Svenska Klätterförbundet #129 mars 2006 Pris: 50 sek. HUECO TANKS. het bouldering i Texas PEILLON. klättring vid rivieran NYTT & NOTERAT

Transkript

1 Svenska Klätterförbundet #129 mars 2006 Pris: 50 sek. HUECO TANKS het bouldering i Texas PEILLON klättring vid rivieran NYTT & NOTERAT klätterprestationer 2005

2

3 ledaren Bergsport nr _83x245_ qxp :08 Sida Snart är det sommar! Att som klättrare ge sig ut på klipporna så snart smältvattnet har torkat upp någorlunda är en härlig känsla. Ljudet av klingande slingor på väg mot insteget är underbart. Och ett dopp i havet som avslutning på dagen, medan glöden blir perfekt för korvgrillning, gör en lycklig rakt igenom. Detta första nummer anno 2006 av Bergsport är knökat med tips på vart ni kan ge er iväg och klättra någonstans nu när vårsolen lyser (ja ja, jag vet att många klättrar ute året runt också). Hyfsat nära har vi Bohusläns klippor, lite längre söderut bjuder Frankrike på både högalpin klättring, boulderparadiset Fontan och så ett specialtips från Anna Gatta: Peillon vid Franska Rivieran. Anja Hodann och Stefan Pettersson delar med sig av sin boulderodyssé i USA. Och vill ni lära er någonting nytt, så kolla in reportagen om Kebkursen och Dollankursen! Men som sagt, man behöver inte åka utanför landsgränsen för att hitta riktigt bra klätterområden. Carl-Ola Boström i Skånes KK skrev så här i ett mail: Under sommaren besöktes Kjuge av ett stort gäng norrmän från tidningen Klatring. De var där för att se om området kunde leva upp till orden Skandinaviens bästa bouldering. I artikeln fick Kjuge betyget: Etter noen dager buldrende i Kjugekull er dommen klar: Et av de aller beste buldreområdene i Europa. All cred till artikelförfattarna och ni som har tagit så fina bilder till detta nummer! Ta med polarna till Kebnekaise! Fridens, Eva Olsson Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8, Halmstad Telefon: (kvällar och helger) E-post: bergsport@brant.se Redaktör: Eva Olsson Layout: Johan Ljungström Prepress: SG Zetterqvist Annonsbokning: Thomas Palm, Ad 4 you media AB, tel: , mobil: thomas.palm@adman.nu Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: , fax: Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin, tel: Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debattinlägg är författarens och inte redaktionens. Foto: Jesper Molin Fjälltåg i liggvagnskupé (6 pers), transfer och boende 5 dygn på Kebnekaise Fjällstation. FRÅN 1 395: STF-medlemspris, medlemskap köps vid bokning. Omslagsbild: Hanna Mellin på Scarface, 5.11d i Indian Creek. Bild: Ben Gilkison. STF Resor svenskaturistforeningen.se/fjalltag

4 Fontan en kärlekshistoria...44 Nytt & Noterat...24 Kort från klubbarna...22 Förbundsnyheter... 6, 8, 10, 48, 49

5 Hueco Tanks justa juggar i Texas Kebnekaise 70-årsjubilerande klätterkurs Dolomiterna långa turer i Italien Anna Gatta tog flyttlasset till franska klippor Peillon varva klättring med rivieraliv RanXerox vackert och skrämmande Mats Rönnbacka på L envers du un 5c, Bas Cuvier, Fontainebleau. Bild: Joakim Victorin.

6 förbundsnytt/info Anita anropar SKF växer så det knakar men vart är vi på väg? Sedan jag började jobba på kansliet för (jäklars vad tiden går) fem år sedan har medlemmarna blivit dubbelt så många. Jag tror på min enorma dragningskraft som orsak men ni kan ju tro att ökningen beror på något annat... något så självklart som att fler och fler har upptäckt att klättring är kul. Och att vi som klättrar gärna vill få hem Bergsport i lådan och vara försäkrade om vi skulle trilla ned. Ytterligare en annan anledning till ökningen kan vara att vi har kommit på att vi är starkare tillsammans. Förra året hamnade medlemsantalet på medlemmar. Man tror att det finns ytterligare cirka klättrare som inte är anslutna. Målet är att SKF ska vara så attraktivt så att alla vill vara med. Fler utövare brukar ju innebära mer problem. Och det är sant, vi skulle inte ha accessproblem om ingen höll på med det här och ingen skulle ramla ned om ingen klättrade upp. Men vi vill nå de som klättrar för att kunna sprida kunskap, så att ingen gör fel på grund av att man inte vet bättre. Hur ska vi göra det? Jo, med massor av viktig information via utbildning, hemsida, klubbar, väggar och träffar så att varje medlem ska veta vad som gäller och därmed kunna ta eget access- och säkerhetsansvar. För att få ett attraktivare förbund letar vi just nu efter en bättre medlemsförsäkring, hemsidan ses över för att bli mer användarvänlig och certifieringen av väggverksamhet för SKF närmare inomhusvärlden. Viktigaste av allt är att klättringen även i organiserad form förblir rolig, och det kan vi påverka tillsammans. Anita Rostén Generalsekreterare, SKF Medlemsfakta Antal medlemmar Varav män Varav kvinnor Varav juniorer Av juniorerna var 669 pojkar och 626 flickor! Antal klubbar...58 Lite fakta om några klubbar Stockholms kk (äldst) Göteborgs kk Sydligaste: Skånes kk Nordligaste: Kiruna kk...33 Minst: Storumans kk...1 Senaste invald: Falkenbergs Klättersällskap SKF:s årsmöte lördagen den 25 mars Förmöte klockan Förbundsmöte klockan Plats: Dieselverkstaden i Nacka. För karta, se Förmötet och förbundsmötet är för dig medlem som vill: veta mer om ditt förbund träffa förbundets funktionärer göra din röst hörd ställa frågor till kommittéer/styrelsen påverka förbundet rösta för din klubb Förmötet startar kl där alla kommittéer och styrelsen presenterar sin verksamhet. Mellan är det mingellunch, passa på att ställa frågor direkt till kommittéer och styrelsen. Efter detta blir det presentation av ekonomin och motioner. Förbundsmötet startar klockan och förväntas vara slut senast Efter mötet blir det minibouldertävling på Klätterverket. Stockholms klätterklubb (värd för mötet) och SKF:s styrelse hälsar dej välkommen! DU BEHÖVS! Sökes: två suppleanter till SKFs styrelse. Klättring är som bekant riktigt roligt och det är förbundsarbete också. Hur kan det vara någonting annat när det handlar om klättringens ädla konst!? Vill du själv vara med i spetsen av utvecklingen av klättersporten i Sverige? Eller vet du någon som skulle göra ett bra jobb? Kontakta valberedningen via kansliet med nomineringar och intresseanmälningar snarast! Telefon: E-post: kansliet@klatterforbundet.com Nästa nummer ute den 15 juni materialstopp för redaktionellt material: 10 maj

