Yttranden Yttranden vid Stockholms kommunfullmäktiges sammanträde den 12 maj 2008

Transkript

1 Yttranden Yttranden vid Stockholms kommunfullmäktiges sammanträde den 12 maj Interpellation om anställdas deltagande i marknadsföringen av alliansens politik (nr 2008:8) Anförande nr 1 Borgarrådet N o r d i n (m): Tack herr ordförande! Jag tackar Ann-Margarethe Livh för interpellationen och hänvisar till det utdelade svaret. Anförande nr 2 Borgarrådet L i v h (v): Tack för svaret, Sten, men som du förstår är jag inte nöjd eftersom jag står här är jag ju inte det. Det som oroar mig, Sten, är nämligen det här med vad som krävs för att arbeta i Stockholms stad. Det var det som var frågan i interpellationen. Säg att du är anställd i Stockholms stad. Du ska göra dina arbetsuppgifter, och en politisk ledning och en politisk majoritet har beslutat vad som ska utföras. Men om man går in på webben och tittar till exempel på hur stadsdirektören talar om för de anställda hur de ska agera så står det att alla anställda ska visa ett genuint engagemang och en samsyn och aktivitet för alliansens politik alltså för Vision Men man kan inte visa ett genuint engagemang för utförsäljning om man inte är borgerlig! Vad får detta för konsekvenser för stadens personalpolitik? Jag är verkligen orolig över detta! Dessa läxförhör, som jag skulle vilja kalla dem, med personalen sker på webben. Till cheferna återrapporteras hur många som har svarat på varje avdelning, och genom kontakter med fackliga representanter vet jag nu att chefer kallar till möte för att gå igenom om personalen har svarat på enkäten eller inte. Jag skulle först vilja ha ett svar på frågan om vad ett genuint engagemang innebär. Det skulle aldrig falla mig in att göra det, men innebär det att om jag skulle söka jobb på avknoppningskansliet så skulle jag vara tvungen att visa ett genuint engagemang i den meningen att jag måste vara entusiastisk över att sitta och sälja ut stadens verksamheter? Eller räcker det med att jag gör mitt jobb punkt slut? Jag skulle vilja ha svar på det, Sten. Anförande nr 3 Borgarrådet N o r d i n (m): Tack herr ordförande! Ann-Margarethe Livh är en erfaren politiker i kommunfullmäktig och i Stockholms stad och vet förstås mycket väl att varje majoritet formulerar ett antal mål eller visioner. Man formulerar en färdriktning för vart man vill föra Stockholms stad, och man talar om vilken politik man har.

2 Yttranden Innan de här visionerna blir dokument som blir styrande för arbetet i staden antas de av kommunfullmäktige, vilket är mycket viktigt att komma ihåg. Det som ligger till grund är alltså beslut i stadens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige, eller som jag har förstått att man säger numera, stadsfullmäktige. Det tycker jag låter trevligt! Det är naturligtvis detta vi förväntar oss av den som arbetar i staden: att man arbetar för stadsfullmäktiges uppsatta mål. Jag tror också att man med ett genuint engagemang menar ett genuint professionellt engagemang. Vi har anställda i Stockholms stad, och jag skulle gissa att dessa i stort sett speglar väljarkårens fördelning, ungefär så som den är i stort. Det är självklart att alla anställda inte gillar när det är Sten Nordin som styr. Alla anställda gillar inte när Ann-Margarethe Livh styr. Så är det. Men det är däremot en otrolig styrka i vår organisation att våra anställda har just den här professionella förmågan och, vill jag säga herr ordförande, det professionella engagemanget att visa att det som är fullmäktiges uppsatta mål och demokratins beslut, det ska man fullfölja. Sedan är det väl en hel del som på kvällen kanske går till möte i sin respektive partiförening och på annat sätt personligen har andra visioner om vart man egentligen vill driva staden. Vi känner i de flesta fall inte till våra medarbetares politiska bakgrund, och det ska vi verkligen inte göra. Vi har medarbetare som har bakgrund i politiken och som är aktiva i politiken men som ändå på ett professionellt och förtjänstfullt sätt genomför kommunfullmäktiges beslut. När det gäller detta, herr ordförande, ser jag inte att det är någon skillnad mellan vad vi gör nu under den här mandatperioden och vad man till exempel gjorde under den förra mandatperioden då Ann-Margarethe Livh hade ett betydande inflytande. Anförande nr 4 Borgarrådet L i v h (v): Sten, det står faktiskt inte genuint professionellt engagemang. Det står genuint engagemang och samsyn, och det är inte riktigt samma sak. Sedan är det så här: Jag har själv gått in och tittat på de moduler som de anställda på arbetstid ska genomföra, och det är faktiskt en väldigt sorglig syn. Det är ungefär som en lärare i småskolan förhör sina elever. I första modulen står det: Vet du hur många invånare Stockholms stad kommer att ha 2030? På det svarade jag naturligtvis fel, och då står stadsdirektören där och hytter med fingret: Nej, det kunde du minsann inte! Det här får du läsa på! Det är en jätteförskräcklig ton som man har mot de anställda, och när jag träffade några av de fackliga, vilket jag brukar göra rätt ofta, sade de just att om man har den tonen uppifrån mot de anställda, vilken ton kommer då socialsekreterare och andra att ha mot de klienter de arbetar med? Hela tiden säger man att det handlar om dialog, men detta är en total envägskommunikation där en stadsdirektör står och delar ut frågor till personalen som personalen ska svara på. Den senaste var hur många böcker som lånas ut på biblioteket. Det får man minsann inte ha svarat fel på. Det verkar som om Björklunds femtiotalsskola även har smugit sig in på stadsledningskontoret!

