonomiska svängningar än andra åldersgrupper, vilket hänger samman med att ungdomar har kortare erfarenhet och är nya på arbetsmarknaden. Gemensamt för de allra flesta ungdomar är också att de går igenom en successiv frigörelse- och etableringsprocess där många lägger grunden för sin framtid. Ungdomar frigör sig steg för steg från beroendet av exempelvis sina föräldrar och etablerar sig som vuxna. Ungdomstiden kan för många beskrivas som den fas i livet då man befinner sig i en övergång från barndom till vuxenliv. I Ungdomsstyrelsens studie om ungdomars attityder och värderingar framkommer att ungdomar själva anser att faktorerna fast anställning, familjebildning och eget boende är viktiga för att en person ska uppfatta sig som vuxen (Ungdomsstyrelsen, 2007). Ungdomstiden formar människor och utgör en betydande fas i livet. Det är därför viktigt att se ungdomstiden som en period som har en stor betydelse och ett värde i sig. 2.3 Behovet av nytt mål och tydligare metoder Den nuvarande ungdomspolitiken lades fast genom propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd (prop.2004/05:2, bet. 2004/05 :KrU2, rskr. 2004/05:94), med vissa förtydliganden i budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1) och i regeringens strategi för ungdomspolitiken (skr. 2009/10:53). Målen för den nationella ungdomspolitiken är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd och att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande (prop. 2007/08:1, bet. 2007/08:KrUl, rskr. 2007/08:58). Ungdomspolitiken är sektorövergripande och tanken är att dess mål bör genomsyra samtliga berörda verksamhetsområden. Regeringen har i budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1) och 2013 (prop. 2012/13:1) angett att regeringen avser att se över målen och inriktningen för ungdomspolitiken och återkomma till riksdagen under mandatperioden med en ny ungdomspolitisk proposition. I budgetpropositionen för 2013 anger regeringen att regeringens ambition är att inga barn eller ungdomar ska behöva växa upp i utanförskap. Goda uppväxtvillkor är en förutsättning för trygghet och ett aktivt deltagande i utbildning samt på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Omvänt medför utanförskap i unga år betydande kostnader för både individen och samhället. I 2004 års ungdomspolitiska proposition angav regeringen att sambandet mellan mål, insatser och utfall bör utvärderas regelbundet och redovisas till riksdagen. Vart fjärde år bedömdes vara ett lämpligt intervall för detta. Den strategi för ungdomspolitiken som presenterades 2008 var en del i uppföljningen av propositionen. Det har nu gått fyra år sedan dess. Dessutom finns ett antal rapporter och resultat som pekar på att delar av den nuvarande politiken bör utvecklas och förbättras. Under snart tio år har ungdomspolitiken haft ett i huvudsak oförändrat system för styrning och uppföljning. Det består i korthet av två övergripande mål för ungdomspolitiken som är tänkta att beaktas i alla berörda verksamhetsområden, fem huvudområden för analys, samordning och redovisning, och fyra perspektiv som bör prägla offentlig verksamhet för ungdomar. Därutöver bör en årlig prioritering ske av en eller flera frågor som kräver särskild uppmärksamhet. Ungdomspolitiken och styrningen av den har ibland uppfattats som otydlig. Kritik har bl.a. riktats mot att det nuvarande uppföljningssystemet inte tillför tillräckligt med relevant ny kunskap och analys (Statskontoret, 2010). Det finns även kritik mot att ungdomspolitiken inte når ut till kommuner och landsting i tillräcklig utsträckning. Sådan kritik har bl.a. kommit från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL, 2013) och Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU, 2012). Andelen kommuner med ett ungdomspolitiskt handlingsprogram ligger också oförändrat kvar på kring en tredjedel över tid. Vidare har sedan 2001 enbart cirka hälften av landets kommuner någon gång använt sig av enkäten Lokal uppföljning av ungdomspolitiken (LUPP) som kartlägger ungdomars situation och därmed hjälper kommuner att utveckla en effektiv ungdomspolitik. Därutöver visar uppföljningar av ungdomars levnadsvillkor att dessa sedan 2004 i många avseenden är fortsatt problematiska och i vissa fall har försämrats (Ung idag, 2012). 100 av 187

102 Till exempel har andelen ungdomar med psykiska och psykosomatiska symptom varit relativt konstant under perioden och sådana symptom är dubbelt så vanliga hos unga kvinnor än hos unga män. Ungdomars arbetslöshet är omfattande och det är fortfarande ca 10 procent av ungdomar, varav något fler är unga män, i åldern år som varken arbetar eller studerar. Ungdomar är fortsatt underrepresenterade i beslutande församlingar. Ungdomar ges inte heller möjlighet till inflytande lokalt i någon större utsträckning trots att de vill vara med och påverka. Mot denna bakgrund finns det ett behov av att tydliggöra ungdomspolitikens inriktning. Styrningen behöver också förenklas och stärkas för att man ska få till stånd ett mer långsiktigt och strategiskt arbete. Förändringarna bör bl.a. bidra till att höja kvaliteten och effektiviteten i de insatser som görs för ungdomar och gentemot kommuner och landsting. Sedan den förra ungdomspolitiska propositionen lades fram har EU: s samarbetspolitik på området förändrats. Under det svenska ordförandeskapet i EU 2009 beslutade EU:s ungdomsministrar att anta ett ramverk för det ungdomspolitiska EU-samarbetet, Rådets resolution om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet ( ) (2009/C 311/01). Ramverket är inte bindande utan arbetet sker inom den s.k. öppna samarbetsmetoden. Det finns emellertid skäl att se över hur den nationella politiken och arbetet på EU-nivå kan bidra till och förstärka varandra. Ett nytt EU-program, Erasmus för alla, är bl.a. under utarbetande för att träda i kraft under Ungdomspolitiken bör utformas med hänsyn till ungdomars synpunkter på vad som utgör viktiga frågeställningar. En större avstämning gjordes 2008 i samband med framtagandet av regeringens strategi för ungdomspolitiken. En ny genomgripande och bredare dialog om vilka utmaningar som ungdomar står inför under de närmaste åren har bedömts som nödvändig och genomförts för att kunna utforma en politik som svarar upp mot dessa utmaningar. I dialogen framkom tydligt att det finns behov av ett nytt handlingsprogram. En majoritet av ungdomarna i Sverige har goda levnadsvillkor men samtidigt finns flera allvarliga utmaningar när det gäller ungdomars levnadsvillkor inom viktiga områden. Att satsa på ungdomar är i första hand viktigt för var och en som är ung. Det är också nödvändigt för en hållbar utveckling och tillväxt i hela Europa. Utanfbrskap i unga år medför betydande kostnader för både individen och samhället. Mot denna bakgrund presenteras i det följande ett förslag till nytt mål för regeringens samtliga insatser för ungdomar (avsnitt 3) och ett reviderat system för styrning, genomförande och uppföljning av ungdomspolitiken (avsnitt 4). 3 Nytt mål för regeringens insatser för ungdomar I det följande lämnas förslag och bedömningar som bör vara styrande för alla regeringens insatser som berör ungdomar. 3.1 Makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen Förslag: Målen för den nationella ungdomspolitiken upphävs. Insatser inom ungdomspolitiken och regeringens alla övriga insatser som berör ungdomar år ska ha följande övergripande mål: Ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Skälen för förslagen Nytt övergripande mål inte bara för ungdomspolitiken I propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd (prop. 2004/05:2) presenterades två mål för den nationella ungdomspolitiken. Målen reviderades något i budgetpropositionen för 2008 och fastställdes av riksdagen. De nuvarande målen är att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd, och att alla ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande (prop. 2007/08:1). Ungdomspolitiken är ett eget område i statsbudgeten och har ett eget anslag. Det finns också en särskild myndighet, Ungdomsstyrelsen. Inom ungdomspolitiken finns det därmed vissa styrinstrument och olika insatser genomförs kontinuerligt men resultaten av dessa kan aldrig ensamma bidra till att de nuvarande målen för ungdomspolitiken uppnås. Det har inte heller varit avsikten. De nuvarande målen är tänkta att beaktas inte bara inom ungdomspolitiken utan även inom andra relevanta verksamhetsområden. Det finns dock ett behov av att ytterligare förtydliga det gemensamma ansvar som ligger inom olika verksamhetsområden för ungdomars förutsättningar och möjligheter till ett bra liv. Ett övergripande mål för 101 av 187

103 regeringens alla insatser som berör ungdomar, som alltså inte bara omfattar ungdomspolitiken, och som utgår ifrån helheten bör därför formuleras. Med ett sådant övergripande mål tydliggörs det att ungdomspolitiken är ett av flera verksamhetsområden som ska bidra till måluppfyllelsen. Det nuvarande målet för den nationella ungdomspolitiken ska därför upphävas. I stället ska ett nytt övergripande mål formuleras för regeringens alla insatser som berör ungdomar. Det bör vara ett mål som ska ange regeringens samlade ambition och som anger vad den samlade politiken hela tiden ska sträva efter för alla generationer av ungdomar. Därtill ska minst tre tematiska prioriteringar inom ramen för det övergripande målet fastslås. Dessa ska syfta till att fokusera regeringens insatser för att uppnå det övergripande målet under de närmaste åren. Ett nytt mål bör ta hänsyn till de två övergripande målen för det europeiska samarbetet kring ungdomar. Dessa mål är att skapa fler och lika möjligheter för alla ungdomar inom utbildningen och på arbetsmarknaden samt att främja ett aktivt medborgarskap, social delaktighet och solidaritet bland ungdomar (2009/C311/01). Ett nytt mål bör också harmoniera med det nuvarande målet för barnrättspolitiken, som delvis omfattar samma målgrupp. Målet för barnrättspolitiken är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande (prop. 2008/09:1). Ett nytt mål bör även beakta de brister som finns i nuvarande målformuleringar. I motiven till välfärdsmålet i den förra ungdomspolitiska propositionen beskrevs målet som en formell rätt till goda levnadsvillkor, men det skulle också innebära en verklig tillgång till sådana villkor. Begreppet välfärd är emellertid ett för abstrakt begrepp och tar enbart sin utgångspunkt i institutionernas roll. Individen bör lyftas fram i högre utsträckning, dock utan att sänka ambitionen när det gäller ungdomars tillgång till goda levnadsvillkor. En central del i regeringens insatser för ungdomar handlar om att skapa förutsättningar för ungdomar att utveckla sin identitet och sina liv utifrån sina egna intressen och önskemål, dvs. att främja ungdomars frihet och möjligheter för självförverkligande. Att skapa sådana förutsättningar bidrar också till att ungdomarna kan utvecklas till ansvarsfulla individer som lever upp till de skyldigheter som finns i samhället. Dessa centrala aspekter av ungdomstiden saknas i nuvarande målformuleringar. Det handlar också om att de insatser som genomförs för ungdomar ska utgå från individens behov. Det föreslås att det nya övergripande målet för insatser inom ungdomspolitiken och för regeringens alla övriga insatser som berör ungdomar år ska vara att ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Makt att forma sina liv Maktbegreppet användes i ett av målen i 2004 års proposition för ungdomspolitiken men ersattes 2008 med begreppet inflytande. Skälen var att makt och ansvar hänger samman samtidigt som det formellt inte går att utkräva ansvar av en person som inte uppnått myndighetsålder. I det nya förslaget till mål som här presenteras används begreppet makt i relation till individens förutsättningar och möjligheter att forma sitt eget liv. Det är också en markering av vikten av att ungdomar har möjligheter att vara självständiga och göra självständiga val och kan ta ansvar för sina handlingar. Makt att forma sitt liv omfattar makt såväl i nutid som att forma den egna framtiden. Det senare är särskilt viktigt att poängtera i en tid då etableringsåldern har förskjutits. Ungdomstiden handlar förutom om situationen här och nu också om utvecklingen från ungdom till vuxen som innefattar den utveckling från beroende till självständighet som behövs för ett liv som samhällsmedborgare. I makt att forma sitt liv ingår, på motsvarande sätt som redan gäller for ungdomspolitiken, att samhället ska skapa grundläggande goda levnadsvillkor för individen, med utgångspunkt i ungdomars rätt att komma i åtnjutande av de mänskliga rättigheterna såsom de uttrycks i grundlagarna och i Sveriges konventionsåtaganden på området. Individen ska ha tillgång till utbildning, arbete, bostad, hälsa, trygghet, kultur och fritid, sitt språk, möjlighet till delaktighet och inflytande, samt ett liv fritt från diskriminering. Den välfärd som riktas till ungdomar ska också vara av god kvalitet och komma alla individer till del. Betydelsen av det senare har framkommit i olika rapporter från Ungdomsstyrelsen. Det har t.ex. blivit tydligt att situationen för unga hbt-personer och ungdomar med funktionsnedsättning är svår liksom för ungdomar som riskerar att bli och som blir gifta mot sin vilja. Det är påtagligt att insatser måste utgå från individuella behov för att alla ungdomar ska kunna ha makt att forma sina liv. Det är därför viktigt att samhället utformas så att alla ungdomar kan bli delaktiga och inkluderas utifrån deras olika förutsättningar, önskemål och behov. Det handlar både om att ändra attityder och utforma samhället så att det blir tillgängligt för alla. Gruppen ungdomar är heterogen med olika identiteter, viljor och intressen och denna mångfald ska bejakas. I målet ingår således också att regeringens insatser för ungdomar bör syfta till att undanröja hinder och skapa förutsättningar för alla ungdomar att utvecklas i enlighet med sina egna individuella intressen och önskemål. Det är centralt att flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män har samma möjligheter till utveckling. 102 av 187

