helsingkroniten VÅREN 2013: NYTT HUS SISTE APRIL KORRIDORSOLYMPIAD STUDENTREVOLT SPEX HELSINGKRONARADIO INDIA DÄCK KRÖNIKOR HISSAR m.m.

Transkript

1 helsingkroniten VÅREN 2013: NYTT HUS SISTE APRIL KORRIDORSOLYMPIAD STUDENTREVOLT SPEX HELSINGKRONARADIO INDIA DÄCK KRÖNIKOR HISSAR m.m.

2 Ledare Thomas K Jensen Inspektor har ordet Katarina Olsson Välkommen till vårens nummer av Helsingkroniten! För första gången i denna tidnings historia är det mer sannolikt att du läser detta på nån form av skärm än att du har prassligt papper i din hand, det är sant: Helsingkroniten has gone gonz- jag menar digital. Hela tidningen finns alltså tillgänglig på nationens hemsida (helsingkrona.se) i form av.pdf, och den tryckta upplagan har minskats rejält. Men om du i fortsättningen vill få din Helsingkroniten på papper är det bara att kontakta nationens PR-chef på pr@helsingkrona.se och uppge namn och adress. I framtiden kommer samtliga nationens medlemmar precis som nu notifieras via mail när en ny tidning är färdig. Det är alltså lite förändring på gång och även för nationen i sig stundar nya tider: på senaste nationsmöte klubbades nämligen planerna på att bygga det nya 13-våningshuset slutgiltligen igenom (mer om detta skriver inspektor på följande sida och lite praktisk information återfinns i mötesreferatet på sida 15). Efter en knagglig start verkar nu våren faktiskt vara här och man kan bara hoppas på att Siste april-vädret blir lika bra som förra året... På tal om Siste april 2012 kan du faktiskt här i tidningen läsa en inte särskilt objektiv redogörelse för just den dagen, skriven av undertecknad. Tidningen har även genomfört nationens första (?) korridorsolympiad för att en gång för alla avgöra vilken av Helsingkronagårdens alla korridorer som faktiskt är bäst! (på sida 16.) Förutom detta kan du läsa ett reportage om det socialistiska bokcaféet India Däck, eller varför inte en analyserande recension av studentrevoltens Helsingkroniten? Dessutom: en massa annat kul. Det är alltså ett särdeles trevligt nummer du nu har framför dig och det känns bra att kunna avsluta min tid som redaktör med ett sådant. Efter tre terminer och lika många tidningar är det nämligen dags för mig att lämna över tjänstevapnet tillika skrivmaskinen till nya, unga (eller äldre?) förmågor. Det hela har varit fantastiskt roligt och jag tackar för mig, och om jag finge ge några ord på vägen så skulle det vara dessa: Skaffa en cykel och cykla ut till Öresund och bada. Det är najs. Ansvarig utgivare: Katarina Olsson - Redaktör och layoutansvarig: Thomas K Jensen Text: Thomas K Jensen Katarin Olsson Edvin Lindström Johan Nikula Andres Sagolax Joacim Larsen Spexgrisen Josefin Olsson Adam Hallberg Sofia Krook Robert Lekström Max Troedsson Foto: Stefan Johansson Philip Kirkevall Illustration Fredrik Tersmeden Helsingkrona Nation Tornavägen Lund Ett historiskt beslut är fattat! Torsdagen den 21 mars fattade Helsingkrona nations medlemmar ett historiskt beslut som kommer att få mycket stor betydelse för vår verksamhet. Nationsmötet beslutade då att vi ska bygga Helsingkronagården nummer 2. Varför ska vi göra det? Enligt stadgarna har nationen till syfte att verka för goda förhållanden för medlemmarna. Detta syftet ska förverkligas genom att - främja medlemmarnas kamratkontakt, - bereda dem en stimulerande studiemiljö samt - tillhandahålla ändamålsenliga bostäder. Vi ska alltså arbeta med god kamratkontakt, stimulerande studiemiljö och tillhandahålla bostäder. Stadgarna är styrande för all verksamhet i Helsingkrona nation. Det är medlemmarna som bestämt Helsingkronas ändamål och som beslutat om stadgarna och det är i den andan som seniors, husstyrelse Innehåll: Stadsvandring i vårnatten...6 Addendum...10 Att flytta till Helsingkrona...12 Helsingkronaradio i sökarljuset...14 Nationsmötesreferat...15 Korridorsolympiad...16 Tid för ett Helsingkronaspex...21 och alla andra engagerade ska arbeta. Vi är alla bundna av våra stadgar och de visioner som uttrycks där. Det är viktigt att vi ser till att planera för framtiden. Helsingkrona ska även efter det att vi alla är försvunna från Lund vara en nation som lever upp till visionerna och som är en nation där alla ska känna sig välkomna. Vi lever i en helt ny verklighet sedan 1 juli Vi har inte längre något obligatorium som innebär att man som student måste vara med i en nation och kår. Vi verkar på en konkurrensutsatt marknad. Om vi inte kan erbjuda studenterna i Lund en god social miljö och bra bostäder kommer ingen att vilja vara medlem i vår nation. Samarbetet inom Studentlund är utmärkt men det är också ett samarbete som bygger på kompromisser och förhandlingsvilja. Vi måste se om vårt hus här på Helsingkrona och se till att vi har en tillräcklig medlemsbas för att kunna driva en bra verksamhet även i framtiden. För många av er kan det tyckas ointressant just nu, men det är en mycket viktig fråga om man arbetar med ett Recension av Helsingkroniten Ett café med ett stort engagemang...25 Helsingkronahissens hisstorier...27 En övermarskalks krönika...28 Felsökning Torka med Max...31

3 perspektiv som är något längre än tre-fyra år. Vi ser en nedgång i antalet medlemmar. Den är inte akut men vi måste hålla ögonen på våra medlemssiffror. Vi måste ha ett visst medlemsunderlag för att kunna driva en bra verksamhet. Ett sätt är att erbjuda bra bostäder för våra medlemmar. Syftet med att bygga ett nytt hus är att säkerställa nationen och vår verksamhet in i framtiden, skapa en tryggare och bredare plattform genom att erbjuda fler nationsmedlemmar boende och därmed också ett rekryteringsunderlag till poster/ tjänster inom nationen. På detta sätt vill vi säkra nationens framtid helt enkelt! Det beslut som nationsmötet fattade 21 mars är bara ett led i flera beslut inom detta projekt. Medlemmar i nationen har godkänt processen och besluten fram till idag, antingen direkt på nationsmöte eller indirekt genom En dag som kuratelare Att sitta i kuratelet innebär ständig tidsbrist. Både i själva kuratelsarbetet, men även i privatlivet eftersom kuratelsarbetet är så mycket mer än bara ett arbete, det är en livsstil. Möten varvas med träning, träning varvas med baler och träning varvas med representation i alla dess former. I detta virrvarr är det lätt att tappa bort när man egentligen jobbar och när man är ledig. Det beror främst på att Helsingkrona är något som den större delen av de aktiva medlemmarna brinner för och det gör att nationen ständigt är ett hett diskussionsämne vare sig man är hemma hos en kompis på pizzakväll, på träning eller i Finland för att representera förtroendevalda i seniors och husstyrelse. Vi startade faktiskt projektet redan Fram till dagens datum har nationen förvärvat tomten från Akademiska Hus, vi har fått stadsplaneändring och fastighetsreglering samt genomfört en förprojektering. Beslutet på nationsmötet innebär nu att nationsmötet gett husstyrelsen i uppdrag att för nationens räkning sluta avtal om entreprenad för att bygga ett nytt studentbostadshus. Vill du titta på ritningar eller en modell av det nya huset är Du välkommen in på expen. Vi väntar nu bara på bygglov. Förhoppningsvis kan vi sätta spaden i jorden i höst med inflyttning höstterminen Visst är det spännande men också lite läskigt. Det är mycket pengar men jag är helt övertygad om att det är en mycket klok investering för att föra Helsingkrona in i framtiden. - En önskan efter trettio timmar på ett av de roligaste dygnen i ens liv nationen på deras bal. Det är detta som gör nationslivet och Helsingkrona så speciellt. Skrivandet av denna krönika är ett talande exempel på tidsbrist eftersom vi i kuratelet har fått skjuta upp deadline för texten inte mindre än tre gånger - något som antagligen har höjt vår kära redaktörs blodtryck avsevärt, vilket vi ber om ursäkt för! Med så lite tid och så mycket saker man vill göra så gäller det verkligen att prioritera. Det ska hinnas med att driva den vanliga verksamheten samtidigt som man vill driva sina egna projekt innan man ska lämna vidare facklan till sin efterträdare. Det viktigaste kuratelet dock måste prioritera är inte något utav detta, utan det är förmän och aktiva. Att försöka tillgodose förmännens önskemål och alltid sträva efter att ha roligt tillsammans är A och O för att få nationen att gå runt. Utan förmännen skulle Helsingkrona inte ha någon fungerande verksamhet och nationen skulle inte existera. Därför är jobbet med att ha en taggad förmannakår den viktigaste arbetsuppgiften ett kuratel har - för att med en taggad förmannakår blir jobbet på Helsingkrona så mycket bättre och roligare. Vad är det då som gör att man vill lägga all den här tiden på Helsingkrona? Det är svårt att sätta ord på varför man lägger så mycket tid på det ideella arbetet för Helsingkrona, men vi tror att alla som gör det förstår vilken drivkraft vi syftar på. Att vara nationsaktiv i Helsingkrona ger en möjlighet att utvecklas och skaffa sig erfarenheter som kommer komma till nytta efter studierna, att ta den där välbehövliga pausen från böckerna vid många tillfällen, men framförallt så kommer man in i en gemenskap som följer en genom hela livet. Gemenskapen toppas varje vecka med fantastiska minnen för framtiden av allt som händer under terminen. Vårterminen 2013 är inget undantag och vi har massvis av utmaningar och händelser att se fram emot. Tandem är ett exempel där Helsingkrona gång på gång visat att vi har lite roligare än alla de andra nationerna. Uppsala vårbal är också en höjdpunkt i vår där vi umgås med våra fantastiska vännationer. Något speciellt för i år är husfesten den 1 juni då Helsingkronagården firar 55-årsjubileum, då hela området runt Helsingkrona kommer omvandlas till ett festivalområde med bland annat öltält och liveband. Som ni säkert förstår kan det ibland infinna sig en del stress på grund av den tidsbrist som vi har beskrivit, men det är utan tvekan värt varenda sekund vi lägger ner. Att sitta i kuratelet är det roligaste som finns och vi är taggade till tusen inför den här våren. Vi hoppas att se så många av er som möjligt på expen och på Helsingkronas aktiviteter! Med glada hälsningar, Ert Kuratel 4 5

