Referens Jordbruksverket Lisa Karlsson, växt- och miljöavdelningen

Transkript

1 Förstudie Utvärdering av miljöersättningen för naturoch kulturmiljöer Är det möjligt att använda data från miljöövervakningen (NILS) för att utvärdera miljöersättningen? Vilka effekter av miljöersättningen kan vi då se? Foto: Johan Wallander Utvärderare Jörgen Wissman, Sveriges Lantbruksuniversitet, Centrum för biologisk mångfald Åke Berg, Sveriges Lantbruksuniversitet, Centrum för biologisk mångfald Anders Glimskär, Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning Referens Jordbruksverket Lisa Karlsson, växt- och miljöavdelningen

2 Sammanfattning Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har, på uppdrag av Jordbruksverket, undersökt möjligheterna att använda data som samlas in via miljöövervakningen för att utvärdera miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer. Det är data som samlas in via nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) och den regionala småbiotopsövervakningen som har undersökts. Utredningen kommer fram till att det i första hand är inventeringsdata från den regionala småbiotopsövervakningen som är lämpliga att använda vid utvärdering av miljöersättningen. SLU har även analyserat skillnader mellan landskapselement med miljöersättning och landskapselement utan miljöersättning med hjälp av inventeringsdata från den regionala småbiotopsövervakningen. SLU har analyserat de vanligaste landskapselementen, dvs. diken, stenmurar, odlingsrösen och åkerholmar. Analyserna visar att landskapselement med miljöersättning har högre solinstrålning och färre träd och buskar än element utan miljöersättning. Överlag är många landskapselement relativt solexponerade oavsett om de har miljöersättning eller inte.

3 Innehåll Sammanfattning Inledning Miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer Miljöövervakning landskap Utvärderingens syfte Dataunderlag och metod Underlag från Jordbruksverkets databaser Nationell inventering av landskapet i Sverige Flygbildstolkade småbiotoper Regional småbiotopsövervakning Metod Resultat Lämpliga dataset Miljöersättningens effekter på natur- och kulturmiljön Diskussion och förbättringsförslag Datamaterialets användbarhet Förslag för bättre möjligheter till utvärdering Referenser... 23

4 1 Inledning 1.1 Miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer Syftet med miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer är att bevara kulturhistoriska lämningar knutna till det äldre brukandet av landskapet och för att bevara viktiga miljöer för biologisk mångfald. Ersättningen söks av lantbrukare som åtar sig att under fem år sköta samtliga landskapselement i eller i anslutning till åkermark på sin brukningsenhet. Skötseln innebär att: Träd och buskar av igenväxningskaraktär får inte finnas på landskapselementen eller dess renar Upplag och avfall får inte finnas på landskapselementen eller deras renar Vissa landskapselement har ytterligare skötselkrav 1. Till exempel ska hamlade träd hamlas på det sätt och med det intervall som traditionellt förekommer i regionen, brukningsvägar ska underhållas så att de fungerar, diken ska vara i funktion och rensas vid behov och i alléer ska utgångna träd ersättas. Målet i landsbygdsprogrammet var inledningsvis (2007) att hektar åkermark ska vara ansluten till ersättningen jämnt spridd över landet. Under 2012 sänktes målet till hektar. Under 2004 var cirka hektar åker som var ansluten. Arealen minskade till cirka hektar åkermark 2012 (Figur 1). En del av minskningen anses bero på att blockinventeringen ( ) bidrog till att vissa åkermarksblock delades. Det fick till följd att en stenmur som tidigare kan ha legat vid en åker som exempelvis var 100 hektar istället låg vid en åker som var 50 hektar (Nilsson, personligt meddelande), vilket innebär att arealen minskar, även om landskapselementet fortfarande ingår i miljöersättningen. Arealen har minskat mer än antalet brukare i procent (Jordbruksverket, 2013). Arealen är heller inte jämnt spridd över landet. Det är stora regionala skillnader som varierar mellan 3,0 procent (Västernorrlands län) och 34,2 procent (Kalmar län) (Figur 2). 1 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:42) om kompensationsbidrag, miljöersättningar och miljöinvesteringar 4

5 Areal åker ansluten till miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer Figur 1. Areal åker ansluten till miljöersättningen samt målet för areal åker mellan 2004 och Målet i landsbygdsprogrammet ( ) var att hektar (röd linje) åkermark ska omfattas av åtaganden för miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer fram till Därefter sänktes målet till hektar. Mellan 2004 och 2012 har arealen minskat med nästan hektar (blå linje). 5

6 Figur 2. Andel av åkermarken i respektive län som sköttes med miljöersättning Biotopskyddet inom miljöbalken 2 förbjuder att småbiotoper tas bort eller förstörs. Odlingslandskapets alléer, källor, odlingsrösen, pilevallar, småvatten och våtmarker (inklusive öppna diken), stenmurar och åkerholmar omfattas av biotopskyddet. Skötseln inom landsbygdsprogrammet fungerar som ett komplement till lagstiftningen och hanterar endast skötseln av landskapselementen, inte själva bevarandet av dem. Definitioner av landskapselement och villkor för skötsel finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:42) om kompensationsbidrag, miljöersättningar och miljöinvesteringar. Tidigare utvärderingar av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer (Andersson, 2009) har visat att småbiotoper troligen är viktiga för biologisk mångfald, men att 2 7 kap. 11 miljöbalken 6

