Föreningsbandet BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN Nr 4/2014 (70)

Transkript

1 Föreningsbandet BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN Nr 4/2014 (70) God Jul och Gott Nytt År

2 Redaktionen Innehåll Chefredaktör och ansvarig utgivare Guy Catani, DKM Redaktör Martin Gardberg materialbearbetning Grafiker, Christel Westerlund layout och produktion Redaktionssekreterare Teljo Kolkka ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer Redaktionsråd 2014 Guy Catani, ordförande Sam Björklund Martin Gardberg Teljo Kolkka Regionredaktörer S:t Augustin, Sam Björklund Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson Phoenix, Rudy Palmberg Tyrgils, Göran Strengell Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback Frimurarsamhället i Vasa, Roger Sohlberg Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg Redaktionens adress Föreningsbandet Stor Capitlet i Finland Nylandsgatan 9 F, Helsingfors Föreningsbandets följande fyra nummer utkommer: Nr Utkommer Materialinlämning 1/ mars (vår) senast 20 januari 2/ juni (sommar) senast 20 april 3/ sept. (höst) senast 20 juli 4/ dec. (vinter) senast 20 oktober Annonser Annonschef Bo Gerkman Tilinurkka tel: Prenumerera på Föreningsbandet genom inbetalning av prenumera tions avgift till Föreningsbandets konto: Aktia Bank i Finland Betalningar i Sverige: via Bankgiro nr Föreningen Granatenhjelm. Meddela vid betalningen prenumeran tens namn och postadress. Prenumerationsavgifterna är: i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,- Prenumerationen omfattar de fyra följande numren fr.o.m. inbetalningen. Omslaget: Foto: Martin Gardberg s.4 Rosslyn Chapel Rolf Söderback s.18 Stella Polaris 10 år firades på Bjorli, s. 30, Kenneth J Jönsson Guy Catani årets gubbgolfmästare, s. 31, Christer Lindroos Professorn och filosofen som blev företagsledare inom bageri- Ledaren: Mina bröder, s. 3, Guy Catani Strengell, s. 29 branschen, s. 32, Henrik Nordell Sjömurarträffen 2015, s. 33 Kryss, s. 34, Rolf Söderback Antagna bröder, s. 36 Översekreteraren informerar, s. 37 Sju OM i sextioårig Loge Bengt Klemets s.8 Mellan stoderna i Salomos tempel Magnus Ottosson Det skotska frimureriet Guy Catani s.22 OSM Anders Strömberg på besök i Vasa, s. 7, Roger Sohlberg En härlig golfdag tillsammans, s. 11, Kenneth J Jönsson En dejlig Nordisk Andreastraef i Aarhus, s. 12, Kenneth J Jönsson Ikonmåleri en konstform med symbolvärde, s. 14, Martin Gardberg Kärt besök i SJL Tyrgils av OSM, s. 25, Göran Strengell Mästaren, FRISEM i Helsingfors i grad VIII, s. 25 Fattigvård och Frimurarebarnhuset i Helsingfors, s. 26, Sam Björklund Frihetens bro, Alf Robert Günsberg / Våra huvudverktyg, Göran Stipendieutdelning med musikinslag / Skidmurarträffen 2015, s. 35 2

3 Ledaren Foto: Lars Hedman Mina bröder! Arbetsåret 2014 närmar sig sitt slut. Då Du får detta nummer av Föreningsbandet i Din hand har vi ännu några sammankomster kvar i alla våra frimurarsamhällen inom den Sjätte Fördelningen innan vi kan stilla oss och inleda julfirandet tillsammans med våra nära och kära. Arbetsåret som lider mot sitt slut har varit ett arbetsfyllt år med många sammankomster och receptioner i alla våra enheter. År 2014 kan betecknas som ett bra år då vi nästan inom alla områden nått de mål som sattes för året. Men mina bröder, hur har vi på det personliga planet uppnått de mål vi satte för oss själva? Jag vill citera Exordium (inledningen) till den lilla bok som utkom till S:t Johannes logen S:t Augustins 50 års jubileum Denna lilla bok vari dåvarande Ordförande Mästaren för SJL S:t Augustin bl.a. skrev: Denna bok är berättelsen om en skara beslutsamma män vilka upplevt den sokratiska dialogen i sitt inre och insett, att det finns svar som har större betydelse för utgestaltningen av deras mänskliga tillvaro, än svaret på den triviala frågan: Vad lever jag av? I ett avgörande skede av sitt liv, har de slutit sig samman till den brödrakrets, för att gemensamt lära sig den levnadskonst som utgör svaret på frågan: Vad lever jag för? Sokrates mötte på en av Atens gator en ung man. Han spärrade vägen för honom med sin käpp och frågade. Vad heter du? Xenofon, svarade mannen Och vet du var man kan köpa bröd och kött? frågade Sokrates. Ja, svarade Xenofon, på Agoratorget Vet du också var man kan köpa kläder och skor? Ja, jag vet, var både skräddaren och skomakaren bor. Det är bra, fortfor Sokrates utan att sänka käppen. Eftersom du vet så många nyttiga ting, kan du kanske också säga mig, var man kan lära sig att bli en god människa? Då teg Xenofon och rodnade. Varpå Sokrates sade till honom: Vad tjänar det slutligen till att ha kunskaper både om det ena och det andra, när du ändå inte har reda på det enda, som är nödvändigt att veta? Och hur vill du bruka allt ditt vetande, om du ej förstår att bruka det i det godas tjänst? Det är inte mera värt än verktyget i händerna på den okunnige. Han hanterar det av en slump och löper så fara att skada både sig själv och andra därmed. Då Xenofon stod svarslös och förvirrad, medveten om att han så länge hade negligerat livets viktigaste lärdom, sade Sokrates till honom: Kom, vi skall tillsammans studera denna vetskap, som heter levnadskonst. Mina bröder, med dessa Sokrates tankar för nästan 2500 år sedan, önskar jag er alla ett innehållsrikt och framgångsrikt frimurarår Samtidigt vill jag önska er och era nära och kära EN GOD OCH VÄLSIGNAD JUL 2014! Guy Catani, DKM 3

4 Korsholm minns sina OM DKM Guy Catani uppvaktar logens OM Jarl Söderholm med anledning av logens sextioårsjubileum. fpm Lars Nordmark deltar i uppvaktningen. Sju OM i sextioårig Loge SJL Korsholm firar år 2014 sitt 60- årsjubileum. I det svenska frimureriets historia är det ingen lång tid men i ett lokalt perspektiv är det desto längre. Nya bröder har antagits i en jämn ström: när jubiléet firas har under åren 533 nya medlemmar sett frimurarljuset. De allra flesta av dem har vandrat vidare i detta förunderliga landskap. För en del av dem har takten varit långsam, för andra desto snabbare. De äldsta av dem har lagt ner sina jordiska verktyg. De yngsta har just börjat sin vandring mot framtiden. Men gemensamt för dem alla är att de vandrar mot ett mål. I denna artikel skall jag kort följa logens sextioåriga historia genom dess Ordförande Mästare (OM). I sin loge är han ensam ansvarig för logens arbete och utveckling, vilket gör att mycket av det som händer eller inte händer beror på de beslut han fattar. Naturligtvis kan han inte driva logens arbete utan sina ämbetsmän, men det yttersta ansvaret är hans. SJL Korsholms första OM var odontologie licentiat Gösta Segerberg. Han började sin frimurarvandring år 1927 i SJL S:t Augustin och blev genast från början en mycket intresserad broder. Han fick grad X år I sitt frimureriska arbete trängde han allt djupare in i dess livsfilosofi och ägnade både tid och krafter åt att tillsammans med andra bröder skapa ett frimurarcentrum i Österbotten och Vasa. Han tillhörde grundläggarna av Brödraföreningen Korsholm år 1932 och valdes till dess ordförande år Segerberg avled år Segerberg kom att betyda mycket för det österbottniska frimureriet inte minst genom arbetet med att få fram en egen lokal för föreningens sammankomster. Möten hölls en gång per månad, men arbetet med att till varje möte städa om Minnessalen i Österbottens Muséum var betungande. Åren efter kriget hade brödraskaran vuxit och då man fick möjlighet att hyra övre våningen vid Kyrkoesplanaden 16, dåvarande Hotell Ernst hus, tog man den chansen. Många bröder ställde upp för att utföra ändringsarbeten och reparationer, och i november 1952 invigdes den nya lokalen. Bröderna i Vasa kunde för första gången gå till ett eget frimurartempel. Under Segerbergs energiska ledning väcktes också intresset för att bilda en egen S:t Johannes Loge. Det undersöktes vilka ekonomiska uppoffringar som skulle krävas av bröderna och en promemoria finns i arkivet där alla kostnader uppskattats. Bröderna var entusiastiska och alla var ense om att det skulle 4