7

8 Certifieringen nu i full gång Bild: Sam Hansson, Klätterfabriken i Göteborg var först ut med att få sin verksamhet certifierad. Halmstad KK och Skånes KK står, som det ser ut nu, näst på tur. Som en del av förbundets nollvision att minska skador, olyckor och incidenter satte certifieringen av klätterverksamheter igång under förra året. Målet är att klubbar certifieras under Arbetet med att ta fram vilka kriterier som måste uppfyllas för att verksamheten skall bli certifierad har pågått under ett par år. Genomgång av vilka utbildningsnormer förbundet har, tillsammans med sunt förnuft, olycksstatistik, kommentarer och synpunkter och även utbyte med det brittiska klätterförbundet har nu resulterat i en kravspecifikation. Det är både själva klätterväggen och verksamheten som certifieras, säger Peter North på Svenska Klätterförbundet (SKF). Certifieringen är ett sätt att få hjälp att hitta bristerna för att kunna åtgärda dem. Är verksamheten godkänd vet man att den är så säker som man bara kan önska. Ett vanligt missförstånd är att man alltid måste ha personal på plats när man har öppet, men man kan bli certifierad även om man inte har det. Lång checklista Punkter som berörs i certifieringen är prova-på-verksamhet, instruktörer, barn- och ungdomsverksamhet, väggens utformning och konstruktion och klätterkortsystemet. Vill man ha sin klätterverksamhet certifierad börjar man med att läsa igenom vilka krav som ställs på verksamheten och genomför de förändringar som krävs. Listan med krav hittas på under Klätterväggar. Sedan skriver man en ansökan med en verksamhetsbeskrivning. Bedöms verksamheten vara tillräckligt bra, blir det inspektion: Peter North eller någon annan certifieringsansvarig kommer och hälsar på med sin långa checklista i högsta hugg. Vi går igenom allt punkt för punkt och kollar bland annat väggar, utrustning, rutiner och kortsystem. Sedan sammanställer jag allt och gör ett åtgärdsprogram med ändringar som klubben får ta ställning till. Är det mycket som måste rättas till, får jag komma tillbaka, annars räcker det med att klubben rapporterar in när ändringarna är gjorda. Något som Peter har märkt under sina besök på klubbarna, är att många av dem är duktiga på är att hålla igång aktiviteter strukturerat samtidigt som de är flexibla. Flera fördelar När verksamheten är godkänd, skall klubben skriva under ett kontrakt för att få certifikatet som gäller i tre år. För själva certifieringen betalar klubben en engångskostnad på 1000 kronor samt den certifieringsansvariges omkostnader. Med en certifierad verksamhet följer flera fördelar. Förutom att verksamheten får en kvalitetsstämpel som ger klättrarna trygghet och tillit, är det ett bra sätt att marknadsföra sin verksamhet som seriös. Alla certifierade klubbar får dekaler och en informationsplansch som visar att de är certifierade och vad detta innebär. Dessutom ges klubben möjligheten att teckna en olycksfallsförsäkring som täcker alla som klättrar på väggen som inte är medlemmar i SKF, för 500 kronor om året. Villkoren är de samma som för medlemsförsäkringen. En annan förmån är att klubben får fem extra ex av Bergsport och 15 25% rabatt på annonsering i både Bergsport och tidningen BRANT. Certifieringen är självfallet frivillig, och att inte vara certifierad innebär inte automatiskt att man klassas som en sämre klätterklubb. Det kan finnas olika anledningar till att man inte når upp till certifieringens krav, även om man har högt säkerhetstänkande. En del av certifieringsarbetet rör klättterkortssystemet. Fråga efter att få göra en uppklättring! Blir du godkänd, får du ett behörighetskort som gör det lättare att klättra även på andra klubbar, då deras personal enkelt kan se att du vet hur man säkrar på ett säkert sätt. Dessa kort utfärdas av auktoriserade instruktörer på din klubb. Mer info: under Klätterväggar.

