Miljöundersökningar vid Blankaholms hamn- och sågverksområde hösten Huvudstudierapport

Transkript

1 Miljöundersökningar vid Blankaholms hamn- och sågverksområde hösten 2014 Huvudstudierapport Empirikon Konsult AB Författad av Christer Ramström, Peter Harms-Ringdahl och Annika Söderholm EMPIRIKON Konsult AB Kvarngatan 32, Västervik Besöksadress: Ö Kyrkogatan 38 Tel. direkt: Tel. mobil:

2 Sida 2 (16) Sammanfattning Blankaholm ligger vackert beläget invid Gåsfjärden längs södra kusten i Västerviks kommun. År 1886 anlades ett sågverk i Blankaholm på grund av de synnerligen goda sjöfartsförbindelserna. På 1920-talet var Blankaholm det största sågverket söder om Dalälven drabbades sågverket av en förödande brand som ödelade stora delar av verksamheten. Sågverket byggdes dock upp igen och fortsatte att blomstra. Blankaholm var nu Sveriges modernaste sågverk och 80 % av produktionen gick på export började det gå sämre för Blankaholms sågverk och 1979 var nedläggningen ett faktum. Byggnaderna revs och industriresterna täcktes av bark och planterades med klöver. Idag har barken delvis förmultnat och sjunkit undan så att djupa hålrum uppstått bland rivningsresterna. Hålrummen bland betongblock och armeringsjärn gör att det gamla industriområdet idag utgör en risk att beträda. Men barktäckningen döljer inte bara de gamla byggnaderna utan även föroreningar i marken från den tidigare verksamheten. Tidigare undersökningar har påvisat förekomst av oljeföroreningar, klorfenoler och dioxin i området. Empirikon Konsult AB har under hösten 2014 fått i uppdrag av Samhällsbyggnadsenheten i Västerviks kommun att utföra en huvudstudie över hamn- och sågverksområdet i Blankaholm inför fortsatt arbete med en fördjupad översiktsplan. Provtagningarna i denna studie har utförts enligt en tidigare utarbetad provtagningsplan som tillhandahållits av Västerviks kommun. Prover i jord har tagits både genom grävning av provgropar och med skruvborr. Prover i grundvatten har tagits genom grundvattenrör som installerades samband med skruvborrning. Prover i sediment och kartläggning av barkförekomst under vatten har genomförts av dykare. Utvalda prover har skickats in till ackrediterat laboratorium (ALS) för analys av både screening och specifika parametrar. Proverna har analyserats i omgångar för att få en så bred bild som möjligt av föreningssituationen. Då det undersökta området är stort och karaktären och markanvändningen skiljer sig åt inom området har en indelning i fyra stycken delområden gjorts. Varje delområde karaktäriseras av liknande jordlagerföljd, jordarter och markanvändning. För riskbedömningen av förorenad jord så har Naturvårdsverket beräkningsverktyg för platsspecifika riktvärden använts. Modellen har justerats efter de förhållanden som råder på platsen. För grundvatten har så långt som möjligt SGU:s rapport 1301 använts men för ämnen som har saknats har även SPBI - riktvärden drivmedelsanläggningar miljörisk ytvatten, kanadensiska riktvärden för skydd av markmiljö samt nederländska riktvärden använts. För sediment har det norska riskklassificeringssystemet använts vid riskbedömningen. Resultaten från jordanalyser visar på lokalt förhöjda halter av vissa tungmetaller, tyngre alifater och aromater, PAH, pentaklorfenol och dioxin Lägst halter föroreningar påträffas i delområde 1, den s.k. barkängen i väster där inga platsspecifika riktvärden överskrids. Område 1 innehåller dock stora mängder deponerad bark vilket innebär att området är känsligt för tyngre belastning. Inom den tidigare sågverkstomten, delområde 2, förekommer halter över framräknade platsspecifika riktvärden. Området domineras av stora mängder bark och rivningsmassor i jorden. I delområde 3 påträffades lokalt förhöjda halter men låga medianhalter. I område 4 bedöms föroreningssituationen kunna utgöra både en förhöjd miljö- och hälsorisk i det fall området utvecklas för bostadsändamål. Även om området inte bebyggs med bostäder så är halten PAH H hög i flera punkter. Även

3 Sida 3 (16) medianhalten ligger över de platsspecifika riktvärdena men då avseende miljöskydd. För fortsatt utveckling av område 3 kan förnyade undersökningar vara nödvändiga beroende på inriktning av framtida markanvändning. Risken för människors hälsa bedöms dock som acceptabel med nuvarande markanvändning. Påträffade halter innebär dock ändå en risk för miljön, främst med avseende på den lokala markmiljön. I grundvattnet har höga halter påträffats i ofiltrerade grundvattenprover, men ej i filtrerade, vilket visar på till största delen partikelbunden spridning. Samma ämnen påträffas ej i höga halter i sedimenten vilket kan tyda på att spridningen av partiklar med grundvattnet är begränsad. Det kan vara själva provtagningen och störningen som den innebär som höjt mängden fina partiklar i grundvattnet och därmed även föroreningshalterna. De föroreningar som påträffats i sedimenten utgörs i första hand av koppar, PAH och TBT. Lokalt förekommer även förhöjda halter av bly, alifater och PCB. De förhöjda halter av TBT och PAH som påträffats i sedimenten bedöms ha en negativ inverkan på havsmiljön. Dykundersökningen visade på relativt artfattiga miljöer och bottnar med syrebrist, där barkavlagringarna troligen har en bidragande negativ effekt. Baserat på resultaten från dessa undersökningar bedöms det inte motiverat med direkta åtgärder inom undersökta områden. Sett till medianhalterna i områdena är det enbart område 4 där halterna överskrider de platsspecifika riktvärdena. I område 4 och vid punkterna 33 och 48 kan kompletterande undersökningar behövas, dels för att avgränsa förekomsten och dels för att undersöka spridning av påträffade föroreningar. Eventuella åtgärder av förorenad jord kan begränsas av de höga barkhalterna som minskar möjligheten till deponering och många in-situ metoder. Troligtvis är schaktning och destruering genom förbränning det rimligaste åtgärdsalternativet. När det gäller grundvattnet så bedöms åtgärder för att rena grundvatten ej aktuellt då det är mycket osäkert hur spridningen via grundvatten ser ut, och vilken påverkan spridningen har på omgivande ytvatten. De halter av främst TBT men även PAH som påträffats i sedimenten skulle kunna motivera åtgärder. Det är dock mycket ovanligt med saneringar för att minska halten TBT om det inte rör sig om rena källzoner. Ämnet förekommer i de flesta båthamnar och marinor i halter som kraftigt överskrider riktvärdena och det behövs förmodligen en nationell strategi för att komma till rätta med problemen snarare än enskilda punktinsatser. Kvoten TBT/DBT+MBT tyder på att nedbrytning sker och det kan vara effektivare att övervaka halterna för att se hur snabbt den naturliga nedbrytningen sker.

