Låt studenter forska

Transkript

1 Uppsala studentkårs tidning. Grundad #13 16/11 6/ / Faktum är att en stor del av dessa studenter knappast var lämpade att bli lärare / Det har också funnits ett nations-vm i kultur, men det blir inte alltid av numera. 7/ Jag kan starta en bojkott i morgon. Nu väckte du rebellådran i mig. Resurser efter kvalitet 06/NYHETER De statliga anslagen till Sveriges lärosäten ska lägga större vikt vid utbildningsvalitet, i stället för som idag på antalet utexaminerade studenter. Det föreslås i en ny utredning. I Uppsala välkomnar både universitetsledning och studentkår förslaget. Riksdgsbelut väntas tidigast om ett år. POSTTIDNING, Övre Slottsgatan 7, UPPSALA Foto:Christin Lenthamre Ljudvrängare intar scenen 19/KULTUR Uppsalastudenten David Redmalm, med artistnamnet Redmalm, är huvudnumret när Uppsala konsert och kongress sätter den lokala popen i fokus den 28 november. Mäter människans miner Foto: Hanna Lundquist 17/FORSKNING PÅGÅR Låt studenter forska Förnyelse, nyfikenhet och entusiasm. Det är receptet för att vara en inspirerande lärare, enligt doktoranden i botanik Anneleen Kool. 08/NYHETER Hon har just utsetts till en av de fem bästa pedagogerna vid Uppsala universitet. I år är tre av fem vinnare doktorander, men Anneleen Kool tycker att ännu fler doktorander borde belönas för sina insatser. Viktigt för henne är att släppa in grundutbildningsstudenter i det praktiska forskningsarbetet: Studenter kan väldigt mycket. Det blir också mycket roligare för dem själva om det inte är en övning utan på riktigt. Glada ansikten får oss spontant att le, medan arga miner gör att vi rynkar pannan. Och bland personer som är nervösa för att tala inför grupp märks reaktionerna särskilt tydligt. Det sker på ett ögonblick, innan medvetandet hinner kopplas på. Att det går så snabbt tyder på att emotionella reaktioner är medfödda, säger psykologen Monika Thunberg, aktuell med en doktorsavhandling i ämnet. 04/ DEBATT ENKELRIKTAT SAMHÄLLE MED S«GLÖM INTE BURMA«

2 Ergo #14 / 2007 LEDARSIDA / 03 SJÄLEN SITTER I HÅRDDISKEN En stor del av våra liv har flyttat in i datorn. Inte bara via mejl och olika communities; vi lagrar också både känslor och tankar där i form av allt från tentor och foton till privata alster och funderingar. Praktiskt datorn som ett komprimerat jag. Men i takt med att vi flyttat över mer av oss själva till en hårddisk blir vi också mer sårbara. Ett gammalt hederligt fotoalbum, en handskriven dagbok eller en printad uppsats är inte särskilt stöldbegärliga. De kan inte heller gå om intet i ett plötsligt elektroniskt haveri (däremot i bränder, men hur vanliga är de i jämförelse?). Och det man inte trodde skulle hända händer faktiskt ibland. En minuts ouppmärksamhet på en sömnig tågresa. Ett inbrott på institutionen man aldrig hade kunnat drömma om. En utan förvarning och för evigt kraschad hårddisk. Tre pinfärska exempel från Uppsalavardagen. Efteråt känns det som att halva ens person gått förlorad, nästan i alla fall. Man förbannar förövarna och sin egen dumhet. Varför var man korkad/ lat/godtrogen nog att inte göra en ordentlig backup på sex år? En futtig tröst är medkänslan från omgivningen; alla kan relatera till förlusten. Så alla ni som ska resa Opålitlig. hem med laptopen i jul, eller bara lämna er gamla stationära burk ensam på student- eller arbetsrummet: gör en backup nu! Köp ett USB-minne eller bränn ner allt på skiva. Göm dem väl och gå trygga på jullov. HEJ STUDENT! NAMN: Anna Pennanen PLUGGAR: Juridik HUR MÅNGA TERMINER I UPPSALA: Snart 8. HÄR SITTER JAG HELST OCH PLUGGAR: Carolina på kvällarna. BÄSTA NATIONEN: Kalmar eller ÖG. SENAST KÖPTA KURSLITTERATUR: Tyvärr var det Lehrbergs tegelsten; Rättsfallssamling i Aktiebolagsrätt. BÄSTA UTGÅNG I UPPSALA: Orange och Velvet. HÄR ÄTER JAG LUNCH I UPPSALA: Fugu när det finns överloppspengar, annars studentpentry på SVC. TRÄNAR: Stallet och Svettis. FAVORITPRODUKT PÅ SYSTEMET: En flaska vitt. FAVORITPRODUKT PÅ APOTEKET: Bafucin för halsont. ROLIGASTE KURS JAG LÄST: Oj, det var många. Straffrätt, processrätt, kulturantropologi A och B, Perukursen... OCH SÄMSTA: Ganska många de också, men just nu associationsrätt. FAVORITGALLERI I UPPSALA: Galleri London. FAVORITPROMENAD I UPPSALA: Längs Fyrisån i Stadsparken för att se på husbåtarna. VÄRSTA KORRIDORMINNET: När jag kom tillbaka efter sommaren till en vattenskadad korridor för några år sedan. BÄSTA STUDENTBOSTADSOMRÅDET: Kantorn. BÄSTA STUDENTFÖRENING: UF. MEST ÖVERSKATTAT I UPPSALA: Folkes livs. GODASTE FYLLEKÄKET: På våren Johannes grill och på vintern Max. FAVORITGATA I UPPSALA: Svartbäcksgatan innan gågatan börjar. FAVORITBIBLIOTEK I UPPSALA: Carolina och Dag Hammarskjöld. HÄR SHOPPAR JAG KLÄDER I UPPSALA: Det blir nog mest på H&M. BÄSTA LÖRDAGSFIKAT: Storken. DET GÖR JAG HELST EN LEDIG SÖNDAG: Fikar och söndagspromenerar eller gör en utflykt. Ergo grundades 1924 och är Uppsala studentkårs tidning sedan Redaktionen är obunden gentemot både kårstyrelse och opposition. CHEFREDAKTÖR/ ANSV. UTGIVARE Hanna Lundquist (Tf) cred@ergo.us.uu.se REDAKTÖR Gusten Holm red@ergo.us.uu.se SIDREDIGERING Robert Ringefors och redaktörerna AD Lotta Hähnel ANNONSBOKNING Tomat annonsbyrå info@tomat.se /02 UPPLAGA OCH PERIODICITET exemplar 14 nr per år PRENUMERATION 150 kr/år ANNONSPRISER Helsida fyrfärg: kr Halvsida fyrfärg: kr TRYCKERI UNT ISSN ADRESSÄNDRING Eftertryck utan redaktionens skriftliga medgivande tillåts ej. För obeställt material ansvaras ej. Utebliven tidning: (endast boende i Uppsala) NÄSTA NUMMER AV ERGO UTKOMMER: # 1 25/1 # 2 15/2 # 3 6/3 # 4 20/3 # 5 11/4 # 6 25/4 # 7 16/5 berglin

3 04 / DEBATT Ergo #14 / 2007 LITTERATATURLISTAN ÄR OJÄMSTÄLLD«Bara fem procent av litteraturen på T5 på juristprogrammet är skriven av kvinnor. Alldeles för lite, tycker Ida Sandin. S-studenter anser att en jämn könsfördelning vad gäller författarna till kurslitteraturen på en kurs bör eftersträvas. Syftet med ett sådant strävande är att det inte bara är antalet anställda kvinnor på institutionen eller andelen kvinnliga respektive manliga studenter på kursen eller liknande som påverkar utbildningens kvalitet och uppnådda jämställdhet.» EN HALV BOK ÄR SKRIVEN AV EN KVINNA.«På juridikprogrammet är fördelningen av kvinnliga respektive manliga författare mycket ojämställd. Majoriteten av böckerna är skrivna av män. På termin 5 finns nio böcker angivna som kurslitteratur endast en av böckerna har en kvinnlig författare. Denna författarinna har dessutom skrivit boken tillsammans med en man så man kan se det som att en halv bok är skriven av en kvinna. Med ett sådant synsätt utgör litteratur skriven av kvinnor fem procent av den totala kurslitteraturen och dessvärre ser det ut på liknande sätt på även andra fakulteter. Att kvinnliga författare är underrepresenterade är inte bra för någon utbildning, och framförallt inte en som säger sig ha ett genusperspektiv. Juridicums strävan mot ökad jämställdhet ser i detta fall ut att stanna vid ett antal genusartiklar. Ida Sandin Juridikstuderande och partiombud för S-studenter SKRIV TILL ERGOS DEBATTSIDA! Textlängden bör inte överstiga tecken inklusive mellanslag. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i och språkgranska manus. Det går bra att vara anonym, men du måste uppge namn och adress till redaktionen. Maila till cred@ergo.us.uu.se. Nästa manusstopp är den 14/1. LÅT KÅREN FINNAS BLAND STUDENTERNA Flytta ut kåren på campusen. Då blir det lättare för studenter att göra sin röst hörd och engagera sig. Det skriver företrädare för UUS, Gröna studenter och Borgerliga studenter. Uppsala studentkår upplevs idag av många studenter som tämligen anonym. Vi tror därför att Uppsala studentkårs centrala verksamhet måste kompletteras med en mer campusbaserad verksamhet, med andra ord med lokala sektioner som kan finnas där studenterna finns. Det skulle göra det lättare för studenter att komma i kontakt med Uppsala studentkår när de har problem eller när de vill påverka något. Vi anser också att kåren lättare skulle kunna informera studenterna om allt bra som kåren gör och hur det berör dem och deras vardag.» NÄR DET BLIR LÄTTARE FÖR STUDENTERNA ATT GÖRA SIN RÖST HÖRD OCH NÄR KONTAKTEN HAMNAR PÅ ETT MER LOKALT PLAN SÅ ÖKAR ENGAGEMANGET.«Det måste dessutom bli enkelt att engagera sig i Uppsala studentkår och göra något utan att engagera sig i ett kårparti. Det behövs en större mångfald av sätt att engagera sig på. Vi tror att när det blir lättare för studenterna att göra sin röst hörd och när kontakten hamnar på ett mer lokalt plan så ökar engagemanget. Det är genom att man träffar personer som är aktiva som man blir intresserad av att själv engagera sig och med ökad lokal aktivitet skulle sådana tillfällen öka drastiskt. Mer kontakt mellan medlemmar och kåraktiva skulle ge kåren en starkare och bättre rekryteringsbas. FÖR ATT DET SKA FUNGERA anser vi att kåren måste bli tydlig med vad som lämpar sig bäst att göra centralt och vad som Klas-Herman Lundgren fungerar bättre om man gör det på en mer lokal nivå. För att undvika att uppfinna hjulet igen är det bra att samarbeta med de föreningar som redan finns på universitetets campus och i många fall dessutom redan samarbetar med Uppsala studentkår kring exempelvis studiebevakning. Det skulle ge föreningarna stöd samtidigt som det skulle möjliggöra och underlätta en sektionsbildning inom kåren. Framtida sektioner måste också få utrymme att själva avgöra vad de vill arbeta med och vilka frågor som är viktiga för just deras medlemmar. Kåren måste nina hemmingsson Magnus Lundgren Kristian Bergman självklart känna en tillit till sina sektioner och sektionerna måste känna tillit till kåren. Lokala starka sektioner blir i förlängningen en rekryteringsbas för kåren. Samtidigt kommer det att skapa goodwill och ett starkare förtroende för Uppsala studentkår, vilket vi tror att kåren kan vinna mycket på, speciellt nu när kårobligatoriet ifrågasätts. Klas-Herman Lundgren Uppsala universitets studenter (UUS) Magnus Lundgren Gröna studenter (Gs) Kristian Bergman Borgerliga studenter Annons 60 mm

4 foto: Hanna Jansson Julenergi! Håll igång hela jullovet! Stallet har öppet för dig som är kvar i stan. Här finns gym, klättervägg, aerobics, bollspel och som en extra klapp bjuder vi på gratis julgympa! Välkommen till Studenthälsan! GYMPA GRATIS PÅ STALLET 26/12 6/1! Tid Må Ti On To Fr Lö Sö Gott nytt år! Nyårsdagen Puls stängt stängt Stång Stång 75 Medel Stång För övrigt julprogram aerobics, bollspel, gym, klättervägg se STALLET Uppsala Science Park Dag Hammarskjölds väg 58 tel SVETTIS Svandammen Sjukhusvägen 2 tel STUDENTHÄLSANS MOTTAGNING Övre Slottsgatan 7 2 tr tel

