Riskanalys av material och leverantörsled i Kungsbrohuset. En rapport av Swedwatch på uppdrag av Jernhusen mars 2011

Transkript

1 Riskanalys av material och leverantörsled i Kungsbrohuset En rapport av Swedwatch på uppdrag av Jernhusen mars 2011

2 Jernhusen äger, förvaltar och utvecklar Sveriges fastighetsbestånd av stationer, kontor, underhållsdepåer och godsterminaler längs den svenska järnvägen. Då Jernhusen står inför stora investeringar i järnvägsrelaterade byggnader har företaget konstaterat att det finns en klar risk för missförhållanden i produktionsledet, såväl vid råvarubrytning som i uppförandeskedet vid nyproduktion av byggnader. Med anledning av detta har Jernhusen beställt denna riskanalys av ett redan genomfört byggprojekt för att klarlägga var riskerna finns vid nyproduktion. Swedwatch är en religiöst och politiskt obunden organisation som granskar svenska företag som verkar i låglöneländer. Swedwatch är icke vinstdrivande och alla rapporter är offentliga. Organisationens syfte är att minska sociala och miljömässiga missförhållanden, att uppmuntra föredömen, sprida kunskap och i en öppen dialog samverka med svenska företag och myndigheter så att större uppmärksamhet ägnas åt dessa frågor. Denna riskanalys är gjord på uppdrag av Jernhusen. Research for Sustainable Business 2

3 Innehåll INNEHÅLL INTRODUKTION RISKANALYS AV MATERIAL STÅL BETONG GLAS GIPS RISKANALYS AV PRODUKTER OCH TJÄNSTER TRÄ ELEKTRONIK STEN LOKAL ARBETSKRAFT SAMMANFATTNING SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER REFERENSER

4 1. Introduktion Denna rapport syftar till att belysa de sociala och miljömässiga risker som är förknippade med produktionen av de viktigaste materialslag och produkter som ingår i husbyggen. För att göra en rimlig avgränsning och en så relevant riskanalys som möjligt kom Jernhusen och Swedwatch överens om att ett konkret fall skulle studeras; Kungsbrohuset i Stockholm. Analysen gäller de material och leverantörer som har ingått i bygget av denna fastighet. I den utsträckning som andra projekt använder samma material och leverantörer är dock informationen relevant även för Jernhusens verksamhet generellt. Kungsbrohuset inhyser Jernhusens huvudkontor och invigdes den 6 maj Fastigheten har en stark miljöinriktning och är ett profilprojekt för företaget. Hänsyn har tagits till kraven för tre olika miljöcertifieringssystem och klassning av fastigheter. En av dem, ett nytt svenskt miljöklassningssystem, tar inte bara hänsyn till energikraven utan fokuserar även på de anställdas arbetsmiljö. Ett annat led i miljöarbetet är att mellan fem och tio procent av uppvärmningen ska komma från Centralstationens överskottsvärme. Uppdraget har genomförts av organisationen Swedwatch på uppdrag av Jernhusen. Swedwatch har fokuserat på de fyra värdemässigt största materialen som användes för att bygga Kungsbrohuset: glas, järn, betong och gips. Dessa material levererades av de i bygget tre största leverantörerna: Fasadglas Bäcklin AB (glasfasad), Contiga AB (stomme av järn och betong) och Allerskog & Kranz AB (byggtjänster och produkter, bland annat gipsväggar). Ekonomiskt sett följer sedan inköp och installation av El, VVS, värme, sanitet, och luftbehandling. Golv, hissar, platt och sten är andra stora material- och produktgrupper. Sex av de tio största leverantörerna till Kungsbrohuset är medelstora, relativt specialiserade stockholmsbaserade bygg- eller tjänsteföretag. Övriga fyra är Contiga, som ägs av ett norskt systerföretag. Bravida, som installerade el, VVS och ventilation, är ett storföretag som ägs av ett riskkapitalbolag baserat på Jersey. Hercules grundläggning är helägt av byggkoncernen NCC. Cramo är ett storföretag etablerat i ett flertal länder i Europa och ägt av ett finländskt moderbolag. Cramo hyr ut maskiner, utrustning, flyttbara lokaler med mera till byggprojekt. Under den inledande workshopen diskuterades de risker som finns i inköpen av betydelsefulla produktgrupper till ett hus. Det gäller exempelvis elektronik, sten och trävaror inklusive golv. Swedwatch gjorde bedömningen att även om kostnaderna är mindre för dessa varor än för de tunga byggmaterialen är de i högre utsträckning tillverkade i låglöneländer och därmed med stor sannolikhet förknippade med större sociala och miljömässiga risker. Jernhusen och Swedwatch kom dock överens om att de ekonomiskt viktigaste materialslagen skulle analyseras i första hand, för att därefter i mån av tid låta även de andra produktgrupperna ingå i riskanalysen. Då det kunde konstateras att två av de fyra materialslagen, betong och gips, varken innebar större sociala eller miljömässiga risker (undantaget klimatpåverkan) lades även de tre produktgrupper som tidigare diskuterats till i analysen. På dessa områden har analysen inte utgått specifikt från Kungsbrohuset utan bygger på mer generella antaganden. Alla de största leverantörerna till Kungsbrohuset levererar, i större eller mindre utsträckning, både varor och tjänster. Utan att ha detaljerade siffror är det vid en läsning av projektets transaktionslista tydligt att en stor del av den totala kostnaden för att uppföra Kungsbrohuset 4

