EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Utkast KOMMISSIONENS BESLUT. av den 20/06/2001

Transkript

1 SV COMP/E2/36.041

2 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 19 juni Utkast KOMMISSIONENS BESLUT av den 20/06/2001 om ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (COMP/E-2/36.041/PO - MICHELIN) (endast den franska texten är giltig) (framlagt av Mario Monti)

3 INNEHÅLL (COMP/E-2/36.041/PO - MICHELIN) I. SAKFÖRHÅLLANDEN 3 A. FÖRETAG 3 B. FÖRFARANDE 4 C. PRODUKT 4 D. DÄCKMARKNADEN 7 E. MICHELINS AFFÄRSSTRATEGI 14 1) ALLMÄNNA PRISVILLKOR FÖR PROFESSIONELLA ÅTERFÖRSÄLJARE I FRANKRIKE 14 2) PRO-AVTALET (AVTALET FÖR STÖRSTA MÖJLIGA AVKASTNING PÅ MICHELINDÄCK FÖR TUNGA FORDON) 22 3) DET BILATERALA AVTALET OM YRKESMÄSSIGT SAMARBETE OCH TEKNISK ASSISTANS ("KLUBBEN FÖR MICHELINS VÄNNER") 23 II. JURIDISK ANALYS 26 A. RELEVANTA MARKNADER 26 1) PRODUKTMARKNADER 26 2) GEOGRAFISKA MARKNADER 28 B. MICHELINS DOMINERANDE STÄLLNING 40 1) STRUKTURELLA INDICIER PÅ EN DOMINERANDE STÄLLNING 40 2) ÖVRIGA FAKTORER AVSEENDE MICHELINS DOMINERANDE STÄLLNING 42 3) DE SPECIALISERADE HANDLARNAS BEROENDE GENTEMOT MICHELIN GÖR DEN SENARE TILL EN OBLIGATORISK PARTNER 47 C. INSLAG AV MISSBRUK I MICHELINS AFFÄRSSTRATEGI 47 1) ALLMÄNNA VILLKOR FÖR PRISER TILL PROFESSIONELLA ÅTERFÖRSÄLJARE I FRANKRIKE 49 2) PRO-AVTALET (AVTALET FÖR STÖRSTA MÖJLIGA AVKASTNING PÅ MICHELINDÄCK FÖR TUNGA FORDON) 63 3) DET BILATERALA AVTALET OM YRKESMÄSSIGT SAMARBETE OCH TEKNISK ASSISTANS ("KLUBBEN FÖR MICHELINS VÄNNER") 66 D. INVERKAN PÅ HANDELN MELLAN MEDLEMSSTATERNA 72 E. ARTIKEL 3 I FÖRORDNING NR F. ARTIKEL 15 I FÖRORDNING NR

4 Utkast KOMMISSIONENS BESLUT av den 20/06/2001 om ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (COMP/E-2/36.041/PO - MICHELIN) (endast den franska texten är giltig) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 1, senast ändrad genom förordning (EG) nr 1216/1999 2, särskilt artiklarna 3.1 och 15.2 i denna, med beaktande av kommissionens beslut av den 28 juni 1999 om att inleda ett förfarande i detta ärende, efter att ha givit de berörda företagen tillfälle att yttra sig över kommissionens invändningar i enlighet med artikel 19.1 i förordning nr 17 och med kommissionens förordning nr (EG) 2842/98 av den 22 december 1998 om hörande av parter i vissa förfaranden enligt artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget 3, efter samråd med rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och av följande skäl: I. SAKFÖRHÅLLANDEN A. FÖRETAG (1) Michelinkoncernen, med en nettoomsättning på 13,763 miljarder euro 1999 (90,28 miljarder franska franc) och en marknadsandel i hela världen (för alla kategorier av däck) på över 18 %, konkurrerar med den japanska koncernen Bridgestone och alliansen Goodyear/Sumitomo om ställningen som världsledande i fråga om däck. Inom gemenskapen är Michelin klart störst, med en marknadsandel (omkring 32 %) som är nästan dubbelt så stor som marknadsandelen för dess närmaste konkurrent, EGT 13, , s. 204/62 (för närvarande artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget). EGT L 148, , s. 5. EGT L 354, , s

5 Goodyear/Sumitomo. I Frankrike är Michelin klart dominerande, med en andel på uppskattningsvis [...] * av den totala marknaden (samtliga däck). B. FÖRFARANDE (2) I maj 1996 inledde kommissionen ett förfarande på eget initiativ beträffande Michelin. Den förfogade över uppgifter som tydde på att detta företag missbrukade sin dominerande ställning på den franska marknaden för ersättningsdäck för tunga fordon genom att gentemot återförsäljarna tillämpa orättvisa handelsvillkor, baserade framför allt på ett komplicerat system av rabatter med syftet att knyta återförsäljarna nära till sig. Begäran om upplysningar sändes vid upprepade tillfällen till Michelin och dess konkurrenter samt till återförsäljare och importörer av däck. Dessutom gjordes undersökningar enligt artikel 14.3 i förordning nr 17 hos Michelin i Frankrike i juni Den 28 juni 1999 sände kommissionen ett meddelande om invändningar till Michelin. Förhör med parterna (Michelin och det berörda företaget Bandag Inc.) hölls den 20 december C. PRODUKT (3) Däckindustrin omfattar tillverkning av innerslangar och ytterdäck samt regummering av slitbanan på begagnade däck. Detta beslut gäller endast tillverkning av ytterdäck och regummering av slitbanan på begagnade däck. (4) För att definiera vad som avses med ett däck krävs tre typer av distinktioner: 1) Olika typer av däck (5) För det första måste åtskillnad göras mellan flera olika kategorier av däck, beroende på vilka fordon de är avsedda för: lätta däck för personbilar däck för varubilar och lätta lastbilar tunga däck för lastbilar och bussar däck för jordbrukstraktorer, vägbyggnads- och schaktmaskiner, luftfartyg etc. (6) Var och en av dessa kategorier av däck omfattar i sin tur ett stort antal typer, som skiljer sig åt i fråga om kvalitet, profil och dimension. Valet av däck avgörs av fordonskategorin och den användning däcket är avsett för. Däck för personbilar och däck för lastbilar och bussar är inte sinsemellan utbytbara. Dessutom finns det stora skillnader mellan efterfrågestrukturen för köpare av personbilsdäck respektive köpare av lastbilsdäck. En stor och växande del av distributionen av personbilsdäck sker via olika typer av bilverkstäder eller via stormarknader, som endast till mycket liten del är inriktade på tunga fordon. Däck för tunga fordon distribueras fortfarande till största delen av specialiserade handlare. * Konfidentiella uppgifter har utelämnats i denna text och ersatts av hakparenteser. 4

