(QHQNlWXQGHUV NQLQJEODQGSDWLHQWHUVRP DQOHGQLQJDYGLDJQRVWLVHUDGNODP\GLDLQIHNWLRQ. Jonas Weibull, Peter Gröön, Ola Augustsson Garphage, Ingela Berggren

Transkript

1 (QHQNlWXQGHUV NQLQJEODQGSDWLHQWHUVRP JHQRPJnWWHWWVPLWWVSnUQLQJVVDPWDOPHG DQOHGQLQJDYGLDJQRVWLVHUDGNODP\GLDLQIHNWLRQ Jonas Weibull, Peter Gröön, Ola Augustsson Garphage, Ingela Berggren Smittskyddsenheten i Stockholms län November

2 ,QGH[ Inledning... 3 Bakgrund... 3 Material och metoder... 4 Population och rapporterade fall... 4 Urval... 4 Studieperiod... 4 Enkät... 4 Bearbetning och analys... 5 Resultat... 5 Smittspårningssamtalet... 5 Diskussion... 7 Rekommendationer... 9 Tabeller Tabell 1. Smittspårningssamtalets innehåll relaterat till patientens kön Tabell 2. Smittspårningens innehåll relaterat till patientens och smittspårarens kön Tabell 3. Attityder hos respondenter före och efter smittspårningssamtalet Figurer Figur 1. Antal svarande patienter per mottagningskategori Figur 2. Antal anmälda klamydiafall (n = 2093) per mottagningskategori under studieperioden jämfört med antal inkomna enkäter (n=764) Figur 3. Ålder och kön på respondenter (män n=272, kvinnor n = 501) Figur 4. Kondomanvändning vid tillfälliga sexualpartners fördelat på kön Figur 5. Uppfattning om kondomanvändning före och efter smittspårningssamtalet 14 Figur 6. Orsak till klamydiaprovtagning relaterat till kön Figur 7. Förväntat provsvar relaterat till kön Figur 8. Motivation att medverka i ett partnerspårningssamtal (n=731) Figur 9. Kondomanvändning med tillfällig partner per ålder (n=757) Bilagor Referenser

3 ,QOHGQLQJ Smittskyddsenheten i Stockholms läns landsting genomförde under 2005, i samarbete med SESAM-mottagningen på Karolinska universitetssjukhuset Solna, en enkätundersökning med patienter som genomgått smittspårningssamtal efter konststaterad klamydia. I undersökningen deltog patienter från ett stort antal ungdomsmottagningar, vårdcentraler och specialistmottagningar, men också patienter från privata mottagningar. Det övergripande syftet med projektet var att inhämta kunskap om hur smittspårningen fungerar i Stockholms län. För att betona vikten av att patienten är en resurs i smittspårningsarbetet valde vi att kalla projektet för 0HGYHUNDQ. %DNJUXQG Under den senaste femårsperioden har sexuellt överförbara infektioner (STI) ökat markant i Stockholms län. För klamydia rapporterades 7300 fall under 2004 vilket är den högsta siffran sedan statistik började föras Klamydia drabbar såväl män som kvinnor, framförallt som tonåringar och unga vuxna. Ett av de viktigaste verktygen för att begränsa en vidare spridning av STI har varit att hitta och behandla sexuella kontakter till den sjuke. I Stockholms län sker detta genom att behandlande läkare, eller annan person som utbildats för detta, i ett samtal med patienten söker kartlägga aktuella partners och se till att dessa blir undersökta. Samtalet har också som syfte att förebygga att patienten på nytt utsätter sig själv och andra för smittrisk. Patienten ska därför ges information om STI, smittrisker, rättigheter och skyldigheter enligt smittskyddslagen men också få utrymme för reflektioner över eget beteende och kunna ta upp eventuella relationsproblem. Samtalet ska ske på ett sådant sätt att patienten känner sig trygg, motiverad och upplever sig vara en resurs i samtalet. Med ökat antal patienter med STI ställs ökade krav på såväl sex- och samlevnadsmottagningar (SESAM, Venhälsan), ungdomsmottagningar som vårdcentraler att tillhandahålla ett effektivt smittspårningssamtal. I den nya smittskyddslagen (2004:168), som blev gällande 1 juli 2004, ges möjlighet för behandlande läkare att överlämna det formella ansvaret för smittspårningen till annan hälso- och sjukvårdspersonal med särskild kompetens. Denna särskilda kompetens definieras i Socialstyrelsens föreskrift och allmänna råd om smittspårning (SOSFS 2005:23). Den här studien har haft som syfte att studera hur smittspårningssamtalet vid konstaterad klamydiainfektion fungerar i Stockholms län för att kunna identifiera faktorer som kan påverka resultatet ur ett smittskyddsperspektiv. Resultat och erfarenheter från studien kommer att användas vid de speciella utbildningsinsatser som smittskyddslagen förordar för att ge hälso- och sjukvårdspersonal den särskilda kompetens som krävs. Tre huvudfrågeställningar som formulerades var: 1. Kan några faktorer som är särskilt viktiga för en framgångsrik smittspårning identifieras? 3