7 effekten av skötseln är oklar. Andersson (2009) baserade sin utvärdering på undersökningar av småbiotoper i mindre områden (Berg 2002, Weibull m.fl. 2003). Bristen på data för att utvärdera effekter av olika miljöersättningar är ett problem i Sverige (Jordbruksverket, 2012), men även i Europa (Kleijn och Sutherland, 2003). 1.2 Miljöövervakning landskap Den nationella inventeringen av landskapet i Sverige (NILS) 3 startade Inventeringen samordnas av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Syftet med NILS är att dokumentera förändringar i landskapet och förändringar i vegetation. Datainsamlingen består av fältinventeringar i provytor och flygbildstolkningar. I fält inventeras också linjära landskapselement och skogskanter i den så kallade linjekorsningsinventeringen. Länsstyrelser har tagit fram ett gemensamt regionalt övervakningsprogram som delvis kopplas till NILS fältinventering då inventeringen görs inom samma områden. Programmet övervakar småbiotoper vid åkermark och togs fram för att ge underlag till den regionala miljömålsuppföljningen vad gäller miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Det är i för närvarande åtta län som deltar i den regionala småbiotopsövervakningen (Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Örebro, Västmanlands och Skåne län). 1.3 Utvärderingens syfte Förstudien är ett led i Jordbruksverkets arbete med att utvärdera miljöeffekterna av landsbygdsprogrammets ersättningar. Det huvudsakliga syftet med förstudien är att undersöka hur och om det datamaterial som samlas in inom NILS och den regionala småbiotopsövervakningen kan användas för att utvärdera effekterna på biologisk mångfald och kulturmiljön av miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer. Förstudien har därför främst handlat om att undersöka vad nuvarande datainsamling inom NILS och den regionala småbiotopsövervakningen räcker till och vad som behövs för att förbättra möjligheterna till utvärdering av miljöersättningar. Inom förstudien har även relevanta data från miljöövervakningen använts för att undersöka skillnader mellan landskapselement med miljöersättning och landskapselement utan miljöersättning

8 2 Dataunderlag och metod 2.1 Underlag från Jordbruksverkets databaser I Jordbruksverkets blockdatabas finns geografisk information om jordbruksblock, dvs. avgränsningar av åkermark och betesmark. I Jordbruksverkets databas DAWA finns bland annat information om vilka miljöersättningar som finns på varje jordbruksblock. Genom att koppla information från DAWA till blockdatabasen kan man få fram kartskikt över jordbruksblock vars landskapselement sköts med miljöersättning. Lantbrukare som söker åtagande för miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer kan från och med 2007 rita in landskapselementen, som punkter respektive linjer, på sina blockkartor vid ansökan i SAM internet 4. Det innebär att det finns kartskikt på Jordbruksverket över landskapselement som omfattas av åtagande för miljöersättning. Eftersom de flesta lantbrukare som sökte åtagande för denna programperiod skickade in sin ansökan 2007, då åtagande söktes på pappersblanketter, är kartskiktet över landskapselement med miljöersättning inte komplett. Eftersom kartskiktet med digitaliserade landskapselement inte är komplett kan det heller inte användas för analyser, eftersom man då jämför en grupp landskapselement med miljöersättning med en grupp landskapselement som både har och inte har miljöersättning. Detta kartskikt har också ett antal felkällor som beror på hur elementen ritas in (Figur 3). Underlaget används därför inte för analyser av miljöersättningen. Figur 3. Småbiotopsövervakningen (blått) stämmer så gott som alltid med ortofotot medan blockdatabasen (grönt) ibland har brister. Vita pilar markerar strukturer där den gröna markeringen ligger fel. 4 Jordbruksverkets digitala tjänst för ansökan om stöd och ersättningar ( 8

9 2.2 Nationell inventering av landskapet i Sverige Inom ramen för NILS genomförs inventeringar av 631 stycken 5 x 5 km stora landskapsrutor fördelade över landet. Datainsamlingen består av flygbildstolkning och fältinventeringar i en centralt lagd 1 x 1 km stor ruta inom dessa landskapsrutor. I denna ruta finns 12 provytor och 12 linjer som inventeras i fält. Vid varje provyta registreras marktäckets sammansättning, markanvändning och ett urval av arter och artgrupper. I provytorna fångas alltså inte några uppgifter om landskapselement eller småbiotoper och variabler kopplade till dem. I NILS linjekorsningsinventering inventeras linjära landskapselement och skogskanter längs de 12 inventeringslinjerna, som vardera är 200 meter långa. I inventeringarna noteras förekomst av transportleder, vegetationsremsor som vägrenar, dikesrenar och åkerrenar, skogskanter, hägnader, diken samt stränder. Dessutom registreras åtgärder och påverkan på elementen. För att utvärdera miljöersättningen är främst data om elementtyperna diken, åkerrenar och hägnader i form av stenmurar intressanta. För att bedöma vilka linjeelement som ligger i jordbrukslandskapet så behövs kompletterande data på markslag från olika kartunderlag. Det är ett omfattande arbete vilket har gjorts för delar av materialet (Glimskär m.fl., 2007, Esseen m.fl., 2004). Linjekorsningsinventeringen ger detaljerad information, har hög datakvalitet och data som är väl lämpade för mängdskattningar, förutsatt att stickprovet är tillräckligt stort. Däremot är det ett problem att linjekorsningsinventeringen är ett stickprov i stickprovet, så att det bara blir ett relativt litet antal linjekorsningar i varje ruta. Det är alltså bara de vanligaste objekttyperna som blir väl representerade, i synnerhet när man begränsar urvalet till att bara inkludera objekt vid åkermark. 2.3 Flygbildstolkade småbiotoper Från och med 2006 har Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i uppdrag av Jordbruksverket att sammanställa uppgifter om småbiotoper via NILS flygbildstolkning (Glimskär m.fl., 2005). Rapporteringen omfattar ett antal småbiotoper och kantzoner i och vid åkermark. 2.4 Regional småbiotopsövervakning Inom den regionala miljöövervakningen finns ett gemensamt delprogram om småbiotoper vid åkermark (Lill-NILS). Syftet med inventeringen är att ta fram underlag för den regionala miljömålsuppföljningen vad gäller miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Inventeringen är också tänkt att kunna ge underlag för utvärdering av de övergripande effekterna i av miljöersättningen till värdefulla natur- och kulturmiljöer i odlingslandskapet. Programmet omfattar åtta länsstyrelser sedan 2009 (Figur 4). Övervakningen inkluderar en stor del av de objektstyper som berättigar till miljöersättning. Denna fältinventering är mer tillförlitlig än flygbildstolkningen och mer fullständig än linjekorsningsinventeringen eftersom den täcker en större areal i de inventerade rutorna (3 x 3 km). I dessa rutor inventeras småbiotoper vid all åkermark (se tabell 1 för exempel på småbiotoper och variabler som mäts). Metodiken för delprogrammet 9