6 (7) Skillnaden mellan dessa kategorier av däck visar sig också i priset per enhet. När det gäller de vanligaste dimensionerna är priset för lastbils- och bussdäck mer än fem gånger högre än priset för personbilsdäck. Det bör också framhållas att utbudet av lastbils- och bussdäck inte kan ersättas med däck i andra kategorier. Enligt Michelin "skiljer sig metoderna för utveckling och tillverkning av lastbils- och bussdäck helt från de som används för andra typer av däck" 4 (typ av verktygsmaskiner, särskild drift, gummiblandningar, nödvändiga egenskaper, standarder som måste följas). 2) Nya däck (8) Vidare är däckmarknaden uppdelad i två sektorer, inriktade på olika typer av konsumenter, som måste skiljas åt tydligt, nämligen marknaderna för originalutrustningsdäck respektive ersättningsdäck. (9) Försäljningen av originalutrustningsdäck sker utan mellanhänder, direkt från däcktillverkaren till bilfabrikanten. På marknaden för ersättningsdäck, däremot, sker försäljningen till den slutliga konsumenten huvudsakligen via ett stort antal specialiserade handelsföretag. Distributionen av däck för tunga fordon sker alltså främst genom handlare som är specialiserade på däck. Förekomsten av dessa återförsäljare, som får sina leveranser från tillverkare, grossister eller officiella importörer, utgör den stora skillnaden mellan marknaden för ersättningsdäck och marknaden för originalutrustningsdäck. 3) Regummerade däck (10) Slutligen tillgodoses behovet av lastbils- och bussdäck inte enbart med utbudet av nya däck, eftersom begagnade däckstommar som fortfarande är i gott skick kan förses med en ny slitbana: regummering. I vissa fall kan regummeringen göras om flera gånger. Den görs av däcktillverkarna själva (i Frankrike är Michelin det viktigaste regummeringsföretaget när det gäller däck för tunga fordon), men även och framför allt av ett stort antal specialiserade företag. (11) Det finns två olika regummeringstekniker: varmregummering och kallregummering. (12) Varmregummering (vulkning) innebär att en ny slitbana fästs på däckstommen, varefter däcket vulkas industriellt vid hög temperatur. Denna process, som gör det möjligt att ersätta slitbanan, kräver kunskaper om den teknik och den utrustning som används vid tillverkning av nya däck och tillämpas därför endast av industriföretag. Dessutom krävs ett sofistikerat system för insamling av däckstommar och långa transporter för att samla dessa på ett ställe, och bearbetningstiderna blir relativt långa var 47 % av den regummering som skedde i Västeuropa 5 varmregummering, men denna siffra minskar successivt i och med att kallregummering blir allt vanligare. (13) Kallregummering innebär att en förvulkad slitbana från en extern leverantör fästs på däckstommen. Detta förfarande används i små verkstäder som anlitas av specialiserade handlare eller oberoende regummeringsföretag var 53 % av den regummering som skedde i Västeuropa kallregummering. 4 5 Svar från Michelin på brevet enligt artikel 11, Dvs. länderna i EES-området plus Schweiz. 5

7 (14) På grund av de tekniska egenskaperna används de två processer som beskrivs generellt sett för olika typer av kunder. Varmregummering används främst för en kundkrets bestående av specialiserade handlare och grossister (som fungerar som mellanhand gentemot slutanvändaren), medan kallregummering i första hand används för en kundkrets som huvudsakligen består av slutanvändare. (15) Trots de olikheter som kännetecknar de två regummeringsteknikerna, är de produkter som framställs helt och hållet utbytbara sett ur användarens perspektiv. En däckhandlare kan alltså välja vilken som helst av teknikerna. Det bör vidare noteras att varmregummering visserligen kräver en dyrare utrustning än kallregummering, men att denna teknik inte för den skull är förbehållen däcktillverkare utan används av många oberoende medelstora företag. Det bör dessutom påpekas att det i samband med marknadsundersökningar rörande regummering aldrig tas hänsyn till distinktionen varm/kall, eftersom den inte får några konsekvenser varken för priset eller för konkurrenssituationen. De företag som konkurrerar i Europa använder för övrigt olika tekniker. (16) För närvarande använder de europeiska, och särskilt de franska, transportföretagen nya och regummerade däck i ungefär lika stor utsträckning totalt sett. Siffran varierar dock avsevärt mellan länderna. I Finland, exempelvis, är 74,3 % av de däck som säljs varje år regummerade, medan motsvarande siffra för Spanien bara är 37,3 %. (17) Vad beträffar produktens egenskaper och den användning den är avsedd för kvarstår, trots de framsteg som regummeringsföretagen gjorde under 80- och 90-talen, stora skillnader mellan nya och regummerade däck. För de flesta användare och återförsäljare innebär användning av ett däck med regummerad slitbana en lägre tillförlitlighet som måste tas i beaktande. Transportföretagen är därför ofta ovilliga att använda sådana däck på styrhjulen på motorfordon, eller undviker att använda dem vid långa transporter eller transporter av mycket ömtåliga varor. Vissa tillverkare, bl.a. Michelin, och de flesta återförsäljare, rekommenderar än i dag vissa av dessa försiktighetsåtgärder. Detta är en av orsakerna till att regummerade däck är mycket billigare än nya däck. (18) Priset för ett regummerat däck är normalt sett omkring 50 % lägre än priset för ett nytt däck (trots en jämförbar körsträcka vid korrekt användning). Det är endast nya s.k. budgetdäck som klarar prisjämförelsen bättre, men de är ändå dyrare. Dessa däck är av lägre kvalitet och importeras främst från Asien och Central- och Östeuropa eller säljs under egna varumärken (däck som tillverkas för märkesleverantörer ). Dessa däck, som i allmänhet inte är regummeringsbara, fick ett visst uppsving i början av 90-talet i samband med den kris som då drabbade hela sektorn. De utgör endast en mindre del av den sammanlagda franska marknaden för däck för tunga fordon ([...] av den totala försäljningen enligt handlingar som inhämtats hos Michelin, [...] enligt övriga tillverkare [...] mellan 3 % och 6 %). D. DÄCKMARKNADEN (19) Nedan analyseras de viktigaste egenskaperna hos däckmarknaden, och därefter följer en redogörelse för regummeringsmarknadens specifika kännetecken. Särskild uppmärksamhet ägnas åt den franska marknaden för ersättningsdäck för tunga fordon, eftersom det är på denna marknad som det omtvistade beteendet konstaterats. 6