4 2. Kan några faktorer och attityder som försvårar eller försämrar resultatet av en smittspårning identifieras? 3. Vilken roll och betydelse har smittspårning som smittskyddsverktyg? 0DWHULDORFKPHWRGHU 3RSXODWLRQRFKUDSSRUWHUDGHIDOO År 2005 fanns i Stockholms län personer totalt varav män och kvinnor mellan år 1. Under samma år anmäldes till smittskyddsläkaren totalt fall av klamydiainfektion. Merparten (80 %) av dessa anmälningar gällde personer mellan år, varav (59 %) var kvinnor och 2431 (41 %) män 2. Av klamydiaprover som togs under var 73 % tagna på kvinnor. Av provtagna män i åldersgruppen år hade 13 % positiva klamydiaprov och hos kvinnor i samma åldersgrupp var 7 % av klamydiaproven positiva. Under studieperioden maj-september inkom nya klamydiaanmälningar. 8UYDO Samtliga mottagningar i Stockholms län som under 2004 rapporterat fler än 10 fall med klamydia informerades via brev och ett personligt besök om studien och inbjöds att deltaga. Sammanlagt tillfrågades 6 specialistmottagningar, 32 ungdomsmottagningar och 36 vårdcentraler. Verksamhetsansvarig på respektive mottagning fick möjlighet att granska enkäten och ta ställning till deltagande i projektet. 70 av tillfrågade 74 mottagningar accepterade att delta (Bilaga 1). 6WXGLHSHULRG Studien genomfördes från 1 maj till 30 september Enkäten lämnades ut till mottagningarna i förslutna kuvert och innehållet i enkäten var under studiens genomförande okänt för smittspåraren. Efter avslutat samtal överlämnades kuvertet med enkät till patienten som samtidigt informerades om projektet (Bilaga 2). Information riktad till patienten fanns även bifogad enkäten (Bilaga 3). Patienten besvarade och lämnade enkäten på mottagningen i tillslutet kuvert eller skickade den per post. (QNlW En enkät rörande patientens uppfattning om innehåll, attityder och förhållningssätt i smittspårningssamtalet pilottestades och modifierades därefter marginellt. Enkäten bestod av fyra delar. Den inledande delen tog in bakgrundsinformation om patient, smittspårare (kön) och mottagning. Den andra delen fokuserade på varför patienten provtagits samt hans eller hennes tankar inför samtalet med smittspåraren. En tredje del behandlade de frågor som ställdes av smittspåraren under samtalet och vilken information som patienten fick. Den avslutade delen innehöll frågor om hur patienten uppfattade samtalet och om patienten undvikit att ge viss information. Patienten hade också möjlighet att fritt kommentera samtalet och ge förslag på åtgärder för att minska fortsatt spridningen av klamydia i samhället. 4

