Arbetsutvecklingsrapport

Transkript

1 Arbetsutvecklingsrapport Från introduktion till integration? Utvärdering av Integrationsenhetens introduktionsprocess i Härnösands kommun Författare: Anna Jakobsson Lund, Börje Klintbo & David Rosenberg Rapport: nr 2007:08 ISSN ISBN FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2 2

3 Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 5 Bakgrund 5 Projektets mål 6 Introduktion vs integration 6 Utvärderingens frågor 7 Metod 8 Intervjuer 8 Fokusgruppsintervjuer 8 Telefonintervjuer 8 Textanalys 8 Resultat 9 Projektets arbetssätt 9 Introduktionsplaner 9 Deltagarnas syn på arbetssättet 10 Personalgruppens syn på projektet 17 Vad innebär det att vara introducerad? 18 Arbetsgivare 18 Föreningar 21 Arbetsmarknad och utbildning 24 Slutsatser och rekommendationer 25 Projektets måluppfyllnad 25 Inför det fortsatta arbetet 25 3

4 Sammanfattning Under 2005 till 2007 genomförde Härnösands Kommun två projekt med syfte att effektivisera och införa en ny modell för vuxna flyktingars introduktionsprocess till egen försörjning samt förbättra unga flyktingars förutsättningar att klara av skolarbete, arbetsmarknadsintroduktion och snabbare väg till egen försörjning. Projekten har utvärderats av FoU Västernorrland och denna rapport är resultatet av den utvärderingen. Rapporten bygger på intervjuer med deltagare i projektet, Integrationsenhetens personal, arbetsgivare samt representanter från föreningar. Utvärderingen finner att projektet har genomförts i stora delar som det beskrivits i projektplanen. Vissa anpassningar av modellen har dock gjorts under arbetets gång och de individuella introduktionsplaner som beskrivs i projektplanen har inte använts fullt ut. Under den tid utvärderingen pågått har frågan om flyktingars introduktion och integration diskuterats livligt i Sverige. Förändringar har också skett i Härnösands kommuns organisationsstruktur. Utvärderingen lägger därför fokus på andra viktiga lärdomar som kan dras från projektet, förutom dess måluppfyllnad. Generellt kan man från utvärderingen dra slutsatsen att det projekt som bedrivits med ungdomar har fungerat relativt väl. Detta är en verksamhet som bör finnas permanent i kommunen då den inte skiljer sig nämnvärt från till exempel IVGF, förutom att den vänder sig till något äldre ungdomar. Kontakten mellan svenska elever och flyktingarna bör stärkas och flyktingarna bör ges möjlighet att delta i undervisning tillsammans med svenskar så ofta som det är möjligt. När det gäller det projekt som vänder sig till vuxna kan man från utvärderingen utläsa två huvudproblem. Det första är att arbetet inte är individanpassat i tillräckligt hög grad och det andra är att introduktionen sker för isolerat från resten av samhället. Vi rekommenderar att introduktionen ses som ett verktyg för integration och betonar att dessa två processer sker parallellt. Detta kräver att flyktingar ges möjligheter att komma i kontakt med det svenska samhället och den svenska befolkningen i praktiken, och inte bara i teorin. Integrationsenheten kan inte ensamt stå för detta, utan måste ha stöd i sitt arbete från andra delar av kommunens organisation och även från andra aktörer i samhället, till exempel arbetsgivare och ideella föreningar. Utvärderingen lyfter fram att det finns mycket kompetens hos de flyktingar som tas emot av kommunen, och att denna kompetens måste uppmärksammas och användas i större utsträckning än vad som görs idag. Detta kan betyda att fler företag och organisationer tar emot praktikanter, att flyktingar som bott i kommunen under en tid agerar som mentorer åt nytillkomna flyktingar och att ett integrationsråd bildas, där flyktingar tillsammans med ideella föreningar, arbetsgivare och kommunala organisationer finns representerade. 4

5 Inledning Integrationsenheten är en permanent verksamhet inom individ- och familjeomsorgen i Härnösand. Man tar emot cirka 150 flyktingar med uppehållstillstånd varje år. Under tidsperioden juni 2005 till juni 2007 bedrivs två EU-finansierade projekt vid enheten. Det ena projektet vänder sig till vuxna flyktingar med syfte att effektivisera och införa en ny modell för flyktingars introduktionsprocess till egen försörjning. Det andra projektet är för ungdomar i åldern år och ska förbättra unga flyktingars förutsättningar att klara av skolarbete, arbetsmarknadsintroduktion och snabbare väg till egen försörjning. Båda dessa projekt har utvärderats av FoU Västernorrland. Resultatet av denna utvärdering finns att läsa i denna rapport. Bakgrund Den svenska integrationspolitiken har under det senaste decenniet blivit ansatt av hård kritik. Det har hävdats att de åtgärder som finns inte i tillräckligt hög grad ger förutsättningar för personer med utländsk bakgrund att skaffa och behålla ett arbete. I Härnösands Kommun genomfördes under 2005 och 2007 ett projekt med syfte att Bidra till att personer med utländsk bakgrund på ett effektivare sätt kan introduceras i samhället och inte minst på arbetsmarknaden. (Ansökan Mål 1 Södra skogslänsregionen) Detta syfte ska enligt ansökan uppnås genom att det arbetssätt som funnits i kommunen sedan tidigare utvecklas. Det utvecklade arbetssättet innebär ett program där nyanlända flyktingar under 30 veckor genomgår en introduktion till det svenska samhället, parallellt med sin Sfi-undervisning. Efter detta ges möjlighet till språk- eller arbetspraktik. Parallellt med detta projekt genomfördes ett projekt som vänder sig till nyanlända flyktingar i åldrarna 18 till 25 år. Detta projekt innebar att Härnösands Folkhögskola anlitades för att driva en utbildning för dessa ungdomar. Ungdomarna erbjöds en samlad skoldag med undervisning på folkhögskolan, istället för traditionell Sfi eller IVGF. Syftet med detta projekt var att minska förutsättningarna för segregation och förkorta introduktionstiden för ungdomarna för att snabbare ge dem förutsättningar till egen försörjning genom studier eller arbete. 5

