Brottsofferjourernas Riksförbunds nationella arbete mot våld i nära relationer

Transkript

1 Brottsofferjourernas Riksförbunds nationella arbete mot våld i nära relationer Brottsofferjourernas Riksförbund Heléne Carlsson, kvinnofridsansvarig Det var en blandning av våld och kärlek. Han visade upp två helt olika sidor. Sara Berättat för BOJ Jag kan höra på pappas steg när han går i trappan om mamma ska få stryk. Fredde, 12 år Berättat för BOJ

2 Innehållsförteckning Sammanfattande punkter över BOJ:s kvinnofridsarbete.3 Inledning.4 Presentation av BOJ och dess värdegrund.4 Könsneutral information om våld i nära relationer 4 Tidiga insatser 4 Barnperspektiv 4 Stöd och hjälp.4 FN:s barnkonvention..5 Särskild företrädare för barn..6 Inrätta en Barntjänst!...6 Dokumentation av barnets upplevelser vid våld i nära relation.7 Helhetsperspektiv 7 Tiden före, under och efter uppbrott...7 Vid polisanmälan...7 Dokumentera även det psykiska våldet.8 Utökade möjligheter till psykisk rehabilitering.8 Jämställ psykiskt våld juridiskt med fysiskt våld..9 Ett misshandels-kit för hälso- och sjukvården...9 Hämta kvinnans tillhörigheter!...9 Flytta förövaren istället för den brottsutsatta!...9 Närståendemeddelanden 9 Synliggör sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer 10 LVU-utredningar..10 Behandling för den som utövar våld 10 Partnerkontakt vid IDAP-behandling...11 Rättshjälp vid bodelning..11 Brist på bostäder ett hinder...12 Skärpt lagstiftning och ändrad brottsrubricering vid förtal på nätet 12 Skyddade personuppgifter 12 Brottsoffersamordnare..13 Brottsoffersamordnare inom varje kommun 13 Brottsoffersamordnare inom varje polisområde..14 Förstärk polisens brottsoffersamornare!...14 Nationell brottsoffersamordnare..15 Centrum för Brottsutsatta och Brottsutsattas Hus.15 Centrum för Brottsutsatta i större kommuner..15 Struktur på Centrum för Brottsutsatta.15 Vidareutveckling av Centrum för Brottsutsatta till Brottsutsattas Hus...17 Varför Brottsutsattas Hus istället för Relationsvåldscentra?...18 Professionella och ideella aktörer på Centrum för Brottsutsatta och på Brottsutsattas Hus18 Strukturerade hot- och riskbedömningar...19 Fler strukturerade hot- och riskbedömningar!...19 Ökad kunskap om strukturerade hot- och riskbedömningar 19 Evidensbaserade hot- och riskbedömningsinstrument.19 1

3 Barnperspektiv vid hot- och riskbedömningar. 20 Kontaktförbud...20 Klassiskt polisarbete mot kontaktförbudsöverträdelser...20 Använd alla fyra graderna av kontaktförbud vid överträdelser...20 Kontaktperson hos polisen och uppföljning av kontaktförbud 20 Tekniska problem.20 Polisens hundförare stöttar brottsutsatta personer...20 Klargörande samtal..21 Motiverande samtal.. 21 Utbildning.21 Bemötandefrågor och kompetensutveckling 21 Riktade medel till polisen för implementering av förbättrade rutiner samt kompetensutveckling...21 Projektsjukan 22 Statistikcenter 22 Nationell statistik över våld i nära relationer ger en helhetsbild..22 Samverkan.22 Samarbeta mer mellan kommunerna!...22 Samverkan mellan myndigheter och organisationer...23 Särskild sårbarhet..23 Kompetensutveckling om särskilt utsatta 23 Tydliggöra ansvarsfördelningen kring särskilt utsatta...24 Hedersrelaterat våld och förtryck.24 Fruimport..26 2

4 BOJ:s arbete mot våld i nära relationer BOJ arbetar aktivt på riksnivå för att: Lyfta fram barnperspektivet när det gäller våld i nära relationer. Betona vikten av ett helhetsperspektiv när det gäller våld i nära relationer. Det handlar om tiden före, under och inte minst efter ett uppbrott från en destruktiv relation. Inrätta en brottsoffersamordnare inom socialtjänsten i varje kommun och en brottsoffersamordnare hos polisen inom varje polisområde. Det ska finnas Centrum för Brottsutsatta eller Brottsutsattas Hus för brottsutsatta personer i landets större kommuner. Detta för att undvika stigmatisering vid särskilt känsliga brott, ge lättillgängligt stöd till brottsutsatta och för att arbeta mer resurseffektivt. Strukturerade hot- och riskbedömningar ska göras i alla relevanta fall av våld i nära relationer. Samma hot- och riskbedömningsinstrument ska användas av polis, socialtjänst och kriminalvård för att få en samsyn kring hotbilden för den brottsutsatta personen. De enda hot- och riskbedömningsinstrument som är evidensbaserade och vetenskapligt utprovade enligt svenska förhållanden är SARA för våld i nära relationer, SAM för stalkning och PATRIARK för hedersrelaterat våld och förtryck. Alla fyra graderna av kontaktförbud ska användas i högre grad vid överträdelser av kontaktförbudet. Mer utbildning om våld i nära relationer behövs till personal inom socialtjänst, rättsväsende, polis, Migrationsverket, skolan samt hälso- och sjukvård. Skapa en bättre helhetsbild över omfattningen av våld i nära relationer genom att inrätta ett statistikcenter på NCK. Samverka mera mellan kommuner samt mellan kommuner, landsting, myndigheter och ideella organisationer! 3

5 INLEDNING Presentation av BOJ och dess värdegrund Brottsofferjourernas Riksförbund (BOJ) är en ideell organisation som arbetar för bättre villkor för alla brottsutsatta personer oavsett kön, ålder, sexuell läggning, religion, etnisk tillhörighet eller funktionsnedsättning. Stöd ges till brottsutsatta personer, vittnen, anhöriga och deras vänner. Arbetet baseras på internationella konventioner avseende mänskliga rättigheter. BOJ är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Det finns cirka 100 lokala brottsofferjourer i hela Sverige. Volontärerna inom BOJ består av dels stödpersoner som ger stöd till brottsutsatta, vittnen och anhöriga när det gäller information, vägledning, krisbearbetning, medmänskligt stöd samt har kunskapen att hänvisa vidare till professionell instans när det är lämpligt. Dels finns också vittnesstöd som ger opartisk information om rättsprocessen till brottsutsatta, vittnen, anhöriga och misstänkt gärningsperson. Stödpersonerna och vittnesstöden inom brottsofferjourerna har fått särskild utbildning och alla har avgett tystnadslöfte. På BOJ:s nationella Telefoncentral finns även möjlighet till stöd på eget språk, där det för närvarande finns cirka 20 språk representerade via BOJ:s språkvolontärer. Hjälpen är kostnadsfri och det går bra att ta kontakt med BOJ utan att ha gjort en polisanmälan. Varje år får över brottsoffer, anhöriga och vittnen stöd av landets 100 lokala brottsofferjourer. Jourerna möter många våldsutsatta kvinnor. Dagligen söker sig drygt 14 kvinnor till en brottsofferjour efter att ha utsatts för misshandel. Varje dag tar också fler än två kvinnor som utsatts för grov kvinnofridskränkning och drygt fyra som utsatts för våldtäkt kontakt med en brottsofferjour. Könsneutral information om våld i nära relationer För att inte exkludera någon föreslår BOJ att information om våld i nära relationer i möjligaste mån bör göras könsneutral för att innefatta även våld i nära relationer när det gäller hbt-personer, män som utsätts för våld av kvinnor samt hela den mångfacetterade problematiken vid hedersrelaterat våld och förtryck. Detta leder förhoppningsvis även till att myndigheter och andra organisationer har ett öppet och vidsynt förhållningssätt när det gäller dessa frågor. Tidiga insatser När det gäller våld i nära relationer vill BOJ framhålla vikten av en tidig insats, vilket ofta gör det lättare att begränsa fysiska och psykiska skador. Detta är speciellt viktigt eftersom alla former av våld ger allvarliga konsekvenser både för den som är utsatt och för den som utövar våld. Detta gäller i allra högsta grad även för barn som bevittnar/upplever våld i nära relationer 1. BARNPERSPEKTIV Stöd och hjälp Barnperspektivet behöver tydliggöras och lyftas fram när det gäller våld i nära relationer 2. Enligt SoL 5 kap. 11 tredje stycket är barn som bevittnat våld att betrakta som offer för brott och har rätt till stöd. Hjälp att bearbeta sina upplevelser borde därför erbjudas alla barn som upplevt/bevittnat våld. Barnen behöver få bearbeta sina upplevelser och även få verktyg till att 1 Barnombudsmannen (2012) Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar. 2 Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011). Skyddat boende för hedersvåldsutsatta personer en slutrapport av en nationell kartläggning. 4