5 utgörs av tjänster, alltså underentreprenörer som planerar och utför själva byggnationen. I många fall rör det sig om personal med kollektivavtal anställd i Sverige och i de fallen är bedömningen att riskerna för bristande arbetsvillkor är små. Samtidigt är det väl känt att svartarbete och illegal företagsamhet är ett problem i byggbranschen och av det skälet tas även risker i relation till lokal arbetskraft på byggarbetsplatsen upp som en del av riskanalysen. Researchen som ligger till grund för rapporten har gjorts under oktober och november Riskanalys av material 2.1 Stål Huvudleverantör av stommen till Kungsbrohuset var Contiga, ett norskägt medelstort företag (knappt 200 anställda) med bas i Norrtälje norr om Stockholm. Contiga är en ledande producent av stål- och betongstommar av så kallad prefabtyp. Företaget levererade 1400 ton stålstomme till bygget och är den andra största leverantören till Kungsbrohuset totalt. Materialet stål är en legering av järn och kol, med järn som basmaterial. I produktionsprocessen tillsätts också andra legeringsämnen som krom, nickel och molybden, för att ge stålet önskade egenskaper. Rent järn förekommer mycket sällan, men i förening med andra grundämnen är järn det fjärde vanligaste grundämnet i jordskorpan. Järn utvinns ur järnmalm som bryts i både öppna och underjordiska gruvor. Vanligast är öppna så kallade dagbrott. Järnmalmen reduceras till järn i en masugn som producerar råjärn som sedan, vanligen i flytande form, går vidare till stålverket. Stål kan också produceras genom smältning av stålskrot. Runt en tredjedel av den svenska stålproduktionen är skrotbaserad. SSAB är den enda svenska producenten av stål från järnmalm och de köper all malm från LKAB i Kiruna. Övriga producenter tillverkar av skrot som delvis är importerat. När det gäller järnmalm har Ukraina, Ryssland, Kina, Australien och Brasilien de största reserverna. Det land som bryter mest järnmalm idag är Kina, följt av Brasilien, Australien, Indien och Ryssland. Kina är också det land som importerar mest med närmare hälften av den totala importen. Två länder, Australien och Brasilien, dominerar exporten och står för en tredjedel var av den exporterade mängden järnmalm. Därefter kommer Indien, med 12 procent, Sydafrika fyra, och Kanada tre procent av exporten. 1 Dessa fem länder representerar därmed mer än 85 procent av den exporterade mängden järnmalm i världen. Kina står för närmare 50 procent av den totala världsproduktionen av stål och är det överlägset största producentlandet, mer än fem gånger större än tvåan, Japan. Därefter följer Ryssland, USA, Indien och Sydkorea. Sverige exporterar mer stål än vad som importeras, räknat i värde. Runt 85 procent av stålverkens leveranser av handelsfärdiga stålprodukter exporteras. Viktigaste handelspartnern är EU, framför allt Tyskland. Ungefär lika mycket, 85 procent, av det stål som används i Sverige 1 Statistik från U.S. Geological Survey: Information hämtad