5 vara möjligt att ombilda föreningen till en loge. Relativt snabbt grundades SJL Korsholm. Invigningen förrättades den 28 maj 1954 och följande dag hade man en logesammankomst i grad I. Logen hade inlett sin verksamhet och förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete fanns. Man hade aktiva bröder, en egen logelokal och en stark tro på framtiden. Efter invigningen i maj antogs under hösten fem nya bröder. Följande arbetsår antogs 13 nya bröder. Här kan nämnas att bröder från Jakobstad och Gamlakarleby redan hade börjat ansöka om medlemskap i logen, kanske främst för att inte behöva resa till Helsingfors för reception. Antalet antagna var årligen mellan åtta och tolv. Samtidigt började man sikta på att få en brödraförening till Jakobstad, och detta lyckades år 1957, då Brödraföreningen S:t Peder invigdes. Brödraföreningen blev år 1980 en S:t Johannes Loge med samma namn. Under de följande åren diskuterade man möjligheterna att i stället för den hyrda logelokalen kunna skaffa t.ex. en aktielokal i något nybygge. Småningom utkristalliserade sig tanken på en separat byggnad, men också detta som en del av ett bostadsaktiebolag. År 1964 kom så ett tillfälle då K W Hasselblatt och Gösta Bergman föreslog att man vid Skolhusgatan 13 skulle försöka få en ändring i stadsplanen så att den för garage reserverade delen skulle utnyttjas som föreningslokal under jord och att man kunde koppla denna del till bombskyddet som var obligatoriskt för bostadsbyggen. Efter stor möda och mycken vånda kunde denna plan förverkligas. Logelokalen på Biblioteksgatan 5 togs i bruk i februari år. Han styrde sin loge med en fast och vänlig hand och gav aldrig avkall på ritualens stringens. Trygve Granroth var också mycket aktiv då Brödraföreningen S:t Peder i Jakobstad blev deputationsloge under Johanneslogen Korsholm. Han höll många föredrag vid de österbottniska frimurarsammankomsterna och delade med sig av sina stora frimureriska kunskaper. Trygve Granroth avled år Den tredje OM var ingenjören Fjalar Rosenlöf, som varit aktiv frimurare i SJL Korsholm sedan år Efter ett flertal ämbetsmannauppdrag i logen, bland annat 12 år som DM, tillträdde han OM-ämbetet år 1982, ett ämbete som han också innehade i 12 år. Bland de stora händelser som inträffade under Rosenlöfs OM-tid var grundandet av en sydösterbottnisk frimurarklubb. Frimurarklubben var den första i landet, och den inledde sin verksamhet i april Rosenlöf hade i ett brev redan i mars 1985 tagit kontakt med de femton bröderna som fanns i Sydösterbotten. Han konstaterade att den norra flanken var säkrad genom S:t Peder och att man nu borde aktivera bröderna i söder. Så skedde, och klubben grundades i april 1988 med kyrkoherde Holger Andersson som ledare. Som en kuriositet kan nämnas Ordenshuset i Vasa att klubben fick namnet Triangeln först tre år senare! I det fortgående arbetet att aktivera passiva bröder ingick bildandet av två utskott, fadderutskottet och undervisningsutskottet. Under Rosenlöfs ordförandemästartid utsattes frimurarna i landet för fräna angrepp i tidningspressen. På finlandssvenskt håll var angreppen från kristligt håll särskilt framträdande. Fjalar Rosenlöf skrev en 40-årshistorik över SJL Korsholm år 1994 och förblev också i övrigt en aktiv frimurare fram till sin död i oktober Fjalar Rosenlöf efterträddes som OM av odontologie licentiat Anders Granström, som installerade sig i sitt ämbete i september I sitt installationstal gjorde han en tillbakablick på de 40 år som gått, och övergick därefter till att se framåt. Som ny OM kunde han bli den som skulle leda logen in i ett nytt årtusende med en allt snabbare föränderlig framtid. Men den Konungsliga Konsten var oföränderlig och handlade om personlig karaktärsdaning, en inre etisk och religiös utveckling och en gemensam strävan att föra det goda framåt. Anders Granström tog sitt ordförandemästarskap på stort allvar och styrde sin loge med fast hand. Under årens lopp upplevdes detta grepp om Museets arkivbild Gösta Segerberg efterträddes som OM av medicine och kirurgie doktor Trygve Granroth år Granroth recipierade i S:t Augustin år 1950, men efter att ha flyttat till Vasa kom han att utföra sin frimurargärning inom SJL Korsholm. Hans ämbetsmannabana kom att omspänna 23 år i olika ämbeten inom logen. Han innehade OM-ämbetet i 12 5

6 verksamheten för hårt, vilket ledde till att en del av de äldre bröderna antingen manövrerades ut ur ämbetsmannakåren eller självmant valde att lämna sitt ämbete. Konflikten eskalerade då planerna på en Andreasloge i Österbotten konkretiserades och en grupp bröder med Kapitelmästarens godkännande sökte efter lämpliga logelokaler. Anskaffandet av nya utrymmen på Rådhusgatan 15 för Johanneslogen och för en blivande Stewardsloge i Österbotten ledde slutligen till att Granström hösten 2001 anhöll om avsked som OM, vilket Stormästaren omgående beviljade. Det var alltså i en synnerligen turbulent tid i logens historia som jag, teologie doktor Bengt Klemets, under vintern 2002 valdes till logens femte OM. Jag installerade mig i början av maj samma år. Mitt utgångsläge var ett helt annat än min föregångares. Jag hade i förväg klart deklarerat att jag inte hade möjlighet att sköta uppdraget som ett heleller halvtidsjobb. Skulle logens arbete fungera måste ämbetsmännen aktivt delta i beslutsfattandet och självständigt sköta sina ämbetsmannaåligganden. Redan denna första höst utsattes ämbetsmännen för ett eldprov som de klarade med stor heder då jag p.g.a. en personlig tragedi var oförmögen att sköta mitt uppdrag. Under mina år som OM genomförde jag en ny praxis i ämbetsmannakåren. De ämbetsmän som uppnått den sjätte graden eller högre uppmanades att vandra vidare i sin ämbetsmannagärning. Orsakerna till denna spark uppåt var två: Dels behövde den nybildade Andreaslogen Henrik Tavast i Jakobstad ämbetsmän också från Vasa, dels ville jag ha lediga ämbeten för logens nya Johannesmästare. Det var och är min fasta övertygelse att nya bröder skall erbjudas ämbeten i sin loge så snart de uppnått mästarvärdighet. Att vara ämbetsman stimulerar till aktivitet, fördjupning och ansvar. Men för att detta system skall fungera kan ingen broder prenumerera på ett ämbete längre än den stadgade tiden. För SJL Korsholm slog denna princip väl ut. Logen aktiverades och föryngrades. Följaktligen var det naturligt att också jag skulle lämna mitt ämbete då den första perioden var till ända. Marknadsföringsdirektör Johan Hagström blev år 2008 logens sjätte OM. Hagström hade under flera år varit synnerligen aktiv i logens undervisningsverksamhet med regelbundna måndagsföreläsningar för bröderna. Man behandlade och diskuterade Johannesgradernas ritualer och intresset var tidvis stort. Samtidigt upplevde Hagström att detta var en skolning för honom själv som ledare av logen. Logearbetet och inte minst receptionerna av nya medlemmar stod högt i kurs för honom, medan de allt flera administrativa uppgifterna upplevdes betungande. Johan Hagströms tid som ledare för logen blev kort, då han p.g.a. sjukdom blev tvungen att be om befrielse vintern Logens nuvarande OM, direktören Jarl Söderholm, tillträdde sitt ämbete våren Han har med företagsledarens driftighet och envishet fortsatt arbetet med att föryngra logens medlemskår och aktivera de unga bröderna till ansvarstagande i loge och samhälle. Under hösten 2013 undersöktes möjligheterna att tillsammans med Österbottens Stewardsloge köpa logelokaliteterna på Rådhusgatan 15 av Föreningen Granatenhjelm. I en god anda kom man överens om köp och finansiering och understödsföreningen Vasa frimurare rf genomförde köpet vid årsskiftet I en osäker och turbulent tid i vårt land och vår värld ser SJL Korsholm med tillförsikt och optimism på de kommande årens verksamhet den Konungsliga Konsten till fromma. Text: Bengt Klemets, X Foto: Johan Hagström, X Källor Fjalar Rosenlöf: S:t Johannes Logen Korsholm 40 år, Brödraföreningen Österbotten. Historik Filip v Schantz: Festskrift. Österbottens stewardsloge