8 (20) Generellt sett kännetecknas däckindustrin av en hög grad av koncentration, på global såväl som på europeisk nivå kontrollerade sex koncerner (Michelin, Bridgestone, Goodyear, Continental, Sumitomo och Pirelli), som finns i ett stort antal länder, mer än 72 % av däckförsäljningen i världen och mer än 86 % av försäljningen i Europa. (21) På global nivå har två fabrikanter, koncernerna Michelin (Frankrike) och Bridgestone (Japan), hittills ständigt konkurrerat om den ledande ställningen, med mellan 18 och 20 % av den sammanlagda försäljningen av däck Goodyear (USA) kom tätt därefter med 15 % av marknaden. Continental (Tyskland), Sumitomo/Dunlop (Japan) och Pirelli (Italien) kontrollerade betydligt mindre delar av marknaden 8 %, 6 % respektive 5 %. (22) Denna situation förändrades 1999 i och med fusionen mellan koncernerna Goodyear och Sumitomo, som innebar att denna nya konstellation lade sig i täten med en sammanlagd marknadsandel på över 21 %. (23) Marknadsandelarnas fördelning varierar världen över: de tre största aktörerna Michelin, Bridgestone och Goodyear dominerar på sina respektive hemmamarknader. (24) De sex världsledande företagen placerar sig sålunda i en annan ordning i Västeuropa. I tabell 1 nedan framgår att koncentrationen är ännu större på den europeiska marknaden än på den globala, och att Michelinkoncernen bekräftar sin obestridda ställning som ledande i Europa, med en mycket större marknadsandel än Continental och Goodyear, som kom på andra respektive tredje plats innan alliansen mellan Goodyear och Sumitomo tillkännagavs. Därefter hamnade den nya konstellationen på andra plats, men långt efter Michelin, med en sammanlagd marknadsandel som fortfarande är mer än 10 procentenheter lägre än den franska fabrikantens. (25) Vad övriga konkurrenter beträffar finns det på marknaden, förutom några mindre europeiska tillverkare (t.ex. Vredestein (Nederländerna), Nokian (Finland), Trelleborg (Sverige), Marangoni (Italien)), ett antal tillverkare från Sydostasien och Central- och Östeuropa som säljer en del av sin tillverkning i Västeuropa. Denna försäljning är dock obetydlig jämfört med de sex stora tillverkarnas försäljning. Yokohama och Toyo står exempelvis vardera för högst 1 % av försäljningen på marknaden. Tabell 1 Marknadsandelar i Europa, samtliga däck (%) Tillverkare Michelin 31,9 31,4 Continental 13,9 17,1 Goodyear 13,1 13,3 Pirelli 9,2 8,6 Bridgestone 9,3 7,7 Sumitomo 9,3 7,7 Övriga 13,3 13,5 Yokohama,Toyo, Vredestein + 16 andra TOTALT 100,0 100,0 7

9 Källa: The Economist Intelligence Unit 6 Tabell 2 Tillverkare i Central- och Östeuropa Tillverkare Omsättning däck 1993 (miljoner ecu) Matador-Slovakien 110 Sava-Slovenien 110 Barum-Tjeckien 105 Stomil-Polen 94 TC-Debica-Polen 90 Victoria-Rumänien 59 Taurus-Ungern 50 Källa: "L'industrie du caoutchouc dans l Union européenne", BLIC, oktober (26) Utbudsstrukturen inom gemenskapen är inte homogen utan varierar avsevärt mellan medlemsstaterna. Michelinkoncernens marknadsandel varierar exempelvis kraftigt i Europa: [...] i Spanien, Italien och Nederländerna, [...] i Frankrike och Finland och omkring [...] i Tyskland och Förenade kungariket. I Frankrike, där Michelin av tradition har ett särskilt anseende, är dess marknadsandel mycket betydande ([...] för samtliga däck) och betydligt större än i övriga gemenskapen. (27) I hela Europa finns det ungefär 120 fabriker för däcktillverkning. Michelin, med 30 fabriker, har mer än dubbelt så många som sin närmaste konkurrent. I Frankrike har 5 företag egna tillverkningsenheter. Michelin kontrollerar 11 av sammanlagt 19 enheter, vilket motsvarar mer än 50 % av den sammanlagda produktionskapaciteten i Frankrike. Företaget Pneumatiques Kléber, som också kontrolleras av Michelin, har också 2 fabriker. De övriga enheterna fördelar sig på följande sätt: Bridgestone/Firestone och Goodyear har en fabrik var, medan Continental och Dunlop (Sumitomo) har 2 fabriker var. Av dessa 19 fabriker är det 5 som enbart tillverkar däck för tunga fordon, varav 4 tillhör Michelin och en tillhör Dunlop. (28) Till denna horisontella koncentration kommer en stark vertikal integration. Däckfabrikanterna kontrollerar i allt större utsträckning distributionsnätet. Denna tendens, som först märktes i Förenade kungariket på 70-talet, nådde Frankrike i början av 90-talet. (29) Slutligen har, sedan ungefär ett decennium tillbaka, ett utbud av billiga nya däck av medelmåttig kvalitet, s.k. budgetdäck, vuxit fram. Efterfrågan på dessa däck har dock varit begränsad, och de utgör mindre än 10 % av samtliga nya ersättningsdäck. Budgetdäcken tillverkades ursprungligen enbart av företag i Sydostasien och Centraloch Östeuropa. Sedan några år tillbaka har dock även de stora däckfabrikanterna givit sig in i detta segment, ofta genom uppköp av vissa av dessa företag. Detta gäller framför allt Michelin (Taurus och Stomil), men även Continental (Barum) och Goodyear (Debica). Det handlar alltså om att tillgodose efterfrågan hos en kundkrets för vilken priset är en avgörande faktor vid köpet av ett däck. (30) Vad efterfrågan beträffar bör de specialiserade handlarnas betydelse för distributionen av däck i Europa framhållas. De specialiserade återförsäljarna stod 1995 för 70 % av 6 Studien The World Tyre Industry, a new perspective to 2005, EIU,