4 STADSVANDRING I VÅRNATTEN eller SISTE APRIL 2012 Det som i övriga landet kallas Valborg heter ju i Lund Siste april, och om man slår upp kalendern på dagens datum finner man att den där sista dagen i april faktiskt är otroligt nära. Och det betyder ju fest- och festivalstämning i Stadsparken, det betyder sommar och sol; det betyder en av de mest fantastiska folkfesterna i landet som sådant! I anledning av detta redogör jag, Thomas K Jensen, för de exakta och otroliga saker jag upplevde under föregående 30:e april, för att om möjligt återskapa själva känslan och stämningen den dagen Det hela inleddes med frukost med korridoren, ute på Helsingkronas innergård. Redan innan åtta var folk uppe och lagade mat, fixade och donade; dukade bord och ställde fram snapsen. Den traditionsenliga Siste april-frukosten på 1:a Söder. Redan så tidigt på dagen sken solen starkt, ett fantastiskt väder som skulle hålla i sig hela dagen och mer därtill. Mätta efter avslutad frukost begav vi helsingkroniter oss ner mot Stadsparken, med ölflak på pakethållare och fruktansvärt tunga, klirrande plastkassar i händerna. Solen värmde. * Vi når parken vid nio och jag överraskas av hur mycket folk som redan har slagit sig ned framför Vita scenen. Det fullkomligt vimlar av människor, filtar och brassestolar. Vi tränger oss in någonstans i mitten av folkhavet och där framför scenen sitter jag och dricker öl efter öl; ibland på en filt, ibland på någons övergivna stol. Det är varmt, det spelas hög musik, det är trångt: som i koma sitter jag alldeles blickstilla. Men sedan vid kanske halv elva dyker Edvin upp och han har med sig chips, och vin som vi dricker ur uppklippta ölburkar (specialtillverkade dagen till ära). Nu ska det snart hända grejer, för enligt vårt dagen innan hastigt anordnade evenemang, Filosofernas valborg, ska ytterligare filosofistudenter börja dyka upp inom kort (varav Edvin är den första). Problemet är bara att hela parken nu är sprängfylld med folk och mobilnätet som sådant börjar kollapsa... En röd plastplupp bestäms till samlingsplats men allt är redan kaos och lera, och vi missar Henrik ett flertal gånger. Slutligen lyckas jag, Edvin och Louise faktiskt sammanstråla vid den där pluppen och tillsammans beger vi oss mot parkens utkanter, bort från det mest kaosartade folkvimlet. Vi hittar en ledig gräsplätt och där slår vi oss ner och grillar korv och dricker vin eller dylikt. Fler filosofer hittar oss där, även Henrik till slut. Folk dyker upp, stannar ett tag, går igen; många timmar spenderas där vid engångsgrillen (mina minnesbilder är aningen oskarpa vid det här laget). * Men i vilket fall börjar solen förr eller senare gå ner och i skymningen packar vi ihop våra grejer och går bort för att titta på valborgselden i parken. Folk skingras sedan och jag, Edvin, Louise och Henrik går ner till Parentesen, och nästa fas kan sägas ta sin början: Innergården mellan de två byggnader som tillsammans utgör studentboendet Parentesen är fullkomligt fylld av folk; hela platsen utstrålar en fantastisk energi och någon har fixat ut en stereo och gräsmattan har förvandlats till ett dansgolv. Jag ger mig in bland dessa dansande grupper, hoppar runt mellan främlingar och åter främlingar och super in den härliga stämningen. Så håller jag på ett tag, men de tre övriga verkar ganska trötta och Henrik går hem till sig. Snart därefter tar Louise en buss till Malmö kvar på Södra Esplanaden står jag och Edvin. Från Parentesen hörs svagt musik och sorl: ljudet av fest. Vi står där på trottoaren och tvekar; väger fram och tillbaka: Vad göra nu? Då ringer Edvin ett samtal till någon (jag vet just då inte vem) och han utropar därefter: Nu vet jag en fest på Sparta! Och vi är igång igen. * Jag och Edvin kommer efter ett tag fram till Sparta och festen: folk sitter där i köket och dricker öl och snackar en behaglig stämning. Av en slump är även filosoferna Daniel och Oscar där i samma kök, vilket bara bevisar att Lund egentligen är en liten stad. Men de viktigaste personerna där i det köket på Sparta den kvällen är ingen av dessa... I köket träffar vi nämligen Ingrid, Nina och Tove historien just då är att Edvin träffade Ingrid bara någon vecka tidigare (och det var henne han ringde till då på Esplanaden), hennes kompisar Nina och Tove har han aldrig träffat förut. Men just då vet jag inget av detta och då jag slås av hur trevliga och intressanta dessa människor faktiskt är ställer jag därför Edvin mot väggen: Varför har jag inte träffat dom här tidigare??. Vilket såklart var ett fullständigt orimligt krav att ställa på Edvin... Men där på Sparta lär jag alltså känna dem (bättre sent än aldrig) och på så sätt skapas den grupp som jag ska vara en del av hela natten igenom Snart rör vi oss alla bort från Sparta igen; Daniel och hans kompisar ska till Malmö (populärt, tydligen) men jag, Edvin, Ingrid, Nina och Tove fortsätter söderut: Parentesen återigen! (Kanske är klockan 01:00 nu?) Parentesen kan med rätta kallas de spårade festernas högborg och när vi väl kommer dit är energin än mer påtaglig än senast. Vi fem sitter utanför på asfalten och äter tonfisk ur burk som Edvin hade med sig (och jag fascineras av genialiteten i detta). Sedan kastar vi oss in i de livligheter som pågår överallt omkring oss och ibland tillsammans, ibland uppsplittrade, springer vi upp och ner i Parentesens trapphus; det verkar vara fest i exakt varenda korridor där och vi gör vårt bästa för att besöka dem alla. Kvällens festligaste figur träffar vi i ett av dessa trapphus: en kort, satt, mycket arg säkerhetsvakt som försöker utreda exakt vem som har krossat glaset i en av korridorsdörrarna. Han förbannar AFB och deras studenters fester i allmänhet och hans krav är: Vem är ansvarig för festen??. Ett krav som är lika kortfattat som det är absurt, vem är ansvarig för Siste april egentligen? Den här vakten som frustar av ilska och frustration var en skrämmande kontrast till de hoper av festande och glada ungdomar som då genomsyrade de båda byggnaderna. Just den natten, just Siste april, var han maktlös. 6 7