7 SJL Korsholm recipierar i Stormästarens närvaro OSM Anders Strömberg på besök i Vasa besökte Ordens Stor mästare Anders Strömberg SJL Korsholm i Vasa. Det var andra gången under logens historia vi hade äran att välkomna Stormästaren. Det väl besökta mötet hölls i grad I varvid Mathias Skytte recipierades till lärlinge broder. OSM Anders Strömberg till sammans med kvällens värd OM Jarl Söderholm. En lång rad av bröder följde OSM Anders Strömberg vid hans inoch uttåg, den sk vakten. Deltagande bröder hade samlats i förtid för en sista genomgång av procedurerna. Det kändes då lite skakigt, men sedan då stunden var inne skärpte vi oss och allt förlöpte väl. Kvällens reception leddes av OM Jarl Söderholm. OSM valde att själv avsluta logen. Vi hade besök av bröder från Umeå och Stockholm, samt representanter från finska loger i Vasa, Jakobstad och Borgå. OSM betonade vikten av samarbete över språkgränserna, vi kan alla lära av varandra. OSM bekräftade att nya ritualer är på gång och skall tas i bruk Ritualerna är försedda med en förklarande text för att underlätta ämbetsmännens arbete. Han betonade också vikten att få med unga motiverade frimurare. Det är de som skall föra verksamheten vidare. Bra och ärlig information åt sökande är av största vikt så att de får en inblick i vår verksamhet och inte sedan blir besvikna och passiva. Den sjunkande ten- Gästande finska bröder; Pirkka Kärki och Perttu Marttila. densen beträffande antal medlemmar har nu svängt och SFMO hade år 2013 en tillväxt på 1,3 %. OSM poängterade vidare musikens betydelse, tomrummen kan gärna fyllas med musik. Angående detta finns inga ritualer, vi kan fritt använda fantasins källa. Bröder, ritualer och lokaler är enligt OSM Strömberg vår verksamhets tre grundpelare. En förutsättning för verksamheten är att dessa tre fungerar. Text: Roger Sohlberg, VI Foto: Johan Hagström, X Från vänster: OM Österbottens Stewardloge, Carl-Johan Frantz, OM SJL Korsholm, Jarl Söderholm, OSM Anders Strömberg och sedan tre stycken förutvarande OM, Filip von Schantz, Bengt Klemets och Johan Hagström. 7

8 Kapellet som alla talar om ROSSLYN CHAPEL Författaren, frimuraren och forskaren Robert Lomas skriver i sin bok från 2011, The Lost Key, att frimureriet har flera än en historia. Frimureriet härstammar från en serie av verkliga, dokumenterade händelser, men även från en serie av mystiska och mytiska skapelser. De sistnämnda har ökat under årens lopp på grund av att man upprepat och kanske förändrat ritualerna åtskilliga gånger. Rosslyn kapellet i hela sin prakt (bilden från Internet). I egenskap av forskare är Lomas ständigt beredd att ändra sin åsikt så fort nya fakta dyker upp. Enligt honom finns det tre historieversioner som är viktiga för att man skall kunna förstå frimureriet. En består av mytiska berättelser som finns i de olika ritualerna, graderna och närliggande ordnar. En annan är den officiella historia som förmedlas av United Grand Lodge of England (UGLE), dvs. den förenade engelska storlogen, då nya bröder träder in i frimureriet. Den tredje versionen består av de verkliga, historiska fakta om var, när och hur frimureriet började. Det finns en ledtråd i den populära historien om frimureriet som påstår att det skapades av Sir William S:t Clair vid byggandet av Rosslyn Chapel i West Lothian i mitten av 1400-talet. De flesta forskare sätter begynnelseårtalet till Denna ledtråd, som väckt stort allmänt intresse, innehåller också en del sanning. Efter en noggrannare undersökning av Sir William S:t Clair, kom Lomas dock fram till att det var högst osannolikt att Sir William skulle ha haft kapacitet att upptäcka de centrala idéer som senare skulle bli en väsentlig del av frimureriet. Inom släkten fanns inga spår av stora tänkare eller mecenater inom konsten. De sägs snarare ha varit lycksökare inom politik, eller rentav förbrytare, pirater och inkräktare. Från år 1066 till dess Rosslyn Chapel stod klart år 1484 (Sir Williams dödsår) hade släkten S:t Clair samlat på sig landområden och titlar i den norra brittiska övärlden i så stor mängd att de ägde mera mark än konungarna av huset Stuart. Dessutom ägde de Caithness, Orkney och Shetland, som låg inom det nordis ka rikets lagskipning eller jurisdiktion. 8

9 Inom SCF har vi gjort fyra resor till Skottland i frimureriska sammanhang. Den första företog vi tillsammans med damer till the Isle of Skye år 1992 med logebesök i S:t Kilda i staden Portree, whiskyprovning med guidad tour i Talisker-destilleriet samt besök i Freemasons Hall i Edinburgh. Även orterna Inverness, Blair Atholl med slottet Blair Castle och Dunfermline besöktes. Och säg den som ej minns hur häftigt det var i byn Mallaigh, då Loffes buss lastades på tvären för överskeppning till Skye! Andra resan var år 2005 och även då tillsammans med damer. Då var bron över sundet mellan Skye och skotska fastlandet klar. Då hann vi även med ett besök i Rosslyn Chapel och en guidad rundtur (tour) ledd av frimuraren Joe, som vi även mötte i logen S:t Clair senare på kvällen. Damerna deltog i en vanlig rundtur, som var öppen för alla och en var. Det fanns dock nyfikna, som var väldigt angelägna på att vända sina öron åt vårt håll! Den lilla kyrkan var delvis inklädd i byggnadsställningar och plåttak, eftersom där pågick reparationer av den påkostade fasaden, vars idérika och detaljerade symbolspråk hotades att förintas av tidens tand och Atlantens regn. Den tredje resan var på hösten 2012, då vi besökte Orkney med logebesök i logen Kirkwall Killwinning samt Mary s Chapel i Edinburgh och Caledonian Edinburgh No Vi fick för första gången delta i märkesmästargraden (MMM eller Mark Master Mason degree), och det var ju helt annorlunda än vad vi varit vana vid. Även denna gång bar det iväg på whiskyprovning och nu till destilleriet Highland Park. Den kvartett som gjorde den resan hade utökats till en sextett, som nu i våras 2014 återupptog kontakterna med det skotska frimureriet. Vi hade bokat en frimurerisk rundtur i Rosslyn Chapel. Ja, sedan gammalt hade vår skotska dryckesvana förvandlats till en stark tradition om cirka procentenheter, som skulle granskas och godkännas för export. Destilleriet Auchentoshan stod i tur. I Rosslyn Chapels informationsbroschyr står det att läsa att byggandet av kapitelkyrkan för S:t Matteus, Rosslyn Chapel, utfördes av Sir William S:t Clair och varade i närmare fyrtio år. Det som fortfarande fascinerar världen inte bara den frimureriska är den mångfald av dekorationer som pryder kyrkan och som inte tycks finnas annorstädes i samma omfattning. Det var första gången i våras som vi hade tillträde till den berömda och ofta omtalade men aldrig beskådade kryptan, vars takvalv och väggar hade varit beprydda med otroliga ornament och symboliska detaljer. Fukten hade fått grepp om förstörelsens formel! I David Stevensons The Origins of Freemasonry, 1988, Cambridge University Press, sägs, att William Schaws aktiviteter under 1500-talets senare hälft bidrog till att öka intresset för denna byggnad. I The Lost Key säger författaren Lomas, att Bibelns berättelser om Salomo kan spåras i olika figurer och att spåren leder genom Gamla till Nya Testamentet. Sir William S:t Clair s farfar, prins Henry Sinclair, följde i fotspåren av Leif Eriksson (även Leifr den lyckosamme) till den nordöstra kusten av den nya världen, som man ännu inte kände till. Härifrån hämtade man bl a majs och aloe, vilka ej växte i Europa ännu. Dessa växter finns avbildade i överflöd i Rosslyn kapellet. Detta enligt Lomas i Turning the Templar Key, 2007, Lewis Masonic, Hersham, Surrey. I Rosslyn Chapel, som ligger ca 13 km söder om Edinburgh och i utkanten av byn Roslin med Roslin Castle, finns även gott om Maria Magdalena symboler, vilket vår guide Eddie lät oss förstå. Han är förövrigt en hängiven RK:are som låter sitt arvode för alla guidade frimureriska turer gå oavkortat till Röda Korset. Därför köpte vi även hans skrift om Rosslyn Chapel. Varför stavas namnet på byn (Roslin) annorlunda än namnet på kapellet (Rosslyn Chapel)? Lomas förklarar, att det gaeliska ordet ross betyder udde och lyn betyder vattenfall eller damm. Det finns varianter av ross och en är ros med betydelserna ros, kunskap, nederlag, frö/säd samt udde. Eftersom det inte finns något y i gaeliska måste det finnas en annan form, och ordet linn Kapellets blyinfattade fönster. dök upp. Dess betydelse är bl a generation, ålder, ras och avkomma. Den sjätte Earlen av Rosslyn hade ändrat namnet till Rosslyn för att få det att se ut och låta mera keltiskt. Efter att ha haft kontakt med Tessa Ransford vid Scottish Poetry Library i Edinburgh, fick han bekräftelse på att ordet Rosslyn borde betyda kunskap som gått i arv från en generation till en annan. Det låter synnerligen vettigt! Rosslyn Chapel var ursprungligen en kapitelkyrka, dvs ett domkapitel som saknade biskop. Det var en katolsk kyrka med 4 6 prästvigda kaniker och 2 korsångare. Avsikten var att tjäna den lilla församlingen och familjen Sinclair med gudstjänster dygnet runt samt även högmässa. I begynnelsen skulle det rika arvet med gregoriansk kyrkosång förhöja framförandet av liturgin. Donationer Norra sidan av Rosslyn kapellet. 9