6 importeras. Det gäller både enklare stålprodukter som armeringsjärn och plåtar, och mer avancerade produkter. Mer än 90 procent av det stål som importeras till Sverige kommer från andra europeiska länder. Stålimporten från Asien är mycket liten. 2 De största europeiska stålproducentländerna är Tyskland, Italien, Spanien, Frankrike och Storbritannien. 3 Figur 1: Karta över järnmalmsproduktion och handelsvägar. De största järnmalmsproducerande länderna markerade i rött, med mörkare nyans för större produktion. Blå pilar visar import, svarta pilar visar export. Contiga köper sina profiler från grossisterna BE Group Sverige AB och Tibnor, och vet via intyg att tillverkningen görs i Europa. I storleksordning sker denna import från Tyskland, Storbritannien och Holland. Profilerna förädlas och projektanpassas i fabriken i Norrtälje. Enligt Tibnor och BE Group kommer mer än 90 procent av deras material från skrot och återvunnet stål i Europa. Järnmalm handlas annars både på en så kallad spotmarknad och genom avtal med gruvbolag. Största producenter i Europa är italienska Gruppo Riva, tyska ThyssenKrupp och globala ArcelorMittal som har hälften av sin produktion i Europa. Den europeiska stålindustrin importerar nära 90 procent av den malm som används i produktionen. Det enda bolag som bryter järnmalm i Sverige är LKAB, som hämtar malmen ur fyndigheter i Kiruna och Malmberget. På global nivå dominerar tre stora gruvföretag, Vale, Rio Tinto och BHP Billiton som tillsammans står för mer än 35 procent av världens järnmalmsproduktion och kontrollerar 61 procent av den sjöburna handeln Statistik från Jernkontorets årsberättelse df Information hämtad Statistik från den europeiska stålorganisationen Eurofer Figures/Figures/EU-Crude-steel-production Information hämtad Information hämtad

7 Miljömässiga och sociala risker De direkta miljöriskerna när det gäller brytning av järnmalm är relativt små i jämförelse med många andra mineraler. Jämfört med sulfidmalmer som koppar, zink eller bly innebär brytningen av en järnoxid betydligt mindre miljöpåverkan. På grund av att mängden järn i järnmalm är relativt stor är avfallsmängden mindre än hos andra malmer. Eftersom malmen är magnetisk är det också förhållandevis lätt, om än energikrävande, att få ut den värdefulla mineralen utan stora mängder kemikalier. Inte heller lakning från giftiga dammar, som är ett stort problem i relation till brytning av exempelvis guld och silver, är relevant för järnmalm. 5 En brytning med acceptabla konsekvenser för människa och miljö kräver ett aktivt arbete med miljöskydd. Öppna gruvor, så kallade dagbrott, är alltid ett stort ingrepp i miljön med risk för negativ påverkan på biologisk mångfald, mark- och vattenkvalitet. 6 Brytning av järnmalm i dagbrott kan avge damm som i kontakt med fukt ger upphov till surt regn. Järnhalten i marken kan också öka i närheten av gruvor. I underjordiska gruvor används sprängämnen som kan utgöra en risk både för människor och för miljö. Att ta fram järn ur malmoxider kräver en stor energiinsats vilket gör stålproduktion, framför allt ur malm (skrotbaserad tillverkning är mindre energiintensiv), mycket energikrävande. Dessutom används stora mängder kol och koks. En betydande miljörisk när det gäller brytning och framställning av järn är därför klimatpåverkan. På global nivå står stålindustrin för 3-4 procent av de totala människoskapade utsläppen av växthusgaser. 7 Järn är samtidigt den för det industrialiserade samhället viktigaste metallen och står för runt 95 procent av alla metaller som används. Ett uppmärksammat och mer långsiktigt problem är de stora mängder vatten som används i järnverk, särskilt i länder och regioner med hög befolkningstäthet och knappa vattenresurser. Exempelvis är flera planerade nya järnverk i Indien försenade på grund av stora protester. Det vatten som går åt i ett av dessa planerade projekt är lika mycket som krävs för att odla en miljon ton ris per år, tillräckligt för att föda 9 miljoner människor. Men riset är värt 0,3 procent av stålet. 8 Konflikten är uppenbar. En analys av de globala flödena av stål och järnmalm visar tydligt att det nuvarande systemet inte är hållbart. På kort sikt har de omfattande sjötransporterna störst potential att effektiviseras. Transporterna står idag för procent av de totala koldioxidutsläppen för stålproduktion. På längre sikt är det nödvändigt att hitta alternativ till de fossila bränslen som används i stålverk och öka andelen återvunnet järn Intervju med Per Weihed, professor i malmgeologi, Luleå tekniska universitet, den 24 nov Se bl a Ecos, Aug/Sep 2006 Supplement, p Information hämtad Bloomberg Businessweek; 10/11/2010, Issue 4199, p20-21 Yellishetty, Mohan, P.G. Ranjith and A. Tharumarajah, Iron ore and steel production trends and material flows in the world: Is this really sustainable?, Resources, Conservation and Recycling, , p