5 %HDUEHWQLQJRFKDQDO\V De insamlade enkäterna stansades in i en Microsoft Access-databas för sammanställning och analys. Oddskvoter (OR) med 95% konfidensintervall kalkylerades för att mäta samband med hjälp av Version Epi-info Software (Centers for Disease Control, Atlanta, GA). Samtliga variabler kontrollerades med avseende på eventuell köns och åldersskillnad och redovisas när skillnader bedömts som signifikanta (OR > eller < 1) eller av speciellt intresse. 5HVXOWDW Sammanlagt 805 av 906 (89 %) tillfrågade patienter besvarade enkäten som samlades in från fem olika kategorier av mottagningar samt per post (Figur 1+2). Av respondenterna var 525 (65 %) kvinnor och 279 (35 %) män. Medianåldern för kvinnor var 21 år och för män 23 år. Den yngsta respondenten var 15 och den äldsta 61 år. Fem personer hade ej uppgivit kön och för 30 saknas ålder. Ålder och könsfördelning visas i figur 3. Respondenter yngre än 25 år smittspårades huvudsakligen på UMT medan respondenter äldre än 25 år huvudsakligen smittspårades på SESAM. Av 788 svarande uppgav 192 (24 %) att de tidigare deltagit i smittspårning med avseende på klamydia. Av dessa ansåg 156 (83 %) att deras förra smittspårningssamtal inte hade kunnat förhindra den aktuella klamydiainfektionen. Nittioåtta av 794 (12 %) uppgav att de har en fast partner sedan mer än ett halvår. Av dessa använde 10 (10 %) kondom med sin fasta partner alltid eller ofta. Tillfällig partner uppgavs av 617/790 (78 %). Kondom användes alltid eller ofta av 423/781 (54 %) vid tillfälliga sexualpartners (Figur 4), kvinnor i något större utsträckning än män (OR 1.3 ; 95 % CI ). Majoriteten patienter ansåg att kondom behövs som skydd mot könssjukdomar vid vaginal och analsex medan flertalet uppfattade kondom som onödig vid oralsex (Figur 5). Anledningen till att ett klamydiatest blev taget skiljer sig mellan män och kvinnor, där kvinnor i större utsträckning än männen blivit provtagna utan symtom eller uppmaning (Figur 6). Av totalt 282 personer som blivit uppmanade, hade 55 % uppmanats av partner, 34 % av en mottagning och 10 % av Smittskyddsläkaren. Förväntningarna på ett positivt provsvar (Figur 7) var lägre bland kvinnorna, 245 (47 %), än bland männen, 197 (71 %) (OR 0.4; 95 % CI ). En större andel av dem som söker till UMT (27 %) och RFSU (24 %) jämfört med dem som söker sig till SESAM (16 %) och vårdcentral (19 %) gör det med anledning av oskyddat sex medan anledningen symtom är mer förekommande bland dem som söker SESAM (29 %) och vårdcentral (37 %). 6PLWWVSnUQLQJVVDPWDOHW Majoriteten patienter kände sig trygga 750 (93 %) och delaktiga 717 (89 %) i samtalet. Ett fåtal 16 (2 %) uppgav en negativ attityd gentemot sex från smittspårarens sida. Ungefär lika många 20 (2 %) uppgav att de själva hade en negativ attityd till sex. Skillnader i 5

6 smittspårningssamtalets innehåll relaterat till patientens och smittspårarens kön redovisas i tabell 1+2. Sjuhundrafyrtiotre besvarade frågan om de hade haft sex med någon av samma kön som sig själv under det senaste året. Av de 40 (5 %) som svarade ja besvarade 38 följdfrågan huruvida det framgick i smittspårningen att de hade haft sex med någon av samma kön som sig själv under det senaste året. Av dessa svarade 15 (39%) Ja och 23 (61%) Nej. Totalt uppgav 75 /736 (10 %) att de undanhöll information om partner. Det råder en signifikant skillnad med avseende på huruvida man undanhållit någon partner mellan patienter som hade (8/38) och inte hade (67/698) haft sex med någon av samma kön under det senaste året (OR 2.5; 95% CI ). Att klamydia är en allvarlig sjukdom tyckte 641 (80 %) av patienterna. Annan sexuellt överförbar sjukdom än klamydia berördes i en tredjedel av samtalen; hiv i 19 %, gonorré i 20 %, syfilis i 9 % och hepatit i 3 %. Av de förhållningsregler som enligt Smittskyddslagen gäller vid klamydia gavs förhållningsregler gällande informationsplikt till 488 (61 %) och skyldighet att använda kondom till 131 (16 %) av patienterna. Förhållningsreglerna gavs såväl muntligen som skriftligen till ca hälften av de berörda och enbart muntligen till de övriga. Smittspåraren tog ansvar för att kontakta uppgivna partners i % av samtalen förutom vid vårdcentralerna där en tredjedel av patienterna uppfattade att kontakten skulle tas av dem själva. Som positivt resultat av smittspårningssamtalet angav 505 (63 %) av patienterna att partners blir provtagna medan samtal om smittrisker angavs av 299 (37 %) och samtal om sexulavanor av 64 (8 %). Som negativ känsla efter samtalet angav 155 (19 %) att ha uppgett partner och 87 (11 %) skyldigheten att delta. Skillnader i attityd före och efter samtalet presenteras i tabell 3 och figur 8. Cirka hälften av dem som svarat på enkäten tror att smittspårningssamtalet kommer att påverka deras sexualvanor (Tabell 1). De flesta 716 (89 %) tyckte att tiden för samtalet var tillräcklig, medeltiden var 20 minuter och median 15 minuter. Femhundrafemtiotre (69 %) patienter bedömde sitt smittspårningssamtal som bra, 95 (12 %) var indifferenta och 12 (1 %) gav ett negativt omdöme om sin smittspårning. 6