3 Yttranden Så jag skulle vilja fråga dig: Tycker du att det här är ett bra sätt att kommunicera med personalen? Är det här den dialog ni pratar om? Det hade jag också frågat, och jag skulle väldigt gärna vilja ha svar på det. Jag skulle även vilja veta om det finns personal som inte svarar på detta. Jag har redan hört från en person i staden att man har fått påtryckningar om att man ska svara på enkäten på arbetstid. Jag skulle vilja fråga dig: Vad händer om personal inte vill svara på detta? Anförande nr 5 Borgarrådet M o g e r t (s): Tack ordförande! Man måste säga att det någonstans är en väldig skillnad mellan att vara lojal med de beslut som fattas i den här församlingen och att dela uppfattningen. Sannolikt är de flesta här inne ganska eniga om att de anställda ska vara lojala med de beslut som fattas här och att man i oerhört hög grad är lojal med de beslut som fattas här. Men därifrån är det ett väldigt stort steg till att dela uppfattningen i de beslut som vi fattar, oavsett vem som fattar dem. Jag har hört både från LO-fack och från tjänstemannafack att man uppfattar att man här förväntas ta ställning på ett sådant sätt. Jag blir lite förvånad om inte finansborgarrådet ser det som ett problem. Jag inser att finansborgarrådet bara haft en vecka eller två på sig, men har finansborgarrådet haft någon kontakt med Kommunal och SKTF i den här frågan, eller ämnar du i så fall ha det för att reda ut situationen? Jag tycker nämligen inte att det är tillfredsställande när stora fackliga organisationer känner sig trängda av den här typen av övningar. Anförande nr 6 Borgarrådet N o r d i n (m): Tack, herr ordförande! Jag tycker nog att borgarrådet Mogert skruvade upp tonläget ytterligare i det här och liksom gjorde det till något slags sanning att vi skulle ha krävt att man delar uppfattningen att man delar uppfattningen! Vad det handlar om är i stället att vi har en vision om vart vi vill ta Stockholm inför Eftersom kommunfullmäktige har beslutat om denna vision är det ju oerhört viktigt att den också fullföljs. Jag har inte sett det frågebatteri som ni hänvisar till. Vad jag förstår handlar det om att man vill att de anställda ska ha kunskap om staden och om hur staden förändras mot Det är så jag uppfattar det. Jag kan inte se något förgripligt i det. Jag tror att hur man än utformar ett sådant här program som ska nå så många anställda som vi har kommer det nog att finnas olika uppfattningar om vad som är bättre och vad som är sämre kommunikation. Men att det skulle finnas någon som helst del i kommunikationen som handlar om att anställdas privata uppfattningar ska påverkas är naturligtvis rent nonsens, och det tror jag att ni inser. Jag tror att vi skulle kunna plocka fram parallellfall från dem som styrde staden under den förra mandatperioden, bland annat Roger Mogert, där det är ganska tydligt formulerat i stadens offentliga information omkring beslut som är politiska beslut i grunden men som kommunfullmäktige har ställt sig bakom och som därför har en legitimitet som stadens målsättningar.

4 Yttranden Om det nu ska behöva sägas är vi nog alla överens om att vi självklart respekterar varje anställds politiska uppfattning. Anförande nr 7 Borgarrådet M o g e r t (s): Ordförande! Skulle den föregående majoriteten ha gjort övertramp på det här området är jag helt övertygad om att borgarrådet Nordin hade protesterat högljutt. Jag vill tillägga att poängen med mitt inlägg inte var att ert syfte har varit att kräva enighet. Jag har ingen som helst insikt i ert arbete i det fallet, så det kan jag inte uttala mig om, men det jag kan säga är att det finns anställda och det finns fackliga organisationer som har uppfattat det så. Och det är naturligtvis en stor skillnad, om det är syftet eller om det uppfattas som syftet, men min poäng är att det finns ett problem om de som ska göra de här övningarna uppfattar att de syftar till att likrikta åsikterna. Anförande nr 8 Borgarrådet L i v h (v): För att haka på borgarrådet Mogert upprepar jag detta: På webben står det genuint engagemang och samsyn om vision För det första tycker jag att det är väldigt märkligt att begära samsyn om en vision. En vision är nämligen alltid politisk. Däremot ska de anställda självklart göra sitt jobb. Det har jag sagt hur många gånger som helst. Men man kan inte begära att de anställda ska ha en samsyn med en borgerlig vision. Det går inte. För det andra skulle jag faktiskt vilja ha svar på en fråga till Sten. Det finns anställda som inte vill fylla i denna enkät som ska utföras på betald arbetstid, och jag har fått väldigt oroväckande signaler från anställda att chefer har pratat med sin avdelning om att de har sett att på den här avdelningen har bara 35 procent fyllt i och det här är inte bra och så vidare. Vad händer med de anställda som inte vill fylla i enkäten? Vad du svarar på den frågan tror jag är en väldigt viktig signal till de anställda. Anförande nr 9 M e h d i O g u z s o y (v): Ordförande, fullmäktige, åhörare! Jag sitter i idrottsnämnden. Idrottsnämnden och idrottsförvaltningen är inga undantag vad gäller högeralliansens avknoppningar, privatiseringar, försäljningar och konkurrensutsättningar. Jag skulle gärna vilja veta vad det kostar i ekonomiska termer när fokus ska läggas på att marknadsföra det här med avknoppning till exempel. Jag skulle gärna vilja ha ett svar. Det är nämligen så här att när vi styrde staden så införde vi på försök gratis bad till barn och ungdomar för att nå människor som av olika anledningar inte hade råd att träna på badanläggningar. Trots att det inte kostade förvaltningen så mycket drogs projektet in med motiveringen att skattepengar inte ska läggas på gratisverksamhet. Ingenting är gratis, och därför ska dessa ungdomar inte få gratis entré till stadens

5 Yttranden badanläggningar, hur mycket det än betydde för den person som fick möjlighet till det här och att samhället de facto gör vinst när vi har en friskare befolkning. Jag skulle som sagt var gärna vilja ha svar på vad det kostar. Vi har nämligen krävt det i idrottsnämnden utan att jag har fått något vettigt svar. Jag är helt övertygad om att det kostar massor med pengar och tid. Jag tycker att anställda inom olika förvaltningar i staden ska ägna sig åt sin kärnverksamhet och inte åt att marknadsföra högeralliansens politik! Anförande nr 10 Borgarrådet N o r d i n (m): Tack herr ordförande! Jag tycker att Mehdi Oguzsoys inlägg visar att detta mer handlar om att oppositionen är kritisk mot politiken. Det är er fulla rätt och uppgift att vara det, men ni får nog hålla isär detta från det vi nu diskuterar, nämligen att när vi har en majoritet i kommunfullmäktige, oavsett vilken färg den har, och den har fattat beslut, då är det självklart detta som staden och stadens anställda jobbar för att genomföra. Det handlar som sagt om att visa ett professionellt engagemang i sitt dagliga arbete. Det tror jag att vi gemensamt förväntar oss av alla anställda, och jag tycker också att det är vad vi får tillbaka från våra anställda. Det vill jag understryka, herr ordförande. Om man nu har en enkät som man ska fylla i på betald arbetstid och man inte vill göra det får man väl ta ett resonemang med sin närmaste chef kring detta och om vad det i så fall är som gör att man inte vill fylla i enkäten. Detta är en fråga som inte hanteras i kommunfullmäktige utan mellan den anställda och hans eller hennes närmaste chef. Så måste det ändå fungera. Som sagt var: Jag tror att vi i så fall kan titta tillbaka på den förra mandatperioden. En politisk majoritet formulerar naturligtvis sina mål och visioner i ett sådant dokument som kommunfullmäktige sedan antar. Där finns naturligtvis formuleringar som uppfattas som politiska av den som inte gillar detta. Det är en politiskt styrd organisation, och det är politiska visioner. Men det man sedan ska göra som anställd är ju inte att marknadsföra politiken, för det gör vi själva som partier. Det är vi som har att marknadsföra politiken, och de anställda har att genomföra i kommunfullmäktige beslutade mål. Den rågången gäller och har gällt i staden tidigare, även om det väl har trampats över en och annan gång, och den gäller även nu. Anförande nr 11 M e h d i O g u z s o y (v): Jag ska återigen referera till idrottsnämnden där jag sitter. Som sagt var: Idrottsnämnden är inget undantag när det gäller privatiseringar, konkurrensutsättningar och avknoppningar. Efter majoritetsskiftet påbörjades arbetet med att upphandla driften av en del badanläggningar. Tyvärr rann det hela ut i sanden, för förvaltningens referensbudget som de hade för att göra en jämförelse var betydligt bättre än de anbud som kom in, och det blev ingenting av upphandlingen. Trots en massa tid och pengar som lades på det här arbetet så blev det ingenting av det.