6 Projektets mål Projektet består i teorin av två projekt, ett som vänder sig till vuxna och ett som vänder sig till ungdomar, målsättningarna är dock de samma för båda projekten: Att de nyanlända Härnösandsborna med utländsk bakgrund erhåller en kvalitativt bättre och snabbare introduktion i samhället och arbetsmarknaden. Projektets mål är vidare att utveckla metodiken så att introduktionsersättningen liknar arbetsmarknadens lönesystem. (Ansökan Mål 1 Södra skogslänsregionen) Förutom den formella målformuleringen finns det också ytterligare förväntade resultat i den ansökan som kommunen ställde till EU: Att 85 procent av de vuxna deltagarna och 90 procent av ungdomarna stannar i Härnösand efter projektets slut. Att språkpraktikplatser anordnas förlagda på företag i kommunen. Dessa platser ska väljas så att individernas yrkesbakgrund kommer till sin rätt. Ungdomarna i projektet ska också erbjudas språkpraktik, och det ska anordnas en så kallad utbildningspraktik inom aktuella utbildningsinriktningar. Introduktion vs integration I Sverige idag kretsar frågan om flyktingmottagande, diskriminering och personer med annan etnisk bakgrund än svensk runt arbetsmarknaden. Det har under senare år rapporterats både att personer med utländsk bakgrund har svårare att få arbete än infödda svenskar och att så inte är fallet. Gemensamt för dessa rapporter är dock att de ser inträde på arbetsmarknaden som en mycket viktig faktor när det gäller en lyckad immigrationspolitik. Det kan argumenteras för att inträde är en viktig del av en svensk immigrationspolitik. För den enskilde kan det vara av stor vikt, både socialt och ekonomiskt, att hitta och behålla ett arbete. För samhället är det viktigt ur en ekonomisk synvinkel att så många som möjligt har en egen försörjning. Det finns också en allmänt utbredd åsikt att brist på meningsfull sysselsättning både är kränkande för individen och kan leda till segregation med de problem som det kan medföra. Motsatsen till segregation är i den allmänna debatten integration av personer med utländsk bakgrund. I det projekt som utvärderas i denna rapport talas det dock inte om integration utan om introduktion. Tanken bakom detta är att integration inte är någonting som kan skapas av en kommunal förvaltning. Integration är ett mer komplext begrepp och det krävs mer än information och möjligheten att träffa svenskar för att bli integrerad. 6

7 Det projektet arbetar med är istället introduktion. Genom att få information om hur det svenska samhället fungerar blir den nyanlände flyktingen bekant med samhället och kan därmed lättare verka inom det. Projektet ger också mer språkträning eftersom det ligger utöver deltagandet i Sfi. Den praktik som följer på introduktionstiden ger också större möjligheter att både lära känna det svenska samhället och att träna svenska. Utvärderingens frågor Under 2006 och 2007 har utvärderarna arbetat med tre frågor som fokus: 1) Projektets interna effektivitet Projektets pedagogiskt syfte är väl dokumenterat och det finns tydliga målsättningar för varje steg i introduktionsperioden. Utvärderingen har granskat och analyserat intern dokumentationen för att dra slutsatser om projektets strukturella syfte och service till deltagarna. 2) Anställbarhet/Studieförberedelse - Då ett begrepp som anställbarhet är relativt och bedömt av samhällets olika aktörer till exempel arbetsmarknaden, fackförbunden och skolor, är begreppets definition någonting som måste sökas med de som bedömer. Utvärderingen syfte här att lyfta fram om projektets målsättning stämmer med intressenternas förväntningar. 3) Deltagarnas förmåga att tillämpa - Deltagarna i projektet kan inte ses som objekt som har fått kompetenser och information som nu ska göra dem beredda. De måste känna att de har fått det som de behöver och att de har en förmåga att använda sin introduktion då de går ut i samhället. Fokusgrupper med deltagarna slår fast hur de har upplevt nyttan av det de har lärt sig. 7

8 Metod Intervjuer Den största delen av utvärderingens resultat är inhämtat med hjälp av intervjuer. Det är en teknik som passar för den här typen av materialinhämtning eftersom den ger utrymme för den som lämnar information att utveckla sig. Det har inte under utvärderingen varit helt klart vad som har varit viktigt att fråga om, och genom att använda intervjuer kan olika aspekter på projektet komma fram när informanterna själva får utveckla sina tankegångar. Fokusgruppsintervjuer Intervjuer med flera personer samtidigt har flera fördelar. I denna utvärdering har en av dessa fördelar varit av extra vikt; gruppintervjuns stimulerande effekt på de som deltar. Det är enklare att få igång en diskussion om flera personer intervjuas om samma sak. När ordet lämnas fritt kan deltagarna sporra varandra och på så sätt kommer fler åsikter fram än om det endast är en person som intervjuas åt gången. Personer som till exempel är blyga eller osäkra får också en chans att vara i en situation där de inte behöver ta plats hela tiden, men där de kan göra vissa inlägg och föra fram sina åsikter. Det är också en fördel att intervjua flera samtidigt om personerna har bristande kunskaper i svenska. Dels får varje individ längre tid på sig att formulera sina svar, men kan tänka medan de andra pratar, och dels kan flera med liknande erfarenheter lättare hjälpa varandra att hitta rätt ord om det behövs. Telefonintervjuer Intervjuerna med arbetsgivare och intressenter inom föreningslivet har gjorts på telefon. Telefonintervjun har en klar fördel när det gäller att nå individer som är mycket upptagna. En kortare intervju på telefon är relativt lätt för de flesta att boka in, medan en intervju som innebär att man träffas kan upplevas som ett mycket större åtagande och vara svår att boka in. Vår erfarenhet säger oss att telefonintervjuer är en utmärkt källa till information om den inte rör alltför känslig information och målgruppen är den rätta, som den var i detta fall. Textanalys De introduktionsplaner som skapats inom projektet har studerats av utvärderarna för att se gemensamma mönster i planerna och för att kunna slå fast hur de har använts. Detta kan ses som en enklare form av textanalys. Det praktiska genomförandet av textanalysen innebär en noggrann genomläsning av planerna utifrån vissa frågeställningar. Vid genomläsningen noteras det som är generellt och det som är avvikande i planerna. Resultatet från denna genomläsning ligger sedan till grund för en analys av hur planerna har använts. 8