10 försäljningen av nya ersättningsdäck för bilar. Därefter följde generalagenterna för bilar och bilverkstäderna med 18,9 % av försäljningen, stormarknaderna med 7,1 % och bensinstationerna med 4 %. De specialiserade återförsäljarnas dominans är ännu större när det gäller däck för tunga fordon. Försäljningen till transportföretagen domineras fortfarande stort av de specialiserade handlarna, som kan ge personlig service och rådgivning. Valet, monteringen och underhållet av däck för tunga fordon kräver ju också många tekniska överväganden. (31) Det blir allt vanligare att fabrikanterna direkt sköter distributionen av däcken, framför allt genom integrerade nät och franchising. Möjligheterna att marknadsföra märkena är bättre inom dessa distributionsnät än hos de oberoende handlarna. Även rädslan för att distributionen i allt större utsträckning skall komma att kontrolleras av konkurrenterna gör att fabrikanterna satsar allt mer på detta distributionssätt. (32) Distributionen av ersättningsdäck är generellt sett mycket splittrad, men det finns stora skillnader mellan marknaden för personbilsdäck och marknaden för däck för tunga fordon. Distributionen av personbilsdäck är i hög grad diversifierad och sker främst genom bilverkstäder (31 %), bilfirmornas distributionsnät (26 %) och specialiserade däckhandlare. (33) När det gäller däck för tunga fordon, däremot, står de specialiserade handlarna, vare sig de är oberoende eller ingår i ett nät, för mellan 75 och 85 % av distributionen av nya ersättningsdäck, eftersom bilverkstäderna och stormarknaderna knappt har någon betydelse på denna marknad. Resterande % levereras direkt, i samband med offentlig upphandling men även till en del stora fordonsparker eller genom direkta inköp som görs av verkstadsägare och generalagenter för märken för tunga fordon. Det bör också påpekas att en del av leveranserna sker inom ramen för kompletta underhålls- eller serviceavtal, som sluts mellan tillverkare och oberoende transportföretag. I ett internt dokument från 1996 bekräftade Michelin att däckspecialisterna stod för [...] av försäljningen av ersättningsdäck. Återstoden uppgavs distribueras genom direktförsäljning till användarna [...], genom generalagenter för märken för tunga fordon [...] och genom underhållsavtal [...]. (34) Enligt kommissionens tillförlitligaste uppskattningar kontrollerar de specialiserade handlarna i Frankrike omkring försäljningsställen, varav ungefär 500 ingår i integrerade nät som kontrolleras av däckfabrikanter. Michelin har det klart största nätet. Företaget har skapat ett europeiskt nät, Euromaster, vars holdingbolag finns i Nederländerna och som omfattar mer än försäljningsställen i åtta länder. Nätet kontrolleras visserligen av Michelin, men det är inte en grupp av egna försäljningsställen i egentlig mening, eftersom Euromaster utöver Michelins produkter även saluför konkurrerande märken. Nätet omfattar omkring 330 försäljningsställen i Frankrike, varav mer än 240 säljer däck för tunga fordon. Sumitomo/Dunlop utövar direkt kontroll över 120 försäljningsställen (genom Vulco, tidigare Pneu Holding), medan Bridgestone/Firestone har 26 (genom Gay, Métifiot och Maxi-pneu). Sett till marknadsandelar är fabrikanternas nät av ännu större betydelse. De kontrollerar mer än 30 % av marknaden för nya ersättningsdäck för tunga fordon. Marknadsandelarna fördelar sig enligt följande: Euromaster har [...], Vulco [...] och Bridgestone/Firestone [...]. (35) Vidare har fabrikanterna, framför allt Michelin, på senare år försökt upprätthålla så nära förbindelser som möjligt med de återförsäljare som förblivit oberoende. Det har därför bildats nät eller "klubbar", bestående av oberoende återförsäljare som av en 9

11 tillverkare beviljas vissa specifika fördelar i utbyte mot ett stort antal åtaganden, med marknadsföring av fabrikantens märken som det främsta syftet. Dessa nät betecknas ibland som "mjuk franchising". I Frankrike är det viktigaste exemplet det nät som bildats av de återförsäljare som undertecknat Convention bilatérale de coopération professionnelle et d'assistance technique (det bilaterala avtalet om yrkesmässigt samarbete och teknisk assistans), mera känt som Club des amis Michelin (klubben för Michelins vänner), med 163 medlemmar och 375 försäljningsställen, vilket enligt Michelin står för [...] av marknaden för nya ersättningsdäck för tunga fordon och [...] av marknaden för regummerade däck. Bland andra tillverkares klubbar eller nät, som är betydligt mindre, märks Réseau BF Partner med mellan [...] och [...] medlemmar, Vulcopneu + med omkring [...] medlemmar, Semperit med [...] medlemmar och nätet Réseau Pneu expert, som är det nyaste och som bildades 1997 i Frankrike av Continental. (36) Fabrikanternas omfattande inträde i distributionsledet har gjort att vissa oberoende återförsäljare har försökt slå sig samman. De har emellertid inte alltid lyckats organisera sig i tillräcklig utsträckning för att bilda verkliga kedjor som framgångsrikt kan konkurrera med fabrikanternas nät eller "klubbar". Kommissionens undersökning, som gjordes 1997, visar att de största sammanslutningarna av oberoende återförsäljare är Arc en Ciel, som med [...] försäljningsställen samlade under samma namn i Frankrike kontrollerar [...] av marknaden för däck för tunga fordon, Seda-Point S, som med [...] medlemmar kontrollerar [...] av marknaden, och PAP, vars [...] medlemmar kontrollerar omkring [...]. Den sistnämnda grupperingen är inte någon inköpscentral i egentlig mening utan snarare en branschorganisation. Ingen av dessa sammanslutningar har hittills erkänts av Michelin, vilket innebär att deras medlemmar inte åtnjuter några gynnsamma villkor för gruppinköp hos den marknadsledande tillverkaren. Utöver dessa har det också vuxit fram regionala grupperingar såsom DK ([...] försäljningsställen), Ayme [...] och Vaysse [...]. (37) De olika formerna för distribution av däck (samtliga typer) stod 1996 för följande procentuella andelar av den franska marknaden: integrerade nät (tillverkare) 25,52 %; oberoende nät 17 %; inköpscentraler (oberoende) 34 %; övriga oberoende 23,48 %. Omkring 75 % av distributionen av däck i Frankrike sker alltså fortfarande, åtminstone formellt sett, oberoende av tillverkarna. (38) Efterfrågestrukturen varierar emellertid avsevärt mellan de olika medlemsstaterna. I vissa länder (Förenade kungariket, Tyskland) är distributionen av däck starkt koncentrerad, medan den fortfarande är mer splittrad i andra (Italien, Spanien, Portugal). De oberoende specialiserade handlarna dominerar visserligen i länder där kedjorna (integrerade nät, oljebytesverkstäder) traditionellt sett är svaga, främst därför att marknaderna hittills bedömts som alltför snäva, men de integrerade snabbservicekedjorna växer snabbt. Om de specialiserade handlarnas och kedjornas marknadsandelar fortsätter att växa under 2000-talet, bör denna tillväxt framför allt gynna de integrerade kedjorna, medan de oberoende specialiserade detaljisterna på lång sikt riskerar att i allt större utsträckning trängas ut från marknaden. SIFFROR AVSEENDE MARKNADEN FÖR DÄCK FÖR TUNGA FORDON (39) Med utgångspunkt i en analys av de olika statistikkällorna kan den sammanlagda försäljningen av alla typer av däck (även regummerade) för tunga fordon generellt sett inom gemenskapen uppskattas till omkring 15,5 miljoner enheter. I tabell 3 nedan, 10