6 Yttranden Nu har man trots detta misslyckande återigen gett i uppdrag till förvaltningen att till varje pris konkurrensutsätta denna verksamhet, det vill säga driften av de här baden. Då kan jag inte dra någon annan slutsats än att det här är rent och skärt ideologiskt betingat. Det spelar ingen roll om det gynnar stockholmare eller inte, utan här har ni skygglapparna på: Vi ska genomföra detta, oavsett om det genererar vinst för stockholmarna eller inte. Jag tycker att det är sorgligt. Jag tycker att pengarna, återigen, ska gå till kärnverksamhet, inte till att marknadsföra högeralliansens politik vad gäller avknoppning, konkurrensutsättning och privatisering! Anförande nr 12 M a r g a r e t a J o h a n s s o n (v): Ordförande och Sten Nordin! Jag vill lämna med min synpunkt här. Du säger att om man inte vill fylla i den här enkäten så ska man prata med sin chef. Det är precis den oron som jag känner, för det är någonstans att märka ut sig och visa att man kanske inte riktigt delar den styrande majoritetens synpunkter. Det blir väldigt mycket ett uppifrån- och nedifrånperspektiv, just som Ann-Margarethe Livh påpekade. Jag tycker att man ska använda de 15 minuter som det faktiskt tar att sätta sig ned och fylla i det här till att ha en dialog inom respektive personalgrupp, för trots allt är man ju inte är verksam över hela staden när man jobbar i staden, utan man behöver kunna sitt eget område och kunna diskutera det väldigt professionellt utifrån vad den styrande majoriteten vill. Låt de här 15 minuterna i stället ägnas åt att praktiskt diskutera kring hur vi gör en bra verksamhet för stadens invånare! Anförande nr 13 B i r g i t t a H o l m (m): Tack för det, ordförande! Det här blir en konstig interpellationsdebatt, för det handlar om så många olika saker. Jag tycker att det är lite märkligt att Mehdi pratar så mycket om idrottsnämnden, för det känns inte riktigt som det är det vi pratar om här och nu. Det finns ingen i den här staden som missade vad vi gick val på. Vi gick till val på att vi skulle göra upphandlingar och utförsäljningar och att människor skulle kunna påverka sin framtid. Det var aldrig något vi hymlade med. Vi gjorde helt klart att man ska kunna få köpa sin egen bostad. Man skulle kunna få välja, och i kväll kommer vi att ta beslut i ett fantastiskt ärende om att kunna välja särskilda boenden. På område efter område har vi sagt detta innan valet. Det spännande är ju att vi efter valet faktiskt genomför det vi sade att vi ville, vilket ni aldrig brukar göra. Men nu följer vi valresultatet, eftersom människor var intresserade av detta. Det skulle jag vilja klargöra för dig, Mehdi, för det verkar inte riktigt som om du har förstått det. Sedan tycker jag att det är mycket märkligt att vi ska ha en diskussion med personalen ute om hur man ska fylla i blanketterna. Det är en självklarhet att man gör det ute i verksamheten. I det ska vi inte ha någon politisk klåfingrighet. Men när man jobbar i en politisk organisation måste följa den ledning som är. Däremot behöver man inte tycka likadant, men man måste naturligtvis ha kännedom om den verksamhet man

7 Yttranden arbetar i. Jag kan lova er att jag som har jobbat i sådan här verksamhet under många år har, när det har varit en annan politisk ledning, inte alltid setts med blida ögon från de fackliga verksamheterna som ofta går in i verksamheter och kollar. Så jag tycker att ni borde ha lite självrannsakan. Anförande nr 14 M a r g a r e t a J o h a n s s o n (v): Birgitta Holm! Visst är det så att staden ska genomsyras av er politik, men att på det här sättet förhöra personer huruvida man kan er politik eller inte är mycket, mycket märkligt, tycker jag. Jag förstår inte riktigt ditt sätt att agera här när du säger att genom läxförhör ska man kunna ta reda på att er politik genomförs. Är det så man måste göra när man ska genomdriva sin politik, att verkligen ta varje person i örat för att se om de hänger med eller inte? Anförande nr 15 M e h d i O g u z s o y (v): Ordförande, fullmäktige! Jag kanske inte var tydlig i mina tidigare anföranden. I morgon har vi möte i idrottsnämnden. I tertialrapport 1 står det klart och tydligt vad de högsta cheferna ska jobba med framöver, det vill säga att marknadsföra den här avknoppningen. Man misslyckades som sagt var tidigare med konkurrensutsättningen av badanläggningarnas drift. Nu ska man försöka få personalen att ta över driften. Vad vet jag? Men som sagt, idrottsnämnden skiljer sig inte från andra verksamheter i staden där man helt enkelt fokuserar mer på att marknadsföra alliansens högerpolitik än på det arbete som de anställda har kompetens för att utföra. Anförande nr 16 B i r g i t t a H o l m (m): Ordförande, fullmäktige! Jag kan inte ta några repliker, därför måste jag begära ordet. På den här sidan har vi inte sagt att vi ska ta någon i örat, utan det, Margareta, var något som borgarrådet sade i inledningsdebatten. Jag förstår alltså inte riktigt vad du säger. Ingen kommer naturligtvis att ta någon i örat. Det är löjligt att tro det. Borgarrådet Sten Nordin har också sagt att det är självklart att man inte vältrar över några politiska diskussioner på något vis. Vi lever faktiskt i en modern tid. Jag vill klargöra det för dig. Anförande nr 17 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Ordförande, fullmäktige! Det blev som sagt en lite svajig interpellationsdebatt om man tittar på vad frågan egentligen var och svaret som finansborgarrådet redan har gett. Jag har också jobbat som tjänsteman i staden i många år och sett behovet av att saker och ting hamnar i sitt sammanhang. Då är det intressant, tycker jag, när man nu genomför det här samlade arbetet ute i stadsdelsnämnderna, fackförvaltning och