10 innehåller objektstyper som normalt inte räknas in i begreppet småbiotoper, till exempel bärande träd och buskar, men som tillsammans med övriga typer bidrar väsentligt till variationen och naturvärdena i åkerlandskapet. Figur 4. Inventeringsrutor i den regionala småbiotopsövervakningen. De 54 inventerade rutorna i den regionala småbiotopsövervakningen under åren 2009 till 2011 i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Örebro, Västmanlands och Skåne län. Tabell 1. Ett urval av de variabler inklusive bedömning för landskapselement som används i den regionala småbiotopsövervakningen. Det är dessa variabler som testats i denna utvärdering av miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer. Solexponering Träd och buskar (> 3 meter), vertikal täckning 1 Helt solexponerad (> 95 procent) 0 0 procent 2 Delvis solexponerad (51-95 procent) procent 3 Måttligt skuggad (5-50 procent) procent 4 Helt skuggad (< 5 procent) procent 4 > 70 procent Småbuskar och småträd (< 1 meter), vertikal Blottat stensubstrat, inklusive skorplavar 10

11 täckning 0 0 procent 0 0 procent procent procent procent procent procent procent 4 > 70 procent 4 > 70 procent Buskar och småträd (13 meter), vertikal täckning Tid sedan röjning 0 0 procent 0 Ingen röjning procent 1 Innevarande år procent 2 Föregående år år procent 3 År > 70 procent 4 År > Omfattning av dataunderlaget De två datakällorna som användes i analyserna innehåller till viss del samma variabler men de överensstämmer inte helt. Det är vissa element som förekommer i hög omfattning i de två dataseten. För element som förekommer i hög omfattning bör de därmed vara möjligt att identifiera skillnader mellan landskapselement med miljöersättning och landskapselement utan miljöersättning. Observera att uppgifter från DAWA gäller för hela landet, medan den regionala småbiotopsövervakningen endast är data från tre inventeringsår och för de län som deltar i inventeringen (Tabell 2). Tabell 2. Mängden landskapselement som ingår i miljöersättningen år 2010 (DAWA) respektive den regionala småbiotopsövervakningen åren Variabler DAWA Småbiotopsövervakning Enhet Allérader Stycken Alléträd i allérad Stycken Artrik vegetation 12 Kilometer Brukningsväg Kilometer Brunn, källa Stycken Byggnadsgrund Stycken Bärande träd och buskar 60 1 Kilometer Fornlämningslokal Stycken Fägata 229 X 2 Kilometer Gärdsgård av trä 191 Kilometer Hamlade pilar som ingår i Stycken rader Hamlade träd Stycken Jordvall, gropvall 605 0,3 Kilometer 11