10 gjorde det möjligt att uppehålla denna tradition och avlöna präster och korsångare samt handha andra åligganden som kom församlingen till del. År 1560 upphörde den katolska eran på grund av Henrik VIII:s dispyt med påven. Familjen Sinclair fortsatte dock att tjäna påven ända fram till början av talet. Från den tiden var kapellet stängt ända fram till 1861, då det åter öppnades för att följa liturgin hos den skotska episkopalkyrkan, som är en självständig enhet inom den anglikanska kyrkan. Allt sedan slutet av 1980-talet har kapellet förekommit i spekulationer om dess anknytning till frimureriet, vilket har framgått av äventyrs romaner och filmatiseringar av Tempel herreorden, Den Heliga Graalen samt Maria Magdalenas släktskap med merovingerna (frankisk kungaätt). Man har aldrig funnit några originalritningar för kapellet, vilket innebär att man har spekulerat i huruvida det var meningen att kapellet skulle uppföras så här. Faktum kvarstår dock att kapellet är ett exempel på ett av de vackraste konstverken i Skottland. Tillståndet från Rom att uppföra detta kapell är daterat till 1446, men byggnadsarbetena påbörjades först tio år senare. Detta har fått sin förklaring i att Sinclair först ville ha stenhuggarnas och de övriga hantverkarnas bostäder uppförda. Enligt den ursprungliga planritningen skulle kapellet bli en korskyrka, men den verkställdes aldrig. Endast koret kvarstår från den planen. Ett senare tillbyggt annex, jungfru Mariakapell, hade uppförts på en krypta som antogs Förfärad mästare framför Lärlingens pelare. Kapellets Lärlinge pelare (från Internet). ha hört till ett tidigare kastell (borg eller slott). I östra ändan av kapellet finns tre pelare som har tilldragit stort intresse dels på grund av deras benämningar men även på grund deras konstnärliga och ovanliga utformning. De har fått speciella namn. Dessa är från norr till söder: Mästarens pelare, Gesällens (vandrarens) pelare och den mest spektakulära Lärlingens pelare. Dessa benämningar härstammar från den georgianska tiden (tidsperiod i England ). Dessförinnan kallades pelarna för; Jarlens pelare, Shekinah och Prinsens pelare. Lärlingens pelare har en särskilt intressant historia. Den har fått sitt namn från följande legend som härstammar från 1700-talet: En Mästermurare hade ansvaret för tillhuggningen av stenarna i kapellet. Enligt legenden trodde inte Mästermuraren att en viss lärling kunde utföra det svåra arbetet att hugga ut stenarna för en pelare utan att ha sett originalet, som utgjorde inspirationen för själva utformningen. Mästermuraren reste själv iväg för att taga originalet i ögonskådande. Då han återvände, blev han ordentligt förgrymmad. Han erfor att den högfärdiga lärlingen hade dristat sig till att förfärdiga pelaren under den tid Mästermuraren hade varit borta. I ett vredesutbrott av svartsjuka drog Mästermuraren fram sin klubba och slog lärlingen så hårt i huvudet att han föll ner död. Legenden drar den slutsatsen att som straff för detta brott mejslades Mästermurarens ansikte in på den motsatta pelaren så att det för all tid skulle ha sina blickar vända mot Lärlingens pelare. På arkitraven invid pelaren finns inskriptionen Forte est vinum, fortior est rex, fortiores sunt mulieres, super omnia vincit veritas, vilket på svenska lyder: Vinet är starkt, en konung är starkare, kvinnor är ännu starkare, men sanningen besegrar allt. En norsk författare har även hävdat att här finns mycket som anspelar på nordisk mytologi. Lärlingens pelare skulle påminna om asken Yggdrasil (världsträdet enligt nordisk mytologi). Rosslyn Chapel rönte en viss popularitet i och med Dan Browns bok The Da Vinci Code år 2003, och det förstärktes 10

11 av den film som spelades in på basen av samma bok. Det uppstod en enorm flora av litteratur i ämnet och författare försökte knäcka Da Vinci koden, t.ex. Simon Cox i Decoding the Lost Symbol år 2009 och John Michael Greer i Secrets of the Lost Symbol år Författaren till den senare boken framhåller i sin inledning, att Dan Browns verk är uppdiktat, men det innehåller ändå många verklighetstrogna och sanna inslag, som ingår i de vanligaste av våra ockulta källor. Det är främst kopplingarna till frimureriet, Tempelherreorden och Den Heliga Graal som tycks ha väckt ett stort intresse. Dan Brown har sedan dess skrivit åtminstone två andra romaner med närliggande teman: Änglar och demoner 2000 och Inferno Samtliga handlar om rollfiguren Robert Langdon, Harvard-professorn, som specialiserat sig på religiösa symboler. Frimuraren och historikern Rober L.D. Cooper, kurator för the Grand Lodge of Scotlands museum och bibliotek, har i några skrifter ställt dessa kopplingar i deras rätta dager. I sin bok Rosslyn Hoax (Rosslyn skämtet, min övers.) avvärjer han bestämt försöken att koppla frimureriet, tempelherrarna och Den Heliga Graal till Rosslyn Chapel. Det kanske viktigaste som han försöker avvärja är föreställningen att legenden bakom Lärlingens pelare skulle sammanfalla med något inom frimureriets tre första grader. Han tar också avstånd från teorin om att de skulpterade figurerna skulle ha något att göra med det skotska frimureriet. Men inget tycks hindra de stora strömmar av nyfikna och intresserade som varje år styr sina steg till Rosslyn Chapel, ungefär eller nästan på samma sätt som Geoffrey Chaucers pilgrimer i hans The Canterbury Tales (i slutet av 1300-talet) Canterbury Sägnerna (min övers.) att årligen återuppta denna livets resa för att varje gång erfara något nytt som förstärker deras insikt om livets mening och människans kreativitet. Det var fromma pilgrimer som vandrade till Thomas Beckets grav i katedralen i Canterbury. Text och foto: Rolf Söderback, X Tyrgils ute på greenen Det regnade i Halikko när vi med Johanna tidigt på morgonen den 14 augusti satte oss i bilen. Under natten hade det åskat, men vi hoppades att det österut i Virvik skulle vara bättre väder. När vi plockade upp Bengt och Pirkko Sandell i Helsingfors, var det redan uppehåll. Framme i Virvik utanför Borgå var det strålande väder och golfen kunde börja kl 10 i solsken. Det var nu 18:de gången som brr Lasse Lindqvist och Aki Hopea hade ordnat Tyrgils golftävling. Två gånger har vi spelat på andra banor, men de allra flesta på Virvik. I år gjordes nytt deltagarrekord, 46 personer ställde upp. 32 bröder samt 14 damer. Vi kom från Åland, Pargas, Åbo, Halikko, Helsingfors med omnejd samt förstås från Borgå. Sedvanligt började vi med gemensam start kl 10 och var klara ca Banan Prisutdelning fr v: Kenneth Hägg, VI, Kenneth Jönsson, VIII, Guy Catani, X och Aki Hopea, X. En härlig golfdag tillsammans Golfens efterspel i glada vänners lag. var i utmärkt skick, delvis tack vare att man under påföljande helg skulle ha en distriktstävling på samma bana. Greenerna var lämpligt långsamma att putta på. Bastu och lunch efterföljdes av prisutdelning. Alla hade med sig ett litet pris, alltså fick alla ett pris med sig hem. Damernas tävling vanns av Gunn Ikäheimonen, som deltog för första gången. Christina Gustafsson blev andra och Beatrice Björklund tredje. Brödernas tävling vanns av br Kenneth Jönsson, som hade ett otroligt flyt hela tävlingen igenom. Han blev påhejad av medspelarna i sin grupp; br Peik Kuluvainen och br Tom Lönnqvist. I brödernas tävling blev br Kenneth Hägg andra och br Guy Catani tredje. Text och foto: Kenneth J Jönsson, IX 11