6 hantera relationerna till de övriga familjemedlemmarna. Forskning visar också att barn som upplevt/bevittnat våld har en förhöjd risk både för att utsättas för andra svåra livshändelser senare i livet 3 och att de lär sig att våld är ett att lösa konflikter på samt att samhället är en fientlig och oförutsägbar miljö där man inte kan lita på andra människor 4. Det finns således många goda skäl till att ge barnen adekvat stöd. Detta ska inte vara något som vårdnadshavarna ska behöva be om, utan det bör ske automatisk så fort socialtjänsten får kännedom om att det finns barn i en våldsutsatt familj. Stödet bör fortgå så länge som barnet är i behov av det, vilket är något som en professionell stödgivare ska bedöma för att inte riskera att stödet avbryts i förtid av en eventuell våldsutövande vårdnadshavare som inte har något intresse av att barnet ska berätta vad hon/han upplevt. FN:s barnkonvention Det finns en föräldrabalk i lagstiftningen, men ingen barnbalk vilket BOJ ser som ett problem. BOJ verkar för att införa FN:s barnkonvention i lagstiftningen för att tydliggöra och förstärka barnperspektivet. Barnets rättigheter kommer ofta i kläm när det gäller brottsofferfrågor, speciellt viktigt är det att implementera artiklarna 2, 3, 6 och 12 som är barnkonventionens grundprinciper i svensk lagstiftning. - Artikel 2 i FN:s barnkonvention säger att när vuxna fattar beslut ska de se till barnets bästa, vilket betyder att de vuxna alltid ska tänka på vad som är bra för barnet och hur besluten påverkar barnet. Barnet ska också få det skydd och omvårdnad som barnet behöver. Detta blir ofta sekundärt vid våld i nära relationer när flera kommuner är involverade vilket ofta är fallet då det gäller barnens situation beträffande våld i nära relationer. Då är ansvarsfördelningen mycket oklar vilken kommun som har ansvar för vilka saker. Dessutom råder det stor oklarhet om vilka insatser barnet behöver och vem som betalar för dem, vem som utför dem (är oftast inte samma kommun). En så grundläggande sak som barnets rätt till skolskjuts kan dra ut på tiden rejält under tiden som vistelsekommunen och bosättningskommunen tvistar om vem som bär ansvaret för detta, och under tiden kommer barnet/barnen efter i skolarbetet. Dessutom mår barn bra av rutiner och av att ha en så normal tillvaro som möjligt och att tvingas tillbringa dagarna i ett skyddat boende är ingen bra miljö för ett barn, så ju snabbare barnet/barnen får fasta rutiner i sitt liv och kommer ut i samhället med skolgång och fritidsaktiviteter desto bättre för barnet. - I artikel 12 i FN:s barnkonvention beskrivs barnets rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet själv. Vuxna ska lyssna och ta hänsyn till barnets åsikter, och när en myndighet eller domstol hanterar eller beslutar i en fråga som rör barnet ska barnet få möjlighet att uttrycka sin vilja, enligt barnkonventionen. Detta är något som ofta åsidosätts vid vårdnadstvister där myndigheterna oftast tillgodoser 3 Holt, S.; Buckley, H. & Whelan, S. (2008) The impact of exposure to domestic violence on children and young people: A review of the literature. Child Abuse & Neglect, Vol. 32, pp ; Kitzmann, K.M., Gaylord, N.K., Holt, A.R. & Kenny, E.D. (2003). Child Witnesses to Domestic Violence: A Meta-Analytic Review. Journal of Consulting and Clinical Psychology, Vol. 71, No. 2, pp ; Mc Closkey, L.A., Figueredo, A.J. & Koss, M.P. (1995). The Effects of Systemic Family Violence on Children s Mental Health. Child Development, Vol. 66, No. 5, pp , Barnombudsmannen (2012) Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar. 4 Rädda barnen, (2006) Detta borde alla veta om barnmisshandel; Widén, E. (2010) Barn som upplevt våld. En handbok för kvinnojourer. Stockholm: Roks 5

7 föräldrarnas rätt till sina barn istället för att se detta ur barnets synvinkel 5. Om det föreligger minsta misstanke om att någon av vårdnadshavarna utsätter barnet för fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt eller existentiellt våld så bör barnperspektivet råda före föräldraperspektivet. I sådana fall är det inte ovanligt att bosättningskommunen som ansvarar för barnutredningen handlar stick i stäv mot vad vistelsekommunen rekommenderar, ja till och med att de direkt motarbetar varandra. Vid varje misstanke om att barn blir utsatt för någon form av kränkningar av en vårdnadshavare borde vårdnaden interimistiskt övergå till den andra vårdnadshavaren tills den rättsliga prövningen är avgjord. Att exempelvis behöva överlämna sitt barn till den andra föräldern varannan vecka för att man juridiskt har gemensam vårdnad när den andra föräldern är misstänkt för att ha utsatt sitt barn för sexuella övergrepp under tiden som polisen genomsöker den misstänktes dator efter pedofilmaterial är omänskligt. Och om man som vårdnadshavare underlåter att lämna barnet så är detta ett brott! Här saknas definitivt ett barnperspektiv! I dessa situationer är det inte ovanligt att bosättningskommunen hävdar pappans rätt till sitt barn, medan vistelsekommunen lyfter fram barnperspektivet eller vice versa. Särskild företrädare för barn Det är viktigt att tydliggöra vilka uppgifter en särskild företrädare för barn har är en fråga som har hög prioritet. Det är orimligt att det inte finns en rikstäckande norm som ger klara och tydliga riktlinjer för exempelvis om det är den särskilda företrädarens ansvar att hämta och ta med barnet till förhör hos polisen. Var i landet ett barn bor ska inte vara avgörande för vilket stöd barnet får. Att göra det möjligt att utse särskild företrädare för barn även när barnet bevittnat våld i en nära relation bör vara en självklarhet. Eftersom socialnämnden har ansvar för att särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av/mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp enligt 5 kap. 11 tredje stycket i SoL, så borde detta även tillämpas i rättsliga sammanhang. En särskild företrädare för barn som kan föra barnets talan utifrån ett barnperspektiv borde vara barns rättighet och en åtgärd som sker med automatik när det gäller våld i nära relationer. Då skulle även risken att en av barnets vårdnadshavare inte ger sitt tillstånd vid gemensam vårdnad för att barnet ska få adekvat hjälp och stöd förhindras, liksom att barnet inte skulle få tillåtelse från den våldsanklagade vårdnadshavaren att berätta om övergrepp för polisen. Inrätta en Barntjänst! I barnskyddsutredningen som gjordes föreslogs att man ska sätta samman de bestämmelser som avser barn i socialtjänstlagen (SoL) och lagen om vård av unga (LVU) till en ny gemensam lag. En särskild organisation kallad barntjänsten bör överta de områden inom den nuvarande socialtjänsten som rör barns skydd 7. Barntjänsten bör vara lättillgänglig för barn och unga genom att använda sig av de informationskanaler som är användarvänliga för barn. Detta innefattar även en nationell jourtelefon för barn och unga som behöver barntjänstens hjälp. All personal som möter barn ska ha adekvat kompetens när det gäller bemötande, att bedöma barns behov av stöd samt kunna följa upp insatserna. Det behöver 5 Barnombudsmannen (2012) Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar., Sundhall, J. (2012). Kan barn tala? En genusvetenskaplig undersökning av ålder i familjerättsliga utredningstexter. Göteborgs universitet. 6 SOU 2009:68 Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU). 7 Barnombudsmannen (2012) Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar. 6