7 'LVNXVVLRQ Bland dem som tilldelades enkäten var svarsfrekvensen hög. Däremot missades patienter genom att enkäten på två av specialistmottagningarna samt på flera vårdcentraler glömdes bort. Andelen kvinnliga svarande var något högre än vad som motsvarar kvinnors övervikt av antal diagnostiserade fall. Åldersmässigt stämmer fördelningen däremot med statistiken för klamydia i länet. Vår bedömning är att det urval av patienter, ca 1/3 av diagnostiserade personer med klamydia under studieperioden, som besvarat enkäten väl representerar målgruppen. Merparten av dem som svarat på enkäten 596/788 (76 %) uppgav att de inte deltagit i smittspårning avseende klamydia tidigare vilket förhoppningsvis betyder att de aldrig förr varit smittade. Av de 192 som varit med om smittspårning menade 156 att inget i deras förra samtal kunnat förhindra att de smittats igen. Efter det aktuella samtalet sa dock 82 av dessa att det kommer att påverka deras framtida sexualvanor. De resterande skulle kunna utgöra en grupp som är mer riskbenägen och riskutsatt än sina jämnåriga och därför viktiga att fånga upp på annat sätt än i ett traditionellt smittspårningssamtal. Vid sex med tillfälliga partners uppgav drygt hälften att de alltid eller ofta använder kondom, kvinnor i något större utsträckning, vilket överensstämmer med tidigare siffror för kondomanvändning 4 men var kanske fler än förväntat i en grupp med konstaterad klamydia. I Herlitz studie redovisas hur stor andel i olika åldersgrupper som använt kondom den senaste månaden och där sjunker andelen kondomanvändare med stigande ålder 4. I vår studie framkommer att man blir bättre med åldern på att använda kondom vid tillfällig sexkontakt. Den lägre användningen i högre åldersgrupp, totalt sett, speglar sannolikt en ökad andel fasta partners, med vilka kondom inte upplevs som lika motiverat. Oralsex är något som de flesta ungdomar och vuxna i Sverige idag praktiserar 5,6. Majoriteten deltagare (80-90 %) i vår studie var medvetna om att kondom skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar vid vaginal- och analsex men inte alls lika många uppfattade att skydd behövs även vid oralsex. Smittspårningssamtalet är ett tillfälle att informera om detta och så verkar också ha skett i viss utsträckning och uppfattningen om kondom som skydd vid oralsex ökade från 28 % före till 48 % efter samtalet. Inte helt oväntat konstateras att en stor del av männen lämnat klamydiaprov efter uppmaning eller symtom medan många kvinnor gått på rutinkontroll eller efter att de haft oskyddat sex. Männen har förväntat sig ett positivt provsvar betydligt oftare än kvinnorna. Det är tidigare känt att unga kvinnor förefaller mer riskmedvetna än unga män 7 vilket kan förklara en ökad testbenägenhet också i avsaknad av symtom. Kvinnor riskerar också allvarligare konsekvenser av en oupptäckt smitta och känner i större utsträckning än männen skam och skuld över att ha blivit smittade 8. Dessutom går många på regelbundna gynekologiska kontroller av andra orsaker såsom preventivmedel och för att lämna cellprover. Det är en viktig uppgift att nå unga män med information och tillgänglighet så att de blir uppmärksamma på att man kan vara bärare av klamydia även utan symtom. Andelen personer i Sverige med homosexuella känslor och/eller erfarenheter uppskattas till omkring 10 % 9. I vår studie hade 5 % haft sex med någon av samma kön men hela 60 % av dessa uppgav att detta inte framkom under samtalet. Oskyddat analsex medför en klar ökad 7

