NYHETSBREV FEBRUARI 2008

Transkript

1 NYHETSBREV FEBRUARI 2008 DRÄNGSMARKS ÅNGSÅG ÅRETS INDUSTRIMINNE 2007 Svenska Industriminnesföreningen har utsett Drängsmarks ångsåg norr om Kåge i Skellefteå kommun i Västerbottens län till mottagare av utmärkelsen Årets industriminne Motivering Vid Kvarnforsen i nordvästra Drängsmark ligger den välbevarade och byggnadsminnesförklarade Drängsmarks ångsåg. Anläggningen uppfördes som andelssåg 1895 och i början drevs den av en vattenturbin. För att minska beroendet av vatten som kraftkälla, installerades 1924 en lokomobil, tillverkad av Munktell i Eskilstuna. Under glansperioden på talen drevs sågen i tre skift. Verksamheten upphörde i mitten av talet. Byborna kom sedan att gemensamt restaurera anläggningen och idag körs den sommartid. Kurser anordnas också för att förmedla den tekniska och arbetsmässiga kunskapen att såga virke. Både sågen och maskinhuset är mycket välbevarade med den äldre tekniska utrustningen helt intakt. Sågen är en ramsåg och i såghuset finns dessutom ett kantverk, en hyvel och en slipsten. I maskinhuset står lokomobilen med drivhjul, transmissioner och paternosterverk för transport av sågspånen. Lokomobilen är en av få bevarade som ännu är i drift. Runt dammen finns stigar med rastplatser. En ditflyttad rundloge fungerar som bymuseum. Sammantaget utgör Drängsmarks ångsåg en mycket välbevarad anläggning som berättar om industrialismen på landsbygden vid sekelskiftet Här finns betydande pedagogiska värden som levandegörs genom aktiva bybor där kulturarvet utgör grunden för ett lokalt utvecklingsarbete. Miljön utgör en helhet där tillgängligheten, förståelsen av landskapet och anläggningarna samverkar. Den landsbygdsbaserade småskaliga sågverksindustrin hade stor betydelse för

2 industrisamhällets framväxt i Norrland. Svenska industriminnesföreningens förhoppning är att Årets industriminne 2007 skall bidra till att uppmärksamma och denna del av industriarvet. Prisutdelningen Utmärkelsen Årets industriminne 2007 delades ut i Drängsmark lördagen den 27 oktober. Arrangemanget inleddes med att ca 75 deltagare samlades vid ångsågen för att skåla, hurra och delta i visningen av anläggningen. Sedan förflyttades sig alla till Folkets hus, där utmärkelsen i form av gjutjärnsplakett och diplom delades ut av Carl-Magnus Gagge från Svenska Industriminnesföreningen och av Bo Sundin, länsantikvarie vid Länsstyrelsen i Västerbottens län. Mottagare var Lars Marklund, byålderman i Drängsmarks by. Tal efter tal följde av bl.a. kommunstyrelsens ordförande i Skellefteå kommun, av representanter från byautvecklingsrådet i kommunen och Skellefteå museum. På scenen visades filmer från restaureringen av sågen. Byautvecklingsrådet överlämnade en salutkanon som present till byamännen och föreningen, vilket resulterade i en rejäl knall och salut för ångsågen. Sedan delades det ut gåvor från byn till alla veteraner som med stort engagemang arbetat för att bevara arbetskunnandet och sågen samt göra sågplatsen tillgänglig för besökare. Hedrad blev också Sven Gunnar Jonsson från Eskilstuna, som deltagit som expert vid renoveringen av ångmaskinen. Innan middagen serverades bjöds publiken på en mycket uppskattad underhållning. Till sist kom avslutningen med att hela motiveringen till årets industriminne på nytt lästes upp och namnen på de 12 industriminnen som tidigare fått utmärkelsen Årets Industriminne. Mötesledaren uppmanade alla att resa runt i Sverige och besöka de andra anläggningarna. Arrangemanget stöttades av flera sponsorer som Skellefteå kommun och Skellefteå Kraft samt studieförbund och skogsföretag. Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie, Västerås 2

