Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna

Transkript

1 GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK UTREDNINGSAVDELNING C: MEDBORGERLIGA RÄTTIGHETER OCH KONSTITUTIONELLA FRÅGOR RÄTTSLIGA FRÅGOR Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna NOT

2 Detta dokument har beställts av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor. FÖRFATTARE Philippe Lortie Haagkonferensen för internationell privaträtt 6, Scheveningseweg NL-2517 KT Den Haag Nederländerna ANARIG HANDLÄGGARE Vesna NAGLIC Utredningsavdelning C: Medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor Europaparlamentet B-1047 Bryssel E-post: SPRÅKVERSIONER Original: EN Översättningar: BG/CS/DA/DE/EL/ES/ET/FR/IT/LV/LT/HU/MT/NL/PL/PT/RO/SK/SL/FI/ OM UTGIVAREN Du kan kontakta utredningsavdelningen eller prenumerera på det månatliga nyhetsbrevet genom att skriva till: Europaparlamentet, manuskript färdigställt i november Europeiska unionen Detta dokument finns tillgängligt på internet på: ANARSFRISKRIVNING De åsikter som framförs i texten är upphovsmännens och utgör inte nödvändigtvis Europaparlamentets officiella ståndpunkt. Återgivning eller översättning för icke-kommersiellt bruk är tillåtet, under förutsättning att källan anges och att utgivaren meddelas i förväg och får en skriftlig kopia. 2

3 Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd av vuxna SAMMANFATTNING Syfte: Inbjudan att gå med i år 2000 Haagkonvention om skydd av vuxna De europeiska stater som inte redan gjort det inbjuds att gå med i Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd av vuxna. De stater i Europa som redan undertecknat och/eller ratificerat eller tillträtt Haagkonventionen från 2000 är: Cypern, Estland, Finland, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Republiken Tjeckien, Tyskland, Polen och Schweiz. Denna konvention som förhandlades fram i slutet av förra århundradet utformades för att uppfylla de behov 2000-talets rörliga befolkningar har och för att bemöta de demografiska omvälvningar som pågår i Europa och i många länder över hela världen. Bakgrund Varför behövs denna konvention? Den åldrande världsbefolkningen i kombination med allt större internationell rörlighet har gjort det nödvändigt att förbättra det internationella skyddet av utsatta vuxna genom lagstiftning och internationellt samarbete. Den ökade livslängden i många länder följs av en motsvarande ökning av förekomsten av sjukdomar som hänger samman med hög ålder. I takt med att det blir allt lättare med internationella resor beslutar sig många människor som närmar sig pensionsåldern för att tillbringa sista delen av sitt liv utomlands. Frågor inom internationell privaträtt rörande exempelvis förvaltning eller försäljning av egendom som ägs av personer med nedsatt förmåga i sin personliga kapacitet uppkommer allt oftare. När vuxna själva i förväg ordnat med skydd av dem för den tid då de inte kommer att vara i stånd att kunna ta vara på sina intressen, exempelvis genom att utse en företrädare, är det viktigt att dessa arrangemang respekteras utomlands. Det uppstår frågor rörande exempelvis om vilken rätt som ska tillämpas och om vem som ska företräda den vuxne, och med vilka befogenheter. Under dessa omständigheter är det viktigt att det finns tydliga regler för hur de behöriga myndigheterna ska vidta de åtgärder som behövs för att skydda den vuxnes person eller egendom. I Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd av vuxna behandlas många av dessa frågor, i form av bestämmelser om jurisdiktion, tillämplig rätt och internationellt erkännande och verkställande av skyddsåtgärder. I konventionen fastställs också en mekanism för samarbete mellan myndigheterna i de avtalsslutande staterna. I konventionen befrämjas några viktiga mål från Förenta nationernas konvention av den 13 december 2006 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (New York), som trädde i kraft den 3 maj 2008, särskilt de mål som anges i artikel 12 om likhet inför lagen, och i artikel 32 om internationellt samarbete. 3