4 Sida 4 (16) INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING INLEDNING OCH BAKGRUND OMRÅDESBESKRIVNING DETALJPLANER TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR LÄNSSTYRELSENS RISKKLASSNING AV BLANKAHOLMS SÅGVERKSOMRÅDE ANSVARSBEDÖMNING DOPPNING AV TRÄVIRKE KORT OM FÖREKOMMANDE FÖRORENINGAR BEDÖMNINGSGRUNDER METODIK RESULTAT ÖVERSIKTLIG RISKBEDÖMNING DISKUSSION ÅTGÄRDSFÖRSLAG REFERENSER BILAGOR: Bilden på framsidan visar betong och håligheter från den tidigare sågverkstomten. Fotograf: Christer Ramström, Empirikon Konsult AB.

5 Sida 5 (54) 1. Inledning och bakgrund Blankaholm ligger vackert beläget invid Gåsfjärden längs södra kusten i Västerviks kommun. År 1886 anlades ett sågverk i Blankaholm på grund av de synnerligen goda sjöfartsförbindelserna. Ett par år senare utrustades sågverket med fyra stycken sågramar och den tillverkningskapacitet som då uppnåddes kom att få stor betydelse för skogshanteringen i bygden för lång tid framöver. De olika sjösystemen i området användes för att forsla timmer från socknar långt in i landet och när sågverksrörelsen kommit i full gång syselsattes tvåhundra man året runt vid verket. På 1920-talet var Blankaholm det största sågverket söder om Dalälven drabbades sågverket av en förödande brand som ödelade stora delar av verksamheten. Sågverket byggdes upp igen och fortsatte att blomstra. Blankaholm var nu Sveriges modernaste sågverk och 80 % av produktionen gick på export började det gå dåligt för Blankaholms sågverk och 1979 var nedläggningen ett faktum. Byggnaderna revs och industriresterna täcktes av bark och planterades med klöver. Idag har barken delvis förmultnat och sjunkit undan så att djupa hålrum uppstått bland rivningsresterna. Hålrummen bland betongblock och armeringsjärn gör att det gamla industriområdet idag utgör en risk att beträda. Men barktäckningen döljer inte bara de gamla byggnaderna utan även föroreningar i marken från den tidigare verksamheten. Tidigare undersökningar har påvisat förekomst av oljeföroreningar, klorfenoler och dioxin i området. Empirikon Konsult AB har under hösten 2014 fått i uppdrag av Samhällsbyggnadsenheten i Västerviks kommun att utföra en huvudstudie över hamn- och sågverksområdet i Blankaholm inför fortsatt arbete med en fördjupad översiktsplan. Området har vid tidigare undersökningar 2010 visat sig vara förorenat av den tidigare sågverksverksamheten och föroreningar har påträffats i mark, grundvatten och sediment. De föroreningar som påträffades vid undersökningarna var pentaklorfenol, dioxin, tennorganiska föreningar, oljeföroreningar och tungmetaller. 2. Områdesbeskrivning Nedanstående texter är till vissa delar hämtade ur Program för Blankaholms samhälle, ett underlagsmaterial som tagits fram av Samhällsbyggnadenheten i Västerviks kommun inför behandling i kommunens planberedning. Texterna är inte fullständiga och har anpassats för denna rapport. Blankaholm är ett äldre industrisamhälle i södra Västerviks kommun. I slutet av 1800-talet anlades ett sågverk i Blankaholm. Ett hundratal man arbetade på Blankaholms Sågverk. År 1946 utbröt en brand i anläggningen men sågverket återuppbyggdes enligt den senaste tekniken och ansågs då som en av södra Sveriges modernaste sågverk. År 1979 lade sågverket ned och 119 anställda blev arbetslösa. Sågverkets fundament kvarstår till stora delar än i dag. I samhället bor knappt 200 åretruntboende. Området är välbesökt sommartid av fritidsboende med eller utan båt. Blankaholm samhälle och ligger inom riksintresse för naturvård och friluftslivet N2-Västerviks och Oskarshamns skärgårdar enligt 3 kap. 6 miljöbalken (MB). Det s.k. N2 -anger bl.a. att områdets karaktär av oexploaterad skärgård bör bibehållas. Blankaholm ligger inom riksintresse för kulturmiljövården K87-Solstadström-Blankaholm. Samhället består av småkuperad terräng med öppna ytor och lövskog/dungar och på flera ställen går berg i dagen. Blankaholm finns ett naturreservat, Blankaviken som är beläget i samhällets västra del. Naturreservatet omfattar 24 ha, varav ca 9 ha av dessa utgörs av vattenområde. I området finns Blankaholms campingområde, som är undantaget av naturreservatföreskrifterna. Blankavikens

6 Sida 6 (54) naturreservat bildades för att trygga allmänhetens tillgång till värdefullt bad- och strövområde. I området växer lövskog med inslag av ekar och lindar. På de högre partierna går berg i dagen och i den nordöstra delen finns goda utblickar över Blankaviken omgivningar. 2.1 Undersökningsområde Karta 1. Översiktsbild över Blankaholm som även visar de undersökta delområdena Ovan i Karta 1 visas de centrala delarna över samhället Blankaholm. Det undersökta området i Blankaholm kan i princip indelas i ett antal huvudområden. Gräsområdet i väster där det tidigare har deponerats stora barkvolymer från sågverkstiden utgör idag en gräsbevuxen ängsmark, område 1. I norra delen av området ligger några privata villatomter och där förekommer även en del träd. Undersökningarna har utförts utanför tomt- och skogsmark, på öppna ytor. Inom området ligger uppskattningsvis minst ca 8000 m 3 bark och träavfall som fyllnadsmassor. Mäktigheten av bark varierar och under de nu genomförda undersökningarna låg fyllnadsdjupet mellan 0,5 till ca 3 meter. Barken överlagras endast av en tunt matjord- och vegetationstäcke som gör att marken är känslig för belastning.

7 Sida 7 (54) Ett annat huvudområde är den tidigare fabrikstomten där sågverksbyggnaderna har legat, område 2. Området utgörs idag av öppna ytor med frilagda betongplattor och fundament till sågverkets tidigare byggnader samt av mindre träd och sly. Området är till stora delar bevuxet med gräs. Enligt muntliga uppgifter så gick rivningen till så att man slog ner väggarna till de olika byggnaderna och att rivningsresterna därefter täcktes över med bark. Under några år var hela området en kulle som täcktes med en frodig växtlighet av rödklöver. Området är idag bevuxet med gräs och sly samt enstaka mindre träd. Där förekommer mycket betongrester och håligheter och området utgör en säkerhetsrisk att beträda då många håligheter döljs av överväxande gräs. Ett tredje område är området öster om fabriksområdet. Området är heterogent. Inom området finns det i söder ett varv och marina med stora betonglagda ytor och förrådsbyggnader. Där finns även en uppställnings-plats för sex fritidsstugor. En stor del upptas även av tidigare uppställningsplatser för sågat virke som idag är bevuxet med lövskog och sly. I norr finns ett mindre snickeri. Ett fjärde området är den strandremsa som finns längst i öster. Området är till största delen täckt med lövskog och sly. Stora delar av området utgörs av barkutfyllda områden utmed strandkanten. Även ett större område av havsbotten utanför Blankaholm undersöktes, och detta område är också markerat på kartan ovan.