8 Yttranden annat, att jag möter personer som tycker att det är positivt, som ser att det handlar om ett samlat grepp om staden och vart vi vill någonstans. Om vi sedan går tillbaka till det som både finansborgarrådet och ni andra har försökt säga, nämligen att det privata tyckandet är någonting man naturligtvis har för sig själv, är det ändå så att man jobbar i en politiskt styrd organisation. Jag minns så väl när jag jobbade i skolan hur viktigt det var att alla förstod att det faktiskt var en statligt styrd organisation men att kommunen var ansvarig för driften. Det var faktiskt inte alla ens bland lärarna som riktigt förstod de sammanhangen. Jag kan alltså inte riktigt förstå vad man är så rädd för. Mehdi pratar om avknoppningar och konkurrensutsättningar, men den här interpellationen handlar om ett arbetssätt som vi just nu prövar ute i alla förvaltningar. Det är ett nytt sätt att jobba där vi använder tekniken. På ett enkelt sätt når vi alla anställda. Jag kan inte förstå att inte det skulle kunna vara ett bra alternativ. Sedan ska allting naturligtvis utvärderas, som med allt vi gör, men det här är ett försök att med teknikens hjälp nå stadens alla anställda på ett enkelt sätt, allt för att vi ska komma framåt så bra som möjligt i våra verksamheter, dithän att allt vi gör är för de enskilda medborgarnas bästa. Det borde ni också engagera er i, tycker jag! Anförande nr 18 M a r g a r e t a J o h a n s s o n (v): Ordförande och Ewa Samuelsson! Visst engagerar vi oss i att det ska vara det bästa för stadens invånare och dem som jobbar här. Vi är inte heller rädda på något sätt eller vis, utan det vi lyfter fram är det problem som det innebär när man lägger fram frågeställningar som egentligen inte handlar om de arbetsuppgifter man har att sköta i staden. När det gäller det här med att ta i örat, Birgitta Holm, så var det en symbolik som jag och ingen annan hade använt. För vad syftar det här till annat än ett slags förhör? Vill man verkligen skapa en arbetsgemenskap handlar det om hur man jobbar i arbetslaget kring dessa frågor, både för att tillgodose det man ska göra på arbetsplatsen och för at ta till vara den kunskap som finns bland personalen utifrån stadens mål och riktlinjer. Anförande nr 19 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Ordförande, fullmäktige! Jag kan inte förstå att det ena skulle utesluta det andra. Det är en självklarhet att cheferna ute i verksamheterna har ett ansvar för att arbeta med de arbetsgrupper som är ansvariga för att se till att utvecklingen går framåt. Det är absolut en självklarhet. Men att där utöver se att du arbetar i en stad som växer, i en stad som planeras vara en världsstad det är inte säkert att man alltid hinner sitta ned tillsammans och fördjupa sig i den delen. Om man då på ett enkelt sätt kan få den kompetensen med teknikens hjälp är väl det bra att vidga sin världsbild och se globaliseringen som kommer, där Stockholm ska vara en stad på kartan. Det är det detta handlar om, att se sig i det sammanhanget, i den lilla arbetsgemenskapen där man arbetar, men framför allt att också se att den arbetsgemenskapen har betydelse också för hur vi ses i de stora sammanhangen. Jag kan inte se att det är något fel.

9 Yttranden Anförande nr 20 T o r h i l d L a m o (v): Ordförande, fullmäktige! Ewa Samuelsson får det att låta som om detta är något slags kompetensutveckling. Det vore väl bra om man kunde ha någon sådan kompetensutveckling, men det är ju inte riktigt det detta handlar om. Det handlar snarare om någon sorts läxförhör där man ställer frågor till den anställde som de måste kunna svara rätt på, och det är ju inte riktigt så det låter när du presenterar det, Ewa Samuelsson.

10 Yttranden Interpellation om bristen på och ointresset för uppföljning av uppställda mål (nr 2008:12) Anförande nr 21 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Jag ber att få hänvisa till det skriftliga svaret. Anförande nr 22 Borgarrådet M o g e r t (s): Det var väl inte otydligt vad vi lovade innan valet, sade en ledamot här i salen i den förra diskussionen. När man läser det här interpellationssvaret skulle man kunna förledas att tro att vad ni lovade i valet när det gäller servicehus var att servicehusen skulle fylla en roll som mellanboende. Jag är inte säker på att det var riktigt det jag hörde från barrikaderna i valrörelsen från det borgerliga lägret. Var det inte så att det ni lovade då var precis som interpellanten här har skrivit? Rösta på oss så blir servicehusen kvar! Var det inte så att ni innan valet faktiskt var emot just det som beskrivs här, det vill säga att man frigjorde pengar genom att avveckla tomma lokaler? För det som hände under den förra mandatperioden är ju just precis det som borgarrådet här påstår sker för första gången, det vill säga, man gjorde en stor kartläggning av vilka tomma lokaler som fanns, vilka upprustningsbehov som fanns och var det var rimligt att träda ur lokaler. Då var ni emot det. Nu är det en dygd. Men borgarrådet ser inget moraliskt problem med detta. Anförande nr 23 M a r g a r e t a J o h a n s s o n (v): Precis det som Roger Mogert anförde här var min reflektion också. Det är mycket märkligt att man nu, fast man gjort en stor utredning när det gäller servicehusen i staden, fortsätter att gå med på nedläggning innan man har dragit slutsatser av den utredningen. Vi har ju begärt att man ska göra ett moratorium när det gäller just servicehusen för att verkligen få en klar bild av vad det handlar om. Det här tycker jag är ett typiskt exempel på att man nu för just den politik som man tidigare anklagade oss för när vi faktiskt såg att det fanns vissa lokaler som man kunde lägga ned. Jag var själv med om att lägga ned en del i Skärholmen efter noga övervägande. Men nu ser vi att vi har en faktisk utredning att stödja oss på, och därför ska ingenting läggas ned innan vi har dragit slutsatser av den servicehusutredningen! Anförande nr 24 B e r i t K r u s e (s): Tack ordförande! Ewa Samuelsson, jag tycker att du svarar lite luddigt och flytande på frågor som Leif Rönngren ställer. Jag vill ändå gå in på några områden som över huvud taget inte nämns. Förutom det som Roger inledde med handlar det om det nya som är på väg att komma trygghetsboendena som ni har pratat mycket om. Det finns en proposition som är ute på remiss, men Stockholm är inte remissinstans. Min första fråga är: Varför är inte Stockholm remissinstans?