9 SUM The New Generation Belay Descender Device SUM For UIAA Ropes Ø 9,1-10,5 mm Crux Klätter- och Säkerhetsutrustning AB Seminariegatan Uppsala tel

10 förbundsnytt/info kronor kvar att dela på Flera klätterklubbar har upptäckt fördelarna med Handslaget. Under projektets första 2,5 år har pengar delats ut till olika aktiviteter inom barn- och ungdomsklättringen. Till den 30 juni skall Svenska Klätterförbundet (SKF) fördela ytterligare kronor till klubbarna. Dags att fundera på vad just din klubb skulle behöva en extra slant till! Inköp av utrustning för utlåning, utbildning av barn- och ungdomsinstruktörer, möjlighet att sänka klätteravgifterna för barn och ungdomar. Det finns mycket man kan använda handslagspengarna till. Vi har valt att prioritera projekt som rör ämnena att öppna dörrarna för fler, satsa mer på flickor och att sänka avgifterna. Mest krut har lagts på att utbilda ledare, säger Peter North på SKF. Klubbarna kan beställa Steg 1-utbildningen, Barn- & Ungdomsledarutbildning, till sig och ha med upp till tolv deltagare. Pengar ligger och väntar Under de två första åren med Handslaget beviljades lika mycket i bidrag till klubbarna som medel SKF hade blivit tilldelade. År 1 var det kronor och År kronor. Totalsumman för År 3, som alltså sträcker sig till den sista juni i år, är hela kronor. Blir det pengar över, brinner de inne och går klättersporten om intet. Intresset under det tredje året har varit förvånansvärt svalt från klätterklubbarnas sida. Högen med ansökningar är inte så hög som den borde vara. Föreningarna som har sökt pengar tidigare och som har insett värdet, söker igen. Ofta med allt högre belopp. Handslagspengarna kan ge ganska stora möjligheter. För klubbar med dålig ekonomi kan även ett litet bidrag göra stor skillnad. Framför allt kan det innebära större skillnader kvalitetsmässigt med utbildning som antagligen inte hade blivit av annars. Syftet viktigt Ansökningsblankett för att söka pengar från Handslaget finns som wordfil på Fyll i blanketten så utförligt som möjligt och komplettera gärna med verksamhetsplan för föreningen. Var noga med syftet för det ni söker pengar för. Det måste vara något som gagnar barn- och ungdomsklättring, men annars så är det ganska fritt att söka för vad man vill. Vi ger inte bidrag till arvodering, utan till till exempel utbildning och utrustning. Det skall komma barnen tillgodo direkt. Bidrag till skolsamarbete säger vi blankt nej till. De bidragen skall klubbarna istället söka via sina distriktsförbund. Handläggningen av ansökan tar runt en månad. Beviljas den, krävs som motprestation för bidraget att klubben redovisar med kvitton för eventuella inköp och en berättelse om hur det har berört verksamheten. De som fått sin utbildning betald skall vara med i barn- och ungdomsverksamheten under åtminstone en viss tid. Med tanke på handläggningstiden, skall alla ansökningar för År 3 vara förbundet tillhanda senast den 31 maj. Ju tidigare ansökan kommer in, desto större är chansen att det finns pengar kvar i potten. Sätt igång och ansök! Mer info: (under Projekt ), (under Handslaget ). Peter North: peter@northbound.se, , Fick pengar till utbildning och klätterskor En av klätterklubbarna ute i landet som har sökt och fått pengar från Handslaget är KFUM Skellefteå, och de uppmanar nu andra klubbar att göra likadant. Det är enkelt att söka och det är bra pengar för föreningen, säger Hans Brettschneider på skellefteåklubbens kansli. Vi har sökt bidrag både till utbildning av barn- och ungdomsledare och till klätterskor, så att barnen kan prova hur det känns att klättra med klätterskor innan de köper egna. Möjligheten med Handslaget har betytt en hel del för klubben. Ledarna känner att de har lärt sig mycket som de nu kan ge tillbaka till barnen och vi har också fått en del helt nya ledare. Kurserna har haft bra upplägg med allt från skador och träningsmetoder till lekar och deltagarna har fått en bred bas att stå på med många övningar. Utbildning av barn- och ungdomsledarna har KFUM Skellefteå haft även innan, men nu gavs tillfälle att ta in instruktörer från Klätterförbundet. Med kostnaden för resa och logi inräknad, blir det cirka kronor per kurstillfälle en summa som inte var möjlig att ta från föreningens kassa. Instruktörerna är väldigt duktiga och pålästa. De varvar teori med praktik och lär deltagarna om barnens utveckling och att tänka från barnens perspektiv. I Skellefteå har de haft både Krabat-utbildning och avancerad utbildning för barn- och ungdomsledare. Är det svårt att få ihop tillräckligt många deltagare till utbildningen så bjud in närliggande klubbar att vara med. Det är alltid bra med samarbete. 10

11 A B S O L U T E A L P I N E INSTRUKTÖRSEMINARIUM Vi blir fler och fler instruktörer. Jätteskoj på alla sätt! För att möta det ökade behovet kommer vi att under 2006 anordna två stycken seminarier. Sommarseminarium: 3 4/ på Kullaberg Höstseminarium: 21 22/ i mellansverige Boka in i kalendern! Temat för seminarierna kommer att vara Instruktörskap. Mer information kommer upp på hemsidan under mars månad. Seminarierna är öppna för alla auktoriserade instruktörer. UPPDATERINGSDAG För er instruktörer som fortfarande inte är med i US 2000 erbjuds nu en sista möjlighet för uppdatering. Fredagen den 2 juni i samband med seminariet kan ni genomgå kompletterande utbildning och genom deltagande på seminariet komma med i US Detta är den sista möjligheten, missar ni detta tillfälle måste ni ånyo gå upp på en examination för att bli auktoriserade instruktörer. Mer information och anmälningsrutiner kommer att finnas på hemsidan Inspirationsdag för dig som funderar på att bli instruktör Lördagen den 3 juni bjuder Utbildningskommittén in alla intresserade till en inspirationsdag kring klätterinstruktörskap, på Kullaberg i Skåne. Under helgen pågår ett instruktörseminarium på Kullaberg med instruktörer från hela landet. Vill du bli inspirerad av dessa instruktörer, alla med olika erfarenheter och personliga trix!! Har du frågor kring instruktörskap eller vad det innebär att vara klätterinstruktör? Har du hjälpt till som instruktör och funderar på att gå upp på examination? Vill du veta vad landets instruktörskår egentligen är för några? Kom i så fall till Kullaberg lördagen den 3 juni. Arrangemanget är gratis, inklusive mat och övernattningsmöjlighet. Mer information kommer på Hjärtligt välkomna! Swiss Quality 11