8 Sociala risker vid brytning av järnmalm Även om järnmalm inte är en av de mer problematiska malmerna att utvinna är gruvbrytning i allmänhet alltid förknippat med risker gällande miljöaspekter, arbetare och lokalbefolkning. Förutom tydliga sår i jordskorpan med habitatförstörelse som följd, kan också gruvavfallet orsaka försurning och utsläpp av tungmetaller som finns bundna i malmrester. När det gäller arbetsvillkor är det känt att flera av de stora producentländerna av järnmalm, inte minst Brasilien och Indien, har problem med bristande kontroll och efterlevnad av både internationella överenskommelser och lokal lagstiftning. Arbetsförhållandena i gruvor är ofta undermåliga, med otillräckligt miljö- och säkerhetsarbete, låga löner, stor andel tillfälliga arbetare, bristande fackliga rättigheter och i vissa länder även ett utbrett inslag av barnarbetare. 10 Risken för intressekonflikter om land och resurser i de fall då gruvan anläggs i bebodda områden, eller då gruvdriften påverkar människornas möjlighet till försörjning, har tagits upp tidigare. Vale SA, det brasilianska företag som är världens största järnmalmsproducent och kontrollerar närmare 90 procent av järnmalmsexporten från Brasilien, är hårt kritiserat för bristande respekt för mänskliga rättigheter och miljö. Allvarliga miljöbrott som förstörelse av vattenresurser, verksamhet i naturskyddsområden och miljöfarliga utsläpp rapporteras från delstaten Minas Gerais. I delstaten Pará i norra delen av landet nära Amazonas, kritiseras företagets järnmalmsbrytning för att bland annat bidra till prostitution och sjukdomar Powering the mobile world cobalt production for batteries in the DR Congo and Zambia. Swedwatch/MakeITFair Se även Information hämtad Information hämtad