8 Sida 8 (54) 3. Detaljplaner Nedanstående text är en sammanställning av gällande planer i Blankaholm som tagits fram av Daniel Niklasson, Samhällsbyggnadsenheten i Västerviks kommun, inför arbetet med en fördjupad översiktsplan. I Blankaholm samhälle finns idag fem gällande detaljplaner, se Karta 2 nedan. Planerna är i vissa delar föråldrade och medger i vissa fall en markanvändning och möjliggör bebyggelse som är direkt olämplig pga. dåliga mark- och grundläggningsförhållanden, skyddsavstånd till industriverksamheter etc. 1) Detaljplan för Blankaholms samhälle. Fastställd Planen medger bl.a. mark för bostadsändamål, industri, handel, idrott, och vattenområde för industriella vattenbyggnader. 4) Detaljplan för del av Blanka 1:103 Laga kraft vunnen Planen medger friluftsområde; Blankaholms camping samt nödvändiga byggnader för anläggningens drift samt bryggor. 2) Detaljplan för del av Blanka 1:85 m.fl. Laga kraft vunnen Planen reglerar naturmark och medger mark för bostäder. 5) Detaljplan för Blanka 1:142 m.fl. Laga kraft vunnen Planen medger områden för bostäder, handel, kontor, båtservice och småindustri samt en utfyllnad för småbåtshamn utmed strandlinjen. 3) Detaljplan för Blanka 1:135 och del av Blanka 1:85. Laga kraft vunnen Planen medger mark för bostäder från tidigare mark ämnat för allmänt ändamål.

9 Sida 9 (54) Karta 2. Geografiska områden som omfattas av detaljplan Den nu gällande detaljplanen för de centrala delarna av Blankaholms samhälle fastställdes och redovisas i Karta 3. Planen medger bl.a. mark för bostadsändamål, industri, handel, idrott, och vattenområde för industriella vattenbyggnader. Karta 3. Detaljplan från 1969.

10 Sida 10 (54) Karta 4 nedan visar en annan detaljplan för Blanka 1:142 m.fl fastigheter som vann laga kraft Planen medger områden för bostäder, handel, kontor, båtservice och småindustri samt en utfyllnad för småbåtshamn utmed strandlinjen. Karta 4. Detaljplan från 1997.

11 Sida 11 (54) års planprogram för Blankaholm Frågan kring utveckling av Blankaholm har varit föremål för diskussion och planarbete under en längre tid. Under år 2010 fattades beslut om att upprätta ett planprogram för Blankaholm med ett antal tillhörande utredningar. Bland annat genomfördes en markundersökning för att översiktligt få kunskap om föroreningssituationen kring sågverksområdet samt en övergripande geoteknisk utredning av fyra områden inom samhället. Under arbetet med planprogrammet konstaterades att det fanns föroreningar vid det gamla sågverksområdet och att ytterligare undersökningar krävdes för att kunna fortsätta planarbetet. Karta 5 nedan visar var olika verksamheter och bostäder är lokaliserade i Blankaholm. Karta 5. Verksamheter och bebyggelse i Blankaholm, skiss ur planprogram upprättat 2010 Avseende de geotekniska förutsättningarna konstaterades det för sågverksområdet att de geotekniska förutsättningarna är sämre. Området ligger nära havet och på en låg nivå. Stabilitetsförhållandena är tillfredsställande i dagsläget, men de behöver utredas inför en exploatering när de framtida förutsättningarna är kända samt att byggnader måste stödgrundläggas på plintar och/eller pålar.

12 Sida 12 (54) 4. Tidigare undersökningar SPIMFAB har 2001 undersökt markområden vid två tidigare bensinstationer i Blankaholm, varav en inom hamnområdet. De har inte påträffat föroreningar som bedömts kräva åtgärder. SGU har genom ett nationellt miljöövervakningsprojekt 2007 undersökt sediment från Blankaholms hamn med avseende på TBT och påträffat mycket höga TBT-halter; 1700 µg/kg TS. DGE Mark och Miljö i Kalmar har 2010 på uppdrag av Västerviks kommun undersökt Blankaholms sågverksområde genom en översiktlig miljöundersökning genom provtagning av mark (12 provpunkter, 28 prover varav 3 analyser redovisas i rapporten), grundvatten (tre provpunkter, tre screeninganalyser), ytvatten (en provpunkt, en screeninganalys) samt sediment (tre provpunker, tre analyser). Markproverna har analyserats med avseende på dioxin, bekämpningsmedel, oljeföroreningar och metaller. Sedimentproverna har analyserats med avseende på metaller, bekämpningsmedel och oljeföroreningar. Sedimentproverna har inte analyserats med avseende på dioxin eller TBT. Även en översiktlig geoteknisk undersökning genomfördes 2010 i samband med miljöundersökningen. Geotekniska undersökningar genomfördes förutom i gästhamnsområdet även vid tre andra områden i Blankaholm. Karta 6 visar var barkutfyllnad påträffades vid i denna undersökning. Karta 6. Sammanställning från DGE: s rapport. Punkter med bark, markerade med kors, ofta 1 meters mäktighet. I punkterna 8-9 i sydvästra hamnen påträffades upp till 2,2 och 3,5 meter barklager. Det var även här förhöjda halter petroleumprodukter uppmättes i jorden. Höga halter dioxin påträffades i jord i punkten B11. Under 2014 utförde Empirikon Konsult AB en mindre markprovtagning för den ekonomiska föreningen ViBryrOssSmåland. Markundersökningen gällde eventuell förekomst av markföroreningar inför diskussioner med Miljö- och byggnadsnämnden kring bygglov för ett begränsat antal övernattningsstugor placerade intill strandkanten centralt i hamnen på fastigheten Blanka 1:40. Tre grunda provgropar grävdes (se Karta 7) och ett samlingsprov per provpunkt analyserades med en screeninganalys (ALS Envipack). Analyserade markprover indikerade att det möjligen kan finnas något förhöjda halter av koppar och kvicksilver i en av de tre provpunkterna, provgrop 2. Halterna var strax över riktvärdet för känslig markanvändning (KM) men låg under riktvärdet för mindre känslig markanvändning (MKM).