12 som påträffats hos Michelin och gäller 1995, är relativt representativ och ger en god översiktlig bild. Tabell 3 Marknaden för däck för tunga fordon inom gemenskapen 7 Land Nya (O+E) 8 Regummerade Danmark [...] [...] Finland [...] [...] Sverige [...] [...] Tyskland [...] [...] Förenade [...] [...] kungariket Österrike [...] [...] Belgien [...] [...] Nederländerna [...] [...] Frankrike 9 [...] [...] Spanien [...] [...] Italien [...] [...] Grekland [...] [...] Portugal [...] [...] TOTALT [...] [...] (40) Av dessa 15,5 miljoner enheter utgör originalutrustningsdäcken omkring 14 %, dvs. 2,25 miljoner. Den sammanlagda europeiska marknaden för ersättningsdäck uppgår alltså till ungefär 13,3 miljoner. Omkring 48 % av denna försäljning utgörs av regummerade däck. (41) Eftersom den franska marknaden för ersättningsdäck för tunga fordon har vissa specifika särdrag bör några siffror över dess utveckling redovisas. Tabell 4 Antal däck för tunga fordon som såldes i Frankrike År Original- Nya ersättningsdäck Regummerade däck utrustnings- däck Källa Michelin: utdrag ur Rapport sur le rechapage transmis à M. Vasdeboncoeur. Originalutrustningsdäck (O) + ersättningsdäck (E). Försäljningssiffrorna för Frankrike överensstämmer inte med de siffror som återfinns i andra tabeller i detta beslut, som tillhandahållits av tredje parter. Kommissionen hänvisar i första hand till Michelins siffror. Däckundersökning i Journal de l Automobile nr 544, Försäljningssiffrorna avseende däck för tunga fordon överensstämmer varken med den tabell som tillhandahållits av Michelin (se skäl 39) eller med Eurostats tabell (se skäl 150). Olikheterna beror på att 11

13 Genomsnitt (42) Under perioden i fråga uppgick den sammanlagda marknaden för däck för tunga fordon i genomsnitt till 2,5 miljoner däck, varav 14,2 % var originalutrustningsdäck, 45,3 % nya ersättningsdäck och 40,5 % regummerade däck. (43) På marknaden för ersättningsdäck, som sammanlagt uppgick till i genomsnitt 2,15 miljoner däck, var försäljningen av nya däck 1,14 miljoner och försäljningen av regummerade däck drygt 1 miljon. Andelen regummerade däck var därmed i genomsnitt 47,2 %. REGUMMERINGSMARKNADENS SÄRDRAG (44) Enligt Michelins uppskattningar regummerades nästan [...] däckstommar för tunga fordon i Västeuropa Generellt sett konstateras att kallregummeringen ökar och varmregummeringen minskar. I Frankrike stod varmregummeringen för 82 % av marknaden 1992, jämfört med endast omkring 75 % i dag. (45) På gemenskapsnivå varierar utbudsstrukturen avsevärt även mellan medlemsstaterna. De två huvudsakliga aktörerna på marknaden är Bandag och Michelin, som är verksamma i de flesta länder, fast på olika sätt. Michelin tillämpar främst varmregummering och har några stora regummeringsanläggningar i Europa, varav två i Frankrike (Clermont-Ferrand och Avalon). Bandag däremot har bildat ett nät av franchisetagare som tillämpar kallregummering. Michelin regummerar årligen omkring däckstommar, vilket motsvarar nästan [...] av den europeiska marknaden, medan Bandags nät av franchisetagare kontrollerar omkring [...]. (46) De två konkurrenternas tyngd varierar dock betydligt mellan länderna. Särskilt i Frankrike, som traditionellt kännetecknas av Michelins och dess regummeringsspecialiserade dotterbolag Pneu Laurents närvaro, uppgår dessas sammanlagda marknadsandelar i allmänhet till över [...]. Bandags nät av franchisetagare, som är näst störst, har endast [...] av marknaden. (47) En kund kan skaffa sig regummerade däck för tunga fordon på olika sätt. Han kan lämna sin egen däckstomme till en specialiserad handlare, en franchisetagare eller ett regummeringsföretag och få tillbaka den efter regummering ("personlig" regummering), han kan lämna in en däckstomme och samtidigt köpa ett däck som regummerats med användning av en annan stomme ("standardutbyte"), eller han kan köpa ett regummerat däck direkt, utan att lämna in någon stomme. I Frankrike, till skillnad från i andra medlemsstater, dominerar den personliga regummeringen stort (enligt tillverkarnas uppskattningar utgör den mellan 75 och 90 % av all regummering). (48) Av denna anledning betraktas regummering allmänt i Frankrike inte som försäljningsverksamhet utan som ett tillhandahållande av tjänster eller rentav en "efterköpsservice". De flesta transportföretag beräknar också priset för ett däck för tunga fordon på grundval av inköpspriset, den körsträcka som tillryggalagts och olika källor och metoder använts för beräkningarna. I detta beslut hänvisas i första hand till Michelins siffror. 12

14 restvärdet hos stommen vid eventuell återförsäljning. Vid beräkning av kostnaden för ett lastbils- eller bussdäck tas därför normalt sett hänsyn till däckets olika "liv": ett första liv som nytt däck och sedan ett eller ibland två liv som regummerat däck. Eftersom priset för ett regummerat däck är mycket lägre än priset för ett nytt däck, gör regummeringen att den sammanlagda kilometerkostnaden för däcket, beräknad på dess maximala livslängd, sjunker. I praktiken leder detta bl.a. till att transportören vill vara säker på att efter regummeringen få tillbaka de däck han köpte som nya och som han anser sig ha använt på ett optimalt sätt under deras första liv. Han anser att däckstommarna, som är i gott skick, fortfarande är hans egendom, och han lämnar dem till regummeringsföretaget först sedan han uppgivit det matrisnummer som finns tryckt på däckets sida. På så sätt försäkrar han sig om att efter regummeringen få tillbaka sina egna däck och inte andra som skulle kunna ha dolda fel. (49) Härav följer att det är transportföretagen som står för efterfrågan på regummerade däck och regummeringstjänster. I de flesta fall fungerar dock de specialiserade återförsäljarna av däck för tunga fordon som mellanhänder mellan regummerings- och transportföretagen. E. MICHELINS AFFÄRSSTRATEGI (50) Det är lämpligt att redogöra för den affärsstrategi som Michelin tillämpade i Frankrike mellan 1980 och 1998, eftersom det missbruk som denna affärsstrategi gav upphov till upphörde efter den 1 januari 1999 genom de åtaganden som Michelin presenterade för kommissionen. Analysen avser följande tre beståndsdelar, som tillsammans utgjorde Michelins affärsstrategi: 1) - Conditions Générales de Prix France aux Revendeurs Professionnels (allmänna prisvillkor för professionella återförsäljare i Frankrike), som utgör kärnan i Michelins affärsstrategi. (Av praktiska skäl inbegrips i denna kategori även de individuella avtal om handelssamarbete som utgör en förlängning av de allmänna villkoren.) 2) - Convention pour le Rendement Optimum des Pneumatiques Poids Lourd Michelin (avtalet för största möjliga avkastning på Michelindäck för tunga fordon "PRO-avtalet"), som på vissa villkor står öppet för återförsäljare av däck för tunga fordon som är intresserade av rabatter eller tilläggsförmåner. 3) - Convention de Coopération Professionnelle et d Assistance service "Club des amis Michelin" (avtalet om professionellt samarbete och teknisk assistans klubben för Michelins vänner), som är förbehållet ett begränsat antal återförsäljare som vill ingå ett närmare partnerskap med Michelin. 1) ALLMÄNNA PRISVILLKOR FÖR PROFESSIONELLA ÅTERFÖRSÄLJARE I FRANKRIKE (51) De allmänna prisvillkoren för professionella återförsäljare i Frankrike omfattade bl.a. försäljningsvillkor och priser för en stor del av de Michelindäck som är avsedda för ersättningsmarknaden; det gällde däck för personbilar, varubilar, varuhanteringsfordon, tunga fordon, anläggningsfordon, jordbruksfordon och lätta anläggningsmaskiner samt regummerade däck. (52) I villkoren ingick ett prissättningssystem som omfattade dels ett listpris eller faktureringspris (fakturerat nettolistpris, utan rabatter eller avdrag), dels ett mycket 13