104 Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) för i sin rapport Makt, välfärd och självständighet (2012) fram att självständighet saknas i nuvarande målformuleringar för ungdomspolitiken och argumenterar för att lägga till ett tredje mål om självständighet till dagens två mål samt att man borde skapa ett självständighetsindex. LSU anser att de två nuvarande målen i sådana fall skulle kunna underordnas självständighetsmålet. Självständighetsaspekten är betydelsefull att få med. Det nya förslaget till mål som här presenterats innefattar även självständighet genom att uttryckligen ange att unga kvinnor och unga män ska ha makt att forma sina liv. Inflytande över samhällsutvecklingen Den andra delen av målet, dvs. inflytande över samhällsutvecklingen, innebär en uttalad målsättning om att ungdomar ska finnas med i samhällsbygget. Det betyder att ungdomar inte enbart ska ha inflytande i frågor som omedelbart berör dem utan de ska ha möjlighet att vara delaktiga i politiska beslutsprocesser och ha inflytande i frågor som har betydelse för samhället i stort, exempelvis miljö, kollektivtrafik och integration. För samhället handlar det såväl om att fa bättre beslutsunderlag och fler förslag på lösningar som om att förankra beslut om morgondagen med dem som i framtiden ska leva med, bära upp och ta ansvar för dem. Med målet betonas därför också att ungdomars kunskaper, erfarenheter och värderingar måste tas tillvara och beaktas för att uppnå en hållbar samhällsutveckling. På grund av att gruppen ungdomar består av både omyndiga och myndiga personer förändras graden av ungdomars inflytande över tid, från omyndig till myndig. När det gäller de formella beslutsprocesserna är det mycket viktigt att ungdomar är representerade i de folkvalda församlingarna och därigenom blir delaktiga de politiska besluten. LSU argumenterar för att maktbegreppet bör återinföras i nuvarande mål för ungdomspolitiken, dvs. att målet bör vara att ungdomar ska ha verklig tillgång till makt. LSU menar att det är en väsentlig uppgift för politiken att ge ungdomar ökad makt över sina liv just på grund av att ungdomar inte har samma formella makt som vuxna. Med makt betonas att ungdomars inflytande inte ska handla om inflytande i processer som inte spelar någon egentlig roll. Den nya målformuleringen där båda begreppen används markerar att ungdomar ska ha möjlighet att vara med på riktigt och ha reellt inflytande över samhällsutvecklingen. Förhållandet till andra mål Målen för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet samspelar enligt regeringens bedömning väl med det nya målet. Här är utbildning och arbete prioriterade områden för att skapa förutsättningar för ungdomar att ha ett socialt och ekonomiskt tryggt liv. Det nya mål som regeringen förslår för det nationella arbetet inbegriper sådana insatser men är mer övergripande och omfattar fler områden. När det gäller förhållandet till målet för barnrättspolitiken, som omfattar barn och ungdomar under 18 år, kan följande anges. I barnrättspolitiken fastställs att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling, trygghet, delaktighet och inflytande. Barnrättspolitiken är liksom ungdomspolitiken sektorsövergripande. Detta innebär att barnets rättigheter och intressen ska genomsyra all politik och alla verksamheter som berör barn. Institutionernas roll för att ungdomar ska fa makt över sina liv finns också omnämnt ovan som en del i målet för regeringens insatser för ungdomar. En skillnad är dock att målet för insatser för ungdomar tydligt också tar hänsyn till den fortgående utvecklingen under ungdomstiden där individen utvecklar sina förmågor och sin strävan att frigöra sig, bli självständig och ta ansvar över sitt liv och sina handlingar. När det gäller målet för jämställdhetspolitiken är detta att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv (prop. 2008/09:1). Det nya förslaget till mål för insatser för ungdomar sammanfaller väl med detta mål där båda målen uttrycker vikten av makt och inflytande över såväl sitt eget liv som över samhällsutvecklingen. Allmänt finns det flera verksamhetsområden med mål om att skapa goda levnadsvillkor för ungdomar antingen som en uttalad målgrupp eller som en bland flera, t.ex. inom utbildning, hälsa och kultur. Genom det nya övergripande målet om att ungdomar ska ha makt att forma sina liv slås det fast vad dessa olika verksamheter gemensamt ska sträva efter. Sammanfattningsvis bidrar det nya målet till att lyfta fram individens egen makt liksom vikten av att ungdomar finns med i utvecklingen av vårt gemensamma samhälle. 103 av 187

105 Insatserna bör ha ett ungdomsperspektiv Bedömning: Regeringens alla insatser som berör ungdomar från och med 13 till och med 25 år bör ha ett ungdomsperspektiv med utgångspunkt i ungdomars rätt att komma i åtnjutande av de mänskliga rättigheterna såsom de uttrycks i grundlagarna och i Sveriges konventionsåtaganden på området. Ett ungdomsperspektiv innebär vidare att ungdomar ska - betraktas som en mångfald av individer, - stödjas att bli självständiga, och - ha möjlighet att vara delaktiga och ha inflytande. Statistiskt underlag som avser individer bör presenteras, kommenteras och analyseras efter kön och ålder, om det inte finns särskilda skäl mot detta. Dessutom bör så långt möjligt konsekvensanalyser för olika ålderskategorier och kön göras när förslag utformas. Skälen för bedömningen Ett ungdomsperspektiv I propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd introducerade regeringen fyra perspektiv som bör prägla offentlig verksamhet för ungdomar. Dessa var resursperspektivet, rättighetsperspektivet, självständighetsperspektivet och mångfaldsperspektivet. I budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1) angav regeringen att den hade för avsikt att fortsätta använda dessa perspektiv som utgångspunkt i planeringen och genomförandet av offentlig verksamhet. I regeringens strategi för ungdomspolitiken (skr. 2009/10:53) förtydligade och utvecklade regeringen perspektiven. De fyra perspektiven har varit ett väl fungerande verktyg för att föra fram frågor om ungdomar. De har tydliggjort ungdomars rättigheter, ungdomars behov och deras olikheter. För att förenkla och förtydliga politiken bör dock de fyra perspektiven slås ihop till ett begrepp, dvs. de bör gemensamt ingå i vad som avses med ett ungdomsperspektiv. Det innebär att med ett ungdomsperspektiv avses att ungdomar utövar sina mänskliga rättigheter, att de betraktas som en mångfald av individer, att de ska stödjas att bli självständiga och att de ska vara delaktiga och ha inflytande. En skillnad i förhållande till tidigare är dock att begreppet resurs ersätts med delaktighet (se mer nedan). Alla regeringens insatser som berör ungdomar från och med 13 till och med 25 år bör ha ett ungdomsperspektiv. Det betyder att i planeringen och genomförandet av regeringens insatser bör ett ungdomsperspektiv beaktas. I dag anges att de fyra perspektiven bör prägla offentlig verksamhet för ungdomar. Genom att tydligare ange att alla regeringens egna insatser som berör ungdomar bör ha ett ungdomsperspektiv förstärks arbetet för ungdomars levnadsvillkor. Inom ramen för ungdomspolitiken ska ett arbete fortsätta för att verka för att ungdomsperspektivet integreras i all offentlig verksamhet (se avsnitt 4.1). Ungdomsperspektivet ska ses som ett verktyg för att främja en utveckling mot det föreslagna övergripande målet om att ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Genom att ungdomsperspektivet ska integreras i verksamhetsområden som har ungdomar som målgrupp blir det tillsammans med det nya målet vägledande för insatser för ungdomar inom dessa verksamhetsområden. I det följande utvecklas de olika delarna som ingår i vad som avses med att ha ett ungdomsperspektiv. Definitionerna överensstämmer i huvudsak med de som lämnades i den senaste ungdomspolitiska propositionen. Det finns dock vissa förändringar. Utöver barnkonventionen som utgångspunkt betonas i detta förslag till ny ungdomspolitik även de övriga konventioner som är bindande för Sverige. Jämställdhetsintegrering och icke-diskriminering tas särskilt upp som viktiga instrument. När det gäller det tidigare resursperspektivet ersätts det av begreppet delaktighet. Arbetet med att ta fram relevant beslutsunderlag förstärks också genom att det anges att åldersindelad statistik och konsekvensanalyser i fortsättningen bör finnas med. Mänskliga rättigheter Med mänskliga rättigheter avses här de rättigheter som Sverige genom ett flertal internationella överenskommelser, främst konventioner, har åtagit sig att garantera den enskilda människan i syfte att skydda henne från ingrepp i de grundläggande friheterna, från olika typer av övergrepp och för att tillgodose hennes grundläggande behov. De mänskliga rättigheterna ger uttryck för skyldigheter som det allmänna har gentemot den enskilde. Rättigheterna kan åtnjutas av individen ensam eller tillsammans med andra. Förutom i internationella överenskommelser uttrycks och avspeglas de mänskliga rättigheterna i den svenska lagstiftningen, bl.a. i regeringsformen, liksom i ett stort antal bestämmelser i lag och andra författningar. 104 av 187

106 11 Bland de konventioner om mänskliga rättigheter som är bindande för Sverige bör nämnas FN:s kärnkonventioner om mänskliga rättigheter. Sverige är bundet av sju sådana konventioner. Dessa är: - Internationell konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965). För Sveriges del trädde konventionen i kraft Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (1966). För Sveriges del trädde konventionen i kraft Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966). För Sveriges del trädde konventionen i kraft Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979, nedan kallad FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor). För Sveriges del trädde konventionen i kraft Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (1984). För Sveriges del trädde konventionen i kraft Konventionen om barnets rättigheter (1989, nedan kallad barnkonventionen). För Sveriges del trädde konventionen i kraft Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2006). För Sveriges del trädde konventionen i kraft För svensk del är vidare Europarådets konventioner om mänskliga rättigheter centrala. Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950, nedan kallad Europakonventionen) ratificerades av Sverige 1952 och trädde i kraft Konventionen inkorporerades 1995 i svensk rätt, dvs. blev svensk lag i sin helhet, vilket gör den unik i ett svenskt sammanhang när det gäller konventioner om mänskliga rättigheter. Därutöver finns Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter respektive stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, som särskilt syftar till att skydda de nationella minoriteternas och de nationella minoritetsspråkens fortlevnad, och som ratificerades Utgångspunkten när det gäller arbetet med att respektera, skydda och främja de mänskliga rättigheterna på nationell nivå är de åtaganden som Sverige gjort som stat genom att ansluta sig till internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter. Ungdomar omfattas, liksom övriga delar av befolkningen, av de mänskliga rättigheterna såsom dessa uttrycks i svensk grundlag och Sveriges konventionsåtaganden på området. Rättigheterna omfattar bl.a. frågor om utbildning, arbete, hälsa, social trygghet, kultur, inflytande och organisering. Genom barnkonventionen har ungdomar upp till 18 år dessutom ett mer utvecklat skydd. Genom att utgå från de mänskliga rättigheterna inom ungdomspolitiken kan brister och problem identifieras. Med denna utgångspunkt tydliggörs även varje enskild individs rätt att utöva rättigheterna utan diskriminering. Mångfald och jämställdhet Ungdomar är olika och ska inte betraktas som en homogen grupp utan som en mångfald av individer. Ungdomar är olika utifrån kön, könsidentitet eller könsuttryck, ålder, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, uppväxt, bosättningsort, intressen m.m. De insatser samhället riktar till ungdomar ska beakta denna mångfald. I syfte att säkerställa att insatser når alla ungdomar är icke-diskrimineringsprincipen ett centralt verktyg. Icke-diskrimineringsprincipen utgår från att inga människor ska diskrimineras på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Det är lagstadgat genom diskrimineringslagen (2008:567) att det är förbjudet att diskriminera enligt dessa grunder. För att bidra till att unga kvinnor och män far makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen bör jämställdhetsintegrering användas. Jämställdhetsintegrering är en metod som innebär att all verksamhet ska bedrivas med utgångspunkt i kunskap om flickors och kvinnors respektive pojkars och mäns villkor och behov (se mer nedan). Självständighet Ungdomstiden kännetecknas av en successiv utveckling mot ökad självständighet och oberoende. Denna utveckling ska stödjas och faktorer som begränsar ungdomars handlingsutrymme ska motverkas så att de kan utvecklas till självständiga och ansvarsfulla individer. Med oberoende menas inte bara en frigörelse från föräldrar utan även frånvaro av andra faktorer som skapar beroende eller minskar individens handlingsutrymme. Detta kan gälla stereotypa könsroller, missbruk, tvång, förtryck, diskriminering, påtryckningar av olika slag och brist på ekonomiska resurser eller kunskap. 105 av 187