13 Sida 13 (54) Karta 7. Provgroparnas placering vid provtagningar utförda sommaren 2014 för Blankaholms Havsstugor. 5. Länsstyrelsens riskklassning av Blankaholms sågverksområde Länsstyrelen i Kalmar har genomfört en MIFO Fas 1-undersökning av sågverksområdet i Blankaholm. Länsstyrelsen har riskklassat området i riskklass 2 stor risk. Föroreningar av hög farlighet samt ett område med stor känslighet och mycket stort skyddsvärde. Uppgifter finns att doppningsvätska har tömts ut i hav/strandnära. Doppning har förekommit främst under en sommar men objektets omfattning/stora produktion som länets största såg har bidragit till att objektet placerats i riskklass 2. Enligt uppgifter från intervjuer med arbetare på sågen så förekom dock doppning mellan 1961 och 1964". 6. Ansvarsbedömning Nedanstående text kring ansvarsfrågan, verksamhetshistorik och fastighetshistorik har författats av Eva Larsson, Miljö- och Byggnadskontoret i Västerviks kommun i skrivelser till Miljö- och Byggnadsnämnden i januari Texterna är inte fullständiga och har anpassats för denna rapport. Fastigheterna Blanka 1:186, 1:40, 1:142 och 1:146 är belägna i Blankaholm i Västerviks kommun, ca 2 mil söder om Västervik och gränsande mot Oskarshamns kommun. I öster gränsar området till Östersjön. Miljö- och byggnadskontoret har på uppdrag av Samhällsbyggnadsenheten tagit fram en ansvarsbedömning som ett underlag i arbetet med fördjupad översiktplan för Blankaholm. I

14 Sida 14 (54) detta arbete har planhandläggarna i samråd med miljö- och byggnadskontoret konstaterat att värdet av den fördjupade översiktsplanen blir begränsat om inte frågan om det förorenade sågverksområdet klargörs. En viktig följd av detta blir att klargöra ansvarsförhållandena för den förorening som konstaterats i en inledande översiktlig undersökning. Ansvarbedömningen avser i första hand den tidigare sågen i Blankaholm och berör huvudsakligen fastigheten Blanka 1:186 men även fastigheterna Blanka 1:40, 1:142 och 1:146 berörs. Utredningen ska leda till en bedömning av hur efterbehandlingsansvaret ska fördelas mellan fastigheterna. Ursprungsfastigheten var Blanka 1:40 från denna har övriga avstyckats vid olika tillfällen. Det tidigare sågverksområdet består omväxlande av betong och vegetationsytor med en tydlig sluttning från höjdområdet i nordväst ner mot gästhamnen och havet. Den naturliga avrinningen i området sker sannolikt mot sydost genom sågverksområdet och ner mot hamnen. Hela Blankaholm är riksintresse för friluftsliv och kulturmiljövård. I västra delen av Blankaholms samhälle ligger Blankavikens naturreservat, ca 400 m från sågens barkdeponi/utfyllnad. Ca 500 m söderut från sågverksområdet finns avrinningsområdet för Marströmmen som är skyddat enligt Natura Skyddsområdet för Blankaholms vattentäkt ligger 200 m uppströms sågverksområdet. 6.1 Verksamhetshistorik för Blankaholms sågverk Blankaholms sågverk byggdes 1886 men verksamheten startade först 1888 med fyra ramsågar. Verksamheten utvecklades med flottningsleder för timmer till sågen. Av ett flygfoto från 1940 framgår tydligt att timmer sjölagrats i stor omfattning. Enligt uppgifter från Bolagsverket registrerades bolaget Blankaholms Sågverksaktiebolag den 17 juli 1899, org. nr Bolaget begärdes i frivillig likvidation den 7 juni Trävaruaktiebolaget Norrköpings Exporthyvleri med org. nr har också varit verksamma på platsen. Detta bolag ändrade namn den 12 december 1977 till Blankaholm AB. Den 15 oktober 1980 upplöstes Blankaholm AB genom konkurs var produktionen uppe i knappt 5000 m 3 sågat virke. På 1920-talet fanns på kajen även en lådfabrik som tillverkade fruktlådor som exporterades startades även rederiverksamhet med som mest tre fartyg. Under 1924 uppfördes en ångtork i vilken allt grövre sågat virke skulle torkas innan utskeppning och export. I samband med ångsågen byggdes även två nya virkesmagasin och fyra justerverk. Virket drogs för hand på järnvägsspår på området mellan de olika verksamheterna. Sågverket var Sveriges största söder om Dalälven i slutet av 1920-talet. Flottningen av timmer avtog under 1930-talet och ersattes av lastbilstransporter. Av flygfotot från 1967 kan man se att sjölagring av timmer fortfarande förekommer. Spill från sågverksamheten kolades i milor. Under 1930 uppfördes kolugnar och år 1940 fanns det totalt 12 kolugnar på området. En brand ödelade torken, sorteringsverket och maskinhuset Återuppbyggnaden inleddes omgående. Såghus och virkeslasthus uppfördes med tegel från det rivna glasbruket i Solstadsström. Sågverket startades upp igen 1948, då fanns även en turbin som gav ett visst el-överskott till försäljning. Ett nytt kontorshus byggdes Detta runda hus finns fortfarande kvar, idag som bostad.

15 Sida 15 (54) Ytterligare en ångtork byggdes 1964 så att även klenvirke kunde torkas. Ny smedja, verkstad och elverkstad byggdes Produktionen var då uppe i m 3. Produktionen ökar ytterligare och 1968 är den m 3. Under 1970-talets första hälft görs ytterligare investeringar. Råvarubrist 1975 medför att timmer köps från Ryssland. Sågverksamheten lades ned Enligt noteringar i Länsstyrelsens MIFO-blankett var produktionen som mest m 3 sågat virke. Enligt en intervju i samband med den översiktliga miljöundersökningen 2010 har doppning förekommit inomhus i en byggnad i norra delen av sågverksområdet. I Länsstyrelsens inventering har det uppgetts att doppning skett i ett kar utomhus väster om sågverksbyggnaderna. Omfattningen av doppningen finns det inga uppgifter om. Med tanke på att det tidigt funnits torkar på sågen och doppningen utfördes som blånadsskydd är det troligt att doppning förekom vid produktionstoppar då torkarnas kapacitet inte räckte till. Den del av Blanka 1:40 som berörs av varvs- och hamnverksamhet har av fastighetsägaren arrenderats ut till olika verksamhetsutövare. Någon av dessa kan eventuellt ha ett underordnat ansvar. 6.2 Fastighetsägarhistorik Fastigheten ägdes under sågverksperioden troligen av Blankaholms Sågverksaktiebolag. Stamfastigheten var Blanka 1:40. Från denna har senare avstyckats först Blanka 1:142 och i nästa led Blanka 1:186 men även Blanka 1:146 som är den gamla kontorsbyggnaden som omvandlats till bostadshus. Den fastighetsägarhistorik som kunnat fås för Blanka 1:40 är enligt följande: 1975 Trävaru AB Norrköpings Exporthyvleri 1978 Blankaholm AB 1981 Blankaholm Invest KB Blankaholms Marina AB 1996 Fastighetsägare AA Blanka 1:142 avstyckades från Blanka 1:40 under För Blanka 1:142 är fastighetsägarhistoriken följande: 1992 Blankaholms Marina AB 2011 Fastighetsägare BB Blanka 1:186 avstyckades från Blanka 1:142 under Fastighetsägare sedan dess är CC och DD (50 % vardera). Blanka 1:146 avstyckades från Blanka 1:40 under Nuvarande ägare är fastighetsägare DD. 6.3 Ansvar för utredning och efterbehandling Objektet har vid Länsstyrelsens inventering enligt MIFO fas 1 tilldelats riskklass 2. Denna riskklass kvarstår efter den översiktliga undersökningen Riskklass 2 innebär en bedömning att det finns stor risk för negativ påverkan på människors hälsa och miljön. De