5 06 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Lobbyister höll i obligatorisk undervisning på Juridicum Den idébaserade organisationen Centrum för rättvisa, som 2004 stämde Uppsala universitet för kvoteringsförsöket på juristprogrammet, fick ensamma hålla i ett obligatoriskt seminarium om samma rättsfall på Juridicum. Flera studenter med utländskt utseende upplevde seminariet som kränkande. Seminariet var upplagt som ett processpel. Med utgångspunkt i stämningen mot och Högsta domstolens fällning av Uppsala universitet skulle studenterna ta fallet vidare till EG-domstolen. De skulle stämma den svenska staten och argumentera för att positiv särbehandling av sökande med utländsk bakgrund är fel också enligt EG-rätten. I klassrummet fanns ett antal studenter med utländskt utseende. Flera av dem upplevde seminariet som kränkande och kände sig stigmatiserade. En tydlig vi-och-dom-känsla uppstod, säger juriststudenten Claudia Jiménez Guala: Processen mot Uppsala universitet har gjort att det har varit en spänd stämning under hela studietiden. Många har upplevt att de har blivit ifrågasatta och»processen MOT UPPSA- LA UNIVERSITET HAR GJORT ATT DET HAR VARIT EN SPÄND STÄMNING UNDER HELA STUDIETIDEN.«att andra studenter undrar om man är där på egna meriter. Men vi har aldrig varit tvungna att diskutera det här på lektionstid tidigare. HON IFRÅGASÄTTER det rimliga i att vad hon ser som en starkt ideologiskt präglad lobbyorganisation på obligatorisk undervisningstid får tala för sin sak i en på utbildningen så pass laddad fråga, vilket seminarieupplägget i praktiken kom att innebära enligt henne. Förutom gästläraren, som är forskningsstipendiat på Centrum för rättvisa, närvarade också organisationens chefsjurist och berättade om målet man drivit mot universitetet. Studenterna kunde heller inte argumentera för en annan syn på positiv särbehandling eftersom ramarna var givna, understryker Claudia Jiménez Guala, och menar att hon därför också kände sig ideologiskt kränkt. En annan student, som vill vara anonym, invänder inte främst mot seminarieuppgiften i sig utan mot det faktum att företrädare för Centrum för rättvisa, som så tydligt tagit ställning i frågan, ensamma fick hålla i seminariet. FLERA STUDENTER, däribland Claudia Jiménez Guala, valde att sitta tysta under processpelet. Jag kände inte att det fanns något jag kunde säga. Jag hade redan frågat varför vi var tvungna att utgå från det här målet när vilket annat som helst hade fungerat lika bra, och fått till svar att det var ett intressant och passande mål, säger Claudia Jiménez Guala. Johan Loell, studiebevakare på Juridicum, säger att universitetet enligt lagen om likabehandling av studenter är skyldiga att utreda om de får veta att någon student känt sig kränkt på grund av etnicitet. Enligt Johan Loells erfarenhet är det ovanligt att utomstående organisationer håller i obligatoriska undervisningsmoment. Men Olle Lundin, prefekt på Juridiska Centrum för rättvisa höll den 27 november i ett obligatoriskt seminarium för juridikstuderande. Uppgiften att argumentera för att positiv särbehandling är oförenligt med EG-rätten har upprört studenter med utländskt utseende. Foto: Hannes Ljunghall fakulteten, menar att det är mycket vanligt att externa föreläsare bjuds in, även till obligatoriska kursmoment. Olle Lundin vill inte uttala sig om det aktuella seminariet utan hänvisar till att han inte hunnit prata med ansvarig lärare och studenter. RENT GENERELLT ser han dock han inget problem i att Centrum för rättvisa håller i ett seminarium kring Uppsalamålet, med studenter som teoretiskt sett kan ha kommit in via kvotering. Nej, inte egentligen. Det här är ett intressant rättsfall och vi vill gärna diskutera dagsaktuella fall, säger Olle Lundin. Men institutionen kommer självklart att enligt lagen om likabehandling låta utreda vad som hänt, lovar han. Ergo har inte lyckats nå den kursansvarige läraren för en kommentar. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se Centrum för rättvisa (CFR) är en ideell och obunden stiftelse som startade sin verksamhet Ändamålet är att få genomslag för fri- och rättigheter som skyddas i Europakonventionen, grundlagen och vanlig lag. CFR har hittills drivit ett 30-tal fall om bland annat diskriminering, föreningsfrihet och äganderätt. Organisationen tar inte betalt av sina klienter, utan fi nansieras genom gåvor och anslag väckte CFR åtal mot Uppsala universitet för den alternativa antagningen på juristutbildningen, där 30 nybörjarplatser viktes åt studenter med två utlandsfödda föräldrar. Universitetet fälldes för otillåten etnisk diskriminering i tingsrätt, hovrätt och i Högsta domstolen. Missad tenta kan bli dyr historia Studenter som tar sina poäng i tid ska få högre studiebidrag än de som halkar efter. Det är ett av förslagen som den studiesociala utredning regeringen nu har tillsatt ska se över. Utredningen ska kartlägga hur studenters sociala och ekonomiska situation kan förbättras. Den ska särskilt titta på hur studiemedelssystemet samspelar med andra sociala trygghetsystem. Idag är det till exempel så att den som studerar inte kan vara sjukskriven på deltid. Först efter 30 dagars sjukdom avskrivs lånedelen i studiemedlet. Den ekonomiska situationen för studenter med barn ska också utredas. Vi är överens med regeringen om att man måste gå på djupet med här frågorna. Studerande ska ha samma villkor som andra grupper, säger Mattias Bjärnemalm, vice ordförande för Uppsala studentkår med ansvar för studiesociala frågor. Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg har tidigare lanserat idén om en examenspremie som ett sätt att öka genomströmningen i högskolan. Förslaget återfinns i utredningsdirektiven, liksom en peng-per-poängmodell. Enligt den ska studenter som halkar efter i studierna få minskat studiebidrag. Som kompensation ska lånedelen kunna öka. Mattias Bjärnemalm menar att det inte är något fel på ambitionen att få studenter att ta examen i tid. Men han är skarpt kritisk till de två modeller regeringen vill att utredningen ser över. En examenspremie missgynnar dem som byter utbildningsinriktning eller vill fördjupa sig. Med ett peng-per-poängsystem riskerar studenter att avbryta sina studier om de halkar efter eftersom man är rädd för att ta för stora lån, säger han. BJÄRNEMALM HOPPAS OCKSÅ att utredningen noga analyserar varför studenter läser i fler terminer än de kanske skulle behöva. Det är bra att frågan lyfts. Kanske kommer man fram till att det beror på att många måste jobba vid sidan av studierna. Då är det ett problem som går att lösa, men inte genom examenspremier utan med höjt studiemedel. Utredningen får formen av en parlamentarisk kommitté, vilket borgar för reformer som står sig över eventuella framtida regeringsskiften. Kommittén ska också se över om CSN:s verksamhet helt eller delvis kan tas över av privata aktörer. Enligt direktiven skulle en sådan reform kunna gynna studenter genom att valfriheten ökar. Storleken på fribeloppet (hur mycket pengar man får tjäna med bibehållet studiemedel) ska också utredas. Mattias Bjärnemalm ser inga problem med att ta bort fribeloppet under förutsättning att studiemedlet samtidigt höjs rejält. Slopar man fribeloppet utan att höja studiemedlet uppmanar man människor att jobba extra. Det går rakt emot idén om ökad genomströmning, säger han. Kommittén ska presentera sitt slutbetänkande i mars HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se

6 Ergo #14 / 2007 NYHETER / 07 Kåren vill vara med när vicerektorer väljs Valet av nya vicerektorer är i full gång på Uppsala universitet. Vilka som får jobben har betydelse för studenter och doktorander. Men kåren är missnöjd med hur universitetet hanterat studentinflytandet i valet. Uppsala studentkår har under hösten legat på universitetetet för att studentrepresentanter ska få sitta med i valberedningarna. Vicerektorer och dekaner är en del av universitetsledningen och har stort inflytande över utbildningen och frågor som rör studenter. Framför allt är det viktigt att doktorander har förtroende för dem eftersom de är ordförande i fakultetsnämnderna, säger kårordförande Louise Callenberg. Kåren stödjer sig på paragraf 3:9 i Högskoleförordningen, som slår fast att studenter har rätt att vara representerade i alla beslutande och beredande organ vars verksamhet har betydelse för utbildningen och studenternas situation. Men samtidigt säger en annan lagparagraf att det är vetenskapligt kompetenta lärare som ska föreslå vem som bör utses till vicerektor eller dekan. Det här har universitetsledningen tagit fasta på. I ett förslag till rektorsbeslut från slutet av oktober skriver ledningen att det Studenthälsans träningsanläggningar Svettis och Stallet anmäls till Handikappsombudsmannen (HO). På Svettis stoppar en trappa den som är rullstolsburen redan vid dörren. På Stallet kommer studenter med rullstol in, men det finns andra brister i form av till exempel tunga dörrar och onödiga trösklar till exempel vid nödutgången. Allt enligt anmälan som gjorts av Marschen för tillgänglighet, som tidigare i höstas massanmälde Uppsalas studentnationer för bristande tillgänglighet. Det är bra att frågan lyfts. Självklart ska alla studenter ha tillgång till Studenthälsans lokaler, säger Emelie Hedén Eklund, jämlikhetsansvarig på Uppsala studentkår. STUDENTHÄLSANS DIREKTÖR Claes-Göran Swahn hänvisar till att alla legala krav på tillgänglighet följdes när Stallet byggdes Att handikappanpassa Svettis hundra år gamla lokaler menar han i princip är omöjligt. Visst skulle man kunna bygga en ramp till entrén, men sedan är ju hela byggnaden mer eller mindre full av trappor och nivåskillnader. Därför har vi också sedan länge dispens från universi-»att STUDENTERNA SKA INFORMERAS KAN BETYDA VAD SOM HELST.«såvitt man kan finna inte finns något lagtvång att släppa in studenterna i valberedningarna. När kåren fick kännedom om universitetsledningens hållning vände den sig till Högskoleverket, som meddelade att man är beredd att pröva ärendet juridiskt. Det vore intressant att höra vad båda parterna har att säga och se hur lagen ska tolkas här. Rent generellt är paragraf 3:9 ganska långt gående, säger Marie Stern Wärn på Högskoleverkets juridiska avdelning till Ergo. EFTER BESKEDET att Högskoleverket kontaktats ändrade universitetsledningen kurs något. Man skriver i sitt beslut att företrädare för studenterna ska informeras av valberedningarna innan vicerektorerna väljs, samt att det förutsätts att studenterna ges möjlighet att ge sin mening. I klartext står dock universitetet fast där man stod från början, menar Louise Callenberg. Det man skriver är extremt luddigt. Att studenterna ska informeras kan betyda vad som helst. Man slår inte fast några Studenthälsan HO-anmäls Trappan på Svettis hindrar rullstolsburna från att ta sig in. rutiner för hur och om studentrepresentanter ska kallas till valberedningarna. Jag har redan fått ta emot samtal från valberedningsordförande som är osäkra på vad som gäller. Men prorektor Kerstin Sahlin anser att universitetsledningen har tillmötesgått studentkårens önskemål så långt det är möjligt. Det står klart och tydligt i vårt beslut att valberedningens ordförande ska lämna information till studentföreträdare och att de ska få möjlighet att ge sin mening. Den här typen av text kan inte konkretiseras mer än så, säger hon. TROTS ATT KÅREN ÄR MISSNÖJD med utgången av ärendet planerar man inte att göra en formell anmälan av universitetet till Högskoleverket, vilket krävs för att verket ska pröva ärendet. Vicerektorsvalet ska vara klart redan i mars, så vi får acceptera det här beslutet nu. Vi har sagt vår mening och ser inget skäl att bråka mer, säger Louise Callenberg. Hon påpekar dock att det finns goda exempel på universitetet. På humanistisk-samhällsvetenskapliga fakulteten släpptes studenterna in i valet till områdesnämnderna, och även i övrigt verkar fakulteten ta studentinflytande på allvar, menar Louise Callenberg. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se Foto: Hanna Lundquist tetet för kravet på tillgänglighet på Svettis, säger Claes-Göran Swahn. Men är det rimligt att alla studenter vid Uppsala universitet inte kan träna på era anläggningar? Nej, det är givetvis inte okej. Vi ska se över om det finns några åtgärder vi kan vidta som förbättrar tillgängligheten. Vi har inga ambitioner att göra det besvärligt för studenterna. Enligt planerna ska Svettis stängas om drygt två år och flytta in i det nya campuset Pedagogikum som byggs mellan slottet och Botaniska trädgården. Kommer ni att vara noggrannare med tillgängligheten då? Det kan du lugnt utgå ifrån, säger Claes-Göran Swahn. Eftersom bristande tillgänglighet i dagsläget inte omfattas av lagen om förbud mot diskriminering kommer HO inte att agera med anledning av anmälningarna. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se Doktorshattar vanliga bland Uppsalas lärare Andelen forskarutbildade lärare på landets lärosäten skiljer sig kraftigt åt, enligt en färsk analys från Högskoleverket. Uppsala universitet placerar sig högt upp på listan. Men en doktorshatt är inte allt, menar kåren. Fyra av fem lärare vid Uppsala universitet är disputerade. Bara Handelshögskolan och Chalmers har fler lärare med forskarutbildning. 80 procent är en bra siffra. Men att en lärare är disputerad är inte allt pedagogisk skicklighet är också viktigt för studenterna, säger Hanna Mörck, vice ordförande för Uppsala studentkår med ansvar för utbildningsfrågor. I landet som helhet är sex av tio högskolelärare disputerade. Lägst andel har i regel lärarutbildningar, vårdutbildningar och konstärliga utbildningar. Det är utbildningsområden som har förts in i högskolan relativt sent, och som dessutom ofta har begränsade forskningsresurser. På Lärarhögskolan i Stockholm är bara 35 procent av lärarna forskarutbildade. Av de ickedisputerade lärarna är de flesta adjunkter, och bara ett fåtal av dessa genomgår forskarutbildning. Alla lärare borde få möjlighet att forska. Är man inte disputerad ska man ha möjlighet att bli det, anser Hanna Mörck. HON MENAR ATT DET ÄR VIKTIGT att studenter får träffa aktiva forskare; både för att garantera forskningsanknytningen i grundutbildningen och som ett medel för att minska den sociala snedrekyteringen till forskarutbildningen. Jag tror att möten med människor som man kan identifiera sig med kan vara avgörande för om man själv väljer ett yrke, säger hon. Mattias Wiggberg, ordförande för kårens doktorandnämnd, menar att den viktigaste åtgärden för att öka andelen disputerade lärare är att tillsätta nya och unga lärare med doktorsexamen. Adjunkter ska visserligen uppmuntras att söka doktorandtjänster, men en öppen utlysning av tjänsterna krävs, anser han. Det är första gången som Högskoleverket undersöker antalet forskarutbildade lärare. Vi tyckte att det var intressant att synliggöra vilka siffror det rör sig om. En hög andel disputerade lärare brukar ju tas som ett kvalitetsmått, säger utredaren Stig Forneng. Universitetetskansler Anders Flodström säger i ett pressmeddelande att andelen disputerade lärare är låg och att det är önskvärt att fler får möjlighet att börja på forskarutbildningen. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se 81 procent av lärarna vid Uppsala universitet är forskarutbildade. Det fi nns 210 odisputerade lärare vid universitetet. Elva procent av dem är registrerade på forskarutbildningen, men bara sju procent är aktiva.