107 12 Delaktighet och inflytande Det tidigare resursperspektivet bör utgå. Genom att betona delaktighet snarare än att ungdomar är en resurs tydliggörs att ungdomar har rätt till delaktighet och inflytande. Delaktighet utgår från individens rättigheter och perspektiv snarare än från samhällets behov. Ungdomar ska vara delaktiga i och så långt möjligt ha inflytande över utformning och genomförande av insatser som omedelbart berör dem som målgrupp. Delaktighet och inflytande gäller här framför allt ungdomarna i deras egenskap av brukare av samhällets insatser. Härigenom kan ungdomars förutsättningar och behov bättre synliggöras. Det bidrar i sin tur till bättre beslutsunderlag och genomförande. Delaktighet handlar dock inte enbart om att ta tillvara synpunkter, idéer eller förslag utan det kan också handla om att ta tillvara ungdomars egen initiativkraft och eget arbete i det civila samhället och ibland också som utförare av offentligt finansierade tjänster. Statistik och konsekvensanalyser Det finns ett behov av att utveckla beslutsunderlag ytterligare för att kunna utforma relevanta insatser för ungdomar. En viktig del i detta är att lyfta fram unga kvinnors och unga mäns levnadsvillkor. Med utgångspunkt i arbetet med jämställdhetsintegrering bör därför statistiskt underlag som avser individer presenteras, kommenteras och analyseras efter kön som övergripande indelningsgrund och ålder, om det inte finns särskilda skäl mot detta. Dessutom bör så långt möjligt konsekvensanalyser för olika ålderskategorier och kön göras när förslag utformas. Att redovisa kön är en enkel metod för att identifiera skillnader mellan kvinnor och män, både när det gäller levnadsvillkor och olika insatser som görs inom offentlig och frivillig verksamhet. Det är centralt att statistiken redovisas för både kvinnor och män. Att tydliggöra ålder i statistiska underlag är ytterligare ett sätt att identifiera skillnader mellan ungdomar och äldre och mellan ungdomar i olika åldrar. Vilken indelning i ålderskategorier som bör användas kan variera från fall till fall. Ibland är det relevant att dela in statistiken utifrån de ungdomar som går i grundskolan (13-16), gymnasieskolan (16-19) och de som slutat gymnasieskolan (19-25), ibland kan det t.ex. vara mer relevant att utgå från ungdomar över respektive under 18 år. Genom att synliggöra ålder och kön i tex. statistiken framkommer hur stor andel av målgruppen som är ungdomar i åldern 13 till 25 år och hur många av dem som är kvinnor och män, flickor och pojkar, vilket gör att insatser kan anpassas bättre. Genom ålders- och könsindelning framgår t.ex. av kriminalstatistiken att andelen ungdomar i åldern år av samtliga misstänkta för misshandelsbrott var 42 procent 2011 och att de allra flesta, 86 procent, var unga män (Ungdomsstyrelsen, 2013:1). Av Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009 framgår att självmordsförsök är mycket vanligare bland ungdomar än bland medelålders och äldre och att sjukhusvård på grund av självmordsförsök bland unga kvinnor är tre gånger så vanligt som bland unga män. 3.3 Uppföljning av målet Bedömning: Utvecklingen gentemot det övergripande målet for regeringens insatser for ungdomar bör följas upp inom ramen för ungdomspolitiken. Uppföljningen bör kompletteras med annan relevant kunskap som tas fram inom andra verksamhetsområden. Skälen för bedömningen Det finns behov av att på en övergripande nivå kontinuerligt följa utvecklingen i förhållande till målet att ungdomar ska ha makt över sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen för att få en indikation om ungdomars levnadsvillkor. I de för ungdomars levnadsvillkor relevanta verksamhetsområdena utbildning, arbete, hälsa, demokrati m.m. är ungdomar antingen en uttalad målgrupp eller ingår som en bland flera. Inom dessa verksamhetsområden finns system för uppföljning för att följa utvecklingen i förhållande till sina mål. Utvärderingar av insatser genomförs också återkommande och annan kunskap produceras regelbundet. Det finns inom ungdomspolitiken och Ungdomsstyrelsen ett uppdrag att med stöd av indikatorer skapa en helhetsbild av utvecklingen vad gäller ungdomars levnadsvillkor samt att ta fram fördjupad kunskap om dessa. Detta uppföljningssystem kommer i vissa delar att utvecklas (se vidare avsnitt 4.5). Ansvaret för att följa upp målet bör ligga inom ramen för ungdomspolitiken eftersom ungdomspolitiken är sektorsövergripande (se vidare avsnitt 4.1). Det uppföljningssystem som finns inom ungdomspolitiken bör användas för att följa och ge en indikation om utvecklingen gentemot det övergripande målet. Den kunskap 106 av 187

108 13 som tas fram inom ungdomspolitiken bör emellertid kompletteras med annan relevant kunskap som tas fram inom de andra verksamhetsområdena. Inom ramen för ungdomspolitiken bör regeringen lämna en samlad redovisning av utveckling i förhållandet till målet till riksdagen med några års mellanrum (se avsnitt 4.3). Redovisningen av den årliga utvecklingen inom olika verksamhetsområden bör emellertid främst ske i respektive verksamhetsområdes utgiftsområde i budgetpropositionen. 4 Ungdomspolitikens omfattning och genomförande Det finns behov av att tydliggöra ungdomspolitikens roll och ansvarsområden liksom gränser i förhållande till andra verksamhetsområden och samhällsnivåer, och framför allt i förhållande till den kommunala nivån. Behovet av förtydliganden gentemot den kommunala nivån har bl.a. framförts av Statskontoret, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU). I det följande lämnas förslag och bedömningar om vad ungdomspolitiken ska omfatta och hur politiken ska genomföras. Det redogörs också för vilka förändringar som behöver göras i förhållande till dagens ungdomspolitik, som lades fast i propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd (prop. 2004/05:2). 4. l Främja makt och inflytande på många områden Förslag: Ungdomspolitiken ska vara sektorsövergripande och behandla frågor om ungdomars levnadsvillkor inom områden som utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Insatser inom ungdomspolitiken ska bidra till att unga kvinnor och unga män har makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Arbetet inom ungdomspolitiken ska särskilt syfta till att offentlig verksamhet som berör ungdomar - har ett ungdomsperspektiv, - bedrivs med utgångpunkt från kunskap om ungdomars villkor och behov, - har tillgång till kunskap om olika insatser och metoder som kan förbättra ungdomars levnadsvillkor, och - samordnas mellan olika sektorer när det är relevant. Skälen för förslagen En sektorsövergripande politik Det är angeläget med sektorsövergripande insatser som uppmärksammar ungdomars och ungdomstidens förutsättningar och villkor. Sådana insatser kan bidra till att man t.ex. inom utbildnings- eller arbetsmarknadspolitiken i högre utsträckning beaktar ungdomars hela livssituation och hur de olika delarna skola, arbete, hälsa osv. hänger ihop och påverkar varandra såväl i nutid som i ett framtida perspektiv för ungdomars möjligheter till frigörelse och etablering. Ungdomar utgör även en betydande andel av Sveriges befolkning och bör ha en röst i politiken. De unga kvinnor och unga män som är omyndiga har begränsade formella möjligheter till inflytande och har ofta någon annan som har åsikter i deras ställe. De unga kvinnor och unga män som är myndiga har fullt ut formella rättigheter till inflytande men kan ändå ha svårigheter att komma till tals bl.a. för att deras etablering på t.ex. arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, som skiljer sig något mellan könen, är sen. Det måste därför finnas en plattform för att uppmärksamma, bevaka och säkerställa unga kvinnors och mäns specifika förutsättningar, behov och intresse och som innebär att ungdomar själva kan göra sin röst hörd i frågor som är relevanta för dem. En sådan ungdomspolitisk plattform kan även bidra till att beslut och underlag blir bättre. Ungdomar är fortsatt underrepresenterade i de beslutande församlingarna. Det utgör ett ytterligare skäl för en särskild ungdomspolitik som tar upp alla för ungdomar relevanta frågor som påverkar deras levnadsvillkor till diskussion. Det ungdomspolitiska samarbetet inom EU har efter det att ramverket för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet ( ) antogs 2009 stärkts betydligt. Ramverket betonar vikten av en kombinerad strategi som omfattar både specifika ungdomspolitiska initiativ och integrering av ett ungdomsperspektiv samt ökad samordning på nationell nivå och EU-nivå i relevanta verksamhetsområden. Flera politiska initiativ som har betydelse för ungdomar har införts med syfte att främja målen i Europa 2020-strategin. Framför allt handlar det om satsningar inom utbildning, sysselsättning och deltagande. 107 av 187

109 14 Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslås att ungdomspolitiken fortsatt ska vara sektorsövergripande och behandla frågor om ungdomars levnadsvillkor inom områden som utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Att binda detta med riksdagen innebär att det bedöms att det finns ett behov av fortsatt sektorsövergripande arbete under lång tid framöver och att det är betydelsefullt att det finns en bred politisk enighet kring detta. Insatser inom ungdomspolitiken ska bidra till det nya övergripande målet om att ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Alla nivåer i samhället Det gemensamma målet för alla regeringens insatser som berör ungdomar och bedömningen att ansvar bör läggas på andra relevanta verksamhetsområden att se till att insatserna har ett ungdomsperspektiv, att det finns relevant beslutsunderlag och att konsekvensanalyser genomförs (se avsnitt 3) syftar till att förstärka det sektorsövergripande arbetet inom ungdomspolitiken. Ungdomspolitiken ska dock inte enbart begränsas till regeringens insatser utan omfatta all offentlig verksamhet som berör ungdomar, eftersom ungdomars levnadsvillkor avgörs på flera nivåer i samhället. Ungdomspolitiken berör således kommunal, nationell och EU-nivå. Ungdomspolitiskt arbete bör också bedrivas på internationell nivå i t.ex. FN. De nationella ungdomspolitiska målen utgör grunden för Sveriges agerande i det internationella samarbetet. Sverige vill främja samverkan mellan internationella organisationer och erfarenhetsutbyte mellan länder för att ungdomars kunskaper, erfarenheter och egna internationella samarbeten ska stärkas. För att nå dit behöver ungdomspolitik bedrivas inom EU men även inom andra internationella organisationer såsom Europarådet och FN. Ett aktivt internationellt Ungdomspolitiskt arbete bidrar till bredare perspektiv och förstärker den nationella ungdomspolitiken. Kommuner och landsting är betydelsefulla eftersom en stor del av ansvaret för att genomföra insatser som påverkar ungdomars levnadsvillkor ligger här. I det fortsatta ungdomspolitiska arbetet bör kunskapsspridning av verksamma insatser och metoder prioriteras i syfte att stödja kommuner och landsting i deras arbete med ungdomar. Inriktning av det fortsatta arbetet Ungdomspolitiken ska särskilt syfta till att offentlig verksamhet som berör ungdomar har ett ungdomsperspektiv, bedrivs med utgångpunkt från kunskap om ungdomars villkor och behov, har tillgång till kunskap om olika insatser och metoder som kan förbättra ungdomars levnadsvillkor, och att samordning sker mellan olika sektorer när så är relevant. Vad som avses med ett ungdomsperspektiv har utvecklats i avsnitt 3. Metoden har sedan tidigare inom ungdomspolitiken använts för att uppmärksamma ungdomars rättigheter, olikheter och behov. En annan sedan tidigare central del i ungdomspolitiken är att på olika sätt bidra med kunskap om ungdomars levnadsvillkor. Ofta talas det om en kunskapsbaserad ungdomspolitik. Med det avses framför allt att det vid beslut om insatser ska finnas bra underlag och analyser om unga kvinnors och unga mäns levnadsvillkor, behov och vad de efterfrågar. Sådan kunskap utvecklas bl.a. inom ramen för uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar och genom forskning (se avsnitt 4.5). Det ska därutöver inom ramen för ungdomspolitiken i fortsättningen tas fram bättre kunskap om insatser och metoder som främjar ungdomars levnadsvillkor. Det kan bidra till högre kvalitet och bättre resultat vad gäller ungdomars levnadsvillkor. Arbetet bör även inriktas på att förbättra samverkan och samordning av insatser utifrån en helhetsbild av ungdomars levnadsvillkor. Trots omfattande satsningar inom olika samhällssektorer är det ett återkommande problem att insatser för ungdomar inte samplaneras i tillräcklig utsträckning. Det finns därför behov av att utveckla former och strukturer för samverkan på flera nivåer i samhället och mellan flera olika aktörer, också t.ex. med det civila samhällets organisationer. Genom en förstärkt och strategisk samverkan kan även möjligheterna att verka för ett ungdomsperspektiv förbättras. Inom ramen för samverkan är det också angeläget att den kunskap som tas fram inom ramen för ungdomspolitiken, bl.a. genom uppföljningen av målet (se avsnitt 4.5), tas tillvara i berörda myndigheter i deras ordinarie verksamhet så att verksamheten utvecklas och mer träffsäkra och effektiva insatser kan utformas. Sammanfattningsvis bör insatserna på ungdomspolitikens område i huvudsak bestå. Resultaten bör dock kunna bli bättre genom att innebörden av och prioriteringarna inom den sektorsövergripande ungdomspolitiken utvecklas och förtydligas. 108 av 187