9 FAKTA GRUVPRODUKTIONSBOLAG/JÄRNMALM Rio Tinto Rio Tinto är sedan 1995 en sammanslutning mellan de två företagen Rio Tinto Plc och Rio Tinto Limited, med huvudkontor i Storbritannien respektive Australien. Gruvbolaget är börsnoterat i bägge länderna. Rio Tinto producerar framför allt aluminium, koppar, diamanter, energiprodukter, guld, industriella metaller och järnmalm. 90 procent av bolagets tillgångar finns i Nordamerika, Australien och Europa. Rio Tinto har även verksamhet i Sydamerika, Asien och södra Afrika. Sammanlagt verkar Rio Tinto i över 50 länder världen över. Rio Tinto är en av grundarna till ICMM (International Council on Mining and Metals), ett initiativ som representerar de ledande aktörerna inom gruv- och metallindustrin för att stärka deras engagemang och arbete för hållbar utveckling. Rio Tinto har engagerat sig i de flesta av ICMM:s aktiviteter, särskilt ledande har de varit i arbetet kring miljöpåverkan av gruvdrift och samarbete med ursprungsfolk. Rio Tinto är också medlem i the Voluntary Principles on Security and Human Rights som ger vägledning inom områdena säkerhet och mänskliga rättigheter till företag i utvinningsindustrin. Rio Tinto är även medlem i diverse andra initiativ, exempelvis Global Compact. Rio Tinto har anklagats för att bidra till allvarlig negativ miljöpåverkan i strid mot FN:s konvention om biologisk mångfald i och med sitt samarbete med gruvbolaget Freeport-McMoran Copper & Gold Inc. i Grasberggruvan i Indonesien. Bägge bolagen kritiseras för att deponera gruvavfall ned i floder runtom gruvan med stora miljöföroreningar som följd. År 2008 valde Statens pensjonsfond i Norge att dra tillbaka sina investeringar i Rio Tinto. Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna, som också har investeringar i bolaget, har sedan 2008 en pågående dialog med Rio Tinto genom sitt samarbete Etikrådet. Källa: Rio Tintos hemsida, Etikrådets årsrapport 2009, Norska Finansdepartementet. BHP Billiton BHP Billiton består sedan 2001 av de två företagen BHP Billiton Plc och BHP Billiton Limited, med huvudkontor i Storbritannien respektive Australien. Bolaget är börsnoterat i bägge länderna. BHP Billiton producerar bland annat aluminium, kol, koppar, mangan, järnmalm, uran, nickel, silver samt titan. BHP Billiton är världens största resursutvinningsbolag med över 100 opererande verksamheter i 25 länder runtom i världen. BHP Billiton är medlemmar i ett flertal olika initiativ, såsom ICMM, the Voluntary Principles on Security and Human Rights samt Global Compact. I sitt hållbarhetsarbete fokuserar BHP Billiton på områdena hälsa, säkerhet, miljö och lokala samhällen (HSEC). Den händelse som BHP Billiton har kritiserats allra mest för är företagets dåvarande verksamhet i Ok Tedi-gruvan i Papua Nya Guinea stämdes företaget av lokala landägare i Papua Nya Guinea för att ha bidragit till miljöförstöring efter att gruvavfall deponerats i omkringliggande floder i området runt gruvan. BHP Billiton har sedan dess blivit stämda åtskilliga gånger på grund av denna händelse drog sig företaget ur gruvverksamheten i Papua Nya Guinea. AP-fondernas har investeringar i bolaget och Etikrådet har å deras vägnar genomfört en dialog med BHP Billiton. Anledningen till dialogen var kränkningar av rätten att teckna kollektivavtal i Australien. Dialogen avslutades 2008 då bolaget bekräftade att alla individuella avtal ska ha fasats ut till 1 januari Källa: BHP Billitons hemsida, Business and Human Rights Resource Center. Vale Vale är det näst största gruvbolaget i världen och är verksam i 38 länder fördelat på sex kontinenter. Vale har sitt huvudkontor i Brasilien och producerar bland annat järnmalm, pellets, nickel, koppar, kol, aluminium och bauxit. Företaget skapades av brasilianska regeringen 1942 och blev ett privat företag Vale är medlemmar i Global Compact och ICMM. Inom ICMM har Vale varit särskilt engagerade i frågor rörande ursprungsfolk samt gruvindustrins påverkan på klimatförändringar gick gruvarbetare anställda av Vale i Brasilien och Kanada ut i strejk i protest mot företagets bristfälliga anställningsvillkor och arbetsförhållanden. Fackförbunden som stod bakom strejken var IMF, ICEM och USW. Källor: Vales hemsida, ICMM:s hemsida, IMF:s hemsida. 9

10 Figur 2: Sammanfattning av risker i leverantörskedja, stålproduktion. Bristande arbetsförhållanden Konflikt om naturresurser Miljöförstöring vid dagbrott Stora utsläpp av växthusgaser Brytning av järnmalm Transport Produktion stålbalkar Transport Förädling Anpassning Brasilien, Australien, Indien Europa, ffa Tyskland, Storbritannien och Holland Sverige, Norrtälje Åtgärder Sammanfattningsvis är det Swedwatchs slutsats att de miljömässiga och sociala riskerna med stålinköpen till Kungsbrohuset är låga till medelstora. Vi rekommenderar ändå att Jernhusen undersöker djupare var bolagets andra leverantörerna av stål köper in järnmalmen (får spårbarhet ner till gruvan) samt påbörjar kravställan nedåt i leverantörsledet. Swedwatch föreslår Jernhusen att: 1. Leverantörerna ska kunna uppvisa spårbarhet ned till järnmalmsbrytningen via underleverantörerna, om det inte är återvunnet material. I de fallen det är återvunnet material bör spårbarheten nå till återvinningsstationen/skrotuppsamlingen. 2. Utveckla och anta en policy där det framgår att Jernhusen verkar för en god standard i utvinningen av mineraler i enlighet med MakeITFair s principer (se bilaga). 3. Utveckla en systematisk uppföljning av denna policy genom samtal med leverantörer och underleverantörer. 10