7 08 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Tomtar, gran och hemvändarångest? Julen är hemvändartid för många studenter. Men är allt bara skimrande och fröjdefullt framför familjegranen? SARA LAGINDER, 26, pluggar serbiska/kroatiska/bosniska och skriver magisteruppsats i Östeuropakunskap, från Sala. Har du hemvändarångest vid jul? Nej, eftersom jag inte ska åka hem. Eller jag åker nog bara hem över dagen på julafton eftersom jag ska jobba. Det är nära så jag kan åka hem när jag vill... Vad är det bästa med att komma hem? Att slippa laga mat och umgås med min familj. Och det mest ångestladdande med att åka hem? Oj, det är jobbigt med julhets och ibland med julklapparna. Sen kan det vara jobbigt om man bor längre bort än vad jag gör. JESSICA WALLSTRÖM, 41, pluggar till textil- och spansklärare, från Ängelholm. Har du hemvändarångest vid jul? Jag har min familj här så jag har inte så mycket ångest. Däremot följer jag med till Hälsingland till min mans föräldrahem. Vad är det bästa med att komma hem? Att man slipper så mycket stök och man kan välja lite vad man ska göra. Vad ser du mest fram emot i jul? Vara ledig. Jag hoppas på snö. IDA GUSTAFSSON, 20, pluggar bioteknik, från Varberg. Har du hemvändarångest vid jul? Ja faktiskt, lite. Det är tråkigt att ingen bor jämte mig och det är många man saknar när man är hemma. Vad är mest ångestladdat med att åka hem vid jul? Tvånget att gå ut på krogen på juldagen. Jag tror att alla har lite ångest inför det. Vad är det bästa med att komma hem? Att träffa familjen och kompisarna. Vad ser du mest fram emot i jul? Gå på Lisebergs julmarknad. Den har något för alla! WILL GOLDBLOOM, 20, pluggar historia i Uppsala och dramatik och historia vid Vancouvers universitet, från Toronto. Har du hemvändarångest vid jul? Nej, jag ska inte åka hem vid jul. Jag är jude så vi firar inte jul så jag känner inte så mycket inför det. Vid jul ska jag ut och resa i Europa. Vad brukar vara mest ångestladdat med att åka hem vid jul? Efter några dagar kan det bli lite tråkigt. Och så blir man fet av för mycket mat, haha. Vad är det bästa med att åka hem? Att träffa familj och vänner som kommer tillbaka från olika universitet. Vad ser du mest fram emot i jul? Jag gillar att lyssna på julmusik (Christmas Carols), när jag var liten sjöng jag i kör. FRIDA JONSÉN, 22, pluggar sociologi AOP, från Karlstad. Har du hemvändarångest vid jul? Nej, tvärtom. Jag tycker det är skönt. Det kan vara för att jag inte varit hemma på hela terminen. Som student är man mycket själv och julen är en mysig högtid! Finns det inget ångestladdat med att åka hem? Att man missar saker som händer här, kanske. Och om man har plugg man borde ta tag i. Vad ser du mest fram emot i jul? Att se vårt nya hus. Det har totalrenoverats, när jag sist såg det var det ett bombnedslag (skrattar). EMMA JANSSON, 26, pluggar till gymnasielärare i spanska och samhällskunskap, från Surahammar. Har du hemvändarångest? Nja. Kanske lite grann om det blir för stilla. Kanske mer över sommaren när man kommer att stanna längre. Nu är man hemma så kort. Om det blir väldigt stilla och inte händer så mycket kan det bli lite ångestladdat, Men det är samtidigt bra med lugn. Vad är det bästa med att komma hem? Att få släppa massa ansvar och bli lite omhändertagen Vad ser du mest fram emot i jul? Två saker. Att få träffa min bror som jobbar och bor i Japan, och att fira jul med hela familjen. Det har vi inte gjort på jättelänge. VINCENT VUKOVIC, 22, pluggar Medie- och kommunikationsvetenskap A, från Skellefteå. Har du hemvändarångest vid jul? Inte så speciellt mycket. Jag har inte något behov av att åka hem över huvud taget eftersom vi inte brukar fira jul i traditionell mening. Vi brukar inte julpynta så mycket och köper inga julklappar. Men det innebär ångest att ta sig hem: jag åker helst tåg och det tar elva timmar att åka upp. Vad är det bästa med att komma hem? God mat, haha, och gratis mat. Man får skämma bort sig lite och det är det underbaraste som finns. Vad ser du mest fram emot i jul? Försöka ha det lite mer juligt i år eftersom jag inte haft det så mycket förut. Det blir trevligt med lussebullar, pyntande och Ensam hemma på film. SIMON MINNEMA, 23, pluggar sociologi AOP, från Stockholm. Har du hemvändarångest vid jul? Nej, det kan jag inte påstå att jag har. Vem har det? Jag tycker det är trevligt att komma hem ibland. Men det kan bli lite för mycket med familjen. Om det blir segt är det jobbigt. Vad är det bästa med att komma hem? Att äta god mat,mat över huvud taget, och när det är julmysigt. TEXT: ELLEN PERSSON FOTO: CHRISTIN LENTHAMRE

8 Ergo #14 / 2007 PORTRÄTTET / 09 Tycker för debattens skull Från bloggande statsvetarstudent till en av Sveriges mest efterfrågade skribenter. Katrine Kielos har gjort en kometkarriär. Men tyckandet är ett jobb, punkt slut, hävdar hon. Egentligen drömmer hon om att skriva tal åt socialdemokraterna. Vad heter det där kaféet... Oden nånting? Just det, Ofvandahls! Där kan vi väl ses. Katrine Kielos är tillbaka på brottsplatsen: Uppsala. Det var här hon som nybliven statsvetarstudent blev politiskt intresserad. Eller med egna ord, såg ljuset det socialdemokratiska. Hon vantrivdes på den statsvetenskapliga institutionen och tyckte den var antiintellektuell och antifeministisk. Att komma till Uppsala kändes lite som att flyttas 150 år tillbaka i tiden. Jag minns hur jag kom till min första föreläsning i politisk teori i universitetsaulan, och hade mötts av den där skylten om att det är större att tänka rätt än fritt. Och så står Leif Lewin där och pratar om att vi har allmän rösträtt i Sverige sedan Att skriva om genus var en motståndshandling i Uppsala, menar Katrine Kielos, medan det när hon pluggade politisk psykologi i Michigan var något helt naturligt och opolitiskt. Hon upplevde undervisningen i Uppsala som konformistisk; studenterna skulle strömlinjeformas i det uppsaliensiska sättet att tänka. EFTER ATT HA STÅTT vid en datorpelare på Gamla torget och läst en debattartikel av Pär Nuder knöt hon inspirerat näven i fickan och gick raka vägen till den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus. En novemberkväll fem år senare är hon inbjuden onsdagstalare hos föreningen. Framför ett rött skynke i källarlokalen på Rundelsgränd läser hon ur sin bok om våldtäkt som snart kommer ut, en essäbok som blandar teori och fiktion. Vi pratar mycket om våldtäktstal och lagparagrafer i Sverige. Vad vi inte pratar om är vad som händer med en kvinnas kropp när hon blir våldtagen. Det ville jag försöka beskriva. Och så presenterar jag en del av all den teori som faktiskt finns om våldtäkt. Det är lite utbildningsradioambition: här är 20 andra sätt man kan tänka om våldtäkt på, förklarar hon. Karriären hittills kan inte beskrivas som annat än rekordsnabb. Hösten 2006 började hon blogga på allvar, efter ett par provomgångar. Idag skriver hon för en rad tidningar och tidskrifter däribland Expressen, Fokus, Arena och Arbetaren, har ett bokkontrakt och bjuds ofta in som tyckare till olika tv-soffor. Nyligen utsågs hon till årets medierookie av branschorganisationen Sveriges tidskrifter. Som skribent tar Katrine Kielos upp allt från sex och populärkultur till arbetsmarknadspolitik. Men hon betonar att hon gör det som professionell debattör, inte som privatperson:»det ÄR ETT JOBB. VAD JAG TYCKER ÄR INTE DET VIKTIGA. JAG TAR UPP DET JAG ANSER BEHÖVER SÄGAS I EN FRÅGA FÖR DEBATTENS SKULL«Det är ett jobb. Vad jag tycker är inte det viktiga. Jag tar upp det jag anser behöver sägas i en fråga för debattens skull. Jag ser det inte som att det är jag som tycker något, utan någon annan. Att kombinera yrkesrollen med en tydligt deklarerad politisk åskådning går smärtfritt. Tidningarna och läsarna vet var hon står, menar hon. Partitillhörigheten hindrar henne heller inte från att tidvis kritisera Mona Sahlin och sossarna. Jag har svårt att förstå folk som tror att jag bara för att jag är med i ett parti sväljer allt partiet säger eller tar order från Marita [Ulvskog]. Jag tror snarare att man är mer oberoende för att man har en ideologisk grund att relatera till. Kulturen som finns inom socialdemokraterna att lojalitet är att aldrig kritisera håller jag inte med om. Kritiken mot de egna till trots hoppas hon en dag bli talskrivare åt partiet. Mediekarriären var inte planerad, utan ett resultat av upptäckten att hon kunde ta betalt för att skriva. Hon känner sig privilegierad som får skriva, läsa och tycka på heltid, och tänker inte så mycket på att hon jobbar extremt mycket. Inte heller lägger hon tid och möda på de reaktioner hennes analyser och ofta drastiska formuleringar väcker hos läsare av bloggen och krönikorna. Jag läser faktiskt sällan bloggkommentarerna. Men när unga tjejer som läst mig i SSU:s tidning Frihet hör av sig är det jätteroligt. Om någon borgare som läser Fokus tycker att jag har sosseåsikter, kvittar däremot. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se Fotnot: beslutades om allmän rösträtt för män över 24 år vid val till riksdagens andra kammare. Allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor infördes i Sverige Katrine Kielos om sitt bidrag i nyutkomna antologin Könskrig, som har rubriken Så har man heterosexuellt sex med en man i Sverige hösten 2007 : Ja, det behövs en sådan instruktion. Jag får ofta frågan hur man har sex jämställt när jag är ute och pratar bland SSU-are, det är sånt som folk tänker på. Sen kan det kännas lite märkligt att jag ska komma där och vara en auktoritet bara för att jag har läst böcker och är feminist.... att kritisera Mona Sahlin och s: Kulturen inom s att lojalitet är att aldrig kritisera håller jag inte med om. Samtidigt är det självklart så att vill man komma fram som socialdemokratisk debattör så måste man bråka med partiledaren.... att hon sagt att hon egentligen hatar att skriva: Hatar och hatar. Jag tycker inte om att sitta och hålla på med formuleringar. Och jag har aldrig sett mig som en skrivande person; jag har aldrig suttit hemma och skrivit.... sin politiska övertygelse: Jag vill för allt i livet inte bli politiker. Men jag har politiska åsikter som jag vill driva. Egentligen hade jag hellre skrivit tal åt någon annan.... den feministiska debatten i Sverige: Vi är väldigt bra på jämställdhet, hela SOU-grejen och statsfeminism i Sverige. Men den grundläggande feministiska teorin saknas, det finns ett behov av nya perspektiv och andra sätt att tänka. Jag ser det som ett självändamål att vidga den feministiska debatten det behöver inte alltid bli en SOU eller ett stort projekt hos socialdepartementet av det. Foto: Hanna Lundquist Namn: Katrine Kielos Född: 1983 i Lund. Bor: På Södermalm i Stockholm. Utbildning: Läste en pol kand i Uppsala Studier i politisk psykologi vid University of Michigan i USA. Aktuell: Utsedd till 2007 års medierookie av Sveriges tidskrifter. Boken Våldtäkt och romantik en essä om kvinnlig sexualitet kommer kring nyår. Skribent på Expressens kultursidor, i Arena, Fokus, Arbetaren, Jusektidningen, Frihet och Efterarbetet, på egna bloggen kkielos.blogspot.com och nätbaserade ledarsidan Dagens Arena.