9 Resultat Projektets arbetssätt Introduktionsplaner Inom ramen för utvärderingen har 16 introduktionsplaner studerats, de flesta tillhör vuxna som genomfört introduktionsprogrammets 30 veckor. Ett mindre antal introduktionsplaner tillhör ungdomar som har genomgått kursen Spinna på folkhögskolan. Planernas upplägg Det finns två versioner av introduktionsplanen. Den tidiga versionen innehåller personuppgifterna för den person som planen rör samt bakgrundsuppgifter som vilka språk personen talar, vilken utbildning och arbetslivserfarenhet han eller hon har och även uppgifter om personens intressen eller specialkunskaper, sådant som inte fångas av formell utbildning. Planen beskriver sedan personens drömmar och önskemål samt personliga förhållanden inom hälsa, familjesituation och annat. Det finns utrymme i planen för att göra en gemensam planering. Efter den förberedande delen av planen finns det utrymme för uppföljningar. Utvärderingen från Sfi ska in i planen och det görs också anteckningar om vilken praktikplats och handledare personen har haft, samt uppföljning på det. Det finns även utrymme att anteckna övrig information som kan vara viktig för uppföljningen. De studerade introduktionsplanerna följer dock en annan mall. Layouten skiljer mellan de två, den ena är anpassad för anteckningar på papper och den andra för datorbaserad användning. Det finns dock även en skillnad i fokus mellan planerna. Utrymmet för personens egna drömmar och önskemål är borttaget och enbart överskriften gemensam planering finns kvar. Det finns inte heller särskild plats för att anteckna de personliga förhållandena. Planernas innehåll Innehållet i planerna varierar något. Vissa har relativt utvecklade anteckningar om vad som händer med den individ som det gäller, det redogörs för diskussioner som man har haft med mera. De flesta planerna består dock av kortfattade noteringar om att olika faser eller utbildningar har avslutats och eventuellt någon notering om vad som är nästa steg. Trots att det finns ett utrymme för egen planering innehåller de flesta introduktionsplanerna ett litet mått av anteckningar om samtal kring den berörda personens idéer om sin framtida utbildning och försörjning. Istället liknar de flesta anteckningar under gemensam planering varandra. Planeringarna inleds 9

10 med en kort anteckning om den bakgrund som finns och att personen ska starta med att delta i introduktionsprogrammet, Sfi eller liknande. Sedan följer några kortare anteckningar där det slås fast att något mål, till exempel genomgången C-nivå på Sfi, har nåtts. Avslutningskommentaren rör ofta att personen är överlämnad till Arbetsförmedlingen eller har börjat studera. De flesta planerna har endast två eller tre anteckningar under den gemensamma planeringen, någon enstaka har fyra. Det är uppenbart att introduktionsplanerna inte har fungerat som ett levande dokument där handläggare och flykting planerar framtiden tillsammans. Istället verkar det mest vara ett sätt att bokföra vad individen har genomfört för aktiviteter. Detta kan också förklara varför många av de intervjuade deltagarna har svårt att minnas att de har arbetat med en introduktionsplan. Något som också framgår tydligt från de studerade introduktionsplanerna är att relativt få personer har deltagit i någon typ av praktik. Av de sexton personer vars introduktionsplaner vi studerat har enbart fyra stycken antecknats för någon typ av praktik. I övriga fall är endast introduktionsprogrammets olika faser och liknande antecknat i utrymmet för praktik. Deltagarnas syn på arbetssättet Vuxna Vi genomförde två gruppintervjuer med sammanlagt cirka 25 flyktingar som befann sig i introduktionsprogrammets tredje fas. Flyktingarna tyckte att samhällsinformationen under introduktionsperioden borde ges antingen i nivåindelade grupper utifrån kunskaper i svenska eller helst på hemspråket under de tio första veckorna. Här jämförde man med Sfiundervisningen som är nivåindelad. Informationen borde kunna ges vid det tillfälle när man har behov av just den informationen och helst av respektive myndighet eller institution och helst med tolk. Några tog upp att de får pengar av CSN (hemutrustning) innan de har fått (eller förstått) information om vad det handlar om. I sådana fall, där de måste ta ett viktigt beslut, tyckte de att informationen bör presenteras på det egna språket. Ett annat förslag som kommer upp är att det borde genomföras studiebesök vid olika myndigheter och samhällsinstitutioner. Alternativt kan man få samhällsinformationen av sina landsmän. Deltagarna efterlyser mer språkpraktik så att man får träna det svenska språket och få möjlighet att träffa svenskar. Det är viktigt att språkpraktiken verkligen blir på arbetsplatser där man får träna sig i svenska. 10

11 Vi är bara tillsammans med invandrare. När har vi då tid att träffa andra folk? Här pratar vi allting utom svenska Man upplever att man bara träffar andra flyktingar på Sfi-undervisningen och under introduktionsfaserna. Det borde vara kortare studie- och introduktionsdagar, det räcker om de är sex timmar per dag istället för dagens åtta timmar. Inlärningen skulle bli bättre och man skulle ha energi att träna på svenska under fritiden. Sfi-undervisningen borde förkortas till förmån för arbetsoch språkpraktik, där man får möjlighet att använda sina tidigare yrkeserfarenheter. Om vi skulle vara tillsammans med svenskar, skulle vi bättre förstå hur de tänker. Introduktionsinformationen måste bli mer individualiserad, dvs. utifrån den enskilde flyktingens egna önskemål och förutsättningar. Under introduktionstiden borde det ges mer information om svenska traditioner och svensk kultur och det borde vara fler kontakter med kommunens föreningsliv. Någon uttryckte det som att det bara blir introduktion, men ingen integration. Om introduktionsplanen; Vi har den, med den används inte. Har inte papper för att visa vad man har gjort. I varje intervju tog det tid för oss att förklara vad introduktionsplanen var innan vi kunde få ett svar om hur den användes i introduktionsprocessen. Till slut kom ganska många ihåg att de hade arbetat med den med en av handläggarna, men hade aldrig diskuterat den efteråt. Det fanns, enligt de som vi intervjuade, ingen koppling till deras vardagserfarenhet eller framtidsplanering. Om språkpraktik; Alla jobb är städning ingenting annat Jag kom inte att diska. Jag diska hemma. Och behov av arbetspraktik; Varför måste man vänta?... för att en gång till lära sig att fixa bilar,,, De ska ge oss en chans att gå ut att få en praktik. 11