11 2.2 Betong Betong består av sten, grus, sand, cement (kalksten och lera) och vatten. Både brytning av sten och tillverkning av cement är oftast lokala verksamheter. Cement produceras i nästan alla världens länder. Användningen är starkt relaterad till ekonomisk tillväxt och byggnadsaktivitet. Globalt står Kina för runt hälften av världsproduktionen. Figur 3: Karta över betongproduktion. Cement tillverkas, förenklat uttryckt, genom att kalksten och märgelsten (lerblandad kalksten) krossas och mals till ett fint mjöl som hettas upp och omvandlas till cementklinker. Miljöpåverkan sker dels genom själva stenbrotten och dels genom den energikrävande tillverkningsprocessen som bidrar till utsläpp av växthusgaser. Vid tillverkningen bildas koldioxid, dels från förbränningen och dels från den kemiska processen. Cementindustrin står för runt tre procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp. På global nivå ligger den mellan fyra och fem procent. 12 Samtidigt är betong, enligt branschen, det energisnålaste materialet vid hänsyn till en byggnads hela livscykel. En möjlig framtida risk gällande betong berör ursprunget av det kalk som används i cementen. För närvarande kommer kalken från Gotland och där kommer snart nya kalkbrott att öppnas i Bunge på Gotland. De två dagbrotten, 170 respektive 60 hektar stora, kommer att ligga nära varandra i omedelbar närhet till två Natura 2000-områden med rikt fågelliv, hög biologisk mångfald och flera ovanliga arter. Projektet är hårt kritiserat och det finns överhängande risker att yt- och grundvattenflödena kan påverkas både av själva täktverksamheten och när gruvan läggs ned. Buller, damm och vibrationer från verksamheten kan också komma att störa fågellivet. Flera instanser, däribland Naturvårdsverket, och organisationer såsom Naturskyddsföreningen, har kritiserat satsningen. Dock har gruvbolaget fått rätt att starta 12 Information från Svensk Betong Information hämtad

12 verksamheten. Det finns en risk att kalkstenen till cementen inom en snar framtid kan komma från detta stenbrott. 13 Huvuddelen av den betong som användes i bygget av Kungsbrohuset är del av den prefabstomme som levererades av Contiga. Detta gör att Contiga är den största leverantören inte bara av järn/stål utan också av betong i det undersökta projektet. Contiga blandar sin betong i egen blandare i företagets fabrik i Norrtälje. Stenen kommer från Roslagen och cementen köps från Cementa. Tillverkningen av den cement som Cementa levererar sker på Öland i Degerhamn, i Skövde och på Gotland i Slite. 14 Den kvalitet som Contiga använder sig av produceras på Gotland, där också kalkstenen bryts. Det finns inget som tyder på att andra leverantörer skulle använda råvaror någon annanstans ifrån, vilket gör materialet betong till en helt nationell affär. Swedwatch gör därför bedömningen att riskerna för större miljö- och sociala problem är små. Figur 4: Sammanfattning av risker i leverantörskedja, betongproduktion. Stora utsläpp av växthusgaser Brytning av sten, grus och sand Tillverkning av cement Blandning av betong Sverige Åtgärder Det är Swedwatchs bedömning att miljöriskerna förknippade med tillverkningen av den betong som levererades till Kungsbrohuset är små men att utsläppen av klimatgaser är betydande och bör adresseras. Risken för bristande arbetsvillkor eller andra sociala aspekter bedöms vara små. Swedwatch rekommenderar att Jernhusen som en del av arbetet med sin miljöpolicy kommunicerar till Cementa att man önskar se energieffektiviseringar i produktionen av cement och att processen på sikt sker med förnyelsebar energi. 13 Information hämtad från Naturskyddsföreningens hemsida 7 januari 2011, samt från Miljöaktuellt, nummer 10/ Information från HeidelbergCements hemsida Information hämtad