9 10 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Ett år i kårledningen ger Kåren en språngbräda till Rosenbad? Kanske. Ett säkrare besked är att ett år i kårledningen ger jobb. Det visar Ergos kartläggning av de tio senaste årens kårpresidialer. Föreställningen om kåren som en träningsplats där blivande politiker gärna vänstersinnade drillas i i debatteknik och maktutövning är seglivad. Ett exempel: på sin hemsida skriver det kårfackliga partiet Uppsala universitets studenter (UUS) att kåren inte främst ska vara en plantskola för politiker utan koncentrera sig på verksamhet för medlemmarna, fokus på medlemmarna och inte på de aktiva. Ergo har frågat samtliga personer som varit ordförande eller viceordförande åren om de är eller har varit partipolitiskt engagerade efter sin tid på kåren, eller om de arbetat för ett politiskt parti. Knappt hälften, 10 av 23 personer, svarar ja. Det är klart fler än i åldersgruppen som helhet, där bara ett par procent beräknas vara anslutna till något politiskt parti, enligt statsvetaren Anders Westholm. Han är inte förvånad över den höga siffran. De som engagerar sig kårpolitiskt kan även innan de kommer till kåren förväntas ha ett större politiskt intresse än studenten i gemen. Även om man representerar ett kårfackligt parti kan man mycket väl ha en politisk färg vid sidan av, det finns ingen motsättning i det. ANDERS WESTHOLM menar att det finns en tradition i svensk politik av att höga poster i kårorganisationer har fungerat som en språngbräda in i rikspolitiken. Från sin forskning kring hur makteliter rekryteras i Sverige vet han också att en vanlig väg är att man från en position i exempelvis en kårledning lyfts in i ett politiskt sekretariat, till exempel statsrådsberedningen, eller blir assistent till en hög politiker. Därifrån går man sedan vidare. Bland de tio senaste årens presidialer finns flera exempel på det han beskriver. Anna Neuman, vice kårordförande 02 04, jobbar idag som pressekreterare hos Jan Björklund. Ignacio Vita som var kårordförande 02/03 blev efter kåren politiskt sakkunnig hos Mona Sahlin. Förra årets viceordförande Susanna Hansson är idag kanslichef på Liberala ungdomsförbundet. Förutom dem är det dock bara en person till som jobbat med politik på heltid: nuvarande kommunalrådet på Gotland Gustav Hoffstedt (m), som var kårordförande 99/00. För övriga sex politiskt engagerade expresidialer rör det sig om mer eller mindre omfattande förtroendeuppdrag inom kommun eller landsting. Söker man sig då till kåren för att man som Anders Westholm säger redan är politiskt intresserad, eller blir man det när man är där? Det finns exempel på båda varianterna. Anna Neuman berättar att hennes politiska intresse växte under tiden på kåren, vilket senare ledde fram till ett partipolitiskt engagemang. Ignacio Vita var däremot politiskt aktiv redan innan kåren, i SSU och i den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus. Ignacio Vita menar att året som kårordförande absolut hjälpte till att öppna dörren till regeringskansliet, även om SSU- och Laboremustiden säkert också medverkade.»det VAR NYTTIGT ATT SE DET POLITISKA SPELET OCH RÄVSPELET I STYRELSE OCH FULLMÄKTIGE. JAG FICK NOG AVSMAK FÖR POLITIKEN«Man får verkligen möjlighet att göra politik på kåren, säger han. Idag har han lagt politiken på hyllan och slutför sin juristutbildning. Flera andra expresidialer är inte partipolitiskt engagerade men säger sig ha ett starkt politiskt intresse. Några blev tvärtom avskräckta från att engagera sig politiskt, som Annabella Hultman, viceordförande 00/01: Det var nyttigt att se det politiska spelet och hur det fungerar rävspelet i styrelse och fullmäktige. Jag fick nog avsmak för politiken, även om jag aldrig hade några politikerdrömmar från början, jag är mer av en doer. Fler än hon vittnar om att kåren gav en god grund i hur politik fungerar i praktiken. Politik är lite samma sak oavsett om det är på riksdagsnivå eller på Uppsala studentkår. Det är samma mekanismer och man försöker påverka på samma sätt, säger till exempel Mikaela Staaf, viceordförande 01/02. Om vägen från Övre Slottsgatan till Rosenbad alltså kanske inte är spikrak, tycks den verkliga vinsten för den som sitter i kårledningen snarare ligga på det personliga och karriärmässiga planet. Ergos rundringning visar att de allra flesta av expresidialerna snabbt har hittat kvalificerade jobb efter examen. Med några undantag tror de själva att kåråret har varit till nytta på arbetsmarknaden Antingen genom kontakter eller genom den erfarenhet och ämneskunskap de fick på kåren. Jag fick mitt första jobb på fackförbundet ST rakt av efter kontakter och erfarenheter från kåren. Jag är jättetacksam, jag har inte varit arbetslös en dag, berättar till exempel Marléne Engström, ordförande 98/99 och idag samordnare på Riksbyggen. Både kontaktnätet och kunskaperna jag fick på kåren var värdefulla för att få jobb senare. Jag hade säkert inte haft det jobb jag har idag om det inte hade varit för kårtiden, menar Ludvig Larsson, ordförande 03/04 och som idag jobbar med utbildningspolitik på Sveriges ingenjörer.»både KONTAKTNÄTET OCH KUNSKAPERNA JAG FICK PÅ KÅREN VAR VÄRDEFULLA FÖR ATT FÅ JOBB SENARE«Ibland blir kopplingarna tydliga. Sofia Larsson, viceordförande 03/04, rekryterades när hon fortfarande jobbade på kåren till lobbyorganisationen Jagvillhabostad.nu, som kåren hade samarbetat med under verksamhetsåret. Kristina Persdotter, viceordförande 06/07, är idag utbildningspolitisk utredare på den fackliga organisationen TCO, som i våras var medarrangör till en dag kring alternativt urval i kårens regi. Totalt arbetar åtta av expresidialerna idag på idéburna organisationer eller med uppgifter som har en tydlig koppling till kåråret som utbildningsfrågor, presskontakter och lobbyarbete. Men också flera av dem som idag är privatanställda (sex personer) anser att kårerfarenheten varit till handfast nytta på arbetsmarknaden. Anders Hultman tror att viceordförandeskapet 01/02 bidrog starkt till att han fick en eftertraktad traineeplats på Tele2. Hans fru Annabella Hultman, som i konkurrens med sökande fick en av åtta traineeplatser på energibolaget Eon, säger samma sak. Kårengagemang ger konkurrensfördelar på arbetsmarknaden men betydelsen ska inte överdrivas, menar dock Karolina Larfors, ordförande 01/02. Hon anställdes som utredare på Riksrevisionen direkt efter kåråret. Jag tror att kåruppdraget var bidragande men inte avgörande till att jag fick jobbet. Men en del av den allmänna kompetens man får på kåren kan man skaffa på annat sätt, till exempel genom basgruppsarbete eller annat föreningsarbete, säger hon. Andreas Kembler, ordförande 04/05 och idag lärare och arbetsledare på friskolan It-gymnasiet i Uppsala, håller med. De formella fördelar han fick genom kåråret hade han lika gärna kunnat skaffa genom engagemang i Utrikespolitiska föreningen eller en nationskör, menar han. På frågan om de tog uppdraget på kåren av karriärstrategiska skäl svarar expresidialerna nej; engagemanget för frågorna var det avgörande. En stor majoritet var dock medvetna om att året förmodligen skulle underlätta när de senare skulle söka jobb.

10 NYHETER / 11 Ergo #14 / 2007 karriären en skjuts Illustration: Johan Barrett Fortsättning på nästa sida. I stället lyfter så gott som alla fram den personliga lärdom de fått av att sitta i kårledningen kunskaper och erfarenheter som samtidigt ofta är till nytta i arbetslivet. Medievana, praktisk kunskap om politik, personlig mognad genom konflikthantering och personalansvar, mötesvana och drillning i debatteknik, insyn i statlig förvaltning, övning i påverkansarbete och arbetsledning listan kan göras lång. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se DE BÖRJADE PÅ UPPSALA STUDENTKÅR: Ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom, kårordförande 1892/1893. Högerpartiets partiordförande Gunnar Heckscher, vice kårordförande 1931/1932. Författaren Gösta Knutsson, kårordförande Författaren och skådespelaren Tage Danielsson, vice kårordförande Tidigare talmannen Birgitta Dahl (s), aktiv i början av 1960talet. Tidigare statsrådet Anna-Greta Leijon (s), aktiv i början av 1960-talet. Riksdagsledamoten Lennart Hedquist (m), kårordförande 1965/1966. Finansminister Anders Borg (m), ordförande sommaren 1989.

11 12 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Sex privatanställda, åtta som jobbar på idéburna organisationer eller statliga myndigheter. En läkare, en politiker, två politiska tjänstemän och fem studenter. Här är listan över vad de tidigare kårpresidialerna gör idag. 1998/1999 MARLÉNE ENGSTRÖM (ORDFÖRANDE). Kårparti: UUS Efter kåren: Fackförbundet ST. Idag: Samordnare på Riksbyggen. Inga politiska uppdrag. GUNNAR LARFORS (VICEORDFÖRANDE) Kårparti: Utec Efter kåren: Disputerad medicinare. Idag: Läkare på Akademiska sjukhuset. Litet politiskt uppdrag för s i landstinget. 1999/2000 GUSTAV HOFFSTEDT (O. HÖSTTERMINEN 1999) Kårparti: Fria studenter Idag: Kommunalråd för moderaterna på Gotland. ANNA NEUMAN (VO.) Kårparti: UUS Efter kåren: Pluggade i tre år, matematik och samhällsvetenskap. Idag: Pressekreterare på utbildningsdepartementet, för Jan Björklund (fp). Kommunala förtroendeuppdrag för fp i Uppsala. ANDREAS NORK (VO.) Kårparti: UUS Efter kåren: Varit aktiv inom Södermanlands-Nerikes nation som ämbetsman, bl a 3Q. Arbetat som servitör och bartender, studerat till sommelier. Idag: Restaurangchef på Skarholmen i Uppsala. Inga politiska uppdrag. 2003/2004 LUDVIG LARSSON (O.) Kårparti: UUS Efter kåren: Ordförande för Saco studentråd. Idag: Jobbar med utbildningspolitik på fackförbundet Sveriges ingenjörer. Uppdrag för fp i landstingsstyrelse och landstingsfullmäktige i Uppsala län. ANDERS HULTMAN (VO.) Kårparti: SAM Efter kåren: Ekonomijournalist, sedan trainee på Tele2. Idag: Ekonomichef på Tele2:s Datametrix. Inga politiska uppdrag. THOMAS LAURELL (O. VÅRTERMINEN 2000) Kårparti: Utec Efter kåren: Ordförande för Saco studentråd. Organisationsutvecklare på LSU, Sveriges ungdomsorgansioner. Informationsansvarig på utbildningskoncernen Infocomp. Idag: Pressekreterare på RFSL. Inga politiska uppdrag. 2000/2001 BJÖRN DALEMO (O.) Kårparti: UUS Efter kåren: Olika poster inom försäkringsbolaget Trygg-Hansa. Idag: Föräldraledig enhetschef på Trygg-Hansa. Suppleang för fp i en stadsdelsnämnd. ANNABELLA HULTMAN (VO.) Kårparti: SAM Efter kåren: Traineeprogrammet på Eon. Idag: Föräldraledig projektledare på Eon. Inga politiska uppdrag. 2001/2002 KAROLINA LARFORS (O.) Kårparti: UUS Efter kåren: Utredare på Riksrevisionen, jobbar med utbildningsfrågor. Kommunfullmäktigeledamot för fp i Uppsala Varit nämndeman i länsrätten. Idag suppleang i ett kommunalt bolag. ANNA DANIELSSON (VO.) Kårparti: SAM Efter kåren: Var arbetslös en tid efter studierna, vikarierade som högstadielärare. Fick korttidsvikariat på universitetsförvaltningen och fick senare en fast tjänst som utlystes. Idag: Byrådirektör, universitetsförvaltningen. Inga politiska uppdrag. MIKAELA STAAF (VO.) Kårparti: UUS Efter kåren: Projektledare på avdelningen för kvalitet och utvärdering vid Uppsala universitet. Idag: Studenthandläggare på Sacos kommunikationsavdelning. Inga politiska uppdrag. 2002/2003 IGNACIO VITA (O.) Kårparti: S-studenter Efter kåren: Ordförande för Sveriges förenade studentkårer. Sekreterare i förra kårobligatorieutredningen. Politiskt sakkunnig hos integrationsminister Mona Sahlin. Idag: Avslutar sina juridikstudier. Inga politiska uppdrag. Marléne Engström: ordförande 1998/1999 Ignacio Vita: ordförande 2002/2003 Arkivfoto Foto: Privat Jenny Carlsson: ordförande 2006/2007. Foto: Hanna Lundquist ANNA NEUMAN (VO.) SOFIA LARSSON (VO.) Kårparti: S-studenter Efter kåren: Blev rekryterad till lobbyorganisationen Jagvillhabostad.nu. när hon fortfarande var viceordförande. Idag: Föräldraledig. Inga politiska uppdrag, har gått ur s. 2004/2005 ANDREAS KEMBLER (O.) Kårparti: UUS Efter kåren: Lärare på It-gymnasiet i Uppsala. Idag: Arbetsledare, It-gymnasiet. Har aktivt valt bort partipolitiken, trots flera propåer i slutet av ordförandeåret. ERIK HJORT (VO.) Kårparti: UUS Efter kåren: Har nyligen avslutat sina ekonomistudier. Idag: Har flera styrelseuppdrag. Söker heltidsjobb. Inga politiska uppdrag. FELICIA WIBE (VO.) Kårparti: UUS Efter kåren: Pluggat, jobbat som forskningsassistent. Idag: Avslutar journaliststudier. Inga politiska uppdrag. 2005/2006 ERIK HJORT (O.) MARTIN HOFVERBERG (VO.) Kårparti: VSF Efter kåren: Fortsatta ekonomistudier. Idag: Skriver D-uppsats. Medlem i vänsterpartiet. SARA LINDBLOM (VO.) Kårparti: UUS Efter kåren: Handläggare på Uppsala universitet. Idag: Rekryterare på bemanningsföretaget Academic Work. Inga politiska uppdrag. 2006/2007 JENNY CARLSSON (O.) Kårparti: VSF Efter kåren: Återtagit apotekarstudierna, har tre terminer kvar till examen. Inga politiska uppdrag. SUSANNA HANSSON (VO.) Kårparti: UUS Efter kåren: Kanslichef på Liberala ungdomsförbundet. KRISTINA PERSDOTTER (VO.) Kårparti: S-studenter Efter kåren: Utbildningspolitisk utredare/projektledare på den fackliga centralorganisationen TCO. Socialdemokratisk fritidspolitiker i Socialnämnden för barn och unga i Uppsala. Vice ordförande för Laboremus.