8 finnas jourverksamhet inom barntjänsten så barn kan nå dem dygnet runt när behov uppstår. Alla barn som möter barntjänsten ska ha en egen kontaktperson som tar tillvara barnets intressen och kan ge relevant information fortlöpande. Dokumentation av barnets upplevelser vid våld i nära relation Polis och rättsväsende måste i större utsträckning dokumentera barnens upplevelser i polisutredningar och under rättegångar, vilket kan underlätta för barnen att få brottskadeersättning samt möjlighet till stöd och egen bearbetning. HELHETSPERSPEKTIV Tiden före, under och efter uppbrott Det är viktigt att ha ett helhetsperspektiv på våld i nära relationer, vilket saknas i socialtjänstens stöd kring den våldsutsatta personen och även familjen som helhet. Idag saknas det förebyggande arbetet kring våld i nära relationer, liksom stödsamtalens betydelse både när det gäller processen innan ett uppbrott, under själva uppbrottsfasen men framförallt även efter uppbrottet. Vad händer med familjen när den brottsutsatta vårdnadshavaren sitter ensam med sina barn i sin nya lägenhet? Det vanligaste är att stödet till den våldsutsatta personen upphör så fort hon/han fått en ny bostad och den praktiska situationen kring henne/honom är löst med lägenhet, skola, barnomsorg, jobb o.s.v 8. Men det är ofta när den våldsutsatta personen är tryggad som hon/han vågar släppa fram de traumatiska upplevelser hon/han varit med om, och det är nu personen behöver hjälp och stöd att bearbeta det som har hänt. Endast var tredje kommun uppger att de under 2011 systematiskt följt upp insatser till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 9. Detta är ofta en mycket lång process som kan ta många år och som innefattar flera olika faser. Här behöver socialtjänsten gå in i betydligt högre grad och stötta den våldsutsatta personen genom att slussa henne/honom vidare till professionell hjälp inom hälso- och sjukvård och/eller till mindre omfattande former av stöd hos brottsofferjour, kvinnojour eller annan lämplig organisation. Den brottsutsatta personen behöver stödsamtal och ett samverkade av olika stödinsatser omkring sig för att bearbeta sina upplevelser, här finns annars även en stor risk att hon/han går tillbaka till den destruktiva relationen. Traumabandet får inte underskattas! Eventuella barn behöver mycket stöd under lång tid för att få verktyg till att hantera relationen med båda sina föräldrar och stödsamtal för att bearbeta sina upplevelser. Här krävs det ett mycket väl fungerande samarbete mellan bosättningskommun och vistelsekommun i de fall kvinnan har tvingats flytta, problemet är att varken det helhetsperspektivet på stödinsatser kring våld i nära relationer eller ett väl fungerande samarbete mellan kommunerna finns idag. Vid polisanmälan Det är vanligt att förövaren försöker förmå den våldsutsatta personen att ta tillbaka sin polisanmälan. Här föregår exempelvis polisen i Norrköping med flera goda exempel för hur detta kan undvikas: Alla poliser i yttre tjänst är utbildade i att hålla videoförhör direkt på plats när de tar emot en anmälan om våld i nära relation. 8 Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011). Skyddat boende för hedersvåldsutsatta personer en slutrapport av en nationell kartläggning. 9 Socialstyrelsens rapport Öppna jämförelser. Brottsoffer våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 2012 (2012). 7

9 Varje polis i yttre tjänst har en kamera med sig, vilket i praktiken innebär att det finns minst två kameror med vid varje utryckning för att förhindra att ett videoförhör inte kan genomföras på plats på grund av en krånglande eller trasig kamera. Snabb rättsmedicinsk fotodokumentation av fysiska skador, oftast samma dag eller senast följande vardag. Detta är möjligt genom avtal med rättsmedicinskt läkare. Detta gör att ansvaret för att fullfölja polisanmälan flyttas över från kvinnan till polisen, även om kvinnan försöker dra tillbaka sin anmälan så finns alla bevis kvar. Dessutom stärks bevisvärdet inför en eventuell rättegång då vittnesmålen finns inspelat på video och det finns god dokumentation med foton på skadorna från rättsläkare. Genom dessa åtgärder har Norrköpingspolisen en högre uppklarandeprocent med 42% i fall med brott i nära relationer än riksgenomsnittet som ligger på 26%. Siffrorna är från Detta är en anmärkningsvärt stor skillnad och visar hur man med relativt små medel kan nå stora förbättringar. BOJ anser att detta är en modell som polisen borde arbeta efter i hela landet. Även polisen i Dalarna arbetar med att videodokumentera vittnesmålen direkt på plats med goda resultat, deras uppklarandeprocent på 31% är också högre än riksgenomsnittet när det gäller brott i nära relationer. Dokumentera även det psykiska våldet På samma sätt som de fysiska skadorna dokumenteras vid en rättsmedicinsk undersökning borde det även vara krav på att en psykologisk utvärdering ska göras. Denna bör utföras av kompetent personal såsom psykolog, psykiater, kurator eller motsvarande som även har utbildning om hur våld i nära relationer påverkar människor. Här är det viktigt att ha kunskap om hur våldet blir ett naturligt inslag i den våldsutsatta personens liv, den s.k. normaliseringsprocessen 10. Våld kan se ut på många sätt; fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt, ekonomiskt och existentiellt. Många gånger förekommer det olika sorters våld inom en destruktiv relation men ibland bara en sorts våld. Det fysiska våldet är enklare att upptäcka än de övriga våldstyperna, dessutom är det fysiska våldet en tydlig signal till den våldsutsatta att det är en destruktiv relation. De övriga typerna av våld är betydligt svårare att definiera som våldsövergrepp eftersom det ofta är mer diffusa händelser. Detta kan vara svårt att sätta ord på både för den som är utsatt och för en utomstående som bevittnar övergreppen. Många gånger påminner de symptom en våldsutsatt person uppvisar också om psykiska diagnoser som exempelvis Borderline personlighetsstörning, klinisk depression, tvångssyndrom och liknande, vilket gör det viktigt att kunna särskilja vad som är normala reaktioner i en destruktiv och våldsam nära relation och vad som är sjukdomssymptom. Våldsutsattheten kan också vara en orsak till depression, ångest och liknande psykiska problem. Den psykologiska utvärderingen behöver dessutom upprepas vid flera tillfällen då många symptom visar sig först efter en tid. Många är i en chockfas vid uppbrottet och reaktionerna kommer först när brottsoffret är i en miljö där hon/han är trygg. Exempelvis är posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) något som kan komma efter förhållandevis lång tid. Utökade möjligheter till psykisk rehabilitering Enligt FN:s Brottsofferdeklaration från 1985 har brottsoffer rätt till materiell, medicinsk, psykisk och social hjälp. För brottsutsatta personer som behöver hjälp med psykisk rehabilitering finns det ofta ingen hjälp att få inom psykiatrin om personen inte har en svårare diagnos eller är suicidbenägen, utan personen hänvisas då till kurator på vårdcentral eller till 10 Nordborg, G. (2008). Våld i vardagen. In G. Heimer & D. Sandberg (Eds.) Våldsutsatta kvinnor samhällets ansvar. (pp ). Lund: Studentlitteratur. 8