8 risk för hiv och män som har sex med män är den största riskgruppen för inhemsk smitta. Sexuell identitet är därför en viktig information och bör alltid tas upp i smittspårningssamtalet. I vår studie ses skillnader mellan att ha en manlig eller kvinnlig smittspårare. lig smittspårare och manlig patient verkar vara en mindre bra kombination då man uppenbarligen pratat mindre om det mesta. Är det så att män även i en professionell relation har svårare att prata med varandra om intima frågor? Oavsett smittspårarens kön har det pratats alltför lite om risken att få andra sjukdomar än klamydia vid oskyddat sex, i snitt endast vid en tredjedel av samtalen. Två tredjedelar av alla som svarat på enkäten tyckte att det fanns anledning att medverka till smittspårningen och något fler övertygades under samtalet. De som inte tyckte att det fanns anledning att medverka kommenterade i stor utsträckning att deras partners redan stod på behandling eller att de själva ville informera sina kontakter. Tre personer uppgav att det inte visste att klamydia fanns före smittspårningen. Glädjande nog trodde de flesta att samtalet kommer att påverka deras sexualvanor. En klar majoritet kände sig trygga och delaktiga i samtalet och var nöjda. Vårdcentralernas smittspårning skilde sig inte i innehåll och var lika uppskattad som smittspårningen vid specialist- och ungdomsmottagningarna. Det var emellertid en stor andel vårdcentraler som inte genomförde studien och sannolikt utgör de som deltog en positiv selektion. Resultatet visar emellertid att smittspårning vid en vårdcentral med intresse och motivation kan fungera lika bra som vid en specialistklinik. Så gott som samtliga patienter var nöjda eller mycket nöjda med sitt smittspårningssamtal. Detta är ett gott betyg till smittspårarnas förmåga att etablera kontakt och skapa ett förtroendefullt möte. Totalt sett var det bara 10 % som antingen undanhållit eller lagt till partners vid samtalet och en tredjedel av alla i vår undersökning lämnat prov på grund av uppmaning. Den medicinska informationen om klamydia gick fram däremot fanns brister i information kring andra sexuellt överförbara sjukdomar. Smittskyddslagens förhållningsregler om informationsplikten till sexuella partners och skyldighet att använda kondom när man har en könssjukdom saknades också i flertalet samtal. Detta kan bero på att smittspårningssamtalet i flertalet fall inte görs av behandlande läkare, som ju har det formella ansvaret för att ge och förklara förhållningsregler. Smittspåraren kan möjligen känna det problematiskt i kontakten med den unge patienten att referera till lagar och föreskrifter. I vår studie var mediantiden för ett smittspårningssamtal 15 minuter. Det är en halvering mot rekommenderade 30 minuter i de riktlinjer som finns i länet. Sjävfallet blir möjligheten till bredare information och utrymmet att diskutera beteende och levnadsvanor begränsat vid ett kort möte vilket kan begränsa smittspårningssamtalets preventiva värde. Vår bedömning är att partnerspårning är ett effektivt smittskyddsverktyg. I ett ansträngt läge med ökande antal patienter utan motsvarande förstärkning i tid och kompetens i hälso-och sjukvården riskerar samtalet emellertid att reduceras till en registrering av kontakter och förlora den viktiga preventiva effekten av en välinformerad patient. Utbildning av samt tillgång till kompetenta smittspårare är således angeläget såväl på specialistmottagningarna som inom primärvården om effekten, i ett smittskyddsperspektiv, ska förbättras. 8

9 5HNRPPHQGDWLRQHU Grundutbildning av samtliga smittspårare som ger särskild kompetens. God tillgänglighet och adekvat tid fördelad till smittspårningsarbetet. Utbildning och motivering till ökad smittspårning vid vårdcentraler. Indikatorer för att identifiera personer som är särskilt riskbenägna bör utforskas och alternativa strategier för att påverka denna grupp utvecklas. Orsaker till att manliga partnerspårare har kortare samtal med manliga patienter bör analyseras vidare Smittspåraren bör i högre utsträckning uppmärksamma samkönad sexualitet, informera om andra sexuellt överförbara sjukdomar som hiv, hepatit B, gonorré, herpes, kondylom m fl och diskutera risker med oralsex. Gällande förhållningsregler enligt smittskyddslagen ska ges såväl muntligen som skriftligen till alla av behandlande läkare. Vid smittspårningssamtalet bör patientens rättigheter och skyldigheter vidare förklaras så att patienten är välinformerad och kan hantera sin situation. Öka provtagning av män genom förbättrad tillgänglighet och riktad information. 7DFNWLOO Alla de patienter och smittspårare som deltagit i projektet. Ett tack också till Lisbeth Henriksson, Kerstin Palm, Britt-Marie Sievert, Lena Östmark på Smittskyddsenheten som bidragit med värdefulla synpunkter på enkätens utformning och genom sitt aktiva stöd möjliggjort projektets genomförande, Jerker Jonsson som bidragit med statistisk bearbetning, analys och sammanställning av resultaten. 9