12 Ergo #14 / 2007 NYHETER / 15 På flera av universiteten i Sverige kan man som läkarstudent läsa humaniora. Men vad kan skönlitteratur ge medicinare, inriktade som de är mot den fysiska aspekten av människan? Kafka och Camus ska göra läkarstudenter empatiska L unds universitet erbjuder från vårterminen 2008 läkarstudenter att läsa kursen Kroppen i humanioraperspektiv. På Uppsala universitet har läkarstudenterna haft möjlighet att läsa humaniora sedan 2004 genom den valbara kursen Skönlitteratur och medicin. Kursen ges nästa gång vårterminen Målet för kursen är att stimulera till professionell utveckling genom användning av skönlitterära texter och skrivuppgifter som utgångspunkt för reflektion kring yrkesroll, människosyn, kommunikation och etiska frågor. Lärare på kursen är Merete Mazzarella, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och hedersdoktor i medicin vid Uppsala universitet. Skönlitteratur och medicin är en kurs som i större utsträckning än läkarutbildningen i övrigt ger deltagarna möjlighet till fri diskussion och till att formulera åsikter. Vi diskuterar förhållandet mellan humaniora och naturvetenskap och i vilken utsträckning medicin är ett humanistiskt ämne, säger Merete Mazzarella. FLERA AV TEXTERNA som används under kursen är klassiker som Mary Shelleys Frankenstein, Kafkas Förvandlingen och Camus Främlingen, men också samtida noveller ingår. Meningen är inte att läsa texter om vård och sjukdom utan att läsa bra litteratur, kort och gott. Mazzarella lär ut litteraturvetenskapliga perspektiv och redskap och diskuterar tillsammans med studenterna likheter och skillnader mellan att förhålla sig till en text och att förhålla sig till en människa, en patient. Min egen övertygelse är att man inte självklart blir en bättre människa eller en duktigare, mer empatisk läkare av att syssla med skönlitteratur. Men jag tror man blir gladare och i någon mening befriad. Förmåga till empati är annars ett argument som förs fram i debatten. Anhängare av tvärvetenskapliga initiativ menar att läsning och diskussion av texter främjar den empatiska förmågan. Det är dock inte självklart att man vill ha empatiska läkare, säger Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. För att undvika utbrändhet är det bästa en väl avvägd blandning av empati och distans. Precis denna blandning är karaktäristisk för skönlitteraturen, vilket gör den till ett utmärkt arbetsredskap för blivande läkare. Torsten Pettersson talar om estetisk distans och biblioterapi. Biblioterapi, en officiell terapiform som vuxit sig stark i USA, går ut på att patienter läser och»det HANDLAR OM ATT FÖRÄNDRA ATTITYDER. SÅDANT TAR TID.«diskuterar skönlitterära texter i grupp. Behandlingen har gett goda resultat, då patienterna på ett säkert sätt kan bearbeta känslor och situationer. Litteraturen har här en ställföreträdande funktion och utgör samtidigt den största reservoaren av kunskap om människan. Genom läsning kan man märka att man inte är ensam om sina tankar och funderingar. Enligt Torsten Pettersson passar terapiformen bäst för människor i gråzonen, människor som är på väg att bli deprimerade. För riktigt sjuka personer behövs mer resurser. Det är naturligtvis inte fråga om att litteraturen skulle vara allenarådande, utan snarare att den skulle fungera som komplement till annan behandling. OM SKÖNLITTERATUR på läkarutbildningen säger Torsten Pettersson att den skapar en säker omgivning för diskussion eftersom den medger estetisk distans, till skillnad från verkliga case studies, som kan vara känsliga att diskutera. Han säger vidare att en kurs i humaniora bör planeras in i läkarutbildningen redan från början, så att studenterna är förberedda och att kursen bör ges på halvfart för att ge tid för personlig utveckling. Det handlar om att förändra attityder. Sådant tar tid. I slutändan handlar det om att möta en sjuk människa och det gäller att få studenterna att förstå att de behöver litteraturen och varför. Viktigt att komma ihåg är att litteraturen inte bara är fiktion utan ett speciellt sätt att tala om verkligheten. DET LÅTER ONEKLIGEN både spännande och viktigt men hur ser verkligheten ut? Kursen Skönlitteratur och medicin har erbjudits läkarstudenter och andra sedan vårterminen 2004 och responsen från tidigare studenter har varit mycket positiv. Men två gånger har kursen ställts in på grund av för få sökande. Leo Wennström och Josefine Kjaer som läser femte terminen på läkarprogrammet visste inte att kursen fanns. Båda anser dock att en kurs som syftar till bättre kommunikation mellan läkare och patient är både relevant och viktig om upplägg Illustration: Hanna Strandberg och undervisning har en pedagogisk tanke och poäng. De ser båda helst att kursen ges på helfart för att behålla fokus. Tvärtemot vad Torsten Pettersson anser alltså. Men om nu intresset för humaniora hos medicinare är så stort, hur kommer det sig då att kursen har svårt att få tillräckligt antal sökande? Brist på information? HANNA STRANDBERG Skönlitteratur och medicin, 3 hp, ges vid Uppsala universitet. Undervisningen sker kvällstid, ca 8 tillfällen. Kursen ges varje termin i mån av resurser, minst 20 sökande. Behörighet: Minst en termins högskolestudier. Urval: 1. Läkarstuderande 2. Studerande på vårdutbildningar. 3. Övriga. Enligt fd kursadministratör Annie Lundberg är ca 98 % av de sökande läkarstuderande.

13 16 / REPORTAGET Ergo #14 / 2007 På spaning efter ett Studentkorridoren är en glömsk plats. I takt med att flyttkartongerna bärs ut och in försvinner vardagslivets minnen in i skuggorna. Men hur var det egentligen i studentbostäderna när allt var nytt? Vad åt man, hur var festerna och pluggandet? Ergo följde med Marianne Pedersén till hennes gamla vindskorridor på Smålandsgården. Jag hade tvättställ och toalett där garderoben står nu, och egen dusch fanns inte då. Annars är det sig ganska likt, konstaterar Marianne Pedersén när hon ser sig omkring i det studentrum där hon bodde för ett halvt sekel sedan. Den nuvarande hyresgästen Julia Qvist bjuder på snabbkaffe och lussekatter i köket intill från början också det ett studentrum, ombyggt på åttiotalet för att svara mot studenternas högre krav på att kunna laga sin egen mat. Det är hennes första termin som student. Hon kom till Uppsala i höstas för att läsa kulturantropologi, sökte bostad och hörde talas om att Smålands nations bostäder hade ett ledigt rum. Jag gick och skrev in mig på nationen direkt och fick rummet, säger hon. De första dagarna som nyinflyttad var lite jobbiga. Hon kände ingen, den virussmittade datorn gick inte att koppla upp och hon hade i vredesmod slängt sin odugliga gamla Nokia 3310 i väggen. Inget internet, ingen mobil, inga vänner... Nu trivs hon med korridorlivet. Hon gillar att ha folk omkring sig och kan tänka sig att bo kvar ett tag. DRYGT 50 ÅR TIDIGARE kom den då 19- åriga Marianne Pedersén till Uppsala för att studera botanik. Som så många andra i sin generation var hon den första i släkten som fick chansen att läsa vidare. Studenterna var en snabbt växande grupp som fick det allt bättre. Men de var inte så många och så röststarka som de skulle bli några år senare. Det var långt till 1968, när den stora vågen av politiskt medvetande nådde Uppsala universitet och studenterna bankade på dörren till konsistorierummet med krav på tillträde till de styrande organen. Vi var väldigt barnsliga, inte ett dugg politiska. Vi pratade nog mest om killar och fester, säger Marianne Pedersén. Efter ett par år som inneboende hos olika tanter fick hon ett efterlängtat studentrum i den då nyligen färdigställda Smålandsgården. Jag tyckte att det var toppen. Jag hade bott på Dragarbrunnsgatan innan, i ett ruskigt kyffe där jag aldrig såg en människa. Här var det ljust och modernt och man träffade andra. Hälften av Uppsalas ogifta studenter bodde höten 1969 i särskilda studentrum. De flesta tycks ha varit nöjda med sitt boende. Svaren i en enkätundersökning genomförd av 1957 års studentbostadsutredning Ändamålsenliga studentbostäder vittnar om en utomordentligt positiv inställning till studentbostadshusen och deras rum.»vi VAR VÄLDIGT BARNS_ LIGA, INTE ETT DUGG POLI- TISKA.«Bara ett par decennier tidigare hade bilden varit en annan. Länge var inackordering hos privatpersoner på studieorten den normala boendeformen för studenter. Men efter första världskriget började de studerande bli så många att deras behov av bostäder inte kunde tillgodoses genom den allmänna bostadsmarknaden. Nya lösningar krävdes och studentorganisationerna tog själva initiativet. Uppsala studentkårs studentbostadshus på Övre Slottsgatan 5 i dag Akademihotellet stod färdigt 1930 och räknas som landets äldsta moderna kategoribostad för studenter. Bland nationerna i Uppsala var Södermanlands-Nerikes nation först ut med Arkadien vid S:t Johannesgatan, färdigställt De nya studentbostäderna var till skillnad från de ideella och religiösa studenthem som funnits tidigare utformade för att ge studenterna ett så självständigt boende som möjligt beslutade riksdagen att staten skulle subventionera byggandet av studentbostäder. Syftet var att bostäderna skulle ges en tillfredsställande standard samtidigt som hyran inte översteg den genomsnittliga hyran på orten. Byggandet, inte minst i nationernas regi, tog fart och när Marianne Pedersén flyttade in i sitt studentrum några år senare var tillgången på studentbostäder i Uppsala någorlunda acceptabel, enligt utredningen Ändamålsenliga studentbostäder. HON HADE MED SIG en korgstol och ett läsbord till sitt nya hem; i övrigt var rummet färdigmöblerat precis som rummen på Smålandsgården är idag. Korridoren hade sju rum och var enligt tidens standard försedd med två gemensamma duschar, en telefon och ett litet pentry. Julia Qvist och Marianne Pedersén hyresgäster i samma studentrum med ett halvt sekels mellanrum. Studenterna tvättade då i en särskild tvättinrättning på Sysslomansgatan. Möjligheterna till matlagning i korridoren var således begränsade I gengäld fanns det gott om billiga alternativ i närheten. Stekt strömming med potatismos kostade två kronor och femtio öre (kanppt 30 kronor med dagens penningvärde) på det billigaste stället på stan. Smålands nations restauratör serverade lunch ofta rester från någon sittning. Det var alltid täckt med massor av sås och man visste aldrig riktigt vad det var. Under en tid tillhörde Marianne Pedersén också ett så kallat matlag ett fenomen som då tycks ha varit på väg ut. Ett matlag var en grupp studenter som regelbundet gick hem till en tant och fick middag mot en mindre ersättning. Det hände ofta att matlaget dröjde sig kvar till sent på kvällen, berättar hon. Man hade en flaska stående med punsch eller något annat som höll sig ifall man skulle fira något, om det var någon som hade haft tenta eller tagit examen. Men det var inga bullerfester, det var mer att man satt och snackade. Marianne Pederséns korridor var könsblandad. Det var en nyhet på den tiden som fick konsekvenser för det sociala livet. I blandkorridoren umgicks man inte på rummen. I flickkorridorerna däremot satt de hela nätterna och drack likör och löste varandras problem. Det där passade aldrig mig, jag ville kunna välja själv när det var dags att gå. EFTERSOM DET INTE FANNS några gemensamma utrymmen där man kunde sitta var inte korridorsfester så vanliga. I stället var Smålands nybyggda nationshus den givna samlingspunkten i Marianne Pederséns bekantskapskrets. Dåtidens gåsmiddagar, lussegasker, herrmiddagar och damsupéer skiljde sig inte mycket från de tillställningar hon bevistat på senare år som hedersledamot. Men själv tyckte hon bäst om vardagslivet på nationen. Vi hade ett sällskapsrum där baren står nu. Dit gick vi för att läsa tidningen och prata strunt. Eftersom ingen hade tv på rummet var»nu HAR DE JU PUB FÖR JÄMNAN. OCH DET ÄR FANTASTISKT ATT DE ÄR SÅ DUKTIGA PÅ ATT LAGA MAT«

14 REPORTAGET / 17 Ergo #14 / 2007 svunnet studentliv Foto: Privat Köket fanns inte när huset var nytt. I stället låg det ett litet pentry där det nu finns en tvättstuga. Foto: Christin Lenthamre det också där man samlades för att titta på fotbollsmatcher och liknande. På onsdagarna var det dans. Skivor av bland andra Glenn Miller och Frank Sinatra snurrade på grammofonspelaren. Den pubverksamhet som idag utmärker nationerna hade ingen motsvarighet på den tiden: På vardagarna drack vi te eller möjligen öl om det var dans. Nu har de ju pub för jämnan. Och det är fantastiskt att de är så duktiga på att laga mat. kom att engagera sig i nationen, först som fotograf och så småningom som Smålands nations första kvinnliga förste kurator. Hon arvoderades med 200 kronor (drygt kronor med dagens penningvärde) per termin. Den nuvarande kuratorns lön motsvarar ett studiemedel. Samtidigt har Smålands nation mer än tredubblat sitt medlemsantal. Den största skillnaden nu mot då är just storleken på verksamheten, menar hon. Det blir ju en helt annan ekonomi när de är så många fler. Studenttiden bestod förstås inte bara av engagemang på nationen; terminerna fylldes av intensiva studier i kemi, zoologi och botanik och på somrarna gick hon sommarkurser i fält. Efter ett par år vid universitetet blev hon anställd som amanuens vid Institutionen för fysio- MARIANNE PEDERSÉN logisk botanik i Botaniska trädgården. Tjänsten gav en inkomst som hon klarade sig på och var samtidigt inte mer krävande än att hon kunde fortsätta sina studier som vanligt. Även tidigare hade hon klarat sig bra ekonomiskt. CSN fanns inte än men ett system med statliga lån och stipendier till obemedlade och studiebegåvade hade successivt utvidgats till att omfatta en allt större del av landets studenter. Marianne Pedersén fick inga statliga stipendier men däremot ett lån som skulle täcka ungefär hälften av hennes levnadskostnader och som skrevs av med en fjärdedel när hon tog ut examen. Eftersom föräldrarna var skilda fick hon också ett underhåll från sin far innan hon blev myndig vid 21 års ålder. Efter tre år i korridoren tyckte Marianne Pedersén att det fick vara nog. Jag kände att jag behövde något som var mer mitt eget, säger hon. Hon bildade familj och gjorde karriär vid universitetet som professor i växtfysiologi. Efter många år är hon nu tillbaks i en lägenhet på Smålandsgården, bara tiotalet meter från sitt gamla studentrum. Jag brukar höra när de gastar och skriker på väg hem från Svantes källare på nätterna. GUSTEN HOLM/red@ergo.us.uu.se Marianne Pedersén tycker att hennes studentrum förblivit sig ganska likt genom åren. Foto: Christin Lenthamre