10 ideell organisation som exempelvis brottsofferjour eller kvinnojour. Om det krävs mer kompetens än vad vårdcentralens kurator har, och det ideella stödet hos brottsofferjour eller kvinnojour heller inte räcker till så finns det tyvärr inte något adekvat stöd däremellan. Detta är en allvarlig brist. Det behövs psykoterapeuter med särskild kompetens för traumabehandling efter våld och övergrepp/bättre psykisk rehabilitering inom primärvården, vilket skulle medföra mindre mänskligt lidande men också en samhällsekonomisk vinst då samhället besparas kostnader för långtidssjukskrivningar i många av dessa fall. Jämställ psykiskt våld juridiskt med fysiskt våld Det är viktigt att jämställa psykisk misshandel med fysisk misshandel. Många gånger upplevs den psykiska misshandeln allvarligare än den fysiska och tar ofta mycket lång tid att bearbeta. I vissa fall leder den psykiska misshandeln även till fysiska skador. Därför är det viktigt att tydliggöra i lagparagraferna om misshandel respektive vållande till kroppsskada eller sjukdom att bestämmelserna avser såväl fysiska som psykiska skador. Ett misshandels-kit för hälso- och sjukvården Rättsväsende och sjukvård bör samarbeta för att ta fram ett misshandels-kit för misshandelsoffer liknande det rape-kit som finns för våldtagna. Detta för att rätt prover och rätt undersökningar ska genomföras. Även här är barnperspektivet viktigt, då det ofta finns barn med när det gäller våld i nära relationer. Det behöver finnas färdiga rutiner för stöd till barn som har bevittnat/upplevt våld, de behöver hjälp att bearbeta det som de har varit med om och få verktyg till att kunna hantera sina upplevelser. Hämta kvinnans tillhörigheter! Glädjande nog är denna fråga uppe för diskussion mellan Justitieministern och Rikspolisstyrelsen. Detta är ett allvarligt problem ur ett barnperspektiv, när barnen tvingas lämna alla sina saker vilket förvärrar traumat i att bli uppryckt ur hela sin livsmiljö. Ur den våldsutsattas perspektiv innebär detta många gånger att personen inte kommer åt sina personliga tillhörigheter, räkningar m.m. Det är vanligt förekommande att brottsoffret aldrig får tillbaka sina tillhörigheter och kan även hamna hos Kronofogden när personen inte kommer åt att betala sina räkningar. Detta försvårar att få en ny bostad, teckna el- och telefonabonnemang och allt annat som krävs vid en flytt. Flytta förövaren istället för den brottsutsatta! Ett bättre alternativ till att hjälpa den brottsutsatta att hämta sina tillhörigheter är att förhindra att den som misstänks för relationsvåld i normalfallet inte ska vistas i parets gemensamma bostad under utredningstiden. Kan den misstänkte inte häktas bör besöksförbud i egen bostad kunna meddelas. Ett jourboende dit personer som ålagts besöksförbud i egen bostad kan hänvisas vore ett bättre alternativ än att den brottsutsatta personen och eventuella barn ska behöva fly sitt eget hem. Ur ett barnperspektiv är det förödande att ryckas upp från sin invanda miljö med sina kompisar, skola, dagis och fritidsaktiviteter. Närståendemeddelanden Det finns ett förbud i rättegångsbalken 27 kap. 2 mot att beslagta närståendemeddelanden, exempelvis SMS eller en lapp på köksbordet, och använda detta som bevis. Syftet är att man inte ska kunna bli dömd för något man yppat i förtroende till en närstående. Dock finns det undantag från detta om det gäller särskilt grova brott med minst två års fängelse. Vid våld i 9

11 nära relationer uppstår det problem när regeln tillämpas, eftersom brottet utspelar sig mellan närstående. Här skulle SMS, meddelanden med dödshot eller hot om våld behöva användas som bevis i rätten. En ökad möjlighet att använda närståendemeddelanden som bevis i ärenden som rör hot och våld i nära relationer borde vara möjligt utan att rättssäkerheten hotas. Synliggör sambandet mellan våld mot djur och våld i nära relationer Att det finns ett samband mellan våld mot husdjur och våld i nära relationer är ett ämne som debatteras allt oftare 11. Brottsutsatta väljer ofta att stanna kvar i en våldsam och destruktiv relation för att skydda sitt husdjur. Hot och våld mot husdjur används som utpressningsmedel av förövaren. Husdjur får oftast inte medtagas till skyddade boenden, men sedan 2009 finns den ideella organisationen VOOV (Veterinär omtanke om våldsutsatta) som driver skyddat boende för husdjur till våldsutsatta personer som behöver bo på skyddat boende. BOJ anser att djurplågeribrottet borde införlivas i grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning. Våld mot husdjur borde ses som en försvårande omständighet och höja straffvärdet i ärenden som rör våld i nära relation. LVU-utredningar Att leva med våld/hot om våld i sin vardag inverkar på varje enskild individ förövaren, den/de utsatta. Exempelvis är modersrollen något som kanske inte fungerar fullt ut i en sådan kontext, och det är viktigt att LVU-utredningar görs när mamman och barnen är tryggade (både i en säker miljö utan hot men även när allt fallit på plats runt omkring med boende, skola, dagis, arbete, socialt stöd o.s.v.). Utvärderingar bör därför ske kontinuerligt vid flera tillfällen istället för att göra en utvärdering i det kaos som det innebär att leva med våld/hot om våld. Ingen människa fungerar under sådana premisser. Naturligtvis påverkas även barnen i en sådan miljö, så alla slags utredningar som görs i ett initialt skede behöver följas upp efter en viss tid för att dokumentera utvecklingen. Det är bättre att stötta mamman i ett tidigt skede genom olika stödresurser istället för att ta barnen ifrån den trygghet de har i mamman, vilket är mycket viktigt att bosättningskommunen beaktar då de gör barnutredningen. I dagsläget är det flera socialtjänster som inte har det perspektivet/kunskapen i sina utredningar. Behandling för den som utövar våld Insatser behövs även till förövaren som behöver hjälp med att förändra och förstå ett destruktivt beteende. När det gäller behandling för den som utövar våld har det visat sig att behandlingen som finns för personer som utövar våld endast gör nytta om personen är motiverad och vill ta emot hjälp att förändra sitt beteende. Annars är det bara bortkastade resurser som skulle kunna läggas på andra insatser. Det förekommer att den som utövar våld utlovar att den ska genomgå terapi för att förändra sitt beteende enbart med syftet att hålla kvar den våldsutsatta personen i en destruktiv relation eller för att göra ett bättre intryck i rätten och därmed få ett lägre straff. Därför bör motiven hos den som utövar våld utvärderas noga av professionella personer så det verkligen finns en seriös motivation och önskan att förändra sitt beteende, vilket annars innebär en mer utdragen process för den våldsutsatta parten samt även ett resursslöseri. Det finns tyvärr inte mycket forskning inom det här området vilket gör det svårt att ge tydliga direktiv på behandlingsmetoder, därför behövs det mer utvärderingar och forskning om de behandlingsmetoder som används. Alternativ Til Vold (ATV) i Norge har nått framgång med 11 Walton-Moss, Manganello, Frye & Campbell (2005): Risk factors for IPV and associated injury among urban women. Journal of Community Health, 30(5),