12 Och slutligen; Integration är att gå ut i samhället inte i Integrationsenheten. Vi får introduktion, men inte integration! De (samhällsrepresentanter, t.ex. polisen) kunde komma hit eller vi kunde gör mer studiebesök. Systemet måste öppna dörrar använder erfarenhet som vi har när vi kommer hit Men; Vi tackar för hjälp som vi får Trots att deltagarna i fokusgruppen kom med ganska mycket kritik om introduktionen och möjligheterna till en eventuell integration, ville de påminna oss om att de var tacksamma för möjligheten att börja ett liv i Sverige och för de ansträngningar som de ser Integrationsenhetens personalgrupp göra för dem. Deras olika önskemål kan ses som en bekräftelse på att det finns en vilja bland flyktingarna att bli mer delaktiga i det svenska samhället om de får chansen att gör någonting meningsfullt och relevant. Före detta flyktingar Med hjälp av Integrationsenhetens personal samlade vi en grupp som hade gått genom introduktionskursen, för att få in deras synpunkter på modellen. Vi hörde många positiva synpunkter, att introduktionen hade öppnat ögonen in till samhället, då Man har ingen idé hur samhället fungerar. Man fick lära sig om vad de skulle förvänta sig och om vad samhället kan förvänta sig av dig. De tyckte att handledarna hade hjälpt dem mycket, visade dem stan och var personer dit de kunde vända sig med många praktiska problem. Samtidigt märkte de en personalbrist där de skulle ha behövt mer tid för sin individuella situation. Och som en individ uttryckte sig var det både och för mig, där de hade fått mycket men också missat mycket som skulle har varit av stor värde. Dessa individer, som nu hade gått vidare, kan tänkas ha en mer nyanserad bild av introduktionsprocessen. De försökte skilja mellan fas 1, där man just hade anlänt, och de faser som följde efter, där man kände sig mer beredd att ta ansvar för sitt eget liv. Men de var också bekymrade över tiden innan introduktionen kunde komma igång. Man måste skriva under viktiga papper innan man förstår vad de har för betydelse i livet. 12

13 Då de tog upp fas 1 fick vi veta att den innehöll svaret på många vardagsfrågor, och information som de kunde tillämpa på en gång. De tyckte att det var viktigt med information om praktiska frågor som påverkar vardagslivet. I Fas 2 tar man upp politiska, ekonomiska och kulturella frågor, frågor som det är svårt att ta till sig på ett fortfarande främmande språk. Detaljerna var särskilt svåra att förstår och sätta i ett sammanhang. Vi bara läser inte smaka, prova En individ uttryckte att introduktionen saknar den mänskliga sidan av integration. En brist av kontakt med svenskar och med det svenska samhället leder till att vi pratar rinkebysvenska, sa en individ. Eller vid Sfi sa en annan, där vi pratar somaliska med varandra eller sitter ensam då man måste vänta, vänta och vänta efter att man har läst färdigt ett kapitel. Några tyckte att de lärde sig mer praktiskt i introduktionen än på Sfi. De kunde också uttrycka att det som hjälpt mest var det informella, där de fick stöd av handledarna för att lösa sina individuella problem. Detta i jämförelse med den formella informationen som de fick i gruppen. Ganska många av de som vi intervjuade hade högre utbildning och tyckte att det var tråkigt att endast läsa svenska och få information. De tyckte att de hade en förmåga att börja med en riktig utbildning mycket snabbare, just pga. deras tidigare kunskap och erfarenhet, särskilt om det var en liknande utbildning till den som de hade gått. Även om jag inte har språket kunde jag vara med i en klass där jag kunde lyssna. Jag riskerar tappa min utbildning De som hade arbetslivserfarenhet hade liknande åsikter, där de trodde att deras kompetens och kunskap kunde underlätta en mer integrerad lärandeprocess. De ansåg att det var viktigt med praktikplatser i ett lärande sammanhang där man kunde lära sig fackspråket istället för ett steg för steg introduktion. Vi behöver bygga en federation i Härnösand Vi fick många kreativa idéer om hur dessa individer, som själva har gått genom introduktionen, kan vara till hjälp för de som kommer nu. De har en kunskap, byggt på egen erfarenhet, som kan leda till mer relevanta insatser mot nyanlända flyktingar. De uttryckte också en vilja att hjälpa till på många konkreta sätt. Fokusgruppen blev, kan man påstå, istället för en kunskapsinsamling, en mobilisering av en potentiell resurs i kommunen. Vi har inte uppdraget att samla in deras idéer och energi men vi rekommenderar uppföljning och ett kontinuerligt samarbete med dessa engagerade och motiverade personer. 13

14 Ungdomar När jag läser förstår jag ibland ingenting, men när jag pratar med en svensk kan jag lära mig mer. Vad är Spinna? Spinna-kursen är en för folkhögskolan helt ny kurs, som startades i januari 2006 i samband med starten av projektet. Tidigare har det på folkhögskolan funnits vissa kurser med inriktning mot flyktingar, men inte på ett par år. Kursen upphör när resurser inte längre kommer från Integrationsenheten. Integrationsenheten gör ett urval av elever som hamnar på Spinna. Det är ungdomar mellan 18 och 25 år som de uppfattar kommer att utvecklas snabbare på folkhögskolan än på Lernia. Likheterna mellan introduktionen av vuxna och introduktionen av ungdomar är mycket små, där introduktionen för vuxna är ett program på 30 veckor är Spinna en kurs som påminner mer om reguljär skolgång där eleverna kan gå flera terminer. Eleverna går inte heller Sfi parallellt med Spinna, utan spenderar hela sin skoldag på folkhögskolan. I Spinna går eleverna i skolan som vanligt. De läser olika ämnen som idrott, svenska och matematik. De har också särskilda timmar med studie- och yrkesvägledning och samlevnad. De läser integrerat med svenska elever där det går, till exempel i engelska och matematik. Klassen fungerar som en del av skolan, de är med på gemensamma aktiviteter (tex demokratidag etc) och blandas med de svenska eleverna på raster med mera. Kursen är studieförberedande, även om det finns enstaka elever som har som mål att börja arbeta så fort som möjligt efter avslutade studier på folkhögskolan. Enligt den ansvariga läraren är målet med kursen ganska vitt avgränsat. Det primära målet är att de ska klara språket tillräckligt bra för att fungera i samhället (i arbete eller utbildning). Det finns också ett mål att ge eleverna hopp om en ljus framtid. Lärarna vill få eleverna att se att de har en framtid som de styr över själva. De sticker inte under stol med att det finns fördomar i det svenska samhället och att man måste arbeta hårt om man har en annan bakgrund än svensk, men de vill också visa eleverna att de är bra som de är. Hur introducerar man? De arbetar inte lika riktat med samhällsinformation som introduktionskursen för vuxna. I början tog de med hela gruppen på studiebesök på biblioteket och sporthallen. De har också varit på en del andra studiebesök, tex hos Polisen och Länsmuseet. Eleverna får också hjälp att ordna individuella studiebesök på arbetsplatser där det finns yrken som de är intresserade av. Alla ska göra minst ett, de har en mall om hur man förbereder och genomför det, vissa har tagit fler kontakter på eget initiativ. 14