12 Liten svårbrukad åker Stycken Läplantering 96 Kilometer Odlingsröse, stentipp Stycken Ren mellan åkerskiften Kilometer Småvatten Stycken Solitärträd Stycken Stenmur Kilometer Traditionell hässja eller 780 Hektar storhässja Åkerholme i bruk Stycken Öppet dike Kilometer Överloppsbyggnad Stycken 1 Längden tar hänsyn både till det karterade avsnittet av åkerkanten och hur tätt träden och buskarna finns längs kanten 2 Eventuella stenmurar längs fägator finns med som stensubstrat 3 Hamlade de senaste 20 åren, varav 31 stycken i allérader 4 Det är olika definitioner av solitärträd i miljöersättningen och småbiotopsövervakningen 5 Varav 185 km diken med mindre än 30 procent trädtäckning 2.5 Metod Skapande av dataset Jordbruksverket tog ut rapporter från DAWA om vilka block som sköttes med miljöersättning för natur- och kulturvärden 2009, 2010 och Därefter kopplades dessa uttag till blockdatabasen för det aktuella året via blockens id-nummer i ArcGIS. På så sätt får man fram kartskikt över vilka jordbruksblock som har åtagande för miljöersättning för natur- och kulturmiljöer Utvärdering av miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer utifrån den regionala småbiotopsövervakningen Resultaten av den utvärdering av dataunderlag som gjordes innebar att vi valde att utvärdera miljöeffekterna av miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer med hjälp av data från den regionala småbiotopsövervakningen. Kartskiktet över jordbruksblock med miljöersättning kopplades därför ihop med kartskikt från småbiotopsövervakningen så att ett kombinerat datamaterial skapades för alla punkter, linjer eller ytor där kartskikten överlappade varandra. I det kombinerade materialet finns de landskapselement som har inventerats och som sköts inom miljöersättningarna. För vissa landskapselement var det svårt att säkert säga om de har miljöersättning, då elementen ligger utanför blocken. I vissa fall har datamaterialet fått rättas manuellt då vissa kriterier för miljöersättningen är svåra att beakta genom generellt tillvägagångssätt i ArcGIS. Det gäller exempelvis diken mot skog, som inte kan skötas med miljöersättning, men som har inventerats inom småbiotopinventeringen. Dessa element ingår inte i analysen utan har redigerats bort manuellt från gruppen landskapselement med miljöersättning. 12

13 Geografiska data som finns i småbiotopsövervakningen men som inte har kunnat kopplas till ett jordbruksblock med miljöersättning ingår i gruppen landskapselement som inte har miljöersättning. För att få fram ett komplett datamaterial sammanfogades alla dataset för de tre åren (kombinerade data för block och småbiotopsövervakning, som beskrivits ovan) Statistiska test Kartskikt med miljöersättning och uppgifter från småbiotopsövervakningen jämfördes med kartskikt med enbart uppgifter från småbiotopsövervakningen. Variabler som solexponering, träd och buskar (olika storleksklasser) och tid sedan röjning testades med statistikprogram JMP (version 10). Då de statistiska testen utförs på data som inte har en kontinuerlig fördelning används ett icke-parametriskt test. Analyserna fokuserades till de vanligaste landskapselementen av linje- respektive punkttyp. Skillnaderna anses statistiskt signifikanta vid p 0,05. 13

14 3 Resultat 3.1 Lämpliga dataset Linjekorsningsinventering (NILS) Data från linjekorsningsinventeringen skulle kunna användas i framtida utvärderingar för landskapselement som är vanliga och linjeformade. Detta gäller främst stenmurar, diken och brukningsvägar. Förutom dessa så noteras transportleder, skogsbryn och stränder i linjekorsinventeringen. En stor del av de data som samlas in via NILS är i dagsläget inte användbara i utvärderingen av miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer, dels eftersom man samlar in mycket data vid andra markslag än åkermark, dels eftersom man inventerar strukturer som miljöersättningen inte inkluderar. Om ersättningen breddas i framtiden och till exempel inkluderar skötsel av brynmiljöer finns framtida möjligheter att förse utvärderingar med användbara data Flygbildstolkning av småbiotoper (NILS) Flygbildstolkningen av småbiotoper är relativt bra för att identifiera tydliga och väl avgränsade objekt som åkerholmar, små svårbrukade åkrar och renar/diken mellan åkerskiften. Även träd- och buskrader, solitärträd och större småvatten kan identifieras på detta sätt. För de landskapselement som ligger i åkerkanter och är skymda av träd, till exempel odlingsrösen och stenmurar är data från flygbildstolkningen inte lämplig att använda (Allard m.fl., 2008). Vissa småvatten, exempelvis märgelgravar, har ofta ett tätt trädskikt som gör det svårt att se vattenytan, och det som ser ut som ett solitärträd kan i praktiken vara en klunga av klenare träd. Det är dessutom svårt att bedöma elementens kvalitet och skötsel med hjälp av flygbilder. Någon sådan bedömning görs inte heller. Beskrivningen av objekten blir därför relativt grov, med fokus på omfattning, objektstorlek och förekomst av träd och större buskar. På grund av dessa problem bedömer vi att data från flygbildstolkningen inte är användbara i utvärderingssammanhang där man vill mäta kvaliteter Regional småbiotopsövervakning Utifrån den regionala småbiotopsövervakningen finns data om såväl kvantiteter som kvaliteter på relativt vanliga småbiotoper, som stenmurar, odlingsrösen, åkerholmar, diken, skyddsvärda träd, alléer och markvägar. Utifrån det perspektivet lämpar sig den regionala småbiotopsövervakningen väl för att använda i utvärderingar av vanliga landskapselement. Användbarheten är dock mer begränsad när det gäller ovanliga landskapselement, till exempel småvatten, byggnadsgrunder och liten svårbrukad åker. Vissa småbiotoper är också problematiska att på ett enkelt sätt koppla till jordbruksblock. I den regionala småbiotopsövervakningen hade alléträd registrerats fram till För att kunna koppla rätt träd som inventerats till om det har miljöersättning eller inte måste jordbruksblock och träd kunna kopplas vilket dock inte är möjligt i nuläget (Figur 5, övre bild). Även i till synes klara fall är kopplingarna mellan läge och block svåra att göra (Figur 5, undre bild). Detta kan bland annat bero på kriterierna för vilka alléer som berättigar till miljöersättning. I fallet med block C (i Figur 5) står träden längs en allmän 14