10 7DEHOOHU 7DEHOO6PLWWVSnUQLQJVVDPWDOHWVLQQHKnOOUHODWHUDWWLOOSDWLHQWHQVN Q )UnJD U1 Pratade ni om varför smittspårning genomförs? 3DWLHQWHQV N Q $QWDO -D 25 &, ( ) ( U2 Pratade ni om smittspårarens tystnadsplikt? (65) U3 Pratade ni om hur din partner/dina partners ska kontaktas? ( ) U4 Fick du möjlighet att påverka hur din partner/dina partners ska kontaktas? U6 Är du nöjd med hur din partner/dina partners ska kontaktas? U7 Berättade smittspåraren Om hur klamydia smittar? U8Berättade smittspåraren om riskerna med en klamydiainfektion? U9 Berättade smittspåraren om hur man skyddar sig mot klamydia? U10 Diskuterade ni dina sexualvanor? U 11 Frågade smitspåraren om du haft sex med någon av samma kön? U17 Pratade smittspåraren om några andra sjukdomar? E2 Undanhöll eller lade du till någon partner/några partners? (1,1-4.0) E12 Tror du att smittspårningssamtalet kommer att påverka dina sexualvanor? ( ) 10

11 7DEHOO6PLWWVSnUQLQJHQVLQQHKnOOUHODWHUDWWLOOSDWLHQWHQVRFKVPLWWVSnUDUHQVN Q )UnJD U1 Pratade ni om varför smittspårning genomförs? U4 Fick du möjlighet att påverka hur din partner/dina partners kontaktas? 3DWLHQWHQV N Q 6PLWWVSnUDUHQV N Q $QWDO -D 25 &, () ( 0.4 ( ) ( ) U7 Berättade smittspåraren om hur klamydia smittar? U8 Berättade smittspåraren om riskerna med en klamydiainfektion? () 150 ( () 146 ( ( ) ( ) U10 Diskuterade ni dina sexualvanor? () 80 ( ( ) 7DEHOO$WWLW\GHUKRVUHVSRQGHQWHUI UHRFKHIWHUVPLWWVSnUQLQJVVDPWDOHW )UnJD 6YDU -D$QWDO -D 25 &, Behövs kondom vid vaginalsex (N=736) Före samtal Efter samtal ( ) Behövs kondom vid analsex (N=728) Före samtal Efter samtal ( ) Behövs kondom vid oralsex (N=716) Före samtal Efter samtal ( ) Finns det anledning att medverka i smittspårningssamtal (N=736) Före samtal Efter samtal ( ) Negativt känsla att vara skyldig att delta (N=805) Före samtal Efter samtal Negativt känsla att uppge partner (N=805) Före samtal Efter samtal ( ) Negativt känsla att prata sexualvanor (N=805) Före samtal Efter samtal

12 )LJXUHU )LJXU $QWDOVYDUDQGHSDWLHQWHUSHUPRWWDJQLQJVNDWHJRUL $QWDOSHUPRWWDJQLQJVNDWHJRUL Q 9HQKlOVDQ 9& 3RVW 5)68 6(6$0 807 )LJXU $QWDODQPlOGDNODP\GLDIDOOQ SHUPRWWDJQLQJVNDWHJRULXQGHU VWXGLHSHULRGHQMlPI UWPHGDQWDOLQNRPQDHQNlWHUQ $QWDODQPlOGDNODP\GLDIDOO MlPI UWPHGDQWDOVYDU SHUPRWWDJQLQJVNDWHJRUL IDOOQ VYDUQ & $ %$ & $ & $ $! " #! 12

13 )LJXU DQWDO coghurfkn QSnUHVSRQGHQWHUPlQQ NYLQQRUQ coghurfkn QSnUHVSRQGHQWHU PlQQ NYLQQRUQ PlQ NYLQQRU! nu )LJXU.RQGRPDQYlQGQLQJYLGWLOOIlOOLJDVH[XDOSDUWQHUVI UGHODWSnN Q NYLQQRU Q PlQ Q 5!6)( ( ')7. ')( -98:+ ; <=4 ')( ( *,+ -. /01*1' 2!34 I!J)?? >)KC >)? B9L,A M N)O H BC DE1@1> FGH 13