3 MINNESFÖRLUST ELLER HJÄRNSKÄRPA En konferens i Sandviken om dokumentation och kunskapsbevarande inom nutidens stålindustri Nutidens stålindustri Den svenska järn- och stålindustrins äldre historia är som bekant ganska väl dokumenterad. Men vad vet vi egentligen om järn- och stålindustrins anläggningar och produktionsmetoder från 1900-talet och det begynnande 2000-talet? Vilken kunskap lämnar vi kvar om detta till framtida generationer? Hur kommer framtidens kulturarv från stålindustrin att se ut? Dessa frågor jämte många andra var ämnen för den diskussionskonferens som den 18 oktober 2007 hölls hos Sandvik AB med Jernkontorets Bergshistoriska utskott och Tekniska museet som huvudarrangörer. Som värd för konferensen stod AB Sandvik Materials Technology, som utmärkt väl tog hand om konferensdeltagarnas timliga väl. Bessemerkonverter i Sandviken. Foto: Stefan Ljungberg. Bland 35-talet deltagare fanns såväl branschfolk som kulturmiljövårds- och museifolk. Under en intensiv arbetsdag fick deltagarna lyssna till ett 10-tal föredrag av representanter för de båda sidorna. Den långsiktiga tanken med detta arbetssätt är naturligtvis att nå fram till någon form av samsyn på hur bransch och kulturmiljövård gemensamt skall kunna bevara kunskapen om vår egen tids

4 industriprocesser och därtill industrins sociala liv för framtiden. Därav titeln på konferensen, Minnesförlust eller (h)järnskärpa?. Historia och nutid Orvar Nyquist, Jernkontoret, presenterade inledningsvis Jernkontorets Bergshistoriska utskotts verksamhet och pekade i sammanhanget även på de problem vi står inför då de stora industriernas produktion förändas och effektiviseras. Vi måste skapa en samverkan mellan företagen och kulturmiljövården! Annars kommer branschen och framtiden att drabbas av en allvarlig minnesförlust! Peter Gossas, Sandvik Materials Technology AB, Göran Carlsson, SSAB Tunnplåt och Gunnar Ruist, Outokompu Stainless i Avesta informerade om stålindustrins syn på dokumentationsproblemen, inte minst med utgångspunkt från den allt snabbare processutvecklingen och därtill hörande sekretessfrågor. Även synpunkter på globaliseringens effekter berördes. Uppfattningen från branschens sida var nog att man hittills, åtminstone i viss utsträckning, klarat att hjälpligt dokumentera utvecklingen inom de egna koncernerna men att framtiden för dylik verksamhet syntes mera oviss. Påpekas bör att utländskt ägande inom svensk stålindustri inte ansågs utgöra ett hinder för dokumentation av företagens äldre och nuvarande historia. Inventering i Sandvik Som ett exempel på hur en dokumentation av en modern stålindustri kan gå till, redogjorde Elvert Eriksson, Sandvik AB och Lena Boox, Gävle kommun (anställd vid Länsmuseet Gävleborg då nedan beskrivna inventering genomfördes) för hur den nyligen genomförda inventeringen av delar av Sandviks industriområde med byggnader, produktionsutrustning och processer gått till. Anledningen till inventeringen, beslutad av Länsstyrelsen, var att omfattande förändringar av området skulle ske samt därtill närheten till Sandvikens riksintresseområde. Eftersom en liknande inventering inte utförts tidigare utarbetades en särskild inventeringsmetod för ändamålet, där prioriteringarna av vad som kunde tas med blev mycket viktiga, inte minst mot bakgrund av den sekretess som finns rörande vissa processer samt områdets storlek (mängden byggnader m m). Rapporten från inventeringen är därför inte heller fullt tillgänglig utan särskilt tillstånd (den finns bl a på Länsmuseet Gävleborg). Kulturmiljövårdens synsätt och förslag Helene Sjunnesson, Tekniska museet och Per-Magnus Nilsson, Riksantikvarieämbetet, redogjorde för kulturmiljövårdens syn på dokumentationsproblemen varvid bl a betonades museernas ansvar att hålla expertis, urvalsfrågorna, kommunikationen med samhället och expertrollen. Exempel gavs på hur dokumentationsproblemen lösts inom andra områden, t ex försvaret, energibranschen m fl. Helene Sjunnesson föreslog konkret att en förstudie för hur en stålindustridokumentation skall utformas bör komma igång redan 2008 med företrädare för bransch, kulturmiljövård och museer involverade. Kanske man kan finna ett företag som frivilligt vill medverka i en dylik förstudie. Avslutningsvis sammanfattade Marie Nisser, KTH sina intryck från konferensen i nedanstående synpunkter, som grund för fortsatt konkret framåtsyftande dokumentationsverksamhet: Finansieringen. Fondering av medel för dokumentation m m vid företagen. Den snabba tekniska utvecklingen. Komplicerad fråga där strategiska ställningstaganden måste göras. 4