5 Minnesbild: På väg genom folkmängden från den ena parentesen till den andra påstår en kille att det finns kokain i den cigaretten han håller i sin hand, men vi passerar förbi och lämnar hans påstående oprövat. * Vi glider efter ett tag över till utanför Gylleholm (som ju ligger precis bredvid Parentesen) där det är fest i några partytält vid gatukanten. Klockan är någonstans vid 02, hög musik spelas och där dansar vi frenetiskt tills festen spiller ut på gatan och polisen kommer för att dämpa ner det hela. Så då beger vi fem oss vidare: vi går norrut igen. Och i och med detta tar en ny fas sin början... Vart är vi på väg? - Till Kämnärs, där Ingrid och Nina bor. Det är tal om att besöka ödehuset där uppe och måla konst (?) på väggarna, bland annat. Jag och Nina går hand i hand hela vägen och samtalar om allt möjligt; jag slås framförallt av att hon verkar vara så mycket mer jordnära än mig... Det här är den mest magiska fasen av natten och på alla ytor hon kan hitta (trafikskyltar, elskåp etc etc) skriver Tove ord som Du är fin : budskap till alla människor, vem som helst, och jag känner då en innerlig kärlek till allt levande och är oerhört glad att få vara en del av denna grupp fantastiska människor just då. Den bästa beskrivningen av hur allting kändes då är Toves ord: Det är som att myshångla med livet. Vi fortsätter upp genom staden, pladdrande och förnöjda, tills vi kommer till Kårhuset där vi lägger oss raklånga ner i buskarna och skrattande ser upp mot natthimmeln. Tove skriver sitt Du är fin på LTH-skylten och vi går vidare igen. Sedan inträffar ännu en händelse: På väg upp från under en bro (vid Norra Fäladen) träffar vi fem på en kille som står bredvid en tjej som mer eller mindre ligger omkullfallen på marken. Hon var ordentligt berusad, ledsen och fullständigt ovillig att röra sig ur fläcken. Killen, det visar sig vara hennes ex, förklarar hur han försökt övertala henne att låta sig hjälpas hem, men hon sitter där på marken synbarligen fast inställd på att sova där. Vi fem vill ju hjälpa till i denna röra, men vet inte hur... Av ren tur kör en polisbil förbi på vägen ovanför oss och Ingrid springer upp till vägkanten och hämtar ner poliserna. Vi förklarar allt en gång till och det hela slutar med tjejen och killen skjutsas hem av polisen. Situationen är löst (?) och i mitt huvud passade denna händelse in perfekt i sammanhanget: den var ett bevis på den medmänskliga kärlekens godhet: vi hade faktiskt uträttat något! Alltså alldeles fantastiskt medryckt och topp tunnor entusiastisk fortsätter jag tillsammans med de fyra andra mot Kämnärs. Någonstans bland alla dessa studentboenden kommer vi förbi en lägenhet på andra våningen och ut ur det öppna fönstret strömmar det omisskännliga ljudet av fest. Samtidigt är det någon i gruppen som behöver gå på toa... Sagt och gjort: snart står vi och knackar på och ber om att få låna toaletten. Vi släpps in i lägenheten, alla fem kliver in. Några går på toa, men i enlighet med nattens anda blir vi nykomlingar snabbt en del av festen och vi hoppar runt i den lilla tvåan och dansar till Fun. s We Are Young. På två sekunder har vi lärt helt nya människor att känna - varför inte? Ända tills klockan blir kanske 04 och Securitas kommer och knackar på. Någon föreslår då att det kanske vore bäst om vi gick, eftersom vi ju har föga koppling till vem det nu än var som hyrde lägenheten... Så vi går ut och ner för trappan, och vi är borta och vår vandring genom natten fortsätter. (Jag minns att jag då kände mig som en del av en tidsresa tillbaka till hippienas gyllene år: detta med att vi hjälpte medmänniskor i nöd, hur vi välkomnades in i den här lägenheten, den fantastiska gemenskapen på Parentesen etc.) * Slutligen kommer vi fram till Ingrids och Ninas lägenhet. Vi mellanlandar där och går sedan över vägen till Willys sopcontainer som vi letar igenom (lingongrova, sallad, mjukost, vindruvor, tomat). Detta är första gången jag dumpstrar, och det kändes mycket exotiskt. Tillbaka till deras lägenhet går vi och sitter på golvet och äter av denna mat och diskuterar livsmål och utbildning. Här stannar vi ett bra tag och vilar och slöar. Men för att inte missa gryningen ger vi oss ut igen, med filtar fast utan färg, och redan har det börjat ljusna. (På innergården växte ett körsbärsträd som blommade för fullt.) Således går vi fem längs med gryende asfaltvägar tills vi kommer till ödehuset (ungefär där de bygger Max IV nu). Ett tag går vi runt därinne och där ligger skräp och glassplitter på golvet och det var graffiti på varenda vägg (dock träffar vi inte på någon sovande oppurtinist). Till slut går vi ut och sätter oss på åkern, med blickarna riktade österut. Tillsammans sitter vi där på en filt på en jordig åker och väntar på maj månads första sol. Runt omkring oss är det enda man hör fågelkvitter, avbrutet av någon enstaka förbisvischande bil på motorvägen. Solen har ännu inte kommit till synes men molnen är starkt färgade i orange och gult och det kuperade, långsträckta molntäcket liknar ett helt landskap. Vi sitter där och väntar ett tag och kanske klockan 6 dyker plötsligt den första solskärvan upp och vi hurrar och studsar av glädje. Tove tar några bilder på solen som nu ser ut som en blodröd apelsin. Min förhärskande känsla var att detta var meningen med livet (svaret!), mer eller mindre... Men sen börjar det blåsa kyligt; soluppgången är avklarad det är över nu. Vi tar med oss filten och vi fem går vår sista promenad, tillbaka till Kämnärs... Utanför deras lägenhet kramar vi om våra tre nattliga följeslagare och vi önskar varandra lycka till och allmän välgång (eller något i den stilen). Känslan: Ja, det är väl ungefär här det tar slut.... I morgonljuset börjar jag och Edvin gå söderut. Hemåt. Edvin bodde då på Vildanden och vi skiljs åt på Tornavägen. Jag kommer tillbaka till Helsingkrona och finner att köket som väntat är i fullständig oordning, med köttfärsfyllda grytor lite varstans... Det finns nu absolut inga ursäkter kvar och jag går och lägger mig vid 07, med fåglarna kvittrande utanför mitt fönster. * När jag somnar innebär det slutet på de 24 timmar som var min förste Siste april någonsin. Ett otal fester utspridda över hela Lund har vi besökt, fram och tillbaka har vi vandrat, i en enda sammanhängande värld av studenter och fester överallt precis lika välkomna. Siste april: dagen då själva staden Lund festar. 8 9

6 Addendum till redaktörens redogörelse för siste april 2012 av Edvin Lindström Thomas K Jensens levande beskrivning av sina upplevelser den siste april i fjol får många minnesbilder att uppenbara sig för min inre syn; vissa har jag burit med mig ända sedan händelserna utspelade sig, många har jag trott stå för alltid förlorade. I egenskap av hans idoga följeslagare under det dygn redaktören redogjort för, ser jag emellertid som mitt ansvar att korrigera dennes återgivande av förloppet, i det att även Thomas tycks ha fallit offer för minnets otillförlitlighet och som en följd därav utelämnat ett antal relevanta detaljer. Detta kan som synes drabba även den mest nitiske. Vad beträffar valborgsmässoaftonens morgon stämmer det mycket riktigt att Thomas (enligt vad jag erfarit) åt en tidig frukost med sina samboende för att därefter med dessa bege sig till stadsparken, där de anslöt till redan pågående aktiviteter framför den av Radio AF anordnade stora scenen. Jag inställde mig, likaså korrekt återgivet, på samma plats kring klockan elva. Vad som här förbisetts i redaktörens berättelse är mina upplevelser omedelbart dessförinnan. (Dessa är naturligtvis inte Thomas ansvar att känna väl till, men deras konsekvenser kom senare under det fortsatta dygnet att göra sig påminda och dessas omnämnande är oturligt nog lika frånvarande i texten.) Klockan halv tio efter att ha stigit upp, ätit god frukost, med mera befann jag mig invid Kungshuset i Lundagård, med cykeln parkerad och två påsar alkohol i händerna. Dagen innan hade Thomas och jag bjudit in våra närmast bekanta till gemensamt siste april-firande, och kommit överens med någon av dessa att jag och denna person skulle mötas där och då, av skäl jag inte längre kan dra mig till minnes. Vi två hade inte förut träffats, och den ene visste inte hur den andre såg ut. Strax efter utsatt tid närmade mig en till synes ännu helt nykter, därtill tomhänt, student, vars distinkta, mörka polisonger dominerade mitt första intryck av honom innan han hälsade artigt. Han presenterade sig som Johannes. Vi begav oss i riktning mot stadsparken och diskuterade under tiden, på hans initiativ, kosthållning och utfisket av bestånden i Nordsjön. Dessa verkade vara ämnen som låg honom varmt om hjärtat, men jag hade dess mindre att säga i frågorna. Samtalet avbröts när Johannes sade sig behöva kort besöka Åhléns. Vi kom överens om att jag inte skulle vänta, utan att mötas igen, tillsammans med Thomas och våra gemensamma bekanta, i stadsparken några minuter senare. Vi utbytte telefonnummer. Väl i parken försökte jag förgäves att ringa Thomas, gång på gång utan att nå fram, då mobiltäckningen var synnerligen bristfällig när flera tusental abonnenter samtidigt gjorde anspråk på telefonnätet. Utan att lyckas hamna i förbindelse med honom stod mitt enda hopp till att vandra runt på området och hålla utkik efter människor med liknande utseende, något som i linje med mina farhågor snabbt visade sig vara ett företag lättare tänkt än genomfört. Rättare sagt: att spana efter vissa särdrag beredde mindre svårigheter än det att i den ofantliga folkmängden lyckas urskilja just den individ jag eftersökte. Emellertid fanns ingen annan utväg så länge telefonerna inte ville samarbeta, varför jag i uppskattningsvis fyrtiofem minuter flanerade med spänd blick omkring mig. Jag vågar inte skriva under på de exakta detaljerna, men det som till sist löste situationen var ett sms gravt försenat, men fortfarande behjälpligt där Thomas berättade var han befann sig. Jag lokaliserade honom kort därefter, på en klappstol i den svåra trängseln som rådde ännu hundra meter från Radio AF:s scen. Intet ord från Johannes, som dock senare skulle visa sig ha gjort ett antal fruktlösa försök att kontakta mig telefonledes. Vad därefter beträffar redaktörens återgivande av händelserna är, vad jag kan utröna, merparten därav i allt väsentligt korrekt. Ytterligare ett utelämnande, och denna gång mer oförklarligt än det av de just beskrivna händelserna varav han inte tog del, har likafullt gjorts i dennes redogörelse för aftonen: efter att ha betraktat den förvånansvärt blygsamma brasan vid åttatiden på kvällen, och sedan tillsammans med två eller tre vänner begivit oss ur parken vidare i riktning mot Parentesen, ringde min telefon för första gången sedan Thomas sms på förmiddagen. (Täckningen var bättre på några hundra meters avstånd från den stora folkansamlingen.) I andra änden var Johannes, som undrade var jag höll hus och om jag med mitt sällskap ville komma hem till honom på Helgeandsgatan. Ingen nämnvärd diskussion följde; jag mer eller mindre handgripligen såg till att fösa dit mitt anhang en ohövlighet som får tillskrivas den vid denna tidpunkt ordentligt tillsedda berusningsnivån. Lägenheten befann sig på tredje våningen och vi blev omedelbart insläppta. Om mitt första intryck av Johannes var av en städad och skötsam ung man hade alkoholen och eventuella andra rusmedel haft sin verkan vid det här laget, och det var istället en ovanligt pratsam och entusiastisk person som mötte oss i hallen. Hos honom gästade ett tiotal andra, huvuddelen stationerad i två soffor i det ena av de två rummen (köket oräknat). Thomas kommenterade att dessa såg ut som ett omaka fiskstim (en inte särskilt träffande kommentar), vilket uppenbart slog an en sträng hos Johannes, som genast påbörjade en till synes initierad utläggning om tonfiskens tillstånd i världshaven. Jag slutade lyssna efter en minut, medan Thomas å andra sidan verkade ivrigt höra på och de två blev stående diskuterande saken i uppemot tio minuter; jag och vårt sällskap slog oss under tiden ned med de övriga. När en stund gått kunde jag, lika lite som någon annan i lägenheten, undgå att uppmärksamma det väldiga oljud som plötsligt spred sig från rummet på andra sidan köket. Jag och någon annan, jag minns inte längre vem, skyndade oss över till ljudets källa; vi fann där Thomas och Johannes i färd med att gemensamt hantera veven en tingest av ansenlig storlek på en speciellt märklig maskin. De verkade mycket engagerade i sin uppgift. Maskinen mätte (här är mitt minne måhända inte till fullo pålitligt, så se siffrorna som ungefärliga) omkring en gånger tre meter, och två meter på höjden; underdelen därav täckt i metall varpå satt fästade ett antal knappar, reglage och nämnda vev; de övre två tredjedelarna utgjorda av ett akvarium i vilket simmade fyra stora i mitt tycke, jag känner inte till den typiska storleken hos dessa tonfiskar. Simmade är nästan en överdrift; de trängdes till den grad att minst två av dem vid varje tillfälle satt stillastående fast mellan antingen de andra fiskarna eller en av de andra fiskarna och glasväggen