12 Galna överhäng i Hueco Tanks Hueco Tanks helig mark sedan urminnes tider. En oas mitt ute i öknen med ett unikt ekosystem. Tiotusentals år gamla indianmålningar fyller bergväggar i röda och gula färger. Det låter exotiskt, men helt ärligt, på håll ser det inte mycket ut för världen. En stor stenhög är vad det är. Men synar man stenhögen i sömmarna ser man att det i nio fall av tio rör sig om branta väggar och tak med helt galna grepp och formationer. Inte konstigt att Hueco är ett Mecca för världens alla bouldrare. Det rådde inget tvivel om vart vi skulle styra merparten av vår USA-resa. 12

13 Föregående sida: Typiskt Huecotak här Fern Roof, North Mtn. Ovan: Anja Hodann, Vicicala Cave V5. Efter en dryg vecka i Bishop med frusen mjölk varje morgon ledsnar vi, packar ihop och drar mot varmare breddgrader. Vi tickar av Las Vegas, Grand Canyon och Pie Town på vägen ner till Texas. Klockan är typ nio på kvällen när kommer fram till Hueco. Det enda vi har är en handritad karta som ska leda oss till den hemliga gratiscampingen. Vägen dit suger. En smal grusväg med stora hål och en lowrider i beckmörker är inte den bästa kombinationen. Vi chickar och retirerar till betalcampingen, mer känd som The Hueco Rock Ranch, där man för 5$ natten/person får tillgång till en plätt mark, en skitfull bajamaja och dusch. Vi vaknar tidigt. Eftersom vi inte har gjort några reservationer drar vi så fort vi kan för att hinna in i parken, innan platserna tar slut. Det är tydligen en vanlig vardag så det är inga problem för oss att komma in. Eftersom vi är förstagångsbesökare så måste vi se en 20 minuters introduktionsvideo om Hueco innan vi kan kvittera ut våra besökskort och därmed få tillträde till parken. Väl utanför Rangerstationen springer vi på Norrlands-Niklas och hans Posse. De ska på Tour på East Mountain och har två platser åt oss. Vi har redan hunnit registrera oss i North Mtn, så vi släpper turplatserna till några andra glada och sticker iväg uppför klipporna. Vi glider igenom North Mtn, spanar in klassiska problem och djupa grottor samtidigt som vi är superförsiktiga var vi sätter fötterna. Man får inte kliva på växter eller i de tanks som kan tänkas innehålla mikrobiologiskt liv i sedimenten har vi fått lära oss. Trots våra högt ställda förväntningar blir vi positivt överraskade av mängden och kvaliteten på problemen. Det finns mycket i alla svårighetsgrader, men de riktiga pärlorna ligger i registret V5 och uppåt. Four Mountains and the Access Hustle Hueco Tanks är uppdelat i fyra berg: North Mtn, West Mtn, East Mtn och East Spur. North Mtn är de enda berget man får vara på utan guide, men max 70 pers får samtidigt vistas på berget. Har man inte gjort någon reservation kan man ändå hoppas på att bli en av de tio första in i parken eftersom de alltid släpper tio walk-ins per dag. De andra bergen måste man ha en guide för att få besöka. Det finns två alternativ av guidade turer: de med frivillig guide och de med kommersiell. Skillnaden mellan de två är att för frivilligturen betalar man 4$, det vill säga parkinträde, men man är aldrig säker på att få en guide. Det kommersiella alternativet kostar 20$ per person, men då är man samtidigt garanterad en guide. På de guidade turerna får det vara maximalt tio personer per guide. East Mtn är det mest utvecklade av de tre guided access only -bergen, West det mest otillgängliga och därmed det mest äventyrliga och East Spur det minsta men med den högsta koncentrationen av problem i världsklass. The Primary and the Rest of Us När man ska på tur är det alltid den som först bokat som är The Primary. Det betyder att man får bestämma var turen ska gå 13