12 sina behandlingsmetoder, men fortfarande behövs mer utvärderingar innan det går att säga att det finns evidensbaserade behandlingsmetoder. Viss forskning tyder på att MI (Motiverande samtal, från engelskans Motivational Interviewing) kan vara ett sätt att motivera personer som utövar våld till att genomgå behandling för att förändra sitt beteende 12. Ett annat exempel är polisen i Uppsala som samarbetar med en mansmottagning, vilket innebär att polisen genom samtal med förövaren vid våld i nära relationer försöker få personen att vända sig till mansmottagningen för att få till stånd en beteendeförändring. Det finns också indikationer på att det är lättare att nå pappor med våldsproblematik än våldsutövande män utan barn, då barnets upplevelse av våld är ett sätt att motivera till en beteendeförändring 13. Partnerkontakt vid IDAP-behandling Det är inte bara den som utövar våld som behöver professionell hjälp, utan även den som är våldsutsatt behöver stöd och hjälp under tiden som partnern avtjänar ett fängelsestraff eller genomgår behandling mot det våldsutövandet. Partnern till de som genomgår IDAPprogrammet inom kriminalvården erbjuds partnerkontakt, vilket innebär 4 samtal i anslutning till IDAP-programmet. Dock är det inte alla som erbjuds partnerkontakt på grund av att det inte finns tillräckligt med kontaktpersoner som kan hålla samtalen enligt kriminalvårdens rapport Utvärdering av partnerkontakt kopplat till IDAP (2010). Detta är mycket allvarligt, dels eftersom partnerkontakten är en säkerhetsfaktor för kvinnan och eventuella barn under IDAP-behandlingen och dels för att kvinnan är i stort behov av samtalsstöd när hon lever i/har levt i en destruktiv relation. Om Kriminalvården inte har tillräckligt med kontaktpersoner för att kunna fullgöra partnerkontakten så finns det ideella organisationer som kan vara en resurs. Exempelvis har brottsofferjourerna i Södra Värmland, Sydöstra Skåne och Luleå sedan en längre tid haft avtal med kriminalvården som innebär att BOJ har hand om partnerkontakten och det finns även kvinnojourer som har liknande avtal. Men den våldsutsatta partnern behöver mer stöd än de 4 samtal som partnerkontakten innebär. Det behövs hjälp att bearbeta sina sårbarhetsfaktorer och att förstå normaliseringsprocessen 14 som gör att den våldsutsatta personen inte har full insikt i hotbilden. Ett adekvat bearbetningsstöd samt hjälp att hitta verktyg för att kunna bryta upp från den destruktiva relationen behövs, dessutom är det mycket viktigt att den våldsutsatta personen får fortsatt stöd när hon/han brutit upp från relationen och inte bara lämnas ensam i en lägenhet. Kriminalvårdens arbete med intagna som dömts för relationsvåld måste utvecklas och utvärderas, speciellt eftersom det förekommer viss internationell kritik mot IDAPprogrammet som kriminalvården använder sig av. En utvärdering vore därför önskvärd för att ta reda på effekterna samt om arbetet behöver utvecklas ytterligare. Rättshjälp vid bodelning För att säkerställa rättsäkerheten ska det vara möjligt att få rättshjälp vid bodelning. En rättvis bodelning som är utförd av en bodelningsförrättare säkerställer även barnens möjligheter till att växa upp under bättre ekonomiska förutsättningar när inte någon av parterna har blivit förfördelad i separationen. 12 Kistenmacher & Weiss, 2009; Musser et al., Lindén, G. & Breife, P. (2012) Pappor med våldsproblematik Vad kan man göra? Stockholm: Gothia Förlag 14 Nordborg, G. (2008). Våld i vardagen. In G. Heimer & D. Sandberg (Eds.) Våldsutsatta kvinnor samhällets ansvar. (pp ). Lund: Studentlitteratur. 11

13 Brist på bostäder ett hinder Bristen på bostäder i flera kommuner gör att personer som är utsatta för våld i nära relationer inte kan hitta ett nytt boende 15. Tidsaspekten är dessutom av yttersta vikt i dessa fall, eftersom situationen ofta är akut. Nya regler behövs för att våldsutsatta personer i samband med relationsvåld ska kunna få hyra en ny lägenhet även om de är skuldsatta och/eller har betalningsanmärkningar, eftersom de ekonomiska problemen ofta har sin uppkomst i den destruktiva relationen och förhoppningsvis kommer att klaras upp så fort den våldsutsatta personen fått hjälp att starta på nytt. Försörjningsstödet bör räknas som inkomst för att underlätta att få bostad både hos privata och kommunala bostadsbolag. I dagsläget bor många våldsutsatta personer kvar alldeles för länge på ett skyddat boende eftersom de inte får tag i en lägenhet. Det är inte bra att våldsutsatta personer som är redo att stå på egna ben bor kvar på skyddade boenden och upptar platser som andra våldsutsatta personer står i kö till. Skärpt lagstiftning och ändrad brottsrubricering vid förtal på nätet Den tilltagande problematiken, inte minst efter uppbrott från en destruktiv relation, med förtal på nätet med stor spridningseffekt, föranleder en skärpt lagstiftning. Idag är förtal och grovt förtal i princip s.k. målsägandebrott vilket - praktiskt taget undantagslöst - leder till att lagföring inte förekommer. Brottsofferjourernas Riksförbund, BOJ, anser att ordningen är helt förlegad mot bakgrund av de allvarliga hatiska angrepp som regelbundet förekommer på nätet. Det ska inte vara upp till målsägande att själva driva dessa ärenden rättsligt. Därför föreslår BOJ en ändrad brottsrubricering "nätkränkning" och "grov nätkränkning", som i sistnämnda fall föreslås få fängelse i högst fyra år i straffskalan. För nätkränkning som inte är grov föreslås böter eller fängelse i högst ett år (förtalsbrott är idag ett rent bötesbrott och grovt förtal kan leda till fängelse i högst två år). Den viktigaste skillnaden mot idag blir alltså att nätkränkning och grov nätkränkning blir allmänna åtalsbrott med högre straffvärde. Skyddade personuppgifter Kompetensen måste höjas inom statliga myndigheter, kommuner, landsting och privata företag när det gäller skyddade personuppgifter med tydliga riktlinjer för hur sekretessen ska bibehållas 16. Inom förskola och skola är det exempelvis viktigt att ha väl utarbetade rutiner för hur mycket uppgifter som ska vara med på barnens klasslistor, att fotografering för klassfoto inte ska vara obligatoriskt och överhuvudtaget vara försiktiga med fotografering. Inom sjukvården behöver kompetensen höjas kring fiktiva personnummer som sjukvården använder vid skyddade personuppgifter. Många gånger har inte personalen kompetens på vårdcentraler och akutmottagningar hur de ska göra för att skapa fiktiva personnummer och de vet inte heller hur de ska användas. Framför allt behöver kompetensen kring skyddade personuppgifter höjas inom socialtjänsten då många inte har kunskap om hur man ansöker om detta, vad det innebär för individen att leva med detta, vilka olika grader av skyddade personuppgifter det finns samt olika säkerhetsaspekter som är viktigt att tänka på för att bäst kunna hjälpa och råda personer som tvingas skaffa skyddade personuppgifter. Dessutom behöver sekretessen förbättras kraftigt inom många socialtjänster då det dels är alldeles för många handläggare som får insyn i ett ärende och dels behövs bättre information om rutiner kring sekretess som exempelvis att aldrig maila personuppgifter då detta blir en offentlig handling som vem som helst har rätt att begära ut. Många bostadsbolag har bättre sekretess än socialtjänsten beträffande personer med skyddad identitet då det oftast bara är 2-3 personer 15 Länsstyrelserna i Västra Götalands, Stockholms och Skåne län (2011). Skyddat boende för hedersvåldsutsatta personer en slutrapport av en nationell kartläggning. 16 Barnombudsmannen (2012). Signaler. Våld i nära relationer. Barn och ungdomar berättar. 12