5 Sekretessen rörande ny teknik måste respekteras. Företagen måste själva bestämma. Komplexiteten i dokumentationen. Samverkan bransch kulturmiljövård viktig. Storskalighet kräver stark samverkan. Produktionsutrustning i fokus. Här måste helhetssyn skapas d v s människa, produktion, miljö. Globaliseringens konsekvenser. Hur långt skall ansvaret följas upp utanför det egna landets gränser i en globaliserad värld? Kompetensbristen avseende duktiga tekniker i Sverige måste uppmärksammas. Skapa modeller för dokumentationsarbete. Varför inte utgå från Sandviksmodellen som handledning - vägledning! Samverkan rörande dokumentationsstrukturer såsom bild, text, arkiv, intervjuer m m. Genomföra den av Helene Sjunnesson föreslagna fallstudien under år Konferensen avslutades i stor enighet om att man bör arbeta vidare efter Marie Nissers modell. Givetvis ingick även ett välplanerat industribesök i programmet. Konferensdeltagarna återkommer säkert gärna till Sandviken om så där sex-sju år för att se vad nytt som hänt och hur detta dokumenterats. Konferensen gav mersmak! David Damell, tidigare landsantikvarie, Örebro läns museum TICCIH konferens i Sverige på temat Training and Research within the Field of Industrial Heritage Stockholm och Österbybruk, June Förslag om ny utbildning Möjligheterna till internationellt samarbete inom utbildning och forskning inom ämnesområdet industriminnesforskning har aldrig varit större. Under de senaste årtiondena har det funnits en stark trend som gynnat internationaliseringen av högre utbildning. Samtidigt finns det fler universitet än någonsin som erbjuder kurser inom ämnesområdet industriminnesforskning. Det är därför hög tid att gripa denna möjlighet till att utarbeta ett internationellt masters program i industriminnesforskning. Ett sådant program skulle kunna dra nytta av de inblandade universitetsinstitutionernas specialinriktningar och kompetenser, och erbjuda studenterna ett stort urval av ansatser i en framtida internationell utbildning. Konferens i Sverige Av denna anledning arrangerar Svenska Industriminnesföreningen, i egenskap av svensk TICCIH-sektion, konferensen Training and Research within the Field of Industrial Heritage, i samarbete med Tekniska museet och Avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria vid KTH. 5

6 Syftet med konferensen är att ta det första steget i processen att utforma ett dylikt utbildningsprogram. Det finns ett flertal uppgifter och ett antal frågor som måste utredas. En central uppgift är att skapa en översikt över de kurser som ges i Industriminnesforskning vid olika universitet syften, teman, ansatser, metoder m.m. Vad ska vara huvudsyftena med ett internationellt mastersprogram? Hur skulle innehållet i utbildningen kunna se ut? Vad blir de viktigaste utfallen av utbildningen för studenterna? Mot vilka arbetsmarknader riktar sig utbildningen vilka är anställningsmöjligheterna? Hur kan mastersprogrammet organiseras och finansieras? Vid konferensen medverkar representanter från universitetsinstitutioner som erbjuder kurser och program inom industriminnesforskning, liksom från institutioner som ger kurser inom nära besläktade discipliner Teknikhistoria, Arkitekturhistoria, Stadsplanering, Ekonomisk historia, Kulturgeografi, Historisk arkeologi och Kulturmiljövård. Konferensen äger rum 8-11 juni I samband med konferensen står Svenska Industriminnesföreningen och Tekniska Museet värd för TICCIH:s nationalrepresentantsmöte och styrelsemöte, som äger rum 8-9 juni. I samband med detta möte kommer föreningen att organisera kvällsevenemang som kommer att vara öppna för SIM:s medlemmar. Presentation av förslaget i Freiberg En viktig slutprodukt av konferensen blir att skapa en tids- och arbetsplan för den fortsatta utvecklingen av ett internationellt mastersprogram i Industriminnesforskning. En första presentation av utbildningsprogrammet skall föreligga och presenteras vid den kommande TICCIH-kongressen i Freiberg, Tyskland, år Dag Avango, industriminnesforskare, KTH KOKPUNKTEN ENERGI, KLIMAT, VATTEN, BAD NYTT LIV FÖR ÅNGKRAFTVERKET I VÄSTERÅS Centrum för energiforskning Västerås stad, KTH, Mälardalens högskola, Mälarenergi, ABB med flera företag kommer att tillsammans med anläggningens ägare Peab att utveckla Ångkraftverket i Västerås, Kokpunkten, till ett unikt centrum för energiforskning. Lärande kring intelligent användande av energi kommer att samsas med forskning och utställningar om framtidens energianvändning och jordens klimat samt ett energimuseum. Kokpunkten skall bli den ledande platsen i Norden för att beskriva sambandet mellan människa, energi, miljö och en hållbar utveckling av vårt samhälle. Förutom detta kommer byggnaden även att inrymma ett äventyrsbad med spa, motionsutrymmen mm. Tanken är att mixen av lärande, upplevelse och teknikpresentation skall göra Kokpunkten intressant och attraktiv för alla som vill skaffa sig kunskap om klimatförändringarnas konsekvenser och om hur framtidens energi kommer att produceras och distribueras. Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie, Västerås Redaktör för SIM-bladet: Anne Louise Kemdal kemdal@gmail.com. 6