15 18 / NYHETER Ergo #14 / 2007 Ett liv i Uppsala efter studierna Trött på att se vännerna flytta till Stockholm efter examen? Varje år flyttar omkring personer till Uppsala, nästan lika många flyttar härifrån. Visst växer staden, men samtidigt är det många som bara bor här några år under studietiden. Finns det verkligen ingen framtid i Uppsala efter studierna? Ergo har träffat några inflyttade före detta studenter som valt att bo kvar. Elisabeth Berger flyttade till Uppsala för sex år sedan. Hittills har hon aldrig funderat på att flytta härifrån. Hon kom hit från Linköping för att hon ville uppleva något nytt. Redan tidigt kände hon sig som Uppsalabo, och när civilingenjörsutbildningen i molekylär bioteknik var avklarad för knappt ett år sedan funderade hon aldrig på att flytta härifrån. Hon trivs bra i Uppsala och tänkte under studietiden får jag jobb så stannar jag ett tag. Hon hade tur och fick en fast tjänst på ett bioteknikföretag nästan på en gång. Elisabeth menar att arbetsmarknaden för biotekniker är ganska bra i Uppsala, och konstaterar samtidigt att de flesta av hennes gamla studiekamrater bor kvar i stan. Några pendlar till Stockholm, men ett flertal både jobbar och bor i Uppsala. Hon gillar själva stan i sig. Den känns liten och gemytlig, samtidigt som allting finns. DESSUTOM ÄR DET BRA att det är nära till Stockholm, både för resor på fritiden, och för eventuella jobb i framtiden. Även om jag fick jobb i Stockholm skulle jag nog bo kvar i Uppsala till en början, säger hon. Helena Henriksson, ursprungligen från Gävle, flyttade till Uppsala från Sundsvall Utvecklingsstudier och statskunskap ledde så småningom fram Domkyrkan, Hågadalen och samban på V-Dala är tre saker Helena Henriksson gillar med Uppsala.»SAMBA SÃO MIGUEL ÄR EN STOR SOCIAL BIT FÖR MIG, DEN GÖR ATT JAG GÄRNA VILL BO KVAR I UPPSALA.«till en pol mag-examen. Idag bor hon kvar i Uppsala och tror att hon kommer att fortsätta att göra det. Jag vill ju inte flytta hem. Och att flytta till en mellanstor, svensk stad där jag inte känner någon känns väldigt ointressant. Hon är visserligen inte helt främmande för att flytta till Stockholm, men sambon har bestämda åsikter om att han inte vill bo där. Då återstår Uppsala, där hon idag vikarierar på CSN. Även om det är skönt att slippa pendla räknar Helena med att få börja leta jobb i Stockholm när hennes vikariat går ut. Jag har också upplevt emigrationen från Uppsala. Fast nu har jag faktiskt två kompisar som har flyttat hit, det är jätteroligt. OCH DET ÄR naturligtvis inte bara sambon som gör att hon bor kvar, samban på V-Dala på torsdagskvällarna gör också sitt till. Samba São Miguel är en stor social bit Foto: Veronika Skärlund för mig, den gör att jag gärna vill bo kvar i Uppsala. Hågadalen är en av Helenas favoritplatser i Uppsala. Och så tycker hon om Domkyrkan, inte så mycket att gå in i den som att bara titta på den utifrån. Dessutom menar hon hon att Uppsala är en fin och lagom stor stad där man kan cykla överallt. Det är inte bara nära till allt i stan, det är också nära hem till Gävle och nära till Stockholm. Och så, förstås, en annan fördel är ju att det är relativt billigt att köpa lägenhet i Uppsala. Visst kostar det, men om man jämför med Stockholm är det ju billigt! VERONIKA SKÄRLUND FRÅGA KÅRJURISTERNA FRÅGA: Jag har gjort mitt examensarbete på ett företag i Uppsala och blev för det utlovad en summa pengar. Nu när mitt arbete är klart har jag fortfarande inte fått min ersättning. Visst har jag rätt att få ut mina pengar eftersom vi hade ett muntligt avtal? SVAR: Det stämmer att muntliga avtal är bindande på samma sätt som skriftliga avtal. Problemet med muntliga Har du juridiska funderingar som du har ställts inför under din studietid? Kårjuristerna är juridikstuderande och svarar på allmänna juridiska frågor. Om du har en fråga du vill ställa till dem, kontakta dem via mail: karjurist@us.uu.se eller via telefon: på deras telefontid måndagar Inga frågor publiceras i Ergo utan frågeställarens tillstånd. avtal är svårigheten att bevisa att avtal ingåtts. Därför är det en fördel att få löftet nedtecknat på papper alternativt att en tredje part är närvarande vid avtalets ingående som sedermera kan intyga riktigheten av den utlovade ersättningen. Vi råder dig att kontakta den person som lovade dig ersättning för arbetet och påminna om vad ni kommit överens om, de kanske bara har glömt bort det. Nya regler för kårvalet Kårvalet ska pågå i två veckor och samma datum varje år. Och reglerna för uteslutning av ledamöter ur kårfullmäktige preciseras. Det är några av nyheterna i Uppsala studentkårs nya valordning, som behandlades vid senaste kårfullmäktige. Bakgrunden är att den nuvarande valordningen anses svåröverskådlig och otydlig. Den har också blivit tekniskt föråldrad eftersom den stadgar hur valsedlar ska hanteras, medan 2007 års kårval skedde via internet. Kårvalet ska genomföras 7 till 21 april varje år. Fasta valdatum ska underlätta valutskottets arbete med att marknadsföra kårvalet. Enligt den nya valordningen ska utskottet nämligen verka för ett ständigt ökat valdeltagande. Den nya valordningen rätar också ut frågetecknen kring när en person diskvalificerar sig som fullmäktigeledamot på grund av försenad terminsräkning. Frågan aktualiserades i höstas i samband med att kårordförande Louise Callenberg varit sen med sin kåravgift två gånger i rad. Hädanefter ska den ledamot som inte har betalat höstens medlemsavgift den 1 oktober och vårens den 1 mars uteslutas ur fullmäktige. Den som varit senare än så med vårterminens räkning ska inte heller kunna rösta eller kandidera i kårvalet. För att registrera ett parti är sista datum hädanefter 1 februari. Tidigareläggningen ska göra valutskottets arbetssituation mindre stressig. Ett annat förtydligande i den nya valordningen är att Ergos chefredaktör och kårens kontorschef inte får kandidera i kårvalet. Den nya valordningen måste godkännas vid ytterligare ett fullmäktigesammanträde för att träda i kraft. HANNA LUNDQUIST/cred@ergo.us.uu.se

16 Ergo #14/ 2007 NYHETER / år med jordklotet i fokus Hur ser världen ut, hur har den blivit som den är och vad kan man göra för att förändra den? Stora frågor som dessa diskuteras i kursen Människan & Naturen, som i år firar 15-årsjubileum. Vi vill ge en introduktion till världsläget idag med globala miljöproblem som växthuseffekt och vattenbrist, säger Johan Tilli, student och kursansvarig. Med ett exempel belyser han varför han tycker att ett globalt perspektiv behövs när man diskuterar miljöfrågor: Etanolbilar, som sägs vara bra för miljön här Sverige, kan leda till matbrist och regnskogsskövling i Brasilien, där etanolbränslet odlas. Initiativet till Människan & Naturen togs i början av 90-talet av en grupp studenter som saknade en kurs om stora, globala överlevnadsfrågor. Det var startskottet för vad som skulle bli Cemus, Centrum för miljö- och utvecklingsstudier, som idag ger ett brett utbud av kurser i regi av studenter i samarbete med Uppsala universitet och SLU. Varför ska man läsa på Cemus? För att det är angeläget. Även om det är stabilt här i Sverige just nu finns det stora globala problem som måste lösas. Och eftersom vi jobbar tvärvetenskapligt kan alla tillföra något utifrån sin bakgrund. Dessutom är det roligt och utmanande. Per Löwdin Klena drivkrafter för adjunkter att disputera Den nye universitetskanslern och högste chefen för Högskoleverket, Anders Flodström, inledde i somras sin bana som kansler med att i en TT-intervju hävda att Sverige har för många universitet; enligt honom behöver Sverige färre universitet. De tre norrländska universiteten borde gå samman till ett Norrlandsuniversitet. I övrigt talade han löst om att det borde finnas ett Mälardalsuniversitet, ett sydligt, ett östligt och ett västligt. Uttalandena var en utpräglad provokation, och förebådar en radikal omläggning av utbildnings- och forskningspolitiken. Utspridningen av de knappa resurserna har varit föremål för kritik från universiteten ända sedan de första universitetsfilialerna etablerades i början på 60-talet. Kvintessensen av kritiken har varit att det krävs en kritisk massa för att man ska kunna bedriva forskning och utbildning på ett meningsfullt sätt. Kritiken har tilltagit på senare år, särskilt sedan regeringen under 90-talets senare hälft skar bort tio procent av fakultetsanslagen samtidigt som man inrättade fyra nya universitet. Flodströms uttalanden var därför säkert ljuv musik i många öron. Nyligen kom ytterligare ett utspel från»eftersom VI JOBBAR TVÄRVETENSKAPLIGT KAN ALLA TILLFÖRA NÅGOT UTIFRÅN SIN BAKGRUND.«GUSTEN HOLM/red@ergo.us.uu.se Högskoleverket. I en särskild rapport publicerade verket tabeller över forskarutbildade lärare vid landets lärosäten. Rapporten kan uppfattas som ett led i att kasta strålkastarljuset på svagheterna i den svenska högskolan. Enligt rapporten är endast drygt 60 procent av lärarna vid universitet och högskolor forskarutbildade: 59 procent hade en doktorsexamen, tre procent en licentiatexamen. Detta innebär att det finns nästan lärare som saknar forskarutbildning. Flertalet av dem är förordnade som adjunkter. Nittio procent av adjunkterna, som fortfarande är den största enskilda kategorin lärare vid universitet och högskolor, saknar forskarutbildning. Av dessa är bara en liten del på väg mot doktorsexamen. Det är stora skillnader mellan lärosätena. Störst andel disputerade lärare har Handelshögskolan i Stockholm, med 89 procent. Bottenrekordet innehas av Lärarhögskolan i Stockholm där endast 35 procent är forskarutbildade. Chalmers ligger högst på 85 procent, följt av universiteten i Stockholm och Uppsala vilka båda har 81 procent forskarutbildade lärare. Johan Tilli vill att att kursen Människan och Naturen ska ha en platt organisation. Det behöver inte vara hierarkiskt bara för att det är på universitetet, säger han. Det är påfallande att vid flertalet av de mindre högskolorna är färre än hälften av lärarna disputerade. Blekinge tekniska högskola, Karlstads universitet och Högskolan på Gotland har 49 procent disputerade lärare. Mittuniversitetet och Växjö ligger på 47 procent. Gävle på 45. Högskolan i Skövde, Malmö högskola, och Mälardalens ligger på 44. Och så vidare. Detta får naturligtvis stor betydelse för forskningsanknytningen i grundutbildningen. Denna ska ju, som det så vackert heter i Högskolelagen, vila på en vetenskaplig grund. Gång på gång har, såväl borgerliga som socialdemokratiska, regeringar prioriterat adjunkternas forskarutbildning. Särskilda pengar har öronmärkts för att de skulle få chansen att disputera. Tanken har varit att alla universitetslärare ska vara forskarutbildade. Någon större framgång har dock inte dessa program rönt. Det finns fortfarande adjunkter som saknar forskarutbildning. Endast en blygsam del av dem är på väg mot doktorsexamen. 15 procent är antagna till forskarutbildning, och elva procent är aktiva doktorander. Inågon mening är situationen en produkt av att man byggt ut högskolan baklänges. Man har inrättat högskolor utan att ha tillgång till disputerade lärare. När man väl anställt adjunkter är drivkrafterna för dessa att doktorera inte särskilt starka: de är ju redan anställda på livstid. De lokala politikerna har också drivit på. Det spelar ingen roll om de är gröna, röda, skära eller blå. Alla slåss för sin lokala högskola. Att lägga ner högskolor som man lägger ner regementen är i dagsläget politiskt omöjligt. En händelse som ser ut som en tanke är dock att något motsvarande skulle kunna uppnås genom resursutredningens förslag, som presenterades nyligen. Enligt utredningen ska ju resursfördelningen i första hand göras av en vetenskapligt sammansatt nämnd efter olika kvalitetskriterier, vilket enligt utredningens kalkyler skulle leda till att anslagen gradvis flyttas till de framgångsrika akademiska miljöerna. NYHETER I KORTHET Mingel med Amnesty och Försvarsmakten Många studenter siktar på att jobba med internationella frågor efter examen. Det har Utrikepolitiska föreningen tagit fasta på, och arrangerar kvällen den 10 december ett arbetsmarknadsmingel med internationell inriktning på Uplands nation. Representanter från bland andra Amnesty, Sveriges radio, Svenska kyrkan, Röda korset och Försvarsmakten är på plats. Vi riktar oss kanske främst till statsvetare och jurister, men alla studenter är varmt välkomna, säger Staffan Hellberg, informationsansvarig på Utrikespolitiska föreningen. Två chanser att dryga ut kassan Har du skrivit en uppsats om konkurrens eller har du genomfört ett jämställdhetsprojekt du är stolt över? Den första veckan i februari är det deadline för Konkurrensverkets uppsatstävling. Studenter inom alla ämnen som har skrivit en uppsats som berör konkurrens välkomnas att delta. Vinnarna får kronor. Samma vecka ska nomineringarna till Uppsala universitets nya jämställdhetspris vara inne. Priset på kronor kan gå till såväl anställda som studenter som gjort framstående jämställdhetsinsatser. Kulturentreprenör. Ulvaeus pratade entreprenörskap Musikprofilen Björn Ulvaeus var det stora dragplåstret vid årets Anders Wallföreläsning i universitetsaulan den 20 november. Bland övriga gäster fanns arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin, Cirkus cirkörs grundare Tilde Björfors och Ayad al Saffar från företaget Ur & penn. Studenterna ställdes i fokus vid presentationen av de vinnande bidragen i casetävlingen Shanghai challenge, där uppgiften var att lämna förslag till problemlösningar åt företag. Moderatorn Mark Levengood bidrog under eftermiddagen med humoristiska infallsvinklar på entreprenörskap. Min uppgift är att se till att det blir en dynamisk och rolig föreläsning. Kan man locka folk till skratt är det lättare att få dem att lyssna, sade han till Ergo.