14 )LJXU 8SSIDWWQLQJRPNRQGRPDQYlQGQLQJI UHRFKHIWHUVPLWWVSnUQLQJVVDPWDOHW DVRPVN\GGYLGYDJLQDOVH[Q %HK YVLQWH ) UHVDPWDOHW 9HWHM (IWHUVDPWDOHW 9HWHM %HK YVLQWH %HK YV %HK YV E.RQGRPVRPVN\GGYLGDQDOVH[Q ) UHVDPWDOHW (IWHUVDPWDOHW %HK YVLQWH 9HWHM %HK YVLQWH 9HWHM %HK YV %HK YV 9HWHM F.RQGRPVRPVN\GGYLGRUDOVH[Q ) UHVDPWDOHW %HK YV _`Q\aQcb ^ VX (IWHUVDPWDOHW PQ)RS!TU VWX PQ)RS!TUZY [\]Q ^ WX %HK YVLQWH 14

15 15 )LJXU 2UVDNWLOONODP\GLDSURYWDJQLQJUHODWHUDWWLOON Q.YLQQRUQ 5XWLQNRQWUROO 2VN\GGDWVH[ 6\PSWRP 8SSPDQDG $QQDW 0lQQ 6\PSWRP 8SSPDQDG 5XWLQNRQWUROO $QQDW 2VN\GGDWVH[ )LJXU ) UYlQWDWSURYVYDUUHODWHUDWWLOON Q NYLQQRUQ SRVLWLYW QHJDWLYW PlQQ SRVLWLYW QHJDWLYW )LJXU 0RWLYDWLRQDWWPHGYHUNDLHWWSDUWQHUVSnUQLQJVVDPWDOQ ) UHVDPWDOHW -D 1HM (IWHUVDPWDOHW -D 1HM

16 )LJXU.RQGRPDQYlQGQLQJPHGWLOOIlOOLJSDUWQHUSHUnOGHUQ PHGHOnOGHU $QYlQGHUGXNRQGRPPHGWLOOIlOOLJDVH[XDOSDUWQHUV" 0HGHOnOGHUSHUVYDUVDOWHUQDWLY $OOWLGQ 2IWDQ 6lOODQQ $OGULJQ 16

17 %LODJRU 1. Förteckning över samtliga mottagningar som deltagit i studien. 2. Instruktioner för smittspåraren. 3. Patientinformation 5HIHUHQVHU 1 Data från Statistiska Centralbyrån, folkmängd den 1 november Data från Smittskyddsläkaren i Stockholms smittadministrativa register (Smittadm.) 3 KS, HS och Capio lab Herlitz C. Allmänheten och HIV/AIDS. Kunskaper, attityder och beteenden (2004) 5 Edgardh K. SAM 73/90 6 Lewin B, Fugl-Meyer K, Helmius G, Lalos A, Månsson SA. Sex i Sverige; Om sexuallivet i Sverige Lewin B. Folkhälsoinstitutet. 1998:89 7 Häggström-Nordin et al. Sex behavior among high school students in Sweden: improvement in contraceptive use over time. J Adolesc Health Apr;30(4): Christianson M, Johansson E, Emmelin M, Westman G. "One-night stands" - risky trips between lust and trust: qualitative interviews with Chlamydia trachomatis infected youth in North Sweden. Scand J Public Health. 2003;31(1): Österman T. & Carpelan L., (2002) Föreställningar/ vanföreställnngar allmänhetens. attityder till homosexualitet. SFI 2001:36. 17

18 Bilaga 1. Förteckning över samtliga mottagningar som deltagit i studien Mottagning Alby VC Bollmora VC Botkyrka UMT Brandbergens VC Bromma UMT Citymottagningen Curera Söder Husläkarmottagning Dalens VC DS SESAM Ekerö UMT Enskede UMT Farsta UMT Gustavsbergs VC Hallunda VC Handens VC Haninge UMT HS SESAM Huddinge UMT Hägerstens Läkarmottagning Hägerstens UMT Hässelby VC Järfälla UMT Kronans VC AB KS SESAM Kungsängens UMT KvaLita Högdalens Vårdcentral AB KvaLita Ringens VC KvaLita Årsta VC Kvartersakuten Matteus Kvartersakuten Serafen Kvartersakuten Serafen 1 Lidingö UMT Liljeholmens VC Lisebergs VC Luna VC Läkarmottagningen Munkbron Märsta UMT Mörby UMT Nacka UMT Norra Järva UMT RFSU Rågsveds Husläkare Rågsveds UMT Råsunda VC Sergelkliniken City Sergelkliniken Handen Skarpnäcks UMT Skärholmens UMT Sollentuna UMT Solna UMT Stadsmissionens UMT Stockholms Skolors UMT Storvretens VC AB Stureplans Husläkarmottagning Sundbybergs UMT Södermalms UMT SÖS Hud SÖS Venhälsan Telgeakuten Tensta-Rinkeby UMT Tranebergs VC Trollbäckens VC Tullinge VC Tumba VC Tyresö UMT Täby Centrum Doktorn Täby UMT UMT Norrtullsgatan 10 Upplands Väsby UMT Vibblaby Husläkarmottagning Vällingby-Hässelby UMT Värmdö UMT Åkersberga UMT Åsö VC