12 Brödraföreningen Erasmus besöker Danmark En dejlig Nordisk Andreastraef i Aarhus Brödraföreningen erasmus jämte damer deltog tradi tionsenligt på Nordisk Andreas möte, denna gång i Aarhus, Danmark. Dessa möten eller träffar ordnas vartannat år turvist i följande ordning: Aarhus, Göteborg, Reykjavik, Åbo, Bergen. Vi besökte nu St. Andreaslogen De fire Roser, som har sina lokaliteter i ett eget, flott och välbyggt frimurarhus i stadens centrum på Christiansgade. Logehuset på fyra våningar är byggt 1908 och inhyser förutom S:t Andreaslogen även St. Johanneslogerna St. Clemens och Ygdrasil. Refektoriet högst uppe hade gott om plats för de 180 gästerna, likaså det intilliggande kafferummet där bl.a kaffe med kransekage serverades. Vi startade vår färd med flyg från Åbo och anlände till Köpenhamn fredagen den 13 juni. Därifrån fortsatte vi sedan vidare med tåg och anlände till vårt hotel i Aarhus redan vid lunchtid. Den lunch som vi avnjöt blev för några på hälft eftersom restaurangen (av okänd anledning) inte kunde servera snaps, inte den minsta lilla dram. Men det tog vi igen på kvällen efter logen... På aftonen besökte vi den lokala St. Andreaslogen och fick vara med om en reception i IV-V graden. Allt gick på danska förstås, men eftersom de arbetar enligt den svenska ritualen så kunde man följa med det som skedde, trots vissa språksvårigheter. Logens OM Knud-Erik Kjaergaard var värd för hela Aarhus-träffen och hans team med br Ebbe Teibel i spetsen gjorde ett fenomenalt arbete för oss alla. För damerna ordnades ett intressant besök till kvinnomuseet i Aarhus och middag på Café Hack, ett inneställe på Bispetorvet intill Aarhus Domkyrka (Sct. Clemens kirke). Våra danska värdinnor visade prov på stor gästvänlighet och det ordnade programmet upplevdes som intressant. Tyvärr gick mycket av de muntliga presentationerna förlorade p g a svårigheter att förstå det danska språket. Hur detta kunde undvikas är något vi tillsammans måste fundera på inför kommande träffar. På kvällen ledsagades damerna från restaurangen till logen av en brandvakt klädd i gammaldags utstyrsel. Han berättade historier om och från Aarhus. På logen serverades kaffe och drycker innan vi gick tillbaka till vårt närliggande hotell för en välbehövlig sömn efter en ack så lång men upplevelserik dag. Lördagens program startade med uppstigning i fyra bussar. Vi besökte Moesgaard museum i profil. 12

13 Glada miner i Vester Mølle. först Moesgaard museum som officiellt öppnar sina dörrar först i oktober 2014 av drottning Margarethe. Men, vi fick komma på en förhandsvisning där chefen, Jan Skamby Madsen, ledde oss runt den fantastiska byggnaden. Föreställ er en byggnad liknande en stor lutande backe, av samma storlek som tre till fyra fotbollsplaner. Arkitekterna skar en fyrkant i den sluttande terrängen och lyfte upp hela kakan underifrån så att taket formade en lutande backe. När vi gick upp på taket, som en del av upplevelsen på muséet, kunde vi se framför oss hur man på vintern med pulka skulle kunna få sig en härlig skjuts... Själva muséet kommer att specialisera sig på arkeologi och etnografi. Man har redan i höst en utställning om den kinsesiska Terracotta-armén. Efter detta åkte vi till friluftsmuseet Vester Mølle för att se hur man idkar lantbruk, i forntiden och i framtiden. Vi fick höra om att man på denna plats i flera omgångar i slutet av 1800-talet haft svåra stormar som höjt vattennivån med flera meter och ödelagt byggnader. Vi fick också höra att man alltid kunnat återuppbygga det som gått förlorat. I Vester Mølle vill man särskilt för de studerande ge en inblick i framtidens lantbruk och de utmaningar mänskligheten har framför sig. Kommer brödet år 2050 att räcka till för oss alla. I så fall, hur? På kvällen var det dags för jubileumsloge och fest. Festklädda med gradprydnader och band satt vi i Johanneslogens sal i gradordning. Intressant nog så tog CM in bröderna sålunda att alla R&K samt de olika logernas OM gick först in, sedan ämbetsmännen och först därefter övriga bröder med damer. Logen öppnades som en Johannesloge med därtill hörande ritual. Festtalet hölls av R&K Svend Aage Tholstrup. Uttåget gick i samma ordning som intåget. Festmåltiden var på danskt manér utmärkt, riklig och smakfull. Vackert och stiligt dukat med långa bord. Under middagen fick vi lyssna till några lokala förmågor sjungande sånger från de nordiska länderna samt delar ur några operetter. Sedvanliga tal hölls för en publik som trivdes med sina nyvunna eller från tidigare återfunna vänner. Eftersom festmåltiden föregicks av en reception hölls även tal till recipienten, svarstal och faddertal i vanlig ordning. De nordiska gästernas OM eller i vårt fall Erasmus ordförande Henric Schmidt, höll tacktal till OM Knud-Erik Kjaergaard och värdlogen. Vi hade med oss som gåva en vacker och smäcker CM-klubba handgjord av vår egen broder Carl-Gösta Jösse Eklund. Även värdinnan, Bente Kjaergaard, fick motta vårt tack för väl utfört värdskap och det varma välkomnandet. Danskarna är duktiga på att med stil genomföra program på ett gemytligt och otvunget sätt. Kvällen avslutades med dans till levande musik och trivsam samvaro i logeutrymmena. På söndagen efter frukost besökte vi Aarhus Domkirke för högmässa och nattvard. Själva mötet avslutades med frokost, alltså lunch på danska. Med dram (snaps). Islänningarna fick det lite besvärligt eftersom Icelandair hade utlyst strejk och man måste stanna ytterligare någon dag i Aarhus. Vi Åbobor fick någon timme för att ströva runt i byen för att på eftermiddagen ta tåget till Kastrup och sedan flyget tillbaka till Åbo. Summa summarum ett mycket väl genomfört möte. Vi fick jämföra våra ritualer i IV-V graden och vi fick se deras vackra logehus. Besökets många intressanta tal och guidningar kom som sagt inte till sin rätta pga de noterade språksvårigheterna. Resekostnaden per person blev 750 och inkluderade flyg, tåg, hotell, bussar och allt program samt all mat exklusive drycker. I festmåltiden ingick dock normala måltidsdrycker. Nästa Nordisk Andreastraef blir den augusti 2016 i Göteborg med SAL De tre Förenade Kronor som värd. Väl mött även då! Text och foto: Kenneth J Jönsson, IX 13

14 Ikonernas värld fascinerar Ikonmåleri en konstform med symbolvärde En konstform som fascinerat mig särskilt är ikonmåleriet som förutom det estetiska också ger uttryck för religiös symbolik. Ordet ikon härstammar från grekiskans eiko n, dvs bild eller porträtt och betyder bilder av Kristus, jungfru Maria och helgonen. Ikonmåleriet sägs ha sitt ursprung i den kristna målarkonsten från tidig kristendom och särskilt i de målningar som hittats bl a i Roms katakomber. Det egentliga ikonmåleriet sägs dock ha uppstått i det bysantinska riket på 500-talet. Sålunda kan man säga att ikonmåleriet uppstod i den ursprungliga kristna församlingens vagga, som då bestod av en östlig och en västlig gren, vilka idag kallas för den katolska respektive den ortodoxa kyrkan. Det traditionella ortodoxa ikonmåleriet växte fram ur det bysantinska konstarvet och var länge ett omtvistat ämne mot bakgrunden av Gamla testamentets förbud att avbilda Gud (2 Mos. 20:4, 5 Mos. 5:8) och Nya testamentets syn på Kristus som Guds inkarnation (Joh. 1:18). Enligt den här logiken fick man inte avbilda Kristus. I dag finns inte mera några förbud att avbilda Kristus, trots att det nog ännu kan finns individer som skulle stöda ett sådant förbud. Inom ikonkonsten har det sagts bl a att Kristusikonerna avbildar Kristus som person medan Hans heliga väsen, dvs det gudomliga, kan helt enkelt inte avbildas även om man skulle önska det. Man kan därför säga att dagens ikonmåleri följer andemeningen i de Heliga skrifterna. Trots att ikonmåleriet har en starkt östlig och ortodox prägel finner vi numera ikonkonst i alla världsdelar och även inom den katolska och den protestantiska kristendomen. Den katolska ikonmålaren Lars Gerdmar har sagt att han tror på ikonkonsten som en ekumenisk symbol för gemensam kristen tro. Den förenar kyrkor i öst och väst. Således kan man se ikonkonsten som en gemensam faktor för de kristna trossamfunden, särskilt mot bakgrunden av ikonkonstens historiska ursprung, som kan härledas till tiden för den ännu odelade heliga katolska och apostoliska kyrkan. Ikoner är en del av bönen i den ortodoxa kyrkan men används också som religiösa prydnadsverk i hemmen och i kyrkan. Ikoner som används vid gudstjänsten invigs före de tas i bruk. Vissa låter välsigna sina privata ikoner i hemmen, men detta är enligt somliga onödigt eftersom ikonerna, genom sitt heliga innehåll och budskap, redan av sig själv kan anses vara välsignade. Inom den katolska och protestantiska kyrkan ses ikonerna som konstverk med religiösa motiv avsedda att smycka hemmets eller kyrkans utrymme. Ikonerna placeras alltid på en värdig plats ofta mot öster i ett hörn. Det sägs att ikoner inte skall signeras eftersom substansen (innehållet) är viktigare än formen och att välsignade ikoner inte skall säljas eftersom de tillhör dem som bett om välsignelsen. Det finns inget enda riktiga ikonmåleri, men det traditionella ikonmåleriet är behäftat med många traditionsbundenheter. På den svenska ortodoxa kyrkans hemsida ( se/ommedv/ikon2.htm) framgår att en ikons andliga kraft och nåd vilar i dess personliga väsen, inte i dess form eller uttrycksmedel, oberoende av om ikonen är gjord med hjälp av äggtempera, olja eller modern akryl på trä, duk eller kalksten. Ikonens form och bakomliggande material och teknik är således av underordnad roll jämfört med själva motivet. 14