16 Sida 16 (54) analyser som gjorts visar bl.a. på höga halter av dioxin och klorfenoler. Mot bakgrund av detta bedöms 10 kap MB vara tillämpligt, förorening har konstaterats. Följande förutsättningar gäller: Då något sågverksbolag inte längre finns kvar (likvidation respektive konkurs) saknas ansvarig verksamhetsutövare Det finns fastighetsägare som förvärvat sin fastighet efter den 1 januari De är CC och DD på Blanka 1:186 och 1:146 samt DD på Blanka 1:142. Nuvarande fastighetsägare bedöms samtliga ha nytta av att ytterligare undersökningar genomförs för att kunna utveckla sina fastigheter. Kommunens planarbete behöver ytterligare information för att kommande planer ska kunna utvisa vilka åtgärder som behöver genomföras på området vid en exploatering. Miljö- och byggnadskontoret bedömer att ovan nämnda fastighetsägare är ansvariga enligt 10 kapitlet 3 Miljöbalken. Av 10 kapitlet 8 framgår att en fastighetsägare trots frihet från ansvar enligt 2 och 3 kan förpliktas svara för utredningskostnader som rör fastigheten i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till den nytta ägaren kan antas få av utredningen. Fastighetsägaren till Blanka 1:40 kan därmed föreläggas att bekosta en skälig del av den undersökning som behöver genomföras på området. Miljö- och byggnadsnämnden kan med stöd av 26 kapitlet 22 miljöbalken förelägga kommunen att utföra undersökningen. Fastighetsägarna som har ett ansvar är skyldiga att ersätta kostnaderna för en undersökning som kommunen utför till det belopp som tillsynsmyndigheten fastställer. Fastighetsägaren till Blanka 1:186, har ansvar enligt 10 kapitlet 3 miljöbalken att undersöka och i skälig omfattning efterbehandla det förorenade området inom fastigheten. Fastighetsägaren till Blanka 1:142 har ansvar enligt 10 kapitlet 3 miljöbalken att undersöka och i skälig omfattning efterbehandla det förorenade området inom fastigheten. Fastighetsägarna till samtliga berörda fastigheter har samtliga i olika omfattning nytta av att undersökningen genomförs. Omfattningen av ansvaret kommer att fastställas i ett särskilt beslut när undersökningen är genomförd. 6.5 Sammanfattande ansvarsbedömning Miljö- och byggnadskontoret har funnit att det saknas ansvarig verksamhetsutövare för det aktuella området som är förorenat. Två av tre berörda fastighetsägare är enligt 10 kapitlet 3 miljöbalken ansvariga för efterbehandlande åtgärder. Samtliga tre fastighetsägare kan i olika grad anses få nytta av undersökningen och ska därför i skälig omfattning bekosta delar av densamma enligt 10 kapitlet 8 andra stycket miljöbalken. Västerviks kommun som planförfattare har intresse av att en undersökning genomförs för att få underlag för utformandet av en fördjupad översiktsplan för Blankaholm. Miljö- och byggnadsnämnden kan enligt 26 kapitlet 22 miljöbalken förelägga kommunen att utföra undersökningen och i ett senare skede förelägga fastighetsägarna att betala en skälig del av kostnaderna. Blanka 1:142 bedöms inte omfattas av den undersökning som ska

17 Sida 17 (54) genomföras varför krav på ersättning inte kan ställas till denna fastighetsägare såvida inte fastigheten kommer att beröras i ett senare skede. Utifrån olika andel ansvar och nytta har miljö- och byggnadskontoret bedömt att följande andelstal är skäliga för respektive fastighetsägare: Blanka 1:186 (inkl 1:146) 10 % (ansvar + relativt stor nytta) Blanka 1:142 Blanka 1:40 5 % (ansvar + relativt liten nytta) 5 % (relativt stor nytta) 7. Doppning av trävirke Doppning är en behandling av trävirke som skedde vid vissa sågverk. Detta har enligt uppgifter skett vid sågverket i Blankaholm. Det finns risk för blånadsskador (mögel) om inte virket torkar tillräckligt snabbt. Virket doppades därför i doppningsmedel för att skyddas mot mögel- och blånadssvampar. Behovet av doppning minskade när fler och fler sågverk började anlägga virkestorkar med värme i istället för torkning utomhus. Många doppningsmedel innehöll olika klorfenoler, bl.a. pentaklorfenol. Träskyddsmedel med klorfenoler innehöll ofta dioxiner som förorening. Bekämpningsmedel med klorfenoler som förbjöds 1978 i Sverige. Doppningen gick vanligtvis till så att buntar med virke sänktes ner i ett stort kar med doppningsvätska, eller transporterades via transportband genom bad. Efter några minuter var behandlingen klar och virket lyftes upp och fick rinna av ovanför karet. Virkesbunten kördes sedan ut med truck för lagring på ett virkesupplag. Spill och dropp av doppningsmedel på marken skedde om virkesbunten inte fick rinna av tillräckligt lång tid ovanför karet. Karet riskerade dessutom att svämma över, t.ex. vid regn. Längre tillbaka i tiden, innan truckar infördes på sågverken, kunde inte hela buntar med virke doppas. Olika metoder med styckevis doppning och sprutning av virke med träskyddsmedel förekom då. 8. Kort om förekommande föroreningar 8.1 Om PAH Polycykliska aromatiska kolväten, även kallade polyaromatiska kolväten eller enbart polyaromater, förkortas ofta PAH från engelskans Polycyclic Aromatic Hydrocarbons. Kemikalieinspektionen beskriver PAH enligt följande: PAH är den största grupp av cancerogena ämnen som vi känner till idag. Gruppen PAH utgörs av flera hundra enskilda kemiska ämnen. Ämnena bildas när kol eller kolväten, exempelvis olika oljor, upphettas utan att det samtidigt finns tillräckligt mycket syre för att ge en fullständig förbränning till koldioxid. I vattenmiljön är vattenekosystem nära utsläppskällor mest utsatta för PAH. Många PAH-föreningar ansamlas i ryggradslösa organismer i vattenmiljön och anrikas i näringskedjan. Till exempel har musslor dålig förmåga att bryta ner PAH, vilket leder till att föreningarna ansamlas i musslorna. De flesta organismer kan omvandla PAH och de nedbrytningsprodukter som då bildas kan många gånger vara farligare än ursprungsämnet. I djurförsök har många föreningar visat sig vara cancerframkallande och orsakat skador på arvsmassan.