15 De arbetar en del med positiva förebilder, invandrare som har lyckats på något vis, som kommer och berättar om sina erfarenheter. Det kan vara någon som läser allmän kurs på folkhögskolan, arbetar på Volvo eller någonting annat som ungdomarna kan relatera till. Gruppen har också fått besök från till exempel de politiska ungdomsförbunden. Ungdomarnas syn på kursen Positivt Vid båda intervjuerna uttrycker deltagarna att de är nöjda med att vara i Spinnagruppen, de ser det som bättre än Sfi. Det som framförallt ses som positivt är att de har mer kontakt med svenskar, eftersom de läser med svenska elever ibland och träffar dem på raster och vid gemensamma aktiviteter. Flera upplever att det är lätt att enbart prata med sina landsmän under Sfi, och det gör att språkinlärningen går långsammare. De ser också att fokus i Sfi ligger mer på att prata svenska, och att det då är svårt att bli duktig på att skriva och läsa svenska. För de som ska läsa vidare är det viktigt att även behärska dessa aspekter av språket. Det finns också en allmän åsikt om att det inte är bra att läsa tillsammans med personer som är äldre, eftersom de inte är lika motiverade. De flesta tycker att det är bra att läsa endast med personer i ungefär samma ålder. Många ser det också som positivt att de läser andra ämnen än svenska. Dels lär man sig mer svenska när man läser andra ämnen och dels ger de övriga ämnena en förankring i skolan som ungdomarna tycker är bra. De flesta vill läsa vidare och de upplever att de glömmer mycket av det de tidigare kunnat om de inte får undervisning i dessa ämnen. I Sverige måste man plugga för att få ett bra jobb, svårt att få jobb utan utbildning. Under den första intervjun är det flera av de intervjuade som uttrycker sig positivt om lärarna de möter på folkhögskolan. Även under den andra intervjun framkommer en del beröm av lärarna men det finns också en frustration med pedagogiken som inte visar sig i den första intervjun. Deltagarna ser en resursbrist som gör att de inte kan få så mycket hjälp som de tycker att de behöver. De är också frågande till pedagogiken där de får papper som de ska läsa istället för att läraren föreläser. Det är tydligt att de känner igen denna pedagogik från sina hemländer och de anser att de skulle lära sig mer om de hade mer föreläsningar. Negativt Under den första intervjun ser ungdomarna det mesta med kursen som positivt. Det enda de tar upp som negativt är att det är väldigt långa dagar och en lång 15

16 termin, vilket gör att de känner sig uttröttade. Det är ansträngande att lära sig ett nytt språk och flera upplever att de inte har ork att göra läxor eller ha andra aktiviteter på eftermiddagar och kvällar. Även under den andra intervjun kommer detta upp. Om vi hade slutat lite tidigare hade man kunnat läsa läxor några timmar på kvällen. Under den andra intervjun ser ungdomarna dessutom andra problem med kursen. Det finns en utbredd frustration hos dem över att de inte har kunnat gå vidare från Spinna, flera av de som intervjuats har då gått kursen sedan starten, det vill säga ett drygt år. Vid den första intervjun, efter ungefär ett halvår, var det ingen som kände sig redo att lämna kursen för att göra någonting annat men vid den andra intervjun verkar många anse att de tillbringat tillräckligt mycket tid på kursen och att de skulle lära sig mer om de fick gå vidare. De flesta har folkhögskolans allmänna kurs som mål, för att sedan läsa vidare på högskolan, och de upplever att det tar för lång tid innan de får gå vidare. En av de intervjuade, som har sökt till den allmänna kursen men inte kommit in uttrycker: De säger att du är duktig och du kommer att bli bättre, men tyvärr får du inte börja nu. Något de intervjuade också upplever som frustrerande är att det kommer nya personer till gruppen kontinuerligt. De anser att allt tar ett steg tillbaka när det kommer någon ny, då måste man börja om med basal svenska och någon som talar samma språk som de nya måste kanske tolka. Det gör att utvecklingen går långsammare framåt för de som redan har gått kursen ett tag. För de som kommer nya är det dock positivt att komma in i en grupp där alla redan kan en del, för det ger snabbare framsteg. Känslan av att sitta fast i kursen och det faktum att det regelbundet kommer nya elever till klassen kan påverka ungdomarnas motivation. Några uttrycker att det är lätt att bli lat när man inte måste kämpa för att hänga med på lektionerna, och när det hela tiden finns andra som kan mindre. De tror att om de hamnade i en klass med många svenskar skulle de tvingas anstränga sig hårdare och då skulle de också lära sig mer. De tar också upp att man inte får några betyg på kursen, utan bara intyg att man har gått den. Det förstärker känslan av att de inte är på riktigt och gör att man inte kan söka vidare från Spinna som man skulle kunna från en annan kurs. Förslag till förbättringar Under intervjuerna framkommer sådant som inte är direkt kritik, utan mer förslag på förändringar som skulle kunna göras för att göra kursen bättre. Ett sådant förslag är att ha mer studiebesök. Speciellt de som inte har haft något studiebesök som de tycker passar dem skulle vilja ha det. En person som inte är 16