7 I akvariet fanns därutöver sjögräs och alger med fäste i botten, vilka med hjälp av veven sattes i svängning; dessa trasslade in sig i fenorna och gjorde fiskarna än mer bekymrade (får antas; deras sinnesstämning uttrycks inte tydligt i ansiktet och jag var inte i stånd att uppfatta några mer subtila signaler). De två vid veven tittade entusiastiskt på när växtligheten svajade i vattnet. Jag vill inte antyda att redaktörens agerande i denna situation vore mer klandervärt än någon annans jag tror att vem som helst på gott humör och med alkohol i blodet hade funnit samma nöje i aktiviteten, inte minst som den involverade flitigt vevande (för vars popularitet vid höga berusningsnivåer finns belägg i den så kallade vevdansen ofta utförd av avkomma till bättre bemedlade) utan understryka att de vars handlande bör synnerligen ifrågasättas är a) ägaren till denna mot fiskarna anmärkningsvärt hänsynslösa anordning, och b) den person som bjöd in till den makabra leken just beskriven. Jag har all anledning att tro att bägge dessa roller fylldes av Johannes. Det var först efter att vi alla Thomas, jag och vårt sällskap begivit oss från lägenheten som jag informerades att Thomas och Johannes inte var sedan tidigare bekanta; jag hade under hela tiden utgått från att den Johannes jag träffat i Lundagård på förmiddagen var den person jag enligt överenskommelsen skulle möta, och saken hade därefter inte vidare diskuterats. Det är ännu idag mig okänt vem denne är, och jag har inte en gång stött på honom under det år som förflutit sedan den aktuella dagen. Thomas och jag var båda mycket konfunderade över denna okända persons oförklarliga uppdykande, och diskuterade en anmälan för djurplågeri, något som jag vill minnas rann ut i sanden mycket beklagligt. Detta är det enda allvarliga utelämnandet i redaktörens redogörelse, för vilket jag nu kompenserat i och med detta bihang. Vad därefter inträffade är, enligt min minnesbild, mer eller mindre korrekt så som beskrivet. ATT FLYTTA TILL HELSINGKRONA Den 1 november 2012 slet jag loss mig själv från mitt föräldrahem och gav mig ut i den vida världen. Men hur är det då att flytta in på Helsingkrona? Är det värt det? Om du inte kan lista ut svaret vet du antingen inte vilken tidning du läser eller så är du väldigt dålig på att upptäcka propaganda. Jag hade lyckats få en lägenhet endast 3 veckor efter att jag sökt den; vilket berodde på att jag skaffat mig ett jobb på nationen. Skribent: Edvin Lindström Så arbetet för Helsingkroniten har gett mig (förutom berömmelse, kvinnor och sprit) en bekväm lägenhet på tredje våningen. Redan på parkeringen utanför märkte jag av den trevliga stämningen på nationen. Utan att bliva ombedd studsade en man i kostym och slickat hår, misstänker att han var en ekonom, in bakom bilen och hjälpte mig att backa in släpet till dörren. Visst körde vi in i några andra bilar som stod där men det är ju tanken som räknas. Jag hann inte hälsa denna stiliga hjälpare innan han, igenom de redan uppställda dörrarna, studsade iväg mot nya äventyr. Redan efter att jag burit upp den första kartongen för tre trapporna började jag bli lite trött; jag hade trotts allt packat ner hela mitt liv dagen innan och efter femte kartongen var jag helt slut. Ska du ha hjälp? sa en röst inifrån det rena (ganska rena i alla fall) korridorsköket. Innan jag hann tacka ja hade korridoren mobiliserats och jag hade fått en kopp kaffe tryckt i min hand av en skäggig matematiker. Efter bara en timme hade släpet tömts, min säng burits upp och jag var nöjdare än en ensam fiskmås på en soptipp. Jag fick sitta ner i korridoren och presentera mig för de andra i korridoren, vilka verkade vara en trevlig bunt människor. En av dem drog till och med ner mig till den eminenta restaurangen Winbladhs och bjöd mig på en lunch med öl. Dessvärre talade han ganska bred norrländska och när han hade mat i munnen var det lite svårt att förstå vad han sa. Men eftersom jag, sen en tidig ålder, fått lära mig att respektera andra kulturer gjorde jag mitt bästa för att imitera och förstå hans grymtanden. Jag tror han förklarade hur man bokar tvättstugan och biblioteket men han kan likaväl erbjudit mig skjuts till nästa jokkmokkfestival. Efter denna utsöka måltid och intressanta samtal begav jag mig upp till mitt rum och tog en kort tupplur. Jag vaknade dock av ett tyst dunkande som hördes utanför dörren. Oförstående öppnade jag dörren och mötte en mur utav ljud som slog emot mig. Tydligen hade en korridorsfest hållit på ganska länge utanför och jag gick förbryllat ut för att undersöka. Rummen är Jävligt bra isolerade hann jag tänka innan jag drogs in i en hop dansande människor. Knappt hade jag kunnat ta ett steg innan jag på nytt rycktes iväg; denna gång till ett bord med shots. Eftersom jag var ny skulle jag bli bjuden hette det och glas efter glas ställdes fram. Vodka, Minttu, Kahlua, Jäger, Absint och något jag är ganska säker på var lacknafta rann ner i min hals och sen var det dags för öl. Här blir mitt minne aningens suddigt men jag minns hur vi sitter nere i bastun och avnjuter (läs: häller) i oss ett par öl till för att sedan skråla fyllevisor från norrlänningens hemtrakter. Dagen efter vaknade jag upp i min säng; trött och sliten men med ett lyckligt leende på läpparna. Detta är ta mig fan den bästa nationen att flytta in på. Skribent: Johan Nikula 12 13

8 HELSINGKRONARADIO I SÖKARLJUSET Exklusiv intervju! Det är måndag och den superexakta klockan på redaktionen tickar stadigt mot halv fem, och Gidde är i full färd med att lägga in dagens låtar i programloggen. På en dator bredvid sitter Hampus och skriver ihop en struktur på när de skall tala om vad i dagens sändning, och när som helst bör dagens gäst dyka upp. Körschemat skrivs ut, gästen välkomnas och briefas lite kort angående hur allting kommer gå till, och plötsligt reser sig Gidde och säger att det är dags. De går alla in i studion och ser på klockan, fast det behövs egentligen inte. Vid det här laget hör de precis hur lång tid som är kvar när de olika jinglarna spelas upp in de takmonterade, svarta bestarna till högtalare som omringar dem. De kontrollerar att hörlurarna fungerar, justerar mikrofonerna till lagom avstånd från deras ansikten och visar gästen hur de kommer signalera mot varandra. Tre sekunder kvar till introjingeln börjar. De berättar sin sista regel för gästen: Ingen får stå stilla när jingeln går. Härefter är det bära eller brista som gäller. Plötsligt har en halvtimme gått och de går skrattandes ut från studion och ger varandra komplimanger om hur bra sändningen gick, ty motsatsen sker sällan. Helsingkrona Radio är ett program som sänds på Lunds egna, Sveriges största och förmodligen världens bästa studentradiostation, Radio AF, varje måndag Radioparet: Christian Gidde Elm t.v. och Hampus Siöland t.h. från 16:30 till 17:00. Dess producenter och programledare är sedan terminstarten inga mindre än Christian Gidde Elm och Hampus Siöland som båda tog över efter att Linnea Kléen och Lisa Brauer sänt programmet sedan urminnes tider. Jag möter de båda herrarna sittandes högt upp i ett kubanskt cypressträd där radarparet avnjuter varsin macchiato. De är iklädda fjällrävenbyxor och matchande skjortor från Etons åttioårsjubileumskollektion. Vi sänder studentikos semi-public service med humor och livsglädje berättar Gidde. Där han slutar fyller Hampus i med specifikationer. I regel så kör vi på ett tema per sändning, där vi har en relevant gäst, ställer frågor på ämnet och har musik som är kopplat till temat. Vissa teman är mer seriösa än andra. Att se de båda radiokonnäsörerna tala är som att observera ett välbyggt klockverk. Utan att kommunicera med varandra så känner de precis av när vem ska tala och vem som säger vad. Vi är som bacon och räkor. säger Hampus Ingen förutsägbar kombination, men fullkomligt delikata Fast jag gillar inte räkor. Skaldjur smakar bajs poängterar Gidde. Ditt ansikte smakar bajs. När de båda plockar fram sina moraknivar och börjar veva mot varandra, känner jag att det är dags för mig att dra mig tillbaka. Oavsett vad man må tycka om havets Klockan 18:00 den 21:e mars hölls terminens första nationsmöte (nationens högsta beslutande organ, där alla Helsingkronas medlemmar har rösträtt) i Gillestugan. Mötet berikades med ovanligt många deltagare och först 18:24 kunde mötet startas av inspektor. Därefter följde information om planerna för det nya huset, av bland annat inspektor, kurator och arkitekt Mattias Hedberg-Ek. Själva byggentreprenaden planeras kosta 94 miljoner kronor (±10 milj.) och finansieras främst av banklån. Det nya huset ska stå redo för inflyttning hösten 2015 (inte våren som tidigare sagts), byggstart planeras till september/oktober. Uppskattningsvis kommer det nya huset att rymma 150 boende, i form av kompislägenheter. Det finns planer på att hyra ut en del av bottenvåningen till extern verksamhet; ett café eller liknande. Utöver detta kommer takvåningen att innehålla en festlokal som ska vara möjlig att hyra för alla boende på nationen. frukter och Giddes ansikte så är en sak säker att oavsett vad man må tycka så är det alltid värt att ratta in 99,1 halv fem på måndagar, eller lyssna på radioaf.se på Helsingkrona Radio varje måndag, eftersom de lär säga något intressant förr eller senare. Gå även in och gilla Helsingkrona Radio på facebook, där det finns länkar till alla deras tidigare sändningar. De gillar dig. Du borde gilla dem också. Text: Andres Sagolax (frilansande journalist) Bild: Stefan Johansson Nationsmöte : Referat Inspektor framhävde att det nya huset inte kommer att belasta boende i det nuvarande huset med extra kostnader. Efter en del allmänna frågor från mötesdeltagarna kunde nationsmötet klockan 20:02 slutligen besluta att det nya huset ska byggas i enlighet med de presenterade planerna. För mer info kan man vända sig till bland annat Sara Ode på sara.ode@gmail.com. Sedan skulle kurator för perioden HT13- VT14 väljas. Kristoffer Totte Persson var valberedningens förslag och Douglas Maxwell och Robert Lekis Lekström motkandiderade. De olika kandidaterna presenterade sig och utfrågades; bl.a. Lundakarnevalen VT14 framhävdes som en viktig sak för den framtida kuratorn att kunna hantera. Efter två valomgångar valdes Robert till kuratorsposten, med en knapp majoritet över Kristoffer. Maja Sölve valdes till källarmästare för samma period, och tidningen ber att få gratulera Maja och Robert till respektive post! Text: Thomas K Jensen 14 15