13 2.3 Glas För Kungsbrohuset medför glas den enskilt största byggkostnaden. Glas har tillverkats i 9000 år men har från 1900-talet fått utvidgad funktion och används inte längre bara som fönsterglas utan också som byggmaterial. Fönster- eller planglas tillverkas huvudsakligen genom den så kallade floatmetoden som innebär att glasmassan flyter ut på ett tunt lager av tenn och därigenom får en helt plan yta på båda sidor. De råmaterial som används är kvartssand (73 procent), natriumkarbonat (15 procent), kalk (10 procent) och andra tillsatser som magnesium, aluminium och järn (2 procent). 15 Idag pratar man om glas som ett grönt material genom dess flexibla och isolerande egenskaper som gör att bra strålning släpps in, dålig stängs ute och dagsljuset maximeras bland annat. Huvudleverantör till Kungsbrohuset är Fasadglas Bäcklin AB, ett privatägt stockholmsbaserat medelstort företag. Fasadglas Bäcklin är oberoende av enskilda leverantörer men har tre huvudleverantörer av glas, Glaverbel (AGC Glass Europe), Pilkington och Saint Gobain Emmaboda Glas. I Kungsbrohuset används en mängd olika typer av glas. Den ekonomiskt viktigaste sorten är det isolerglas som sitter innanför fasadglaset. Det levererades av Emmaboda. Emmaboda fönsterglasbruk ägs sedan 1974 av Saint Gobain, ett av världens hundra största företag med anställda i fler än 1400 bolag över hela världen. Verksamheten är organiserad så att glasråvara levereras från Saint Gobains europeiska fabriker och förädlas i Emmaboda till olika funktioner och design. Som många andra marknader i mitten av förädlingskedjan domineras marknaden för så kallat floatglas av ett fåtal globala företag. De tre koncerner som levererar till Fasadglas plus amerikanska Guardian Industries producerar nästan 70 procent av världens floatglas. Den här typen av glastillverkning är mycket kapitalintensiv och en produktionslinje drivs dygnet runt i mellan tio och femton år. Produktionen är högt automatiserad och alltså inte arbetsintensiv. Råvaru- och energikostnad har var för sig samma betydelse som kostnaden för arbetskraft. Eftersom glas är tungt och relativt billigt är distributionskostnaderna betydande. Därför transporteras glas sällan längre än 20 till 60 mil på land. Om fabrik och slutdestination är nära en hamn kan det vara lönsamt med längre sjötransporter. 16 Det betyder att fasadglas, liksom i fallet Emmaboda, som används i Sverige, i regel produceras i Europa Information från Pilkington, Grundläggande om glas: samt AGC Glass Europe: Information hämtad Flat Glass Industry and Global Market Structure, a paper by Glass and Glazing Association of Australia, Information hämtad

14 Figur 5: Karta över glasproduktion (kvartssand). Svarta pilar visar export. Miljömässiga och sociala risker När det gäller råvaran kvartssand finns den i relativt stor omfattning i de flesta delar av världen och bryts också i alla industrialiserade länder. Störst produktion har USA, som också med stor marginal är den största exportören, följt av Italien och Tyskland. De reserver som finns beskrivs som stora. Sand bryts i princip uteslutande i dagbrott eller genom muddring och har, utöver att verka störande på närområdet, oftast begränsade miljöeffekter. 17 Samtidigt konkurrerar stora dagbrott med annan markanvändning och kan också ha negativ påverkan på erosion, fiskestammar, samt öka risken för jordskred och översvämningar. Bland annat av dessa anledningar har flera länder i Asien förbjudit export av sand. 18 När det gäller påverkan på människor innebär brytning och hantering av kvartssand stora risker. Den sten med extremt hög kvartshalt som används i glasindustrin ger vid brytning och bearbetning upphov till ett hälsovådligt damm. Det speciella med kvarts är att partiklarna är extremt små och dessutom kristallformiga vilket gör att de både kommer långt ner i lungorna och har lätt för att fastna. Kvarts klassas därför som ett hälsofarligt kemiskt ämne och kan vid långvarig exponering orsaka den dödliga lungsjukdomen silikos, eller stendammslunga. 19 Att jobba i en sådan miljö kräver omfattande skyddsutrustning och regelbundna läkarundersökningar för att symtom på luftvägsirritation tidigt ska kunna upptäckas. Att detta är en risk även i västeuropa visar exemplet Fyleverken i Sjöbo kommun som så sent som 2006 fick hård kritik för brister i arbetsmiljön och misstänkt miljöbrott, bland annat kopplat till risken för silikos USGS Minerals Information, Silica Statistics and Information Information hämtad Artikel i The Economist den 8 okt Information hämtad Information hämtad Information hämtad