14 som har information i dessa ärenden där och är de enda inom bostadsbolaget som handlägger den typen av ärenden. Uppgifterna finns vanligtvis inte registrerade i bostadsbolagets datasystem utan endast en hänvisning finns till den handläggare som har behörighet för skyddade personuppgifter, alla andra uppgifter är ofta inlåsta i brandsäkra kassaskåp. Så borde även socialtjänsten arbeta för att skydda identiteten. De regler som påverkar kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter när vårdnaden är gemensam eller pappan har rätt till umgänge med barnen behöver ses över i de fall det är pappans beteende som är orsaken till att personuppgifterna skyddas. Det läggs ett för stort ansvar på barnen att inte av misstag råka röja några uppgifter om var de bor eller vilken skola/dagis som de går i. Det är svårt för barnet att berätta något om sina vardagliga aktiviteter, exempelvis idrottsföreningar de är med i eller andra fritidsaktiviteter när de inte kan nämna något om de tävlingar de deltar i, teateruppsättningar är med i, konserter de deltar i för att nämna några exempel. En enkel utflykt med skola/dagis blir svår för barnet att prata om, då det kan framkomma vilken stad de bor i. Om barnet är så pass litet att det inte går att förklara varför barnet inte får röja några uppgifter som gör att den skyddade adressen kan spåras eller uppge det nya efternamnet så blir saken ännu mer komplicerad. I sådana fall borde en kontaktperson från socialtjänsten vara med hela tiden under umgänget med fadern, för att inte lägga för stort ansvar på barnet och riskera att barnet skuldbelägger sig själv om han/hon råkar röja några känsliga uppgifter. Viktigt är att det är samma eller max 2 olika personer som alternerar i att vara med så barnet känner trygghet och kontinuitet vid besöken hos pappan. En central handläggare bör utses för barnavårdsutredningar när det gäller barn/förälder med skyddade personuppgifter för att förhindra att den nya boendekommunen röjs istället för att låta ursprungskommunen utreda ärendet. Personer med skyddade personuppgifter bör även få medel från Socialtjänsten till att kunna köpa en dator om de inte har pengar till det själva. Eftersom de har skyddade personuppgifter så får de inte köpa dator på avbetalning, och av säkerhetsskäl så bör de inte använda offentliga datorer. En dator behövs för att betala räkningar, kunna utföra andra bankärenden utan att behöva gå in på banken då det är en säkerhetsrisk att behöva uppge personuppgifter offentligt så andra kan höra, samma sak gäller även vid kontakter med andra myndigheter liksom elbolag, försäkringsbolag och andra kontakter man behöver ta för att boendet och livet ska kunna fungera. Här behövs ett klargörande om det är bosättningskommunen eller vistelsekommunen som ansvarar för detta i de fall den brottsutsatta personen varit tvungen att flytta på grund av hotbilden, samt ett klargörande att en dator är en nödvändighet för människor med skyddade personuppgifter. BROTTSOFFERSAMORDNARE Brottsoffersamordnare inom varje kommun Inom varje kommuns socialtjänst bör det finnas en brottsoffersamordnare som kan handlägga brottsutsatta personers olika ärenden inom socialtjänsten, informera om brottsutsattas möjligheter till stöd och hjälp och som kan hänvisa vidare till andra relevanta aktörer. Det skulle förbättra säkerheten för brottsutsatta personer att bara ha en handläggare vid exempelvis skyddade personuppgifter och även underlätta för brottsutsatta att inte behöva berätta sin historia för flera handläggare, då det ofta handlar om traumatiska upplevelser som kan vara känslomässigt svårt att prata om. Detta skulle också underlätta och öka tillgängligheten för brottsutsatta personer att få hjälp och stöd. Dessutom skulle en brottsoffersamordnare inom varje kommun underlätta kontakter mellan olika kommuner samt 13

15 även kontakter och samverkan mellan andra myndigheter och ideella organisationer, se fig. 1 nedan. I mycket små kommuner där behovet är litet kan man även tänka sig att kommunens brottsoffersamordnare har en viss del av sin tjänst som brottsoffersamordnare, och resterande del som exempelvis socialtjänsthandläggare. Fig. 1, Brottsoffersamordnare i liten kommun: Brottsoffersamordnare inom varje polisområde Motsvarande tjänst med en brottsoffersamordnare inom polisen i varje polisområde bör inrättas. Detta skulle underlätta kontakt på samma nivå mellan polisens brottsoffersamordnare och kommunens brottsoffersamordnare och övriga relevanta myndigheter och ideella organisationer både inom en kommun och mellan olika kommuner. Det skulle även underlätta för brottsutsatta människor att ha en person inom respektive organisation att vända sig till, istället för att ringa runt till många olika handläggare. I dagsläget har polisen ofta endast en brottsoffersamordnare i varje län, vars tjänst då skulle utvecklas till en samordnande roll utifrån ett länsövergripande perspektiv som även förmedlar information till en nationell nivå. Förstärk polisens brottsoffersamordnare! Det händer att brottsoffersamordnare flyttas temporärt till ordinarie polisarbete vid resursbrist. Detta är inte bra ur brottsoffersynpunkt och i ett långsiktigt perspektiv underminerar detta det arbete brottsoffersamordnaren tidigare lagt ner på brottsofferarbete och samverkan med andra 14