15 komplicerat system av rabatter eller återbäring, som fram till 1997 i de flesta fall betalades ut först den sista februari året efter det aktuella räkenskapsåret. (53) Det var först 1997, sedan en fransk lag om återförsäljning med förlust (den franska lagen av den 1 juli 1996 om förbud mot återförsäljning med förlust) trätt i kraft, som Michelin beslutade att göra omfattande förändringar av sin affärsstrategi. Följden blev att merparten av den återbäring och de gottgörelser som tidigare betalats ut i slutet av februari månad året efter den aktuella perioden i stället fördes upp på fakturan. Nedan analyseras det system som tillämpades till och med 1996, och sedan det system som infördes ÅTERBÄRINGSSYSTEMET SOM TILLÄMPADES MELLAN 1980 OCH 1996 ALLMÄNT (54) Före 1997 ingick i Michelins allmänna villkor ett komplicerat system för återbäring för faktureringsåret 1 januari till och med 31 december, som i de flesta fall betalades ut först den sista februari i kalenderåret efter det aktuella räkenskapsåret. (55) Vid köp av nya och regummerade däck från Michelin betalade återförsäljaren alltså det pris som anges i Michelins officiella prislista. I de flesta fall måste betalning ske inom 30 dagar efter utgången av faktureringsmånaden. Den återbäring som erhölls betalades emellertid ut först i slutet av februari året därpå, dvs. upp till 13 månader efter den aktuella transaktionen. DE OLIKA TYPERNA AV ÅTERBÄRING (56) I de allmänna villkoren ingick tre olika typer av återbäring: mängdåterbäring, återbäring för kvaliteten hos återförsäljarens service till kunderna ("servicebonus") och återbäring grundad på försäljningssatsningarna på nya produkter ("progressiv bonus"). De återförsäljare som under två räkenskapsår i följd kom över en viss omsättning för Michelinprodukter fick dessutom rätt att förhandla fram ett avtal om handelssamarbete (s.k. individuellt avtal), som gav rätt till ytterligare rabatter. Mängdåterbäring (57) Mängdåterbäringens storlek avgjordes av återförsäljarens omsättning för alla kategorier av Michelindäck, med undantag av däck för tunga anläggningsmaskiner och regummerade däck, under faktureringsåret. Villkoren inbegrep alltså en tabell över procentuella avdrag från listpriset för alla omsättningssiffror. Som exempel kan nämnas att denna procentuella återbäring 1995 var mellan 7,5 % vid en omsättning på franska franc och 13 % vid en omsättning på över 22 miljoner franska franc. (58) För kategorierna "tunga anläggningsmaskiner" och "regummerade däck" fanns särskilda tabeller. När det gäller regummerade däck var rabatterna 1995 exempelvis mellan 2 % vid en omsättning på över franska franc och 6 % vid inköp på över 3,92 miljoner franska franc. (59) Först 1995 och 1996 infördes i de allmänna villkoren bestämmelser om tre olika typer av förskott, som på vissa villkor kunde lämnas på mängdåterbäringen och betalas ut i maj, september respektive december det pågående räkenskapsåret. Förskottet 14

16 motsvarade preliminärt 5 % av den omsättning för däck för tunga fordon + anläggningsfordon + varuhanteringsfordon + lätta anläggningsmaskiner som uppnåtts under var och en av de motsvarande perioderna. "Servicebonus" (60) "Servicebonusen" var ytterligare ett incitament från Michelins sida för att uppmuntra de specialiserade handlarna att "förbättra sin utrustning och sin efterköpsservice". I praktiken togs också när beloppet fastställdes i stor utsträckning hänsyn till graden av samarbete och den service som erbjöds Michelin. 12 (61) För beviljande av denna bonus krävdes att en viss årlig minimiomsättning för Michelindäck uppnåtts. Siffran varierade mellan franska franc 1980 och franska franc Den var sedan franska franc 1995 och franska franc (62) Bonusens storlek fastställdes i början av varje år genom avtal med återförsäljaren i ett dokument med rubriken "Servicebonus" och avgjordes av i vilken utsträckning återförsäljaren fullgjort sina åtaganden på ett antal områden. Varje åtagande motsvarade ett visst antal poäng, och om vissa poängtrösklar överskreds gavs rätt till en bonus motsvarande en procentuell andel av omsättningen för alla däcktyper från Michelin France. Denna procentuella andel varierade mellan 0 och 1,5 % och mellan 0 och 2,25 % (63) Mellan 1980 och 1995 gjordes avsevärda förändringar av de åtaganden som återförsäljarna skulle fullgöra, både i fråga om antalet (alltid mellan 10 och 13 rubriker som kunde ge poäng) och innehållet. De flesta kriterier gällde dock den service som erbjöds kunderna eller kunskaperna om produkterna. Bland de kriterier som kunde ge en höjd bonus fanns följaktligen personalutbildning, innehav av viss utrustning, vissa fordon och vissa kunskaper, anläggningens kvalitet osv. Det fanns emellertid också kriterier som främst gynnade Michelin. Nedan redovisas tre av dessa. (64) Service avseende nya produkter: Mellan 1980 och 1987 bestod åtagandet i att "sprida nya Michelinprodukter till kundkretsen" och att "köpa in följande andelar nya produkter, beroende på typ och dimension: mindre än 30 %: 0 poäng; %: 1 poäng; mer än 50 %: 2 poäng". Mellan 1987 och 1990 gällde ett annat åtagande, nämligen att köpa in nya produkter i en mängd motsvarande mindre än (0 poäng), lika mycket som (1 poäng) eller mer än (2 poäng) den regionala andel som fastställts för dessa produkter. Från och med 1990 tog åtagandet formen av ett "positivt bidrag till lanseringen av nya Michelinprodukter: kunskap om och marknadsföring av dessa produkter 2 poäng, utnyttjande av reklam på försäljningsstället 1 poäng". (65) Marknadsinformation: Mellan 1980 och 1987 bestod åtagandet i att ge Michelin ("leverantören") mesta möjliga information för produktutvecklingen, framför allt beträffande olika produkttypers uppförande, körsträckor osv., antingen varje år (1 poäng) eller varje kvartal (2 poäng). Mellan 1987 och 1992 krävde Michelin dessutom under denna rubrik "statistik om försäljningen av varje produkt och kännedom om den lokala marknaden". Från och med 1992 måste återförsäljaren lämna relevant 12 Det bör exempelvis noteras att omdömet "utmärkt" i vissa fall kunde ge dubbelt så många poäng som omdömet "bra". 15