15 väg vilket gör att den underkänns som ersättningsberättigad allé. För att analysera vilka träd som faktiskt omfattas av miljöersättning krävs därför relativt omfattande manuell hantering av datamaterialet. A B C Figur 5. Alléträdens förhållande till jordbruksblock. Gröna punkter är individuella träd som identifierats inom småbiotopsövervakningen, blågrå polygoner A och B är individuella jordbruksblock. På bilden tillhör inga alléträd block A medan 28 av träden tillhör block B, det är troligtvis de träd som är belägna mellan block A och block B. De alléträd som återfinns i den högra delen av den övre bilden är troligtvis inte med i ersättningssystemet men detta går inte att med säkerhet säkerställa med det aktuella dataunderlaget. I ett närbeläget område, nedre bilden, tillhör inga alléträd block C trots det tydliga överlappet mellan block och alléträd. Element som förekommer i begränsad omfattning och där problem finns för att på ett enkelt sätt koppla dem till jordbruksblocken är därför mindre lämpliga att använda i övergripande utvärderingar av miljöersättningen. En annan nackdel med den regionala småbiotopsövervakningen är att resultaten endast är giltiga för län som ingår i delprogrammet. Metoden kan därför inte i dagsläget tillämpas för att utvärdera stödet på nationell nivå. Om fler län ansluter sig till den regionala miljöövervakningen ökar användbarheten även på nationell nivå. 3.2 Miljöersättningens effekter på natur- och kulturmiljön I förstudien har ett begränsat antal statistiska jämförelser gjorts mellan åkermark som har miljöersättning för natur- och kulturmiljöer och åkermark som inte har miljöersättning. I analyserna har data från den regionala miljöövervakningen använts och analyser har endast kunnat göras för de vanligaste elementtyperna. Resultaten är 15

16 därför endast giltiga för de län som deltar i den regionala småbiotopsövervakningen, men är av generellt intresse då det visar att det går att använda data i utvärderingssyfte Diken Diken med miljöersättning hade i genomsnitt högre solinstrålning, färre buskar och träd (alla grupper) och ett lägre artantal av vattenväxter (Sveriges lantbruksuniversitet, 2012). Dikena är generellt artfattiga. I de inventerade områdena finns diken varav 402 sköttes med miljöersättning. Tabell 3. Skillnad i variabler mellan diken med och utan miljöersättning. Kruskal-Wallis Test. P < 0,05 innebär en statistiskt signifikant skillnad mellan de jämförda grupperna. Ju lägre p-värde desto starkare signifikans. N är stickprovsstorleken i respektive grupp. Medel med ersättning (N 1 ) Medel utan ersättning (N 2 ) Z Signifikans Solexponering 5 1,60 (402) 2,35 (1 199) -12,67 P<0,0001 Småbuskar och småträd (< 1 meter) Träd och buskar (> 3 meter) 0,33 (402) 0,49 (1 199) -3,93 P<0,0001 0,81 (402) 1,18 (1 199) -4,96 P<0,0001 Artantalet vattenväxter 1,77 (402) 2,30 (1 199) -6,04 P<0, Åkerholmar Solexponeringen av åkerholmar var högre för marker som sköts med miljöersättning än för dem som är utanför ersättningssystemet. Åkerholmar som sköttes med miljöersättning hade även färre mellanstora buskar. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan åkerholmar med och utan miljöersättning när det gäller småbuskar, träd och mängden upplagsmaterial. Inom det område som inventeras fanns det totalt åkerholmar varav 215 åkerholmar befann sig inom jordbruksblock med miljöersättning för natur- och kulturmiljöer. Tabell 4. Skillnad i variabler mellan åkerholmar med och utan miljöersättning. Kruskal-Wallis Test. P < 0,05 innebär en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. Ju lägre p-värde desto starkare signifikans. N är stickprovsstorleken i respektive grupp. Medel med ersättning (N 1 ) Medel utan ersättning (N 2 ) Z P Solexponering 6 1,27 (215) 1,48 (1 079) -3,44 P=0,0006 Småbuskar och småträd (< 1 meter) Buskar och småträd (1-3 meter) 0,37 (215) 0,43 (1 079) -0,81 P=0,420 0,47 (215) 0,64 (1 079) -1,96 P=0, Se tabell 1 för kriterier vid bedömning av variablerna. 6 Se tabell 1 för kriterier vid bedömning av variablerna. 16