17 intresserad av att läsa vidare upplever det också som omöjligt att få en praktikplats. Det är uppenbart att läraren försökt hitta en plats, men inte lyckats. Något annat som de intervjuade upplever skulle vara bra är en ökad kontakt med svenskar. De träffar dem mer på folkhögskolan än på Sfi men de skulle vilja träffa fler svenskar. Kanske skulle de kunna läsa till exempel kursen Läslust/Lättläst, föreslår någon, för att inte bara undervisas tillsammans med andra flyktingar. Kombinationen av att de intervjuade upplever ett sug efter att träffa svenskar och att de ser skoldagen som lång och relativt ansträngande leder till ett förslag där elever från spinna träffar svenska elever för lättsammare aktiviteter regelbundet. Detta kan vara till exempel idrott eller diskussionsklubbar och skulle kunna ersätta den sista lektionen för dagen. Personalgruppens syn på projektet Under projekttiden har personalen utvecklat och anpassat metoden utifrån deltagarnas förutsättningar och behov. Samtidigt anser de att de har hållit sig inom introduktionens tilltänkta struktur. När de har insett att det inte går att bara stå och hålla föreläsningar har de introducerat vissa modifikationer. Texterna som de använder är enklare, de försöka presentera information på ett mer relevant sätt, arbeta i små grupper och de har tillåtit deltagarna att behålla texterna då de svarar på frågorna som ska leda till att de har klarat en fas. Vi vill komma ifrån tanken att de måste bli godkända, istället för att de ser hur viktig eller relevant informationen är. Faserna som lanserades i den nya modellen har lett till att deras roll har blivit tydligare, de har en mer pedagogisk inriktning än före projektet. Det var också tänkt att introduktionen skulle ger mer tid till att lära känna deltagarna och leda till en mer lämplig praktikplats. De tycker att det är viktigt att deltagarna får chansen att praktisera i en miljö där de eventuellt vill arbeta eller studera. De är överens med deltagarna om att det finns många olika individer som kommer till introduktionen, med olika bakgrund, utbildning och arbetslivserfarenhet. De skulle därför hellre arbeta med olika grupper, men resurserna räcker inte för en sådan individualiserad struktur. De håller även med deltagarna då de anser att kontakt med svenskar saknas i introduktionen. En helhetssyn på en lyckad introduktion skulle innebära att andra samhällsaktörer skulle vara beredda att bjuda in flyktingarna, att det skulle finnas fler tillfällen att umgås. Just nu ser de inget naturligt forum för att skapa ett möte mellan samhällsmedlemmar och flyktingarna. Ett sådant möte bör byggas på gemensamma intressen och inte deltagarnas flyktingidentitet. Det kan vara nedlåtande, tycker de, att skapa grupper för flyktingar. Vi diskuterade t.ex. att flyktingar bör få chansen att ingå i studiecirklar med andra samhällsmedlemmar som har samma intresse, istället för 17

18 att skapa en studiecirkel för just flyktingar. Här finns ett behov av ökade resurser och fokus på ett samarbete mellan Integrationsenheten och andra samhällsaktörer. De håller också med åsikterna vi fick av de före detta flyktingarna som tyckte att man behövde fas 1 för att landa och få grundläggande information, men att fas 2 och 3 skulle vara ännu mer relevant om de var mer ute i samhällslivet. Vi fick en metafor om hur det är när svenska turister kommer till Kanarieöarna, de få en snabb introduktion men sedan får de chansen att hitta själv. Om de sedan har frågor, problem, osv. kan de ta kontakt med reseledarna för att få stöd under sin resa. Få vill höra allting men vill istället ut och upptäcka själv. Hinder som de ser för en mer utåtriktad introduktion finns på några olika nivåer. Arbetsgivarna är överbelastade och Arbetsförmedlingen har dragit sig tillbaka. Andra myndigheter och förvaltningar tar bara ansvar då individen har kommit in i deras ansvarsområde. Det finns ingen samordning innan individen anses vara beredd. En fokus på nätverksbyggande kunde vara ett sätt att motverka en sådan ansvarsuppdelning. Då personalgruppen är liten och har fått ett omfattande pedagogisk ansvar, för att få deltagarna genom faserna, har de bara små möjligheter att arbeta samhällsinrikta. Personalen anser att de inte har varit tydliga nog med planerna, en uppfattning som vi hade kommit till efter intervjuerna med fas 3 deltagarna. Alla var överens om att det finns en potential i planeringsprocessen för att lyfta fram individen och dennes önskemål, förmågor och intresse. Det finns också mycket som har hänt informellt, där personalen har löst många individuella problem, och som inte ses i verksamhetens dokumentation. Då vi tog upp framtiden finns det en oro att kommunen inte ska till sig lärdomar från projektet. Oavsett om introduktionen kommer att förändras eller inte har man lärt sig mycket som kan vara användbart i framtiden. Det fanns en känsla av att den nya förvaltningen kunde leda till att ett kontaktnät kan utvecklas och det skulle finnas fler möjligheter till arbetspraktik. Samtidigt vill de varna för en rusning ut i arbetsliv som kan leda till att projektets grundtanke, att alla har ett gemensamt behov i början, försvinner. Vad innebär det att vara introducerad? Arbetsgivare Vilka har intervjuats? Intervjuer har genomförts med dem som har varit ansvariga för praktikanten på arbetsplatsen, eller varit Integrationsenhetens kontaktperson på arbetsplatsen. Dessa har ibland chefspositioner och är ibland anställda på arbetsplatsen. För att 18