9 OLYMPIADÉ de COURRIDOUOR Hej och välkomna till studion. Det är dags för Helsingkronas första korridorsolympiad! Dagens tävlingar är skapade för att en gång för alla kunna besvara frågan: vilken korridor är egentligen bäst? Domare i denna ärevördiga tävling är era ödmjuka skribenter för Helsingkroniten. Korridorsolympiadens enda tävling är en åttakamp, bestående av godtyckliga grenar. Helt enkelt de som domarna tycker bäst representerar en korridors Braighet. Likt fotbollsdomare har de sista ordet i varje bedömning, maktfullkomlighet är en bonus de gladeligen accepterat i intervjuer. Efter varje gren kommer poäng för grenen redovisas, flest poäng efter samtliga grenar vinner. Inför tävlingarna är 7N, 7S, 6N och 6S favorittippade, de har de naturliga förutsättningarna att ta hem detta: de har utsikten som kommer vara till deras fördel när tävlingen är igång. Frågan är: kommer de klara av trycket eller kommer de göra misstag under tävlingens gång. Samtidigt har vi underdogsen 2N, 2S och 1S. Inför tävlingen går de in med dåliga förutsättningar utsiktsmässigt, kan de väga upp svagheterna i utsikt med goda resultat i andra grenar? Söderkorridorerna har alla fördelen att de är större korridorer, det ger dem större möjligheter att prestera bra i grenarna men kommer de ta till vara på sina förutsättningar? Nu är det dags för oss att bryta från studion och gå direkt till sändningen från den första grenen där de tävlande samlats vid startblocken. Gren 1: Öppnar någon dörren? På många sätt och vis är den första grenen den viktigaste av alla grenar i korridorstiokampen, att snubbla här kommer effektivt sett förstöra en korridors chanser att ta hem segern. Alla 13 korridorer har snörat upp löparskorna och finns på plats nere på löpbanan. Man kan se spänningen i deras dörrar! Där går startskottet! 4N och 2N tar en tidig ledning och öppnar snabbt dörren till korridoren när domarna ringer på. MEN VAD ÄR DETTA! Det verkar som att 4S har problem, ingen öppnar när domarna ringer på. Alla andra korridorer har öppnat för domarna nu, kan 4S ta igen detta? Domarna gör ett nytt försök: fortfarande ingen som öppnar på 4S, det verkar som att 4S har blivit tvungna att bryta tävlingen! Vinnare i denna gren är 4N och 2N med de andra korridorerna utom 4S följande tätt efter. Gren 2: Utsmyckning GREN 1 1S 2 2N 3 2S 2 3N 2 3S 2 4N 3 4S 1 5N 2 5S 2 6N 2 6S 2 7N 2 7S 2 En viktig faktor i en korridors braighet är hur väl den anpassats till sina invånare i form av personlig utsmyckning. I enighet med korridorsolympiadens motto: More is more kommer domarna främst bedöma hur mycket utsmyckningar som korridorerna lyckas visa upp i denna gren. Inför grenen finns det ingen klar favorit men det har ryktats om att 3S har ett hemligt vapen, vi får se om de verkligen har något när starten går. Och där bär det iväg! Domarna tittar på hur många utsmyckningar som sitter på kylskåp och köksluckor i korridorernas kök. 7S, 3S och 2S lyckas alla med bra starter och uppvisar över 20 utsmyckningar i sina kök. Fast vad är detta, 6S och 5S har kylskåpspoesimagneter! Alla fem ligger nu lika inför nästa hinder domarna bedömer: hur många utsmyckningar som sitter ute i korridoren. Här verkar de flesta korridorer ha fått upp flåset och nästan alla presterar bättre än de gjorde i köket, 4N verkar inte riktigt orka tempohöjning och faller bakom sitt resultat från köket. 6N visar en stor förbättring och avancerar: en enorm skylt det står Helsingkrona nation på! 3N presterar även bra och visar upp en ölburkssamling som täcker hela vägen runt listerna i taket. 7S och 2S lyckas ändå behålla ledningen, men vad är detta. Det verkar som 3S har lyckats med det omöjliga: en hel dörr täckt med pokémonkort, över 200 stycken! 3S tar ledningen och går i mål som vinnare, en stark prestation. GREN 2 1S 1 2N 1 2S 4 3N 2 3S 5 4N 1 4S 1 5N 1 5S 2 6N 2 6S 1 7N 1 7S 3 Gren 3: Växter En touch av grönska är ett nästan meditativt inslag i en hektisk och stimulantiadriven vardag för korridorerna, den stora frågan är: har korridorerna tänkt på växtgrenen? Domarna har sagt att de främst kommer titta på hur många växter korridorerna lyckas visa upp och hur levnadskraftiga dessa är. Detta kan bli en tuff gren för många korridorer. Och där går växtskottet! Ajaj, det verkar vara problem för många av korridorerna redan från starten, 1S och 3S har inga växter utan ser bara förvirrade ut av domarnas undersökning, detta kommer skada deras resultat. 4N och 6N klarar sig inte mycket bättre: 6N har bara plastblommor och 4N har bara kaktusar, ett riskabelt val. 2S, 5N, 6S och 7N har alla växter som tyvärr sett bättre dagar, där blir det inga höga poäng. 7S presterar bättre och visar upp fem växter som mår relativt bra. Nu verkar det vara dags att skina för norrkorridorerna: både 2N och 3N visar upp välmående växter! Dessvärre har 2N bara 2 stycken medan 3N har hela fem stycken, en solklar seger för 3N! GREN 3 1S 0 2N 3 2S 1 3N 5 3S 0 4N 0 4S 0 5N 1 5S 2 6N 0 6S 1 7N 1 7S

10 Gren 4: Bekvämlighet Efter en tung dag är det viktigt att korridorerna kan se till att deras invånare har goda möjligheter att vila upp sig med socialt umgänge och bekväma sittplatser i vardagsrummet. Domarna har sagt sig titta på hur många sittplatser det finns tillsammans med hur bekväma de är i genomsnitt. Ingen korridor är förhandsfavorit bland spelföretagen här, alla har liknande förutsättningar gällande utrymmet, det viktiga är hur de förvaltat sina förutsättningar och byggt på sina styrkor. Tävlingen är igång: direkt tar 6S ledningen med 14 sittplatser tätt följd av 5S och 2S på 13 sittplatser. Det går desto sämre för 7N och 6N som faller bakom klungan med 6 respektive 7 sittplatser. Men än är inte tävlingen förlorad: antalet platser måste först multipliceras med platsernas genomsnittliga bekvämlighet! Men det går inte för 7N, platserna är inte bekväma nog och resultatet blir lidande. 6N kompenserar för sitt låga antal platser med bekvämligheten men det räcker inte. 5S med sina 13 platser presterar sämre här och tappar sin placering. 2S springer förbi 6S med sin högre bekvämlighet. Från mitten av fältet kommer det en raket: 4N har krossat motståndarna i bekvämlighet och springer också förbi 6S! Men det räcker inte hela vägen fram, 2S går segrande ur grenen, tätt följd av 4N. GREN 4 1S 0 2N 0 2S 5 3N 1 3S 2 4N 4 4S 0 5N 2 5S 0 6N 0 6S 3 7N 0 7S 2 Gren 5: Underhållning Det ska vara kul att bo på korridor, men ibland vill invånarna bara slappna av i soffan. För att mäta hur bra korridorerna är på att tillgodose slapphäng för sina invånare undersöker domarna deras tv! Direkt går 4N in i en klar ledning med massiva 60 följd av 1S med 52. 3N, 5S och 6N faller snabbt bakom på mediokra 28, deras chans att placera sig väl verkar vara borta, men ännu finns hoppet: domarna justerar alla poäng baserat på om det är en tjock-tv eller en platt-tv. Just när det inte verkade kunna gå sämre för 5S händer det: inte nog med att det är en tjock-tv; den är inte ens widescreen, aj aj aj, det leder till en solklar sistaplats. Ingen kan rå på 4N som triumferande går i mål på förstaplatsen följd av 1S, 3S och 6S. GREN 5 1S 4 2N 1 2S 1 3N 0 3S 3 4N 5 4S 0 5N 2 5S 0 6N 0 6S 3 7N 1 7S 1 Gren 6: Städning Traditionellt sett är detta en svag gren för korridorerna, de har gång på gång fått se sig besegrade av, de idag icke tävlande, lägenheterna. Kommer vi se en förbättring hos de tävlande? Domarna har sagt sig främst titta på smutsig disk och skrafs. Låt oss hoppas att korridorerna har en bra dag. Direkt är det uppenbart att korridorerna har arbetat med att få rensa upp, ingen av korridorerna visar upp några berg av disk i köken. Om de fuskar och gömmer disk på rummen så döljer de i alla fall det väl! GREN 6 1S 3 2N 2 2S 3 3N 3 3S 2 4N 3 4S 1 5N 2 5S 2 6N 3 6S 2 7N 2 7S 3 Gren 7: Kaffekokare Kaffe: alla studenters livsblod. Utan kaffe skulle studierna innehålla färre sena nätter, färre tidiga morgnar och färre besök på toaletten. Därför är det viktigt att korridorerna kan förse sina invånare med tillgång till det svarta guldet. Domarna tittar på korridorernas kaffebryggare och bedömer efter hur fräscha de är och om det finns kaffe i dem vid tillfället. Det börjar inte bra för 7N och 6S, kaffebryggarna är slitna och långt ifrån fräscha. Men det börjar ännu sämre för 2S där domarna inte ens hittar en kaffebryggare, det kommer som ett tungt slag. Nu, nu bryter sig 5N ut ur klungan: de visar upp inte en, utan två rena och fräscha kaffebryggare. Ett Mecka för kaffedrickare att vallfärda till. 5N tar hem segern med god marginal. GREN 7 1S 3 2N 2 2S 0 3N 3 3S 2 4N 2 4S 0 5N 5 5S 3 6N 3 6S 1 7N 1 7S 2 Gren 8: Övrigt/Mutor Som inom all organiserad idrott är korridorsolympiadens domare öppna för mutor, skillnaden är att de inte hycklar om det utan öppet ber om mutor från de deltagande korridorerna. Denna sista, potentiellt avgörande, grenen belönar även saker korridorerna gjort under tävlingen som stått ut extra men inte platsat i sin egen kategori. 3N inleder starkt med att bjuda domarna på kaffe samtidigt som de stoltserar med ett ståtligt porträtt på kungen. 3S vill inte vara sämre och presenterar stolt sig eget porträtt på kungen. 2S ser detta och tar ledningen med ett rörande porträtt av Kim Il Sung, Nordkoreas avlidna president för evighet. Det kan inte vara sant: 2N har hittat det enda som kan slå ett porträtt av Kim Il Sung: ett magnifikt porträtt av Roger Pontare i full fjäderprakt. I en enad front slår nu korridorerna på våning 6 och 7 fram sitt trumfkort: utsikten. Kan någon korridor prestera bättre? Ja, 5N hugger från sidan med ett fotbollsspel! 3S 18 19