11 Yttranden Tycker du att det räcker med ditt deltagande i gruppen där, eller varför får vi inte säga vad vi tycker? Vi är en stor stad som har betydelse i den här debatten om hur framtidens äldreomsorg ska se ut! Definitionen på servicehus, äldreboende, har vi också pratat om i olika sammanhang. Vad är skillnaden på servicehus och de så kallade trygghetsboendena? Och slutligen kan jag inte låta bli att återigen ställa frågan: Varför ingår inte servicehusen i valfrihetsreformen? Servicehusen är den form som är bäst att använda i valfrihet, och det är den man verkligen önskar välja. Då har man fortfarande kraft att välja sitt boende. Så det finns fortfarande många frågetecken. Var ligger planeringen i de här delarna när det gäller trygghetsboenden och dylikt, och när släpper ni loss valfriheten på de andra boendena? Anförande nr 25 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Ordförande, fullmäktige! Det var ju synd att inte Leif kunde komma, men så är det. Vardagen kommer in i politiken också. När det gäller Leif Rönngrens fråga om servicehusen ska vara kvar vill jag säga att den kritik som vi framförde under den förra mandatperioden handlade om precis det som också pensionärsorganisationerna klagade över, och det var att man inte hade gjort någon efterfrågeanalys eller någon genomförandeplan på hur detta skulle gå till, utan de över tusen platserna som man planerade från början skulle läggas ned. Det blev i slutändan inte lika många, eftersom det blev ett moratorium då. Det var detta som det handlade om. Något som vi sade i valrörelsen och som jag fortfarande ser upp med och där jag har varit väldigt, väldigt noga med ordvalet, även om kanske inte alla har hört det, är att jag aldrig har använt begreppet servicehusen. Jag har sagt servicehus, och jag har varit noga i texter och letat upp om någon har råkat skriva servicehusen. Man kan nämligen inte säga det i bestämd form i en situation där vi är under utveckling och där vi har en äldreboendedelegation som den förra regeringen tillsatte och som sedan fick fortsatt uppdrag, om än ett år kortare tid, att komma med ett förslag. Uppdraget kom eftersom man har sett den utveckling som har skett över hela landet, och det är att servicehus inte längre är servicehus. I stort sett är det bara Stockholm som använder det begreppet fortfarande. Senast i dag var jag ute och träffade pensionärsråd i en stadsdelsnämnd, och utan att jag kom in på frågan var de väldigt tydliga med att säga att servicehusbegreppet kan vi inte ha kvar, utan nu måste vi, förhoppningsvis när äldreboendedelegationen kommer med sitt slutbetänkande, gå över i ett nytt begrepp. Vi får väl se om det landar i trygghetsboende eller mellanboende. Men när det gäller begreppet servicehus hör jag ute att vi mer och mer kommer att gå över till ett nytt begrepp. Vad det sedan ska innehålla är en annan fråga. Där ser vi över landet att det redan är utveckling på gång på vissa ställen. Det vi kan se är att många av seniorbostäderna i Stockholms stad, med de gemenskapslokaler som vi har och på vissa håll också möjligheter till restaurang, har betytt

12 Yttranden väldigt mycket. Det var en intervju med en äldre dam som berättade att hon hade kunnat ändra sin hemtjänst från varje vecka till varannan vecka sedan hon flyttade från ett hus på tre våningar utan hiss till de tillgängliga seniorbostäderna. Där kände hon också gemenskap i utnyttjandet av gemenskapslokalerna i det seniorboendet som hon hade landat i. Att Stockholms stad inte fick någon remiss kan jag bara beklaga. Jag var inte delaktig i fördelningen av remisserna utan stod inför fullbordat faktum. Remisserna var redan skickade dit de skulle, så jag har inte varit delaktig där. Anförande nr 26 B e r i t K r u s e (s): Det är det här med servicehusen igen. Så länge vi inte har något annat namn, Ewa, måste vi väl ändå säga servicehus så att vi vet vad vi pratar om. Vi är väl förmodligen från båda håll intresserade av att få fram boenden som stämmer överens med äldre människors behov. Det kan man resonera mycket om, trappstegen för olika nivåer och så vidare. Man befinner sig på olika behovsnivåer i den andra änden av livet. Men det som är intressant är ändå att vi har de här servicehusen i dag. Vilka kriterier ska gälla för att man ska få tillgång till de boendena? Det är ju oerhört viktigt! Det är det avgörande skulle jag vilja säga. Nu har ni ändrat det här med att man lättare ska kunna få tillgång till de här boendena, och vi har tagit beslut om det. Men vi måste väl ändå kunna vara överens om att vi måste kunna säga servicehusboenden i avvaktan på nya benämningar och att den nivån måste finnas kvar? Sedan finns det mycket att diskutera fortsättningsvis där man kanske faktiskt också kan resonera över blockgränserna. Anförande nr 27 Borgarrådet M o g e r t (s): Tack ordförande! Det var ett långt och invecklat resonemang som ett stackars fattigt oppositionsborgarråd hade väldigt svårt att hänga med i när det gällde kd:s eventuella vallöften om servicehusen eller möjligen servicehus. Men så som jag förstod det var alltså inte löftet: Rösta på oss så blir servicehusen kvar! utan Rösta på oss så blir servicehus kvar! Alltså, ett ospecificerat hus i obestämd form. Min fråga till borgarrådet blir då: Tror du att det var så väljarna uppfattade det? Anförande nr 28 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Ordförande, fullmäktige! Vad varje enskild medborgare har uppfattat eller inte kan jag inte svara på. Jag har i alla fall alltid varit väldigt tydlig i den här frågan, och det var just för att inte låsa fast oss. Däremot var formen som sådan, kallad mellanboende eller trygghetsboende, viktig för mig, men vi visste ju alla, både du och jag, att inte exakt vartenda hus skulle finnas kvar. Så ser inte framtiden ut.