110 Inflytande, delaktighet, organisering, fritidsverksamhet samt sexuella och reproduktiva rättigheter Bedömning: Utöver det sektorsövergripande arbetet bör ungdomspolitiken omfatta vissa frågor inriktade specifikt mot gruppen ungdomar. Dit hör frågor om unga kvinnors och unga mäns inflytande och delaktighet, organisering och fritidsverksamhet samt sexuella och reproduktiva rättigheter. Skälen för bedömningen Ansvar för vissa sakområden Ungdomspolitiken är sektorsövergripande (se avsnitt 4.1) och inom ramen for detta uppdrag har utmaningar för ungdomar identifierats inom ett antal prioriterade områden. Det finns därutöver vissa frågor som alltid särskilt bör uppmärksammas inom ungdomspolitiken och som är inriktade mot ungdomar själva. Att ha detta dubbla angreppssätt är nödvändigt för att effektivt bidra till målet. Det handlar om att främja ungdomars delaktighet och inflytande liksom ungdomars organisering och fritidsverksamhet. Det är sakområden som är betydelsefulla för alla ungdomar och som på olika sätt kan bidra till att stärka ungdomars makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Delaktighet och inflytande ingår som viktiga delar i det nya målet. Att ungdomar har inflytande över sina liv och i samhället är av stor betydelse för ungdomars utveckling och framtida etablering. Ungdomars deltagande i de formella beslutsprocesserna är också avgörande för en livskraftig demokrati. Ungdomars organisering har betydelse för ungdomars makt på flera sätt. I regeringens proposition om det civila samhället (prop. 2009/10:55) beskrivs några av rollerna som det civila samhällets organisationer kan spela. I det här sammanhanget spelar organisationerna en viktig roll som röstbärare och opinionsbildare. I denna roll fungerar de också som en "demokratiskola" för medlemmarna. Det betyder att de ger ett sammanhang där ungdomar kan få kunskap och erfarenhet både om hur demokratiskt fattade beslut arbetas fram inom en organisation och hur organisationer kan påverka beslutsfattande och samhället i stort. Denna roll är betydelsefull också för deltagande i de formella beslutsprocesserna och kan bidra till att fler ungdomar deltar i dessa. En annan viktig roll organisationerna spelar är att de bidrar till att utveckla medlemmarnas egna intressen och ger ungdomar utrymme för en aktiv och värdefull fritid. Fritidssysselsättningar har stor betydelse för ungdomars sociala utveckling, psykiska hälsa och informella lärande. En annan viktig fråga är ungdomars tillgång till sina sexuella och reproduktiva rättigheter. Rätten att bestämma över sin egen sexualitet och reproduktion är grundläggande för alla människor. Sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter (så kallade SRHR-frågor) omfattar varje människas lika möjligheter, rättigheter och förutsättningar att ha ett säkert och tillfredställande sexualliv, samt att utan tvång, våld eller diskriminering kunna bestämma över sin egen kropp. Under ungdomstiden är dessa frågor särskilt aktuella och de bör därför särskilt uppmärksammas inom ungdomspolitiken. 4.3 Förbättrad samordning av ungdomspolitiken Bedömning: Samordningen av ungdomspolitiken bör förstärkas. Det Ungdomspolitiska rådet bör vara forum för regeringens samlade dialog med representanter för ungdomar. En samlad redovisning av utvecklingen i förhållande till målet om att ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen bör lämnas till riksdagen med några års mellanrum. Skälen för bedömningen Förbättrad samordning För att förbättra genomförandet av ungdomspolitiken bör samordningen inom Regeringskansliet förstärkas. Till exempel bör arbetet med att verka för att det ungdomspolitiska perspektivet integreras stärkas. Ett första steg har varit att tydligt ange att alla regeringens insatser som berör ungdomar bör ha ett ungdomsperspektiv (se avsnitt 3.2). Vidare bör samverkan och samordning av uppföljningen av ungdomars levnadsvillkor utvecklas (se 3.3 och 4.5). Samverkan och samordning kring regeringens insatser riktade till ungdomar inom ramen för det kommande handlingsprogrammet bör också kunna utvecklas. I samordningen av ungdomspolitiken ingår regeringens samlade dialog med ungdomar och redovisningen av utvecklingen i förhållande till målet. Dessa delar utvecklas i det följande. 109 av 187

111 16 Ungdomspolitiska rådet En viktig del av ungdomspolitiken är regeringens dialog med ungdomar. Statsrådet med ansvar för ungdomsfrågor har i dag ett s.k. Ungdomspolitiskt råd som instiftades 2008 (U2011/2833/UC). Genom rådet får regeringen bidrag till sin omvärldsanalys på det ungdomspolitiska området och nya förslag inom ungdomspolitiken kan förankras hos representanter för politikens målgrupp. Rådet fungerar som ett forum för diskussion och samråd om aktuella frågor inom ungdomspolitiken, såväl nationella som internationella. Nya former för ungdomars inflytande och delaktighet i beslutsprocesser har getts ett särskilt fokus. Rådet består av representanter för ungdomsorganisationer, liksom nätverk och verksamheter som på olika sätt arbetar med ungdomar. Även representanter för myndigheter och forskarsamhället deltar i rådet. Sedan 2008 har rådet träffats i olika konstellationer några gånger per år för att diskutera aktuella ungdomspolitiska frågor. LSU har framfört att rådet borde ges en större strategisk roll, som ett av få regelbundna forum där ungdomspolitiken diskuteras och en av kontaktytorna mellan intressenter och regeringen. Rådet bör i fortsättningen vara forum för regeringens samlade dialog med representanter för ungdomar. Rådet bör fylla funktionen att skapa bättre förutsättningar för ungdomspolitikens genomslag på alla berörda områden. I rådet kan t.ex. olika satsningar som planeras av regeringen och som berör ungdomar tas upp för att förbättra och förankra förslagen. Redovisning till riksdagen Regeringen har ett övergripande ansvar för att ungdomspolitiken genomförs och följs upp. I budgetpropositionen redovisas för närvarande utvecklingen i förhållande till de ungdomspolitiska målen i enlighet med vad som angavs i den tidigare ungdomspolitiska propositionen. I budgetpropositionen bör i fortsättningen ett större fokus läggas på att redovisa insatser och resultat inom verksamhetsområdet ungdomspolitik, utgiftsområde 17, för att bättre följa upp insatsernas effektivitet. Det betyder att sektorsövergripande insatser, t.ex. insatser för att verka för ett ungdomsperspektiv och att samordning sker, ska redovisas liksom insatser inom områden där ungdomspolitiken har ett särskilt sakansvar, dvs. det ansvar som anges i avsnitt 4. l och 4.2. När det gäller utvecklingen i förhållande till det nya målet bör en helhetsbild och en indikation på utvecklingen redovisas inom ungdomspolitiken. En sådan redovisning av utvecklingen som omfattar alla relevanta områden bör framöver lämnas till riksdagen med några års mellanrum (se vidare avsnitt 3.3) då förändringar ofta sker successivt och inte alltid skiljer sig så mycket från år till år. 4.4 Ungdomsstyrelsens ansvar och uppdrag Ungdomsstyrelsen är förvaltningsmyndighet för ungdomspolitiken. I det följande utvecklas myndighetens ansvar och uppdrag Sektorsövergripande arbete Bedömning: Ungdomsstyrelsen bör bidra till att ungdomspolitiken genomförs genom att - verka för att ungdomsperspektivet integreras i relevanta verksamheter på statlig nivå, - ta fram sektorsövergripande kunskap om ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar och sprida kunskapen till kommuner landsting och myndigheter, - följa upp ungdomars levnadsvillkor och möjliggöra jämförelser på såväl kommunal och nationell nivå som EU-nivå, - utveckla kunskap om insatser och metoder som kan förbättra ungdomars levnadsvillkor och tillgängliggöra denna för kommuner, landsting och myndigheter, och - bidra till bättre samverkan och samordning av statliga insatser som riktas till ungdomar. Ungdomsstyrelsen bör i sina insatser inkludera ett aktivt arbete med jämställdhetsintegrering och ickediskriminering. Ungdomsstyrelsen bör utveckla ett strategiskt samarbete med kommuner och landsting med syfte att nå hela landet när det gäller det ungdomspolitiska arbetet. Sveriges Kommuner och Landsting bör inbjudas att delta i detta utvecklingsarbete. De metoder som används för att genomföra ungdomspolitiken bör återkommande utvärderas och analyseras för att man ska uppnå ett så effektivt, långsiktigt och strategiskt arbete som möjligt. 110 av 187