19 Bilaga 2. Instruktioner för partnerspåraren Målgrupp Patienter med konstaterad klamydia som har genomgått ett partnerspårningssamtal. Instruktioner Kuvertet med enkäten överräcks till patienten efter avslutat partnerspårningssamtal. Informera patienten om följande: (1) Att enkäten ingår i ett samarbetsprojekt mellan Smittskyddsläkaren i Stockholms län och Sex- och samlevnadsmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset Solna. (2) Att projektet syftar till att undersöka hur partnerspårningen fungerar i Stockholms län och att i förlängningen stoppa den ökade spridningen av klamydia. (3) Att patienten är fullständigt anonym och att deltagande är frivilligt. (4) Att enkäten tar cirka minuter att fylla i. (5) Var på mottagningen patienten kan besvara och lämna enkäten. Om patienten avböjer deltagande vill vi att du antecknar patientens kön och födelseår på enkätkuvertet och lägger det i en separat hög för retur till Smittskyddsläkaren. (Detta för att ge oss en bild av hur bortfallet ser ut.) Har en patient inte möjlighet att besvara enkäten på mottagningen finns det svarskuvert att lämna ut. Enkätstudien genomförs från och med maj till och med september Kontakt Hör gärna av Dig till oss om Du har några frågor eller synpunkter: Jonas Weibull Peter Gröön, SME Telefon: slutat på enheten Telefon: Mejl: Mejl: peter.groon@sll.se Ola Augustsson, KS SESAM Lisbeth Henriksson, SME Telefon: Telefon: Mejl: ola.augustsson-garphage@ks.se Mejl: lisbeth.henriksson@sll.se Kerstin Palm, SME Britt-Marie Siwerth, SME Telefon: Telefon: Mejl: kerstin.m.palm@sll.se Mejl: britt-marie.sivert@sll.se Lena Östmark, SME Telefon: Mejl: lena.ostmark@sll.se

20 Bilaga 3. Patientinformation Ett samarbetsprojekt mellan Smittskyddsenheten i Stockholms läns landsting och SESAMmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset Solna. Varför? Den här enkäten ingår i ett projekt riktat till dig som patient för att undersöka hur partnerspårningen avseende klamydia fungerar i Stockholms län. För att hälso- och sjukvården ska bli bättre i sitt arbete, bland annat med utbildning av partnerspårare, behöver vi förstå hur det är att befinna sig i patientens situation i samband med ett partnerspårningssamtal. Som du kanske vet har antalet klamydiafall i Stockholms län ökat markant de senaste åren. År 2004 rapporterades 7300 fall, vilket är den högsta siffran sedan statistik började föras 1988, och trenden verkar hålla i sig. Klamydia är ofta symtomfri vilket gör att många smittade saknar en naturlig anledning att uppsöka läkare. Därför är partnerspårning ett av de viktigaste verktygen hälso- och sjukvården har för att förhindra spridning av infektionen. Förmår man snabbt fånga upp partners till klamydiapositiva patienter kan dessa provtas och, om så behövs, behandlas utan att ytterligare personer infekteras. Genom din medverkan i den här enkäten hoppas vi kunna ta del av dina praktiska erfarenheter av ett partnerspårningssamtal. Syftet är att i framtiden kunna nå fler partners och tillsammans med andra åtgärder stoppa spridningen av klamydia. Så här går det till Deltagande är frivilligt. Om du väljer att delta fyller du i enkäten så noggrant och uppriktigt som du kan. Den besvarade enkäten lägger du i det bifogade kuvertet som du sedan lämnar på mottagningen. Du är fullständigt anonym. Enkäten består av fyra avsnitt: Bakgrundsinformation, Före samtalet, Under samtalet och Efter samtalet. Om inget annat anges ska frågorna besvaras med ett, och endast ett, alternativ.