14 I Hueco hittar ni många problem med hög kvalitet i olika svårighetsgrader. Guldkornen ligger i registret V5 och uppåt. Här är det Full Service V10, som forceras. Lilla bilden: Stefan Petterson, Bleeding Brothers V12. någonstans. Man kan vara en bra Primary och konsultera med de övriga i gruppen om vilka som är de bästa ställena för just den här gruppen, eller så kan man vara en skitstövel och inte bry sig ett dyft om vad de andra tycker. Det senare råkade vi ut för på vår sista klätterdag. Till exempel som när The Primary fastnade på ett och samma problem i två timmar och med kommentaren I m not leaving here till I ve done this boulder satte standarden för resten av dagen. Vi hade, till råga på allt, varit tvungna att bita i det sura äpplet och boka en kommersiell tur för att överhuvudtaget komma in i parken. Som tur är var denna incident ett undantag. För det mesta är stämningen på turerna riktigt bra och alla är riktigt laddade för att de har fått chansen att klättra på ett annat berg än North. Att man måste vara i samlad grupp hela tiden spelar inte heller så stor roll, eftersom sändarglädjen ofta blir större. The Rangers and their Fence En oväntad grej hände på en av våra turer. När vi satt och lunchade så brusar det plötsligt till i guidens walkie-talkie: Gate Ranger to HQ, over. Go ahead Gate Ranger. I have four unidentified fence jumpers with crashpads at 11 o clock, over. Apprehend the fencejumpers and ID them, over. Det slutar med att de fyra klättertörstande snubbarna vägrar att identifiera sig för Parkvakten och helt sonika hoppar tillbaka till andra sidan av staketet och drar därifrån. Restriktionerna driver folk till att göra idiotiska saker. Förr i tiden var det väldigt dålig stämning mellan parkvakterna och klättrarna. Många av veteranerna i Hueco vittnar om trakasserier, parkvakterna kunde till exempel låsa parken 30 minuter innan stängning och hävda att de kom för sent. Klättrarna fick sova vid grinden, i parken. Nu är situationen mycket bättre, men incidenter som den med stakethopparna bidrar inte till att vi klättrare får bättre rykte. El Paso and TexMex Gangstas Det spelar ingen roll vem man pratar med, när El Paso kommer på tal så möts man alltid av ett obligatoriskt Ohhh och då inte i dess positiva bemärkelse. Som en förhållandevis fördomsfri (nåja) skandinav så försöker man låta bli att bli färgad av alla dess Ohhh s. När man klättrar i Hueco 14

15 så har man inte så mycket med El Paso att göra, East El Paso räknas inte riktigt till The Real Bad Ass Down Town EP. Därför bestämde vi oss, naturligtvis, för att kolla vad alla dessa ohhh s handlade om. Det gick sådär, det kändes som om vi färdades i en rymdkapsel med solen som destination, hett. Vi vände efter fem minuter. Ja, vi vet, vi chickade ur Det blev istället en vanlig vilodag i East El Paso, med allt vad det innebär: Cici s all-you-can-eat pizza, Starbuckskaffe och 1$ movie med Ben & Jerry s mellan stolarna. Vi kommer sent tillbaka till campingen den dagen. Team Kanada har bjudit in lite folk till den obligatoriska lägerelden. Efter mat och värme vid brasan så är det dags att gå och lägga sig. När vi kommer fram till tältet märker vi att det är öppet och att våra nya grymma handstoppade dunsovsäckar är borta! Helvete! Lovar att det är dessa damned gun-shooting rednecks som varit i farten. De åker hit på helgerna och skjuter pistol så att backen blir helt full av gamla patroner. Det finns inget annat att göra än att åka tillbaka till El Paso och ta in på motell. Anja ringer till Base Camp och undrar om de kan hjälpa oss med vårt problem. Några dagar senare har vi två nya säckar. Vi kan bara tacka Thomas och Henrik på Granitbiten och Marmot USA för hjälpen, respekt! Best of the West Efter fyra veckor är det dags att lämna Hueco. Parken har blivit för full av jullediga jenkare. Som en följd av detta har vi inte kunnat göra fler reservationer. Köerna utanför parkgrinden börjar tillta redan vid midnatt för de som hoppas på en av de tio walk-in-platserna. Det kan tyckas vara krångligt att komma in i parken, med reservationer, walk-ins och guidade turer. Men så länge det inte är långhelg eller lov så funkar det helt ok. Även om det är lite krångligt, så är det värt det. Vi avslutar resan med att bli insnöade i Bishop (som är en helt annan historia), klämma på sandsten i Santa Barbara och Urban Climbing i Los Angeles. Men stenarna i Hueco är de som har gjort starkast Anja på väg uppför Jigsaw puzzle V5 intryck hos oss. Det kliar i fingrarna när vi tänker tillbaka på stället. Det var inte sista gången vi var där. Text och bild: Stefan Pettersson och Anja Hodann Fakta: Hueco Tanks Hueco är beläget cirka 20 miles öster om El Paso, TX. Det är en nationalpark känd för sin unika miljö och indianmålningar. Bor gör du i tält på Hueco Rock Ranch för 5$ natten. Stannar du längre än två veckor kostar det 4$ natten. Man kan också hyra rum på ranchen. För mer info se Högsäsong är november mars. Har du möjlighet att undvika Thanksgiving, jul- och nyårshelgen så bör du göra det, eftersom parken blir helt fullpackad och det kan vara svårt att komma in. Reservationer gör du genom att ringa Costumer Contact Center på Guideboken kan köpas på com. I den finns all nödvändig information du kan tänkas behöva, till exempel hur du tar dig till det berömda steakhouse Cattlemans. Anja rekommenderar The Egg V8, King Kobra V6, Daily Dick Dose V7, Something Different V8 och Nobody gets out of here alive V2. Stefan rekommenderar Moonshine Roof V4, Full Service V10, Ghetto Simulator V2, Best of the West V7, Jingus Bells V5. Perfekta Huecojuggar, här på Ghetto Simulator V2. 15