17 information om sin statistik, prognoser över försäljningen av varje produkt (2 poäng) och tekniska upplysningar om sina produkter med angivande av avkastning och referensvärden (2 poäng) eller icke kvantifierade upplysningar (1 poäng). Vissa återförsäljare som tillfrågats har bekräftat att de ombetts lämna statistik över de kvantiteter som sålts och över Michelins ställning i förhållande till sina konkurrenter. (66) Regummering: Mellan 1980 och 1987 fick återförsäljaren poäng om han hade ett bärgningsfordon för tunga fordon (1 poäng) och tillräckliga kunskaper för att kunna sortera däckstommar (2 poäng). Mellan 1987 och 1992 fick han mellan 0 och 2 poäng om han hade kunskaper och resurser för regelbunden sortering av Michelinstommar avsedda för regummering och omprägling (vilket innebär att slitbanans mönster görs om). Från och med 1992 fick han 1 poäng om han gjorde reklam för omprägling och 1 poäng om han systematiskt lät regummera Michelinstommar hos Michelin. Under 1996 krävdes endast att den första regummeringen av Michelinstommar systematiskt gjordes hos Michelin. Återbäring grundad på försäljningssatsningarna på nya produkter ("progressiv bonus") (67) I denna kategori ingår två typer av återbäring, nämligen progressiv bonus och snabbhetsbonus. Den senare tillämpas dock endast på däck för tunga fordon och behandlas därför inte här. (68) Syftet med den progressiva bonusen var att kompensera de återförsäljare som i början av året skriftligen åtog sig att komma över en "viss lägsta grundnivå, fastställd genom ömsesidig överenskommelse på grundval av den tidigare verksamheten och framtidsutsikterna", och som lyckades med detta. Varje år föreslogs en grundnivå, och förhandlingar om denna hölls med återförsäljaren. (69) Michelin tillämpade följande formel för att beräkna återbäringen: C P (återbäring) = T x (r-b) R (70) I denna formel står "C" för omsättningen för däck för tunga fordon, "R" för antalet omsatta däck under året och "B" för grundnivån (köpåtagande i antal däck). "T" är en faktor som ökade progressivt i förhållande till återförsäljarnas köpåtagande i antal däck. Den återbäring som kunde erhållas och metoderna för beräkning av denna återbäring förändrades avsevärt under de sista åren. (71) Mellan 1980 och 1984 varierade denna faktor från 2,5 % för ett åtagande på mellan 30 och däck till 15 % för ett åtagande på över däck, med 6 olika nivåer ändrades den minsta återbäringsfaktorn till 5 % och antalet nivåer till 5. Mellan 1986 och 1994 slutligen blev minimifaktorn ännu större, 7,5 %, och antalet nivåer minskades till 4: däck: 7,5 % av överskridandet av grundnivån; däck: 10 % av överskridandet av grundnivån; däck: 12,5 % av överskridandet av grundnivån; däck och mer: 15 % av överskridandet av grundnivån; den övre gränsen för överskridandet låg på 25 % av grundnivån. (72) Under 1995 och 1996 förändrades metoden för beräkning av bonusen avsevärt. Det fanns då endast 2 nivåer, och om grundnivån överskreds med minst 20 % tillämpades en återbäringsfaktor på hela omsättningen. Systemet fungerade alltså enligt följande: 16

18 däck: 12 % av överskridandet av grundnivån om den överskjutande mängden motsvarar mindre än 20 % av grundnivån, och 2 % av den sammanlagda omsättningen för nya däck för tunga fordon om den överskjutande mängden motsvarar minst 20 % av grundnivån. Mer än däck: 15 % av överskridandet av grundnivån om den överskjutande mängden motsvarar mindre än 20 % av grundnivån, och 2,5 % av den sammanlagda omsättningen för nya däck för tunga fordon om den överskjutande mängden motsvarar minst 20 % av grundnivån. (73) Om återförsäljaren endast lyckades göra inköp motsvarande grundnivån, fick han ändå en återbäring på 0,5 % av det sammanlagda beloppet för de däck som köpts. (74) För förståelsen av hur denna bonus fungerade bör två av dess särdrag framhållas: a) Fastställandet av grundnivån utgjorde grunden för denna bonus och för diskussionen om årliga åtaganden, eftersom storleken på överskridandet av grundnivån avgjorde vilken högsta återbäringsnivå som återförsäljarna kunde räkna med. Det låg därför i återförsäljarnas intresse att få en så låg grundnivå som möjligt, så att den lätt kunde uppnås. Michelin strävade däremot efter att fastställa en så hög nivå som möjligt, för att åstadkomma största möjliga incitament. b) Bonusens storlek överenskoms i början av året, med utgångspunkt i återförsäljarens situation, vilket innebar att en förändring av kontrollen av företaget under året (försäljning, uppköp, fusion etc.) gjorde att åtagandena blev ogiltiga och bonusarna måste omförhandlas med hänsyn till den nya situationen. Dessutom kunde en indexbaserad nedräkning av grundnivån göras i slutet av december. Den bestämdes ensidigt av Michelin och kunde variera mellan olika produktkategorier. Den användes också för beräkning av de nedräkningskoefficienter som skulle tillämpas vid beräkningen av grundnivåerna för påföljande år. I vissa undantagsfall kunde dessutom bonusen betalas ut även om inte grundnivån uppnåtts (t.ex. vid brist på produkten som lett till att leveranser förhindrats eller om återförsäljaren tillhörde "vänklubben"). SÄRSKILDA VILLKOR FÖR ÅTERFÖRSÄLJARE SOM UNDERTECKNAT AVTAL OM HANDELSSAMARBETE (75) De återförsäljare som uppnått en omsättning för produkter från Michelin France som översteg den högsta siffran i tabell I som Michelin lämnat i samband med mängdåterbäringen (t.ex. 24 miljoner franska franc mellan 1991 och 1994, och 22 miljoner 1995 och 1996) hade möjlighet att teckna ett avtal om handelssamarbete (även kallat "individuellt avtal") med Michelin. Från och med 1993 tecknade de, om de köpte mer än däck för tunga fordon, anläggningsfordon eller lätta anläggningsmaskiner, två individuella avtal: ett avtal gällande personbils- och varubilsdäck och ett avtal gällande industriprodukter. Dessa avtal ersatte inte de allmänna villkoren utan utgjorde ett komplement till dessa. Enligt Michelins uppgifter tecknade mellan 16 och 18 större återförsäljare denna typ av avtal mellan 1993 och 1996, varav mellan 11 och 13 tecknade avtal om industriprodukter. (76) Följande huvudsakliga åtaganden gjordes i samband med undertecknandet av dessa avtal: ombesörja tekniska upplysningar och efterköpsservice för Michelinprodukter; bidra till lanseringen av nya Michelinprodukter; meddela Michelin inköps- och 17