13 Yttranden I resonemangen med de äldre uppfattade många fortfarande servicehusen som dessa en gång var, och det var viktigt. Men det är många år sedan all den service som servicehusen hade för dem som inte var så dåliga togs bort och det mer och mer övergick till att vara dem som var väldigt dåliga som fick placering i ett servicehus. En förändring är på gång, och man börjar mer och mer acceptera att den här typen av boende inte kommer att ha lika mycket service framöver. Det kommer att finnas gemenskapslokaler. Det har vi redan skrivit in i ägardirektiven. Det kommer att finnas någon form av bemanning. Det kan vi i stort sett lova att vi kommer att se till att det finns. Däremot måste vi faktiskt se över om det kan vara bemanning dygnet runt det vet vi inte i dag. Men det kommer att finnas möjlighet till gemenskap och samvaro, där de äldre ska vara väldigt delaktiga själva också. Det vill de verkligen! Jag möter dessa pensionärer som är intresserade av och vill vara delaktiga i verksamheterna, om det nu är seniorboende, trygghetsboende, mellanboende eller vad det nu kommer att handla om. Det viktiga är ju att man känner att man mår bra och att dessa bostäder faktiskt också är en förebyggande verksamhet. Anförande nr 29 Borgarrådet M o g e r t (s): Ordförande! Det visste vi ju alla att de inte skulle vara kvar, fick vi höra. Ja, jo. Det visste jag. Visst var det så. Men om du nu inte kan redogöra för hur alla väljare uppfattade vad ni sade det kan jag naturligtvis ha respekt för så var du ändå, om jag minns rätt, ute på en del sådana här protestmöten och sådant och träffade folk på servicehus under valrörelsen. Du kanske kan komma ihåg hur folk uppfattade det på de här mötena? Är den generella bilden, tror du, ute bland de äldre att ni inte lovade något speciellt, mer än att man skulle göra en utredning och sedan lägga ned? Eller var det i själva verket så att även de äldre, precis som vi i den här salen, faktiskt uppfattade att ni lovade att sätta stopp för nedläggningen och försäljningen av tomma servicehus? Anförande nr 30 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Roger, jag tror att du och jag skulle kunna stå här länge och diskutera semantik och begrepp och hur människor tolkar detta ute. Jag mötte många väljare under den förra mandatperioden som hade uppfattat det ni hade sagt på ett annat sätt än vad jag tror att du hade önskat att de hade uppfattat. Du försökte raljera när jag sade att servicehusen inte skulle vara kvar, utan att servicehus skulle finnas kvar. Du försökte göra något annat av det. Till de äldre som jag har mött och som jag har pratat med personligen, både under enskilda tal och efter möten, har jag alltid varit noga med att säga att det är en utveckling på gång, men att servicehus kommer att finnas kvar till dess vi ser en annan boendeform som vi tillsammans har varit överens om att ta fram. Men det är många år sedan servicehusen som de en gång var togs bort. Anförande nr 31 M a r g a r e t a J o h a n s s o n (v): Det är oerhört nyanserat det du säger, Ewa, men jag uppfattade inte riktigt att debatten var sådan under valet. Då handlade det om att vi stod för nedläggandet av alla servicehus, vilket inte var sant, för det handlade precis om det du pratar om nu. Det handlade om att se till behoven och framför allt

14 Yttranden om att se till att de servicehus som fanns också höll en standard som man kan kräva av ett boende, både ur boendesynpunkt för de äldre och för personalen. Vi vet ju att förfallet var stort och att ett stort underhåll behövdes. Därför kan vi tacka för att Micasa har gjort en kraftansträngning i den delen. Jag håller med Roger. Det här handlar väldigt mycket om hur medborgarna uppfattade det ni sade jämfört med vad du säger nu, och på vilket sätt det står i motsättning till vad vi sade då. Det här är oerhört viktiga semantiska frågor, hur man för dialogen med medborgarna så att man faktiskt pratar om det som det verkligen handlar om, och det handlar om att skapa ett bra boende för alla. Det vill vi ju, men vi ska inte lura medborgarna.

15 Yttranden Interpellation om hur de påtvingade privatiseringarna av äldreboenden allvarligt riskerar innehållet och kvalitén i verksamheterna (nr 2008:13) Anförande nr 32 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Jag ber att få hänvisa till det skriftliga svaret. Anförande nr 33 B e r i t K r u s e (s): Det här handlar om den privatisering ni genomför nu och som ni också har centraliserat så att stadsdelsnämnderna inte har särskilt stora möjligheter att vara med i processen. Om man tittar på de frågor vi har ställt från vårt håll lyder första frågan: Finns det en uppenbar risk att kvaliteten i verksamheten blir sämre för de äldre med de pågående centralupphandlingarna av väl fungerande verksamheter? På denna fråga finns inget svar. I dag är det nämligen så att upphandlingar sker på allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Ute i min stadsdel finns det heller ingen möjlighet att lämna något egen-regi-anbud. Det är väl något liknande på andra håll. Har de boende på de aktuella verksamheterna tillfrågats? Har de fått vara med i den här processen? Svaret är nej överlag, och det är väldigt allvarligt. Det tycker jag inte heller framgår i svaret, så jag skulle gärna vilja ha en kommentar från dig, Ewa, hur man eventuellt kan tänka sig förändringar på den punkten. Det här är mycket allvarligt! Både personalen, de boende och deras anhöriga är viktiga personer i den här processen. På vilket sätt ger den pågående privatiseringen kontinuitet och ledarskap åt personalen i de verksamheter som nu är på väg att avyttras? Det framgår inte heller. Du pratar om att man ska följa upp och att roteln ska och så vidare, men det som är intressant är ju hur roteln jobbar och hur äldrenämnden och roteln jobbar med stadsdelsnämnderna? Hur kommer det jobbet att fungera? Det står skrivet i stjärnorna än så länge. Så här sade ordföranden i vår stadsdelsnämnd: Nu har vi haft det här äldreboendet kommunalt så nu vill vi pröva något annat. Det tycker jag är ganska slafsigt uttryckt: pröva något annat för att vi har haft det kommunalt. Det kan inte vara meningen. Det måste finnas något tyngre skäl till att man gör sådana förändringar. Anförande nr 34 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Ordförande, fullmäktige! Nej, jag ser ingen risk att kvaliteten och verksamheten blir sämre för att man har de här centralupphandlingarna. Vi har haft centralupphandlingar tidigare när det gäller enstaka platser inom äldreomsorgen. Det har fungerat alldeles utmärkt, och jag räknar med att även detta kommer att fungera väldigt bra, även om upphandlingarna ligger centralt. De äldre har inte tillfrågats om de aktuella verksamheterna, utan det här är ett beslut som fattas ute i stadsdelsnämnderna, vilka olika boenden som ska finnas med på den så kallade aktivitetslistan. Det är därifrån vi nu håller på med den upphandling av 14 äldreboenden där man håller på att titta på svaren som har kommit in just nu. Utgångspunkten för vårt valfrihetssystem är att de äldre på sikt ska kunna få välja. Det handlar just om att kunna välja. Jag är noga med att säga att det inte måste vara