16 BUMLING OPEN i HALMSTAD Angelica och Peter flashade hem segrarna Med rekordmånga klättrare till start samlades sverigeeliten i Halmstad för att göra upp om årets bumlingtitel och årets första bouldercuptävling. Och det var Angelica Lind och Peter Bosma, båda från BlocStar i Stockholm, som klättrade allra bäst. Resultat damer 1. Angelica Lind, BlocStar 2. Anja Hodann, BlocStar 3. Malin Holmberg, Göteborgs KK 4. Ingela Nilsson, BlocStar 5. Stine Östergaard, Danmark 6. Tina Yu, Skåne KK 7. Kerstin Johansson, BlocStar 8. Kristina Nilsson, BlocStar 9. Jenny Bäckström, BlocStar 10. Mia Johansson, BlocStar 11. Jenny Kjellberg, Linköping KK 12. Jessica Nyberg, BlocStar 13. Cecilia Horak, Göteborgs KK Bilder: Dag Söderlund och Simon Brismo. De tävlande kom från när och fjärran. Det var ölandsklättrare, ljungbyklättrare, höglandsklättrare, skåningar, göteborgare, stockholmare, helsingborgare, danskar och halmstadklättrare. Bland annat. De tävlande bjöd publiken på härliga prestationer på lederna byggda av Magnus Högström och Anders Lanz. Lederna uppskattades av klättrarna som tyckte att det var bra variation mellan kruxen samtidigt som de var roliga att klättra. Damerna var först ut i finalen där Angelica Lind lyckades med konststycket att flasha alla leder. Imponerande! Tvåan Anja Hodann var tätt efter, men klarade inte att toppa den femte leden. I herrfinalen gick Per Holm ut hårt och verkade otroligt laddad, men fick ändå se sig besegrad av Peter Bosma, som klarade att toppa alla leder på första försöket. Årets Bumling Open var årets första deltävling i Svenska Bouldercupen. Och visst blev det en så bra tävling som arrangörerna hoppats på. De 50 tävlingsplatserna fylldes snabbt, men hallänningarna var inte mindre flexibla än att de utökade startfältet med ytterligare tio platser som även de fylldes. Kul med stort intresse! Resultat herrar 1. Peter Bosma, BlocStar 2. Per Holm, BlocStar 3. Claus Jensen, Odense KK 4. Erik Carlsson, Åby Klätterklan 5. Stefan Rasmussen, Västerviks KK 6. Daniel Andersson, BlocStar 7. Seko Ercan, BlocStar 8. Adam Rosenbaum, Linköpings KK 9. Simon Brismo, Vertikals KK 10. Henrik Sennelöv, Göteborgs KK 11. Johan Gross, Göteborgs KK 12. Peter Magnusson, Kalmar KK Svenska Bouldercupen 2006 Svenska Bouldercupen 2006 avgörs genom fyra deltävlingar. Värdklubbar är Halmstads KK, Skånes KK, Västerviks KK och Linköpings KK. Nytt för i år är att man kan vara med från och med det år man fyller 16, man behöver inte ha fyllt 16 för att få starta. I kvalklättringen är det flash som gäller, det vill säga att de tävlande både får titta på leden, se någon annan klättra den och till och med ta på greppen så långt man kan nå från marken innan det är ens tur att klättra. I finalen är det ICC Onsight. Då är det de internationella reglerna som gäller och klättrarna får inte se när de andra klättrar. De som placerar sig på de 30 främsta platserna tilldelas poäng. En första plats ger 100 poäng, en andra plats 80 poäng och en tredje plats 65 poäng. Därefter gäller följande; 4:e plats = 55 poäng, 5:e plats = 51 poäng, 6:e plats = 47 poäng, o s v ner till 30:e plats som ger 1 poäng. Flest poäng efter sista deltävlingen vinner totalcupen. Vem blir det 2006? SVENSKA Bouldercupen februari, Halmstads KK 8 april, Västerviks KK 30 september, Skånes KK, Lund 11 november, Linköpings KK 16

17 Världscupen i isklättring För första gången har Sverige i år haft med ett lag i världscupen i isklättring. Peter Värvell, Markuz Lindgren och Stefan Lindblom har deltagit i tävlingar i Schweiz och Rumänien. Återstår gör i skrivande stund bara tävlingarna i Hemsedal den 3 5 mars. Alpländerna dominerar världscupen i svårighet. Ryssarna glänser på speedtävlingarna. Svenskarna ligger en bit efter. Vi är med för att lära oss att klättra på konstellationerna och få rutin. Mycket sitter i huvudet, säger Stefan som förutom att tävla också är lagledare. Men de bästa klättrarna är inte så långt före som jag hade trott. Det känns inte omöjligt att vi skulle kunna vara bland de tio bästa om ett år. Hård klättring Svenskarna har tävlat i både svårighet och speed. Kvallederna i svårighet i de båda tävlingarna har varit hårda. Graden ligger runt M10. I Rumänien var det hårt, pumpande och brant på en gång. Leden började med ett tio meter långt 55 graders överhäng, säger Stefan. Svenska placeringar I Saas-Fee, Schweiz, tävlades det inomhus i ett högt parkeringshus. Arrangemanget var mycket välorganiserat och Jimmy Halvardsson på dinglande stock under kvalet. Bild: Robin Qwint. hade lockat till sig en stor publik. Ingen av svenskarna tog sig dock till semifinal. I svårighet kom Markuz på 24:e plats. Stefan (39:a) blev bortdömd eftersom han satte foten runt en kant som han inte såg, och tappade tiotalet placeringar på det. För Peter brakade isen och han slutade på en 49:e plats. I speedtävlingarna slutade Stefan på en 14:e plats, medan både Markuz som satte en krok i benet! och Peter rev ut sig. I Rumänska Busteni gick både Markuz och Peter sig till semifinal i svårighet, medan Stefan låg hemma med influensa. Markuz knep en 12:e plats och Peter slutade på 20:e plats. Namn: Stefan Lindblom Hemmaklubb: Västerås Klätterklubb Roligast med WC 06: Att få ropa medic, medic när blodet sprutade ur låret på Markuz och att träffa likasinnade från hela världen. Succé för IS-SM i Östersund Östersunds Klätterklubb kunde erbjuda två klasser; en motionsklass där två leder klättrades på topprep och snabbaste totaltiden räknades och en tävlingsklass på Lead med remlösa yxor. I tävlingsklassen klättrades först två kvalleder (flash) och där de fem främsta gick till final. Första kvalleden var en ren isled, den andra en mer teknisk led med frihängande stockar och några tunga långa sträckningar.finalen klättrades on-sight och med isolering. Arrangörerna hade skapat en perfekt inramning med kvällsklättring i strålkastarbelysning, hög musik och en glad publik. Finalleden innehöll allt från bouldertravers, frihängande stockar, desperata sträckningar och plywoodtak. Klättrarna gav allt och bjöd publiken på spektakulära moves och stronga kämparinsatser. Vinnaren Markuz Markuz Lindgren försvarar de svenska färgerna i schweiziska Saas-Fee. Bild: Peter Värvell. Namn: Peter Värvell Hemmaklubb: Stockholms Klätterklubb Roligast med WC 06: Att få möjlighet att klättra på branta och fina leder. Namn: Markuz Lindgren Hemmaklubb: Uppsala Klätterklubb Roligast med WC 06: 12:e placeringen och matkriget med Ines Papert. Den 18:e februari genomfördes IS-SM i Östersund. Ett trettiotal klättrare från hela Sverige fanns på plats för att göra upp om SM-titeln. SM-Resultat Final Svårighet 1. Markuz Lindgren, Uppsala KK 2. Geir Söderin, Östersund KK 3. Jimmy Halvardsson, Östersund KK 4. Adam Blomberg, Göteborg KK 5. Patrik Fransson, Östersund KK Lindgren med meriter från världscupen var den ende som lyckades kämpa sig hela vägen upp och till publikens jubel toppa ut med en figure of four! Östersunds KK som anordnade tävlingen gjorde ett kanonjobb, med fina leder i rätt grad, proffsigt och trevligt bemötande och ett trevligt kringarrangemang med musik, hamburgergrill, speaker, domare, middag på kvällen och ett välfyllt prisbord. Text: Adam Blomberg 17