112 17 Skälen för bedömningen Uppdrag Målen för förvaltningspolitiken är en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssaker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet och som därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EU-arbete (prop. 2009/10:175). Styrningen bör vara tydlig, inriktad mot verksamheternas resultat, verksamhetsanpassad och ha ett medborgarperspektiv. Ungdomsstyrelsens uppdrag när det gäller ungdomspolitiken regleras i förordningen (2007:1140) med instruktion för Ungdomsstyrelsen. Det sker ett kontinuerligt utvecklingsarbete när det gäller den statliga styrningen av myndigheten i linje med målen för förvaltningspolitiken. Det finns emellertid behov av att regeringen bl.a. tydliggör Ungdomsstyrelsens roll och åtaganden gentemot kommunerna. Ramarna för myndighetens prioriteringar av sina insatser gentemot kommuner bör därför anges. Att ett förtydligande i detta hänseende behövs har bl.a. framkommit i Statskontorets myndighetsanalys av Ungdomsstyrelsen (2010:10). SKL tar i sin rapport Ungdomspolitiska utmaningar och Ungdomsstyrelsens roll även upp att Ungdomsstyrelsens uppdrag har vidgats genom att myndigheten sedan 2012 fatt ansvar för politiken för det civila samhället och att det finns en risk att myndighetens uppdrag och roll inom ungdomspolitiken blir otydlig. SKL anser att det är väsentligt att myndighetens nya uppdrag inte minskar ambitionerna på det ungdomspolitiska området. Genom att ungdomspolitikens innehåll och prioriteringar förtydligas får enligt regeringens bedömning myndigheten bättre förutsättningar för att genomföra ungdomspolitiken. Som ett led i att förbättra förutsättningarna för att uppnå goda resultat i verksamheten bör Ungdomsstyrelsens instruktion också ses över. Ungdomsstyrelsen ska bidra till det övergripande målet att ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen genom att använda vissa metoder samt förfoga över vissa sakområden (se vidare avsnitt 4.4.2). I det följande utvecklas de olika metoderna närmare. Ungdomsperspektivet Enligt instruktionen för Ungdomsstyrelsen har myndigheten ett ansvar för att verka för att ett ungdomsperspektiv utvecklas i statliga myndigheters verksamheter. Arbetet bör fortsätta och utvecklas. Vad som avses med ett ungdomsperspektiv har beskrivits i avsnitt 3. Ungdomsstyrelsens arbete med att integrera ett ungdomsperspektiv bör vara långsiktigt och strategiskt. Myndigheten bör bl.a. utveckla formerna för sitt samarbete med andra relevanta myndigheter. Kunskap om och jämförelser av ungdomars levnadsvillkor Ungdomsstyrelsen ska enligt instruktionen för myndigheten ansvara för att det finns samlad kunskap om ungdomars levnadsvillkor och sprida denna kunskap på nationell och lokal nivå. Ungdomsstyrelsen bör även fortsättningsvis samla in och sprida kunskap om ungdomars levnadsvillkor och om deras attityder och värderingar samt bidra till att identifiera kunskapsluckor och problem vad gäller ungdomars levnadsvillkor. Den nuvarande uppföljningen av ungdomars levnadsvillkor ger visst underlag för utveckling och planering av ungdomspolitiken på nationell nivå. Systemet bör dock utvecklas för att skapa förutsättningar för att ungdomars levnadsvillkor i ökad utsträckning ska kunna följas upp på ett öppet och jämförbart sätt på såväl kommunal och nationell nivå som EU-nivå (se vidare avsnitt 4.5). När det gäller de kunskapsöversikter eller uppföljningsrapporter som tas fram av Ungdomsstyrelsen har SKL gjort bedömningen att dessa rapporter skulle kunna bli mer användbara for kommuner och landsting om rapporterna i högre grad t.ex. beskriver metoder och konkreta erfarenheter, och om kunskapen kan spegla lokala förhållanden. Även de slutsatser som dras i sådana rapporter bör koppla till kommuner och landsting. Enligt SKL behöver kommunerna relevant kunskapsunderlag som kan relateras till de kommunala ungdomspolitiska målen. Eftersom regeringen ser ett behov av att utveckla stödet till kommuner och landsting bör även detta fortsättningsvis vara ett utvecklingsområde för Ungdomsstyrelsen (se vidare avsnitt 4.5). Kunskapen bör också nå hela landet. Kunskap om metoder och insatser Det sägs inte uttryckligen något i instruktionen för Ungdomsstyrelsen om att myndigheten ska samla och sprida kunskap om olika insatser och metoder. Flera uppdrag har dock handlat om att ta fram goda exempel på insatser och metoder. Ungdomsstyrelsen har t.ex. ett pågående uppdrag att under 2013 och 2014 göra en kartläggning och lyfta fram goda exempel på arbetssätt och metoder samt faktorer som är av central betydelse för att olika typer av insatser ska ha framgång när det gäller att förebygga sexuella övergrepp och kränkningar mot barn och unga och att vidta åtgärder när sådana övergrepp har skett (U2013/106/UC). Ungdomsstyrelsen har även inom ramen för Temagruppen Unga i arbetslivet, en av fem temagrupper inom 111 av 187

113 18 Europeiska socialfonden under , granskat insatser för ungdomar mellan 16 och 25 år som varken arbetar eller studerar. Kunskapen om insatser och metoder som främjar ungdomars levnadsvillkor bör förbättras. Det handlar om kunskap som dokumenterats eller erfarenheter som gjorts i olika verksamheter (beprövad erfarenhet). Ungdomsstyrelsen kan framför allt ta fram kunskap om insatser och metoder inom de sakområden som myndigheten själv har ansvar för, exempelvis ungdomars fritid, delaktighet och inflytande, och organisering (se avsnitt 4.4.2). Myndigheten bör emellertid också kunna sammanställa kunskap om väldokumenterade eller evidensbaserade insatser och metoder inom andra områden. Den bör även t. ex. kunna ge stöd till projekt där sådan kunskap kan öka. Ungdomsstyrelsen bör därutöver kunna bidra med kunskap om nya och innovativa insatser och metoder som inte är lika väldokumenterade. Syftet bör då vara att inspirera och utveckla nya sätt att arbeta på för att förbättra ungdomars levnadsvillkor. Den kunskap som finns om metoder och insatser som kan förbättra ungdomars levnadsvillkor bör av Ungdomsstyrelsen göras mer tillgänglig än i dag och spridas bättre. Målgruppen bör framför allt vara kommuner, landsting och organisationer i det civila samhället som kommer i direkt kontakt med ungdomar och som behöver sådan praktisk kunskap. Också föräldrar och nära anhöriga, som har stor betydelse för ungdomars levnadsvillkor, bör i vissa fall nås av denna information, vilket är nytt i förhållande till i dag då föräldrar tidigare inte varit en uttalad målgrupp för ungdomspolitiken. Samverkan l instruktionen för myndigheten anges dels att Ungdomsstyrelsen ska arbeta med att integrera ett ungdomsperspektiv, dels att myndigheten ska göra samordnade uppföljningar av statliga insatser för ungdomar. Uppgifterna berör indirekt ett återkommande problem som handlar om hur insatser organiseras och genomförs. Ungdomsstyrelsen skulle kunna spela en viktig roll genom att tydliggöra behoven av helhetsgrepp och samordning av olika insatser. Ungdomsstyrelsen bör även kunna bidra till att samverkan och samordning kommer till stånd, vilket också sker redan i dag genom vissa av myndighetens insatser. Det handlar om att identifiera för verksamheten strategiska samarbetspartners, att t.ex. gemensamt diskutera problem och behov, och att ibland genomföra gemensamma insatser eller uppföljningar samt utvärderingar. När det gäller uppdraget att göra samordnade uppföljningar av statliga insatser för ungdomar är det ett alltför omfattande uppdrag som det nu är formulerat. Det finns även svårigheter med att genomföra uppföljningar inom andra sektorer som Ungdomsstyrelsen saknar expertkunskap om. Inom områden där myndigheten har sådan kunskap bör dock, som nämnts ovan, uppföljningar av insatser kunna göras. Jämställdhetsintegrering och icke-diskriminering Ett ungdomsperspektiv innebär bl.a. att ungdomar ska fa utöva sina mänskliga rättigheter och att ungdomar ska betraktas som en mångfald av individer (se avsnitt 3.2). De mänskliga rättigheterna är universella och gäller för alla och envar. Rättigheterna är som tidigare nämnts en viktig del i och utgångspunkt för det ungdomspolitiska arbetet och därmed också för Ungdomsstyrelsen. Ungdomsstyrelsen bör i sina insatser även inkludera ett aktivt arbete med jämställdhetsintegrering och icke-diskriminering. Att tidigt upptäcka skillnader i problem och behov mellan flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män, och att genom insatser aktivt verka för jämställdhetspolitikens mål (prop. 2008/09:1) om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är och bör fortsatt vara en viktig del av ungdomspolitiken. Jämställdhetsintegrering är en metod som i detta sammanhang syftar till att all verksamhet bedrivs med utgångspunkt från kunskap om flickors och pojkars, kvinnors och mäns villkor och behov. Många insatser som berör ungdomars levnadsvillkor har finansierats genom jämställdhetspolitikens anslag under åren , t.ex. insatser i syfte att förebygga sexuell exploatering av ungdomar via internet och andra interaktiva medier, insatser för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja, utbildningsinsatser som syftar till att skapa öppna och fördomsfria miljöer för unga hbt-personer, framtagande av kunskapsstöd om pojkar och unga män, jämställdhet, maskulinitet och våld samt kartläggning av föreningslivets arbete mot sexuella övergrepp. Detta arbete bör fortsätta och fördjupas. Ungdomsstyrelsen ska också under 2013 ta fram en plan för hur myndigheten ska bedriva ett utvecklingsarbete för att verksamheten ska bidra till att nå de jämställdhetspolitiska målen (U2012/7090/UC). Också icke-diskriminering och att förebygga och förhindra kränkande behandling är ett område som redan i dag är angeläget inom ungdomspolitiken. En del av de insatser som nämnts ovan inkluderar kunskapsutveckling när det gäller diskriminering eller insatser för att förebygga diskriminering, t.ex. uppdraget som avser unga hbt-personer. Ungdomsstyrelsen ska här genomföra utbildningsinsatser för personal som arbetar inom fritidsverksamheter för ungdomar i syfte att öka dessa personalgruppers kompetens att skapa öppna och fördomsfria miljöer för unga hbt-personer (regleringsbrevet för 2013). 112 av 187

114 19 Att förebygga och motverka diskriminering i skolan, på fritiden, i hälso- och sjukvården, i arbetslivet och samhällslivet i övrigt är viktigt för ungdomars konkreta livssituation men är också betydelsefullt för hur de formas inför vuxenlivet. Positiva och negativa upplevelser i unga år har stor betydelse för attityder och synen på sig själv och andra. Samarbete med kommuner och landsting Enligt instruktionen för myndigheten ska Ungdomsstyrelsen verka för att kommunerna utvecklar en kunskapsbaserad ungdomspolitik och stödja denna utveckling. Som tidigare framhållits bör detta uppdrag klargöras. Utöver Statskontoret har även SKL och LSU påpekat att Ungdomsstyrelsens åtaganden gentemot kommunerna och gränserna mellan nationell och kommunal nivå behöver tydliggöras. SKL menar att det finns en dubbeltydighet i Ungdomsstyrelsens uppdrag som innebär att uppdraget är relaterat till den statliga politiken, men att den förverkligas genom kommunernas, eller i vissa fall landstingens politik. SKL menar också att det för att kunna utveckla en kunskapsbaserad politik i kommunerna krävs att den statliga ungdomspolitiken har ett väl förankrat synsätt när det gäller gränsdragningen mellan statliga åtaganden respektive kommunernas ansvar. LSU tar i sin rapport Makt, välfärd och självständighet upp svårigheterna för den nationella ungdomspolitiken att fa full inverkan på ungdomars liv, som till stor del påverkas av den kommunala politiken, på grund av det kommunala självstyret. Ungdomsstyrelsen kan ha en viktig funktion att stödja kommuner och landsting genom att bidra med bl.a. kunskap om levnadsvillkor och om insatser och metoder för att följa och förbättra ungdomars levnadsvillkor. Myndigheten kan också i viss mån stödja kunskaps- och metodutveckling i kommuner och landsting samt bidra med t.ex. analyser av variationer mellan kommuner och landsting vad gäller ungdomars levnadsvillkor. Den nationella ungdomspolitiken anger också ett förhållningssätt som är viktigt att utgå ifrån vid planering och genomförande av åtgärder på alla nivåer: att det ska tas ett helhetsgrepp kring ungdomars levnadsvillkor. Ovanstående ligger i linje med vad SKL också framfört om att Ungdomsstyrelsen kan stödja kommunerna exempelvis genom att sprida kunskap om ungdomar, ge stöd till lokala undersökningar, genomföra utbildningar och ge stöd till kommunala nätverk. SKL lyfter även fram att myndigheten kan bidra med ny kunskap kring attityder och värderingar samt att användning och utveckling av statistikverktyget Lokal uppföljning av ungdomspolitik (LUPP) bidrar till utveckling av både nationell och lokal ungdomspolitik. Ungdomsstyrelsen bör utveckla ett strategiskt samarbete med kommuner och landsting i syfte att nå hela landet. SKL bör inbjudas att delta i samarbetet. Även andra aktörer bör inbjudas att ingå, t.ex. Barnombudsmannen och ungdomsorganisationer. Utvärdera arbetsmetoder I syfte att uppnå ett mer långsiktigt och strategiskt arbete bör Ungdomsstyrelsen i högre grad än i dag följa upp och utvärdera sina egna insatser och arbetsmetoder. Det har bl.a. efterlysts av SKL, som önskar att Ungdomsstyrelsen i ökad utsträckning ska följa upp effekterna av sitt stöd till kommuner Ansvar för vissa sakområden Bedömning: Ungdomsstyrelsen bör ha till uppgift att verka inom vissa sakområden i syfte att bidra till att stärka ungdomars makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen bör verka för att främja ungdomars -förutsättningarfördelaktighet och inflytande, -förutsättningarförorganisering, -förutsättningarförfritidsverksamhet,och - deltagande i EU:s ungdomsprogram. Ungdomsstyrelsen bör också fa i uppgift att främja att ungdomars sexuella och reproduktiva rättigheter stärks. Ungdomsstyrelsen bör slutligen fa i uppgift att främja ungdomars tillgång till kunskap i frågor som kan stärka deras makt att forma sina liv. Skälen för bedömningen: Ungdomsstyrelsen ska enligt instruktionen för myndigheten verka för förnyelse och utveckling av ungdomars fritids- och föreningsverksamhet. Myndigheten har också i olika sammanhang arbetat med mflytandefrågor, t.ex. med att genomföra skolval. Ungdomars organisering har stor betydelse för ungdomars möjligheter att forma sina liv och det är således också fortsatt centralt att Ungdomsstyrelsen verkar för att ungdomar har goda förutsättningar för egen organisering. 113 av 187