11 vill inte se sig besegrad och kontrar med en Nintendo64-emulator, en kyl full med öl och mintu åt domarna. Detta är otroligt, just när allt verkade vara avgjort kommer 4N med ett hattrick: en kyl full med öl, ett större fotbollsspel och en Xbox 360. Som ett sista försök utför 6N en styrke- och dansuppvisning för domarna. Överväldigade av intrycken drar sig domarna tillbaka och delar ut poäng. GREN 8 1S 1 2N 3 2S 3 3N 0 3S 3 4N 5 4S 0 5N 3 5S 0 6N 4 6S 1 7N 1 7S 1 Resultat Det har verkligen varit en rafflande dag fylld av tävlingar, oanständiga mutor och döende växter men i slutändan finns det bara ett sätt att avgöra vem som vunnit: att räkna ihop poängen. RESULTAT 1S 14 2N 15 2S 19 3N 16 3S 19 4N 23 4S 3 5N 18 5S 11 6N 14 6S 14 7N 9 7S 17 Till sist står alltså bara en enda korridor som mästare och förtjänt av den ärevördiga titeln Vinnare av korridorsolympiaden 2013, med bekväma soffor och en enorm tv: vinnare är 4N! Alla fotografer tar bilder på 4N och alla andra korridorer vill vara 4Ns vän. En i sanning storslagen dag för organiserad korridorskamp! Fotnot: Poängsättning och bedömning genomfördes av redaktionens stående tävlingsutskott (anno 2013) och er kommentator/skribent har varit Joacim Larsen, känd från lite varstans. Tid för ett Helsingkronaspex Tiden bara flyger iväg, till och med för en liten spexgris som jag. Ett spexrep försvinner så snabbt när man står på scen och apar sig, eller när man sjunger, syr, bygger och så vidare. I bastun efter repen känns timmarna som minuter och innan man vet ordet av så har en spexperiod tagit slut och en ny börjat, sen blir det en tredje, och en fjärde. Och en femte. För mig som spexets trogna maskot har det blivit många terminer med spex. Det har faktiskt gått trettio år sedan Helsingkronaspexet först bildades som en permanent ensemble och satte upp spexet Jöns Bund i Lund eller Agent 700. Ja, i trettio år har spexarna här ställt till med diverse stolligheter på nationen, några mer eller mindre populära än andra. Faktum är dock att år efter år, spex efter spex har vi lyckats engagera massvis med människor och varje år levererat en ny färsk humoristiskt föreställning. Vårt trettioårsjubileum firar vi därför med att sätta upp spexet 30-åriga kriget eller Har jag närt en katolik vid min barm? Vi dimper ner på slottet Tre Kronor i 1600-talets mitt där det pågår hätska fredsförhandlingar för att få till ett slut på det långvariga kriget. Sveriges drottning, tonårstjejen Kristina, är dock riktigt trött på käbblandet från hala politiker som Axel Oxenstierna och sluga ambassadörer som den tysk-romerska kardinal Carbonara. Hon längtar istället efter att ge sig ut i världen och festa. svenskarna en gång för alla med hjälp utav en, för oss Helsingkronaspexare, gammal bekant. Så missa för allt i världen inte denna fantastiska föreställning som sätts upp april i år. Vad gäller spexet så är det väl bara att hoppas att vi kommer fortsätta att växa och frodas i många år till, för även om 30-åriga kriget tog slut så kommer vi fortsätta. Kanske blir det spexet hundraåriga kriget 2083 (även om hundraåriga kriget var 116 år långt). För även om tiden är knapp och ofta springer ifrån oss fortare än vi vill, så finns det alltid tid för ett Helsingkronaspex! //Spexgrisen Även vid fronten i Tyskland råder kaos när de olika generalerna försöker föra krig mitt bland kappvändande legoknektar, grävande journalister och förtryckta bönder. Allt ställs dessutom på sin spets när katolikerna kläcker en briljant plan på hur de ska besegra 20 21

12 Recension av Helsingkroniten nr. 5 8, årg. 4 (1968) Så här året innan Helsingkronitens femtioårsjubileum är det på sin plats att uppmärksamma tidningens historia. Detta gör vi genom en återblick mot det i efterhand erkänt minnesvärda året 1968, året för studentrevolterna i Paris, Stockholm med flera städer, som ofta får stå som symboliskt startskott för den vänstervåg som sedan sköljde över Europa. Vad hände i Helsingkroniten medan detta pågick? Engagerad politisk diskussion? Oförstående studentikost rajtantajtan? Också av intresse för den intresserade är den allmänna kvaliteten på tidningen var det bättre förr eller var skribenterna klåpare, vad intresserade man sig för, och vad tusan använde man för typsnitt till rubrikerna dessa och andra spännande frågor ska vi ta en titt på. Helsingkroniten nr. 5 6, 1968 Detta dubbelnummer, vars framsida pryds av två blundande studentherrar och en massa stolar, inleds med en kort krönika av sign. Ric, som ondgör sig över studentlivets enformiga vardag med tentor, sprit, kött och studiebidrag inte helt omöjligt att känna igen fyrtiofem år senare. Lund är sig likt. Numrets stora behållning får jag anta att man förmodade, i och med att det tar upp fler sidor än något annat är en hätsk debatt om den så kallade Hanoiaktionen. Detta drama bildar en följetong genom detta och årets senare nummer. En kort bakgrund till diskussionen: en ideell förening kallad Aktionsgruppen för Hanoiinsamlingen frågade Helsingkrona om nationen ville anordna en danstillställning, s.k. slabb, och donera dem intäkterna därav. Nationsstyrelsen avstyrkte begäran, men sköt det slutgiltiga beslutet vidare till seniorskollegiet. Frågan behandlades summariskt på deras sammanträde någon dag senare, och bifölls där: Helsingkrona efterskänker hyran för gillestugan (150 kr) och låter föreningen anordna sin insamling. När en viss Per Ossmer nåddes av nyheten upprördes han till den grad att han snabbt Helsingkroniten , framsidan. Vem bilden föreställer och vad de gör är ett mysterium för redaktionen. Hör av dig till red@helsingkrona.se om du har någon bra förklaring! samlade in femtio underskrifter mot beslutet och skrev ett ilsket brev som publicerades i Helsingkroniten. Det här är ett politiskt beslut och seniorskollegiet är nu att betrakta som en politisk institution! Kurator Bjarne Kirsebom svarar i sansad ton och framställer saken betydligt mer pragmatiskt och diplomatiskt än Ossmers svartvita utläggning. Nästan så diplomatiskt att jag får lite svårt att hålla koncentrationen uppe, särskilt som en stor del av omständigheterna kring det hela verkar vara underförstådda i diskussionen och sedermera bortglömda. Redaktören för tidningen, Pehr-Ove Pehrson, lägger sig därefter också i, och till sist tillfrågas tre vanliga studenter (okänt om de är medlemmar i nationen) om sina åsikter i Hanoifrågan. Karin Svensson är klart mot Hanoiaktionen. Utöver detta kan vi läsa Tonny Sandells analys av valresultatet, en redogörelse för husets finanser (årshyran för ett korridorsrum: kr), kort om en japansk pubkväll som tyvärr inte hade tillstånd att servera så stark alkohol som sake, och därtill se några bilder från novischfesten. Hjortstek bjöds det på. Sammanfattningsvis ett tämligen politiskt nummer, åtminstone så till vida att politik genomsyrar huvudparten av artiklarna, även om ingen vill uttryckligen ta ställning åt ena eller andra hållet. Helsingkroniten nr. 7, 1968 Socialistisk attack? är huvudrubriken på första uppslaget ännu ett politiskt präglat nummer? Ja, måste man nog svara. Demonstranter utanför polishuset hade skanderat att den där huserande yrkeskåren var fascister, vilket upprört många. Redaktören yttrar sig till demonstranternas försvar och hävdar deras rätt att i sann demokratisk anda uttrycka sin mening. Deras krav om en utvidgad yttrandefrihet är allt annat än oberättigat, menar han vidare, och ger därmed uttryck för en åsikt av tydligare politisk karaktär än någon som står att finna i föregående nummer av tidningen. Ytterligare en åsikt vars politiska färg är än lättare att identifiera antyds, något försiktigt, i påpekandet att att närmare gå in på just värnpliktsdemonstrationen låter sig här inte göras, men klart är att myndigheternas vilja till upplysning till möjligheter att utföra värnplikten genom civil tjänst, har varit ytterst undermåliga hittills. Vad säger du, Ossmer? Har Helsingkroniten gått i seniorskollegiets spår och likaså blivit en politisk institution? Både Ossmer och redaktören uttalar sig vidare i Hanoifrågan, som nu ger intryck mer av en intern angelägenhet än något av allmänintresse (åtminstone inte bestående sådant). Ett uppslag vardera ägnas åt att informera dels om studentinflytande över utbildningen, dels om de studentpartier som det står var och en fritt att välja mellan i kårvalet. De sidor som inte vigs åt politik, allmän eller studentdito, rymmer bland annat upplysningar om Helsingkronas aktiviteter närmast framöver. Till nattklubben, som antingen heter eller bara beskrivs med ordet discoteque, påminns att anmälan på listan i Aten är obligatorisk. Ack, den som hoppfullt ställt sig i kön men glömt att dessförinnan skriva upp sig på listan, bättre lycka nästa gång. Till den ungerska puben kan man dock komma oanmäld varje tisdag i november och konsumera bl a gulaschsoppa, öl och vin