17 Ergo #14 / 2007 NYHETER / 21 FORSKNING PÅGÅR»Trakasserier osynliggörs«för att förstå könskränkningar på arbetsplatser krävs att man höjer blicken från enskilda trakasserier till hur makt fördelas mellan män och kvinnor i samhället. Det menar Anneli Andersson, aktuell med en avhandling om könskränkande behandling i akademisk miljö. Kvinnan som knackar på dörren hos universitetets jämställdhetshandläggare är inte helt klar över varför hon har sökt sig dit; hon anser sig inte ha jämställdhetsproblem och har aldrig blivit sexuellt trakasserad. Hon är sedan många år disputerad forskare och lektor vid lärosätet men varken forskar eller undervisar längre så mycket som hon själv skulle vilja. I stället utför hon enklare administrativa sysslor och har varit sjukskriven i omgångar. Hon är deprimerad och har känt ett diffust motstånd från personer på sitt arbete men kan inte själv förklara hur hon har hamnat i sin situation. Av kvinnans kolleger får jämställdhetshandläggaren höra att hon har omplacerats eftersom en av professorerna inte vill ha en kvinna på just den tjänsten eller kvinnor på institutionen överhuvudtaget. Fram växer bilden av ett utdraget skeende där kvinnan förminskats, förlöjligats, osynliggjorts och slutligen eliminerats som forskare och lärare. Berättelsen återges i början av Anneli Anderssons avhandling Vi blev antagligen för många. Könskränkande behandling i akademisk miljö. Den är ett fiktivt typfall som bygger på delar av olika ärenden hon mötte under sin tid som jämställdhetshandläggare vid ett svenskt lärosäte. Dessa subtila kränkningar över lång tid var mycket besvärligare att hantera än enskilda fall av mer påtaglig diskriminering som orättvis lönesättning eller sexuella trakasserier. Ett skäl är svårigheten att bevisa att kränkningarna kan knytas till kön, menar Anneli Andersson: Om ingen, det vill säga förövaren eller kringpersoner, officiellt uttalar att den trakasserande behandlingen beror på kön så kan det inte bli ett ärende. Betraktade som isolerade händelser mellan enskilda individer kan kränkningarna verka obetydliga, trots att könskränkande behandling är ett brott enligt jämställdhetslagens paragraf 16a. Påståendet han skällde ut mig inför studenterna går inte till Arbetsdomstolen. Det är inte tillräckligt allvarligt i sig, säger hon. För henne är varje incident tvärtom del av en sammanhängande process som skiljer sig från annan Anneli Andersson har undersökt trakasserier på universitetet. mobbning genom att den stöds av en social struktur där män ges större makt än kvinnor i organisationer och i samhället som helhet. Även om fysisk misshandel inte förekommer i de fall hon studerat ser hon könskränkningar som en form av våldsutövning. Våld kan uttryckas fysiskt, psykiskt eller sexuellt, men handlar som hon ser det i grunden inte om bristande kontroll av impulser, utan om att skapa eller återställa ordning och uttrycka dominans. I de ärenden hon stött på som jämställdhetshandläggare hade Anneli Andersson redan ett stort empiriskt material till sin avhandling. Genom djupintervjuer med fyra av de kvinnliga forskarna trängde hon längre in i ämnet. HENNES TEORETISKA MODELL för att tolka deras berättelser tar sikte på hur mannens kränkningar av kvinnan normaliseras över tiden. Hon beskriver en process där mannen stegvis ökar sin kontroll av kvinnans arbetsutrymme. Kvinnan svarar med att anpassa sig till hans regler och stegvis göra hans bild av henne till sin, samtidigt som hon får allt svårare att fungera som forskare. Internalisering, att hon börjar tänka i hans termer, är intressant men otäckt. Det är särskilt tydligt hos en av informanterna. Hon har en hög medvetenhet om vad som pågår men kan ändå inte värja sig, berättar Anneli Andersson. I vilken utsträckning kvinnan tar över mannens verklighetsuppfattning beror till stor del på hur isolerad hon blir. Därför är det viktigt att kunna växla arena. Den informant som har kunnat hämta mest positiva intryck på annat håll är också den som har klarat sig bäst. I omgivningen kan mannens beteende rättfärdigas genom att kvinnan beskrivs som inkompetent, svår att samarbeta med eller i sista hand helt enkelt otillräknelig. Som jämställdhetshandläggare förvånades Anneli Andersson över att vissa män på de kvinnliga forskarnas arbetsplatser i informella samtal berättat så öppenhjärtigt om sitt motstånd mot kvinnliga kolleger. Hon har inte intervjuat de män hon kallar förövare men hon skulle gärna göra det. Det vore intressant att få resonera med dem om deras utgångspunkter. Vet de vilken förödande inverkan deras beteende har? Många handlar nog delvis omedvetna om att de förstör livet för en annan människa. GUSTEN HOLM/red@ergo.us.uu.se Anneli Andersson försvarade sin avhandling Vi blev antagligen för många. Könskränkande behandling i akademisk miljö. den 23 november. Foto: Gusten Holm KRÖNIKA/NINA BRANDER Nina Brander är språkvetare, journalist och översättare Håll fast vid det vackra! Mörka tider nu. Skolskjutningarna i Finland i början av november ingav mig en oväntat bestående känsla av förtvivlan. Däremot inte av förvåning. Det är inte överraskande att sådant här händer egentligen är det konstigt att det inte händer oftare. För mänskligheten mår dåligt. Vi är skeppsbrutna, utkastade i ett hav av val, alltför tungt lastade med fel sorts frihet. Vi är fångar, dömda att i ensamhet försöka fylla våra existentiella hål. Vissa lyckas, för andra slår det slint. FÖRFÄRLIGT, JA. OBEGRIPLIGT, NEJ. Om man för ett ögonblick avlägsnar de effektiva skygglappar som vardagsliv, jobb och fördummande förströelser förser oss med så anar man vidden av (väst)världens vansinne. Och då är det svårt att inte bli galen. Vi lever i ett samhälle som belönar känslokyla och skenhelighet, ett samhälle där skamlösa medier förmedlar en sjukt skev bild av verkligheten (som ett exempel bland många kan nämnas att det katastrofala läget i Somalia tydligen inte är värt mer än en diminutiv notis då och då, medan den så kallade Schenströmaffären förtjänade mången fullmatad helsida). Ett samhälle där kommersiella krafter på ett närmast perverst sätt utnyttjar urgamla föreställningar om hur saker och ting ska vara. (Inte kan den nyfödde lille gossen ärva sin storasysters gamla kläder de är ju rosa, gudbevars! Köpa nytt är det som gäller, gott folk, annars skämmer ni ut ert stackars barn!) Ett samhälle som ständigt vädjar till det lägsta, allra mest primitiva i oss. Kort sagt, ett samhälle där fokus ligger så fel, så fel. Och över alltihop vilar cynismen likt en torr dimma som förhindrar förändring just nu, när jag skriver detta, får den mig att olustigt skruva på mig i bävan för att bli kallad naiv, pretto, patetisk. Vår tids fulaste skällsord. IBLAND KÄNNER MAN SIG omringad av idioti. Klarsynt, osedd och missförstådd mittibland en stor pöbel präglad av befängda värderingar. Och häri ligger nog i många fall den utlösande faktorn. Det är, tror jag, denna speciella typ av ensamhet som får folk att tappa förståndet och skjuta vilt omkring sig. Men de flesta av oss gör inte det. För tröst finns trots allt. I en vänlig blick, i stunder av samförstånd. Kärleken finns. På detta har jag aldrig tvivlat, min dystopiska deppighet till trots. Vad jag vill ha sagt är: om du har ett antal människor i ditt liv som åtminstone ibland förstår sig på dig håll då fast vid dem, hårt! Sjabbla inte bort det vackraste du har. Och detta, kära läsare, blir också mina avskedsord till er. Denna melodramatiska lilla text är nämligen min sista krönika i detta blad. Jag vill passa på att tacka för all positiv, otroligt glädjande läsarrespons som jag har fått! Och jag önskar er en god jul, ett gott nytt år, och allt annat gott som man kan tänka sig.

18 Ergo #14 / 2007 KULTUR / 23 TEATER Ett dockhem med platt-tv Ett dockhem av Henrik Ibsen Uppsala Stadsteater Regi: Åsa Melldahl Scenografi : Bengt Gomér Medverkande: Julia Marko Nord, Henrik Norlén, Sofia Rönnegård, Douglas Johansson, Johan H: son Kjellgren, Elisabeth Hellström. Man kan tycka att Ibsens pjäs om Nora som lämnar sin familj inte borde vara så aktuell längre. Kvinnor är ju myndiga och jämställda nuförtiden; har verkligen Ett dockhem från 1879 något att säga oss år 2007? Fungerar ens den här historien idag? Dessa frågor hamnar i fokus i Åsa Melldahls uppsättning av pjäsen, eftersom hon flyttar Nora och Torwald från 1800-talet in i en vanlig, samtida svenssonvilla. Och det fungerar faktiskt. För trots att de flesta kvinnor idag är självförsörjande och kan låna pengar på banken i eget namn, så är väl längtan efter det där lyckade förhållandet, med det påkostade bröllopet och dyrt inredda hemmet, kanske starkare än någonsin. Det räcker att slå på teven eller gå in på Pressbyrån för att översköljas av glansiga idéer om hur man shoppar sig till det perfekta livet och blir den tjusigt felfria flickvännen/bruden/mamman. Nora år 2007 är så fast i att spela den här lyckade kvinnan, att hon glömmer bort sig själv; här finns det en tidlös konflikt som handlar om att hålla skenet och fasaden uppe till varje pris. Julia Marko Nord gör en uttrycksfull Nora som manipulativt lägger huvudet på sned och jollrar för att få Torwald dit hon vill, medan hennes mörka ögon glittrar alltmer desperat. Henrik Norléns Torwald är en glatt inskränkt och grabbig jurist, ack så fast även han i sin trygga mansroll. SCENOGRAFIN ÄR TALANDE. Vi befinner oss i ett allrum med platt-teve och en lång rad fula stolar i nedre markplan av huset. Rummet rör på sig i sidled, det passerar revy. Allt andas trött uppvisning i en sliten, instängd sfär. Det säger något både om äktenskapet och Noras roll i relationen. Torwald kommer ner för trappen från sina viktiga affärer däruppe, ovanför huvudet på Nora. När paret går på maskerad klär de ut sig till cowboy och cheerleader, som för att understryka sitt interna rollspel. De lever den amerikanska drömmen om the happy family, influerade av stela könsroller från Hollywoodromantiken. Så när Nora till sist kliver av det snurrande dockhushjulet känner jag mest befrielse över att hon äntligen tar sig själv på allvar. Och Torwald, som blir kvar och inget förstår, framstår kanske som det största offret. KATARINA BÅTH Nora (Julia Marko Nord) och Torwald (Henrik Norlén) klär ut sig till cheerleader och cowboy i Åsa Melldahls uppsättning av Ett dockhem. Foto: Markus Gårder BÖCKER Dagsaktuella demoner Demoner ett bestiarium (Ruin) Harry Roos och Nina Hemmingsson Nina Hemmingssons och Harry Roos bok Demoner ett bestiarium handlar om helt vanlig igenkänning. I demonform. Och det är riktigt roligt. Det blir troligen inte mer 2007 än såhär. Illustratören Nina Hemmingsson och Harry Roos har gjort en bok om de hjärnspöken som ligger bakom vardagliga företeelser som Facebookberoende, sexprestationsångest och besatthet av att välja rätt kö i matbutiken. Högst dagsaktuella demoner alltså, som ganska väl beskriver hur det är att vara ung eller relativt ung och leva (stadsliv, kanske främst) just nu. Att den kommer ut i juletider är knappast en slump, den formligen skriker presentbok. Uppsalaillustratören Nina Hemmingsson gav ut senaste alstret, serieboken Jag är din flickvän nu, år Men Demoner är annorlunda, eftersom den fokuserar på halvkorta texter som ibland har en tillhörande Hemmingssonserieruta. Det har spekulerats en del i vem medförfattaren Harry Roos egentligen är, förlaget Ruin har medgett så mycket som att flera personer döljer sig bakom namnet, som är en pseudonym. TEXTERNA ÄR BESKRIVNINGAR av ett antal demoner, deras namn på svenska och latin, hur man känner igen dem och vilka människor de främst ger sig på. Här finns plågsamt vanliga demoner, som Mink, det dåliga miljösamvetets demon, som om han/hon får härja fritt förutspås få våldsamma konsekvenser. Till sist blir en parkarbetare ihjälslagen med en ekologiskt odlad påk för att ha vattnat en rhododendron när det inte behövdes. Andra beskrivna demoner är aningen mer sällsynta, som Nejnujävlar, den omdömesförgrumlande konferensdemonen eller Fredrik, nationalkaraktärsdiskussionens demon. Den sistnämnda förstås en lättsam pik mot Fredrik Lindström, men också som sagt en pricksäker beskrivning av i dag, där vi så gärna diskuterar vad som är typiskt svenskt och kryddar diskussionen med banala reseupplevelser och s k möten med människor för att visa hur uppsluppna och härliga människor i varmare delar av världen är och hur stela vi är här i Sverige. Hemmingssons rutor matchar texternas humor, med sina stirrande figurer och torra konstateranden som skaver elegant mot hjärnans humorcentra. En sådan här bok handlar förstås om igenkänning, varken mer eller mindre. Det handlar om att Harry Roos och Nina Hemmingsson sätter ord och bild på sådant som drabbar oss hela tiden, de ger oss ett bekräftelsekvitto på våra upplevelser. Man får således inte vara lättstött när man läser Demoner, för risken att man själv ska få sig en känga är mycket stor för att inte säga hundraprocentig. Det räcker med ett mycket litet uns av självdistans för att känna sig träffad. JOHANNA ÅBERG är till vardags skribent på Upsala Nya Tidning