115 20 Ungdomsstyrelsen bör även fortsätta att främja ungdomars fritidssysselsättningar, bl.a. genom att ta fram och sprida goda exempel och metoder för ungdomars fritidssysselsättning. Det sker en kontinuerlig utveckling av ungdomars fritidsverksamheter och det är centralt att fånga hela bredden av aktiviteter och alla de arenor som omfattas. Att finna former för att stötta ungdomars förutsättningar för reellt och effektivt deltagande och inflytande är också fortsatt angeläget och bör ingå i myndighetens uppdrag. Ungdomsstyrelsen bör också fortsätta att möjliggöra för ungdomar att delta i EU:s ungdomsprogram och särskilt fokusera på de ungdomar som har begränsade möjligheter att skaffa sig erfarenhet från andra länder. Ungdomar själva anser att internationellt engagemang leder till ett ökat intresse för samhällsfrågor och en vilja att påverka samhället, också lokalt. Internationellt samarbete motverkar också segregation och rasism eftersom ungdomarna får ökad förståelse för andra kulturer och möter ungdomar från andra länder i deras miljö. Ungdomsstyrelsen bör också få i uppgift att arbeta med SRHR-frågor (se avsnitt 4.4.1). När det gäller SRHR-frågor har regeringen genom uppdrag till Ungdomsstyrelsen redan tidigare låtit myndigheten arbeta med dessa frågor, t.ex. i ett uppdrag om insatser i syfte att förebygga sexuell exploatering av ungdomar via internet och andra interaktiva medier (IJ2008/1824/UF). Ett förslag till nationell strategi för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter håller på att tas fram och ska redovisas i september 2014 (S2009/4860/FS). Ungdomsstyrelsen bör ha en roll i detta arbete bl.a. genom att sprida kunskap om rättigheterna till ungdomar och främja att ungdomars sexuella och reproduktiva rättigheter efterlevs. För att göra det möjligt för ungdomar att kunna utöva sina mänskliga rättigheter behövs kunskap hos ungdomar själva. Överhuvudtaget bör Ungdomsstyrelsen, enligt regeringens bedömning, i högre grad medverka till att sprida sådan kunskap till ungdomar som kan bidra till att stärka ungdomars möjligheter att vara informerade och deras förutsättningar att forma sina liv. Det kan handla om kunskap om rättigheter, om organisering, om inflytande m.m. Ungdomsstyrelsen bör bidra till att sådan information är lätt tillgänglig för ungdomar. Här finns andra aktörer som myndigheten kan samverka med, t.ex. Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen och organisationer inom det civila samhället. Det behöver således inte vara ny information men myndigheten bör bidra till att ungdomar hittar den. 4.5 Uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar Förslag: De fem huvudområdena för analys, samordning och redovisning som finns i dag, dvs. lärande och personlig utveckling, hälsa och utsatthet, inflytande och representation, egen försörjning, och kultur och fritid, upphävs. Bedömning: Den etablerade modell för uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar som finns bör bibehållas. Uppföljningen bör således fortsatt bygga på en regelbunden insamling av indikatorer om ungdomars levnadsvillkor, årliga fördjupade analyser inom olika sakområden och återkommande studier om ungdomars attityder och värderingar. Det bör ske en utveckling av vilka indikatorer som bör ingå, antal och hur de bör presenteras och redovisas. Den fortsatta utvecklingen av indikatorer bör så långt möjligt samordnas med Barnombudsmannens arbete med indikatorer och med de i indikatorsystemet involverade myndigheterna. Förutom den nationella nivån är kommuner och landsting viktiga målgrupper för uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor. Spridningen av den kunskap som genereras inom uppföljningssystemet bör utvecklas liksom spridningen av relevant forskning om ungdomar. Skälen för förslaget och bedömningen Nuvarande uppföljningssystem Enlig vad som tidigare anförts (se avsnitt 4.4.1) bör Ungdomsstyrelsen ta fram och sprida sektorsövergripande kunskap om ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar samt följa upp och möjliggöra jämförelser av ungdomars levnadsvillkor. Dessa uppgifter är några av myndighetens huvuduppgifter och preciseras därför ytterligare i det följande. I propositionen Makt att bestämma - rätt till välfärd (prop. 2004/05:2) introducerade regeringen det uppföljningssystem som finns i dag för att regelbundet samla in fakta och statistik. Det omfattar följande delar: - Årlig rapport av indikatorer om ungdomars levnadsvillkor - rapportserien Ung idag. Ett antal myndigheter rapporterar statistik till Ungdomsstyrelsen och Ungdomsstyrelsen sammanställer en rapport. 114 av 187

116 21 - Årliga tematiska fördjupningar - rapportserien Fokus. Temat beslutas av regeringen i budgetpropositionen och Ungdomsstyrelsen genomför delvis egna studier och sammanställer rapporten. - Återkommande studier om ungas attityder och värderingar. Ungdomsstyrelsen genomför studien och sammanställer rapporten. - Regelbundna utvärderingar av hela uppföljningssystemet. Uppföljningssystemet är till sin struktur relativt välfungerande och den etablerade modell för uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar som finns bör bibehållas. Uppföljningssystemet bör således fortsatt bygga på regelbunden insamling av indikatorer om ungdomars levnadsvillkor, årliga tematiska analyser inom olika sakområden och återkommande studier om ungdomars attityder och värderingar. Ungdomsstyrelsen och Statskontoret, som analyserat indikatorssystemet, lyfter dock i rapporterna Uppföljning av ungas levnadsvillkor - förslag till utveckling (2012) respektive Ett effektivare uppföljningssystem för den nationella ungdomspolitiken (2010:25) fram att uppföljningssystemet med indikatorer behöver utvecklas och förenklas för att fa ökad relevans. Indikatorer om ungdomars levnadsvillkor Sedan 2006 har 16 myndigheter årligen redovisat ett åttiotal indikatorer och en analys av dessa till regeringen, dels genom respektive myndighets årsredovisning, dels genom en särskild rapport från Ungdomsstyrelsen. Indikatorerna bör bl.a. användas som underlag för att på en övergripande nivå följa utvecklingen i förhållande till målet för regeringens insatser om att ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Statskontoret och Ungdomsstyrelsen anser dock att systemet behöver effektiviseras. Ungdomsstyrelsen har lämnat förslag om vilka indikatorer som bör utgå eller läggas till. I det följande anges några av de principer som kommer att vara viktiga för den fortsatta utvecklingen av indikatorssystemet. I dag finns det fem huvudområden för analys, samordning och redovisning för ungdomspolitiken. Dessa är riksdagsbundna. De fem huvudområdena är lärande och personlig utveckling, hälsa och utsatthet, inflytande och representation, egen försörjning, och kultur och fritid. Det är relevant att följa vissa huvudområden när det gäller indikatorer men dessa bör inte vara styrande för all kunskapsinhämtning, samordning och analys. En större flexibilitet bör uppnås som bl.a. innebär att vad som ska analyseras utgör grunden för indelningen. Det föreslås därför att de tidigare fem huvudområdena upphävs. När det gäller indikatorerna bör de dock också fortsättningsvis omfattas och rapporteras utifrån områdena utbildning, arbete, försörjning, bostad, hälsa, inflytande, kultur och fritid. Att huvudområdena inte längre är riksdagsbundna och styrande för alla analys och redovisning innebär inte att möjligheterna att inom ungdomspolitiken samarbeta med andra verksamhetsområden eller myndigheter i genomförandet av ungdomspolitiken förändras. Nuvarande samarbete mellan Ungdomsstyrelsen och de 16 myndigheterna bör således fortsatt kvarstå. Ungdomspolitikens sektorsövergripande karaktär och de områden som omfattas har även fastställts genom förslag i avsnitt 4.1. Det finns ingen statistisk undersökning eller insamling av statistik som speglar den ungdomspolitiska målgruppen i sin helhet. Ungdomspolitiken omfattar ungdomar mellan 13 och 25 år. I den officiella statistiken redovisas emellertid i regel ungdomsgruppen indelat i grupperna år och år. Utöver detta finns gruppen år som redovisas inom barnrättspolitiken. Indikatorssystemet bör följa den officiella statistikens åldersindelning och så långt som möjligt redovisa hela målgruppens levnadsvillkor. Indikatorer som rör individer bör könsuppdelas och redovisas på kön, om det inte finns särskilda skäl mot. När det gäller statistik som rör ungdomar är bör ett samarbete utvecklas med Barnombudsmannens uppföljning av barns levnadsvillkor. Där det är relevant och statistik finns kan även åldersgruppen år redovisas. Statistiken bör vara indelad i kön och ålder, samt om möjligt även uppdelad på inrikes och utrikes födda samt utländsk bakgrund. Indikatorssystemet bör utvecklas för att bättre skapa förutsättningar för att ungdomars levnadsvillkor kan följas upp på ett öppet och jämförbart sätt på alla samhällsnivåer, dvs. kommunal, nationell och EU-nivå. Det betyder att en viktig målgrupp för den framtida uppföljningen är kommuner och landsting, vilka bör ha möjlighet att i högre grad än i dag använda den kunskap som samlas in som underlag för beslut och för jämförelser. Sådana jämförelser kan bidra till att driva utvecklingen framåt och öka förutsättningarna för likvärdiga villkor i hela landet. Det betyder att indikatorerna så långt möjligt bör utvecklas för att möjliggöra jämförelser mellan kommuner och mellan landsting. Barnombudsmannen bedriver ett utvecklingsarbete för att följa barns och ungdomars levnadsvillkor på kommunal nivå. Utveckling och uppföljning av indikatorer inom ungdomspolitiken bör därför så långt möjligt samordnas med Barnombudsmannens arbete med indikatorer, men också med andra relevanta myndigheters pågående arbete med indikatorer. Ungdomsstyrelsen har också i sitt förslag om vilka indikatorer som bör ingå beaktat de ungdomspolitiska indikatorerna på EU-nivå och indikatorer om barns levnadsvillkor inom barnrättspolitiken. De i indikatorsystemet involverade myndigheterna bör också ingå i utvecklingsarbetet. 115 av 187