13 Politiken tar emellertid åter överhanden mot tidningens sista sidor, där fyra personer tillfrågas om sina åsikter angående demonstrationerna som tidigare nämnts. Tre av dem lyckas med konststycket att fylla fem till sju spaltcentimeter utan att uttrycka en enda konkret åsikt, medan Henrik Forsell å sin sida är väldigt tydlig: det är ett förbannat oskick med olagliga demonstrationer. Ett nummer i samma anda som det förra, för att summera. Politiken syns tydligt. Det som är något oklart är hur stort läsarkretsens intresse var för dylika diskussioner; kanske kan man skönja en viss likgiltighet i den förhållandevis intetsägande attityden gentemot politiska element i stadsbilden som uttrycks när allmogen tillfrågas i tidningens slutparti. Helsingkroniten nr. 8, 1968 Årets sista nummer diskuterar huruvida julen bör avskaffas som institution. Argumenten för detta är fyra: affärsmännens omättliga och osunda profithunger, det omoraliska frosseriet i mat, problemet med alla de ensamma som dessa dagar känner sig ännu desto mer ensamma, och onödigheten i att fira en högtid vars ursprung vi inte längre bryr oss om; fyra skäl som ännu idag borde vara av samma vikt som då. Redaktör Pehrson anser inte att dessa orsaker vore tillräckliga argument för julens avskaffande, men ändå bör tas i beaktande när vi tänker över firandets former. Att förberedelserna för julhandeln alltmer har kommit att framflyttas till mitten av november gör att högtiden alltmer liknar ett kommersiellt jippo, vilket är negativt, men att helt göra sig av med den vore att i onödan förneka svenskarna ett särskilt uppskattat nöje. Ann Arneryd uttrycker sig inte lika försiktigt, utan predikar med myndig stämma för julens bevarande. Tror aktivisterna verkligen att vi konsumenter är idioter allihopa, som låter lura oss av affärsmännens ivriga julkommers? Jag tror att de flesta mycket väl känner sin begränsning och handlar efter eget förstånd, utan att förledas av den påkostade julreklamen. Nåväl, detta kan diskuteras, men kanske än mer så i dagens läge än 1968, då den ivriga julkommersen, om än påtaglig, nog inte uppnådde 2012 års. Och alla som kämpade för julens avskaffande, skänkte de verkligen pengar till FNL istället för att köpa julklappar? På den punkten har vi nog kommit en bit de senaste fyrtiofem åren, även om det finns väg kvar att traska. I Hanoiaktionens svallvågor yttrar sig studentkårens Lars Bengtsson om internationell solidaritet, och därutöver är numrets stora artikel om en uppsättning av Verdis opera Rigoletto. Hej då, god jul. Ett trevligt och vid tiden det släpptes mycket aktuellt nummer, vars diskussion om julens avskaffande var mer än tillräckligt djuplodande; intressant läsning. * För att sammanfatta Helsingkroniten år 1968: Politik, men vinglande inställning till hur mycket man ska våga uttrycka av sina egna åsikter. Interna angelägenheter och information till nationsmedlemmar. Godkända skribenter, inte mycket att orda om vad gäller deras skriftliga färdigheter. Något som liknar men inte riktigt är Helvetica i rubrikerna. 7/10 poäng. Recensent: Edvin Lindström ETT CAFÉ MED ETT STORT ENGAGEMANG På Stora Algatan i Lund bakom Kulturen ligger ett litet café nere i en källare. Du passerar lätt det om du inte vet om att det finns där. Ner för en trappa ligger India Däck, ett socialistiskt bokcafé med en väldigt unik atmosfär. Vad kan man då förvänta sig när man kommer hit? Ett mysigt bokcafé med billigt kaffe, om man frågar medlemmarna själv. India Däck är ett café för alla, men har ett socialistiskt engagemang. Hit kommer du för att läsa kommunistisk, feministiskt och socialistisk litteratur, eller helt enkelt bara för att ta en kopp kaffe och umgås. Som besökare här kan du antingen ta med dig din egen bok eller så kan du få låna ur caféets egna referensbibliotek, som innehåller allt från klassiker av Marx till modern socialistisk litteratur. Känner du inte för en bok tillhandahålls även tidningar. Får bokcaféets egna medlemmar själv tipsa om böcker säger de Egalias döttrar av Gerd Brantenberg eller Det stundande upproret skriven av gruppen Den osynliga kommittén. Caféet besöks till stor del av studenter vid universitet, så en hel del studentlitteratur går också att skymta bland de mer politiskt litterära verken. Spridningen bland åldrarna är dock stor, hit kommer allt från gymnasieelever till pensionärer. Denna mängd olika människor gör också platsen spännande. Ena dagen när man kommer in sitter tre äldre män och diskuterar vem av Stalin och Lenin som hade bäst åsikter, medan man nästa dag ser ett par gymnasieungdomar som sitter och spelar kort. India Däck ger en stor möjlighet för människor att träffa andra med socialistiska värderingar utanför de politiska partierna, då India Däck inte är knutet till ett politiskt parti. På så sätt förekommer en större mångfald av människor och åsikter. Caféet har sin grund i det anarkistiska bokcaféet Wapiti som bildades i Lund under 1980-talet. När det lades ner 1992 fanns det inget liknande café kvar, tills India Däck startades år Då låg dock inte bokcaféet där det ligger idag, utan på Bankgatan. Här tog det över den gamla däckfirman India Däcks lokaler och så fick även caféet sitt namn. Något år senare flyttades India Däck till sin nuvarande plats och har nu legat där i elva år. India Däck drivs som en kulturförening, det vill säga det är mycket medlemsbaserat. Från början var caféet huvudsakligen ämnat för kulturföreningens egna medlemmar. Som medlem engagerar du dig i föreningen och kan t.ex. jobba i caféet eller vara med och anordna föredrag eller filmvisningar. Detta sker då i form av ideellt arbete. Hur mycket man engagerar sig varierar allt från att arbeta en gång om året, till tre gånger i veckan förekommer. Idag arbetar cirka 20 personer på caféet. Hur länge man är medlem varierar mycket. Det finns de som stannar under flertalet år, men många aktiva är studenter som engagerar sig under sin studietid i Lund. Organisationen är 24 25

14 platt, det vill säga man har ingen chef, utan alla är med på lika villkor. Den gemensamma nämnaren för medlemmarna är dock de socialistiska värderingarna. India Däck är även mycket mer än bara ett bokcafé, här ordnas även mycket andra händelser. I lokalerna förekommer en del föredrag om allt från 30:e november i Lund och de nynazistiska demonstrationerna däromkring, till kampen mot hur man lyxutrustar staten. På India Däck har under den sista tiden även ordnats musikkvällar med open mic, där gatumusikanter har fått chansen att uppträdda. Ålderspridningen har under evenemanget varit stor, men musikkvällen har varit mycket uppskattad. India Däck ger även de oetablerade konstnärerna en möjlighet att få ställa ut sina verk. Här är nästan alltid någon konstutställning, ofta är det folk som kommer hit som även ställer ut här. Caféet ordnar vernissage och människor får en möjlighet att se dessa okända konstnärers skapelser. Då bokcaféet är socialistiskt förekommer självklart också en hel del politiskt engagemang. På dagar som Internationella kvinnodagen och Första maj ordnar caféet alltid något. Antingen har man lånat ut lokalerna till politiska grupper, haft egna föredrag eller så har man helt enkelt kommit ut med fika till demonstranterna. Under husockupationsvågen i Lund fungerade India Däcks lokaler som en mötesplats för diskussion. Även en del studiecirklar förekommer här. Den kommande tiden hoppas man kunna fortsätta som man gör idag - med att vara ett café och en mötesplats. Man vill gärna fortsätta vara den plats som är vänster utan att vara knuten till ett parti, dit människor India Däck en solig påskdag. kan komma och träffa folk, samtala, lyssna på föredrag, läsa och dricka kaffe. India Däck har idag flertalet böcker som inte är utgivna på de stora förlagen, man hoppas att under den kommande tiden få ut fler sådana böcker som ej når bokhandeln. Planer finns även på en ny musikkväll inom den närmsta tiden. India Däck är ytterligare en möjlighet för studenter att engagera sig under sin studietid i Lund. Har även du efter att ha läst denna text fått upp ögonen för det socialistiska bokcaféet India Däck, håll då ögonen öppna och missa inte den lilla trappnedgången på Stora Algatan i Lund. Mer info hittas på: och på India Däcks facebooksida. Text: Josefin Olsson Bild: Stefan Johansson UPP SOM EN SOL - NER SOM HELSINGKRONAHISSEN Varje dag är den där, pulsådern i Helsingkronakroppen. Den för oss dit vi vill, låter oss träffa nya människor och ser till att vi får motion varje fredag. Vi använder den otaliga gånger, klagar på det desto fler. Men vad vet vi om den egentligen, hissen på Helsingkrona? Vi går ut i trapphuset, trycker på knappen och väntar. Drar upp dörren, väljer våning och ställer oss i ena hörnan. Medan hissen sätts i rörelse slår vi en blick upp i taket, sedan golvet. Ett hårdrocksriff rasslar sig ur högtalarna och personen bredvid oss har tvättat. Vår våning närmar sig och vi lägger handen på dörren, gärna innan vi är framme. Vi stannar, går ut och bakom dörren försvinner hissen i väg till nästa mål. Mycket mer än så sker inte när vi åker, vi reflekterar inte över dess berättelse. Vi går bara in, ut och blir alltid lika besvikna när vi kommer på att hissen är avstängd varje fredagskväll. Jag gav mig ut för att få reda på lite mer om hissens historia och roll på Helsingkrona. Dagligen erbjuder hissen oss både möjligheter och utmaningar, och några som verkligen har mött hissen på nära håll är nationens husförmän. Det enda som är charmigt med den är att golvet är av kakel, säger Patrik Pettersson, före detta husförman som själv haft duster med hissen. Och han är inte ensam om att hamna på kant med hissverket. När dörren inte går igen på sjätte och sjunde våningen blir hissen stående och resten av huset måste ta trapporna eller vänta på att någon puttar till dörren. Det händer även att hissen stannar, men detta brukar kräva (oftast) lite engagemang från resenärernas sida och går lätt att undvika. Är du osäker så följer här några tips för en smidig hissresa: 1) Hoppa inte i hissen, det gillar den inte. 2) Tryck inte på knapparna till alla våningar samtidigt, det gillar den inte heller. 3) Var inte fler än åtta i hissen, eller så mycket vikt som den orkar med. Just den här punkten blev tio spexare medvetna om när de fastnade mellan sjätte och sjunde efter en föreställning förra våren... Men bakom alla vajrar, sladdar och mekaniska prylar som är hissen så finns det även lite mystik. Långt in i driftrummets mörkaste vrår gömmer sig det hemligaste utskottet av dem alla, hissmusikutskottet. Innan Rockklassikers intåg i högtalarna var det hissmusikutskottet som såg till att den obekväma tystnad som kan uppstå i en hiss inte var något problem. Hissverket bjuder utan tvekan både på gott och ont, men behandlar vi hissen med kärlek och respekt så kommer den att vara oss trogen. Den är vår farkost i vårt Helsingkronauniversum och kommer ständigt ta oss på nya äventyr, förutsatt att vårt förhållande med hissen inte tas för givet. Resan från källaren till sjunde våningen tar inte mer än 45 sekunder och är ändå en så pass stor del av vår vardag, av hela våra liv. Tänk då hur det kommer att bli i Helsingkronas nya hus med nästan dubbelt så många våningar. Tänk så mycket hiss vi kommer att åka! Text: Adam Hallberg 26 27