18 Sida 18 (54) Naturvårdsverket ger i sin riktvärdesmodell data för 16 enskilda föreningar. För polycykliska aromatiska kolvätena (PAH) har generella riktvärden för förorenad mark tagits fram för tre grupper PAH där varje grupp består av summan av ingående föreningar enligt följande: PAH-L PAH-M PAH-H Polycykliska aromatiska kolväten med låg molekylvikt: naftalen, acenaften och acenaftylen. Polycykliska aromatiska kolväten med medelhög molekylvikt: fluoren, fenantren, antracen, fluoranten och pyren. Polycykliska aromatiska kolväten med hög molekylvikt: bens(a)antracen, krysen, bens(b)fluoranten, bens(k)fluoranten, bens(a)pyren, dibens(ah)antracen, benso(ghi)perylen och indeno(123cd)pyren. PAH-H består av de PAH som tidigare ingick i gruppen cancerogena PAH (Naturvårdsverket rapport 4638) samt benso(ghi)perylen. PAH-M består av PAH som tidigare ingick i gruppen övriga PAH, men som nu klassats som cancerogena. Naturvårdsverket har valt den nya indelningen eftersom den ger en bättre beskrivning av PAH-föreningarnas fördelning i miljön och deras effekter på hälsa och miljö. 8.2 Om pentaklorfenol Pentaklorfenol (PCP) användes tidigare för ytbehandling (doppning) och impregnering av trä för att skydda det mot röta och påväxt av missfärgande blånadssvampar. Ämnet förbjöds som verksamt ämne i träskyddsmedel i slutet av 1970-talet på grund av allvarliga hälso- och miljöegenskaper. Pentaklorfenol är något vattenlösligt, är därför mer rörligt och bryts ner lättare än dioxiner. Klorfenoler ger irritation av hud och andningsvägar och de typer av klorfenoler som har många kloratomer är konstaterat cancerogena. Effekter på lever och njure har påvisats. Pentaklorfenol är även mycket giftigt för organismer som lever i vatten. 8.3 Om dioxin Dioxiner är en grupp av toxiska kemiska föreningar som delar vissa kemiska strukturer och biologiska egenskaper. De är tillsammans med organiska tennföreningar en av de giftigaste ämnesgrupperna som finns i miljön. Dioxiner binds mycket hårt till partiklar i marken och är därmed inte speciellt rörliga. Lösligheten i vatten är låg och nedbrytningen är mycket långsam. Man hittar därför i allmänhet dioxinet ytligt i marken vid den plats där t ex spill eller dropp av dioxinhaltiga vätskor skett. Dioxiner sprids genom skogsbränder, ofullständig förbränning av skräp, vissa industriella verksamheter så som massa- och pappersproduktion, kopparsmältverk och klorfenolanvändning, samt rester från tidigare kommersiell förbränning av avfall. Dioxiner är så spridda i miljön att i princip alla organismer exponeras. Exponering i tillräckligt höga halter kan orsaka en rad negativa hälsoeffekter, till exempel cancer. 8.4 Om organiska tennföreningar Tributyltenn (TBT) är en organisk tennförening som ursprungligen togs fram som ett bekämpningsmedel i kampen mot bilharzia (tropisk magsjukdom orsakad av parasiter). Under 1960-talet började TBT användas i båtbottenfärg för att förhindra påväxt av bland annat alger och havstulpaner. TBT är mycket effektivt till detta. Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet påvisades dock att TBT hade en mycket negativ inverkan på den marina miljön, med speciellt kraftig inverkan på snäckor och musslor. TBT är bioackumulerande och orsakar hos snäckor och musslor hormonrubbningar som medför

19 Sida 19 (54) imposex, sterilitet och stor dödlighet i larvstadiet, men har även störande effekt på reproduktionsförmågan hos fiskar. Det har påvisats att TBT redan vid extremt låga koncentrationer (1 miljarddels gram per liter havsvatten) påverkar nätsnäckor negativt. Man känner idag inte till något annat miljögift som i så låga koncentrationer orsakar sådana förändringar. Ämnet användes frekvent i bottenfärg för några decennier sedan och fartyg anses därför vara den vanligaste källan till ämnet i hamnområden. TBT förbjöds i bottenfärg på fartyg under 12 meter 1989, på större fartyg 2003 och efter 2008 får inga fartyg som anlägger i Sverige vara målade med TBT som ytskikt (får dock förekomma i djupare färglager). Organiska tennföreningar hittas överallt i ekosystemet, från plankton, alger, musslor, snäckor, fiskar och fåglar till havsuttrar, sälar, delfiner och valar. Vid nedbrytning av TBT i gynnsamma syrerika miljöer bildas monobutyltenn (MBT) och dibutyltenn (DBT) samt slutligen till fria tennjoner (Sn4+). TBT bedöms ha en halveringstid kring ett år i normalt syresatta sediment. Men under syrefria förhållanden, till exempel på platser med syrefritt bottenvatten, sker i stort sett ingen nedbrytning alls. I dessa fall handlar det om halveringstider på många år till årtionden. Sedimenten fungerar därför som en depå från vilka TBT åter kan frigöras. TBT-förorenade sediment kan under mycket lång tid utgöra en sekundär källa. Kvoten mellan tri- di- och monobutyltenn kan användas för att bedöma om det sker en tillförsel av TBT. Är halten tributyltenn högre än summan av di- och monobutyltenn (kvoten TBT/DBT+MBT är då större än 1) bedöms det ske en tillförsel av TBT. Då nedbrytningstiden kan vara extremt långsam i syrefria förhållanden kan dock kvoten kan vara hög trots att ingen tillförsel sker. 8.5 Koppar (Cu) Koppar är ett metalliskt grundämne som är essentiellt för människor, djur och växter. Negativa hälsoeffekter av koppar är relaterade både till underskott och till överskott av ämnet. Dock kan kopparhalter som marginellt överstiger de naturliga halterna kan ge upphov till skadliga effekter på markoch vattenorganismer. Ämnet är mycket giftigt för mikroorganismer Kopparföreningar används som bekämpningsmedel mot svamp på grödor och algbekämpningsmedel, i båtbottenfärger och träskyddsmedel. Den största källan till koppar i miljön är trafiken (bromsbelägg), men ursprunget kan även vara från metallsmältverk och båtbottenfärg. 8.6 Zink (Zn) Zink är ett av de mindre giftiga ämnena bland de så kallade tungmetallerna, men också ett av de vanligast förekommande. Höga halter kan ha giftverkan, men ämnet är även essentiellt för allt liv. Zink används som korrosionsskydd till galvanisering, som ytbeläggning och som råvara samt i mässing. Utsläpp av zink kan komma från förbränning av olja, järn- och stålproduktion, genom slitage av bildäck samt via dagvatten från hustak. Naturliga utsläpp av zink förekommer också, från berg, jordmån, sediment och vatten. Zink i högre halter är skadlig för exempelvis vattenlevande organismer. 8.7 Bly (Pb) Bly är en kompakt och formbar metall. Bly används både som ren metall och som olika blyföreningar, mest blyoxider. Användningen av bly begränsas av vissa regler. Metallen finns i ammunition, elektriska och elektroniska komponenter, färg och tidigare även i bensin. Ammunition är en stor källa till spridning i naturen. I och med att bly inte längre finns i bensin har spridningen via luft minskat, men det förekommer trots detta spritt i miljön, i luft, vatten och mark.