15 Således kan man hävda att alla sakrala bilder är ikoner, oberoende hur de är framställda eller på vilket underlag de är fästade på. Det är det heliga innehållet som gör ikonen! Det finns också de som anser ikonmåleriet vara ett så strikt rituellt arbete att det borde utföras i ett kloster omhuldat av böner. I dag kan vi uppleva en växande skara av ikonintresserade, bland dem också många glada amatörmålare. Den ortodoxa kyrkans ikoner kan sägas representera den traditionella ikonkonsten. Enligt den svenska ortodoxa kyrkans hemsida ( se/ikon/allikon.htm) kodifierades den ortodoxa kyrkans bilduppfattning på kyrkomötet i Nicea 787. Kodifieringen hade som grund den Helige Johannes av Damaskus ( ) teorisystem. Enligt systemet måste varje ikon vara en återspegling av dess urbild och konstnären måste hålla sig till den av traditionen givna formen för att bilden skall accepteras av kyrkan. Denna historiska bildtradition har överförts från mästare till lärling i generationer och finns numera dokumenterad i de ikonografiska handböckerna. Den mest kända sammanställdes på 1700-talet av den grekiska målarmunken Dionysios av Furna. Detta är bakgrunden till ikonmåleriets strikta traditionsbundna regler och det är tack vare dessa regler som ikonmåleriet har kunnat bevara sin typiska särprägel genom århundranden. Således kan man säga att ikonmåleriet är något mera än bara en konstform det är en slags metod (eller tradition) att visualisera (bildgöra) Guds heliga ord. De initierade skriver med bildens symbolik sina ikoner, dvs de anser sig inte vara ikonmålare utan ikonskrivare! En del hävdar att ikonmåleriet också kan vara en slags meditationsform för inre rening. Ikonmåleriet kräver tid och tanke, men också precision, tålamod och kunskap. I gengäld ger den sinnesfrid och möjlighet till ökad självkännedom. Det finns många tankar om bästa teknik och bästa material för ikonmåleri. Varje ikonmålare måste hitta sitt eget bästa sätt att utforma sina ikoner. Födelsedagsgrottan av Salme Salkola, Det gäller att välja och vraka mellan tillbudsstående underlag (trä, duk, kalksten mm) och färgsättningsteknik (äggtempera, olja, akryl mm) samt att välja det rätta motivet. Som det redan påpekats är det fritt fram för envar att välja vad som passar en själv bäst. Det viktiga i sammanhanget är att urbilden till det heliga motivet/händelsen blir rätt återgiven! Äggtempera är en miljövänlig, hållbar och användarvänlig färg med många tillverkningsvariationer att fritt välja emellan. Äggtempera kan bestå av äggula och vatten (bindemedlet), ättika eller sprit (emulsionen) och torrt färgpigment (själva färgämnet) samt linolja (vattenbeständigheten). Det finns också andra bra alternativ, t ex akrylfärg (snabbtorkande) eller oljefärg (långsamtorkande). Enligt den svenska ortodoxa kyrkans hemsida ( är akryltekniken vanlig i den ortodoxa världen bland de bästa och mest traditionella ikonmålarna. Trots detta fascineras många av den trevliga äggtemperatekniken som sägs ge ikonen ett längre liv. Ett vanligt och populärt underlag för ikonen är en träskiva, men även andra underlag förekommer. Processen varigenom en ikon framställs kan se ut som följer: En träskiva av hårt träslag skärs ut i önskad storlek, slipas och bearbetas med fisk- eller pärllim. Detta ikonens underlag kallas för pannå på vars främre sida limmas ett linnetyg som bestryks med flera lager av levcas (en genomskinlig ythinna som blandats t ex av fisklim och krita), sålunda att ytan slipas efter varje nytt lager. Sedan pannån på detta sätt grundats avtecknas ikonmotivet med hjälp av ett kalkerpapper för att säkerställa att komposition och form följer traditionen. Motivet förtydligas genom inristning. Själva målarbetet utförs stegvist så att de mörkaste färgnyanserna målas först och de ljusaste sist. Man går så att säga från mörker till ljus, dvs från död till liv. Den ursprungligen döda träskivan har därmed fått ett nytt liv. När bilden nu är färdig ytbehandlas ikonen med vax, lack eller olifa. Därmed kvarstår endast ikonens verbala beskrivning. Observera att vi redan i processens tidiga skede mötte kristen symbolik, eftersom både fisken och pärlan är Kristussymboler. Även ikonens linnetyg har sagts symbolisera Kristus, Han som i krubban och i graven lindades i linne. Ikonmåleriets färger och urbildens traditionsenliga avbildning är av största betydelse för ikonens slutresultat. Färgernas återgivning och bildernas formgivning har sina strikt traditionella regler. Vi har lärt oss, bl a inom frimureriet, att guldet är symboliskt det ädlaste av alla metaller. Så är det också inom ikonmåleriet, där guldet symboliserar det gudomliga eller det Heliga. Därför är bl a ikonens glorior färgsatta i guld. Även ikonens övriga färger har sin bestämda symboliska betydelse och ger ikonen ytterligare djup och mening. Att finna de rätta färgnyanserna är en viktig del av ikonmåleriet. En del köper sina färger från närmaste specialbutik, medan andra vill själv producera färgerna. Vissa t o m söker sina pigment från det Heliga landet, t ex från Döda Havet, där det finns rikligt med olika stenarter och annat som kan utnyttjas i färgsättningen. Pigmentets relation till det Heliga landet kan ge ikonen en vacker och intressant ny dimension. Vi har fått erfara att ikonkonstnärer målar (eller skriver) sina bilder med 15

