SOMMAR NATTENS LEENDE STUDIERESAN TILL POLEN BRISTER I MÄRKNING SVENSKA BIN. Medlemstidning för sveriges biodlingsföretagare. Bee Course på Ultuna

Transkript

1 Gadden #3 Nya 2015 Bee Course på Ultuna Medlemstidning för sveriges biodlingsföretagare STUDIERESAN TILL POLEN SOMMAR NATTENS LEENDE BRISTER I MÄRKNING SVENSKA BIN

2 Ett enkelt val! Bifor är ett färdigt invintringsfoder som du köper i hinkar och placerar över kupornas foderhål. Betydligt enklare än att göra egen sockerlösning! Dessutom innehåller Bifor bara 25% vatten. Det minskar kondensen i kupan och gör att bina sparar energi under vintern. Eftersom Bifor är en helt ren produkt som innehåller inverterat socker, dvs lika delar glukos och fruktos, minskar också risken för föroreningar, sjukdomar och vinterförluster. Ett enkelt val, eller hur? Nordic Sugar AB, Malmö. Tel

3 INTRO Sommarnattens leende Då befinner vi oss mitt uppe i det man längtar till resten av året, sommaren! Man skapar inre bilder om hur varmt, skönt och enkelt tillvaron ter sig bara det är sommar. Det är nu det skall grillas, besökas och umgås med släkt och vänner under otvungna former. Men det är också nu som huset skall målas, trädgården skötas och allt annat fixas som skjutits upp. FOTO: THOMAS DAHL MEN SOMMAREN ÄR TROTS ALLT den årstid jag personligen uppskattar mest, och då framförallt de ljusa och förhoppningsvis ljumma mycket sena försommarkvällarna. Att ensam åka upp till hagen, en av barnkamrarna där det står avläggare på rad i väntan på tillväxt, sätta sig ner i tystnaden och betrakta solnedgången och den milsvida utsikten över Närkeslätten nedanför med Kilsbergen i fonden. Det är i alla fall något som jag ser fram emot under den mörka årstiden. NU HAR VI PASSERAT MIDSOMMAR och kan konstatera att det måste till ett mirakel här i Mälardalen om vi ska få till någon honungsskörd att tala om. En del samhällen har snarare varit helt torra och haft svårigheter att hålla sig igång. Det har till och med uppdagats svält i juni i utsatta bigårdar där kyla, blåst och biologisk enfald samverkat. Till slut fick vi dock äntligen en vecka i början av juli med rejäl värme samtidigt som klövern drog igång här. Återstår att se vad detta kan ge. VI BÖRJAR NU OCKSÅ att bli lite varma i kläderna vad gäller Gaddarna, både den på papper och den på nätet. Kom gärna med kommentarer om framtida inriktning och förslag på teman. Nästa pappersnummer kommer att handla mycket om drottningproduktion och frågor kring detta som bl.a. efterfrågas från YH-eleverna. Och kom gärna med debattartiklar i små och stora ämnen. Måste säga att jag är lite förvånad över det uteblivna reaktionerna angående bitillsyn och register i förra numret. De enda som reagerat är Jordbruksverket som avsatt medel för diskussion i ämnet samt Länsstyrelserna som vill ha våra förslag och krav inför den kravspecifikation och upphandling av Nationellt Biregister de börjar jobba med i höst. För BFs del kommer det också att hända saker då den nya och mobilvänliga hemsidan skall se dagens ljus under augusti. Till dess får ni alla ha en skön sommar och hoppas på ett anständigt utfall i bigårdarna, än är det inte för sent. THOMAS DAHL REDAKTÖR OCH ORDFÖRANDE Honungsört. UR INNEHÅLLET/NR 3 4 Biodlingsföretagarnas studieresa till Polen 10 Öppet hus 12 Brister i märkning av importerad honung 16 Eldsjälen 18 Aktuellt från Jordburksverket 20 Svenska bin 24 Bee Course 26 Jordloppornas påverkan 30 Tema bihälsa 32 Asptuna bigård Gadden utges av Biodlingsföretagarna och utkommer fyra gånger per år i pappersform samt fyra gånger som e-post utskick. Redaktör Thomas Dahl gadden@biodlingsforetagarna.nu Ansvarig utgivare Monica Ragnar monica.ragnar@biodlingsforetagarna.nu Grafisk form/layout: Mickey Grundström Tryck: Danagårds Litho, Ödeshög, Tidningen är Svanenmärkt. Utförligare information på sidan TRYCKSAK GADDEN NR 3 3

4 Parningskupor. Det är alltid lite spännande med Biodlingsföretagarnas resor på våren; hur långt har utvecklingen kommit i de egna kuporna, har man egentligen tid att ge sig iväg en hel vecka när vårarbetet i bigårdarna kallar? I år hade vintern varit mild i hela Sverige, och utvecklingen var fin i kuporna i början av april. Hur skulle det se ut i Polen? Hade de polska bina klarat vintern lika bra som i Sverige? Hur såg biodlingen ut i det nuvarande EU-landet som så länge suttit fast i kommunismens bakvatten? Frågorna var många hos det gäng svenskar som fyllde bussen vid Vetlanda resebyrå på söndagseftermiddagen den 12 april för en veckas rundresa bland kollegor i grannlandet på andra sidan Östersjön. EFTER GOD MAT och en natts sömn på en av Stena Lines färjor möttes vi på måndag morgon av den svensktalande tolken och guiden Ella i Gdynia. Hon skulle under resans gång visa sig vara en mycket erfaren, pratsam och humoristisk guide, och hon lärde sig snabbt de grundläggande termerna inom biodling. Lite jobbigt kan det dock vara för biodlaröron när yngel till en början får heta bibebisar och drönare bipojkar, men det funkar det också. Under praktiskt talet hela resan fick vi historie- och språklektioner och diverse frågesporter av den engagerade och energisprudlande Ella. Hon visste allt om stort och smått rörande Polen, som t.ex. att de fina motorvägar vi färdades på hade bekostats till stor del av EU-medel, och byggts av Skanska. Borta var de knaggliga vägarna och osande trabanterna, det kändes som att färdas i vilket modernt EU-land som helst. Platt som en pannkaka verkade hela landet vara, med jordbruksmark överallt, små lantgårdar och vägar kantade av reklamtavlor drottningar per år Efter lunch hade vi nått den första biodlingen, Centrum Pszczelarskie Wilde, någon mil söder som staden Olsztyn. Det skulle visa sig vara ett familjeföretag med den största drottningodlaren i Europa, med en produktion av ca drottningar per år. Vackert inbäddad i tallskog låg en stor villa som byggts för att rymma olika rum för TEXT OCH FOTO: DAN LEVIN Biodlingsföretagarnas studieresa till april 2015 Polen Familjen Wilde producerar drottningar per år. verksamheten, såsom slungning, burkning av honung, kläckskåp och omlarvning av blivande drottninglarver. I backarna runt huset stod hundratals parningskupor i rader. Gårdsplanen var stenlagd, huset gick lite i alpstil, det hela var mycket prydligt och välskött. Jerzy Wilde, som var professor i biodling, knuten till universiten i Warmia och Mazurien, berättade om sin verksamhet. I bakgrunden höll sig också hans fru Maria och en av de två döttrarna, som alla arbetade heltid i företaget. Jerzy Wilde visar ram för drottningodling. JERZY BERÄTTADE VIA TOLK ingående och detaljerat om hur man arbetade. 600 bisamhällen utgjorde grunden i företaget, de var fördelade på 15 till 18 bigårdar. Fokus låg helt på drottningproduktion, honung var så att säga en biprodukt. 120 samhällen användes som amsamhällen. Man gjorde upp till 500 omlarvningar per dag, i cellkoppar av vax. Det böjliga kinesiska omlarvningsverktyget fungerade bäst. Jerzy var noga med att poängtera att man gått ifrån plastcellkoppar, då man ansåg att drottningarna blev mindre till växten i dem på grund av att de rymde mindre mängd foder. Man fördelade omlarvade celler på 30 till 40 amsamhällen, och efter fem dagar flyttades cellerna över till kläckskåp. Fler än parningskupor 4 GADDEN NR 3

5 Kläckskåp. Provsmakning av honungslikör hos Wilde. Wildes destilleringsapparat, som i Sverige förmodligen hade fått polisen väldigt nyfiken, stod i honungslokalerna. gick sedan åt för att få fram parade drottningar. På parningskuporna tak låg bitar av samma markstenar som använts till gårdsplanen och vägen upp till huset, stenarnas placering markerade om drottningen var parad eller oparad, om kupan fått en ny cell, etc. Det systemet kände vi svenskar väl igen, det fungerar bättre än anteckningar i en pärm, inte minst i regn. Slungrummet. Wildes prydliga honungsoch bostadshus. MAN SÅLDE ÄVEN oparade drottningar, priset för dem låg på 5 euro. Bruksdrottningar, både naturligt parade och inseminerade kostade 12 euro. Avelsdrottningar kostade 24 euro, de var alltid inseminerade. Jerzy Wildes paringskupor. Den charmiga guiden Ella till vänster. hade upptäckt att inseminerade drottningar ofta fick sina ben sönderbitna av följebin om de efter inseminationen placerades i nya plastburar, i gamla burar skadades de dyrbara drottningarna däremot mycket sällan. Han menade att det var erfarenheter som man inte kunde läsa sig till. Det bi man arbetade med var i grunden av rasen carnica, som för tjugo år sedan importerats från södra Tyskland, men man hade med tiden utvecklat en egen lokal variant, kortowka. För att selektera fram de bästa bina användes särskilda testbigårdar. Man lät även andra biodlare testa drottningarna. Man poängsatte drottningarna enligt samma avelskriterier som i Tyskland och Österrike. Man hade sedan ett antal år även testat förekomsten av nosema enligt den danska modellen, vilket hade gett snabba resultat. På åtta år hade antalet nosemasmittade samhällen gått ner från 80 till 20 %. Man hade nolltolerans mot nosema hos drottningar som såldes. Jerzy berättade att medelskörden i Polen låg på 15 till 18 kg honung per kupa, men att yrkesbiodlare som köpte drottningar av honom kunde få 60 till 80 kg per kupa. Vi bjöds på honungslikör och hembakade kakor i det råkalla vårvädret. Familjen GADDEN NR 3 5

6 Wilde producerade inte bara drottningar visade det sig, utan även en delikat likör. En destilleringsapparat som i Sverige förmodligen hade fått polisen väldigt nyfiken stod i honungslokalerna. Enligt Ella så var destillering av egna drycker inte tillåtet i Polen, men det gick bra att tillverka honungslikör i liten skala. I butiken såldes främst mjöd, vodka och ett och annat biredskap. Piasecki Distillery storslagna entré i form av en enorm mjödtunna. Mazurskie Miody, Mjöd från Mazurien En kort bussresa förde oss till nästa mål, Mazurskie Miody och Piasecki Distillery. Detta besök handlade väldigt lite om biodling, men desto mer om mjöd, vodka och lite biredskap. Anläggningen var storslagen, entrén var byggd som en enorm mjödtunna, och framsidan var smyckad med ett mönster som liknade binas vaxkaka. Lastkajer och lastbilar vittnade om en omfattande produktion. Besökare fick inte tillträde till annat än butiken, där det förutom många olika alkoholhaltiga drycker även såldes lite presentartiklar och bivaxljus. I ett hörn av butiken fanns också det nödvändigaste för biodlaren såsom dräkter, handskar, vaxmellanväggar och ramvirke. Mazurskie Miodys destilleri och honungstappning. EN KVINNLIG ANSTÄLLD berättade om verksamheten, som hade börjat 1964 i grundaren Bogdan Piaseckis bigård. Han sålde honung och bryggde mjöd och verksamheten växte år för år stod den nuvarande m 2 stora fabriken klar. Man producerade mjöd och tappade upp inköpt honung. Vid det laget var den egna biodlingen för länge sedan nedlagd, all honung som produktionen krävde köptes in startade man även produktion av vodka, med honung som bas. Marknadsföring och reklam hade spelat en viktig roll i företagets utveckling. Som en parantes kan väl nämnas att i Polen finns inget som liknar det svenska systembolaget, vin, sprit och mjöd kan köpas både på bensinmacken och i matbutiken. Besöket blev ganska kort, bussen fylldes dock med diverse drycker och en och annan pryl till biodlingen därhemma bikupor, men inga skattlådor Ungefär mitt emellan Gdansk och Warzava, ligger det lilla samhället Grzegorzki, där Polens största biodlingsföretag är beläget. Vi hade kommit till företaget Pasieka Tkaczuk, och möttes av Piotr Tkaczuk, en av de båda bröder som ägde och drev företaget. På gräsmattorna utanför de stora lokalerna stod hundratals tomma bikupor i rader. Gårdsplanen var belagd med den sort betongsten som verkade vara standard i Polen. Rökpustar, honungstunnor, släpvagnar, 6 GADDEN NR 3

7 Piotr Tkaczuk tänder amitraz. APRILVÄDRET VAR RÅKALLT, och inne i de väldiga lokalerna kylde betonggolven ytterligare, vinterjacka och mössa behövdes. Piotr ledde oss runt i lokalerna, vi fick se slungrum, lager av honungstunnor, förråd med trådade och vaxade ramar, pallar med vaxmellanväggar, pallar med vaxklumpar, nybyggda kupor som stod travade i ett rum, m.m. På vinden fanns oändliga mängder med trådade och vaxade ramar. En hiss kunde lyfta upp pallar till vinden. Ramarna förvarades inte i skattlådor, utan i enkla träbackar, av den enkla anledningen att man inte använde några skattlådor ramar byttes varje år, vaxet smältes ut med ånga och ramarna tvättades i soda. Avtäckningsmaskin. bikupor, och en stor lastbil vittnade om att här bedrevs det biodling i stor skala. Det var snyggt och prydligt och välorganiserat. Piotr, en man i femtioårsåldern, tog sig god tid och berättade ingående om verksamheten, in i minsta detalj, samtidigt som gruppen vandrade runt i lokalerna. Hans äldre bror Greger anslöt sig efter ett tag, men han höll sig mer i bakgrunden. Biodlingen hade drivits inom familjen i tre generationer, man hade alltid varit öppen för nya idéer och förbättringar inom familjen. En morbror hade åkt till USA efter Tkaczuks tapplokaler i gamla huset. andra världskriget och lärt sig biodling i större skala, deras mor hade arbetat som lärare och hade två månaders sommarlov att ägna åt bina. Piotr hade själv rest mycket och studerat biodlingar i andra länder. På 70-talet växte antalet kupor till 150 st. Brodern Greger var snickare, och med hans färdigheter ökade antalet kupor under 90-talet till flera hundra. År 2000 hade man kupor fick man EU-finansiering till de lokaler vi befann oss i. Målet var satt till bisamhällen, då blir man störst i Europa. NU EFTER VINTERN var antalet bisamhällen st, men det skulle öka till under sommaren. Man hade ungefär 100 bigårdar och använde sig av traditionella poska kupor. Man tillverkade kuporna själva, de var kubformade små trågkupor, målade i regnbågens alla färger, uppställda på pallar med metallben. Alla kupor och ramar var dessutom märkta med brännjärn, för att försvåra för tjuvar. Man hade haft problem med stölder. Kuporna hade plats för 15 yngelramar i storlek ungefär som dadant, och ovanpå dessa 10 väldigt tjocka halvramar för honungen. Spärrgaller användes inte, och inte heller skattlådor. Kuporna växte aldrig på höjden på sommaren, oavsett honungdrag. Drottningen gick sällan upp i de tjocka honungsramarna, hon kunde enligt Piotr svårligen lägga ägg i de djupa cellerna, och höll sig därför på de normaltjocka nedre ramarna. Eftersom drottningen trots allt kunde befinna sig bland honungsramarna kunde biblåsare inte användas vid Hundratals tomma bikupor stod i rader på gräsmattorna utanför lokalerna. GADDEN NR 3 7

8 skattningen. Man plockskattade ramar och borstade av bina allt eftersom honung fanns att skörda, sedan ställdes ramarna i särskilda tråg av galvaniserad plåt och lastades för hand på pallar på lastbil. Sex personer jobbade kontinuerligt med skattningen under säsongen. Man arbetade med bina i alla väder, skyddsdräkt och handskar användes därför alltid. På vintern satt bina på 7 till 8 ramar. SÄSONGEN BÖRJADE VANLIGTVIS runt 10:e mars, då man fodrade med sockerlösning i ramfodrare. Detta menade Piotr stoppade utvecklingen av nosema på grund av att ph-värdet i binas magar ändrades. I april kördes bina till rapsdrag, som var huvuddraget. Vissa gårdar odlade raps på hektar och behövde mycket bin, man fick dock inget betalt för pollineringen. I slutet av maj började klöver, hallon och facelia blomma, sedan blommade ofta vårsådd raps. I svärmförhindrande syfte plockade man bort tre yngelramar efter rapsdaget till avläggarkupor. Drottningar köpte man av professor Wilde. I slutet av juni blommade bovete, men på mindre och mindre arealer. Slutskattningen började i slutet av juli och pågick en månad. Vinterfodret fick bina i ramfodrare som rymde 3 kg socker i lösning, 4 gånger fylldes de på, totalt 12 kg socker. Man använde hemliga örter i vinterfodret, tillsatt som te. Medelskörden låg på kg honung per år. Honungen såldes i 200 kg tunnor. En mindre del tappades på burk. Burkningen skedde i det gamla honungshuset, en stor villa med helkaklade rum i undervåningen. Raps betalades med 12 sloty per kg, dvs ungerfär 26 kr, multiflora 14, bovete och lind fick man 18 sloty för. Traditionella bikupor. Tkaczuks lokaler. Slunga och hink som kvinnorna lyfter. Varroa behandade man med flera olika preparat; bayvarol, ett apistanliknande preparat, och Biowar som är ett amitrazpreparat i remsor. Dessutom röks amitraztabletter av fabrikat Apiwarol. En allmän uppfattning bland biodlarna i Polen var att bina inte kan bli resistenta mot de olika amitrazpreparaten. Honungstunna med sil. MAN HADE SEDAN NÅGOT ÅR ett eget snickeri som var tänkt att ge jobb åt de anställda även vintertid. Sex personer anställdes idag under sommaren, varav två kvinnor som skötte slungningen. De klarade av att slunga 12 ton per dag, med relativ enkel utrustning. Ramarna avtäcktes i en amerikansk maskin av fabrikat Dakota Gunness, ramarna läggs platt på ett löpande band och täckvaxet slås av med roterande kedjor, brutalt och effektivt. Honungen rann från tre stora radialslungor ned i rostfria hinkar, som tömdes för hand i tunnor, över vilka en enkel rostfri sil satt monterad. Det behövdes 20 sådana tunnor för att silningen inte skulle bli en flaskhals i honungshanteringen. Inte en enda pump fanns i honunglokalerna. En press användes för att pressa honungen ur det vax som fastnat i silarna. Man får förmoda att de två kvinnorna sov gott efter en arbetsdag med så mycket manuellt lyftande. Piotr hade nyligen investerat i en elektrisk pallyftare, den hade gjort att hela pallar med ramar kunde lyftas upp i arbetshöjd. 8 GADDEN NR 3

9 Yngelramar i Tkaczuks trågkupa. VI VANDRADE ÖVER GÅRDPLANEN in i det gamla honungshuset. Där fanns ett litet kontor, en apparat för insmältning av vaxmellanväggar, ett värmeskåp för honungstunnor, och företagets enda pump, som användes vid tappningen. Detta hus var uppvärmt, och det var verkligen skönt att komma in i värmen. Forskningsinstitutet i Pulawy Tisdagen började med en bussresa på 35 mil söderut till staden Pulawy. Staden ligger vid floden Wisla, som rinner som en slingrande pulsåder genom hela Polen, från den höglänta terrängen i söder upp till Östersjön i norr. Vår guide Ella berättade att floden en gång i tiden var en viktig handelsväg för spannmål, men att den idag var allt för grund för modern sjöfart. Målet för svenskarna var ett stort statligt forskningsinstitut, fritt översatt: Biodlingsdivisionen vid Forskningsinstitutet för Hortikultur i Pulawy. Institutet är underställt departementet för jordbruks- och landsbygdsutveckling. De pampiga stenbyggnaderna låg vackert inbäddade i ett parkområde. Vi möttes först av den manliga chefen, och gick sedan in i ett laboratorium, utrustat med modern apparatur och datorer, där en kvinnlig forskare berättade om verksamheten. Hon berättade att institutet sysslade med alla aspekter av biodling, t.ex. insemination av bidrottningar och analys av kvaliteten på honung, pollen och vax. Sedan 2006 har man licens att göra analyser enligt ett särskilt EU-direktiv, en ackreditering som endast 40 europeiska labb har. Grundforskning om fenoler var en viktig sak för institutet. Alla honungsprodukter innehåller fenoler, som tydligen har förmågan att uppskjuta åldrandet och att vara allmänt hälsosamt för människan. Bovete och norsk honung hade högst fenolhalt. EFTER AVTACKNING OCH ÖVERLÄMNANDE av present packade vi in oss i bussen för en kortare färd till institutets fältavdelning för Väggskylt på Tkaczuks honungsfabrik. biodlingsteknologi och avel, som låg strax utanför staden. Denna byggnad var modern och påkostad, den var inredd med ett labb, men av enklare snitt, främst avsett för insemination av bidrottningar, och där fanns ett rum fullt med kläckskåp. Vi möttes av en kvinnlig forskare, som kallade huset för sin biodlingsverkstad. Hon var en av två kvinnliga forskare som ledde det dagliga arbetet, som fokuserade på två biraser, carnica och kaukasika. Man Fältstationen på Pulawys biforskningsinstitut. forskade bland annat på hur bina reagerar på kemiska bekämpningsmedel och på att göra morfologiska analyser för att hitta renrasiga bin. Biodlare skickar in bin från hela Polen för att undersöka renrasigheten hos sina bin. Bekämpningsmedel i raps är ett stort problem som man inte har någon lösning på, främst i västra Polen där man har stora monokulturer. Man inseminerar ca bidrottningar per år på institutet. Totalt köper de polska biodlarna ca drottningar per år, varav 80 % är inseminerade. En bikupa gav på 1950-talet ca 10 kg honung, från 1960-talet och framåt när selektionsprogrammen började ökade skörden till idag ca 30 kg. Carnica är den vanligaste birasen i Polen idag. Fram till 1950-talet dominerade de svarta bina, som finns kvar i fyra regioner, där de bevaras. Biodlarna har idag börjat importera buckfastdrottningar. MAN ANALYSERAR HONUNGENS URSPRUNG och kvalitet på uppdrag av enskilda biodlare, föreningar eller inköpare. Man kan bland annat se om honungen är uppvärmd, om den innehåller tillsatta sockerarter, och vilka blommor bina besökt. Man undersökte också förekomsten av bekämpningsmedel i honung och vax. paraffinblandat vax, som man kallade asiatiskt vax, var vanligt förekommande på grund av bristen på polskt vax. Ca 650 kr kostade en honungsanalys, med en fullständig analys även av pollen var kostnaden ca kr. Biforskningsinstitutets labb. Inkubatorer på fältforskningsstationen. GADDEN NR 3 9

10 Öppet hus på Assertorps Vaxen TEXT OCH FOTO: YNGVE KIHLBERG Lördagen den 13 juni anordnade Lars Gibrand öppethus på sin vaxhanteringsanläggning utanför Helsingborg. Ett mycket välordnat arrangemang där hela släkten ställde upp för att ta hand om oss besökare för att ge bästa möjliga utbyte av besöket och servera kaffe. Efter en kort introduktion där Lars berättade om sitt företag, ett lantbruk på slätten, där han nu som en nisch sedan 2007 satsat på att hantera vax åt biodlare samt även tvätta både ramar och lådor. Det är i en helt nybyggd anläggning verksamheten bedrivs och med en inom branschen helt unik teknik för att tvätta. Kapaciteten är hög och han kan ta emot långt mer än vad han nu hanterar. Som besökare slås man av att hanteringen och anläggningen är ren och snygg och utstrålar ordning och reda. Tvättanläggningen är specialbeställd och liknar mest en stor restaurangdisk. I den tvättas lådor och ramar med 90 grader varmt vatten, rengöringsmedel och plastkulor. Efter tvätten torkas ramarna i ett torkrum innan de är klara för leverans. Förutom vaxhantering och tvätt är Lars även återförsäljare för LPs Biodling. Han lagerför långtifrån hela LPs sortiment utan mest ett sortiment anpassat till ramar och dessutom glasburkar. Förutom visningen av anläggningen höll bihälsokonsulenten Preben Kristiansen ett föredrag och visade teknik för att bekämpa och mäta Varroa-förekomst. Ett högaktuellt ämne där allt fler upplever problem med högt Varroa-tryck och vinglösa bin. Besöket var mycket givande men tyvärr sammanföll det med ett för sommaren unikt bra väder som troligen medförde att många prioriterade bigårdsarbete istället för studiebesök. Totalt deltog drygt trettiotalet biodlare. 10 GADDEN NR 3

11 Beecome 2016 Som ni säkert hört eller sett så kommer Sverige att arrangera den europeiska bimässan Beecome 2016, närmare bestämt mars i Malmö. Beecome är en paneuropeisk mässa som täcker in hela fenomenet biodling, från näring till hobby, från honungsproduktion till pollinering, från forskning till rådgivning, från miljögarant till matproducent. Det kommer också att vara en i biodlarsammanhang unikt omfattande utställning integrerat med konferensen med en rad av de större redskapsfabrikerna i Europa. Allt detta kommer att gå av stapeln på den nya kongressanläggningen Malmö Live, mitt i centrala Malmö med direktanslutning till tåg och flyg för deltagarna. Vi har valt Malmö för sitt tilltalande läge för att locka besökare från Danmark och kontinenten men också för det erbjudande vi fått från Akademikonferens och Choice hotels som var våra samarbetspartner för 2 år sedan i samband med Apimondia ansökan. Beecome är initierat av European Professional Beekeepers Association (EPBA) och startade för fyra år sedan i Frankrike och har sedan dess hållits i Belgien och Tyskland. Det har i samtliga fall varit välbesökta event med 3 till 5000 besökare. I vårt fall har vi för att vara på den säkra sidan budgeterat med ca 1500 besökare men med ett break-even på ca 700 deltagare (anläggningen är skalbar och klarar lätt 3000). Finansiering sker via utställare, sponsorer, deltagare och som ni kan läsa på annat ställe här i Gadden så har Jordbruksverket skjutit till vilket känns riktigt tryggt. Hela mässan är ett samarrangemang mellan EPBA, Biodlingsföretagarna, SBR, SLU, Akademikonferens och ett antal sponsorer. Vi kommer också att hålla vår Yrkesbiodlarkonferens på plats och det planeras för ett antal andra möten, bl.a EPBAs årliga möte under dagarna. En styrgrupp är tillsatt för planeringen bestående av representanter för BF, Sbr, Slu och Ak. Ett digert program utlovas med paralleller i ämnesområden och språk så det alltid finns något för alla. Programsättning pågår för fullt och förslag och abstracts är välkomna. I dagarna släpps nu vår hemsida com där all information kommer att göras tillgänglig och anmälan kan göras. Givetvis kan ni också läsa vidare om arrangemanget i Gadden framgent. Vi ses väl i Malmö? THOMAS DAHL beecome2016.com Beecome 2016 Malmo, Sweden March 2016 Vi tar vårt fulla ansvar för svensk honung! Vi vill satsa på ekologisk honung! - Vi köper gärna ekologisk honung då efterfrågan är stor från marknaden Erbjuder fördelaktiga trygghetsavtal Fortsatt bra ersättningsvillkor Stark ekonomisk grund Sprider kunskap via Honungsskolan Vi köper din honung året runt Depåträffar med intressanta föredragshållare Satsning på kampanjen Svenska bin Kontakta oss redan idag! Helena Linder, , helena.linder@lindahlshandel.se Magnus Spångberg, , lagret@svenskhonungsforadling.se

12 Brister i märkning av importerad honung TEXT: MATS KHAKHAR FOTO: PRESS / RIKSDAGEN.SE Vi är alla medvetna om att det behövs fler bin i Sverige. Både för att tillgodose vår konsumtion av honung och för att förbättra pollineringen av våra grödor. Eftersom Sverige inte är självförsörjande av honung har vi en relativt stor import av detta till Sverige. För ett tiotal år sedan kunde man på burkar med importerad honung läsa att den till exempel var skördad i Argentina. Idag står det nästan aldrig var den importerade honungen har sitt ursprung. De stora importörerna missbrukar systematiskt undantagsregeln för märkning av honung och anger endast att det till exempel är En blandning av EG-honung och icke EG-honung Biodlingsföretagarna vill inte spekulera i att de gör detta för att dölja att burkarna innehåller honung av tveksamt ursprung, men tycker att även vid köp av importerad honung ska det gå att göra ett medvetet val. NÄR DET GÄLLER MÄRKNING av livsmedel regleras detta oftast strikt inom EU. Enskilda länder har inte rätt att ha varken strängare eller mindre stränga regler för hur varorna ska märkas. För honung är fallet inte så. I Italien har man sedan länge en mer tydlig märkning av honung där samtliga länder som den skördats i anges på burkarna. Biodlingsföretagarna har också kontaktat kommissionen, som är de som kan ha åsikter om enskilda medlemsstaters lagstiftning, om deras synpunkt på den Italienska lagstiftningen. Deras ståndpunkt är att det direktiv som reglerar hur honung ska märkas gör det fullt tillåtet att enskilda stater kräver att samtliga länder som honungen har sitt ursprung i ska anges på burkarna. LIVSMEDELSVERKET SOM ÄR den myndighet som är ansvarig för hur livsmedel ska märkas i Sverige har vid samtal inte visat något intresse för att förbättra konsumenternas möjlighet till att göra medvetna val när det gäller importerad honung. Biodlingsföretagarna har därför ställt frågan till representanter för våra riksdagspartier om de delar Livsmedelverkets syn på märkningen eller om de vill ha en bättre märkning. 12 GADDEN NR 3

13 Hej! Jag skriver till dig eftersom jag för tidningen Gaddens räkning undersöker varför man inte kan avgöra ursprungsländer på all importerad honung som säljs i Sverige trots att honung är ett livsmedel och därmed ska ursprungsmärkas. Vi tycker det är väldigt bra att honung ska märkas med i vilket eller vilka länder den skördats eftersom det gör att konsumenten kan göra ett medvetet val och välja att till exempel inte köpa honung från länder som slentrianmässigt behandlar sina bisamhällen med antibiotika i förebyggande sjukdomsbekämpande syfte. Men livsmedelsverket kräver inte i dagsläget att honung ska märkas med ursprungsland utan man kan, i enlighet med EUs direktiv, byta informationen om ursprungsland till Blandning av EG-honung eller Blandning av EG-honung och icke EG-honung om honungen har sitt ursprung i mer än en medlemsstat inom EU eller i mer än ett land utanför EU. Vad är din åsikt om konsumentens möjlighet att kunna göra ett medvetet val utifrån informationen Blandning av EG-honung och icke EG-honung? Naturligtvis skulle alla kunna välja att endast köpa Svensk honung som oftast är mycket noggrann märkt, men vi har ett underskott på svensk produktion så om vi inte kraftigt drar ner konsumtionen i Sverige är import nödvändig. Man kan såklart välja honung som är märkt med i vilka länder den skördats, men sådan information är det mycket ovanligt att man finner. Värdens största honungsexportör är Kina. I biprodukter från Kina har man vid ett flertal tillfällen hittat kloramfenikol, som är ett bredspektra antibiotika. Kinesisk polis har också avslöjat en fabrik som tillverkade helt syntetisk honung. I USA har det gått så långt att man slutat importera kinesisk honung med följd att denna nu säljs på den europeiska marknaden. Vi ser dock aldrig någon honung som är märkt med ursprungsland Kina. Detta innebär i praktiken att konsumenten inte kan välja bort dessa produkter om hen så önskar. I Italien har man valt att ställa krav på att all honung ska märkas med ursprungsland/länder. Detta strider, enligt kommissionen, inte mot EUs regler. Vi är undrande till att Sverige inte följt Italiens exempel och ej heller arbetar för att märkning med ursprungsland/länder ska bli ett generellt krav inom EU. Varför ska vi i Sverige ha en sämre märkning än i Italien så att konsumenterna inte kan göra medvetna val? Som intresseorganisation för biodlingsbranschen är vi såklart intresserade av att se en förändring av märkningen på honung så att man kan avgöra var den har sitt ursprung. Vi undrar om och i så fall hur du och ditt parti tänker arbeta för att få till stånd en förändring? För Biodlingsföretagarna FOTO: MELKER DAHLSTRAND Vänligen Mats Khakhar Vi fick entydiga svar från samtliga partier att de ville ha en bättre märkning av honung, även om några främst ville att detta skulle drivas som en fråga för hela EU. GADDEN NR 3 13

14 FRÅGORNA VI STÄLLDE: Vad är din åsikt om konsumentens möjlighet att kunna göra ett medvetet val utifrån informationen Blandning av EG-honung och icke EG-honung? Varför ska vi i Sverige ha en sämre märkning än i Italien så att konsumenterna inte kan göra medvetna val? Vi undrar om och i så fall hur du och ditt parti tänker arbeta för att få till stånd en förändring? Matilda Ernkrans (S) ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet Jag tycker i och för sig att man kan göra ett medvetet val mellan en produkt där det står Blandning av EG-honung och en som det står Svensk honung på. För mig är det valet inte svårt. Men självklart tycker jag att vi konsumenter ska kunna kräva att få veta ursprunget på den mat vi köper. Därför kan jag tycka att de regler som nu gäller för honung där beteckningarna Blandning av EG-honung och Blandning av EG-honung och icke EG-honung tillåts är ganska märklig. Jag skulle gärna se att man såg över detta i EU för att tydliggöra ursprungsmärkningen. I detta sammanhang kan ju den tolkning av EU-reglerna som man har i Italien vara rimligt att analysera för att se om Sverige kan införa samma regler. Ulf Berg (M) ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet Vi moderater arbetar för bra märkning av våra livsmedel och att mer skall ursprungsmärkas. Vi vill dock se till att det blir gemensamma regler för EU då det annars kan drabba lokala producenter som får ökade kostnader i Sverige och får det svårare att konkurrera. Nu säger en märkning som anger att det kommer från ett land utanför EU inte mycket. Jag driver gärna frågan att det skall anges vilket land livsmedel kommer ifrån. Det kan vara stor skillnad på synen hur livsmedelskontrollen ser ut i olika länder. Nu är jag biodlare och har inte märkt att det är svårt att avsätta den svenska honungen. Det behövs fler kollegor. Men dålig honung kan ju även ge svensk dåligt ryckte. Martin Kinnunen (SD) ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet 1. Sverigedemokraterna driver intensivt frågan om ursprungsmärkning av all mat även sammansatta produkter och vi tycker givetvis att märkningen även av honung tydligt borde märkas med så väl ursprungsland som tillverkningsland. Utan denna information är det inte möjligt för konsumenterna att göra väl avvägda val. 2. Vi tycker inte att detta är tillfredställande. 3. Vi tänker fortsätta att driva frågan som delvis ligger på EU-nivå vilket gör att vi noga måste fortsätta att följa upp hur regeringen arbetar med frågan. Stina Bergström (MP) ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet Det är viktigt att värna konsumentens möjlighet att göra medvetna val och Miljöpartiet har varit pådrivande för detta både i riksdagen och i EU. Ursprungsmärkning av honung är värdefullt eftersom det gör att konsumenterna kan välja honung som inte slentrianmässigt behandlats med antibiotika och välja ett livsmedel som är mer närproducerat. Idag finns ett obligatoriskt krav på ursprungsmärkning av flera livsmedel bl a honung, vilket framgår av EUs förordning nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna. För varor som importeras till EU är det dock inte obligatoriskt att ange ursprung. Enligt EUs direktiv 2001/110/EG och Livsmedelsverkets föreskrifter framgår att honung ska märkas med ursprungsland men att det endast krävs märkning med Blandning av EG-honung och icke EG-honung om honungen är från flera länder. Det strider inte mot informationsförordningen att ange ursprungsland men enligt de särskilda regler som gäller för honung är det inte ett krav i EU-lagstiftningen. Sverige kan inte ha strängare regler än EU när det gäller ursprungsmärkning. Vid en översyn av EU förordningen kan vi framföra att det skulle vara bättre med ett tydligt krav att ange ursprungsland även om det rör sig om flera länder. (Efter påtalande att kommissionen inte ansåg att Sverige var begränsad från att ha en strängare märkning.) Det var intressant. Mitt svar utgår från den information vi har fått kring vad som gäller, dvs att det inte är möjligt för Sverige att ha en strängare lagstiftning. Ni har fått ett annat besked från kommissionen. Jag tar med mig det. Nu har jag gått vidare i frågan och det verkar som att Sverige faktiskt får bestämma att all honung i Sverige ska märkas med ursprungsland. Jag kommer att ta upp detta förslag till förändring. Kristina Yngwe (C) vice ordförande i Miljöoch jordbruksutskottet Centerpartiet tycker att du som konsument ska kunna göra ett medvetet och informerat val när du köper livsmedel, detta gäller såklart också honung. Information som gör det enklare och tydligare för konsumenten att snabbt och enkelt kunna se vad det är för vara, vad den innehåller och var den kommer ifrån är något som vi i Centerpartiet vill se mer ut av. Kan man ge mer specifik och tydlig information så ser vi det som positivt. Men det handlar inte bara om märkning, det handlar också om att kommunicera ut vilka fördelar som svensk honungsproduktion och vilka mervärden som den ger det svenska landskapet. Som ovan menar Centerpartiet att vi vill se en klar och tydlig märkning av livsmedel i affären. De möjligheter som finns att göra detta tycker vi att man ska ta. Först och främst så uppmuntrar vi att branschen själva bidrar med en frivillig märkning. Men vi driver också för att vi ska kunna få till en reglering av ursprungsmärkning på EU-nivå. Vi har tagit initiativ för ursprungsmärkning av bland annat chark och mejeriprodukter och ser positivt på att kunna få än mer av ursprungsmärkning i affärerna så att du och jag som konsumenter kan göra informerade livsmedelsinköp. Detta arbete kommer att ta tid, framförallt som en förändring måste till på EU-nivå. Givetvis kommer vi driva på i denna riktning men vi kommer samtidigt att uppmuntra till frivillig märkning, något som branscherna kan ta tag i direkt.

15 Jens Holm (V) ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet Problemet var nytt för mig. Vänsterpartiet anser att det är rimligt med ett generellt krav på märkning med ursprungsland/länder. Jag ser inga skäl till att Sverige ska ha sämre ursprungsmärkning än Italien, om detta enligt Kommissionen inte är i strid mot EU:s regelverk. Vi kommer att lämna in en skriftlig fråga till ansvarigt statsråd i regeringen. FOTO: MELKER DAHLSTRAND Lars Tysklind (FP) ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet En övergripande utgångspunkt för mig och Folkpartiet att konsumentmakten är viktig och då är det naturligtvis viktigt/avgörande med tydlig och begriplig märkning. Rimligt är då att även honung då är märkt med ursprungsland. Inte minst viktigt att märka om det finns t.ex. svenska mervärden man vill lyfta fram. Sen får det ju alltid balanseras mot att det inte får innebära påtagligt regelkrångel. Frivilliga överenskommelser är också bra. Vi uppmärksammar olika typer av märkningsfrågor kontinuerligt. Magnus Oscarsson (KD) ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet Vi vill värna den Svenska honungen. Det är en stor brist att honungen inte har det kravet att den ska ursprungsmärkas, så att konsumenter vet vad de köper. Det vill vi ändra på. SOM ETT DIREKT RESULTAT av våra frågor till ledamöterna i Miljö- och jordbruksutskottet ställde Jens Holm (V) en skriftlig fråga till ansvarig minister Sven-Erik Bucht. Ett antal livsmedel ska enligt reglerna ursprungsmärkas för att visa var produkterna kommer ifrån. Det gäller ett antal animalieprodukter men även till exempel honung. Det finns stora fördelar för konsumenten med en tydlig märkning av produkterna, då vissa länder mer slentrianmässigt behandlar sina bisamhällen mer generellt med antibiotika i förebyggande syfte. Det ursprungsland eller de ursprungsländer där honungen har skördats ska anges som en del av beteckningen. Men om honungen har sitt ursprung i mer än en medlemsstat inom EU eller i mer än ett land utanför EU får märkningen ersättas av märkning i form av Blandning av EG-honung eller Blandning av EG-honung och icke EG-honung, enligt Livsmedelsverket, som tillämpar EU:s direktiv. Enligt Biodlingsföretagarna har Italien i stället valt att ställa krav på att all honung ska märkas med ursprungsland/länder. Detta ska enligt branschföreningen ske utan att kommissionen har invändningar mot att det strider mot gällande regelverk inom EU. Med ett sådant förfarande är det till exempel möjligt för konsumenten att välja honung som inte har ett ursprungsland som hen bedömer är av osäker kvalitet. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht: Avser statsrådet att vidta några åtgärder för förändring så att all honung i Sverige ska märkas med ursprungsland? Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht Jens Holm har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för förändring så att all honung i Sverige ska märkas med ursprungsland. Låt mig börja med att betona att jag precis som Jens Holm anser att det är viktigt att livsmedelsmärkningen är tydlig. De gemensamma EU-reglerna ställer krav på att det ursprungsland eller de ursprungsländer där honungen skördats ska anges som en del av beteckningen. Denna uppgift får i det fall honungen har sitt ursprung i mer än en medlemsstat inom EU eller i mer än ett tredjeland ersättas med blandning av EG-honung, blandning av icke-eg-honung eller blandning av EG-honung och icke-eg-honung. Regelverket är harmoniserat inom EU. Sverige kan därför inte ha vare sig strängare eller mindre stränga regler. Däremot är det fullt möjligt att en branschorganisation i Sverige väljer att uppmana sina medlemmar att alltid ange honungens faktiska ursprungsland/-länder. Det är också möjligt för en näringsidkare att frivilligt ange honungens ursprung ännu mera detaljerat så länge informationen är korrekt och inte vilseleder konsumenten. Inga förhandlingar om honungsreglerna är aktuella inom EU. Dagens regler ger möjlighet, för den som vill, att alltid ange honungens ursprungsland/-länder. Därför ser jag ingen anledning att vidta några ytterligare åtgärder i nuläget, men följer frågans utveckling. BIODLINGSFÖRETAGARNA ANSER att Sven-Erik Buchts svar bygger på felaktig information och har meddelat detta till honom, dock utan att få något svar. Att Biodlingsföretagarna har rätt i sin uppfattning har vi efter att Sven-Erik Bucht gav sitt svar fått bekräftat från Stina Bergström (MP). Biodlingsföretagarna ser att det finns en politisk enighet om att konsumenternas möjlighet till medvetna val är viktig. Vi hoppas att regerings målsättning med konsumenternas möjlighet till medvetna val snart kommer att genomföras Konsumenterna ska kunna lita på att maten är säker och att informationen om de livsmedel man köper är korrekt. Det ska vara enkelt att göra medvetna val. Regeringen anser att den obligatoriska ursprungsmärkningen av livsmedel ska utvecklas så att konsumenterna kan göra medvetna val VI KOMMER DÄRFÖR fortsätta att arbeta med frågan och hoppas att vi snart ska få se nya etiketter i våra butiker som faktiskt talar om var innehållet kommer från.

16 En ny generation biodlare Det är krig om utbildningspengar till Yrkeshögskolan. Många utbildningar som söker pengar får avslag. Orsaken är ofta ett upplägg som har för liten verklighetsförankring. Då brukar man hänvisa till Yrkesbiodlarutbildningen som skolexempel. Som alltid beror mycket på personen, det behövs eldsjälar för att det ska bli bra. Bo-Göran har betytt massor för utbildningen. TEXT OCH FOTO: ANNA-KARIN JOHANSSON I den lummiga trädgården ryms givetvis en hembigård. Bo-Göran Nilsson har hela sitt liv jobbat med ungdomar och människor. Det har varit i olika former, allt från scoutledare, fritidsassistent, till lärare för biodlare. Kontakten med människor har varit en bra skola, som Bo-Göran haft nytta av under resans gång. Under 15 intensiva år var Bo-Göran verksam på olika skolor i Rosengård i Malmö. Även Bo-Görans fru Anne-Christine har jobbat inom kommunen i Malmö. Familjen flyttade sen ut på landet till Västra Karaby, utanför Kävlinge. En dag landade en bisvärm i Bo-Görans staket och det blev sedermera familjens första bisamhälle. Det skulle bli fler bisamhällen, eftersom både Bo-Göran och Anne-Christine ville kunna jobba hemifrån och var på jakt efter en verksamhet att utveckla. Bägge har idag varit biodlare i drygt 25 år. Bo-Göran har även varit ordförande för yrkesbiodlarna under nio år. Han kom in i efterdyningarna av de processer som pågått när yrkesbiodlarna knoppades av från SBR. Då lades fokus på tre punkter, avelsarbete, en yrkesinriktad utbildning samt en förebyggande sjukdomsstrategi. Högsta kvalitet Bo-Göran är en av initiativtagarna till yrkesbiodlarutbildningen och har sedan 16 GADDEN NR 3

17 Skåne är vackert, men har bitvis ett ensidigt drag av oljeväxter. FAKTA YRKESHÖGSKOLAN (YH) FÖR BIODLING är på väg 2006 startade en ettårig gymnasieutbildning för biodling, som året efter blev en tvåårig kvalificerande yrkesutbildning (KY). Sedan 2011 går utbildningen i Yrkeshögskolan (YH). Bo-Göran Nilsson och Pia Gerdin är huvudlärare på YH-utbildningen, som från början var förlagd till Garpenberg, men som numera är flyttad till Höör i Skåne. Utbildningen omfattar 400 yh-poäng (= 1 poäng per dag) och är fördelad på biodling 130 p, företagsekonomi 130 p, projektarbete 40 p samt praktik 100 p. Mellan februari-november ligger 9-10 obligatoriska träffar varit drivande lärare på utbildningen. Bo-Göran är omåttligt populär bland de som går yrkesbiodlarutbildningen. Stort engagemang läggs på kursinnehållet och på träffarna, där diskussionerna blir många och långa, även in på kvällstimmarna. Förutom genomgång av biodling, läggs stor vikt ner på företagsekonomi. Ekonomisk medvetenhet måste följa hand i hand med den praktiska biskötseln. Tempot är högt och kraven stora. Tentor och arbetsuppgifter avlöser varandra hela tiden. Få andra YH-utbildningar har en sådan helhetssyn som yrkesbiodlingen. Det förklarar varför Myndigheten för yrkeshögskolan, använder YH-biodling som gott exempel på ett bra kursupplägg. Nyligen utökades också antalet platser till 20 stycken per år. Öka marknadsandelarna När det gäller yrkesbiodlarkollegor, har åsikterna varit delade om YH-biodling. Till en början var det svårt att hitta praktikplatser, eftersom det fanns en skepsis inom Det är knappt 50% svensk honung på marknaden och den andelen bör ökas menar Bo-Göran Nilsson. branschen. Rädsla fanns för en ökad inhemsk konkurrens. Men Bo-Göran hävdar bestämt att det finns utrymme för mer svensk honung eftersom marknadsandelen är knappt 50 procent idag. Ju större andel man har av marknaden, desto lättare har man att påverka. Idag har de flesta förlikat sig med att YH-utbildningen finns och att den behövs för framtiden. Dadant som yngellåda Bo-Göran har alltid haft Buckfastbin. Från början var formatet lågnormal, det var vad som fanns till buds då. Sen gjordes trälådor av Langstroth till yngelrummet. Såsmåningom gick förfrågan till LP s som startade upp produktion av Dadant som plastlåda den ultimata lösningen enligt Bo-Göran. Sedan dess har Bo-Göran propagerat för en Dadantlåda som yngelrum. Det går snabbare att leta drottning och bina tvingas lägga honungen i skattlådorna. Men detta system ställer höga krav både på drottningen och på biodlaren, eftersom yngelrummet ger mindre buffert av mat och utrymme. Det gäller att ha koll på fodret och att ha bin som inte svärmar så lätt. Dadantlådan kompletteras sen med skattlådor ofta av ¾ Langstroth. Antalet samhällen har idag minskats från 400 till 200 stycken, för att även få tid till annat. Till hjälp i företaget är Magnus som var elev på första årskursen av biodlarutbildningen. Det är svårt att hitta bra uppställningsplatser för bina i delar av Skåne. Ofta är det för ensidig fältodling och bina får inte jämn tillgång på bra föda. Proteinbrist kan bli en begränsande faktor i sådana fall. Bigårdarna är placerades runt omkring Dösjebro med en radie på 2,5 mil. Slungning görs tre gånger per säsong. Ympning sker enligt ekobi-metoden och honungen lagras i 280 kilos fat. Honungen tappas i egen regi och Anne-Christine gör en hel del smaksättningar. Även andra artiklar produceras bland annat salvor. Försäljning sker direkt till konsument samt till utvalda butiker. Nya tider gäller och en strid ström med biodlare är på väg ut i egna verksamheter. Nu senast var det 16 biodlare som fick sina gesällbrev och en ny generation är på gång. I varje nummer av Gadden framöver, kommer det regelbundet att finnas inslag med anknytning till YH-biodlingen. GADDEN NR 3 17

18 Aktuellt från Jordbruksverket På Jordbruksverket är vi i dagsläget tre personer som arbetar med frågor som rör biodling och bitillsyn. Magnus Gröntoft har ansvar för allt som rör honungsprogrammet och har i dagarna skickat ut besluten för nästa programår. Frågor som rör bitillsyn, smittförklaring och handel sköts av Ingrid Karlsson och Anders Johansson. Nyligen höll Jordbruksverket den årliga grundutbildningen för bitillsynsmän med 35 deltagare. Så snart finns det nya friska krafter i landets alla delar som hjälp i att hålla smittorna och skadegörarna borta. Lagom till detta kom den uppdaterade smittförklaringen (se vår webbplats) och handledningen för bitillsynsmän. Några av oss har också varit på fortbildning kring honungsbiets sjukdomar och skadegörare i Maribor, Slovenien. Det var en så kallad BTSFkurs (Better Training for Safer Food) som EU arrangerar och som blandar föreläsningar och fältbesök. Så vi fick bland annat se slovensk professionell biodling, veterinär inspektion och analysarbete på laboratorium. Naturligtvis hann vi också träffa och umgås med kollegor från andra delar av Europa. Alltid aktuellt så här på försommaren är reglerna kring godkänd biodlare och handel med bin. För de av er som är godkända biodlare så gäller att bitillsynsmannen (eller -kvinnan) kan ge er tillstånd att flytta samhällen, bostäder och redskap mellan era ut- och hembigårdar. De bigårdarna ska vara anmälda till DEBATT länsstyrelsen. För att bitillsynsmannen ska kunna ge tillståndet måste samhällena besiktigas. Tillståndet gäller som längst i tolv månader, aldrig över varroazoner och inte heller för honungsramar för slungning någon annanstans. Om du planerar att ta in eller föra ut bin så är det på sin plats att kontakta oss på Jordbruksverket. Det finns en del regler att följa och den första, och kanske enklaste, är att man måste vara registrerad hos oss. I korthet måste sedan bina undersökas av en officiell veterinär som skriver ut ett hälsointyg och registrerar det i ett europeiskt datasystem som heter Traces. Inför framtiden så kan det vara bra att veta att det snart kommer nya regler om registrering för biodlare. Kravet kommer från två håll inom EU. Det första är regelverket kring det nationella honungsprogrammet och det andra är den nya djurhälsolagen som troligen blir klar under hösten. För honungsprogrammet är siffrorna viktiga för vi kan få mer pengar från EU om vi kan visa att vi har många samhällen och biodlare. De sju länsstyrelserna som samordnar bitillsynen jobbar just nu med att få igång en förstudie som belyser vad ett registers ska klara av och hur det ska vara till nytta för olika användare. Vi kommer att titta på hur man har gjort i andra länder, bland annat Storbritanniens Bee Base, och prata med BF och SBR. Tillsammans ska vi göra detta till något bra och som vi kan ha nytta av på flera olika sätt! Skrivelse till Sveriges samtliga renserier av honungsvax Denna gångna vinter har vi, Biodlingsföretagarna, BF, blivit informerade av Statens Livsmedelsverk om förekomsten av antibiotika residuer i svensk honung. Ursprunget tros vara vaxmellanväggar. Detta har skapat oro hos våra medlemmar, i brist på vetskap, har rykten kommit att spridas, vilket är beklagligt och ledsamt för alla. En väg ut ur detta, som vi, BF, gärna ser, är en tredjepartscertifiering av ackrediterad organisation av Er vaxhantering. Detta för att bibehålla, och förstärka, viljan hos konsument, att just inhandla, svensk honung. I led att uppnå detta är vi, BF, villiga att ta på oss en samorganiserande roll. Vi skulle i detta initialskede vilja hämta in era synpunkter på detta förfarande. Vänligen svara på detta mail/brev till Simon Höjeberg från BF styrelse. Sammanställning av projekt i Nationella honungsprogrammet (NHP), verksamhetsåret 2016 Det finns sex kategorier åtgärder, se nedan. Till vilken kategori projektet hör anges med en siffra. Ett projekt kan dock finansieras med medel ur mer än en kategori. Om så är fallet anges flera siffror. Kategori 1. Analyser av honung 2. Bekämpning av varroakvalster 3. Samarbeten 4. Tekniskt stöd till biodlare 5. Utökning av antalet bisamhällen 6. Rationalisering vid flyttning av bisamhällen Motiveringar 1. Några projekt söker bidrag till att utveckla olika produkter, se nedan. 1 NHP tar man specifikt upp teknikutveckling som ska underlätta flyttningar av bisamhällen, som ett viktigt område, men ingen av ansökningarna berör detta. Då medlen inte räcker till samtliga projekt har Jordbruksverket valt att under 2016 avslå samtliga dessa ansökningar, se under 'Motivering' nedan. 2. Avelsarbetet bland bin, liksom inom andra avelsarbeten, syftar till att samla de bästa genetiska egenskaperna. Detta är ett mycket viktigt arbete och intimt sammankopplat med näringens utveckling. Avelsarbetet sker i rasföreningarna, med kunskapsförmedling från bl.a. Svensk Biavel. För att på sikt skapa samma förutsättningar inom svensk biavel som för andra svenska husdjur, vill Jordbruksverket öka kraven på resultatredovisningen inom avelsarbetet. Det gäller dels att den avelsmetodik som används dokumenteras samt att resultaten av korsningarna dokumenteras och redovisas i en sådan form att det kan komma hela bi-näringen till del. Syftet är att dels öka kunskapen och kompetensen inom bi-näringen, samt dels att mer effektivt sprida de resultat som NHP bidrar till att generera. Riktlinjer för redovisningen föreslås av rasföreningarna tillsammans med Svensk Biavel, SRB och Biodlingsföretagarna. Den slutliga formen beslutas av Jordbruksverket under hösten 2015 i samband med EU's krav på rapportering inför den nya programperioden , se under 'Motivering' nedan. Vid en neddragnimng har projekten själv möjlighet att omdisponera summerna mellan kostnadsposterna, i enligt med beslutet ovan. 3. Några projekt tar upp förmedling av kunskap och att skapa nätverk inom bi-näringen. Detta är viktiga områden som också prioriteras i det nationella honungsprogrammet (NHP). Då näringen är relativt liten är det extra viktigt att man samordnar resurserna där det är möjligt. Jordbruksverket har därför valt att reducera vissa belopp, i syftet att denna neddragning kan kompenseras med ökat samarbete mellan aktörerna, se under 'Motivering' nedan. Vid en neddragnimng har projekten själv möjlighet att omdisponera summerna mellan kostnadsposterna, i enligt med beslutet ovan. 18 GADDEN NR 3