117 22 Möjligheterna att förenkla presentationen av indikatorerna bör även ses över, vilket såväl Statskontoret som Ungdomsstyrelsen föreslår, för att kunna öka spridningen av den kunskap som genereras inom uppföljningssystemet. Målet bör vara att myndigheter, landsting och kommuner i högre grad använder aktuell och relevant kunskap som underlag för sina insatser för ungdomar. Ungdomsstyrelsen föreslår en interaktiv webbaserad databas vilket enligt myndigheten är en förutsättning för att indikatorer ska kunna redovisas på kommunnivå. När det gäller redovisning bör en kortare redovisning över signifikanta förändringar lämnas årligen till regeringen och en fördjupad analys av indikatorer vart tredje år, vilket också Ungdomsstyrelsen föreslagit. Indikatorerna bör spegla ovan nämnda huvudområden men de årliga redovisningarna behöver inte nödvändigtvis beskriva utvecklingen inom samtliga områden, utan bör i stället fokusera på konstaterade förändringar. I den fördjupade analysen vart tredje år bör dock Ungdomsstyrelsen göra en samlad beskrivning av samtliga indikatorer och deras utveckling, samt en fördjupad analys av de områden där det har skett signifikanta förändringar. Ungdomsstyrelsen bör i redovisningen om möjligt även presentera sektorsövergripande analyser av ungdomars levnadsvillkor, samt redovisa om det har utvecklats relevanta metoder och arbetssätt som kan bidra till att förbättra ungdomars levnadsvillkor. Tematiska analyser av ungdomars levnadsvillkor Sedan 2005 har Ungdomsstyrelsen, på uppdrag av regeringen, genomfört årliga tematiska analyser av ungdomars levnadsvillkor. Analyserna har redovisat ungdomars levnadsvillkor inom huvudområdena ungdomars etablering och egen försörjning (2005), kultur och fritid (2006), hälsa och utsatthet (2007) samt inflytande och representation (2010). Utöver detta har de tematiska analyserna redovisat ungdomars utanförskap (2008), metoder för att bryta ungdomars utanförskap (2009), ungdomars situation på bostadsmarknaden (2011) samt levnadsvillkoren för ungdomar med funktionsnedsättning (2012). Analyserna har syftat till att ge en fördjupad bild av ungdomars levnadsvillkor inom dessa områden, något som gett värdefull kunskap inför fortsatt utvecklingsarbete och överväganden. Ungdomsstyrelsen bör även fortsättningsvis ges i uppdrag att genomföra årliga tematiska analyser. Dessa bör fokusera på områden där kunskap saknas eller där det finns behov av en aktuell analys. Regelbundna attityd- och värderingsstudier En särskild studie om ungdomars attityder och värderingar har genomförts fem gånger sedan År 1993 utfördes studien av Barn- och ungdomsdelegationen och 1997, 2003, 2007 och 2012 av Ungdomsstyrelsen genom ett särskilt regeringsuppdrag. Studier om attityder och värderingar bör inte genomföras varje år, utan med ett intervall om fyra till sex år. Skälet till det är att attityder och värderingar förändras långsamt. Attityd- och värderingsstudien är ett komplement till de indikatorer som följer utvecklingen av ungdomars levnadsvillkor. Studien om ungdomars attityder och värderingar handlar till skillnad från att studera deras levnadsvillkor om att undersöka ungdomars inställning till olika områden som jämställdhet, demokrati, utbildning, arbete, fritid och arbete. Regelbundna studier om ungdomars attityder och värderingar ger ett viktigt underlag för att förstå hur ungdomar tänker och orienterar sig i dagens samhälle. Studien har hittills gett underlag till analyser av likheter och skillnader mellan unga kvinnor och unga män, vilka i sin tur har kunnat jämföras med de faktiska levnadsförhållandena bland ungdomar. Studien ger också underlag för att bedöma likheter och skillnader mellan ungdomar och en äldre kontrollgrupp. Attityd- och värderingsstudien bör genomföras mer regelbundet, med ett intervall om fyra till sex år. Ungdomsforskning ska fördjupa bilden Det är av central vikt att aktuell forskning kompletterar uppföljningssystemet. Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) har i uppdrag att stödja forskning som rör ungdomar. Relevant forskning om ungdomar bör spridas i högre utsträckning än i dag. Här bör möjligheterna att utveckla kontaktytor mellan bl.a. Ungdomsstyrelsen och Forte och former för kunskapsspridning ses över. Även möjligheterna att under perioden , den period som handlingsprogrammet kommer att gälla, utveckla samarbete mellan forskning och berörda aktörer kring de områden regeringen prioriterar bör undersökas. Utvärdering av uppföljningssystemet Om fem år bör det genomföras en utvärdering av uppföljningssystemets kvalitet samt dess relevans för myndigheter, landsting och kommuner. Utvärderingen bör även ge underlag för att bedöma uppföljningssystemets koppling till att identifiera behov och åtgärder för att förbättra ungdomars levnadsvillkor. I utvärderingen bör de myndigheter som ingår i uppföljningssystemet ingå samt andra aktörer som är relevanta, t.ex. ungdomsorganisationer och SKL. 116 av 187

118 Andra aktörer 4.6. l Samarbete med kommuner och landsting Bedömning: Statens samarbete med såväl enskilda kommuner och landsting som med Sveriges Kommuner och Landsting bör utvecklas. Skälen för bedömningen Kommuner och landsting har en framträdande roll i ungdomspolitiken. Det är här som ansvaret i huvudsak ligger för de frågor som påverkar ungdomars vardag såsom utbildning, social omsorg och trygghet, hälsooch sjukvård, samt kultur och fritid. Möjligheterna till delaktighet och inflytande finns framför allt i dessa sammanhang. Situationen för ungdomar varierar mellan kommuner, mellan storstad och glesbygd, samt mellan olika delar av landet. Den kommunala självstyrelsen ger kommunerna möjligheter att utveckla service och tjänster utifrån sina respektive lokala behov och prioriteringar. I vissa fall är skillnaderna något positivt för den enskilde, i andra är de inte det. I det senare fallet kan nationell nivå bl.a. bidra med olika former av stöd. Inom ungdomspolitiken har kommunerna genom Ungdomsstyrelsen bl.a. givits stöd att utveckla lokal ungdomspolitik genom verktyget LUPP (Lokal uppföljning av ungdomspolitiken) och genom utbildning till anställda i kommunal förvaltning som arbetar med ungdomar. Det är viktigt att de uppföljningar av ungdomars levnadsvillkor som görs nationellt även ger relevant kunskap för kommuner och landsting. Det är av stort värde att det ungdomspolitiska arbetet i kommunerna är kunskapsbaserat och att det bedrivs målmedvetet och strategiskt. Med en helhetssyn på ungdomars levnadsvillkor kan kommunernas insatser lättare samordnas även över förvaltningsgränserna. Kommuner och landsting är centrala aktörer för att unga kvinnor och unga män ska ha makt att forma sina liv och inflytande i samhället. Statens samarbete med såväl enskilda kommuner och landsting som med SKL bör därför utvecklas. Regeringskansliet har påbörjat en dialog med SKL om hur de skulle kunna medverka i ett samarbete när det gäller ungdomspolitiken. Denna dialog bör fortsätta Det civila samhällets organisationer bör bjudas in Bedömning: Det civila samhällets organisationer och särskilt ungdomsorganisationerna bör bjudas in att delta i genomförandet och uppföljningen av ungdomspolitiken. Skälen för bedömningen Det civila samhällets organisationer har stor betydelse för att stärka ungdomars makt att forma sina liv och för att ungdomar ska ha inflytande över samhällsutvecklingen. De har även kunskap, kompetens och erfarenheter som bättre bör tas tillvara i genomförandet av ungdomspolitiken. Organisationerna är centrala i dialog om ungdomars behov och problem men kan också mer direkt bjudas in att delta i genomförandet av olika insatser. Många organisationer har utvecklat egna framgångsrika insatser och metoder som bör tas tillvara och också kan användas för att inspirera offentliga aktörer. I många fall kompletterar organisationerna också de offentliga organens insatser på ett bra sätt. Staten fördelar varje år omfattande bidrag till både ungdomsorganisationer och andra organisationer som på olika sätt engagerar unga människor. Den nationella ungdomspolitiken har ett särskilt ansvar för ungdomsorganisationernas villkor och utveckling. Det handlar både om att möjliggöra ungdomars egna och självständiga organisering och att underlätta bildandet av nya organisationer och engagemangsformer. Ungdomars inflytande är en viktig aspekt av ungdomspolitiken. Här spelar ungdomsorganisationerna en viktig roll i olika typer av dialoger och samråd kring aktuella frågor. Organisationer och särskilt ungdomsorganisationerna bör på olika sätt därför bjudas in att delta i genomförandet och uppföljningen av ungdomspolitiken Samverkan med näringslivet Bedömning: Statens samverkan med näringslivet bör utvecklas på ungdomspolitikens område. 117 av 187

119 24 Skälen för bedömningen Det privata näringslivet ger många ungdomar den första viktiga erfarenheten av yrkeslivet. De erfarenheter och kunskaper som genereras om ungdomar inom näringslivet bör bättre tas tillvara, särskilt mot bakgrund av att ungdomsarbetslösheten är hög. Det är också inom det privata näringslivet som unga kvinnors och unga mäns entreprenörskap framför allt har förutsättningar att utvecklas. Näringslivet har viktiga uppgifter när det gäller ungdomars förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden och vara delaktiga i samhällsutvecklingen. Statens samverkan med näringslivet bör därför utvecklas på ungdomspolitikens område. 5 Konsekvenser Det bedöms inte att förslagen i denna promemoria påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda. Förslagen kan dock på sikt få positiva samhällsekonomiska konsekvenser genom att åtgärderna inom ungdomspolitiken bidrar till att färre ungdomar hamnar i utanförskap. Förslagen kommer inte heller att ha betydelse för den kommunala självstyrelsen, offentlig service i olika delar av landet eller för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företag. Däremot kan förslagen, om de genomförs, komma att bidra till att färre ungdomar begår brott och att fler ungdomar får sysselsättning. Förslagen kan också bidra till ökad jämställdhet mellan unga kvinnor och unga män samt öka möjligheterna för att nå de integrationspolitiska målen. Promemorian innehåller inga förslag till nya och ändrade regler som får kostnadsmässiga och andra konsekvenser. 118 av 187

120 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Ärendenr GVN 2013/69 1 (2) Handlingstyp Tjänsteskrivelse Datum Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Försvarsutbildarnas begäran om dialog rörande elevers ledighet i samband med grundläggande soldatutbildning för frivilliga (GUF) Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens förslag till beslut Utbildningschefen föreslår att: Den gjorda bedömningen skickas som särskild skrivelse till Försvarsutbildarna. Bakgrund Se bifogad skrivelsen från Försvarsutbildarna. Bedömning Möjligheten till ledighet från studier i gymnasieskolan har sedan den nya skollagens införande begränsats. Även om gymnasieskolan är en frivillig skolform skall eleverna delta i den undervisning som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om inte eleven har särskilt skäl att utebli (Skollagen, SFS 2010:800,15 kap. 16 ). Giltiga skäl är exempelvis sjukdom och beviljad ledighet. Det är rektorn som skall besluta om ledighet. I gymnasieskolan får rektorn bevilja en elev ledighet från skolarbetet för enskilda angelägenheter samt i mindre omfattning befria elev från vissa undervisningspass (Gymnasieförordningen, SFS 2010:2039, 12 kap. 2 ). Ledighet för en två veckor lång frivillig utbildning kan inte anses vara av karaktär enskild angelägenhet. Möjligheterna till att se försvarsgrundutbildningen som en del av gymnasieutbildningen bedöms som små. Att moment ingående i kursen överensstämmer med programmålen för de 16 nationella program som erbjuds på Gotland är inte sannolikt. Här finns också en problematik avseende utbildning på entreprenad där möjligheterna är begränsade (Skollagen, SFS 119 av 187 Besöksadress Regementsgatan 6 Postadress Visby Telefon vxl E-post registrator-gvf@gotland.se Webbplats Org nr

121 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Region Gotland Ärendenr GVN 2013/69 2 (2) 2010:800, 23 kap. 4 ) samt behörighetsfrågan avseende lärare (Skollagen, SFS 2010:800, 2 kap. 13 ). Möjligheten att se kursen som en yrkesinriktad praktikperiod får relateras till de krav som ställs på arbetsplatsförlagt lärande, APL (Gymnasieförordningen, SFS 2010:2039, 4 kap. 12 ). Grundprincipen är att arbetsplatsförlagt lärande bedrivs på en arbetsplats. Det skall också uppfylla det krav som finns på utbildningen. Rektorn beslutar om hela eller delar av karaktärsämneskurser ska förläggas till arbetsplatser, vilket innebär att försvarsgrundutbildningens innehåll i så fall måste överensstämma med innehållet i karaktärsämneskurser på de olika yrkesprogrammen. Med tanke på hur ledigheten för elever i gymnasieskolan är reglerad i lag och att det är rektor som av staten utpekas som den som beviljar ledighet är frågan ur ansvarssynpunkt ingen fråga för vare sig förvaltning eller nämnd. GVF kan heller inte se att det i de av staten fastställda kursplanerna eller inom det arbetsplatsförlagda lärande (APL) finns utrymme för den utbildning som Försvarsutbildarna erbjuder. Därmed faller som vi ser det behovet av ett gemensamt möte. Jan Holmquist Utbildningschef Björn Linder Handläggare 120 av 187