17 Träd och buskar (> 3 meter) 0,79 (215) 0,98 (1 079) -1,68 P=0,0925 Upplagsmaterial 1,06 (215) 1,23 (1 079) -1,06 P=0, Stensubstrat (stenmurar och odlingsrösen) De element som sköts med miljöersättning är mindre blottade (dvs. saknar påväxt av mossor och lavar), har större solinstrålning, färre träd och kortare tid sedan senaste röjning. Element med miljöersättning hade också färre små och stora buskar. I materialet fanns inventerade stensubstrat (samlingsbegrepp för stenmurar och odlingsrösen). Av dessa sköttes med miljöersättning. Tabell 5. Skillnad i variabler mellan stensubstrat med och utan miljöersättning. Kruskal-Wallis Test. P < 0,05 innebär en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. Ju lägre p-värde desto starkare signifikans. N är stickprovsstorleken i respektive grupp. Medel med ersättning (N 1 ) Medel utan ersättning (N 2 ) Z P Solexponering 7 1,87 (1 726) 2,20 (5 869) -12,66 P<0,0001 Småbuskar och småträd (< 1 meter) Buskar och småträd (1-3 meter) Träd och buskar (> 3 meter) 0,43 (1 726) 0,50 (5 869) -3,54 P<0,0001 0,68 (1 726) 0,86 (5 869) -6,50 P<0,0001 1,77 (1 726) 1,95 (5 869) -4,11 P<0,0001 Blottat stensubstrat 2,63 (1 726) 2,74 (5 869) -4,36 P<0,0001 Tid sedan senaste röjning 0,41 (1 726) 0,57 (5 869) -3,2 P=0, Odlingsrösen Odlingsrösen med miljöersättning hade högre grad av solexponering, färre småbuskar, mindre mängd större buskar, mindre mängd träd och kortare tid sedan senaste röjningen. Det finns inga skillnader mellan grupperna när det gäller graden av blottat substrat. Av alla inventerade stensubstrat inom småbiotopinventeringen var röjningsrösen. Av dessa sköttes 827 med miljöersättning. Tabell 6. Skillnad i variabler mellan odlingsrösen med och utan miljöersättning. Kruskal-Wallis Test. P < 0,05 innebär en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. Ju lägre p-värde desto starkare signifikans. N är stickprovsstorleken i respektive grupp. Medel med ersättning (N 1 ) Medel utan ersättning (N 2 ) Z P 7 Se tabell 1 för kriterier vid bedömning av variablerna. 17

18 Solexponering 8 1,96 (827) 2,23 (3 127) -10,52 P<0,0001 Småbuskar och småträd (< 1 meter) Buskar och småträd (1-3 meter) Träd och buskar (> 3 meter) 0,51 (827) 0,67 (3 127) -5,37 P<0,0001 0,75 (827) 1,06 (3 127) -7,21 P<0,0001 1,99 (827) 2,23 (3 127) -3,94 P<0,0001 Blottat stensubstrat 2,94 (827) 2,85 (3 127) 1,66 P=0,0977 Tid sedan senaste röjning 0,45 (827) 0,62 (3 127) -3,21 P=0, Stenmurar Stenmurar som sköttes inom ersättningen hade likt det totala datamaterialet för stensubstrat högre solexponering och kortare tid sen senaste röjning. Det fanns inga signifikanta skillnader i variablerna för blottat substrat, småbuskar, större buskar och träd i anslutning till muren. Inom småbiotopinventeringen har 630 stenmurar registrerats varav 240 på jordbruksblock vars landskapselement sköttes med miljöersättning. Tabell 7. Skillnad i variabler mellan stenmurar med och utan miljöersättning. Kruskal-Wallis Test. P < 0,05 innebär en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. Ju lägre p-värde desto starkare signifikans. N är stickprovsstorleken i respektive grupp. Medel med ersättning (N 1 ) Medel utan ersättning (N 2 ) Z P Solexponering 9 2,29 (240) 2,56 (390) -3,90 P<0,0001 Småbuskar och småträd (< 1 meter) Buskar och småträd (1-3 meter) Träd och buskar (> 3 meter) 0,85 (240) 0,81 (390) 0,47 P= ,38 (240) 1,37 (390) 0,02 P= ,64 (240) 2,78 (390) -1,31 P=0,1894 Blottat stensubstrat 2,85 (240) 2,89 (390) 0,83 P=0,4065 Tid sedan senaste röjning 0,33 (240) 0,82 (390) -3,30 P=0,001 8 Se tabell 1 för kriterier vid bedömning av variablerna. 9 Se tabell 1 för kriterier vid bedömning av variablerna. 18

19 4 Diskussion och förbättringsförslag 4.1 Datamaterialets användbarhet Granskningen visar att det går att använda data insamlat inom miljöövervakningsprogrammet NILS och regional småbiotopsövervakning för att utvärdera landsbygdsprogrammets miljöersättning för natur- och kulturmiljöer. Datamaterialet är omfattande och bedömningen är att blockdatabasen tillsammans med inventeringarna innehåller tillräckligt detaljerad information för att utvärdera effekter av miljöersättningen när det gäller skötsel. Det finns dock vissa problem med att använda data insamlade inom NILS. Ju ovanligare eller mer aggregerad en landskapselementstyp är desto svårare blir det att analysera den med hjälp av ett slumpmässigt urval (som tillämpas inom NILS). Det medför att dataunderlaget är svårt att använda i landskapstyper som är karaktäriserade av en låg andel jordbruksmark, till exempel i skogsbygd. Om jordbruksmarken dessutom är aggregerad längs exempelvis älvar eller sjöar, som i norra Sverige, är det låg sannolikhet för att dataunderlag med ett fåtal slumpmässigt utlagda rutor ger en rättvis bild av verkligheten. Generellt gäller därför att det är större sannolikhet att få bra data i de södra delarna av Sverige jämfört med de norra delarna eftersom miljöersättningen för skötsel av landskapselement är knuten till jordbruksmark. Linjekorsningsinventeringen, som genomförs inom det nationella NILS-programmet, kan användas för vanligt förekommande linjeformade element. Data som samlas in genom linjekorsinventeringen är emellertid inte tillräckligt omfattande och detaljerade för att kunna ligga till grund för en mer heltäckande utvärdering då det endast finns tillräckligt med data för ett fåtal landskapselementtyper. Om fler linjeformade landskapselement omfattas av en framtida miljöersättning finns omfattande data insamlat inom NILS som kan användas för att utvärdera ersättningen. Flygbildstolkningen kan vara lämplig att använda för enstaka elementtyper som syns väl i flygbilderna. Nackdelen är att skötsel kan vara svår att avgöra utifrån flygbilder. Flygbildstolkningen bör därför främst användas för en grov beskrivning av utbredning och tillstånd hos vissa elementtyper som är lätta att identifiera. Genomgången visar att det framför allt är data inom den regionala småbiotopsövervakningen som är användbara vid utvärdering av miljöersättningen, eftersom dessa ger en detaljerad bild av hur landskapselementen sköts. Nackdelen med den regionala miljöövervakningen är att den inte görs i hela landet, vilket innebär att resultaten endast är giltiga för de län som deltar i delprogrammet (Figur 4). Inventeringsmetodiken inom den regionala småbiotopsövervakningen överensstämmer heller inte alltid med landskapselement inom miljöersättningen. Till exempel inventeras endast små åkerholmar, sådana som är mindre än 0,05 hektar, inom den regionala övervakningen, medan i miljöersättningen kan åkerholmarna vara mellan 0,01 och 0,10 hektar. Slutsatsen är att av de jämförda dataseten, är data insamlade via den regionala småbiotopsövervakningen bäst lämpade för att utvärdera ersättningen. 19