16 modell från historiens gamla förlagor, vilka var starkt stiliserade, med klara färger och en tvådimensionell formgivning utan rumsligt djup och skuggor. De avbildade ansiktena är ofta stora och framåtriktade och heliga personer förses alltid med gloria. I Kristus gloria ingår ett kors och Kristus välsignelse tecknas genom tre uppåt eller nedåt pekande fingrar, vilka även symboliserar den Heliga Treenigheten. Kristusbarnet avbildas alltid med vuxna ansiktsdrag eftersom Han varit fullkomlig redan från födseln. Detta är endast några få exempel på ikonsymbolik. Det är som Konevitsa Gudsmoder (Duvikonen) den undergörande ikonen! Konevitsa Gudsmoder ikonen är den berömda gamla ryska Mariabilden som i dag är hjärtpunkten i det Nya Valamo klostret i Heinävesi. En fängslande framställning, där Jesusbarnet ömt tittar ner på en liten duvfågel (den Helige Ande) som slagit sig ner på hans utsträckta hand. Konevitsa ikonen är Finlands äldsta ikon. Denna nationalikon utgör en sk undergörande ikon, vilken anses som den finsk-ortodoxa kyrkans mest värdefulla andliga skatt. Den ursprungliga ikonen (som gått förlorad) skulle enligt gammal hävd ha kommit till Konevitsa kloster på 1300-talet från det heliga berget Athos i Grekland med Konevitsa klostrets grundare Arseni. Ikonen fanns ända till 1956 i det urgamla klostret Konevitsa i Pyhäjärvi kommun av Viborgs län. Det var då som klostrets brödraskara flyttade till det nya Valamo i Heinävesi. I Konevitsa finns det bevarat en kopia av ikonen, vars exakta ålder är okänt, men den uppskattas vara från 1500-talet. Att ikonen är en sk undergörande ikon betyder att då mänskor bett framför ikonen har de fått på ett speciellt sätt svar på sina böner; vissa har blivit friska från sina sjukdomar och även andra underverk har inträffat. I tron på ikonens förmåga att göra underverk ingår inget magiskt då ikonen inte av egen kraft gör några underverk, utan är endast ett verktyg för Guds särskilda nåd. Därför är ikonen alltid föremål för den troendes djupa respekt. i frimurarlogen, där allt har sin bestämda betydelse ibland dold och ibland mera uppenbar. Man kan säga att allt som nedtecknats på ikonen har symbolisk betydelse. Ingen detalj eller helhet på ikonen har nedtecknats av slumpens kraft eller utan verklig orsak. Ikonens rika symbolik framgår särskilt av de inramade exemplen nedan. Mitt eget förhållande till ikonkonsten är beskådarens, eftersom jag är alltför opraktisk och saknar konstnärliga anlag för att själv kunna måla en ikon. Jag hade redan många år tänkt skaffa en ikon att pryda mitt hem. Konevitsa Gudsmoder av Salme Salkola, Gudsmodern bär en mörkblå màforion (mantel) och Kristusbarnet har en dräkt i rött. Han ser vuxen ut, eftersom han var fullkomlig redan vid sin födelse. På många ikoner håller han något i handen, denna gång en duva. Den runda glorian, cirkeln, är ett tecken på fullkomlighet. Gudsmodern pryds ofta med tre stjärnor symboliserande tre enigheten: en på huvudet och en på var axel. I detta fall syns endast en stjärna eftersom Jesusbarnet och duvan redan är avbildade. Guds Moder har förkortningen MP OY, det vill säga de första och de sista bokstäverna av Guds Moder på grekiska (MHTHP OEOY = Mitir Theou = Moder till Gud). Det kändes på något sätt att en ikon kunde ge hemmet den saknade rätta balansen. Hur som helst visade det sig att en väns hustru råkade vara bra på ikoner och jag bad henne måla en ikon för mig och min hustru. Valet föll på Ömhetens Gudsmoder den gudomliga kärlekens mysterium och Den Heliga Birgitta. De skulle pryda sovrummets väggar. Valet var sist och slutligen ganska enkelt, eftersom min mor heter Birgitta och nästa år skulle det firas den Heliga Birgittas 700 års födelsedag. Valet av Ömhetens moder var också lätt med tanke på att denna ikon är en sk Vladimir Gudsmoder -ikon som torde vara den mest kända kristna ikontypen. Några år senare skulle också vardagsrummet prydas med tvenne nya ikoner även de utförda av samma konstnär (Salme Salkola). Denna gång blev det Födelsegrottan och Konevitsa Gudsmoder (Duvikonen). Den förstnämnda är en julens ikon, där Maria och Jesusbarnet ingår tillsammans med en ängel i skyn, bärande en lysande stjärna, och en åsna och en oxe inne i födelsegrottan. Den vackra Konevitsa ikonen är beskriven i särskild ruta här bredvid. Jag frågade även min goda vän och fadder Georg Jojje Liljestrand om hans förhållande till ikoner. Han berättar som bakgrund att han anslöt sig till den ortodoxa kyrkan för några år sedan och har på sina besök till klosterhalvön Athos skaffat sig ett antal ikoner för att pryda hemmet. Bland hans ikonskatter kan nämnas t ex Theotokos Athos och Kristus Pantokrator. Den förstnämnda beskriver Jungfru Marias besök på Athos i början av vår tideräkning. Enligt berättelsen talade hon till folket på Athos varefter de övergav sin gamla tro och övergick till kristendomen. Enligt sägnen är hon den sista kvinna som besökt Athos. (Nämnda Pantokrator ikonen är beskriven på nästa sida) Jojje skaffade sina ikoner ursprungligen som vackra reseminnen från Athos, men efter att ha studerat dem närmare har han börjat uppskatta och förstå bättre deras djupa religiösa innehåll och mening. Att ikonkonsten är en konstform värt att närmare studera och beskåda är uppenbart. Att fördjupa sig i ikon- 16

17 Theotokos Athos av okänd munk på Athos. konstens traditionella idévärld och historiska bakgrund ger mervärde både för konstutövaren och konstbeskådaren. En viktig iakttagelse i sammanhanget är att du inte behöver behärska konsten för att kunna njuta av den. Kom dock alltid ihåg att ökad kunskap om konstens inre och yttre väsen samt dess material och teknik ger en fördjupad förståelse av det som skall skapas eller beskådas. Text: Martin Gardberg, VIII Kristus PantokraTOr Den Allsmäktige, Allhärskaren Den vanligaste typen av Kristusikoner är Kristus Pantokrator (från grek. den allsmäktige ), en bysantinsk framställning av Kristus den Allsmäktige (med eller utan änglar). Ikonen uttrycker det mest centrala i kristen tro; Guds förköttsligande i Jesus Kristus! Den äldsta bevarande Pantokrator ikonen sägs vara från 500- eller 600-talet och bevaras i kristendomens äldsta kloster, Katarinaklostret i Egypten vid foten av berget Sinai. Ikonen framställer Kristus med en öppen eller stängd evangeliebok i sin vänstra hand; med den högra handen (med tre fingrar pekande uppåt) välsignar han den som betraktar ikonen. De tre fingrarna representerar även Treenigheten. Bokstäverna i Kristus gloria, ὁ-ὢ-ν (ho ón), betyder på grekiska Den Varande eller Han Som Är. Bokstäverna IC XC är de första och sista bokstäverna i det grekiska namnet för Jesus (IC) Kristus (XC). Texten ovanför änglarna bildar det grekiska ordet Ὁ Παντοκράτωρ (Pantokrator, Den Allsmäktige). De två änglarna, till vänster och höger om Kristus, är Guds härolder (budbärare), som har i handen De Heliga Skrifterna; Gamla testamentet till vänster och Nya testamentet till höger (ängeln med korset). Den text som syns i den uppslagna Bibeln är oftast Matteus 11:28; Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag ge er Kristus Pantokrator. (Den allsmäktige) av okänd munk på Athos. ro, men även andra verser används, t ex Johannes 7:24, 8:12, 13:34, 14:06, Matteus 11:27 och 25:34. Kristus framställs ofta klädd i en purpurröd chiton (tunika med vida ärmar) med ett guldbroderat clavusband över axeln och i en grön eller blå himation (mantelliknande klädesplagg från antikens Grekland). Clavusband bars ursprungligen av högre officerare och senatorer i det romerska riket. Kristi röda tunika uttrycker Hans gudomliga natur och den gröna eller blåa manteln Hans mänskliga natur. Kristus gick således från gudomlig (yttre plagget) till mänsklig (innerplagget). 17

18 Salomos tempel och Livets träd Br. Magnus Ottosson, R&K, är Fil. kand., Teol. Dr, Prof. em. i Gamla testamentets exegetik (Uppsala) och VDM (Verbi Divini Minister = det gudomliga ordets tjänare). Han betecknar sig som arkeolog och har deltagit i ett flertal ut grävningar i mellan östern. En hobby har varit att resa till fjärran länder med familjen och ibland som researrangör och guide. Magnus är också en väl etablerad och aktiv medlem av vår Orden sedan år Han är bl.a. Forsknings logen Carl Friedrich Eckleffs grundläggare och förste OM och fom i SAL Stenbocken, Uppsala. Han har skrivit många Ad Fontes skrifter och är allt jämt en uppskattad föredragshållare och artikelförfattare. Mellan stoderna i Salomos tempel Rubriken antyder att vi är på väg in i Salomos tempel och syftar på de två pelare, vilka är de första koppararbeten, som Hiram, vars mor var en änka av Naftalis stam, utför (1 Kungaboken 7:13-22). Pelarna var 18 alnar höga och tolv alnar i omkrets. Pelarhuvudena var försedda med flätverk med tofsar och kedjor. Lotusblommor och granatäpplen prydde dem. De utgjorde en ståtlig entré för templet. Av vers 21 framgår att Han reste pelarna vid förhallen till långhuset och gav den högra pelaren namnet Jakin och den vänstra Boas. Vi bör komma ihåg att förhallen till templet låg i öster, varvid den högra pelaren är likaså den norra. Om alnen bedöms vara ca 50 cm är pelarnas höjd således 9 meter och omkretsen 6 meter. Allmänt användes ordet pelare men då de var cirkulära, är de att uppfatta som kolonner. De måste ha utgjort en imponerande anblick! Vi skall komma ihåg, att Salomos tempelhus endast var 35 meter långt, 10 meter brett och 15 meter högt. Förhallen var lika bred som templet och 5 meter djup. Själva långhuset, Det Heliga, var 20 meter djupt och Koret, Det Allra Heligaste, var kubiskt, 10 x 10 x 10 meter. Templet blev på detta sätt treindelat, vilket är en uråldrig orientalisk princip. Det hade också tre våningar. Jag ger endast grundstrukturen av templet. Den intresserade av detaljer kan gå till Gamla testamentet. Förutom 1 Kungaboken 7 även 1 Krönikeboken 28 och vidare till profeten Hesekiels tempelvision, Hesekiel kap Till tempelbyggnaden hörde förgårdar med installationer för offer och måltidsoffrens tillredande och mycket annat (bild 1). Bild 1: Salomos tempel. Bilden avritad från H Ringgrens bok, Israelitische Religion, s