19 24 / RECENSIONER Ergo #14 / 2007 Betygen sätts i skala 0 5 MUSIK Med känsla för tomhet Don t Be A Stranger Frutti di Mare (ia!/v2) Min första tanke och känsla slogs an av den snillrika instrumenteringen och känslan för tomhet, ljud som inte staplades på varandra utan skapade gott om utrymme och klangbotten för varandra. En lätt svävande varsamhet som inte alls var oäven. En Julee Cruise med band på en öde landsvägbar i inre Hälsingland dansade in i mina pannlober, och i ett sånt sammanhang tror jag på allvar att jag skulle uppskatta Don t Be a Stranger. Men sen blir det alltmer problematiskt för vart spår som går. De förhållandevis riff-fria popkonstruktionerna faller samman till alltför snömosiga varianter på samma tema. Tonläget reproduceras om och om igen utan att egentligen ha några påtagliga brister i det rent utförliga. Verkshöjden är konstant, inga som helst avvikelser. Sen har vi då titeln. Frutti di Mare, eller havets frukter som vi brukar säga. Jag är verkligen inte säker på att det är okej att döpa en skiva till det. Försvenskade associationer går i spikrak riktning mot fulpizza som möjligen har en jämn och fin salthalt, men med smaker fadda bortom vett och sans. För varje gång skivan tonar ut har jag ingen som helst aning om hur många låtar jag lyssnat på, det kan vara fem, det kan vara femton. Musiken går i det närmaste inte att lyssna koncentrerat på, hur mycket man än vill. Ett par förlåtande spår kan jag gå med på, den jagade och lätt suggestiva You leave alone har kvaliteter och avslutande Bending är en gisten och oförutsägbar skuta som effektfullt leker med kontrastverkan mellan klockspel och gitarrlarm. Dessa två sistnämnda blir höjdpunkter på spelningen på V-dala den femtonde. Allt som i stämningsväg kan få lokalen att påminna om inre Hälsingland, uppmuntras! Dundrande comeback Ingen diskussion Spartacus (Egen utgivning) Med naivt uppkäftiga rader som Jag vandrar barfota i snö / sa jag åt dom / för att ni har skor och Jag ser igenom spegeln där ni står / och försöker sminka över era blödande sår är Uppsala/Örsundsbro-bandet Ingen diskussion tillbaka efter fyra års tystnad. Med dunder och brak känns faktiskt inte som någon överdrift. Jämfört med de två tidigare albumen är Spartacus många gånger bättre. Välproducerat, lättlyssnat, men aldrig insmickrande. Mest imponerar texterna, fulla av formuleringar som nästan alltid sitter där de Ingen diskussion vandrar i snö. BJÖRN BERGLUND Foto: ID musik Don t Be A Stranger spelar på V-dala den 15/12. ska och som levereras med Per Nordbergs gnälligt tonårslika stämma. Ingen diskussion är värda att nå långt utanför länets gränser den här gången. Överraskande mångfacetterat Cirkus Metal Head ( Skenet bedrar. En blick på Uppsalakvartetten Cirkus, och man kan lätt tro att det är ännu ett i raden av 80- tals-retro-sleaze-band man kommer att få höra. Ni vet, de där Crash Diet, Crazy Lixx och allt vad heter. Men så går Deceiver igång, och där blandas det friskt mellan kron-sabbath-verser och refränger à la tidiga Kiss. Sedan har vi den politiskt laddade Everlong Lasting Cirkus, i vilken man förväntar sig en vrålande Steven Tyler (Aerosmith) bakom varje hörn. Och så slutligen svängfesten City Slicker mittemellan Status Quo och Saxon (från vilka skivtiteln väl är snodd?), där sången är som hämtad från det bästa, glittrande 70-talet. Alltsomallt är således Cirkus betydligt mer mångfacetterat än vad man inledningsvis kan tro, och med topprefränger som dessa är det inte konstigt att de blivit inbjudna på Kalifornienturnéer både en och två gånger. Icke desto mindre präglas cirkusmusiken av viss tafflighet. Eller det kanske är med flit man lägger an replokalsvibbarna? DANIEL REICHBERG Naiv och bitter på samma gång Elias and The Wizzkids A Little Mess (Hybris) ANDREAS JAKOBSSON Storyn är följande: en ung man med gitarr var arbetslös en sommar och bestämde sig för att försörja sig som gatumusikant. Med spattig röst och taktinstrument fasttejpade här och där på kroppen lockade han tydligen till sig en hel del uppmärksamhet på Uppsalas gator och torg. FILM Foto:Oscar Stenberg Elias One Man Band tog hjälp av några musicerande vänner och blev Elias and The Wizzkids, enligt honom själv för att komma bort från stämpeln rolig trubadur. Han lyckades sådär. A Little mess består av fyndig lo-fi countrypop, med titlar som Young and Hairy och Fourth Of July. Vid första lyssningen är det verkligen roande men i längden blir Elias and The Wizzkids dessvärre aningen tröttsamma. Hitsen gör sig säkert bättre som skojiga, kortare inslag i en tråkig radiotablå än på ett tolvspårigt album. Tonen i musiken är naiv och bitter på samma gång. Klarsynt och humoristiskt. Jag gillar Elias söta och lite fåniga röst men ibland tippar den dock över och blir en tillgjord bebisröst, som osökt för tankarna till den skrämmande jättebabyn Salem Al Fakir, och då blir det genast svårare att ta det hela på allvar. Det här är roligt och oblygt men kanske inte tillräckligt bra. MATILDA WEIBE Akins mästerverk imponerar Vid himlens utkant Regi: Fatih Akin Premiär 14 december på Fyris. När Vid himlens utkant visades på festivalen i Cannes tidigare i år vann Fatih Akin priset för bästa manus. Det är ett pris som denna film verkligen förtjänar. En mer välskriven och välberättad film får man leta efter. Det är faktiskt svårt att överhuvudtaget hitta några fel när man ser Fatih Akins senaste film. Akin intresserar sig för invandrares situation och svårigheterna att komma in i ett nytt samhälle. Framförallt går han ofta tillbaka till sin egen familjs bakgrund och berättar historier om turkiska invandrare i Tyskland. Vid himlens utkant utspelar sig i Hamburg och Istanbul, precis som Akins tidigare mycket uppmärksammade film Mot väggen som vann Guldbjörnen i Berlin Här får vi följa tre familjer vars öden flätas samman på ett mycket snillrikt sätt. Det är en stark historia om vänskap, död och att tvingas ta ansvar för sina handlingar. Men Vid himlens utkant är inte bara en skickligt skriven historia utan lika mycket ett filmiskt mästerverk.

20 Ergo #14 / 2007 RECENSIONER / 25 Betygen sätts i skala 0 5 Akins bildberättande är varierat och otroligt väl avvägt. Varje bild är genomtänkt och välkomponerad. Bilderna är inte bara snygga för sakens skull utan uttrycker verkligen något i sig själva. Akin använder sig av miljöer som vi känner igen, men lyckas ändå skapa ett eget universum. Han tar oss till platser vi aldrig kan nå i verkligheten. Fatih Akin har länge ansetts som en av Tysklands bästa regissörer. Nu kan man utan att överdriva kalla honom för en av världens bästa regissörer. Vid himlens utkant är en film som imponerar stort. Den innehåller nästan allt och berör djupt. Man önskar att den aldrig ska ta slut. NICLAS GILLBERG Suggestiv western Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford Regi: Andrew Dominik Royal Akins bildspråk berör djupt i Vid himlens utkant. Foto: Folkets bio Robert Ford (Casey Affleck) och hans bror Charles står inför fullbordat faktum. Jesse James (Brad Pitt) ligger död, begråten av sin hustru, skjuten i ryggen av sina två kumpaner. Med ivriga steg rusar bröderna Ford till närmsta telegrafkontor för att sprida nyheten över världen. Ynkryggen Robert Ford representerar inte främst förräderi och feghet i Andrew Dominiks mastiga film om rånaren Jesse James sista tid i livet. Nej, berättelsen om mordet på James handlar lika mycket om besatthet, narcissism och manliga relationer. Och kanske framför allt om mediemedvetenhet i en gryende modernitet, Ty det är genom medier som den unge Robert Ford lär sig allt som finns att veta om ökände gängledaren och revolvermannen Jesse James: skonummer, längd och vikt samsas med mer handfasta fakta om antal mord och rån. Det är också medier som efter mordet på James gör honom till USA:s mest omtalade man. Filmen tar sin början vid ligans sista stora tågrån då Ford närmast tvingar sig in i gänget, där hans äldre bror redan är medlem. Efter den misslyckade kuppen skingras bandet och en allt mer paranoid och despotisk James (med en saftig belöning på sitt huvud) ser sammansvärjningar runt sig och börjar förfölja sina gamla kumpaner. Fords svek handlar alltså till viss del om självbevarelsedrift, men också om tillbakavisad kärlek. För det är kärlek som unge Robert känner för James. Och mordet kan lika mycket läsas in i avvisandets smärta som i längtan efter berömmelse. Dominiks film skriver således in westernmyten James i en sorts fankultur som känns betydligt yngre än sin historiska kontext. Jesse James stjärnstatus vid tiden var enorm, och i hög grad grundad i den splittrade amerikanska nationen efter inbördeskriget. James hade krigat för syd och hans band uppstod i spillrorna av sydstatsarmén. Så blev han också en hjälte för det slagna gamla södern och dess förlorade värden. Och en kraft att bekämpa för den moderna unionen. Terrorism ställs mot modernitet. Mediedrev och celebritetskult skapar tragedier. Dominiks tematik är aktuell men skyls något av den väl utarbetade suggestiviteten. Detta är en film om westernhjältar som berättar med gotikens dova stämningar. Lite sökt och överarbetat emellanåt, men ett lysande gäng aktörer (nästan bara män) inte minst Brad Pitt och Casey Affleck lyfter ibland till oanade höjder. Cronenberg håller balansen Eastern Promises Regi: David Cronenberg Premiär: 7 december på SF Bio PER VESTERLUND Kroppsskräckens okrönte kung har han kallats, David Cronenberg. Det var länge sedan filmer som Rabid och Videodrome gav honom det ryktet, men ränderna tycks aldrig gå ur. Den mänskliga kroppens formbarhet och sönderfall är ständiga tematiska följeslagare. Senare filmer må uppvisa en stilistisk förfining men Cronenberg kan inte låta bli att klia på samma sårskorpa. Även nu senast i de mästerligt mordiska familjedramerna Spider och A History of Violence låter han berättelser om identitet och historia få konkret manifestation i det fysiska. Inte undra på att Cronenberg fastnade för den här berättelsen om tatuerad rysk maffia som bokstavligen skriver sin historia på huden. Viggo Mortensen spelar återigen en tvetydig, för att inte säga tveeggad, figur. Nikolai är chaufför och underhuggare åt familjen som styr den ryska maffian i London. Mortensen är magnifik som den cyniske och diskrete Nikolai. Han är charmerande och fruktansvärd på samma gång och laddar varje ögonblick och rysk fras med känsla och trovärdighet. In i familjens hägn träder barnmorskan Anna, som spelas av Naomi Watts. En okänd rysk tonåring har avlidit vid förlossning och hennes dagbok leder Anna till familjens restaurang. Dagboken bär dock på hemligheter som kan vara farliga för alla inblandade. Det är lätt att förledas att tro att man sett det här förut. Eastern Promises erinrar om var och varannan gangsterfilm, men liknar ändå inget annat. Precis som den närbesläktade A History of Violence utspelar den sig mot ett ikonografiskt genrelandskap, men Cronenberg ger de mest typiska scener helt nya klanger och innebörder. Traditionsenliga funderingar kring lojalitet och motiv drivs upp till ett snillrikt spel om subjektivitet. De atmosfärrika uppgörelserna på regntunga bakgator och i dunkla restauranger luktar borsjtj, blod och brittisk storstad i en sällan skådad kombination och ger en Londonskildring som går utanpå det vanliga. I en makalös scen i ett badhus tillåts filmens homoerotiska laddning blomma ut i ett närgånget knivslagsmål. Det är brutalt, briljant och så cronenbergskt det kan bli utan att bli självparodi. Det är ytterst sällsynt att en regissör med ett så särpräglat uttryck lyckas förena det med ett så durkdrivet genreberättande. Än en gång har Cronenberg klarat denna svåra balansakt med det personliga tilltalet i behåll och det är märkvärdigt hur lätt han får det att se ut. Viggo Mortensen som rysk gangster och Naomi Watts som barnmorska i Cronenbergs nya film. CHRISTOFFER OLOFSSON Foto: SF Film Jesse James (Brad Pitt) i full färd med ett sista tågrån. Foto: Sandrew Metronome