19 försäljningsprognoser på månads- eller kvartalsbasis och regelbundet köpa Michelinprodukter. I gengäld beviljades betydande förmåner: En förlängning av tabellerna över mängdåterbäring (vilket kunde ge en skillnad på upp till 2 % av omsättningen). Ett specifikt, fördelaktigt system för beräkning av den progressiva bonusen. (77) En särskild skala med en lägsta och en högsta nivå för bonusen tillämpades. Återförsäljarna kunde därmed i allmänhet få en progressiv bonus på 1 % (lägsta nivå) av den årliga omsättningen (tunga fordon/anläggningsfordon/lätta anläggningsmaskiner) bara genom att uppnå grundnivån, och upp till 3 % om de överskred grundnivån med 15 % (högsta nivå). (78) Exempelvis kunde 1996 ett åtagande på mellan och däck ge en bonus på mellan 1 % (minimum) om grundnivån uppnåddes och 2,5 % (maximum) om den överskreds med 15 %. Ett åtagande på över däck kunde ge upp till 3 % extra om grundnivån överskreds med 15 %. (79) Från och med 1993 kunde, om grundnivån för tunga fordon uppnåddes, en ytterligare bonus till stöd för industriprodukter erhållas, motsvarande 1 % av omsättningen för nya Michelindäck för tunga fordon, varuhanteringsfordon, anläggningsfordon och lätta anläggningsmaskiner, och dessutom kunde följande förmåner beviljas: En ytterligare betalningsfrist (10, 20 eller 30 dagar extra). Utbetalning av en del av återbäringen vid årets slut den första arbetsdagen i januari påföljande år i stället för den sista februari. RABATTSYSTEMET SOM TILLÄMPADES 1997 OCH 1998 (80) Från och med 1997 gjorde Michelin betydande ändringar av sina handelsvillkor gentemot återförsäljarna och eliminerade en del av det missbruk som dittills kännetecknat dess uppförande. Ytterligare ändringar gjordes Dessa ändringar, som gjordes efter det att kommissionen inlett sin undersökning, hänger samman med både ändringen av den franska lagstiftningen om förbud mot återförsäljning med förlust och den omfattande omstruktureringen av Michelinkoncernen i slutet av DET NYA ÅTERBÄRINGSSYSTEMET (81) För följande fem produktkategorier infördes olika och sinsemellan oberoende handelsvillkor: 1) personbilar/varubilar, 2) tunga fordon anläggningsfordon, 3) lätta anläggningsmaskiner varuhanteringsfordon, 4) jordbruksfordon, 5) tvåhjulingar. Inom var och en av dessa kategorier kunde återförsäljare som tack vare sin inköpsvolym (mer än däck i kategorin tunga fordon/anläggningsfordon/lätta anläggningsmaskiner) hade rätt att underteckna ett individuellt handelsavtal beviljas andra villkor. a) Allmänna villkor (82) Inom sektorn för tunga fordon behandlades nya och regummerade däck på olika sätt. i) Nya däck för tunga fordon 18

20 (83) De viktigaste ändringarna var att mängdåterbäringen, servicebonusen och den progressiva bonusen avskaffades och att följande nya kategorier infördes: fakturarabatt, bonus för uppnått mål, återbäring vid årets slut och flerproduktåterbäring. (84) Fakturarabatt: fakturarabatter lämnades på grundval av det antal nya däck för tunga fordon/anläggningsfordon/lätta anläggningsmaskiner som köpts under det föregående året, i genomsnitt under de två föregående åren eller i genomsnitt under de tre föregående åren, beroende på vilket alternativ som var mest förmånligt för återförsäljaren, enligt tabellen nedan: Tabell 5 Antal köpta däck Rabatt (%) <30 15,00 15, ,00 18, ,50 18, ,00 19,00 (85) Återförsäljare som ville ha högre fakturarabatter än de som anges i tabellen ovan måste underteckna ett målavtal, fastställt genom ömsesidig överenskommelse med Michelin, i vilket hänsyn togs till "återförsäljarens potential och marknadens förväntade utveckling". Den fakturarabatt som kunde erhållas motsvarade alltså nivån för återförsäljarens åtagande. (86) Dessa "mål" måste vara realistiska och inte alltför höga eller låga. Michelin lät därför återförsäljaren välja mellan sin omsättning det föregående året eller en siffra motsvarande genomsnittet för de två eller tre senaste åren, justerad uppåt med hänsyn till "marknadens förväntade utveckling". Uppräkningen bestämdes 1997 till 1 % för samtliga regioner. (87) I undantagsfall kunde ett annat annat alternativ väljas, om återförsäljarens inköpsförmåga hade påverkats (t.ex. om en konkurrent etablerat sig i samma område eller om återförsäljaren förlorat en stor kund). Målet för det aktuella året kunde även, också det i undantagsfall, motsvara omsättningen under det föregående året. (88) För de återförsäljare som under året gjort inköp som berättigade dem till en högre rabatt än den som tillämpats under året gjordes en justering vid årets slut, och mellanskillnaden betalades ut i slutet av februari påföljande år. (89) Slutligen bör det noteras att fakturarabatten för nya återförsäljare bestämdes till 15 % av omsättningen, om de inte ville teckna ett målavtal. I så fall bestämdes rabatten med utgångspunkt i målet för året. (90) Bonus för uppnått mål: de återförsäljare som tecknat ett målavtal erhöll 1997 en bonus på 2 % av den årliga fakturerade nettoomsättningen, som betalades ut i slutet av februari om målet nåtts bestämdes bonusen till 1,5 %. (91) Återbäring vid årets slut: på grundval av den fakturarabatt som beviljats inledningsvis och den fakturerade nettoomsättningen utbetalades i slutet av februari återbäring enligt följande tabell: 19