16 myndigheter och ideella organisationer vilket är ett slöseri med resurser. Förstärk istället polisens resurser så de har möjlighet att arbeta mer resurseffektivt med brottsofferarbete, vilket också ligger i linje med Rikspolisstyrelsens nya direktiv om att fokus ska läggas på brottsofferarbete. Dessutom bör det finnas ett långsiktigt arbete beträffande återväxten för polisens brottsoffersamordnare. I dagsläget finns det många äldre brottsoffersamordnare inom polisen, vilket gör organisationen sårbar vid pensionsavgångar. Nationell brottsoffersamordnare Om polismyndigheten blir en organisation enligt det förslag 17 som finns ute på remiss nu så behövs det även inrättas en nationell brottsoffersamordnare med ett övergripande ansvar inom polisen för brottsofferfrågor och som kan samordna polisens brottsoffersamordnare på regional och lokal nivå. CENTRUM FÖR BROTTSUTSATTA OCH BROTTSUTSATTAS HUS Centrum för Brottsutsatta i större kommuner Det bör inrättas Centrum för Brottsutsatta i större kommuner där våldsutsatta kvinnor och barn kan få stöd och hjälp av en mottagningsgrupp bestående av kommunens brottsoffersamordnare (se även ovan under rubriken Brottsoffersamordnare inom varje kommun ). Men detta bör vara en naturlig utgångspunkt för alla brottsutsatta människor, inte bara för våld inom nära relationer. Dels är det mer resursekonomiskt då flera av de olika aktörerna har kunskap som flera olika sorters brottsoffer efterfrågar, och dels kan det upplevas som stigmatiserande för hjälpsökande att gå till en hjälpinstans som bara är till för våld i nära relationer. Det blir ganska uppenbart varför en person har sökt sig dit för hjälp och det kan lätt uppstå svåra situationer om en våldsutsatt person blir sedd av exempelvis en granne eller arbetskamrat. Det ger ett större utrymme för förklaringar varför en brottsutsatt person uppsöker ett Centrum för Brottsutsatta om det är till för alla som blivit utsatta för någon form av brott. Dessutom kan det bli lättare att fånga upp exempelvis pojkar utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck, våldsutsatta hbt-personer och män som är utsatta för våld i nära relationer. Struktur på Centrum för Brottsutsatta I varje större kommun bör det inrättas ett Centrum för Brottsutsatta som drivs i kommunal regi eftersom det är socialnämnden som enligt 5 kap. 11 Socialtjänstlagen (SoL) har ansvar för stöd och hjälp till personer utsatta för brott och deras närstående, samt i 5 kap. 11 SoL andra och tredje stycket betonas socialnämndens ansvar för att särskilt beakta behoven hos kvinnor som utsatts för våld av närstående och barn som bevittnat våld. Detta ligger också i linje med den nationella samordnaren mot våld i nära relationers uttalande om att det skulle bli enklare att söka hjälp för personer som utsatts för våld i nära relationer. Centrum för Brottsutsatta bör utgå från en mottagningsgrupp där det finns generell kompetens om brottsutsattas reaktioner och behov, för att de ska kunna göra en bedömning av vilken hjälp den brottsutsatta personen behöver och därefter slussa den hjälpsökande vidare till rätt stödinstans med specialkompetens om utsatta grupper. För att detta ska fungera på bästa sätt krävs att mottagningsgruppen håller sig kontinuerligt uppdaterade om all brottsofferstödjande verksamhet inom kommunen, både inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt olika ideella organisationer. Detta överensstämmer med de föreskrifter Socialstyrelsen tar upp i sin 17 SOU 2012:13 En sammanhållen svensk polis. 15

17 publikation Brottsoffer och deras närstående. Socialtjänstens ansvar för att ge stöd och hjälp. (2012). De kontakter som finns mellan Centrum för Brottsutsatta och Polis, Hälsooch sjukvård, Ideella organisationer (som exempelvis brottsofferjourer och kvinnojourer samt andra relevanta ideella organisationer), Skola, Socialtjänst, Rättsväsende och andra myndigheter såsom Arbetsförmedling, Försäkringskassa, Skatteverket, Migrationsverket för att nämna några bör vara dubbelriktade när det gäller att hänvisa hjälpsökande, se även fig. 2 nedan. Ansvarsfördelningen hos olika myndigheter och organisationer blir tydligare genom upprättande av Centrum för Brottsutsatta samt att brottsoffers unika behov blir mer uppmärksammade, vilket underlättar för kommunerna att utveckla stödinsatser för särskilt utsatta brottsoffergrupper (våldsutsatta med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, äldre våldsutsatta, våldsutsatta i hbt-relationer m.fl.). Ytterligare en fördel med Centrum för Brottsutsatta är att det leder till ökad samverkan mellan berörda myndigheter och ideella organisationer. För att kunna upprätthålla en god samverkan krävs regelbundna nätverksträffar med representanter från dessa myndigheter och ideella organisationer. Olika kommuner har olika behov, i en liten kommun finns det kanske varken ekonomiska eller personella resurser till att ha en mottagningsgrupp på Centrum för Brottsutsatta. Det kanske inte finns det underlaget av brottsutsatta personer i en liten kommun heller, utan det räcker med kommunens brottsoffersamordnare, se fig. 1 ovan samt rubriken Brottsoffersamordnare inom varje kommun. Fig. 2, Centrum för Brottsutsatta i större kommun: I en större kommun med fler brottsutsatta personer krävs det en större mottagningsgrupp med flera kommunala brottsoffersamordnare på Centrum för Brottsutsatta. 16

18 Vidareutveckling av Centrum för Brottsutsatta till Brottsutsattas Hus BOJ:s vision är att Centrum för Brottsutsatta sedan vidareutvecklas i större städer till att bli ett fullskaligt centrum där olika relevanta professionella och ideella aktörer finns samlade på ett och samma ställe, liknande Barnahus 18 men med både utredande, behandlande och stödjande funktioner, se fig. 3. Förutom en mottagningsgrupp bestående av kommunens brottsoffersamordnare bör det finnas representanter från Socialtjänst, Polis, Rättsväsende, ideella organisationer samt hälso- och sjukvård. Nära samarbete med dessa organisationer samt skola, Brottsoffermyndigheten och andra myndigheter som exempelvis Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket, Migrationsverket och Kronofogden är önskvärt för att stötta brottsutsatta på bästa sätt. Önskemålet från BOJ är att ett sådant Brottsutsattas Hus skulle finnas i varje större kommun, och minst ett Brottsutsattas Hus per län. Detta skulle underlätta för många parter; främst för brottsutsatta personer som bara behöver uppsöka en instans för att få adekvat stöd och hjälp men även för de medverkande aktörerna då de får ökade möjligheter till att lära av varandra. Minskat avstånd mellan berörda myndigheter och ideella organisationer leder även till snabbare kontakter och kortare beslutsvägar. För brottsutsatta från mycket små kommuner och samhällen är det också ofta en fördel att kunna få stöd och hjälp på ett Brottsutsattas Hus i en större stad som dels har större resurser och mer spetskompetens, men också för att lättare kunna bevara sin anonymitet vilket är svårare i ett litet samhälle där alla känner alla. Här kan det finnas en oro hos den brottsutsatta personen att berörd personal på exempelvis vårdcentral eller socialkontor inte upprätthåller sekretessen i ärendet när det gäller en person som är bekant för dem. Fig. 3, Brottsutsattas Hus i större kommun: 18 Kaldal, A., Diesen,C., Beije, J. & Diesen, E.F. (2010) Barnahusutredningen. Stockholm: Jure Förlag. 17