19 Bild 2: Assyriska trädet. S Parpola, Journal of Near Eastern Studies Vol 52 (1993), s 162. Något som verkligen är intressant i fråga om tempelbeskrivningen, utgör uppgiften i 1 Krönikeboken 28:19, Allt detta nedtecknades, ty Herren hade uppenbarat det för honom och undervisat honom om alla detaljer i beskrivningen. Det är hebreiskans tabnit, förebild, som här översätts med beskrivning. Enligt min mening borde översättarna ha betonat den hebreiska termen tabnit, som förekommer i tempelsammanhang och som anger, att arbetet görs efter himmelsk förebild. Samma term används, då Mose bygger Tabernaklet (2 Moseboken 25:40). Det sägs inte, att templet sänktes ned från himmelen såsom i Gudeas tempelvision (ca 2150 f. Kr.), men föreställningarna kring Salomos tempel är inte långt borta från denna idé. Och när vi läser Davids bön i 1 Krönikeboken 29:10 ff, uttalad direkt efter det att hans förberedelser till templet är färdiga, noterar man denna relation. Han tillskriver sin Gud Jahve tillhörigheten av Storhet/ Barmhärtighet, Styrka, Fägring (härlighet), Segerglansen, Majestät och Riket, viktiga begrepp i de medeltida kabbalisternas sefirotiska träd (se omstående sida), som symboliserar universum och vars namn på emanationer torde ha hämtats från Davids bön. I denna förekommer inte mindre än sex av sju sefirotbenämningar. Grundvalen är inte upptagen i Davids bön. Man kan sia om orsaken, men antagligen befann han sig där, då bönen bads. I Grundvalen borde hans palats ha legat. Vi skall utveckla trädsymboliken kring universum i det följande och kan nämna, att den tillhör de allra äldsta föreställningarna i Orienten. Den finländske forskaren, professor Simo Parpola, Helsingfors, har på ett mycket övertygande sätt låtit oss förstå möjligheterna, att uråldrig orientalisk visdom, i synnerhet i trädmotivets form, kunnat leva kvar och via Gamla testamentet och kanske andra källor bevarats och inte minst spritts under århundradena. (Simo Parpola, The Assyrian Tree of Life: Tracing the Origins of Jewish Monotheism and Greek Philosophy. Journal of Near Eastern Studies, Vol. 52, No. 3, Jul. 1993, pp ) Parpola ger oss bl.a. bilden av Assurnasirpal II: s livsträd, f.kr. (bild 2). Det är indelat i tre sektioner och denna indelning blir typisk för universum och tempel. Indelningen av universum utgöres av elementens värld, planeternas värld och gudavärlden. Jerusalems tempel hade likaså tre avdelningar, elam, Förhallen, hekal, Det Heliga och qodaesh qodashim, Det Allra Heligaste, vilka representerade samma världar som på det sefirotiska trädet. Denna indelning är tydligast framställd på Athanasius Kirchers sefirotiska träd daterat till 1652 (se bild 4 på nästa sida och åtföljande förklaringar). Och vi skall finna, att hertig Carl 150 år senare var väl införstådd med det sefirotiska trädets idé. Innan vi går i närkamp med dessa avbildningar finns det prototyper närmast från talet hos de sefardiska judarna, vilka med utgångspunkt i Davids bön, får man väl förmoda, föreställde sig världen i trädets form, s.k. ilanot, träd i pluralis. Mest berömt är den galileiske kabbalisten Isak ben Salomo Lurias träd, ilan haggadol, Det Stora Trädet. Luria bodde i Safed och levde mellan åren Det är hans tankesystem beträffande skapelse och messianskt orienterad världsbild, som sedan blev normgivande för Kircher. Här presenteras en enkel form av Lurias träd (bild 3). De tre vänstra och de tre Bild 3: Lurias träd 1500-talet (internet). 19

20 skolorna kom stammen av trädet att få messianska aspekter. Jag hänvisar till mina Ad Fontes-häften under åren och naturligtvis till Hugo Odeberg, som utifrån den hebreiska Henoksboken lyfte fram Metatron, Den lille Jahve, Han som är närmast tronen. Bild 4: Sefirotiskt träd enligt Athanasius Kircher, Oedipus aegytiacus Bild från Roger Brook, The tree of life. Symbol of the Centre. London. högra sefiroterna, sedda lodrätt, kallades Jakin och Boas, de två pelarna i Salomos tempel. Det sefirotiska trädet består av 10 emanationer, framställda såsom cirklar. De tre översta tillhör den Övre triangeln, som innehåller Kronan, Visheten, Insikten. Sedan följer Barmhärtigheten, Styrkan, Fägringen, Glansen, Äran, Grundvalen och Riket. Jfr Davids bön. Emanationerna är sammanhållna i ett system av kanaler, 22 till antalet, det hebreiska alfabetets alla konsonanter. Linea media, trädets stam, ger näring åt skapelsen. Den sträcker sig från Kronan i öster till Riket i väster. Skapelsen tänkes ha utgått från Ljuset utan Ände, ein sof or, framställd som en ljusets bevingade skiva i rymden, varifrån en blixt slog ner i det mörka kaos, som först blev den Övre triangeln och varifrån universum formades. ain är en hebreisk negation och betyder ingenting. Vid slutet av skapelseprocessen manifesterade sig Gud i den lägsta sefiran, Riket, och nådde sin kompletta individualisering genom att kallas ani, Jag. Ingenting och Jag, innehåller samma konsonanter men i olika ordningsföljd, ain le ani, Ingenting (övergår) till Jag, början slutet. Inom de judiska Inom den kristna kabbalistiken, som övertog det judiska sefirotiska trädet och dess föreställningar, kom givetvis Jesus Kristus att tolkas som den självklara linea media. Det mest utmärkande trädet gjordes år 1652 av Athanasius Kircher ( ), kallad Europas lärdaste man. I sin Oedipus aegyptiacus del 2, presenterar han sitt träd, som i sin detaljrikedom för oss nära Davids ovan citerade tempelbön (bild 4). Trädet är indelat i tre delar: från väster, mundus Elementorum, elementens värld ; mundus Orbium, planeternas värld och mundus Archetypus, den Första världen med sex avbildade änglar. De kända planeternas symboltecken finns på de sju västliga sefiroterna. Symbolen för Månen placerades i Riket, dvs jorden, som inte räknades bland planeterna. Trädet var helt enkelt makrokosmos, universum. Templet och människornas värld var ett mikrokosmos, en återspegling av universum men fick ändock sin plats på trädet. På Kirchers träd ser man den sjuarmade ljusstaken, symboliserande de kända planeterna. Den omnämns inte i samband med Salomos tempel. Däremot fanns den i Tabernaklet och i Herodes tempel. Vid sidan av ljusstaken finns ytterligare föremål från templet såsom skådebrödsbordet och två altare av jord. Lagtavlorna har naturligtvis en central plats på trädet. Kirchers hebreiska och latinska förklaringar tar vi av utrymmesskäl inte upp här, utan jag hänvisar läsaren till min Ad Fontes-skrift, Menorah. Den Sjuarmade Ljusstaken som Kosmisk Symbol. Skriftserie Nr VII-2, 2010, sid En latinsk text skall vi ändå ta upp och det är den som står i linea media, mittlinjen. Canalis 3 totius TRINI- TATIS influxus deferens: Kanal 3, Hela Treenighetens flöde som för nedåt. Treenigheten är den Övre triaden. Därmed ges den nedärvda orientaliska trädsymbolen en kristen inläsning. Det är Kristus som håller upp Kosmos. Mellan stoderna Jakin oh Boas står Den Mellersta Pelaren, linea media, i universum och i tempel. Intressant är att den dubbla bokföringen har kommit från denna idé. Jakin är Debet, Boas Kredit och Den Mellersta Pelaren är den ekonomiska fåran. Detta ekonomiska system började tillämpas av italienaren Luca Pacioli år Hertig Carls träd. Med 1600-talets slut övertog Upplysningen forskningen om universum. De gamla orientaliska och kabbalistiska föreställningarna fick alltmera antikvariskt intresse. Men idén om en blixt som slagit ner i urmörkret och format en punkt varifrån världen emanerades är långlivad. Till sist skall skapelsen återgå 20