20 4.1.1 Landskapselement med miljöersättning är bättre synliggjorda än de utan Analyserna av data visar att många landskapselement hålls relativt fria från igenväxande träd och buskar, även utan ersättning. Överlag är dock landskapselement med miljöersättning signifikant mer fria från träd och buskar än element utan ersättning, vilket indikerar att det finns skillnader i skötsel. Landskapselement som sköts med miljöersättning har generellt sett färre buskar och träd och högre solinstrålning än element utan miljöersättning. Resultaten är därför i linje med vad ersättningen avser att betala för, dvs. att hålla efter igenväxningsvegetation i och vid elementen. Det går däremot inte att avgöra om resultatet är en direkt effekt av miljöersättningen eller indirekt effekt, dvs. om lantbrukare har skött objekt med miljöersättning bättre eller om det är mer lättskötta objekt som sköts med miljöersättning. Det går inte att göra en fullständig utvärdering av miljöersättningen för natur- och kulturmiljöer eftersom landsbygdsprogrammet saknar mål för hur stor effekt som önskas på enskilda landskapselement Vilka blir effekterna på natur- och kulturvärdena? En statistiskt signifikant skillnad i öppenhet mellan landskapselement med och utan miljöersättning säger ingenting om vilka effekterna blir på natur- och kulturmiljövärdena. Förstudien ger därför inte svar på miljöersättningens effekter på biologisk mångfald och kulturmiljön. Ett ökat synliggörande av landskapselementen borde dock innebära att kulturmiljövärdet ökar, eftersom synliggörande skapar möjligheter för människor att ta del av kulturmiljölämningarna. Ser man till biologisk mångfald så varierar den optimala skötseln av småbiotoper beroende på vilka arter som finns, vilka arter man vill gynna och det omgivande landskapets struktur. Vissa fågelarter föredrar till exempel att häcka på eller i anslutning till åkerholmar som är öppna med endast enstaka buskar, till exempel stenskvätta och ortolansparv (Eggers m.fl., 2011 och Berg, 2008). Andra arter som ofta förekommer på åkerholmar föredrar tätare buskage (Pärt och Söderström, 1999). Förekomsten av vanliga vatten- och fuktmarksväxter i diken tyder på att de reagerar olika på tätheten av träd och därmed även på skötseln av igenväxningsvegetation (Glimskär, 2013). Andra undersökningar tyder på att förekomst av buskar, träd och vass i diken kan vara positivt till exempel för fågelfaunan (Jordbruksverket, 2011). Lunds universitet drar slutsatsen att småbiotoper som är bevuxna med träd och buskar gynnar mångfalden av fåglar och vissa insekter, medan kärlväxterna både gynnas och missgynnas av skötsel (Olsson, O. 2009). Skötselkraven i miljöersättningen har i första hand utformats utifrån kulturvärde och synliggörande av landskapselementen och inte utifrån vad som gynnar biologisk mångfald generellt. Exemplen ovan visar att skötseln bör variera så att en mosaik av olika vegetationstäckning uppstår. Ett regelverk som kan tillämpas så att man får en heterogenitet i skötseln av småbiotoperna bör därför vara det bästa för biologisk mångfald, men behöver inte vara det bästa för kulturmiljövärdena. 20