18 Alpina Klätterkurs e Klätterförbundets årliga alpina klätterkurs hålls traditionsenligt i Kebnekaise under två veckor i juli och augusti. I fjol var det tretton elever, fem instruktörer och två praktikanter som genomförde två intensiva och lärorika utbildnings- och turveckor tillsammans. Kursdeltagarna samlades vid Kebnekaise Fjällstations husklippa Kaipak första dagen klockan Utrustningen var packad och ordnad för en heldags teknikträning och klättring på klippa. Det är bra att komma igång direkt. Utrustningen kollades. Var allt med enligt den omfattande packningslistan och var utrustningen ok? Det är viktigt att kolla upp att allt är helt och funktionsdugligt. Det har hänt att elever får kila iväg till fjällstationen och komplettera någon detalj. Vid en kurs för några år sedan tog en av eleverna fram något som liknade en gammal hockeyhjälm från 60 talet... Dörröppnare till världens stora berg Till den här kursen kommer manliga och kvinnliga klättrare som har klättrat aktivt på klippa i minst ett till två år. De ska kunna leda grad 4 på kil och i övrigt vara terränggående och i god fysisk form. Man behöver inte vara erfaren isklättrare eller glaciärguru för att gå kursen. Det här är en grundkurs i alpin klättring och ger deltagarna de grundläggande kunskaper och färdigheter de behöver för att utvecklas vidare som alpinister och fjällklättrare. Eleverna lämnar kursen med så mycket erfarenhet att de kan söka sig vidare ut i alla världens stora berg. Vi har inga krav på att deltagarna ska kunna klättra is eller på snö när de kommer hit. Det lär man sig här. 18

19 en i Kebnekaise Kurs med anor Varje år möter vi i kursledningen gamla kursdeltagare på berget, i liften eller på något Café i Chamonix och det är verkligen kul, dels att mötas igen och dels att se sina gamla adepter på väg mot hårda och hårdare turer. Det är en av drivkrafterna som motiverar oss som arbetar med kursen. En annan av drivkrafterna är att det här är en klassisk klätterkurs med en given plats i svensk klätterhistoria. Den genomfördes för första gången år 1936 i Sylarna. Redan året därpå hade den flyttat till Kebnekaise de forskare som arbetar på Tarfala Forskningsstation. Stationen ligger några minuters vandring ifrån baslägret på andra sidan Tarfalajokken. Det är ett utomordentligt stöd som vi får av personalen på forskningsstationen. Vi får låna föreläsningssal när vi behöver en sådan och vi får även komma åt bastun vid jokken. Frågan är vad som är mest uppiggande efter en vecka i tält; 120 overheadbilder i raketfart i föreläsningssalen eller en het bastu med kall dricka på burk? Vem vet, vi kanske får reda på det nästa gång? (även kallad Kricketplan ) vid Tarfalajokken och sätter genast igång med lägerbestyren. Det gäller att förankra tältet väl och att hitta flata stenar till absiden. Det finns åt alla. Efter middagen samlas kursen på en kulle för att blicka ut över och lära känna sitt klassrum för de närmaste två veckorna; Tarfaladalen. I Tarfaladalen mitt i Kebnekaisemassivet finns flera stora glaciärer med många och stora sprickområden. Här finns fyra eller fem av landets 12 eller 13 toppar och där har den blivit kvar sedan dess. I år 2006 är det 70 år sedan kursen genomfördes för första gången. Inte illa! Flera av Sveriges mest erfarna alpinister och expeditionsklättrare har haft med den här kursen att göra antingen som elev eller som instruktör. I många fall både och. Det är riktigt intressant att läsa gamla historier och skildringar från tidigare år, Klätterförbundets alpina klätterkurs i Kebnekaise dyker ofta upp i många berättelser. Granne med glaciärerna Kursen håller till den största tiden till uppe i Tarfaladalen som ligger cirka sju kilometer och 500 höjdmeter ifrån Ladtjodalen och fjällstationen. Uppe i Tarfala bor elever och instruktörer i ett myller av tält i ett basläger vid foten av Storglaciären. Närheten till glaciärerna i dalen uppskattas inte bara av oss utan även av personalen och alla Mot Tarfala Efter en dag nere på Kaipak har vi tränat och finslipat alla möjliga detaljer och tekniker hos deltagarna. Standplatstekniker, klätter- och säkringstekniker och räddningsmoment har drillats och i vissa fall har gamla fasoner nötts bort. När vi lämnar Ladtjodalen för att ge oss av den sista biten upp till Tarfala har deltagarna acklimatiserats till alpin klippklättring och dörren till en alpin värld av is och snö står öppen. Anmarschen till Tarfala är ansträngande men inte omöjlig. Har man packat rätt och lägger upp färden klokt så blir det en lärorik tur med många erfarenheter att ta med sig i sin fortsatta klätterkarriär där anmarscher förhoppningsvis kommer utgöra ett förspel till många fina turer. När man väl är framme efter ett par timmar så infinner sig en känsla av hemma. Man letar upp sin tältplats på deltat över tvåtusen meter (beroende på hur man klassar dubbeltopparna på Kaskasapakte). Här finns även de klassiska svenska alpina klätterturerna vilket gör den här platsen till en praktfull och uppskattad kursmiljö. Första veckan Den första kursveckan ägnas åt utbildning och träning i klätter- och säkringsteknik på snö, is och klippa. Så gott som varje dag tillbringar vi på glaciär eller uppe i exponerad terräng. Målet med den här veckans grundövningar är att föra in eleverna i den nya alpina miljön. Övningarna i klätterteknik med isyxa och stegjärn är många och blir under veckans lopp mer och mer tekniska och krävande. Grundövningarna avslutas med en kamraträddningsövning på glaciär där replagen övas i räddningsmetoder ur glaciärsprickor. Efter den här veckan är alla 19