122 Änr / försvars l UTBILDARNA w) Angående ledighet för utbildning. Till Region Gotland Gymnasie- och Vuxenutbildningsnämnden SaTs^b ildarna är en av mångafrivilligaförsvarorganisationersom ^svenska ^ uppdrag att rekrytera och grundutbilda personer som senare ska l kunnarekryteras; till Fö?svSmakteTeller t.ex. ingå i Hemvärnet lokalt. Speciell inriktning skall ske mot ungdomar (över 18 år).?össutbildarna Gotland har i uppdrag att anordna en Grundläggande Utbildning Försvarmakten (GUF) varje vår, till denna behöver vi rekrytera ca 25 personer/utbildning. i^ä ysval inom Försvarsmakten eller engagemang i frivilligrörelsen samt att ha ytterldigare en erfarenhet att ta med i sitt CV. Eftersom lagkraven gör att deltagarna måste ha fyllt 18 ar så hamnar oftast utbildningen under årskurs 3 i gymnasiet. Vid vårens utbildning var ett 10-tal personer anmälda ur denna grupp och ** * *& nekades i sent skede ledighet för att delta i utbildningen. Att få sena avhopp innebar både sv^gh^ med 8 d ** och 8lÖSeri med^skattemede1 ' VilTllTdln^utbUddng som ^samhällsansvar där regeringen har pekat ut uppgiften till oss och där vi idag möter väldigt liten förståelse för vårt uppdrag från skolans personal. DdttTnnebi således att olika delar av den offentliga sektorn motarbetar varandra och att intresserade ungdomar nekas möjligheten att fa denna erfarenhet ^h prova ett yrke. Vi förstår självfallet också att skolan arbete är viktigt men vi tror att en diah>g med nän^dvförjaltningsledning och mer kunskap i områdrtskulle göra det möjligt för oss att samverka bättre så att både skola och vi kan uppfylla vart uppdrag Sske skulle man kunna se denna kurs som en del i gymnasieutbildningen eller som en yrkesinriktad praktikperiod? ^"utbildarna Gotland hemställer härmed om ett möte med företrädare för aktuell^nämnd och förvaltningsledning för dialog i denna fråga med mål att vi tillsammans skall skapa öjligheter för intresserade ungdomar att delta i våra utbildningar. m' För styrelsen tm-pric Engström»rande VISBY 121 av 187

123 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Ärendenr GVN 2013/71 1 (2) Handlingstyp Tjänsteskrivelse Datum Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden Remissvar angående Översyn av Region Gotlands fastighetsförvaltning Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens förslag till beslut Utbildningschefen föreslår att: Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden godkänner ledningskontorets förslag till policy och riktlinjer för fastighetsförvaltning inom Region Gotland daterade Bakgrund Underlaget enligt ovan har sänts till gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen på remiss och svar gavs Förvaltningens huvudsakliga synpunkter var då följande: o Det bör finnas möjlighet att, utifrån gränsdragningslistan, föra en diskussion med tekniska förvaltningen/fastighetsförvaltningsavdelningen (TKF/FFA) om fördelning av ansvar och uppgifter och därigenom, bland annat, kunna påverka lokalkostnaderna. Denna del uppfattas att hänsyn tagits till genom 1.9 Uthyrning i Riktlinjer fastighetsförvaltning, där 3:dje stycket tar upp detta. o Vidare synpunkter var i tidigare remissutgåva att hyreskontraktens omskrivningstidpunkt var satt till den 30 mars med 9 månaders uppsägningstid. Det påtalades i remissvaret att från utbildningsförvaltningarnas synvinkel är det mer fördelaktigt att ha omskrivningstidpunkterna halvårsvis utifrån terminsintervallet. 122 av 187 Besöksadress Regementsgatan 6 Postadress Visby Telefon vxl E-post registrator-gvf@gotland.se Webbplats Org nr

124 Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen Region Gotland Ärendenr GVN 2013/71 2 (2) Punkten 1.9 Uthyrning i Riktlinjer Fastighetsförvaltning 4:de stycket uppfattas i alla fall inte ta bort möjligheten till att anpassa uppsägningstidpunkter utefter terminsintervallet. Detta har även bekräftats genom tjänstemannadialog mellan TKF och GVF. Bedömning Med ovanstående synpunkter som grund uppfattas det att hänsyn tagits till förvaltningens synpunkter i tidigare remissutskick och att GVN därmed godkänner aktuella dokument i liggande skick. Alf Nilsson Tf utbildningschef Mats Lagerqvist Handläggare 123 av 187

125 Ledningskontoret Per-Eric Edlund Ärendenr 1 (5) Handlingstyp Tjänsteskrivelse Datum 29 januari 2013 Policy FASTIGHETSFÖRVALTNING 124 av 187 Besöksadress Visborgsallén 19 Postadress SE Visby Telefon +46 (0) vxl E-post regiongotland@gotland.se Bankgiro Plusgiro Org nr Webbplats

126 Ledningskontoret Region Gotland Fastighetsförvaltning: Policy 2 (5) Policy för fastighetsförvaltning Tillsammans med Riktlinjer för fastighetsförvaltning inom Region Gotland ger detta dokument en heltäckande beskrivning över de styrprinciper som ska gälla för fastighetsförvaltning inom Region Gotland. De regionala bolagen utgår från särskilda ägardirektiv. Index I. ÖVERGRIPANDE PRINCIPER... 2 II. STRATEGISKA MÅL OCH FRAMGÅNGSFAKTORER... 3 III. FÖRDELNING AV ANSVAR OCH ROLLER... 3 IV. UPPFÖLJNING... 5 I. ÖVERGRIPANDE PRINCIPER Den övergripande styrningen av Region Gotlands fastighetsförvaltning sker från tre perspektiv. Kopplat till strategiska framgångsfaktorer återfinns dessa i avsnitt IV Uppföljning. Övergripande principer: Koncernnytta. Kundnytta Realvärdesäkrat byggnadsbestånd KONCERNNYTTA innebär att regionen/koncernens intresse sätts högre än enskild förvaltnings eller bolags intresse. Lokalutnyttjandet ska ske resurseffektivt. KUNDNYTTA innebär att verksamhetslokaler ska vara ändamålsenliga för kundens behov och erbjudas till lägsta möjliga kostnad. BYGGNADSBESTÅNDETS REALVÄRDE ska säkras genom genomtänkt förvaltning. 125 av 187

127 Ledningskontoret Region Gotland Fastighetsförvaltning: Policy 3 (5) II. STRATEGISKA MÅL OCH FRAMGÅNGSFAKTORER Region Gotlands fastighetsförvaltning ska bidra till positiv och hållbar samhällsutveckling. MÅL: Region Gotlands lokalbestånd ska vara: Energi- och miljödeklarerat. Dimensionerat och utformat efter verksamheternas behov. Effektivt använt och välskött. FRAMGÅNGSFAKTORER: 1. Regionen ska genom en bra och effektiv lokalförsörjningsprocess ständigt söka kostnadseffektiva lokallösningar samt optimera nyttjandegraden av lokalerna. (Koncernnytta) 2. Fastigheter, lokaler och byggnader som på lång sikt inte behövs eller bedöms inte vara av strategisk betydelse avyttras. (Koncernnytta) 3. Energiförbrukningen i regionens verksamhetslokaler ska minska årligen. (Kundnytta, realvärdesäkrat byggnadsbestånd) 4. Andelen nöjda hyresgäster i verksamhetslokaler ägs och förvaltas av Region Gotland ska öka. (Kundnytta) III. FÖRDELNING AV ANSVAR OCH ROLLER Ansvars- och uppdragsfördelning för politik och förvaltning. REGIONSTYRELSEN OCH LEDNINGSKONTORET Utarbeta och utveckla riktlinjer och principer för styrning. Fastställa principer för långsiktig lokalförsörjningsplan, inklusive strategisk inriktning. Försäljning och inköp av fastigheter (gäller bebyggda fastigheter, oftast på så kallad kvartersmark 1 ) Finansiering Övergripande redovisnings- och internhyresprinciper. Fastställa nyckeltal för uppföljning. Anta standardiseringsprinciper (programteknisk standard) 1 Med kvartersmark menas all mark inom ett planområde som inte ska utgöra allmän plats eller vattenområde. I en detaljplan ska det framgå vilken användning som är tillåten inom all kvartersmark (källa Boverket) 126 av 187

128 Ledningskontoret Region Gotland Fastighetsförvaltning: Policy 4 (5) TEKNISKA NÄMNDEN OCH TEKNIKFÖRVALTNINGEN Fastighetsavdelningen är en gemensam resurs för Region Gotlands verksamheter beträffande anpassning, utveckling och underhåll av fastigheter/lokaler. Fastighetsavdelningen är en del teknikförvaltningen, med tekniska nämnden som politisk nämnd. Fastighetsavdelningen Verka utifrån de övergripande principerna I samråd med förvaltningschef effektuera uppdrag från ledningskontoret utifrån regionstyrelsens och ledningskontorets ansvar. Stödja resurshushållning rörande fastigheter/lokaler. Aktivt verka för effektivt lokalutnyttjande och fastighetsförvaltning. Aktivt verka för att regionens innehav av lokaler, egna eller inhyrda, överensstämmer med verksamhetens/kundens behov. Aktuellt fastighetsregister. Uppföljning. LOKALFÖRSÖRJNINGSGRUPPEN På regionövergripande nivå organiseras lokalförsörjningsarbetet, på lång och kort sikt, av regionens försörjningschef och fastighetsavdelningens chef. I den centralt tillsatta lokalförsörjningsgruppen ingår därutöver representanter från regionens olika förvaltningar (lokalsamordnare). Lokalförsörjningsgruppen: Se koncernens lokalfrågor som strategisk helhet och dess ekonomi på kort och lång sikt Diskutera frågor, regelverk, och rutiner av principiell betydelse, i syfte att åstadkomma och säkerställa en effektiv lokalhantering Fungera som beredningsgrupp vid framtagande av den regionövergripande lokalförsörjningsplanen (LFP) Svara för fortlöpande samplanering över verksamhetsgränserna Säkerställa tillgången till lokaler för regional verksamhet och se till att dessa utnyttjas effektivt. Föreslå investeringar, uppsägning/avveckling av lokaler och liknande. Bevaka planärenden samt påtala lokalbehov som kan lösas inom aktuell detaljplan. Notera att uppdraget för Lokalförsörjningsgruppen kan ändras i samband med den pågående översynen av regionens strategiska nätverk. 127 av 187

129 Ledningskontoret Region Gotland Fastighetsförvaltning: Policy 5 (5) IV. UPPFÖLJNING Kopplat till Region Gotlands styrkort. Ärende Ledningskontoret fastställer i samverkan med fastighetsavdelning nyckeltal för regionens fastighetsförvaltning. Nyckeltalen ska dels utgöra grunden för jämförelse med motsvarande verksamhet inom såväl regioner som landsting och dels påvisa eventuella trender som föranleder att åtgärder ska vidtas. Redovisning ska ske vid årsbokslut. Större avvikelser ska kommenteras. Framgångsfaktor Lokalbeståndet (kvm) (BRA) Totalt 1 varav egna lokaler varav inhyrda lokaler Vakansgrad (procent) Av totala lokalbestånd 1 & 2 varav egna lokaler varav inhyrda lokaler Planerat underhåll (kr/kvm) 1 Löpande underhåll (kr/kvm) 1 Mediaförbrukning: el, värme och vatten (förbrukning per kvm) 3 Fastighetsskötsel (kr/kvm) 1 Lokalkostnaderna för all inhyrning (förhållande till totala kostnader) 1 Förhyrningsytor per nyttjare (exempel: kvm/barn för skola och barnomsorg). Kundenkät (teknikförvaltningens kunder). 4 Framgångsfaktorer (I kort sammanfattning från punkt II Strategiska mål) 1 & 2 1. Kostnadseffektiv och nyttjandeoptimerad lokalförsörjningsprocess. (Koncernnytta) 2. Avyttring av fastigheter, lokaler och byggnader som inte behövs bedöms vara av strategisk betydelse. (Koncernnytta) 3. Minskad energiförbrukningen (Kundnytta, realvärdesäkrat byggnadsbestånd) 4. Ökad andelen nöjda hyresgäster. (Kundnytta) 128 av 187

130 Ledningskontoret Per-Eric Edlund Ärendenr 1 (16) Handlingstyp Tjänsteskrivelse Datum 29 januari 2013 Riktlinjer FASTIGHETSFÖRVALTNING 129 av 187 Besöksadress Visborgsallén 19 Postadress SE Visby Telefon +46 (0) vxl E-post regiongotland@gotland.se Bankgiro Plusgiro Org nr Webbplats