15 En övermarskalks krönika - välkommen in i ett rörigt huvud Mossen, vilt, vin, tema, underhållning, balmässa, anmodningar, medaljer, hedersledamot, sångförmän, blommor, brunch, jägermeister osv. Ett smakprov av de ord som snurrade i mitt huvud när jag för första gången öppnade Sofia Björnehaags testamente. Vad har jag gett mig in på? tänkte jag. Det kanske inte var så smart att efter några drinkar under Tour de Chambre berätta för Joakim Hyllén att det där med att vara övermarskalk faktiskt lät rätt så kul ändå. Sedan tuppade jag av på Snappis och blev ännu mer osäker. Men gjort var gjort och tur var det! Nu är jag, tillsammans med en fantastisk balkommitté och kuratelet, i full gång med att se till så att Snörsjöa-13, Helsingkronas årliga bal, kommer att bli en fest utan dess like. Vad pysslar vi med då egentligen? I förra numret av Helsingkroniten fick ni ta del av uppkomsten av Snörsjöabalen och hur en del märkliga traditioner skapats. Därför vill jag nu istället berätta om vad vi i balkommittén har för oss, sju månader innan balen. Det kan tyckas vara knäppt att börja planera och göra bokningar i februari när balen är första lördagen i oktober. Det verkar i alla fall de som vi försöker boka tycka men för att inte arbetet ska stanna upp, på grund av ett efterlängtat sommarlov eller semesterledighet, har vi inte så mycket val. Under vårterminen ska allt vara bokat och klart. All underhållning bokad, menyn bestämd, vinerna provsmakade, anmodningarna färdigställda och tryckta, hedersledamot vald, balmässa utformad, sponsring fixad och marknadsföring satt i verket. Allt inom ramen för en hyfsat tight budget. Puh! 28 idéer. Därför öppnar vi, mer än vad någon annan tidigare gjort, dörren för att andra ska få tycka till och komma med förslag. Ett bevis på detta är temat för Snörsjöa-13 som kom fram under balspånarkvällen där förmän fick komma med idéer inför balen. Tema? så reagerade alla som tidigare varit på balen på min fråga. Snörsjöa har väl inget tema fick jag höra. Det visade sig att temat som skulle bestämmas för balen brukade styra blomsterarrangemangen på borden och eventuellt layouten på anmodan. Detta var det dock få som var medvetna om. En sak är säker, Snörsjöa-13 kommer inte att ha något osynligt blomster- eller bärtema. Snörsjöa går nu in i en ny vågad era. Låt det bära eller brista! Skribent: Sofia Krook, övermarskalk Foto: Stefan Johansson Balkommittén Jag tänker inte förneka att det är mycket jobb och framförallt mycket ansvar att anordna en bal. Men framförallt är det fruktansvärt kul. Att få sätta sin egen prägel på något så stort och festligt som en bal på AF-borgen med flera hundra gäster och att få vara med att bestämma och utforma vad jag tror kommer att gå hem bland studenter, hedersledamöter, äldre helsingkroniter, ickelundensare och mina föräldrar är fantastiskt kul och utmanande. Vår vision inför hösten är att tillägna balen till de som är aktiva på Helsingkrona just nu. Samtidigt vill vi ta vara på chansen att kunna utforska nya möjligheter för balen. Traditionalister kommer säkerligen att gnälla lite. Men om man inte gör det som man tror att HB-studenterna vill ha, vad finns det då för mening överhuvudtaget? Balen är trots allt till för oss Helsingkroniter. Jag vet att vi är ett härligt och stort gäng som mer än gärna festar till det lite extra. För att uppnå detta tror vi på ett ökat engagemang från fler innovativa personer på nationen.vi tror att med större engagemang blir balen bättre och mer anpassad efter fler personers tankar och Firandet av Snörsjöabalen

16 Felsökning 201 * Teknikförman tipsar om lösning av tekniska problem Ingen gillar att känna sig dum. Ingen gillar heller att känna sig besegrad av ett livlöst ting. Ta då denna enkla skola i felsökning till dig, så kanske du lyckas överlista tekniken i ditt liv. Allt som oftast så ligger problemet på ett mycket mer grundläggande och enklare ställe än vad man från början kan tro. Om man felsöker i en timme och inser att stereon inte är inkopplad i väggen så känner man sig än dummare. Börja alltså på det dummaste möjliga stället. Har du problem med att få igång din tekniska apparatur? Prova något av följande: 1. Kolla så att apparaturen får ström. 2. Stationär dator som är igång, men skärmen svart? Kolla så att skärmen får ström. 3. Allt inkopplat, men fortfarande ingen reaktion? Se efter om det går ström i uttaget. Prova med annan apparatur. Om den inte heller funkar, kolla proppar/säkringar eller byt helt sonika vägguttag. 4. Fortfarande problem? Ring en tekniskt kunnig kompis. Alla har en. Din apparatur är igång, men beter sig inte riktigt som den vill: 1. Din dator vill inte söka in sig på ditt wi-fi. Starta om din router/gå över till trådbundet internet (stoppa in nätverkskabeln i datorn). 2. Du kommer inte in på några hemsidor och webbläsaren talar om felaktiga DNS-inställningar. Följ den felsökningsmanual som finns i webbläsaren. De är enkla att förstå och det brukar lösa sig Stereon är igång, men inget ljud kommer ur högtalarna. Kolla så att alla kablar mellan mixer/förstärkare/slutsteg/ högtalare är inkopplade. 4. Spara på manualer och bruksanvisningar. Där finns alltid en sida för felsökning (eng. troubleshooting) som brukar vara lätt att följa. 5. Fortfarande problem? Ring en tekniskt kunnig kompis. Alla har en. Om något av dina problem lyckats lösas genom att följa denna enkla felsökningsmanual så kan du känna dig stolt. Du har besegrat din tekniska apparatur och är kung/drottning över ditt eget hushåll. Om du har ringt din tekniskt kunniga kompis (alla har en) innan du har provat dig igenom samtliga enkla felsökningsalternativ så kommer du däremot bli lite skrattad åt. Lycka till! Robert Lekis Lekström Teknikförman *: Felsökning 101 är en enklare manual för den tekniska apparaturen i Helsingkronas Gillestuga, tillgänglig i läskförrådet och DJbåset. Där finns även telefonnummer till tre tekniskt kunniga kompisar (alla har en, men du har minst tre). Torka med Max Skämt och lustigheter á la eminente ordvitsare Max Troedsson! Präster lider aldrig av b-vitaminbrist. -Pappa, jag vill inte springa i en cirkel... -Tyst, unge, annars spikar jag fast din andra fot också! Det gör inget om man spelar fiol dåligt, alla har rätt att fela. Hur drevs bårhuset? Med likström! Hur skördar man i Jämtland? Man använder Storlien. Var är biljard ett så långsamt spel? Det är så långa köer! De storvuxna enäggstvillingarna var jättelika! Färgerna på danska flaggan är blott rött och vitt. Det finns 10 sorters människor: de som kan räkna binärt och de som inte kan. Det finns 2 sorters människor: de som kan extrapolera från inkomplett data Några demonstranter har lagt sig framför en polisbil. Man vet ännu inte vilka som ligger bakom. Vem ringer man om man tappat bort sin klocka? SJ, de är bra på att spåra ur! Kleptomaniacs are always taking things literally. A baby seal walked into a club. I stayed up all night wondering where the sun had gone; then it dawned on me.

17 PÅ BAKSIDAN Veckan på Helsingkrona Måndagar Expen öppen Kronalunch Tisdagar Expen öppen Kronalunch Onsdagar Expen öppen Winbladhs Restaurang Datum att hålla koll på 20/4 Tjänstemannafest 30/4 Siste april 6/5 Nationsmöte /5 Tandem 1/6 Husjubileum 7/6 Högtidsexp Torsdagar Expen öppen 10-13, Fredagar Expen öppen Pub Fredmans Sittning Nattklubb Lördagar Brunch Rise n Shine Söndagar Tar vi helg