16 Yttranden procent som väljer, utan det handlar om att varje enskild person ska kunna känna att de har möjlighet att påverka sin situation också när de är i behov av vård och omsorg. Under hela livet får vi välja olika saker. Vi är olika som människor. Vi blir inte mer lika för att vi blir äldre, utan även då vill vi kunna ha möjlighet att påverka. Då behöver vi ha en mångfald av boenden, en mångfald av utförare som lyfter fram olika bitar utifrån den grund som kvaliteten ska ha, men sedan vill man lägga till olika delar i de olika boendena som man får möjlighet att ansvara för. Jag ser alltså detta som en stor utmaning, till de äldres bästa naturligtvis, och jag är inte orolig för den upphandling som nu är på gång och som vi naturligtvis kommer att fortsätta med under nästa år då nya boenden kommer att sättas ut för upphandling. Vi har en hel del goda exempel inom kommunen, och vi har en hel del goda exempel från andra utförare. Jag tror för egen del att det är just mångfalden generellt sett som är det viktiga för de äldre. Anförande nr 35 M a r g a r e t a J o h a n s s o n (v): Ordförande och Ewa Samuelsson! Högsta kvalitet, står det. Möjliggöra för första gången högsta kvalitet och besluten fattas i stadsdelsnämnden. Jag har själv varit med och lyssnat på ett stadsdelsnämndsmöte där man förklarade för en äldre dam att det här var beslutat i fullmäktige, så det bra kommunala boende som man hade, som dessutom hade varit privat innan, det skulle man inte få ha kvar. Vad är det då som säger att man kan påverka sin situation? Då handlar det liksom inte om att man har rätt att ha kvar ett bra, högkvalitativt kommunalt boende. Då kan man verkligen fråga sig: Vad står det här för egentligen? Står det för att skapa högsta kvalitet? Står det för att bevara det som har en hög kvalitet eller ska vi experimentera och se om det blir bättre eller sämre? Det här är helt obegripligt tycker jag. Och så pratar man om mångfald av boenden och utförare. Den här staden håller snart på att skapa en icke-mångfald, för det handlar om en mångfald av olika privata aktörer fast inte ens det handlar det om, utan nu handlar det om några få stora privata bolag. Vad är det för mångfald? Anförande nr 36 B e r i t K r u s e (s): Återigen, Ewa: Jag sade förut att även välfungerande äldreboenden konkurrensutsätts, och det finns liksom ingen tanke mer än att det ska drivas av någon annan, eftersom man inte kan lämna något egen-regi-anbud. Då är min fråga återigen: Är det så att du tycker att alla äldreboenden måste drivas i privat regi, för det är endast då man kan låta folk välja? Är det endast då vi får ett slags valfrihet? Jag begriper inte den kopplingen, måste jag säga. Du säger med andra ord att kommunalt drivna verksamheter är platta och lika och ointressanta, så det är ingen idé att välja mellan dem. Det är inte min uppfattning! Det finns en väldig uppsjö av olika intressanta kommunala verksamheter, precis som det finns privata. Och jag är

17 Yttranden väldigt mycket emot det här från ena änden till andra, att ni privatiserar rubbet. Det minskar valfriheten. Se till att vi får egen-regi-anbud också! Anförande nr 37 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): Det viktiga är ju att vi får en mångfald över hela staden. Att de kommunala skulle vara platta och lika får stå för dig. Jag ser många kommunala verksamheter som är jättebra när jag är ute varenda vecka. Men jag tror att det är viktigt att vi får in andra utförare, för jag ser att det också påskyndar kvalitetsutvecklingen när man får jämföra sig med andra, också ickekommunala utförare. Det gäller alla våra verksamheter. Det handlar inte bara om äldreomsorgen, utan det handlar om skolan och förskolan också. Så det är totalen över hela staden som ska ge den här mångfalden, vilket jag tycker är oerhört viktigt. Anförande nr 38 M a r g a r e t a J o h a n s s o n (v): Ewa, är det inte så att man genom att behålla de kommunala verksamheter som bedöms vara av högsta kvaliteten också kan utveckla andra verksamheter? Det blir så jättekonstigt att de ska läggas ut. Det finns faktiskt exempel där man redan har gjort upphandlingar, som Vintertullen, och där det inte visar på någon högre kvalitet än så länge. Det är bara att hoppas att det ändrar sig, men en nedskärning av personal och att man inte får efterrätt när man är äldre är det en höjning av kvaliteten? Det här är jätteoroande! Anförande nr 39 B e r i t K r u s e (s): Det återstår i den här omgången en liten fråga om egen regi: Är det så att det inte ska finnas någon egen regi kvar? Anförande nr 40 Borgarrådet S a m u e l s s o n (kd): För mig är det så att om man ser över hela staden ska det också finnas verksamheter i kommunal regi. Jag tycker att det är viktigt att det finns, men det behöver inte vara precis i varenda stadsdel. Men över staden tycker jag att det ska finnas. Det är min uppfattning.

18 Yttranden Muntlig frågestund Fråga nr 1. Omprövning av finansieringslösningen för Förbifarten och kollektivtrafiken i Stockholm Anförande nr 41 J a n V a l e s k o g (s): Min fråga går till det nyvalda finansborgarrådet och gäller om han är beredd att ompröva finansieringslösningen för Förbifarten och kollektivtrafiken i Stockholm. Bakgrunden är naturligtvis artikeln i DN där Sten Nordin säger att han inte vill sitta kvar i gamla uppfattningar och i stället är beredd att ompröva politiken bland annat när det gäller finansiering av kollektivtrafiken. Det vore intressant att veta om det verkligen innebär att Sten Nordin är beredd att diskutera fram en ny finansieringslösning för Förbifarten som inte innebär att alla trängselavgifter går till denna och att vi därmed också kräver att staten betalar en större andel av Förbifarten. Dagens moderata linje innebär ju att Stockholm ska betala 75 procent av den här vägen. Vill alltså Sten Nordin diskutera om trängselavgifterna också ska gå till kollektivtrafiken och att staten betalar en större andel? Om det gick att enas kring en sådan här fråga vore det av stort värde för stockholmarnas intressen! Anförande nr 42 Borgarrådet N o r d i n (m): Tack, fru ordförande och tack, Jan Valeskog, för frågan! Precis som jag säger i DN-artikeln vill jag ändå öppna upp för en diskussion om bland annat finansieringsfrågorna när det gäller trafiken. Det beror på att jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna valde att ställa sig utanför den delen i Stockholmsöverenskommelsen om trafiken om finansieringen. Det tycker jag är beklagligt, men jag tycker också att jag för att föra denna fråga framåt vill öppna upp för att föra diskussioner kring detta. Men jag tänker inte föra förhandlingen eller diskussionen här. Jag kan bara säga att härom dagen fattade regeringen beslut om 100 miljoner av trängselskattepengarna till trimningsåtgärder för kollektivtrafiken. Jag tycker att det var ett bra beslut. Låt oss nu se hur vi kan hitta lösningar för att skapa de nödvändiga trafikförbättringar som behövs. Fru ordförande! Jag vill säga att jag tycker att det har funnits en fördel med att man har skapat en koppling mellan trängselskatten och Förbifart Stockholm. Det har liksom inneburit ett tydligt användningsområde för trängselskattepengarna, vilket jag tror, och det borde ju glädja Jan Valeskog extra mycket, har bidragit till acceptansen av trängselskatten, inte bara i Stockholms stad utan även i Stockholms län. Men som sagt, låt oss vara redo att sitta ned och prata om detta. Vi ska också komma ihåg att detta är vi inte ensam part om, utan här handlar det också om statsmakterna och statsmakternas beslut i den kommande infrastrukturpropositionen. Vi är där en part, och det vore ju bra om vi talade med samma röst.