20 Sida 20 (54) 8.8 Barium (Ba) Barium är ett grundämne som finns naturligt i jordskorpan men det förekommer också som förorening i miljön. Den svårlösliga bariumföreningen bariumsulfat används i Sverige som fyllmedel i färg- och i plastindustrin. Barium har tidigare ingått i bekämpningsmedel, bl. a i råttgift, tillsammans med andra metaller som kadmium, koppar, bly och zink. Giftigheten för barium är relativt låg för människor men ämnet bedöms kunna ha en negativ påverkan på markmiljön i högre koncentrationer. 9. Bedömningsgrunder För att kunna göra en riskbedömning krävs det att bedömningsgrunder för de aktuella ämnena fastställs för respektive provtaget media. För de flesta aktuella ämnen och medier finns det föreslagna generella riktvärden som går att använda för riskbedömning, och även verktyg för att göra platsspecifika bedömningar. 9.1 Jord Naturvårdsverket har utarbetat generella två riktvärden för riskbedömning av förorenad mark. De två generella riktvärdena är Mindre Känslig Markanvändning (MKM) och Känslig Markanvändning (KM), och baseras på vilken typ av markanvändning som sker i området. Riktvärdet för MKM är satt för en användning motsvarande ett industriområde där människor vistas tillfälligt, och där miljön inte anses som känslig. KM omfattar områden där markkvaliteten inte begränsar val av markanvändning. Alla grupper av människor (barn, vuxna, äldre) ska kunna vistas permanent inom området under en livstid, utan att utsättas för oacceptabel risk. Riktvärdena för KM tar även hänsyn till att de flesta markekosystem samt grund- och ytvatten skyddas. För riskbedömningen av förorenad jord så har Naturvårdsverket beräkningsverktyg för platsspecifika riktvärden använts. Platsspecifika riktvärden har tagits fram för de ämnen vars halter överskrider KM, då detta generella scenario är framtaget för ett område med permanent boende på platsen, en känslig markmiljö och skyddat grundvatten. Ämnen vars halter underskrider det generella riktvärdet för KM bedöms ha en acceptabel påverkan på människors hälsa och omgivande miljö. Modellen har justerats efter de förhållanden som råder på platsen. Då det undersökta området är stort och karaktären och markanvändningen skiljer sig åt inom området har en indelning i fyra stycken delområden gjorts. Varje delområde karaktäriseras av liknande jordlagerföljd, jordarter och markanvändning. Västerviks kommun arbetar med en fördjupad översiktsplan för Blankaholm och då det kan bli aktuellt att ändra i detaljplanen så har riktvärden beräknats för både den nu rådande situationen samt de planer som finns för de olika delområdena. Några av provtagningspunkterna ligger utanför delområdena och för dessa punkter har en separat riskbedömning gjorts med avseende på nuvarande markanvändning. De ämnen som har påträffat i halter över KM är metallerna barium, kadmium, krom, koppar, bly och zink. Organiska föroreningar som påträffats i halter över KM är alifater >C16-35, aromater och pentaklorfenol samt de persistenta organiska föroreningarna PCB och dioxin. För varje ämne och scenario går det i modellen att se vad som är styrande för det framtagna riktvärdet och vad halterna är för andra typer av skydd. Två av de vanligaste styrande faktorerna när det gäller riktvärdena i denna undersökning är hälsoskydd och skydd av markmiljö. Ofta skiljer sig dessa riktvärden åt och i riskbedömningen jämförs påträffade halter mot både de beräknade riktvärdena för hälsoskydd och miljöskydd. I resultatdelen presenteras dock enbart det riktvärde som är styrande (det lägsta riktvärdet) för respektive scenario oavsett om det är hälso- eller miljöskydd som avses. De förutsättningar som använts i verktyget för platsspecifik riskbedömning återfinns i Bilaga 13, en utdragsrapport med kommentarer om de justeringar som gjorts efter respektive scenario i varje

21 Sida 21 (54) delområde. Varje delområde behandlas i riskbedömningen som en enhet, vilket gör att modellen baseras på att alla massor i området har samma föroreningsinnehåll. Något som justerar ner riktvärdena för områden som är större än 50*50 meter, vilket är standardstorleken på ett område i modellen, men mindre än de aktuella delområdena. Det är därför relevant att jämföra modellen mot medianhalten för fyllnadsmaterialet i respektive område snarare än halten i enskilda prover. De riktvärden som riskbedömningen resulterat i presenteras tillsammans med resultaten. Nedan är en beskrivning över riskbedömningen för respektive delområdena i Blankaholms hamnområde. Delområde 1, Barkängen i väst. Riskbedömningen av detta område har gjorts utifrån två scenarion, ett där område behålls som det är, en äng med visst bete, och ett scenario där området används för camping med besökare och personer som arbetar permanent. För de ämnen som påträffats i förhöjda halter i detta område visade sig riktvärdet vara detsamma oavsett om området används som camping eller ej, då det är skydd av miljö som är styrande för riktvärdet och inte hälsoskydd. Delområde 2, Sågverkstomten Riskbedömningen av detta område har gjorts utifrån två scenarion, ett där området avspärras vilket betyder att människor inte kommer att kunna exponeras för de aktuella föroreningarna. Det andra scenariot är att behålla området som det ser ut idag, vilket betyder att det kan beträdas och människor i en större utsträckning exponeras för det föroreningar som finns i området. I fall att området avspärras utgör föroreningarna enbart en risk för miljön medan i det fall området icke avspärras får man även räkna på en risk för de som beträder området. I flera fall är det miljöskyddet som styr riktvärdet vilket gör att riktvärdet blir detsamma oavsett om området är avspärrat eller ej. Delområde 3, Fd. virkesupplaget och marinan Riskbedömningen för detta område grundar sig i dagens markanvändning med viss odling, industriverksamhet, beväxta områden och tillfälliga besökare. Delområde 4, Barkutfyllnad östra stranden Området är i dagsläget detaljplanerat för bostäder, och trots att tomterna inte vid denna undersökning var bebyggda så har ett scenario gjorts baserat på att det finns permanent boende inom området. Det har även tagits fram ett scenario där man ändrar detaljplanen och inte tillåter bostadsbebyggelse. I fallet med bostadsbebyggelse ökar exponeringen för människor, och även skyddet av miljö anses högre. I scenariot utan bostäder så vistas människor enbart tillfälligt på platsen och miljön får även ett lägre skyddsvärde jämfört med i ett bostadsområde. Övriga punkter Utöver områdesindelningen ovan så finns det ett antal enskilda provtagningspunkter som ligger utanför områdena. I dessa punkter har ett eget platsspecifikt riktvärde tagits fram. Då området är stort och då varje punkt bedöms individuellt har storleken på området i modellen justerats till 50*50 meter, vilket är standard för MKM och bedöms ge en mer representativ riskbedömning.