19 underlätta läsningen av texten benämns de dock alltid som arbetsgivare, även om de inte har en formell arbetsgivarroll på arbetsplatsen. Synen på att ta emot praktikanter Intervjuerna visar tydligt att de flesta är nöjda med de praktikanter de har tagit emot från Integrationsenheten. Vissa har bara tagit emot en praktikant men de flesta har stor erfarenhet av att ta emot praktikanter både från Integrationsenheten och från andra ställen, till exempel Arbetsförmedlingen och gymnasieskolan. I vissa fall har arbetsgivarna tagit emot flera praktikanter från Integrationsenheten och inte fullföljt praktiktiden med alla, beroende på att det inte har fungerat så bra. I typfallet har dock praktiken fullföljts och arbetsgivaren ser det som lyckat. Arbetsgivarna anser i de flesta fall inte att de har gjort några anpassningar i arbetet för att ta emot praktikanter med utländsk härkomst. De anpassningar som görs är sådant som görs med alla praktikanter, att någon utses till ansvarig och får tid att handleda den person som kommer på praktik. Vissa arbetsgivare säger att de har förberett de anställda på att praktikantens svenskkunskaper kan vara små och att de i vissa fall har blandat svenska och engelska för att göra sig förstådda. Någon annan anpassning anser inte arbetsgivarna att de har gjort. Låg frånvaro, ställer alltid upp Arbetsgivarna har vissa synpunkter på hur en praktik ska vara upplagd för att de ska passa både arbetsplatsen och praktikanten. Många säger att det är viktigt att praktikanten har en roll att fylla på arbetsplatsen. Att det finns meningsfulla arbetsuppgifter för praktikanten är en förutsättning för att det ska kännas bra både för arbetsgivaren och för praktikanten. Om praktikanten har en roll på arbetsplatsen är det också lättare att praktiken leder till fortsatt arbete, eftersom arbetsgivaren då kan bedöma praktikantens förmåga att bidra på arbetsplatsen. Något annat som arbetsgivarna ser som viktigt är att praktikanterna ska vara en del av arbetsgruppen fullt ut. De ska delta i sociala aktiviteter som till exempel julfester och ha samma status som vanliga anställda. Detta är inget som skiljer sig åt om arbetsplatsen tar emot en praktikant med svensk eller utländsk bakgrund, men det kan vara extra viktigt för praktikanter med utländsk bakgrund menar vissa. Tanken bland dessa är att integrationen kan främjas av att få känna sig som del av en arbetsgrupp, och genom arbetskamraterna får praktikanten del av ett socialt nätverk som kan leda till fler kontakter med svenskar även utanför arbetet. Intervjuerna visar att några praktikperioder har slutat i anställningar, både kortare och mer varaktiga. De flesta praktikanter har inte fått anställning på den arbetsplats där de har gjort praktik men det faktum att vissa har fått det är intressant. Att sätta arbetsgivare och arbetstagare i kontakt med varandra kan således leda till arbetstillfällen, i både privat och offentlig sektor. 19

20 Vad är viktiga egenskaper hos praktikanten? Intervjuerna visar att den egenskap som de flesta arbetsgivarna uppger som viktigast hos praktikanterna inte är specifik för utlandsfödda praktikanter. Det är nämligen den egna viljan att lära sig något under praktiktiden och att ta egna initiativ på arbetsplatsen som ses som det viktigaste, oavsett härkomst. De praktikanter som vill lära sig hur arbetsplatsen fungerar, som vill utveckla sin svenska och vill bidra med någonting i form av arbete är också de praktikanter som lyckas bäst under sin praktik. Om denna vilja saknas är det troligt att arbetsgivaren avslutar praktiken i förväg. Något annat som uppskattas av arbetsgivaren är om praktikanten har en yrkeskunskap som behövs på arbetsplatsen. Inom vissa branscher, till exempel verkstadsindustrin, är det svårt att hitta utbildad arbetskraft i regionen. Då kan personer med utländsk utbildning bli en mycket viktig källa till arbetskraft för arbetsgivaren. Vissa arbetsgivare verkar vara mer medvetna om detta än andra, och håller kontakt med Integrationsenheten för att få kännedom om personer som kan passa deras verksamhet. Något som också uppskattas är en vilja hos praktikanten att utbilda sig inom bristyrken. Någon efterfrågar lokala utbildningar inom vissa yrken för att hjälpa arbetsgivarna med arbetskraft och arbetstagarna till arbete. När det gäller deltagarnas svenskkunskaper ser de flesta arbetsgivare att praktikanterna har utvecklat sina kunskaper under tiden som praktiken pågått. Ingen ser heller bristande svenskkunskaper som ett problem, utan ser att det löser sig under praktikens gång. Samtidigt uppger många att språket är en av de faktorer som måste fungera för att praktiken ska bli lyckad. Svenskkunskaperna måste ligga på en nivå som gör att arbetet fungerar. Vilken denna nivå är kan förmodligen variera beroende på arbetsplats. De arbetsgivare som har tagit emot så kallade språkpraktikanter uppger att språknivån hos praktikanten var ganska låg inledningsvis. På många arbetsplatser, till exempel förskolor, kan det dock fungera ändå. Det som krävs är en mängd enklare arbetsuppgifter som är kända för praktikanten, till exempel att klä på barn och duka bord. Detta kan göras utan så mycket muntlig kommunikation. När språket utvecklas kan också arbetsuppgifterna utvecklas. På andra typer av arbetsplatser kan det omöjligen fungera så, utan språket måste vara på en relativt hög nivå innan praktiken inleds. Vilket stöd behöver man? Arbetsgivarna har varierande kontakt med Integrationsenheten, och ser sig också i olika hög grad i behov av stöd. De flesta tycker dock att det är bra att ha kontakt med antingen Integrationsenheten eller Arbetsförmedlingen kring praktikanten. Ibland dyker det upp funderingar, både hos praktikanten och arbetsgivaren, och då kan det vara bra att ha någon som snabbt kan reda ut vad som gäller. Intervjuerna visar att i de fall där kontakten inte har fungerat har det 20

21 också dykt upp problem som tagit lång tid att lösa och därigenom påverkat hur praktikant och arbetsgivare upplever praktikperioden. I övrigt tar arbetsgivarna inte upp något större behov av stöd. Det största problemet som de måste handskas med är att praktikanter kräver resurser i form av tid från handledare och kollegor, speciellt i ett tidigt skede av praktiken. För att praktiken ska fungera väl krävs det av hela arbetsplatsen att den tiden lösgörs. Någon arbetsgivare nämner att det vore bra med någon typ av ersättning för att de tar emot praktikanter, men de flesta ser att arbetsplatsen på sikt kan tjäna på att ta emot praktikanter och att de nödvändiga resurserna därför får tas från arbetsplatsen internt. Företaget har också kunder i 60 länder vilket gör att en annan bakgrund än svensk kan vara en fördel Väldigt positivt att ha praktikanter från andra länder, då arbetsplatsen får kulturkunskaper. Föreningar En lyckad integration kräver aktivt samarbete mellan IE och ideella organisationer/arbetsgivare. Det krävs också arbete och bra kunskaper i svenska språket, där har skolan en viktig roll. Det borde vara krav på ideella föreningar att ta emot flyktingar, för att få bidrag från det offentliga Vilken kontakt har man? Intervjuerna med representanter för det ideella föreningslivet i Härnösand har gjorts med personer som står angivna som kontaktpersoner i föreningar som får stöd av Härnösands Kommun, eller med personer som pekats ut av dessa som lämpliga att intervjua. För att få med så många olika åsikter som möjligt valdes både idrotts- och kulturella föreningar ut. Det visar sig i intervjuerna att det finns tre grader av kontakt som föreningar kan ha med personer av utländsk härkomst. Den första gruppen består av föreningar som inte har någon, eller mycket sporadisk, kontakt med personer med utländsk härkomst. Dessa föreningar har nästan inga medlemmar med utländsk härkomst, och av dessa är inga nytillkomna flyktingar. Majoriteten av dessa består av kulturella föreningar, speciellt om deras verksamhet har lokal anknytning. Den andra gruppen består av föreningar som har relativt få medlemmar i ordinarie verksamhet som har utländsk härkomst, men där det finns verksamheter som vänder sig enbart till personer med utländsk härkomst, främst då nytillkomna flyktingar. Exempel på sådan verksamhet är fotbollsträning för kvinnor som nyligen kommit till Sverige. I den tredje gruppen finns föreningar som har 21