19 Yttranden Anförande nr 43 J a n V a l e s k o g (s): Det är inte så mycket tid att vinka på, eftersom proposition är planerad till höst. Ska stockholmare tala med en och samma stämma och ha ett tydligt budskap bör ju staden agera samfällt nu denna vår om man vill ha politiskt stöd med förankring i en tydlig linje. Men förlov sagt är inte dessa 100 miljoner till trimningsåtgärder inte mycket jämfört med de 7 ½ miljard som enligt vår bedömning tas ur kollektivtrafiken direkt via trängselavgifterna, som borde användas annorlunda. Det är ganska stor skillnad i belopp som vi vill satsa på kollektivtrafik respektive vägar i det här fallet. Vi anser att staten ska ta en större andel när det gäller Förbifart Stockholm. Men jag vill säga att det inte är mycket tid att vinka på. Ska vi medverka med en tydlig stämma kan vi inte sitta och diskutera frågan här, utan det krävs möten och diskussioner omgående väldigt snabbt. Jag uppfattar ändå Sten Nordin som att han är beredd att ifrågasätta den linje som nu gäller där alla pengar ska gå till förbifarten. Anförande nr 44 Borgarrådet N o r d i n (m): Fru ordförande! Nej, det är inte mycket tid att vinka på. Det var det jag menade, och därför valde jag att med en gång ta upp den är debatten och diskussionen. Låt oss se vilka framkomliga vägar vi kan hitta. Jag tror att det råder ett slags politiskt missförstånd omkring detta. Man har fört en diskussion om att använda trängselskatten rakt av till en betydande finansiering av förbifarten och att detta skulle innebära att man inte finansierar kollektivtrafiken. Låt oss se vilka satsningar vi behöver göra och se om vi kan bli ense om detta. Det ligger en betydande kollektivtrafiksatsning i detta. Sedan måste vi hitta robusta lösningar för hur det kan finansieras så att det gäller över flera mandatperioder. Det är det jag vill åstadkomma. Jag är övertygad om att det är samma sak som regeringen ytterst vill åstadkomma i samband med infrastrukturpropositionen. Anförande nr 45 J a n V a l e s k o g (s): Jag ser det som ett mycket stort problem att det inte händer någonting i den här frågan. Att man vill satsa på kollektivtrafik kan man ju säga i ord, men om vi ska vara tydliga och framgångsrika i Stockholmsregionen och visa upp en stor majoritet även när det gäller finansieringsfrågorna vi är det när det gäller prioriteringslistan men inte när det gäller finansieringsfrågorna måste man också agera kraftfullt väldigt snart. Annars är det inte mycket bevänt med den här artikeln eller annat heller om man ska visa upp en enig Stockholmsfront, som jag tycker verkligen behövs. Vi får se. Det finns några veckor kvar av våren att agera på. Jag hoppas att finansborgarrådet tar initiativ i den här riktningen. Sedan skulle jag slutligen vilja konstatera att det enda nya, om jag ska vara riktigt ärlig, som jag hittar i artikeln är att finansborgarrådet säger att det ska byggas en spårvagn hela vägen till Centralen. Jag noterar att det löftet ges innan trafikkontorets

20 Yttranden utredning i frågan är klar, vilket jag uppfattat att trafikborgarrådet hävdat var en förutsättning. Det är åtminstone en nyhet. Det är synd att vi inte väntar utredningen först. Anförande nr 46 Borgarrådet N o r d i n (m): Fru ordförande! Det kan ibland vara känsligt att ange visioner om vad man vill göra. Men jag tror att det är viktigt att vi är snabba både på det ena och på det andra, Jan Valeskog. Jag vill som sagt betona att vi har sett de Cederschiöldska förhandlingarna och har en prioriteringslista. Ni valde att ställa er utanför finansieringslösningen. Jag tycker att det var ett olyckligt val av er. Samtidigt ska vi komma vidare. Jag vill inte som första åtgärd smälla igen dörren och säga att ni får stå utanför. Jag tycker naturligtvis att vi måste prata vidare omkring hur vi ska kunna hitta robusta finansieringslösningar för det vi vill göra och komma ur debatten och tvisten om påvens skägg, som det nästan har blivit, om vilka pengar som går till vad. Fråga nr 2. Aspuddsbadet Anförande nr 47 S t e f a n N i l s s o n (mp): Fru ordförande, ledamöter! Min fråga gäller alltså Aspuddsbadet som idrottsnämnden för en tid sedan beslöt ska läggas ned. Aspuddsbadet är ett gammalt klassiskt litet bad som är mycket uppskattat av många. Badet är av förståeliga skäl i behov av renovering, men nämnden vill inte ta de kostnader för badet som man anser krävs för att det ska kunna fortsätta att drivas. Badet har under en följd av år drivits av en förening som gärna vill fortsätta att driva badet. Nu har föreningen gjort egna beräkningar av kostnader för renovering och för att driva badet som tyder på att dessa kan vara betydligt lägre än vad idrottsförvaltningarna har beräknat. Min fråga är till borgarrådet: Är du beredd att ompröva beslutet att lägga ned Aspuddsbadet om kostnaderna för renovering av badet blir betydligt lägre än vad som antogs när idrottsnämnden tog sitt beslut? Anförande nr 48 Borgarrådet S j ö s t e d t (fp): Kära fullmäktige, ordförande! Som Stefan mycket riktigt påpekar är Aspuddsbadet ett föreningsdrivet bad som har mycket begränsade öppettider för allmänheten. Om man är dam, är naturist och har familj har man sju timmar på sig i veckan att få plats där. Men är bara dam och inte har familj och inte är naturist är det ett par timmar man kan få vara där. När vi i idrottsnämnden gör prioriteringar mellan olika bad måste vi titta på var det finns möjligheter för många människor att få glädje av de pengar som vi lägger ned. Då är inte Aspuddsbadet ett sådant ställe. Det finns få ställen i Stockholm där det