22 Sida 22 (54) 9.2 Grundvatten Grundvattnets tillstånd klassas ur miljösynpunkt enligt de bedömningsgrunder SGU tagit fram (SGU 2013:1). I klassningen ingår både grundvattnets kemiska tillstånd och avvikelser från så kallade jämförvärden. Jämförvärden kan betraktas som bakgrundsvärden. Tillståndsvärden saknas för PAH men ingår i publikationen Efterbehandling av förorenade bensinstationer och dieselanläggningar utgiven av Svenska Petroleuminstitutet Där föreslås följande riktvärden för PAH, Tabell 1. Tabell 1 Föreslagna riktvärden av PAH med avseende på olika exponeringsvägar och recipienter. Ämne Dricksvatten mg/l Ångor i Byggnader mg/l Bevattning mg/l Miljörisker mg/l Ytvatten Våtmarker PAH-L 0,01 2 0,08 0,12 0,04 PAH-M 0,002 0,01 0,01 0,005 0,015 PAH-H 0, ,006 0,0005 0,03 Riskbedömning av grundvatten görs vanligtvis ur ett hälsoriskperspektiv och de riktvärden som används är de som används för dricksvatten. I de undersökta områdena används inte grundvatten för uttag av dricksvatten. Sannolikt används ej heller vattnet för bevattningsändamål. De ämnen som har påträffats bedöms inte ha någon negativ påverkan på inomhusluft i det fåtal byggnader som finns i området. Riskbedömningen av halterna i jord tar även hänsyn till påverkan på grundvatten och ytvatten, och resultaten från grundvattenproverna kan användas som ett komplement till riskbedömningen av jord, för att ge en bättre bild av en eventuell spridning av påträffade föroreningar. I riskbedömningen av PAH har därför riktvärdet för miljörisker ytvatten i ovanstående tabell använts. 9.3 Sediment Ett problem med riskbedömning av föroreningshalter i sediment är att det inte finns några svenska officiella riktvärden för riskbedömning av förorenade sediment framtagna för svenska förhållanden. I denna rapport har därför påträffade halter jämförts med de bedömningsgrunder som används i Norge (SFT 2011). De Norska bedömningsgrunderna är framtagna för marina sediment med vatten som har en högre salthalt än den svenska. Det bräckta vattnet i Östersjön utgör en stressfaktor för många arter då det antingen är för sött för de havslevande arterna eller för salt för de sötvattenlevande arterna. Det finns därför en risk att arterna i Östersjön är mer känsliga för ytterligare påfrestningar vilket man bör ha i åtanke vid utvärderingen av resultaten. Det norska systemet för riskbedömning av sediment är indelat i 5 klasser, se Tabell 2 Klasser i norska riskbedömningssystemet för sediment nedan.

23 Sida 23 (54) Tabell 2 Klasser i norska riskbedömningssystemet för sediment Klass I Klass II Klass I: Bakgrundsnivå Klass II: Inga/låga toxiska effekter Klass III Klass IV Klass V Klass III: Kroniska effekter vid långtidsexponering Klass IV: Akuta toxiska effekter vid korttidsexponering Klass V: Omfattande akuttoxiska effekter Samtliga klassificeringsgränser för de olika ämnena presenteras tillsammans med resultaten i Bilaga 1. Alla ämnen som analyserats i denna studie finns dock ej med i det norska riskbedömningssystemet. Då ämnen utanför det norska riskbedömningssystemet har påträffats i halter som bedöms som höga så har även dessa ämnen tagits med i riskbedömningen, men då baserat på de svenska riktvärdena för jord i Naturvårdsverkets rapport I resultatdelen av rapporten presentaras de aktuella riktvärdena för ämnen som förekommer i halter över klass II. Då det norska systemet använder två olika riktvärden för TBT så presenteras dessa mer i detalj nedan. TBT I Norge förekommer TBT i stort sätt i alla marina sediment och de anser att det tyder på att alla källor till TBT inte är kända. Då problemet med TBT-förorenade bottnar är så utbrett är det inte ekonomiskt och möjligt att vidta åtgärder enbart med hänsyn till förekomsten av TBT. För tributyltenn, TBT använder Norge två klassningssystem (Tabell 3). Det ena är effektbaserat och bygger på den ekologiska effekt som TBT har på flora och fauna. Dessa haltgränser är mycket låga och överskrids i de flesta marinor och hamnar. Det andra är ett förvaltningsbaserat riktvärde och används för att praktiskt kunna hantera de stora mängder sediment som årligen muddras och som ofta innehåller TBT föroreningar. Tabell 3. Norska klassificeringsnivåer för TBT i sediment (SFT 2011). Gränsvärden för TBT Klass I Klass II TBT (µg/kg TS) Effektbaserat TBT (µg/kg TS) Förvaltningsbaserat ämnet går ej att detektera <0,002 0,002-0,016 Klass III Klass IV Klass V 0,016-0,032 >0,032 < >100 I Norge använder man främst de förvaltningsbaserade riktvärdena i tabellen ovan då dessa är de enda praktiskt tillämpbara. De förvaltningsbaserade riktvärdena är politiskt satta och avsedda för att avgöra hur muddrade sediment skall hanteras och om de får dumpas till havs. Är halten TBT i klass i klass I-III får de dumpas utan utredning, i klass IV så behöver en utredning göras på vilken ekologisk påverkan de dumpade sedimenten kommer att ha innan dumpning tillåts. Är halterna i klass V så får sedimenten ej dumpas. De förvaltningsmässiga riktvärdena har dock ingen koppling till hur vattenlevande organismer påverkas. I denna rapport används de effektbaserade riktvärdena för riskbedömningen, medan de