4 Utredningsavdelning C: Medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor 2000 års konvention om skydd av vuxna Konventionen liknar till sin uppbyggnad Konventionen av den 19 oktober 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn 1 men den har anpassats för att passa till de utsatta vuxnas specifika behov. Konventionen ska tillämpas i internationella situationer på skydd av sådana vuxna, som på grund av nedsatt eller bristande personlig förmåga inte kan försvara sina intressen 2. Med vuxen avses en person som fyllt 18 år. Konventionen ska emellertid också tillämpas på sådana vuxna som inte hade fyllt 18 år vid den tidpunkt då åtgärden vidtogs 3. I artikel 3 räknas de olika slags skyddsåtgärder upp som kan komma i fråga enligt konventionen, men uppräkningen är inte uttömmande. Till dessa åtgärder hör fastställande av begränsningar i handlingsbehörigheten, förordnande av ett skyddssystem för den vuxne, förordnande av och uppgifter för en person som ska företräda den vuxne eller förvalta den vuxnes egendom. I konventionen fastställs enhetliga regler för att avgöra vilket lands myndigheter som är behöriga att vidta de skyddsåtgärder som behövs. I konventionen tillerkänns i första hand myndigheterna där den vuxne har sin vanliga vistelseort behörighet 4, men det erkänns också att myndigheterna i den stat där den vuxne är medborgare har en jämsides löpande behörighet, som dock är underordnad 5. Det är även accepterat att myndigheterna i den stat där den vuxne har egendom har behörighet att vidta skyddsåtgärder för att skydda denna egendom 6 och det är accepterat att den stat, på vars territorium den vuxne 7 eller egendom som tillhör den vuxne 8 finns, får vidta nödåtgärder 9 eller tillfälliga åtgärder med begränsad territoriell effekt för att skydda personen 10. Det ges ytterligare flexibilitet genom att de myndigheter som är behöriga I första fall får begära av myndigheterna i vissa andra stater att vidta skyddsåtgärder där detta ligger i den vuxnes intresse 11. Myndigheterna i de avtalsslutande staterna ska generellt sett tillämpa sin egen lagstiftning när de utövar sin behörighet i enlighet med konventionen 12. Ett undantag från den allmänna regeln om tillämplig lagstiftning finns när det gäller representationsbehörigheten. Om en vuxen har ingått ett förhandsavtal om att bli vårdad eller företrädd i de fall då han eller hon inte förmår försvara sina intressen, måste frågan om detta avtals giltighet i det nya bosättningslandet lösas. Den vuxne kan i enlighet med konventionen bestämma vilken lagstiftning som ska tillämpas när det gäller förekomst, omfattning, ändring och upphörande av de befogenheter som utövas av den vuxnes företrädare 13. Den vuxne kan välja lagstiftningen i a) en stat i vilken den vuxne är medborgare, b) en stat i vilken den vuxne tidigare hade sin hemvist, eller c) en stat där den vuxne har egendom 14. Enligt konventionen är det alltså möjligt att se till att fullmakter eller liknande instrument 1 Från och med den 1 januari 2013 kommer 1996 års konvention att gälla i samtliga medlemsstater i Europeiska unionen med undantag för Belgien och Italien. 2 Artikel 1. 3 Artikel 2. 4 Artikel 5. 5 Se artikel 7 och P. Lagardes motivering (Explanatory Report). 6 Artikel 9 och motiveringen (Explanatory Report). 7 Artikel 10 och 11 och motiveringen (Explanatory Report). 8 Artikel 10 och motiveringen (Explanatory Report). 9 Artikel 10 och motiveringen (Explanatory Report). 10 Artikel 11 och motiveringen (Explanatory Report). 11 Artikel Artikel Artikel Artikel 15. 4

5 Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd av vuxna erkänns i de avtalsslutande stater som inte har några bestämmelser om sådana. Härigenom får den vuxne garantier om att tidigare ingångna avtal om skydd av dennes intressen kommer att respekteras i andra avtalsslutande stater. Enligt konventionen kommer de skyddsåtgärder som riktar sig mot en vuxen person eller dennes egendom och som vidtagits i en avtalsslutande stat att erkännas i enlighet med lagstiftningen i alla andra avtalsslutande stater. Ett sådant erkännande får nekas endast av några få skäl 15. Konventionen innehåller också bestämmelser om genomförande av sådana åtgärder. Precis som i flera andra Haagkonventioner innehåller 2000 års konvention om skydd av vuxna bestämmelser om samarbete mellan länderna i syfte att öka skyddet av vuxna som på grund av nedsatt eller bristande personlig förmåga inte kan försvara sina intressen. Samarbetssystemet, som är flexibelt och gör det möjligt att använda de befintliga kanalerna, omfattar bland annat informationsutbyte, främjande av överenskomna lösningar vid tvister och lokalisering av försvunna vuxna. De avtalsslutande parterna måste utse en central myndighet som ska utföra de uppgifter som föreskrivs genom konventionen 16. Huvudsyftet med dessa uppgifter är att främja en effektiv kommunikation mellan de avtalsslutande staterna och ett ömsesidigt bistånd. 15 Artikel Artikel 28. 5