21 4.2 Förslag för bättre möjligheter till utvärdering Fler län bör ansluta sig till den regionala småbiotopsövervakningen Det finns omfattande data inom övervakningsprogrammen för landskap som kan vara användbara för att utvärdera effekterna av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer. I dagsläget är det främst data utifrån den regionala småbiotopsövervakningen som bedöms vara användbara. För att förbättra användbarheten bör fler län delta i den regionala småbiotopsövervakningen. Ju fler län som ansluter sig desto mer giltigt blir resultatet för hela landet. Antalet inventerade landskapsrutor per län kan dessutom behöva utökas så att jordbrukslandskapet täcks in bättre Riktade inventeringar behövs för ovanliga landskapselement Inom den regionala småbiotopsövervakningen inventeras inte alla de typer av landskapselement som finns med i miljöersättningen. Det beror på att de är för ovanliga för att få en tillräckligt bra träffbild i ett generellt stickprov av denna typ. För att kunna täcka in dessa objekt behövs riktade inventeringar. Möjligheten att ta fram en metodik även för ovanliga objektstyper, som fägator, byggnadsgrunder, överloppsbyggnader, trägärdesgårdar, brunnar/källor och fornlämningslokaler bör därför utredas. Överloppsbyggnader skulle vara av särskilt intresse om län i norra Sverige ansluter sig till den regionala småbiotopsövervakningen eftersom ängslador är ett viktigt landskapselement norrut. Metodik för att beskriva tillståndet för byggnader och fornlämningar ur ett kulturmiljöperspektiv har tagits fram av Adolfsson m.fl. (2011). Dessa variabler kan sannolikt anpassas till småbiotopsövervakningen om inventering av ängslador vid åkerkanter skulle ingå i småbiotopsövervakningen. Möjligheterna att göra heltäckande och detaljerade analyser av byggnaderna och deras kulturmiljövärden blir betydligt större om inventeringen görs i flera slags miljöer och av särskild personal med kulturmiljökompetens. För att följa fornlämningar kan förekomst av dessa kan hämtas från Riksantikvarieämbetets databas över fornlämningar Inventeringarna behöver kompletteras med arter och artgrupper För att kunna utvärdera vilken effekt ersättningen har med avseende på bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald behövs ett bättre dataunderlag. I dagsläget saknas i stort sett användbara data via NILS. Förekomst av vissa växter eller vegetationstyper noteras i inventeringen, men de kan inte anses indikera värden för andra artgrupper eller biologisk mångfald generellt. Genom att komplettera befintlig miljöövervakning, till exempel den regionala småbiotopsövervakningen, med inventering av utvalda artgrupper, indikatorarter och andra indikatorer kan man bättre utvärdera miljöersättningens effekt på biologisk mångfald. 21

22 4.2.4 Landskapselementen bör ha enhetliga definitioner I rapporten ges exempel på att urvalet av objekt kan skilja mellan datakällor även för en och samma objektstyp. Gränserna för vad som ingår som åkerholmar är inte de samma för miljöersättningen och småbiotopsövervakningen. För att få kompatibla databaser bör man i möjligaste mån försäkra sig om att ha samma urvalskriterier, definitioner och bedömningsvariabler. 22

23 5 Referenser Adolfsson, M., Génetay, C., Moström, J., Norman, P. & Sohlenius. R Kulturmiljöövervakning genom NILS-programmet. Redovisning av metodutvecklingsarbetet under åren samt våren Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Allard, A., Glimskär, A., Högström, M., Marklund, L., Olofsson, K., Nilsson, B., Pettersson, A., Ringvall, A., Wissman, J. & Svensson, J Småbiotopsuppföljning i NILS år Arbetsrapport 256. SLU, inst. för skoglig resurshushållning. Umeå. Andersson, R (red.) Slututvärdering av Miljö- och landsbygdsprogrammet vad fick vi för pengarna? ISBN Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Berg, Å Composition and diversity of bird communities in Swedish forestfarmland mosaic landscapes. Bird Study 49: Berg, Å Habitat selection and reproductive success of Ortolan buntings (Emberiza hortulana) on farmland in central Sweden - the importance of habitat heterogeneity. Ibis 150: Eggers, S., Unell, M., & Pärt, T Autumn-sowing of cereals reduces breeding bird number in a heterogeneous agricultural landscape. Biological Conservation 144: Esseen, P.-A., Glimskär, A. & Ståhl, G Linjära landskapselement i Sverige: skattningar från 2003 års NILS-data. SLU, Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, Arbetsrapport 127. Umeå. Glimskär, A., Allard, A. & Högström, M Småbiotoper vid åkermark indikatorer och flygbildsbaserad uppföljning i NILS. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning och geomatik, Arbetsrapport 134. Umeå. Glimskär, A., Wikberg, J., Marklund, L. & Christensen, P Linjära landskapselement i NILS fältinventering Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning, Arbetsrapport 199. Umeå. Glimskär, A Årsrapport för Regional övervakning via NILS, år Jordbruksverket Biologisk mångfald på skyddszoner. Utvärdering av skyddszoner i slättlandskapet. Rapport 2011:6. Jordbruksverket. Jönköping. Jordbruksverket Hur kan landsbygdsprogrammets miljöersättningar förbättras? Erfarenheter från andra länder. Rapport 2012:24. Jordbruksverket, Jönköping. Jordbruksverket Årsrapport 2012 landsbygdsprogram för Sverige Rapport 2013:26. Jordbruksverket, Jönköping. Kleijn, D. & Sutherland, B How effective are European agri-environment schemes in promoting biodiversity? Journal of Applied Ecology 40: Nilsson, M. Miljöersättningsenheten, Jordbruksverket. E-post Olsson, O. m.fl Utvärdering av skötsel av småbiotoper i slättbygd. Ekologiska institutionen, Lunds universitet. 23

24 Pärt, T. & Söderström, T The effect of management regimes and location in landscape on the conservation of farmland birds breeding in semi-natural pastures. Biological Conservation 90: Sveriges lantbruksuniversitet, Fältinstruktion för nationell inventering av landskapet i Sverige. SLU, Umeå. Weibull, A. C., Östman, Ö. & Granqvist, A Species-richness in agro-ecosystems, the effect of landscape, habitat and farm management. Biodiversity and Conservation 12: