Anna Odell. Rekonstruktion. Kalmar Konstmuseum 13 juni 29 juli Bakgrund

Transkript

1 Anna Odell Rekonstruktion Kalmar Konstmuseum 13 juni 29 juli 2009 Bakgrund Kalmar Konstmuseum visar som första konstinstitution en fortsättning på konstnären Anna Odells uppmärksammade verk Okänd Kvinna Ett av de mest uppmärksammade konstprojekten i Sverige på senare år. Bakgrunden till verket är följande: den 21 januari i år simulerade konstnären en psykos på Liljeholmsbron i Stockholm, polis kallades till platsen av förbipasserande, och hon blev förd till St Görans psykakut, Sveriges största psykmottagning, där hon blev intagen, lagd i bälte och drogad. Först dagen efter berättar Odell för personal att hon simulerat händelsen och att det hela var en del i ett större kommande konstprojekt som skulle presenteras på Konstfacks examensutställning våren Med verket önskade konstnären att diskutera den svenska psykvården. Okänd Kvinna Verket Okänd Kvinna presenterades på konstfacks examensutställning våren Titeln är tagen från en journal från St:Göran psykakut. Installationen på Konstfack bestod av ett sammansatt material med dokumentationer av projektets genomförande ur olika faser. I centrum står filmen som visar dokumentation över den simulerade psykosen, Liljeholmsbron när hon går av och an på bron, gående passerar förbi och till slutligen, efter att några förbipasserande har ringt, blir hon hämtad av polis. Utifrån denna film finns ett ante- och ett postmaterial. Annomaterialet består av 9 samtal med personer som två psykologer som Anna Odell tidigare har gått hos, en advokat, samt personer som arbetar på akutpsykmottagningar runt om i Sverige. Konstnären samtalar med dessa personer innan genomförandet av sin simulering om vad som eventuellt kan komma att hända om hon genomför sin simulering. Denna del är i sig också ett bevis för hur genomarbetat projektet är. I lugn och vänlig samtalston överlag diskuteras följder och konsekvenser, dialogen konkretiserar och materialiserar här olika maktpositioner, psykiatrins synsätt och synen på patienten. Flera avråder konstnären att genomföra projektet. En film visar ett samtal med Johan Cullberg. Postmaterialet bestod av bältesrum där man hör konstnärens avslöjande morgonen den 22 januari för personal på St:Görans psykakut. Utöver filmerna visas även kopior av journaler från St:Görans psykakut, dels från 21 och 22 januari, alltså tillfället då Odell simulerade en psykos. Journalen från 10 oktober 1995 visar en tidigare händelse då hon på samma plats hade förts av polis till St Görans psykakut, och hon

2 blev intagen och placerad i bälte. Gestaltningen på konstfack hade en tydlig kronologisk ordning uppdelat i tre videoboxar. Odells genomförande av projektet följer i stort sett en ordinär procedur när det gäller ett gediget genomfört samtida konstprojekt. Det finns en research, konstnären har fullföljt sin idé och det har en tvist som ger verket en dubbeltydighet. Verket innehåller en rad olika infallsvinklar från skiftande perspektiv. Det som möjligen skiljer verket från andra samtida konstprojekt är att simuleringen på bron kräver en speciell form av mod, hängivelse och övertygelse. Rekonstruktion I den aktuella utställningen Rekonstruktion på Kalmar Konstmuseum ingår material från Okänd kvinna tillsammans med nytt material. En del material har fått en annan gestaltning, exempelvis är filmen med 9 samtal nu uppdelad i tre filmer. Den mer kronologiska gestaltningen från konstfack är på Kalmar Konstmuseum mer uppbruten eftersom alla delar visas i ett och samma rum. Dessutom ingår nytt material, Anna i bälte, en blandning mellan fiktion och verklighet där konstnären ligger fast i bälte och lyssnar och samtalar med några inre röster som talar till henne. De visade bältesscenerna är spelade medan rösterna är faktiska ljudupptagningar, bland annat med David Eberhard. Här osäkrar konstnären också frågan vad som hände de timmar som inte dokumenterades. Det finns en rad skiftande infallsvinklar i Odells verk vilket ger en komplexitet i hennes verk och upphov till många tolkningsmöjligheter. Vid en första anblick handlar hennes verk om frågeställningar kring psykiatrins förutsättningar och föreställningar, vem som äger tolkningsföreträdet att definiera vem som är frisk eller sjuk och vem som äger rätten att definiera psykvården. Att konstnären har en personlig erfarenhet som hänvisas till i och med en av journalerna i installationen är en referens, möjligen en utgångspunkt för en av många tolkningar, men utgör i sig ingen tolkning av verket. Man kan se att en av psykiatrins funktioner i samhället är att fastställa vad som är norm eller inte. Det är ingen tillfällighet att den franske filosofen Michael Foucault i sina historiska analyser av hur makt konstrueras ofta använde sig av psykiatrins sätt att beskriva vem som är sjuk eller frisk. För Foucault gick det inte att särskilja förhållandet mellan kunskap och makt från varandra. Kunskap är makt och vice versa. Medicin är en vetenskap där det i en rimlig utsträckning går att göra en objektiv bedömning av resultatet. När det handlar om människors sociala beteenden och psyke blir den saken mer komplicerad. Den som äger kunskapen äger också tolkningsföreträdet inom psykiatrin och utgör i förlängningen också en maktfaktor i samhället i och med att den också fastställer vad som utgör normen och vem som är frisk och vem som är sjuk. Här kan man tillägga att psykiatrin inte kunde se igenom att Odell simulerade psykiskt sjuk, vilket kanske också är förståeligt, men psykiatrin är ändå ett område som gärna ser sig som en vetenskap baserad på kunskap. Att man då kan simulera, och på så sätt lura den som själv tilldelar sig rätten att avgöra vem som är frisk eller inte, svider säkert för några.

3 I sin helhet uppfyller Odells verk flera av de egenskaper som tillskrivs dagens konstbegrepp och vad som förväntas av ett kvalitativt verk förutom att det är gediget genomfört. Inom konsten är det också möjligt med det stora ontologiska perspektivet, det till och med förväntas av konstnären att denne ställer de stora frågorna som vad innebär det att vara människa? Och det är klart att psykiatrin utgör här ett idealiskt ämne att utgå ifrån. För det andra uppfyller Odell verk idén om normbrottet och gränsöverskridandet - en av de tyngsta drivkrafterna inom konsten. Idén om att konsten ständigt ska utvecklas, och vara före sin tid. I stort sett hela konsthistorien utgörs av verk som bryter en norm eller på något sätt är att betrakta som gränsöverskridande. Gränsöverskridandet utgörs här bland annat av att verket går mot det dokumentära och journalistiska, gränsen mellan fiktion och verklighet är också stundtals oklar, interaktionen i den verkliga världen. Därefter är det bara att konstatera att verket i detta enskilda fall har sprängt konstvärldens gränser och nått världen utanför med ett enormt genomslag. En ytterligare egenskap är att ett kvalitativt verk inte bör vara en illustration till något, utan det bör finnas dubbeltydigheter som ger verket en osäkerhet. Att man kan tolka verket på olika sätt. Här finns frågan på vems sida konstnären är, är hon ett offer eller en som utnyttjar andra människor för sina egna syften? Vem har makten i hennes verk? Hur gestaltas den? En ytterligare egenskap som i grunden utgörs av den simulerande psykosen är en tvist som dels kan ställas mot de samtal om vad som kommer att hända om hon genomför den beskrivna handlingen, dels ställas mot den reella psykos som hänvisas till Tvisten och tillåtelsen inom konsten att använda sig av fiktion är egenskaper som också skiljer Odells verk från det rent dokumentära eller journalistiska förfarandet vars fält påkallar en tydlig objektiv berättelse. De fyra egenskaperna ger tillsammans en argumentation för att verket håller hög konstnärlig kvalitet. Men, även om en sådan strikt tolkning är möjligt, så handlar ett verks kvalitet också om det som sker runt omkring verket och som tillför verket betydelser och konnotationer. Det intresse och den diskussion som nu förknippats med och tillförts verket är inte något som går att bortse ifrån Media varför sådant intresse? Odell hade tänkt sig att materialet i Okänd Kvinna som simuleringen på Liljeholmsbron först skulle bli känt och visas i samband med Konstfacks examensutställning senare under våren. Så blev inte fallet. Redan några dagar efter Odell hade genomfört sin aktion på bron kom saken till medias kännedom. Exakt hur det gick till är fortfarande lite oklart. Emellertid skriver dåvarande överläkaren David Eberhard på St Görans psykakut en text som publiceras på Newsmill några dagar efter händelsen där han med tydlighet visar vad han tycker om konstnärens agerande. Klart är att när handlingen kom till medias kännedom var det inledningen till en lång vår för konstnären. Den första vågen i media (dagstidningar, TV, blogg värld) kom redan kort efter händelsen. I detta skede har ingen sett materialet och konstnären vägrar konsekvent att berätta vad hennes projekt handlade om och hänvisar till den kommande examensutställningen.

4 Parallellt under den första vågen diskuterades även ett annat verk relaterat till konstfack, NUG:s film Territorial Pissing, som redan visats och examinerats på Konstfacks examensutställning 2008, då utan någon större uppmärksamhet. (NUGs verk visar en maskerad person som med en intensiv emfas sprayar ner en tunnelbanestation och en SL vagn. Verket visades några dagar i februari på konstmässan MARKET där Sveriges kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth såg verket. Hon upprördes starkt och framförde i bland annat Aktuellt och i Dagens Nyheter att NUGs verk inte var konst utan skadegörelse). Under våren diskuterades Anna Odells simulerade aktion ständigt ur olika perspektiv. En del av debatten kom att handla om utbildningssystemet då frågan är om man från en statligt finansierad utbildning på högskolenivå, som konstfack, ska stödja elever som gör verk som etiskt och/eller juridiskt kan ifrågasättas. Konstfack hamnade i en situation de inte var förberedda på eller hade full kontroll över. Istället för att konstfack officiellt uttryckte stolthet över att dess elevers arbeten diskuterades utanför konstvärlden, tillsattes en internutredning vilket ledde till nya rutiner på konstfack. En ny policy kom till stånd. Det interna arbetet på Konstfack fick till följd att elevernas verk skulle granskas av en jurist innan examensutställningen och några veckor innan öppningen kom det till medias kännedom att två verk riskerade att uteslutas från examensutställningen. Ett av dessa var Oscar Guermouches Vi vill åka till Moskva, ett verk med tre svenska fanor med påmålade texter som utgjordes av strofer från svenska sånger som svenska jägarförband sjunger. Till det finns ett tillhörande textbaserat material med citat hämtat från journalistiken, politiken, ekonomin, försvarsmakten, litteratur och annat håll som sätter stroferna i en vidare kontext i det svenska samhället (Guermouches verk visades för övrigt på utställningen Friktion och konflikt på Kalmar Konstmuseum hösten 2008). Tillsammans benämndes uppståndelsen över Odell, NUG och Guermouches som konstfackskandalerna. I samband med öppningen av examensutställning kom den andra vågen i debatten kring Anna Odells verk. Nu presenterades syftet och bakgrunden till händelsen. Materialet gick att se. Det hade byggts upp en förväntan. Konstfack slog för övrigt publikrekord pga av vårens uppmärksamhet. Diskussionen om Anna Odells verk har minst sagt varit intensiv. En rad personer från flera fält har kommenterat händelsen i olika sammanhang, filosofer, kritiker, kulturpersoner, bloggare, ledarskribenter m fl vilket givit en rad skiftande beskrivningar av hennes handling utifrån olika delar av samhället. Alla med sina logiker och världsbilder. I media har konstnären Odell ofta framställts som den ensamma individen. Inte sällan som en Davids kamp mot Goliat. Stundtals har hon på sina håll fått en offergestaltning, intressant nog har man vid dessa tillfället inte alltid tagit ställning för offret, utan offret är här faktiskt skyldigt. Det bör anföras att diskussionen inte bara skett i media, även i andra sammanhang har man diskuterat saken och tagit ställning, exempelvis har Odell fått stöd för sin interaktion av olika patientgrupper. Diskursernas kollision Att verket ur konstbegreppets aspekter mycket väl uppfyller flera kvalitetskrav är inte en anledning i sig att verket har fått så mycket uppmärksamhet utanför konstvärlden. Det finns

5 två grundläggande orsaker som kombinerat utgör basen för uppståndelsen. Det första skälet är att flera av samhällets institutioner som till exempel konsten, media, det offentliga med psykiatrin och utbildningsväsendet alla med sina världsbilder och inre logiker - kolliderade med varandra externt såväl som internt. Samhällets offentliga institutioner kolliderade med sig själva. Denna kollision har i sin tur genererat att andra grupper och institutioner utifrån sina världsbilder och paradigm har gett sig in i diskussionen, exempelvis har de etiska aspekterna i verket gjort att flera filosofer och andra verksamma inom etikområdet har skrivit om verket som Thomas Andersson, Ann Heberlein och Torbjörn Tännsjö. Det juridiska systemet har med sin logik också slagit till, och Odell står nu åtalad för Falskt larm, Våldsamt motstånd och Oredligt förfarande. Juridikens logik ska den 24 augusti 2009 appliceras på konsten. Det kan framföras att konstnären hade samtalat med en jurist innan hon genomförde handlingen på bron om vilka juridiska konsekvenser handlingen kunde få, vissa delar var hon medveten om att hon kunde riskera, emellertid kom vissa delar som en överraskning även för jurister, men lagen är ju inte heller självklar utan allt sker inom lagens ramar, men var som sker innanför är ofta väldigt svårt att förutsäga även för den insatte. Materialet i utställningen kommer att användas i rätten. Rättegången kan mycket väl bli principiellt intressant eftersom det förutom konstområdet även rör förutsättningar när det gäller journalistikens område. Strategin Det andra skälet handlar om var verket slår till någonstans, och här finns något gemensamt med Guermouche och NUGs verk, och det är hennes handling som inte direkt riktas mot samhällets makthavare och ställer sig tydligt på folkets sida eller den breda majoritetens. Tvärtom har vårens uppmärksammade verk det gemensamma att de riktar sin udd mot det svenska i allmänhet och basen för den svenska välfärden i synnerhet. Det är värderingarna i fundamentet som ifrågasätts. Det är kanske mycket besvärligare för makten, motstånd klarar man av eftersom det ändå tillskriver och definierar vem som har makten. I och med detta står man inte längre på majoritetens sida, eller folket, utan just utanför. Det är kanske här en stor del av provokationen ligger i Odells verk. Det som man tar för givet i samhället osäkras. Grunden vacklar. När det grundläggande osäkras leder det till en konfrontation mellan samhällets institutioner. Detta gäller egentligen också för andra omdebatterade verk som Lars Vilks rondellhundar och Muhammedteckningar, Elisabeth Ohlson Wallins fotografier med religiösa motiv och Pål Hollenders film Buy Bye Beauty om Sveriges relation till Lettland. Avslutning Odells verk har gjort någonting som konstvärlden ständigt drömmer om, men som få lyckas med, att nå ut till de breda massorna. Ett stort bidrag som hennes verk redan bidragit till är frågan över vad samtidskonst kan vara och vad som är möjligt inom konsten. En diskussion

6 som till stora delar förts utanför den etablerade konstvärlden. Det har varit frågor som: Vad handlar konst om? För vem görs konsten? Vad för konst är möjlig? Vad för konst vill vi egentligen ha? Hur pass fri är konstnären? Här har konstnärer, läkare, ministrar, kritiker, tjänstemän, politiker, filosofer, kända och mindre kända krönikörer, ledarskribenter, bloggare, m fl givit sin syn på saken ur en rad skiftande positioner och perspektiv. Debatten har på många sätt visat på vilket slags klimat som just nu råder i Sverige inom kulturen och det offentliga samtalet. Martin Schibli, Curator, juni 2009 För mer information, vänligen kontakta: martin.schibli@kalmarkonstmuseum.se