22 ganska många medlemmar av utländsk härkomst, varav många är relativt nytillkomna. Flera av idrottsföreningarnas tillhör denna grupp. Vilka erfarenheter har man? Av de som har relativt tät kontakt med utlandsfödda är det flera som vittnar om att det kan märkas tydligt att kulturerna är olika i olika länder. Det kan röra till exempel att det i Sverige ses som självklart att vara ombytt till gymnastikkläder på träningarna medan det inte är självklart i andra länder. Dessutom kan speciellt ungdomar vara präglade av upplevelser från sitt hemland. Några vittnar om att det ibland kan bli kontroverser mellan ungdomar som beror på kulturkrockar. Några representanter från idrottsföreningar märker också skillnader mellan svenska och utlandsfödda föräldrar när det gäller engagemang i föreningen. Det upplevs som svårt att få föräldrarna att engagera sig i till exempel styrelser eller lagråd. Ekonomin kan också göra att föräldrar till utlandsfödda barn och ungdomar har svårt att bidra till laget genom att skjutsa till matcher eller sälja lotter. Vissa representanter anser inte att de anpassar verksamheten alls till personer med annan härkomst än svensk, oavsett om de har sådana i föreningen eller inte. Andra uppger att de ibland använder engelska för att kommunicera, eller gör undantag för föräldrar med sämre ekonomi när det gäller medlemsavgifter med mera. Det senare gäller dock både för svenska och utlandsfödda personer. Det är främst idrottsföreningarna som tar emot många personer med utländsk härkomst och representanterna från dessa föreningar ser inga direkta problem med språket hos de som de möter. Det verkar dock som om de flesta har ganska goda språkkunskaper innan de hamnar i föreningen. I de fall det inte är så sker en viss anpassning. Bland de som inte tar emot så många deltagare med utländsk bakgrund ses språket som en viktig faktor för ett lyckat mottagande. Om inte svenskkunskaperna är tillräckliga, eller om personen inte talar engelska, ser många det som svårt att ta emot personen som deltagare i föreningen. Vilka egenskaper behövs hos den enskilde? Det första kriterium som en person som vill bli medlem i en förening måste uppfylla är att ha ett intresse för de frågor som föreningen berör. Detta ser många som det enda kravet som måste vara uppfyllt. Denna typ av svar är speciellt vanligt bland de föreningar som inte har haft någon speciell kontakt med utlandsfödda personer. Dessa har ofta inte funderat närmare på om det krävs speciella egenskaper hos utlandsfödda för att passa in i en förening. De som har tätare kontakter med den här gruppen är något tydligare i sin syn på vad som behövs. Något som många lyfter fram är den egna viljan att delta. Flera berättar att de har haft deltagare som kommit enstaka gånger eller som inte har 22

23 något eget driv att delta. Detta fungerar inte i längden, utan personen måste själv vara intresserad och vilja ställa upp på träning eller komma på möten. De som representerar idrottsföreningar talar också om att förmågan att utöva idrotten måste ligga på samma nivå som de jämnåriga. Vissa tycker inte att det är något problem eftersom de som de möter ofta är bolltalanger som är mycket duktiga medan andra har stött på personer som vill delta men som inte är tillräckligt duktiga. Detta är speciellt ett problem om personerna kommer från länder där förutsättningarna för organiserad idrott har varit små. Det kan också vara ett problem för unga kvinnor som kommer från kulturer där kvinnor traditionellt inte utövar idrott. Vilket stöd behöver man? Det vore bra om det fanns en dialog med integrationsenheten, där en från föreningen skulle kunna vara ansvarig för sådana frågor. Då skulle man kunna slussa ut fler. Även en dialog med flyktingförläggningen, med ett namn och ett nummer man kan ringa för att få stöd och utbyta idéer. Kontakt med personer med utländsk härkomst ses av de flesta intervjuade som mycket positivt. Det kan lära andra medlemmar mycket om andra kulturer och det är också ett sätt att få fler medlemmar och engagerade personer till exempelvis styrelser. Även bland de föreningar som i princip inte har några medlemmar med annan bakgrund än svensk ser man att om bara intresset finns tar man gärna emot. Men kontaktytan till utlandsfödda personer är inte så stor och det är ingenting man arbetar med aktivt. Att kunna nå ut med att verksamheten finns så att ännu fler barn/ungdomar med invandrarbakgrund kan aktiveras De intervjuade har olika mycket kontakt med Integrationsenheten. De kulturella föreningarna har ofta ingen kontakt. De välkomnar dock kontakt från Integrationsenheten, både på så sätt att de kan komma och informera om föreningen och som stödpersoner om de tar emot medlemmar som är nytillkomna flyktingar. Idrottsföreningarna har ofta mer kontakt. Det handlar vanligtvis om att Integrationsenheten tipsar ungdomar om olika idrottsföreningar utifrån ungdomarnas intresse. En representant från en idrottsförening påpekar att det händer att personal från Integrationsenheten övertolkar ungdomarnas vilja att hålla på med idrott organiserat och skickar även de som egentligen inte är intresserade för att testa. I övrigt ses kontakten med Integrationsenheten som positiv och de intervjuade tycker att de kan få ganska mycket stöd därifrån om det dyker upp problem. Det är inte bara utvecklande för flyktingungdomarna, det är också berikande för de andra ungdomarna i laget, att få träffa människor med olika bakgrund och öka sin förståelse av samhället. 23