19 Varför Brottsutsattas Hus istället för Relationsvåldscentra? Ur brottsoffersynpunkt bör stöd och hjälpinsatser finnas lättillgängligt, vilket även Socialstyrelsen framhåller i sina direktiv till Socialtjänsten 19. En nationell modell som belyser vikten av samlokalisering av flera myndigheter på ett och samma ställe för att främja tillgänglighet och samverkan finns i Projekt/Koncept Karin i Malmö. Här finns polisens brottsutredande verksamhet, socialt stöd från Malmö Stads Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor, barn, ungdomar och män samt personal från Rättsmedicinalverket för dokumentation av skador alla samlade i samma lokaler. Miljön har anpassats utifrån de brottsutsattas behov i lokaler som har utformats, inretts och tekniskt utrustats i syfte att underlätta utredningsmiljön. Detta har visat på positiva resultat enligt en utvärdering gjord av Rikspolisstyrelsen och Lunds Universitet 20. Ytterligare en utvärdering av Projekt/Koncept Karin håller just nu på att genomföras utifrån ett regeringsuppdrag till BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) 21. Denna gång är det utifrån ett myndighetsperspektiv som Projekt/Koncept Karin ska utvärderas för att se vilken betydelse arbetsmodellen har för kvaliteten, effektiviteten och kostnaderna i myndigheternas arbete. Även återfallsrisk för våldsutsatta ska analyseras. Dock vill BOJ vidareutveckla konceptet till att innefatta alla brottsutsatta och inte bara de som är utsatta för våld i nära relationer, bland annat på grund av risken för stigmatisering samt en högre grad av resurseffektivitet som tidigare nämnts under rubriken Centrum för Brottsutsatta i större kommuner. Dessutom har alla brottsutsatta rätt till adekvat stöd 22, vilket i förlängningen besparar samhället kostnader för långtidssjukskrivningar samt mycket mänskligt lidande. Ur ett barnperspektiv är det även mycket viktigt att integrera Barnahusen i Brottsutsattas Hus, då utvärdering visar att Barnahus gör att fler barn får krisstöd, medverkan av barnmedicinsk expertis vid samråden leder till fler läkarundersökningar samt främjar myndighetssamverkan 23. Även här bör den resursekonomiska aspekten framhållas då många av aktörerna kan stötta både barn och vuxna, men också för att i många fall är det samma familjer som återkommer inom flera sorters problematik. Då blir det lättare att se helheten för att kunna stötta på bästa sätt. Dock visar samma undersökning att lagföringsfrekvensen inte ökar på orter med Barnahus, vilket är något som behöver förbättras. Professionella och ideella aktörer på Centrum för Brottsutsatta och på Brottsutsattas Hus Det bör dessutom finnas möjlighet till juridisk rådgivning på Centrum för Brottsutsatta och Brottsutsattas Hus då detta är en viktig del för många brottsoffer, speciellt när det gäller våld i nära relationer. Det bör dessutom finnas kurator, socialtjänst, polis och relevanta ideella organisationer. Just ideella organisationer fyller en viktig funktion då det finns många brottsoffer som av olika skäl inte vill göra en polisanmälan eller bli registrerade hos socialtjänsten men ändå har behov av stöd och hjälp. Speciellt vanligt är det när det gäller våld i nära relationer och vid hedersrelaterat våld och förtryck. 19 Socialstyrelsens rapport Brottsoffer och deras närstående. Socialtjänstens ansvar för att ge stöd och hjälp. (2012). 20 Rejmer, A., Sonander, A. & Agevall, C. (2010). Våldsutsatta kvinnor berättar:en utvärdering av Projekt Karin. Stockholm: Rikspolisstyrelsen i samarbete med Lunds Universitet. 21 Källa: 22 Socialstyrelsens rapport Brottsoffer och deras närstående. Socialtjänstens ansvar för att ge stöd och hjälp. (2012). 23 Kaldal, A., Diesen,C., Beije, J. & Diesen, E.F. (2010) Barnahusutredningen. Stockholm: Jure Förlag. 18

20 STRUKTURERADE HOT- OCH RISKBEDÖMNINGAR Fler strukturerade hot- och riskbedömningar! BOJ har vid ett flertal tillfällen framfört vikten av att säkerställa att polisen gör riskbedömningar i alla situationer då det är motiverat. Enligt flera undersökningar sker detta tyvärr endast i % av fallen med våld i nära relationer, vilket är katastrofalt. Ökad kompetens om hur viktigt det är att göra strukturerade riskbedömningar, förbättrade rutiner kring detta samt att högre befäl föregår med gott exempel i dessa frågor både när det gäller attityder och praktiska uppgifter är förslag på hur arbetet kan förbättras. Ett alternativ till att utbilda alla poliser i hot- och riskbedömningar är att låta speciellt utbildade riskanalytiker inom polisen ta hand om alla strukturerade hot- och riskbedömningar, vilket är det arbetssätt Uppsalapolisen har valt. Då utför samma poliser alla hot- och riskbedömningar, vilket leder till att de har stor vana och kunskap att göra riskbedömningar. Dessutom har polis som arbetar i yttre tjänst utbildats till att direkt göra en markering i polisens datasystem RAR vid minsta misstanke om att det föreligger en hotbild. Då kommer ärendet automatiskt upp hos polisens riskanalytiker som gör en strukturerad hot- och riskbedömning. Detta har förutom att öka säkerheten för brottsutsatta även visat sig vara mycket resursbesparande då polisen kan fokusera på de fall där det verkligen föreligger en risk och inte behöver använda mer personal och resurser än vad som krävs för att lösa brottet på ärenden där det inte finns någon hotbild. Hos Uppsalapolisen ingår brottsoffersamordnare, personsäkerhet och riskanalytiker i samma arbetsgrupp, vilket gör att det finns en god kommunikation och informationsutbyte för att säkerställa att brottsoffer får ett adekvat skydd. Ökad kunskap om strukturerade hot- och riskbedömningar Att utveckla och sprida kunskap om riskbedömningsinstrument och strukturerade riskbedömningar inom polisen är mycket viktigt. Att öka kunskapen om riskbedömningsinstrument och strukturerade riskbedömningar inom Åklagarmyndigheten och domstolarna, är också en mycket angelägen fråga. Utan en helhetsbild i fall med våld i nära relationer och kunskaper om hur strukturerade riskbedömningar fungerar har rättsväsendet ingen möjlighet att lagföra på ett rättssäkert sätt. Det är viktigt att rättsväsendet är lyhörda för de riskbedömningar som polisen gjort i ett fall och att rättsväsendet fäster stor vikt vid dessa i den juridiska bedömningen. Evidensbaserade hot- och riskbedömningsinstrument BOJ arbetar dessutom aktivt med frågan om att polis, socialtjänst och kriminalvård bör använda samma riskbedömningsinstrument, nämligen de enda hot- och riskbedömningsinstrument som är evidensbaserade och vetenskapligt utprovade enligt svenska förhållanden; SARA för våld i nära relationer, SAM för stalkning och PATRIARK för hedersrelaterat våld och förtryck som polisen använder utifrån Rikspolisstyrelsens rekommendationer. Både kriminalvården och polisen använder sig av SARA, SAM och PATRIARK vilket är positivt och underlättar samarbetet mellan dessa båda myndigheter. Dock gör inte socialtjänsten det. Det händer att brottsutsatta inte får rätt stöd och resurser när polis och socialtjänst använder olika hot- och riskbedömningsinstrument och gör olika bedömningar. Vad händer om polisen anser att det finns en allvarlig hotbild för ett brottsoffer, men socialtjänsten inte delar den uppfattningen och därmed inte vill betala för skyddat boende? Om alla arbetade med samma riskbedömningsinstrument och hade en samsyn kring hotbilden utifrån samma strukturerade riskbedömningar så skulle det dessutom underlätta för rättsväsendet vid lagskipning. 19