20 Basläger i strålande sol. samkörda och har lärt känna varandra väl. Det är dags att börja bestiga berg. Andra veckan Vecka två är en renodlad turvecka med så många klätterturer som väder och vind tillåter. Så gott som varje anmarsch eller nedstigning sker via någon glaciär och eleverna tränas i vägval, riskhantering och att ta beslut i mer eller mindre utsatta situationer. Turerna är ofta sådana att två eller tre replag kan följa varann. En eller två instruktörer fördelas på cirka fyra klättrare och följer gruppen under dagen. Anmarsch, klättring och nedstigning sker tillsammans och ofta i anslutning till andra replag på väg till närbelägna turer. Karaktären på turerna är sådan att alla krux kan kringgås så ingen behöver skrämma upp sig över sin nivå. Instruktören kan enkelt byta plats inom eller mellan replagen och ta över om det skulle behövas. Det sker sällan men möjligheten finns. Kunniga och tålmodiga instruktörer Instruktörerna är alla auktoriserade bergsguider eller auktoriserade klätterinstruktörer med god erfarenhet och lokalkännedom i området. Alla beslut om vägval och taktik tas tillsammans mellan elev och instruktör där instruktören låter eleven föreslå och förklara hur han har tänkt sig en lösning. Är det gångbart så kör man på, är det mindre gångbart så styr instruktören tålmodigt upp läget och turen lite grand. Vår filosofi är att varje elev oavsett bakgrund ska få samma grad av personlig utveckling. Efter den första kursveckan ser vi ungefär var var och en står i sin progression och kan lägga upp ett turprogram som leder till målet på ett följsamt och säkert sätt för var och en. Det är ett tryggt sätt att jobba tycker vi. Eleverna ska vara självständiga inom vissa gränser. Gränserna flyttas allt eftersom och det är vi som instruktörer och guider som avgör var de går. Varje dag och kursmoment utvärderas och delges till eleverna så att alla kan få ta del av varandras erfarenheter. Det är oerhört viktigt både ur utbildnings- och säkerhetssynpunkt. Det skapar en bra trivsel och en verkligt fin kursanda. Många sköna turer Vi samlas på kvällarna i mässtältet som är ett gammalt militärt stabstält med vedkamin och resonerar över en kopp fika. Mässtältet är bra för när vädret är dåligt och himlens portar har öppnat sig så kan vi ändå vara tillsammans och genomföra värdefull verksamhet. Att genomföra utbildning i hällande regn är sällan bra med tanke på de kursmål som vi vill uppnå. Efter regn kommer sol och då fräser vi på. De turer som vi klättrar är till exempel Sydvästkammen på Kaskasapakte, Ostkammen på Kebnepakte, Ostkammen på Kebnekaise Nordtopp, Halspasset, Nygrens led på Kebnekaise, Sydostkammen på Kaskasatjåkka och många fler. I Ladtjodalen klättras även Rullevarerännan på Vierramvarre, kratern på Tuolpagorni och om förhållandena är rätta även Siluettleden på Tuolpagorni en riktig klassiker. Veteraner och avslutningsmiddag Det är inte bara den innevarande kursens elever som bor i baslägret och klättrar de här turerna. Varje år får vi besök av elever från tidigare kurser. Det är kärva klättrare från olika årskullar bakåt i tiden som gärna återkommer och visar årets elever i sann kursanda hur saker och ting ska gå till. Det är verkligen roligt! Kursen avslutas med en brakmiddag på Kebnekaise Fjällstation med tillhörande efterfest och ibland dagen efter även en och annan gliring eller försynt litet klagomål från något håll. Är du intresserad av Svenska Klätterförbundets alpina kurs 2006 så finner du värdefull information i annonsen på nästa sida samt under Utbildningskommittén på Klätterförbundets webbsida Text och bild: Mikael Amlert, kursledare 20